David Josefsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Den 26 februari 1966 gick det första tunnelbanetåget på linje 2 från Kipling Station, utmed Bloor Street och Danforth Avenue, till Kennedy Station i Toronto. I dag står vi här i Sveriges riksdag och ska fatta beslut om att inrätta en lag om platssamverkan.

Dessa två händelser kan upplevas som fjärran varandra, men den ena, om än i många led och 60 år senare, är en direkt följd av den andra. Det som hände 1966 var nämligen att boende i Bloor West Village nu kunde ta tunnelbanan till de centrala shoppinggatorna i Toronto. Därmed började centrumhandeln konkurrera ut butikerna i Bloor West Village.

Ett antal butiksinnehavare insåg att deras nedgångna affärskvarter behövde rustas upp för att klara konkurrensen från handeln downtown. De försökte sätta upp en centrumförening med fastighetsägare och näringsidkare för att lyfta området och öka tryggheten.

Intresset var dock svalt från fastighetsägarna, som var de som hade resurserna, och det var svårt att frivilligt få in nödvändiga medel för att göra skillnad på riktigt. Butiksägarna lobbade då på lagstiftarna i delstaten Ontario för att kunna skapa en sammanslutning där det blev obligatoriskt för fastighetsägare att vara med och bidra ekonomiskt.

Kampanjen gav effekt. 1970 trädde Ontario Municipal Act i kraft, och Bloor West Village Business Improvement Association bildades. Världens första BID-samverkan, Business Improvement District, var skapad, även om den i Kanada kallas för Business Improvement Association. Nyheten, fru talman, var att det i botten låg ett obligatorium för fastighetsägarna att betala.

I dag finns olika typer av BID-samverkan runt om i världen, också i Sverige. I Sverige handlar det om frivilliga sammanslutningar där fastighetsägare, näringsidkare, kommun, polis och civilsamhälle samverkar i olika konstellationer och på olika sätt. Syftet är att öka tryggheten och trivseln i ett område och på det sättet få ned kriminaliteten och skadegörelsen.

Jag har besökt ett flertal av de svenska organisationerna och är imponerad av det arbete som sker. Hur de är organiserade och arbetar är unikt för just den platsens förutsättningar.

Det handlar om allt från att göra gemensamma upphandlingar av bevakningstjänster och att gå igenom skalskyddet på varje fastighet till att samarbeta med polisen för att undvika att obehöriga tar sig in i trapphus och förråd. Det handlar om att skapa gemensamma lägesbilder så att rätt aktör kan sätta in rätt åtgärd vid olika händelser.

Man arbetar proaktivt med allt från att skapa liv och rörelse på gator och torg till att gemensamt sköta städning och plantera blommor. Man arbetar också med att skapa sommar- och extrajobb för ungdomar i området och stötta det lokala föreningslivet. På så sätt skapas sammanhållning och sammanhang.

Till skillnad från i många andra länder finns det i Sverige inte någon form av samlad lagstiftning eller något lagstöd för sådan samverkan.

Fru talman! När den moderatledda regeringen tillträdde 2022 var Sverige hårt drabbat av gängskjutningar. Människor kände sig otrygga också i sina egna bostadsområden, och parallella samhällsstrukturer utmanade polisen och samhället om kontrollen.

Det kommer att ta tid att vända utvecklingen, och det behövs ett samlat arbete. Det arbetet har vi nu inlett. Vi har ökat antalet poliser i yttre tjänst, skärpt straffen och skapat bättre förutsättningar att komma åt grovt kriminella. Rättsväsendet kan nu utfärda vistelseförbud mot personer som begår brott i ett område. Vid omedelbar fara för våldsdåd kan säkerhetszoner upprättas för att man enklare ska kunna visitera personer och förhindra brott.

Vi har genomfört en kameraoffensiv som innebär att polisen nu kan kameraövervaka brottsutsatta platser i realtid. Vi har skärpt kommunernas ansvar och arbete med brottsförebyggande – ett arbete som nu är obligatoriskt och lagstadgat men som innan vi tillträdde var frivilligt.

Vi har gjort det enklare att vräka kriminella från hyresrätter och går nu vidare och gör det enklare att vräka dem från bostadsrätter. Alla dessa saker känns i dag självklara, men de fanns inte på plats och var djupt omdiskuterade för bara fyra år sedan.

Fru talman! I dag debatterar vi ytterligare ett viktigt steg, nämligen att införa en lag om platssamverkan. Vi formaliserar och ger lagstöd för det som i andra länder kallas BID- samverkan – en samverkan där det offentliga, fastighetsägare och civilsamhälle kan agera tillsammans.

Även om grunden för denna platssamverkan ska vara frivillig skapar vi, utifrån de internationella erfarenheterna, också möjligheten att införa ett obligatorium för fastighetsägare att vara med och finansiera.

Det handlar helt enkelt om att fastighetsägarna får direkt kommersiell nytta av denna samverkan genom högre hyresintäkter, lägre kostnader för skadegörelse och nedskräpning och stigande fastighetsvärden. Därför är det också rimligt att huvuddelen av finansieringen kommer från fastighetsägarna.

Samtidigt finns det en inbyggd free rider-problematik där framför allt ansiktslösa institutionella ägare gärna drar nytta av platssamverkan men själva inte vill vara med och betala.

Fru talman! De flesta som studerat BID-samverkan runt om i världen är rörande överens om att man får bäst utväxling på arbetet om det finns påtryckningsmedel för att komma till rätta med free rider-problematiken. Antingen har man ett hårt obligatorium, det vill säga att alla måste vara med och betala genom en särskild skatt, eller mer mjuka lösningar, som den vi valt i Sverige – att möjligheten att ta ut en obligatorisk avgift ska finnas som en sista utväg om inte tillräckligt många av de stora fastighetsägarna, som drar nytta av arbetet, också vill vara med och betala.

Engagemanget för en stadsdel finns hos de lokala aktörerna, men såväl bostadshus som köpcentrum ägs ibland av institutionella ägare utan direkt koppling till orten. Det är ironiskt, fru talman, att dessa affärsbanker och riskkapitalföretag som äger fastigheter – ofta från Tyskland eller USA – har fått sina främsta bundsförvanter i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet här i kammaren. Det finns tre partier som i dag vill rösta nej till att införa en särskild lag om platssamverkan, alltså en svensk BID-lagstiftning. Man vill uttryckligen inte att dessa fastighetsjättar ska behöva vara med och ta sitt samhällsansvar.

Från Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets sida vill man inte att dessa investmentbolag och pensionsfonder ska behöva vara med och betala för att skapa trevligare och tryggare bostadsområden för sina hyresgäster – detta trots att avgifterna knappt syns i deras resultaträkningar eller påverkar deras avkastning. Detta är helt ärligt inte att ta den trygghetsproblematik som många svenskar möter på allvar.

Fru talman! Tunnelbanetågen går fortfarande utmed linje 2 i Toronto, mellan Kipling Station och Kennedy Station, och Bloor West Village Business Improvement Association finns fortfarande kvar. Bland annat arrangerar man i september varje år en ukrainsk kulturfestival för den ukrainska diasporan i Toronto. Området i Bloor West Village anses numera vara en av Torontos mest levande stadsdelar – detta för att man för 56 år sedan införde ett lagligt ramverk för platssamverkan i Ontario. Det är ett ramverk som nu finns i stora delar av världen och som vi i dag fattar beslut om även här i Sverige.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! De senaste decennierna har efterfrågan på kontorslokaler förändrats i grunden. För 20–30 år sedan var normen att man satt i ett eget kontorsrum eller möjligen på en bestämd plats i ett kontorslandskap. Efter millennieskiftet ändrades detta successivt till att det blev allt vanligare med så kallade flexibla kontor där man delar upp ytorna i olika aktivitetszoner och där medarbetarna inte längre har fasta platser.

Också det som kallas för coworking har gjort sitt intåg. Det är en form av kontorshotell där olika företag och organisationer samsas om gemensamma ytor och faciliteter. När covidpandemin bröt ut 2020 accentuerades dessutom utvecklingen mot mer hemarbete och distansmöten.

Allt detta tillsammans har skapat efterfrågan på helt nya typer av kontor och kontorslösningar. Samtidigt har efterfrågan minskat för äldre kontor med många små rum, så kallade cellkontor. Nya byggnader byggs nu utifrån flexibilitet och mer fokus på mötesrum och möjligheter till distansmöten. Där det är möjligt konverteras så kallade cellkontor till öppna lokalytor.

Också geografiskt har efterfrågan förändrats. Centrala lägen går fortfarande starkt medan perifera lokaler är svårare att hyra ut. Behovet av kvadratmeter per anställd minskar samtidigt som kontorets läge i staden upplevs som allt viktigare.

Herr talman! En parallell utveckling i såväl bygg- som fastighetsbranschen är att det blir allt större efterfrågan på cirkularitet och återbruk. Mycket fokus har varit på att återanvända byggnaders beståndsdelar, till exempel att man vid rivning tillvaratar tegelstenar och dörrar.

Men lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, är att förlänga byggnadens livslängd. I stället för att knacka ned ett hus och återanvända tegelstenarna, varför inte återanvända huset för nya ändamål? Den diskussionen är särskilt aktuell när det gäller byggnader som inte längre lämpar sig som kontor men som kan konverteras till bostäder.

Herr talman! Tyvärr finns det många regelverk som sätter käppar i hjulet och skapar otydligheter och fördyrar. Det blir ibland enklare att riva ett hus och använda tegelstenarna igen än att rädda huset från rivning och använda huset igen.

Herr talman! Dagens proposition löser inte alla hinder för att konvertera kontor till bostäder, men den löser några. Förslagen gör det också enklare att ändra i byggnader och på det sättet förlänga byggnadernas livslängd. Propositionen förtydligar och förenklar nämligen reglerna i plan- och bygglagen för större byggnadsändringar.

Under lång tid har många fastighetsägare, bostadsrättsföreningar och företag upplevt att dagens regelverk har varit svårt att tolka.

Begreppet ”ombyggnad” har skapat osäkerhet. Vad gäller? Vilka krav kan ställas? Hur långtgående blir konsekvenserna av en förändring i en byggnad?

Herr talman! När regelverket är otydligt leder det inte bara till juridiska tvister och ökade kostnader. Det leder också till att nödvändiga investeringar skjuts upp eller aldrig blir av. Man river hellre än att återbruka. Det är därför vi nu ersätter begreppet ”ombyggnad” med begreppet ”större byggnadsändring”, och det definieras tydligt i lagstiftningen vad det är. Detta är ett steg mot ett mer transparent regelverk där fastighetsägare bättre kan förstå vilka krav som gäller redan från början.

Det är också viktigt att vi nu begränsar möjligheten att ställa omfattande följdkrav på hela byggnaden när endast delar byggs om. I dag kan en relativt begränsad förändring i praktiken utlösa mycket stora krav på hela fastigheten. Det driver kostnader, försvårar renoveringar och riskerar att göra projekt ekonomiskt omöjliga. Det är inte rimligt.

När man gör en större byggnadsändring ska kraven i huvudsak gälla den del som faktiskt ändras. Samtidigt ska självklart allvarliga brister som rör hälsa och säkerhet kunna åtgärdas. Det är en rimlig balans mellan samhällsansvar och proportionalitet.

Herr talman! Vi moderater tror på höga ambitioner när det gäller tillgänglighet, energieffektivitet och hållbarhet. Men vi tror också att regelverk måste fungera i verkligheten. Om reglerna blir så omfattande och kostsamma att människor avstår från att renovera och utveckla fastigheter motverkar vi i praktiken både bostadsförsörjning och klimatomställning.

Detta är särskilt viktigt i ett läge där Sverige behöver fler bostäder, mer energieffektiva byggnader och ett ökat återbruk också av befintliga byggnader.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! När Franklin D Roosevelt på 30talet genomförde the New Deal i USA för att ta landet ur depressionen var grundtesen i hans bostadspolitik att en nation av husägare är oövervinnelig – a nation of homeowners is unconquerable.

Samma tanke präglade den svenska egnahemsrörelsen. Genom att underlätta för vanliga människor att äga sitt eget boende skapade man starka familjer, och starka familjer skapade ett starkt samhälle.

Att äga sitt boende innebär trygghet, ansvarstagande och en möjlighet att bygga ekonomisk stabilitet över tid. Det handlar om att kunna påverka sin egen vardag och skapa något långsiktigt för sig själv och sin familj.

Herr talman! Vi moderater vill att fler människor i Sverige ska få möjlighet att äga sitt eget hem. Alltför många människor är dock utestängda från ägt boende i dag. Höga trösklar, stora kontantinsatser och en bostadsmarknad som under lång tid fungerat dåligt gör att många – inte minst unga vuxna och nybildade barnfamiljer – har svårt att ta steget från hyresrätt till eget ägt boende.

Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus, men endast fem av tio gör det. Det betyder att var femte svensk drömmer om en trädgård där barnen kan hoppa i studsmattan medan föräldrarna lagar middag på grillen.

Herr talman! Detta handlar inte bara om människor med svag ekonomi. Även yrkesgrupper med förhållandevis bra lön har i dag svårt att få ihop boendeekonomin. En polis och en sjuksköterska har svårt att på bara sin egen lön ha råd att köpa ett eget hus i någon av storstadsregionerna. Moderaternas, och mitt, vallöfte är att ändra på detta.

Herr talman! Sedan valet 2022 har en vanlig barnfamilj fått 5 000 kronor mer i plånboken per månad. Det beror på att den moderatledda regeringen har prioriterat att låta hårt arbetande svenskar behålla mer av sin lön. Nästa mandatperiod kommer vi att fördubbla den siffran, till 10 000 kronor mer i månaden, eftersom ansträngning ska löna sig.

Att stärka vanliga familjers plånböcker är dock inte det enda vi har gjort för att fler ska kunna äga sitt boende. Vi har också reformerat bolånereglerna. Taket för bolån höjdes från 85 procent till 90 procent i våras, och det så kallade förstärkta amorteringskravet, som innebar att man amorterade upp till 3 procent per år, togs bort. För att fler ska kunna äga sitt boende har vi även infört skattefrihet för de första 300 000 kronorna på investeringssparkonton. Detta är ett sparande som vi vet ofta går till att just köpa en bostad.

I dag behandlar vi den tredje viktiga reformen för att fler ska kunna äga sitt boende, nämligen införandet av en lag om hyrköp. Hyrköp innebär att man hyr sin bostad medan man sparar ihop till en kontantinsats och prövar om man verkligen vill bo i bostaden. När man känner sig redo har man möjlighet att köpa den.

Herr talman! Olika former av hyrköp förekommer på marknaden redan i dag, men utan ett tydligt rättsligt ramverk. Det skapar osäkerhet för både köpare och säljare. Nu inför vi en lagstiftning som ger bättre trygghet, tydligare spelregler och större förutsägbarhet.

Herr talman! Regeringen föreslår också förbättringar för ägarlägenheter. Ägarlägenheter är fortfarande en relativt liten boendeform i Sverige trots att de är vanliga i många andra länder. Det är synd, för ägarlägenheter kombinerar friheten i det ägda boendet med flexibilitet och kan bidra till en mer dynamisk bostadsmarknad. Därför tycker vi att det är viktigt att göra boendeformen attraktivare och tryggare.

Ett av förslagen i propositionen rör stärkta möjligheter att agera mot allvarliga störningar. Att äga sin bostad innebär frihet men också ansvar gentemot grannar och omgivning. Trygghet och ordning i boendet är avgörande för att människor ska vilja investera i sitt hem och sitt område.

Herr talman! Sverige behöver en bostadspolitik som fokuserar mindre på hinder och mer på möjligheter. Vi behöver fler vägar in på bostadsmarknaden, fler upplåtelseformer och ett regelverk som stärker människors egenmakt. Som Franklin D Roosevelt konstaterade: En nation av husägare är oövervinnelig.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag vet inte om det är problem med mikrofonen eller om man inte har läst handlingarna, men det är alltså inte så att vi gör några stora förändringar av möjligheten att hyra ut sin bostadsrätt i andra hand.

Det vi säger är att det faktum att man tidigare har jobbat eller pluggat utomlands i några år inte i sig kan vara ett skäl att neka uthyrning en gång till. Vi säger också att praxis ska ändras för att möjliggöra lite längre tidsperioder. Man får fortfarande inte köpa en bostadsrätt för att hyra ut den. Det kommer inte att bli som i Barcelona. Man kommer inte att kunna köpa på sig bostadsrätter och hyra ut dem i andra hand, för det får man alltså inte göra. Man får inte köpa för att hyra ut. Det är inte vad som står i lagförslaget.

När det gäller marknadshyra och trygghetshyra kan vi konstatera att det inte finns några partier här inne som vill ha oreglerad hyra. Sedan förstår jag att det finns spinndoktorer på Sveavägen 68 som tycker att det är en bra fråga, men det gäller att vara hederlig och saklig i den här debatten, vilket Alireza Akhondi lyfte fram på ett bra sätt.

Jag tar jättegärna en saklig diskussion där vi kan diskutera de problem som finns på svensk bostadsmarknad och om vi vill ha en sådan marknad. Vill vi att det ska vara 42 års kötid för att få en lägenhet i Stockholms innerstad, som kötidsrekordet var häromveckan? Tycker vi att det är bra, eller tycker vi inte att det är bra? Det finns tydligen partier som tycker att det är bra, och så finns det partier som inte tycker att det är bra och som vill ha en diskussion. Kan vi reglera hyrorna på ett bättre sätt, så som man har gjort exempelvis i våra grannländer? Det har jag gärna en saklig debatt om.

Jag tycker att det är oanständigt att det finns starka lobbyorganisationer med koppling till Socialdemokraterna och socialdemokratiska och vänsterpartistiska riksdagsledamöter som medvetet ljuger och säger att det finns partier här inne som vill införa marknadshyror och som menar att det ska vara fullständigt fritt och oreglerat. Det är inte värdigt Sveriges riksdag.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om det är problem med mikrofonen eller om man inte har läst handlingarna, men det är alltså inte så att vi gör några stora förändringar av möjligheten att hyra ut sin bostadsrätt i andra hand.

Det vi säger är att det faktum att man tidigare har jobbat eller pluggat utomlands i några år inte i sig kan vara ett skäl att neka uthyrning en gång till. Vi säger också att praxis ska ändras för att möjliggöra lite längre tidsperioder. Man får fortfarande inte köpa en bostadsrätt för att hyra ut den. Det kommer inte att bli som i Barcelona. Man kommer inte att kunna köpa på sig bostadsrätter och hyra ut dem i andra hand, för det får man alltså inte göra. Man får inte köpa för att hyra ut. Det är inte vad som står i lagförslaget.

När det gäller marknadshyra och trygghetshyra kan vi konstatera att det inte finns några partier här inne som vill ha oreglerad hyra. Sedan förstår jag att det finns spinndoktorer på Sveavägen 68 som tycker att det är en bra fråga, men det gäller att vara hederlig och saklig i den här debatten, vilket Alireza Akhondi lyfte fram på ett bra sätt.

Jag tar jättegärna en saklig diskussion där vi kan diskutera de problem som finns på svensk bostadsmarknad och om vi vill ha en sådan marknad. Vill vi att det ska vara 42 års kötid för att få en lägenhet i Stockholms innerstad, som kötidsrekordet var häromveckan? Tycker vi att det är bra, eller tycker vi inte att det är bra? Det finns tydligen partier som tycker att det är bra, och så finns det partier som inte tycker att det är bra och som vill ha en diskussion. Kan vi reglera hyrorna på ett bättre sätt, så som man har gjort exempelvis i våra grannländer? Det har jag gärna en saklig debatt om.

Jag tycker att det är oanständigt att det finns starka lobbyorganisationer med koppling till Socialdemokraterna och socialdemokratiska och vänsterpartistiska riksdagsledamöter som medvetet ljuger och säger att det finns partier här inne som vill införa marknadshyror och som menar att det ska vara fullständigt fritt och oreglerat. Det är inte värdigt Sveriges riksdag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för dina frågor!

För att parafrasera en tidigare debatt tyckte jag att Alireza Akhondi uttryckte det väldigt väl: Det finns åtta partier här i riksdagen som är den främsta garanten för att inte införa marknadshyra, för det är ingen som vill ha en oreglerad hyressättning.

Däremot kan vi konstatera att den nuvarande modellen i Sverige inte fungerar särskilt bra, och det tror jag att våra åtta partier också säger. De som råkar absolut mest illa ut är de som står längst ifrån bostadsmarknaden. Då säger vi: Kan vi inte ha en saklig diskussion och försöka fundera på om vi kan reglera hyrorna på ett annat sätt, så som man gör i exempelvis våra grannländer?

Trygghetshyra är inte marknadshyra. Det som vi genomför nu är inte marknadshyra. Jag tycker att Roger Hedlund beskrev det väldigt tydligt när han sa att det är en väldigt strikt reglerad hyressättning. Det ska prövas i hyresnämnden om man anser att hyran är otillbörlig och så vidare. Det är faktiskt en modell som redan finns i Sverige som vi nu uppdaterar.

När det gäller diskussionen om andrahandsuthyrning frågade ledamoten varför gör vi det här. Det är för att vi inte delar Vänsterpartiets syn att den som äger en bostadsrätt och som ska jobba utomlands eller plugga på annan ort bara kan sälja den. Det är människors hem vi pratar om.

De regler som vi nu förändrar handlar egentligen om två saker. Den ena är att vi säger att tidigare uthyrning inte kan vara en grund för bostadsrättsföreningen att säga nej, och den andra är att man ska kunna hyra ut lite längre.

Det är fortfarande så att man inte får köpa en lägenhet i spekulativt syfte. Man får inte köpa den bara för att hyra ut den. Det är fortfarande så att bostadsrättsföreningen eller Hyresnämnden måste ge sitt godkännande. Det enda vi gör är att vi möjliggör för fler människor att exempelvis kunna bo utomlands och jobba eller plugga några år och sedan flytta tillbaka till sin lägenhet. Det tycker jag är en frihetsreform för den enskilda människan.

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för dina frågor!

För att parafrasera en tidigare debatt tyckte jag att Alireza Akhondi uttryckte det väldigt väl: Det finns åtta partier här i riksdagen som är den främsta garanten för att inte införa marknadshyra, för det är ingen som vill ha en oreglerad hyressättning.

Däremot kan vi konstatera att den nuvarande modellen i Sverige inte fungerar särskilt bra, och det tror jag att våra åtta partier också säger. De som råkar absolut mest illa ut är de som står längst ifrån bostadsmarknaden. Då säger vi: Kan vi inte ha en saklig diskussion och försöka fundera på om vi kan reglera hyrorna på ett annat sätt, så som man gör i exempelvis våra grannländer?

Trygghetshyra är inte marknadshyra. Det som vi genomför nu är inte marknadshyra. Jag tycker att Roger Hedlund beskrev det väldigt tydligt när han sa att det är en väldigt strikt reglerad hyressättning. Det ska prövas i hyresnämnden om man anser att hyran är otillbörlig och så vidare. Det är faktiskt en modell som redan finns i Sverige som vi nu uppdaterar.

När det gäller diskussionen om andrahandsuthyrning frågade ledamoten varför vi gör det här. Det är för att vi inte delar Vänsterpartiets syn att den som äger en bostadsrätt och som ska jobba utomlands eller plugga på annan ort bara kan sälja den. Det är människors hem vi pratar om.

De regler som vi nu förändrar handlar egentligen om två saker. Den ena är att vi säger att tidigare uthyrning inte kan vara en grund för bostadsrättsföreningen att säga nej, och den andra är att man ska kunna hyra ut lite längre.

Det är fortfarande så att man inte får köpa en lägenhet i spekulativt syfte. Man får inte köpa den bara för att hyra ut den. Det är fortfarande så att bostadsrättsföreningen eller Hyresnämnden måste ge sitt godkännande. Det enda vi gör är att vi möjliggör för fler människor att exempelvis kunna bo utomlands och jobba eller plugga några år och sedan flytta tillbaka till sin lägenhet. Det tycker jag är en frihetsreform för den enskilda människan.

Fru talman! Sverige har under lång tid haft en bostadsmarknad som inte fungerar som den ska. För många människor är steget till ett eget boende alldeles för stort. Unga vuxna tvingas bo kvar hemma längre än de vill, och studenter hittar ingenstans att bo. Den som får jobb i en annan stad tackar nej för att det inte går att ordna bostad, och företag runt om i landet vittnar om att kompetens inte kan rekryteras för att bostäder saknas. Samtidigt vet vi att det finns bostäder som skulle kunna användas bättre än i dag, och det är mot den bakgrunden vi i dag behandlar regeringens proposition om en mer flexibel hyresmarknad.

Fru talman! I grunden handlar detta om något ganska enkelt. Vi måste gå från en bostadsmarknad präglad av stelbenta regler och inlåsning till en bostadsmarknad som präglas av rörlighet, flexibilitet och bättre nyttjande av de bostäder som redan finns. Därför föreslår regeringen nu en ny privatuthyrningslag med tydligare och mer lättillgängliga regler, både för privatpersoner som vill hyra ut sin bostad och för privatpersoner som vill hyra bostad av andra privatpersoner. Fler människor ska våga hyra ut ett rum, sin bostadsrätt eller sitt hus utan rädsla för otydliga regelverk och byråkratiska hinder. Den som hyr ska också känna större trygghet i att våga hyra.

Med tydligare och enklare regler skapas också starkare incitament att faktiskt hyra ut. Det innebär i praktiken att fler bostäder blir tillgängliga i det befintliga beståndet. Det innebär också att fler kommer att kunna bo kvar i sitt hus eller sin villa eftersom det blir enklare att hyra ut delar av bostaden, kanske en del av nedre plan, några rum eller ett attefallshus. För andra kan detta att hyra ut en del av bostaden vara den avgörande pusselbiten för att få ekonomin att gå ihop när man vill köpa sitt första hus. Detta är hållbarhet på riktigt – socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

Fru talman! Propositionen innehåller också tydligare regler för att hyra ut bostadsrätter i andra hand. Det är en viktig reform. I dag möter många bostadsrättsinnehavare en otydlighet som i praktiken försvårar uthyrning.

Regeringen föreslår nu tydligare regler och en mer rimlig ordning där tidigare uthyrning bara ska beaktas om den skett i betydande omfattning. Det ökar tryggheten för den som vill hyra ut tillfälligt medan man exempelvis studerar på annan ort eller arbetar utomlands. Detta innebär också att man kan slippa sälja och flytta.

Viktigt att poängtera är att bostadsrättsföreningens styrelse eller hyresnämnden fortfarande ska godkänna uthyrningen, och man kan inte köpa en lägenhet endast för att hyra ut den eller för att spekulera i värdeökning och under tiden hyra ut.

Fru talman! Med den här propositionen tydliggörs också gränsdragningen mellan andrahandsuthyrning och inneboende. Det är viktigt att regelverket är begripligt.

Fru talman! En fungerande bostadsmarknad handlar också om att skapa mångfald och valfrihet för den som har andra behov eller preferenser eller befinner sig i en speciell situation.

Nu förbättrar vi möjligheterna för företagsbostäder genom att uppdatera reglerna för blockhyra och göra dem mer ändamålsenliga. Regelverket har funnits länge i Sverige, men det har funnits kryphål som oseriösa aktörer har kunnat utnyttja samtidigt som den senaste tidens domar har gjort det svårt för seriösa aktörer att fortsätta erbjuda företag möjlighet att hyra bostäder. För många företag är tillgången till bostäder avgörande om man exempelvis ska kunna rekrytera internationell kompetens eller få människor att ta jobb på orter där bostadsbristen är stor.

Fru talman! Delningsboende, det vill säga att man hyr ett rum men delar på exempelvis kök och sociala utrymmen, är ett växande sätt att bo på, särskilt för unga eller människor som vill prova att bo i en stad men också för exempelvis äldre som söker ett socialt sammanhang. Här har lagstiftningen tyvärr också varit stelbent och försvårat för innovation och utveckling av boendeformer.

Fru talman! Vi moderater tror på reformer som ökar människors frihet och stärker deras möjlighet att forma sitt liv. Det gäller också bostadsmarknaden. När bostäder används bättre, när fler vågar hyra ut och när reglerna blir enklare och tydligare för både den som hyr ut och den som hyr ökar rörligheten och förbättras matchningen på arbetsmarknaden, och fler människor får möjlighet att hitta ett hem.

Regeringens proposition löser inte alla problem på bostadsmarknaden, tvärtom. Sverige behöver fortsatt ett ökat byggande och fler strukturreformer. Men detta är ett viktigt steg i rätt riktning.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Sverige har under lång tid haft en bostadsmarknad som inte fungerar som den ska. För många människor är steget till ett eget boende alldeles för stort. Unga vuxna tvingas bo kvar hemma längre än de vill, och studenter hittar ingenstans att bo. Den som får jobb i en annan stad tackar nej för att det inte går att ordna bostad, och företag runt om i landet vittnar om att kompetens inte kan rekryteras för att bostäder saknas. Samtidigt vet vi att det finns bostäder som skulle kunna användas bättre än i dag, och det är mot den bakgrunden vi i dag behandlar regeringens proposition om en mer flexibel hyresmarknad.

Fru talman! I grunden handlar detta om något ganska enkelt. Vi måste gå från en bostadsmarknad präglad av stelbenta regler och inlåsning till en bostadsmarknad som präglas av rörlighet, flexibilitet och bättre nyttjande av de bostäder som redan finns. Därför föreslår regeringen nu en ny privatuthyrningslag med tydligare och mer lättillgängliga regler, både för privatpersoner som vill hyra ut sin bostad och för privatpersoner som vill hyra bostad av andra privatpersoner. Fler människor ska våga hyra ut ett rum, sin bostadsrätt eller sitt hus utan rädsla för otydliga regelverk och byråkratiska hinder. Den som hyr ska också känna större trygghet i att våga hyra.

Med tydligare och enklare regler skapas också starkare incitament att faktiskt hyra ut. Det innebär i praktiken att fler bostäder blir tillgängliga i det befintliga beståndet. Det innebär också att fler kommer att kunna bo kvar i sitt hus eller sin villa eftersom det blir enklare att hyra ut delar av bostaden, kanske en del av nedre plan, några rum eller ett attefallshus. För andra kan detta att hyra ut en del av bostaden vara den avgörande pusselbiten för att få ekonomin att gå ihop när man vill köpa sitt första hus. Detta är hållbarhet på riktigt – socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

Fru talman! Propositionen innehåller också tydligare regler för att hyra ut bostadsrätter i andra hand. Det är en viktig reform. I dag möter många bostadsrättsinnehavare en otydlighet som i praktiken försvårar uthyrning.

Regeringen föreslår nu tydligare regler och en mer rimlig ordning där tidigare uthyrning bara ska beaktas om den skett i betydande omfattning. Det ökar tryggheten för den som vill hyra ut tillfälligt medan man exempelvis studerar på annan ort eller arbetar utomlands. Detta innebär också att man kan slippa sälja och flytta.

Viktigt att poängtera är att bostadsrättsföreningens styrelse eller hyresnämnden fortfarande ska godkänna uthyrningen, och man kan inte köpa en lägenhet endast för att hyra ut den eller för att spekulera i värdeökning och under tiden hyra ut.

Fru talman! Med den här propositionen tydliggörs också gränsdragningen mellan andrahandsuthyrning och inneboende. Det är viktigt att regelverket är begripligt.

Fru talman! En fungerande bostadsmarknad handlar också om att skapa mångfald och valfrihet för den som har andra behov eller preferenser eller befinner sig i en speciell situation.

Nu förbättrar vi möjligheterna för företagsbostäder genom att uppdatera reglerna för blockhyra och göra dem mer ändamålsenliga. Regelverket har funnits länge i Sverige, men det har funnits kryphål som oseriösa aktörer har kunnat utnyttja samtidigt som den senaste tidens domar har gjort det svårt för seriösa aktörer att fortsätta erbjuda företag möjlighet att hyra bostäder. För många företag är tillgången till bostäder avgörande om man exempelvis ska kunna rekrytera internationell kompetens eller få människor att ta jobb på orter där bostadsbristen är stor.

Fru talman! Delningsboende, det vill säga att man hyr ett rum men delar på exempelvis kök och sociala utrymmen, är ett växande sätt att bo på, särskilt för unga eller människor som vill prova att bo i en stad men också för exempelvis äldre som söker ett socialt sammanhang. Här har lagstiftningen tyvärr också varit stelbent och försvårat för innovation och utveckling av boendeformer.

Fru talman! Vi moderater tror på reformer som ökar människors frihet och stärker deras möjlighet att forma sitt liv. Det gäller också bostadsmarknaden. När bostäder används bättre, när fler vågar hyra ut och när reglerna blir enklare och tydligare för både den som hyr ut och den som hyr ökar rörligheten och förbättras matchningen på arbetsmarknaden, och fler människor får möjlighet att hitta ett hem.

Regeringens proposition löser inte alla problem på bostadsmarknaden, tvärtom. Sverige behöver fortsatt ett ökat byggande och fler strukturreformer. Men detta är ett viktigt steg i rätt riktning.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Det finns väldigt många workshoppar man kan gå på. Men det intressanta är faktiskt att vara ute i verkligheten och träffa fastighetsföretag och byggare och fundera på hur vi kan underlätta för energieffektiviseringar i byggnader.

Det som är drivande här är, tror jag, inte politiska mål eller politisk detaljreglering. Det är att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart att göra energieffektiviseringar. Då ska regelverk inte sätta hinder för det. Då ska regelverken inte göra det svårare att energieffektivisera.

Det jag har varit orolig för när det gäller implementeringen av direktivet är att man sätter upp en massa regelverk som tvingar fram åtgärder, inte för att de är ekonomiskt eller klimatmässigt försvarbara utan för att de följer vissa tidsgränser. Eldar man dessutom på det med särskilda stöd driver man också bort från de investeringar som är ekonomiskt försvarbara och som redan görs. Örebrobostäder är ett klockrent exempel. Det finns en rad fastighetsägare runt om i Sverige som gör detta för att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart. I stället styr man mot sådant som vi subventionerar med skattemedel. Jag tror att det skulle vara väldigt olyckligt.

När man pratar med fastighetsägare och byggare får man höra att de tycker att det finns ett antal regler som gör det hela väldigt svårt. Detta har vi förändrat nu. Vi gör det enklare med bygglov för vissa åtgärder. Vi kommer senare i veckan att ha en debatt om ett förslag om att man ska kunna göra ändringar i byggnader på ett enklare sätt. Skälen bakom detta handlar om att förlänga livslängden men faktiskt också att kunna energieffektivisera fastigheterna.

Här finns en politisk skiljelinje, fru talman. Vi tror att de som äger byggnaderna vet bäst. Vi tror inte på politisk detaljreglering eller på subventioner. Det gör man på andra sidan.

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Det finns väldigt många workshoppar man kan gå på. Men det intressanta är faktiskt att vara ute i verkligheten och träffa fastighetsföretag och byggare och fundera på hur vi kan underlätta för energieffektiviseringar i byggnader.

Det som är drivande här är, tror jag, inte politiska mål eller politisk detaljreglering. Det är att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart att göra energieffektiviseringar. Då ska regelverk inte sätta hinder för det. Då ska regelverken inte göra det svårare att energieffektivisera.

Det jag har varit orolig för när det gäller implementeringen av direktivet är att man sätter upp en massa regelverk som tvingar fram åtgärder, inte för att de är ekonomiskt eller klimatmässigt försvarbara utan för att de följer vissa tidsgränser. Eldar man dessutom på det med särskilda stöd driver man också bort från de investeringar som är ekonomiskt försvarbara och som redan görs. Örebrobostäder är ett klockrent exempel. Det finns en rad fastighetsägare runt om i Sverige som gör detta för att det faktiskt är ekonomiskt försvarbart. I stället styr man mot sådant som vi subventionerar med skattemedel. Jag tror att det skulle vara väldigt olyckligt.

När man pratar med fastighetsägare och byggare får man höra att de tycker att det finns ett antal regler som gör det hela väldigt svårt. Detta har vi förändrat nu. Vi gör det enklare med bygglov för vissa åtgärder. Vi kommer senare i veckan att ha en debatt om ett förslag om att man ska kunna göra ändringar i byggnader på ett enklare sätt. Skälen bakom detta handlar om att förlänga livslängden men faktiskt också om att kunna energieffektivisera fastigheterna.

Här finns en politisk skiljelinje, fru talman. Vi tror att de som äger byggnaderna vet bäst. Vi tror inte på politisk detaljreglering eller på subventioner. Det gör man på andra sidan.

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Jag upplever den visserligen som tämligen retorisk. Det är ju här den politiska debatten i det här ärendet står.

Regeringen tycker inte att det kvantitativa mål vi har haft har fungerat. Därför övergår vi till ett kvalitativt mål. Det är väldigt svårt att kvantifiera ett mål, för man har ju lite olika syften.

Ett syfte är att få ned klimatutsläppen. Då kan vi behöva elektrifiera mer. Om man ersätter en annan form av uppvärmning med en värmepanna kanske man ökar elförbrukningen i fastigheten samtidigt som man minskar utsläppen och energiförbrukningen.

Vi tycker att det är svårt att ha ett kvantitativt mål. Ska man ha ett kvantitativt mål som tar med alla dessa faktorer blir det väldigt komplext. Då blir det väldigt svårt både att mäta och kanske framför allt att styra mot målet.

Vi tycker att det viktigaste här faktiskt är att möjliggöra energieffektiviseringar. Det handlar också om att möjliggöra återbruk av fastigheter, att förlänga fastigheters livslängd och att möjliggöra ett mer effektivt användande. Det handlar om att möjliggöra innovation och nya sätt att arbeta. Då ska vi inte detaljreglera eller sätta upp mål som tvingar fram renoveringar som inte är vare sig ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Det vi gör är att implementera detta så att det styr mot mer energieffektivisering och också möjliggör innovation och effektivare sätt att använda teknik i fastigheten.

Fru talman! Tack, Amanda Palmstierna, för frågan! Jag upplever den visserligen som tämligen retorisk. Det är ju här den politiska debatten i det här ärendet står.

Regeringen tycker inte att det kvantitativa mål vi har haft har fungerat. Därför övergår vi till ett kvalitativt mål. Det är väldigt svårt att kvantifiera ett mål, för man har ju lite olika syften.

Ett syfte är att få ned klimatutsläppen. Då kan vi behöva elektrifiera mer. Om man ersätter en annan form av uppvärmning med en värmepanna kanske man ökar elförbrukningen i fastigheten samtidigt som man minskar utsläppen och energiförbrukningen.

Vi tycker att det är svårt att ha ett kvantitativt mål. Ska man ha ett kvantitativt mål som tar med alla dessa faktorer blir det väldigt komplext. Då blir det väldigt svårt både att mäta och kanske framför allt att styra mot målet.

Vi tycker att det viktigaste här faktiskt är att möjliggöra energieffektiviseringar. Det handlar också om att möjliggöra återbruk av fastigheter, att förlänga fastigheters livslängd och att möjliggöra ett mer effektivt användande. Det handlar om att möjliggöra innovation och nya sätt att arbeta. Då ska vi inte detaljreglera eller sätta upp mål som tvingar fram renoveringar som inte är vare sig ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Det vi gör är att implementera detta så att det styr mot mer energieffektivisering och också möjliggör innovation och effektivare sätt att använda teknik i fastigheten.

Herr talman! I slutet av förra året besökte jag det kommunala bostadsbolaget Örebrobostäder. Örebrobostäder har gjort en imponerande resa med att energieffektivisera sitt fastighetsbestånd. Genom att arbeta systematiskt och datadrivet har bolaget kraftigt minskat både el, värme- och vattenförbrukning.

Den första erfarenheten från Örebro är att det sällan är de stora förändringarna som ger de största vinsterna utan just det systematiska och kontinuerliga optimeringsarbetet och att det arbetet är datadrivet.

Den andra erfarenheten är att gör man rätt saker är energieffektivisering inget som kostar pengar; det är investeringar som betalar sig själva. På tio år halverade Örebrobostäder elförbrukningen, och nu är man nere i nästan en tredjedel. Grovt räknat är de årliga besparingarna 120 miljoner kronor genom investeringar på 200 miljoner kronor.

Herr talman! Sverige ska vara ett land där klimatomställning och tillväxt går hand i hand och där vi använder energi smartare, bygger mer hållbart och samtidigt stärker människors frihet och konkurrenskraften i svensk ekonomi. Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande del av energianvändningen i vårt samhälle, och därför är det rimligt att vi ställer krav på bättre energieffektivitet. Men då behöver vi också ha ett funktionellt regelverk.

Herr talman! I grunden var vi moderater tveksamma till om regler kring byggnaders energiprestanda ens är en EU-kompetens. Vi menar att det är en fråga som i huvudsak bör avgöras på nationell nivå. Därför röstade vi emot vid subsidiaritetsprövningen av detta ärende.

När det nu ändå har blivit ett direktiv på EU-nivå har vårt huvudfokus varit att implementeringen av regelverket i Sverige ska vara så funktionell och flexibel som möjligt. Direktivet som sådant har också blivit betydligt mer rimligt än det var i de ursprungliga förslagen.

Men för att prata klarspråk: Svenska byggnader är inte problemet. Även om det finns en stor potential i att göra ytterligare energieffektiviseringar finns de stora energitjuvarna nere i Europa. Också de byggnader i Sverige som har sämst prestanda är i en europeisk kontext föregångsexempel.

Därför har vi moderater varit måna om att regeringens förslag för att genomföra EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda ska vara väl avvägda. De ska inte skapa onödigt regelkrångel och framför allt inte tvinga fram renoveringar som inte är ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Detta går också hand i hand med det ärende vi kommer att debattera senare den här veckan, om att enklare kunna göra ändringar av byggnader. Det innebär bland annat att man kan förlänga ett hus livslängd och enklare genomföra energieffektiviseringar samtidigt som man renoverar byggnaden eller byter användningsområde.

Herr talman! Sverige ligger i framkant i klimatomställningen i allmänhet och i energieffektivisering av byggnader i synnerhet. Den starkaste drivkraften är i grunden ren affärsnytta för fastighetsägaren, för energieffektiva byggnader ger lägre kostnader och högre kundnytta – precis som exemplet med Örebrobostäder visar. Det är genom teknikutveckling, innovation, investeringar och smartare regelverk, inte genom symbolpolitik, som Sverige fortsätter att vara ett föregångsland.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! I slutet av förra året besökte jag det kommunala bostadsbolaget Örebrobostäder. Örebrobostäder har gjort en imponerande resa med att energieffektivisera sitt fastighetsbestånd. Genom att arbeta systematiskt och datadrivet har bolaget kraftigt minskat både el, värme- och vattenförbrukning.

Den första erfarenheten från Örebro är att det sällan är de stora förändringarna som ger de största vinsterna utan just det systematiska och kontinuerliga optimeringsarbetet och att det arbetet är datadrivet.

Den andra erfarenheten är att gör man rätt saker är energieffektivisering inget som kostar pengar; det är investeringar som betalar sig själva. På tio år halverade Örebrobostäder elförbrukningen, och nu är man nere i nästan en tredjedel. Grovt räknat är de årliga besparingarna 120 miljoner kronor genom investeringar på 200 miljoner kronor.

Herr talman! Sverige ska vara ett land där klimatomställning och tillväxt går hand i hand och där vi använder energi smartare, bygger mer hållbart och samtidigt stärker människors frihet och konkurrenskraften i svensk ekonomi. Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande del av energianvändningen i vårt samhälle, och därför är det rimligt att vi ställer krav på bättre energieffektivitet. Men då behöver vi också ha ett funktionellt regelverk.

Herr talman! I grunden var vi moderater tveksamma till om regler kring byggnaders energiprestanda ens är en EU-kompetens. Vi menar att det är en fråga som i huvudsak bör avgöras på nationell nivå. Därför röstade vi emot vid subsidiaritetsprövningen av detta ärende.

När det nu ändå har blivit ett direktiv på EU-nivå har vårt huvudfokus varit att implementeringen av regelverket i Sverige ska vara så funktionell och flexibel som möjligt. Direktivet som sådant har också blivit betydligt mer rimligt än det var i de ursprungliga förslagen.

Men för att prata klarspråk: Svenska byggnader är inte problemet. Även om det finns en stor potential i att göra ytterligare energieffektiviseringar finns de stora energitjuvarna nere i Europa. Också de byggnader i Sverige som har sämst prestanda är i en europeisk kontext föregångsexempel.

Därför har vi moderater varit måna om att regeringens förslag för att genomföra EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda ska vara väl avvägda. De ska inte skapa onödigt regelkrångel och framför allt inte tvinga fram renoveringar som inte är ekonomiskt eller livscykelmässigt försvarbara.

Detta går också hand i hand med det ärende vi kommer att debattera senare den här veckan, om att enklare kunna göra ändringar av byggnader. Det innebär bland annat att man kan förlänga ett hus livslängd och enklare genomföra energieffektiviseringar samtidigt som man renoverar byggnaden eller byter användningsområde.

Herr talman! Sverige ligger i framkant i klimatomställningen i allmänhet och i energieffektivisering av byggnader i synnerhet. Den starkaste drivkraften är i grunden ren affärsnytta för fastighetsägaren, för energieffektiva byggnader ger lägre kostnader och högre kundnytta – precis som exemplet med Örebrobostäder visar. Det är genom teknikutveckling, innovation, investeringar och smartare regelverk, inte genom symbolpolitik, som Sverige fortsätter att vara ett föregångsland.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Sedan den moderatledda regeringen tillträdde 2022 har vårt oförtröttliga fokus varit på att få bort de strukturella hinder som gör det svårt, dyrt och krångligt att bygga. Det handlar lite förenklat om tre saker. För det första handlar det om att minska regelkrånglet. Regelbördan för att bygga nytt eller bygga om är i dag tung och kostnadsdrivande. Installatörsföretagen visade nyligen att ungefär en tredjedel av byggkostnaden för ett enfamiljshus gick åt till avgifter, taxor och markpris redan innan grunden var gjuten.

För det andra handlar det om att korta ledtider. Initiativet Bygg i tids senaste rapport, Nationellt Ledtidsindex, visar att den genomsnittliga tiden från planstart till byggstart i Sveriges kommuner är 4,7 år. Då tillkommer tid både före och efter, exempelvis för markanvisning och för själva byggprocessen. Här är verkligen tid pengar.

För det tredje handlar det om att vi måste öka den byggbara marken. Det är i sig en paradox att vi har brist på byggbar mark. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder, men vi har satt upp så mycket regelverk och begränsningar att det blir brist på mark att bygga på.

Tillsammans skapar regelkrånglet, ledtiderna och bristen på mark strukturella problem för hela samhällsbyggnadsprocessen men kanske framför allt för bostadsbyggandet. Konsekvensen är att många hårt arbetande svenskar i dag inte kan uppfylla sina bostadsdrömmar.

Fru talman! Sedan regeringen tillträdde 2022 har den levererat på samtliga dessa tre områden.

Vi har genomfört den största reformen av plan- och bygglagen på 15 år med över 40 regelförenklingar när det gäller bygglov. Vi har förenklat regelverk för allt från studentbostäder till kriminalvårdsanstalter.

Vi har lagt ett stort fokus på att minska handläggningstider hos myndigheter, och vi har tillsatt en utredning för att se över överklaganden i byggprocesser.

Vi har påbörjat reformer av strandskyddet. Vi har gett Boverket i uppdrag att utreda bullerreglerna, då detta är en begränsning i särskilt tätbebyggda områden.

Steg för steg får regeringen ordning på Sverige.

Fru talman! Ämnet för dagens debatt, en effektiv och säker byggprocess, är ytterligare ett viktigt steg. Genom regeringens proposition minskar vi regelbördan, då fler åtgärder än i dag kommer att kunna genomföras av ett certifierat byggprojekteringsföretag. Begreppet certifierat byggprojekteringsföretag ändras enligt förslaget till byggbedömare. Dessutom kortar vi ledtiderna i byggprocessen då ansvar flyttas från kommuner till byggbedömare i vissa frågor. Byggprocessen blir mer effektiv och säker.

Fru talman! Reformen med certifierade byggprojekteringsföretag infördes efter en proposition från den förra, socialdemokratiska regeringen. Den innebär att ett företag som har särskild sakkunskap och erfarenhet får göra bedömningar när det gäller exempelvis utformningskrav, krav på tillgänglighet och tekniska egenskapskrav i bygglovsskedet. På det sättet kortar man ledtider och förenklar.

I grunden var det en väldigt bra reform, men den har inte kunnat slå igenom fullt ut eftersom dessa företag endast kan användas fram till startbeskedet. Därefter övergår det till kommunen, som bland annat fattar beslut om slutbesked.

Om kommunen och det certifierade byggprojekteringsföretaget gör olika tolkningar innebär det exempelvis att en konstruktion som har godkänts i startbeskedet inte godkänns i slutbeskedet. Det skapar osäkerhet, och det har gjort att många fastighetsägare, fastighetsutvecklare och byggbolag helt enkelt inte har vågat anlita de certifierade byggprojekteringsföretagen.

Fru talman! Nu utvecklar vi därför reformen, och vårdar den, genom att utöka företagens ansvar genom hela processen fram till slutbeskedet. Och vi döper som sagt om dem till byggbedömare, som är ett lite mer lätthanterligt begrepp.

På det här sättet minskar regelkrånglet för den som anlitar en byggbedömare. Processen blir säkrare och mer förutsägbar, och belastningen på kommunernas byggnadsnämnder minskar. Det i sin tur frigör resurser till andra arbetsuppgifter och till att hantera de processer där byggherren inte har anlitat en byggbedömare.

Fru talman! I den politiska debatten kring hur vi ska kunna bygga fler bostäder ger oftast våra politiska motståndare läpparnas bekännelse när det gäller regeringens politik. Man instämmer i att regelkrånglet är för tungt, att ledtiderna är för långa och att mer mark borde bli byggbar. I praktisk handling visar man dock något annat.

I det här ärendet vill såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet avslå förslaget om att utveckla deras egen reform med certifierade byggprojekteringsföretag.

När kammaren i höstas debatterade förenklade bygglovsregler ville man från rödgröna partier bland annat avslå förslaget om att ta bort bygganmälan för komplementbyggnader.

När vi föreslog förenklingar för att möjliggöra fler och billigare studentbostäder ville man avslå det förslaget.

Likaså har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet motionerat om att avslå regeringens förslag om att göra det enklare att konvertera kontor till bostäder – ett förslag som vi kommer att debattera här i kammaren senare i vår. Det är en förändring som är nödvändig om vi ska komma bort från normen att riva för att i stället bygga nytt och för att vi faktiskt ska kunna förlänga byggnaders livslängd genom att hitta nya användningsområden.

Fru talman! Det är uppenbart enkelt att i paneldebatter och debattartiklar dela bilden av att ett regelverk är krångligt och att ledtider är ett problem. Det är betydligt svårare för de rödgröna partierna att faktiskt vilja vara med och göra regelverk enklare eller genomföra reformer för att korta ledtider.

Medan den moderatledda regeringen driver ett offensivt reformarbete för ett ökat bostadsbyggande och ett mer funktionellt regelverk står de rödgröna partierna kvar på perrongen.

Valet i höst kommer att handla om ifall man vill ha en regering som inte bara delar bilden av att det behövs omfattande strukturreformer på svensk bostadsmarknad utan också är beredd att genomföra dessa reformer.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Sedan den moderatledda regeringen tillträdde 2022 har vårt oförtröttliga fokus varit på att få bort de strukturella hinder som gör det svårt, dyrt och krångligt att bygga. Det handlar lite förenklat om tre saker. För det första handlar det om att minska regelkrånglet. Regelbördan för att bygga nytt eller bygga om är i dag tung och kostnadsdrivande. Installatörsföretagen visade nyligen att ungefär en tredjedel av byggkostnaden för ett enfamiljshus gick åt till avgifter, taxor och markpris redan innan grunden var gjuten.

För det andra handlar det om att korta ledtider. Initiativet Bygg i tids senaste rapport, Nationellt Ledtidsindex, visar att den genomsnittliga tiden från planstart till byggstart i Sveriges kommuner är 4,7 år. Då tillkommer tid både före och efter, exempelvis för markanvisning och för själva byggprocessen. Här är verkligen tid pengar.

För det tredje handlar det om att vi måste öka den byggbara marken. Det är i sig en paradox att vi har brist på byggbar mark. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder, men vi har satt upp så mycket regelverk och begränsningar att det blir brist på mark att bygga på.

Tillsammans skapar regelkrånglet, ledtiderna och bristen på mark strukturella problem för hela samhällsbyggnadsprocessen men kanske framför allt för bostadsbyggandet. Konsekvensen är att många hårt arbetande svenskar i dag inte kan uppfylla sina bostadsdrömmar.

Fru talman! Sedan regeringen tillträdde 2022 har den levererat på samtliga dessa tre områden.

Vi har genomfört den största reformen av plan- och bygglagen på 15 år med över 40 regelförenklingar när det gäller bygglov. Vi har förenklat regelverk för allt från studentbostäder till kriminalvårdsanstalter.

Vi har lagt ett stort fokus på att minska handläggningstider hos myndigheter, och vi har tillsatt en utredning för att se över överklaganden i byggprocesser.

Vi har påbörjat reformer av strandskyddet. Vi har gett Boverket i uppdrag att utreda bullerreglerna, då detta är en begränsning i särskilt tätbebyggda områden.

Steg för steg får regeringen ordning på Sverige.

Fru talman! Ämnet för dagens debatt, en effektiv och säker byggprocess, är ytterligare ett viktigt steg. Genom regeringens proposition minskar vi regelbördan, då fler åtgärder än i dag kommer att kunna genomföras av ett certifierat byggprojekteringsföretag. Begreppet certifierat byggprojekteringsföretag ändras enligt förslaget till byggbedömare. Dessutom kortar vi ledtiderna i byggprocessen då ansvar flyttas från kommuner till byggbedömare i vissa frågor. Byggprocessen blir mer effektiv och säker.

Fru talman! Reformen med certifierade byggprojekteringsföretag infördes efter en proposition från den förra, socialdemokratiska regeringen. Den innebär att ett företag som har särskild sakkunskap och erfarenhet får göra bedömningar när det gäller exempelvis utformningskrav, krav på tillgänglighet och tekniska egenskapskrav i bygglovsskedet. På det sättet kortar man ledtider och förenklar.

I grunden var det en väldigt bra reform, men den har inte kunnat slå igenom fullt ut eftersom dessa företag endast kan användas fram till startbeskedet. Därefter övergår det till kommunen, som bland annat fattar beslut om slutbesked.

Om kommunen och det certifierade byggprojekteringsföretaget gör olika tolkningar innebär det exempelvis att en konstruktion som har godkänts i startbeskedet inte godkänns i slutbeskedet. Det skapar osäkerhet, och det har gjort att många fastighetsägare, fastighetsutvecklare och byggbolag helt enkelt inte har vågat anlita de certifierade byggprojekteringsföretagen.

Fru talman! Nu utvecklar vi därför reformen, och vårdar den, genom att utöka företagens ansvar genom hela processen fram till slutbeskedet. Och vi döper som sagt om dem till byggbedömare, som är ett lite mer lätthanterligt begrepp.

På det här sättet minskar regelkrånglet för den som anlitar en byggbedömare. Processen blir säkrare och mer förutsägbar, och belastningen på kommunernas byggnadsnämnder minskar. Det i sin tur frigör resurser till andra arbetsuppgifter och till att hantera de processer där byggherren inte har anlitat en byggbedömare.

Fru talman! I den politiska debatten kring hur vi ska kunna bygga fler bostäder ger oftast våra politiska motståndare läpparnas bekännelse när det gäller regeringens politik. Man instämmer i att regelkrånglet är för tungt, att ledtiderna är för långa och att mer mark borde bli byggbar. I praktisk handling visar man dock något annat.

I det här ärendet vill såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet avslå förslaget om att utveckla deras egen reform med certifierade byggprojekteringsföretag.

När kammaren i höstas debatterade förenklade bygglovsregler ville man från rödgröna partier bland annat avslå förslaget om att ta bort bygganmälan för komplementbyggnader.

När vi föreslog förenklingar för att möjliggöra fler och billigare studentbostäder ville man avslå det förslaget.

Likaså har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet motionerat om att avslå regeringens förslag om att göra det enklare att konvertera kontor till bostäder – ett förslag som vi kommer att debattera här i kammaren senare i vår. Det är en förändring som är nödvändig om vi ska komma bort från normen att riva för att i stället bygga nytt och för att vi faktiskt ska kunna förlänga byggnaders livslängd genom att hitta nya användningsområden.

Fru talman! Det är uppenbart enkelt att i paneldebatter och debattartiklar dela bilden av att ett regelverk är krångligt och att ledtider är ett problem. Det är betydligt svårare för de rödgröna partierna att faktiskt vilja vara med och göra regelverk enklare eller genomföra reformer för att korta ledtider.

Medan den moderatledda regeringen driver ett offensivt reformarbete för ett ökat bostadsbyggande och ett mer funktionellt regelverk står de rödgröna partierna kvar på perrongen.

Valet i höst kommer att handla om ifall man vill ha en regering som inte bara delar bilden av att det behövs omfattande strukturreformer på svensk bostadsmarknad utan också är beredd att genomföra dessa reformer.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Oppositionspartierna i riksdagen menar att det ägda boendet på olika sätt borde beskattas hårdare. Vänsterpartiet föreslår i sin budgetmotion att fastighetsskatten ska återinföras – ett förslag som i min hemstad Göteborg skulle innebära över 46 000 kronor i skatt för en vanlig familj i en vanlig villa. Socialdemokraterna vill toppa upp med en bolåneskatt som för samma hushåll kan bli över 1 000 kronor i månaden. Miljöpartiet kräver att rotavdraget ska inskränkas till endast gröna renoveringar. Det innebär att samma familj inte ska kunna använda rot för att till exempel dränera eller bygga eget rum till minstingen.

Min fråga till bostadsministern är: Tror han att höjda skatter på boende är rätt väg att gå om man samtidigt vill att fler ska kunna bo i ett eget hus?

Herr talman! Oppositionspartierna i riksdagen menar att det ägda boendet på olika sätt borde beskattas hårdare. Vänsterpartiet föreslår i sin budgetmotion att fastighetsskatten ska återinföras – ett förslag som i min hemstad Göteborg skulle innebära över 46 000 kronor i skatt för en vanlig familj i en vanlig villa. Socialdemokraterna vill toppa upp med en bolåneskatt som för samma hushåll kan bli över 1 000 kronor i månaden. Miljöpartiet kräver att rotavdraget ska inskränkas till endast gröna renoveringar. Det innebär att samma familj inte ska kunna använda rot för att till exempel dränera eller bygga eget rum till minstingen.

Min fråga till bostadsministern är: Tror han att höjda skatter på boende är rätt väg att gå om man samtidigt vill att fler ska kunna bo i ett eget hus?

Fru talman! Bostadsbrist, låg rörlighet och ett byggande som inte motsvarar det människor efterfrågar är återkommande problem när man diskuterar den svenska bostadsmarknaden. En strukturell hemlöshet som har bitit sig fast i grupper som har svårt att etablera sig är en annan återkommande beskrivning.

I valet 2022 fick vi väljarnas förtroende att få ordning på Sverige. Steg för steg arbetar därför den moderatledda regeringen för att åter få också bostadsmarknaden att fungera. Vi driver reformer för att minska regelkrångel, och vi kortar ledtider och ökar den byggbara marken. Vi höjer tryggheten i våra bostadsområden genom att göra det enklare att vräka kriminella och stärka arbetet med platssamverkan. Vi har också gett polisen nya verktyg som vistelseförbud och säkerhetszoner.

Vi stärker hyresrättens ställning och gör regelverket mer funktionellt genom att återställa presumtionshyressystemet och införa en ny privatuthyrningslag. Och kanske viktigast av allt: När såväl den strukturella som sociala hemlösheten ökar genomför vi kraftfulla reformer för att stärka och stödja de hushåll som står längst från bostadsmarknaden.

Fru talman! Fokus för den här regeringen har varit att skydda och stärka hushållens ekonomi i en orolig omvärld. Vi har sänkt skatten mest för dem som tjänar minst. Sänkningarna av matmomsen och drivmedelsskatter spelar störst roll för dem med minst marginaler.

Men regeringen har också gett kommunerna nya verktyg att arbeta med social bostadspolitik och arbeta mot vräkningar. Vi har stärkt kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och med en helt ny socialtjänstlag dessutom gett kommunerna nya verktyg att arbeta förebyggande.

I dag kommer vi i den här kammaren också att fatta beslut om att införa obligatoriska kommunala hyresgarantier för hushåll som annars har haft svårt att ordna en hyresrätt. En kommunal hyresgaranti är, förenklat, ett borgensåtagande en kommun gör för att ett hushåll ska kunna teckna ett hyreskontrakt på en bostad.

Fru talman! Möjligheten till kommunala hyresgarantier finns redan, men som konstateras i betänkandet är det något som inte har utnyttjats i någon större utsträckning av Sveriges kommuner. Ett skäl kan vara att det har varit frivilligt. Därför, menar vi, bör kommunerna under vissa förutsättningar vara skyldiga att tillhandahålla garantier.

Fru talman! Det finns en växande grupp människor i vårt land som har egen försörjning men som ändå har det svårt att ta sig in på bostadsmarknaden, exempelvis för att man inte får sin försörjning från en fast anställning utan genom timanställningar eller andra tidsbegränsade jobb.

Dessa människor hamnar i dag i ett moment 22. Eftersom de har en inkomst är de inte i behov av försörjningsstöd eller andra insatser från socialtjänsten. Samtidigt är hyresvärdar osäkra på om dessa människor har möjlighet att stadigvarande betala sin hyra och är därför tveksamma till att hyra ut. I stället hänvisas de till osäkra andrahandskontrakt eller till att vara inneboende.

Fru talman! Det finns aktörer i civilsamhället och i den idéburna sektorn, exempelvis Stockholms Stadsmissions bobyrå, som på eget initiativ går emellan och gentemot hyresvärden tar över ansvaret för att hyran kommer in. På så sätt överlappas det moment 22 som uppstår mellan hyresgäst och hyresvärd.

Civilsamhället gör fantastiska insatser. Men det är också rimligt att det offentliga tar sitt ansvar, och en kommunal hyresgaranti är ett annat sätt att undanröja detta moment 22.

Fru talman! Det är viktigt att poängtera att en kommunal hyresgaranti inte ska inskränka kommunernas skyldigheter enligt socialtjänstlagen. Detta är alltså ett verktyg för kommunerna att arbeta med en social bostadsförsörjning, inte en ersättning för insatser som socialtjänsten redan gör.

Med hemlöshet och osäkra boendeförhållanden uppstår givetvis även andra sociala problem. Att tidigt ge människor möjlighet till en egen bostad kommer i många fall också att förebygga andra problem.

Kommunala hyresgarantier är en viktig byggsten för en bättre fungerande bostadsmarknad, särskilt när det gäller att hjälpa hårt arbetande människor att också ordna ett eget boende. Steg för steg får den moderatledda regeringen ordning på Sverige.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.