Andrea Andersson Tay

Fru talman! Naturvårdsverket publicerade häromveckan den fördjupade utvärdering av de svenska miljömålen som genomförs vart fjärde år. Det är dyster läsning.

Utvärderingen visar att bara 1 av de 16 målen kommer att nås till 2030. De största problemen gäller klimat, biologisk mångfald och föroreningar. Inget av de tre målen Begränsad klimatpåverkan, Ett rikt växt- och djurliv och Giftfri miljö kommer att kunna nås, och för klimatet och den biologiska mångfalden är trenden dessutom negativ. Samma tre områden lyfts också fram på global nivå av FN, som pekar på att vi befinner oss i en planetär trippelkris: klimatkris, naturkris och föroreningskris.

Det här är den verklighet som pågår omkring oss, men den verkligheten gjorde inget avtryck i Tidöregeringens arbete. Under deras tid vid makten drev de en politik som drastiskt ökade Sveriges utsläpp. De gjorde också brutala nedskärningar i naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur kapades, och pengar till miljöövervakning drogs in.

Fru talman! Nu står det klart att världens mål att begränsa den globala upphettningen till 1,5 grader inte kommer att nås. Det är ett stort misslyckande som kommer att innebära mer extremt väder och allvarliga skador på människors hälsa, livsmedelsförsörjning och tillgång till vatten. Nu krävs att utsläppen minskar drastiskt de närmaste åren samtidigt som naturens förmåga att fånga upp och lagra kol stärks.

Klimatkrisen är en av de frågor som oroar svenska folket mest. När politiker abdikerar från ledarskap lägger de samtidigt hela tyngden av klimatkrisen på enskilda medborgares axlar. Människor vill kunna leva utan klimatpåverkan, men för att det ska bli verklighet behöver vi en regering som klarar av att styra oss dit och som vågar göra de investeringar och införa de regleringar som krävs.

Fru talman! Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka åtta miljoner växt- och djurarter riskerar nästan en miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet.

Att inget av de nationella miljömålen med direkt koppling till den biologiska mångfalden nås är ett underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige. Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen. För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk så att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter kan bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs också att vi skyddar områden med höga naturvärden.

Att skydda och återställa natur handlar inte bara om att rädda gulliga djur och storslagna vildmarkslandskap. Det handlar i allra högsta grad om att skydda människors liv och hälsa. Den brittiska underrättelsetjänsten har slagit larm om att flera viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan under 2030-talet, alltså om bara några få år. Eftersom vi är beroende av dessa ekosystem för vår tillgång till mat och vatten är det ett akut säkerhetshot.

Ju mer mångfalden i naturen minskar, desto mer ökar sårbarheten inom jordbruk och skogsbruk för torka, översvämningar och stormar. Ju fler arter som dör ut, desto mer minskar möjligheten att i naturen hitta botemedel mot sjukdomar och tekniska lösningar på framtidens utmaningar.

De länder som kommer att klara sig bäst är, enligt den brittiska larmrapporten, de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem. Allting talar alltså för att göra kraftfulla insatser här och nu för att undvika katastrofala konsekvenser.

Artutrotningen tillsammans med den globala upphettningen och de föroreningar mänskligheten släpper ut samverkar i en planetär trippelkris. Ingen kommer att lämnas oberörd av dess konsekvenser. För att ta oss ur den här situationen krävs politiskt ledarskap. Vi ska fortsätta att bruka jord, skog och hav, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden i Sverige och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt, och skogsavverkning är i dag ett av de största hoten mot biologisk mångfald i Sverige. I stället för levande skogar med träd av alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved, består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd.

Våra skogar brukas för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion på den biologiska mångfaldens bekostnad.

Miljömålsberedningen har uppskattat att det finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade i Sverige. Det här är bland de mest värdefulla skogarna i hela Europa. En rapport från Skogsstyrelsen visar att avverkningen av skogarna är fyra gånger högre i dag än när den här regeringen tillträdde. Gör vi ingenting kan alla oskyddade urskogar och naturskogar vara borta om 25 år, och de kan aldrig ersättas. Det unika gemensamma naturarvet riskerar alltså att bli till papper.

Riksdagen har beslutat om miljömålet Levande skogar, som bland annat innebär att skogens biologiska processer och ekosystemtjänster ska bibehållas, att arter ska ha möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden genom grön infrastruktur, att hotade arter ska återhämta sig och att skogens värden för friluftsliv ska värnas. Utvärderingen av miljömålet visar att det inte nås och att utvecklingen går åt fel håll. Vi förlorar naturvärden som inte går att återskapa, och det saknas styrmedel för att säkerställa en bevarad biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Många saker skulle behöva göras: Stoppa avverkningen av skogar med höga naturvärden, anta mål och skydda 30 procent av skogsmarken, ställa om skogsbruket i riktning mot hyggesfritt, införa ekonomiska incitament för att låta skogen stå längre innan avverkning och införa effektiva sanktionsmöjligheter för brott mot skogsvårdslagen.

Men hur svarar regeringen på det allvarliga läget? Under mandatperioden har man gjort brutala nedskärningar på naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur, däribland skog, har kapats sedan regeringen tillträdde.

Miljömålsberedningen hade tidigare under mandatperioden ett viktigt uppdrag att föreslå en strategi för hur Sverige ska nå åtaganden inom EU och globalt om biologisk mångfald och upptag av växthusgaser. Under arbetets gång fanns en mängd bra förslag som skulle ha stärkt skogens biologiska mångfald och klimatnytta. Tyvärr förkastades de mest betydelsefulla förslagen av högerpartierna, och att betänkandet blev så urvattnat var till stora delar ett resultat av skogsbolagens påtryckningar.

Nu lägger partierna i regeringsunderlaget alltså fram den här propositionen. Där föreslår man bland annat att kopplingen mellan en avverkningsanmälan enligt skogsvårdslagen och en anmälan till samråd enligt miljöbalken ska tas bort. De vill också att tiden mellan avverkningsanmälan och avverkning ska kortas från 63 veckor och att markägarens kostnad för att skaffa kunskap ska begränsas, tillsammans med en rad andra förslag.

Propositionen är ett resultat av regeringens skogsutredning som förra året överlämnade sitt slutbetänkande. Av direktiven till utredningen framgår tydligt att syftet var att öka avreglering och produktion inom skogsbruket. Samtidigt hävdar man att målen för skogspolitiken i skogsvårdslagen där det står att produktions- och miljömål ska vara jämställda ska kvarstå. Det går helt enkelt inte ihop.

Regeringen bortser helt från att vi befinner oss i en kris för både ekosystemen och klimatet och att den samlade kunskapen visar att utvecklingen för miljötillståndet i skogen sedan länge går åt fel håll. I den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålet Levande skogar konstaterar Skogsstyrelsen att den främsta orsaken till miljöproblemen i skogsbruket är kombinationen av att det saknas incitament för att värna miljön och att det finns starka ekonomiska incitament för ett produktionsinriktat skogsbruk, samtidigt som politiken ger frihet att prioritera virkesproduktionen.

Skogsstyrelsen konstaterar att den svenska modellen med frihet under ansvar haltar eftersom incitamenten i praktiken bara är inriktade på produktion. I den nyligen publicerade rapporten Biologisk mångfald i skogen slår Skogsstyrelsen fast att tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Bakomliggande orsaker är bland annat ett storskaligt trakthyggesbruk med begränsad miljöhänsyn. Man konstaterar att biologisk mångfald i skogen är en central ekonomisk resurs och att den utgör en grundläggande förutsättning för skogsekosystemens funktion och för leverans av ekosystemtjänster som virkesproduktion, klimatreglering, vattenrening, erosionsskydd, översvämningsskydd och rekreationsvärden.

Minskad biologisk mångfald kan därför få negativa effekter för både miljön och samhällsekonomin. Internationella studier visar att förlust av naturkapital redan i nuläget påverkar finansiell stabilitet och försörjningssystem negativt.

Trots den kris som våra skogars ekosystem befinner sig i väljer regeringen och Sverigedemokraterna att lägga fram en proposition som försämrar skyddet av naturen och den biologiska mångfalden. Kopplingen mellan skogsvårdslagen och miljöbalken försvagas med förslagen, och det riskerar att försämra möjligheterna till hänsynstagande. Genom att förkorta tiden mellan avverkningsanmälan och avverkning försämras möjligheten att ta hänsyn vid avverkningar. Det begränsar också möjligheterna för allmänheten och ideella organisationer att ta del av anmälningar och föra fram synpunkter innan avverkning.

Myndigheten för civilt försvar varnar för att kortare handläggningstid försvårar riskbedömningar kopplade till naturolyckor som ras, skred och översvämningar. Naturskyddsföreningen anser att förslaget försämrar Skogsstyrelsens möjlighet att utöva tillsyn. Svenska Turistföreningen och Svenskt Friluftsliv menar att förslaget försämrar tillsynen och att det riskerar höga natur- och rekreationsvärden.

Vänsterpartiet instämmer i kritiken från remissinstanserna och anser att propositionen försämrar skyddet av biologisk mångfald och försvagar möjligheterna att uppnå ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Vi ställer oss endast bakom förslaget om att beslut enligt skogsvårdslagen ska överklagas till mark- och miljödomstol i stället för som i dag till förvaltningsdomstol. Vi tycker att det är rimligt att alla överklaganden samlas i samma domstolsslag, vilket kan leda till en mer enhetlig och effektiv prövning. I övrigt yrkar vi avslag på propositionen.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rebecka Le Moine (MP).

Herr talman! I så fall undrar jag vilka initiativ regeringen och Liberalerna har tagit den senaste mandatperioden för att se till att de oskyddade ur- och naturskogarna skyddas. Jag känner inte till några sådana initiativ. Det är snarare så att den proposition vi här debatterar som sagt kommer att försvåra eftersom tiden från en avverkningsanmälan till att avverkningen får påbörjas kortas, vilket minskar möjligheten att agera när man ser att en naturskog är på väg att avverkas.

Som jag var inne på tidigare hade ju Miljömålsberedningen chansen att lägga fram förslag som skulle ha kunnat innebära att alla de här oskyddade skogarna hade skyddats. Men Liberalerna valde att stoppa det. När man hade möjligheten att göra något åt detta valde man alltså att inte göra något.

Jag vet inte varför Elin Nilsson blandar in äganderätten i detta. Jag ställde ingen fråga om äganderätten. Vänsterpartiet har inga som helst förslag om att förändra något i äganderätten. Detta handlar om att vi behöver skydda de mest värdefulla skogarna, och det krävs agerande från regeringen för att det ska ske.

Herr talman! Elin Nilsson ondgjorde sig i sitt anförande över Vänsterpartiets skogspolitik. Om man tittar på Naturskyddsföreningens valenkät kan man dock få intrycket att vi egentligen är ganska överens om mycket när det gäller skogen.

I enkäten har alla riksdagspartier fått ta ställning till en rad olika miljöpolitiska förslag. Några av dem berör skogen. Bland annat finns ett förslag om att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa att de ges ett strikt skydd senast 2030. Trots att samtliga av dessa skogar ska vara skyddade till 2030 enligt EU:s strategi för biologisk mångfald är många av Sveriges ur- och naturskogar ännu oskyddade.

Ett annat förslag är att säkerställa att 30 procent av Sveriges land- och vattenområden skyddas till 2030. Skyddet måste vara långsiktigt och representativt för Sveriges olika naturtyper.

I båda fallen har Liberalerna svarat att de håller med. Jag har väldigt svårt att få ihop det med partiets agerande under mandatperioden. Den proposition vi debatterar i dag kommer ju snarare att försvåra möjligheterna att skydda ur- och naturskogar eftersom tiden från avverkningsanmälan till avverkning kortas, vilket minskar möjligheten att agera när naturskogar hotas av avverkning. Regeringen har också under mandatperioden skurit ned på skydd av natur.

Jag har också väldigt svårt att förstå svaren från Liberalerna i enkäten i relation till partiets agerande i Miljömålsberedningen, där just de här förslagen fanns på bordet och hade kunnat läggas fram i betänkandet om inte Liberalerna hade stoppat dem.

Därför vill jag fråga Elin Nilsson: Var står Liberalerna egentligen? Ska naturskogarna skyddas eller inte?

Herr talman! Nu tycker jag att John Widegren försöker blanda bort korten lite grann här. Min fråga gällde nämligen naturskog, vilket är skog som definieras av just frånvaro av brukande. Det handlar alltså inte om skogar där naturvärden kommer tillbaka inom ett kortare perspektiv, utan det tar hundratals år för skogarna att utveckla den typen av värden.

Miljömålsberedningen, som vi båda som sagt satt med i, uppskattade att det i dag finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade. De rapporter som finns visar som sagt att det i dag pågår avverkning av de här skogarna, och de naturvärdena kommer inte att komma tillbaka. Är de borta så är de borta, och då har vi förlorat det naturarvet.

Herr talman! Jag och John Widegren satt båda i Miljömålsberedningen, som hade i uppdrag att föreslå hur vi i Sverige ska nå våra åtaganden för biologisk mångfald och upptag av växthusgaser i skog och mark.

I utredningen hade John Widegren närmast som ett mantra att ingen mer skog ska tas ur produktion. Samtidigt är vi i dag i ett läge där förlusten av biologisk mångfald lyfts fram av allt fler som ett säkerhetshot. Den brittiska underrättelsetjänsten har slagit larm om att viktiga ekosystem riskerar att börja kollapsa om bara några få år. Det handlar om ekosystem som vi är beroende av för vår tillgång till mat och vatten.

Ett av de ekosystem som särskilt lyfts fram är de boreala skogarna, alltså nordliga skogar – samma typ av skog som täcker större delen av Sverige. De länder som enligt den brittiska larmrapporten kommer att klara sig bäst är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem.

En rapport från Skogsstyrelsen under våren visade att de oskyddade naturskogarna kommer att vara helt borta om 25 år om dagens avverkningstakt fortsätter. Oersättliga naturvärden går då förlorade.

I det läget väljer Moderaterna att i den proposition som vi debatterar lägga fram politik som innebär att dessa skogar hädanefter ska kunna avverkas ännu snabbare.

Min fråga är: Ska det vara fritt fram att avverka de sista oskyddade naturskogarna?

Herr talman! Det finns goda skäl till att vi i Sverige ställer höga krav på dem som söker miljötillstånd. Det saknas inte exempel på företag och verksamheter som utsätter omgivningen för risker, antingen medvetet eller genom vårdslöshet.

För att myndigheter ska kunna skilja agnarna från vetet krävs en gedigen process som står i proportion till de risker som olika verksamheter för med sig. Det är också centralt att allmänheten får möjlighet att vara med och påverka.

Regeringen tillsatte 2023 en särskild utredare för att ta fram förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas. Utredningen föreslog bland annat inrättandet av en ny myndighet, Miljöprövningsmyndigheten. Vi i Vänsterpartiet avvisade i vår budget för 2026 anslaget för att inrätta den nya myndigheten.

I det mycket omfattande betänkandet En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess finns det förslag som vi välkomnar. Men som helhet skulle förslagen innebära försämrad miljöhänsyn och minskade möjligheter för allmänheten och lokalsamhället att delta i miljöprocesser. En bidragande orsak till det är att regeringen i direktiven till utredningen framställer det som att miljöprövningen går för långsamt och behöver bli mer flexibel. Men tidigare utredningar visar att det svenska systemet för miljöprövningar i huvudsak fungerar väl och är effektivt. Även denna utrednings samlade bild är att de flesta ärenden handläggs inom rimlig tid.

En av utredningens egna experter, med lång erfarenhet av miljöprövningar, är i sitt särskilda yttrande kritisk till de förslag som läggs fram, bland annat gällande en ny miljöprövningsmyndighet. Han menar att konsekvenserna av att införa en ny prövningsorganisation underskattas. Det gäller bland annat risken för kraftigt förlängda handläggningstider.

Av propositionen framgår att förslaget om att en ny miljöprövningsmyndighet ska ta över de uppgifter som miljöprövningsdelegationerna vid länsstyrelserna ansvarar för är ett första steg i regeringens ambition att den nya myndigheten framöver ska få ett utvidgat uppdrag.

Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen inte genomför en helt ny miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess på kort tid, men vi ser risker även med det här begränsade förslaget.

Genom centralisering till en ny myndighet i Stockholm riskerar den regionala kompetens när det gäller lokala förhållanden som finns inom länsstyrelserna att försvinna. Flera remissinstanser har varnat för att länsstyrelserna tappar värdefull kompetens när arbetsuppgifter flyttas och att det kan resultera i att kvarvarande tillsynsuppgifter försvagas hos länsstyrelserna.

Genom att bilda en ny myndighet riskerar man också att tappa fart i prövningsprocesserna för den gröna omställningen när företag riskerar förseningar genom ett skyndsamt bildande av en ny myndighet.

Vänsterpartiet ser behovet av att vi får ett mer likvärdigt miljöprövningssystem över landet och att systemet i delar kan förenklas och handläggningen ske snabbare. Men det får enligt vår uppfattning inte ske på bekostnad av miljöskyddet, allmänhetens deltagande och kompetensförsörjning inom miljöprövningen.

I stället för att satsa på att få ett helt nytt system på plats, med de kostnader och risker det medför, bör ökat fokus ligga på att se till att berörda myndigheter och domstolar ges nödvändiga resurser och att riktade insatser görs mot de enskilda prövningar som drar ut på tiden.

Vänsterpartiet avslår därför förslagen i propositionen om att en ny myndighet ska ta över de uppgifter som länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer har i dag.

Jag yrkar bifall till reservation 1.