Isak From

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Detta blir mitt sista inlägg för den här mandatperioden.

Tid för jakt innebär ju att de jaktbeslut som länsstyrelserna förhoppningsvis fattar om tilldelning av varg under hösten kan genomföras samt att dessa håller juridiskt och inte överklagas och stoppas. Vår förhoppning är att regeringen klarar av att hantera detta och att processen håller. Det är många som jagar – och som vill jaga – i fjällen och som ser fram emot att kunna göra det kommande år. Därför behöver man komma vidare i fjälljaktsfrågan.

En annan del, som handlar om jakttider men som inte finns med i Naturvårdsverkets förslag, är den som handlar om dubbelregistrering i samband med älgjakten på samiskt område. Detta är omdiskuterat, och vi behöver komma fram till en lösning här. Renmarkskommittén hann över huvud taget inte titta på detta.

Jag vill avsluta med att önska landsbygdsministern skitjakt om han kommer ut i skogen. Jag önskar också lagom lycka till i valet. Vi får se vad som händer här efter den 13 september. Jag önskar också talmannen och talmanskansliet en fortsatt trevlig sommar.

Herr talman! Jodå, regeringen bereder, och regeringen äger frågan. Det är därför jag som ledamot har haft möjlighet att ställa den här interpellationen; det är nämligen regeringen som beslutar – och som väljer när man ska besluta.

Jag tycker att det är viktigt att även ha med sig de etiska aspekterna. Jakten i Sverige har väldigt stor acceptans, vilket bygger på att väldigt många – faktiskt i hela Sverige – har koppling till jakt på olika sätt. Antingen jagar man själv eller någon i familjen, eller också får man ta del av jakten genom att äta älgkött eller någonting annat. Sveriges acceptans för jakt är faktiskt unik i världen, och jag tycker att vi måste vara väldigt rädda om den.

Därför finns det några delar i Naturvårdsverkets förslag som har varit omdiskuterade. Det gäller vinterjakt på älg och kalvjakt under vårsäsongen. En del som kan vara bra och som man kanske till och med bör titta på är när man kan släppa hunden för hundträning. Det har ju varit en stor diskussion om huruvida det är bra eller dåligt att gå mot ett gemensamt datum.

Jag trodde nog att regeringen skulle ha fattat ett beslut och att Peter Kullgren i dag skulle kunna säga att man fattat det beslutet eftersom man tycker att det blir jättebra. Ryktet gick också att någonting var på gång. En del kanske trodde att det var fråga om att tillsätta en ny fjälljaktsutredning, men så var det tydligen inte. Trots löfte om motsatsen tycks det som att den frågan har kört fast i Regeringskansliet. Landsbygdsministern kan kommentera detta om han vill. Det har gått en ganska ansenlig tid sedan den nu sittande regeringen lade ned den tidigare utredningen.

Det visade sig att det snarare var en ny nivå för antalet vargar som regeringen presenterade. Jag kan förstå det – vi socialdemokrater har tyckt att det varit väldigt svårt att ha en helt fast siffra. Vi tycker att antalet kan vara någonstans mellan 170 och 270; det är det socialdemokratiska ställningstagandet. Antalet kan variera mellan åren – något år kan det vara 170, och ett annat år kan det vara några fler.

Jag tycker att regeringens ansats att komma överens med länderna på den skandinaviska halvön, framför allt Norge, är bra. Jag önskar lycka till med detta. Landsbygdsministern får gärna säga något om huruvida initiativ har tagits tillsammans med Norge. Jag vet att den socialdemokratiska regeringen och dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht försökte att komma fram med Erna Solbergs regering. Det gick inte – då var det stopp. Har Peter Kullgrens och Ulf Kristerssons regering frågat om Norge vill komma överens om en gemensam nivå? Ingen skulle vara gladare än vi socialdemokrater om man kunde nå en gemensam vargförvaltning tillsammans med Sveriges västra grannland.

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för interpellationssvaret! Vi återkommer till det.

Herr talman! Tidöpartiernas arbete med jaktfrågor har mött stor kritik – inställd vargjakt, överklagade beslut, rödlistad älg och fjälljaktsfrågans förskjutning är bara några delar. Naturvårdsverkets jakttidsprocess och myndighetens preliminära förslag har också mött väldigt stark kritik och motsvarar inte alls de krav som till exempel Svenska Kennelklubben, eller för den delen Jägareförbundet, har ställt.

Herr talman! Landsbygdsministern säger i sitt svar att de gamla jakttiderna gäller så länge som det inte införs nya, och det är ju bra.

Regeringen och landsbygdsministern säger också att frågan om jakttider bereds i Regeringskansliet. I en tidigare debatt fick vi höra från en annan minister i Tidöregeringen att beredningen av en fråga i Regeringskansliet kan rendera väldigt många olika delar. Ibland blir det en proposition, och ibland blir det ingenting alls.

Just nu är det jägarna där ute som frågar sig hur det kommer att bli framgent. Jag lade ut ett inlägg på Instagram om den här debatten och om att jägarna vill ha svar. Jag fick då svar även från människor som inte är jägare utan kanske friluftsmänniskor som vill plocka bär och svamp och åka skidor i fjällen i mars. De vill också väldigt gärna veta vad det kommer att bli för jakttider. När kommer jägarna att vara ute?

Så länge ett nytt beslut inte är fattat gäller dock de gamla jakttiderna, som sagt, och det kan jag ju känna mig trygg med. Det jag inte känner mig riktigt trygg med är de dubbla signaler som kommer från Tidöpartierna. Det framkom under jaktdebatten på Västgård i Jämtland att det på Regeringskansliet finns ett färdigberett förslag som Sverigedemokraterna inte hade tagit del av och att de nog väldigt gärna skulle vilja veta vad förslaget innebär innan de godkänner det.

Min fråga till Peter Kullgren här är därför: Finns det ett färdigberett förslag som man nu förhandlar med andra Tidöpartier?

Herr talman! Det är faktiskt Tidöpartierna som under hela mandatperioden har stressat fram detta, Camilla Brodin. Man har hela tiden drivit på och tydliggjort att kommunalt veto och inflytande inte behövs. När man sedan blev pressade, inte minst av de egna partikamraterna såväl i Falköping i Västra Götaland som på Öland och i Jämtland, backade man och lovade en utredning, som ska presenteras någon gång – det är lite oklart när – om att det eventuellt retroaktivt ska återinföras ett kommunalt veto för brytning.

Samtidigt debatterar vi här att det ska anrikas kärnämnen. Det kommer att innebära nya åtaganden för kommunerna. Är det då inte rimligt att kommunerna ges ett rejält inflytande och att det finns en vetoprocess om de vill ha det i sina kommuner? Är det inte rimligt?

Är det inte så att Camilla Brodin och Tidöpartierna faktiskt har oroat människor och kommuner i en sådan omfattning att man efter den här debatten kommer att fråga: När, var och hur tänker ni möjliggöra ett kommunalt inflytande?

Herr talman! Jag tror faktiskt att det blev ännu mer oredigt nu, om jag ska vara helt ärlig. Camilla Brodin tydliggör i anförandet och i de här replikskiftena att det som regeringen eventuellt tänker utreda är bara brytning. Nu hanterar vi faktiskt anrikning.

Vid brytning vill man att så lite vatten som möjligt ska komma i närheten av det brutna materialet, eftersom det stör brytningsprocessen och så vidare. Men vid anrikning behöver man använda stora mängder processvatten för att få fram de metaller och mineraler som behövs. Det är också där som eventuella läckage, olyckor och så vidare kan uppstå.

I regeringstexten i betänkandet står det väldigt tydligt: ”Beroende på var uranutvinningsverksamhet etableras kan personalen vid berörda kommunala räddningstjänster behöva viss kompletterande utbildning om räddningsinsatser i miljöer med joniserande strålning och viss mätutrustning behöva anskaffas.”

Det är förvisso två olika frågor. Men det tydliggör att regeringen, om jag förstår Camilla Brodin rätt, inte har någon som helst avsikt att införa något kommunalt veto när det gäller anrikning för en kärnteknisk verksamhet, som kan kopplas direkt till en gruva som bryter alunskiffer. Är det rätt uppfattat, Camilla Brodin?

Herr talman! Det som riksdagen har att ta ställning till handlar om att man gör så att en del befintliga anrikningsverk kan söka nytt tillstånd och bli en kärnteknisk verksamhet. Det kan röra sig om befintlig verksamhet, som i Boliden eller i Garpenberg. Där kan man göra det. Man kan också tänka sig att det går att importera uran och anrika det där. Det är fullt möjligt med den nya lagstiftningen.

På andra platser där man inte har den vanan eller erfarenheten sprids nu en stor oro. Jesper Skalberg Karlssons egna partikamrater har signalerat sådan oro. Vad säger Jesper Skalberg Karlsson till sina partikamrater i Falköping, Jämtland och Vilhelmina? Kommer de att ha ett reellt inflytande? Kommer kommunerna att ha ett veto och i så fall när? När kommer riksdagen att kunna ta ställning till ett sådant, om Moderaterna får bestämma?

Herr talman! Vi har pratat tidigare om små orter som har uppmärksammats i olika omfattning, och vi kan fortsätta med det. Vad är Moderaternas syn på att boende i Vilhelmina, Ragunda eller Brismene i Falköping ska få göra sina röster hörda?

Moderaterna står bakom det här, och nu har Jesper Skalberg Karlsson också presenterat att utredningen kanske till och med är klar, att det redan finns en utredare och att det bara ska paketeras på något sätt. Detta framgår inte riktigt i det pressmeddelande som skickades ut av regeringen.

Sedan har det tydliggjorts från Sverigedemokraterna här att de inte är intresserade av att genomföra en sådan förändring. Då blir frågeställningen: När ska Moderaterna genomföra förändringen och återinföra ett kommunalt veto mot alunskifferbrytning, särskilt mot bakgrund av att man redan har lovat Sverigedemokraterna att vara med i Regeringskansliet?

Mina frågor är: När ska man presentera det här? När ska riksdagen ta ställning till ett nytt kommunalt veto mot alunskifferbrytning? Hur ser Moderaterna på de små orternas möjlighet till talan i den frågan?

Fru talman! För Socialdemokraterna är det viktigt att lyssna på lokalbefolkningen och berörda kommuner. Det finns en stor oro för hur det här kan påverka den egna kommunens möjligheter.

Byggs det en sådan här anläggning tycker jag att det är viktigt att säkerställa att kraven uppfylls och att det inte finns några som helst tvivel om att räddningstjänsten har rätt kompetens. Det kommer i så fall att innebära utbildningsinsatser som naturligtvis kostar pengar. Det är rimligt att kommunerna erbjuds kostnadstäckning för det.

(forts. § 12)

Fru talman! Propositionen om ändamålsenliga säkerhets- och skyddskrav vid utvinning och bearbetning av kärnämnen pekar ändå på att räddningstjänsten behöver en viss kompetens för att hantera dessa kärnämnen. Nu landar en ny fråga hos kommunen från staten, som ålägger dem att ta över eller utföra ett uppdrag. Praxis då är att det också tillförs medel.

Det är korrekt som ledamoten Eric Palmqvist säger att det inte finns någon sådan verksamhet i dag. Men ledamoten har ju ambitionen att den här typen av verksamhet ska finnas på en eller flera platser, vilket kommer att beröra de kommunerna och de kommunernas räddningstjänst. Är det då inte rimligt att det medföljer kostnadstäckning för de eventuellt uppkommande kostnaderna?

Fru talman! Då återgår vi till att debattera näringsutskottets betänkande NU27, som handlar om ändamålsenliga säkerhets- och strålskyddskrav för utvinning och bearbetning av kärnämnen.

Förslaget innehåller, förutom de helt nödvändiga lagstiftningsändringarna, ett tydligt ställningstagande vad gäller att ta bort det lokala inflytandet från de kommuner som berörs. Man tar också bort den vetorätt som kommunerna haft när det gäller den här verksamheten. Detta är anmärkningsvärt.

Fru talman! Precis som vi var inne på tidigare finns det i dag drygt 800 undersökningstillstånd i 112 olika kommuner. Många av kommunerna har ingen eller väldigt liten erfarenhet av utvinnings- eller gruvverksamhet. Detta skapar en ganska stor oro, då Tidöpartierna i väldigt stor utsträckning driver på för att man ska kunna utvinna uran även ur alunskiffer.

Det här har vi motionerat om. Det kan därför tyckas anmärkningsvärt att man lovade redan i februari och så sent som nyss under frågestunden att kommunerna ska ha inflytande och att ett veto ska utredas. Det står även på regeringens hemsida hur vetot ska kunna tillföras retroaktivt. Men, fru talman, det behövs ju inte. Det enda som behövs är att regeringen drar tillbaka propositionen, omarbetar den lite och lägger den på sommarriksdagens bord för behandling.

Ett annat alternativ är att Kristdemokraterna, Liberalerna eller Moderaterna avstår vid omröstningen på måndag. Det är inte svårare än så. Då kommer ju oppositionens förslag att gå igenom. Just nu slår man blå dunster i ögonen på alla de kommuner som berörs av denna lagstiftningsförändring. Man säger att någonting ska utredas. Men vi behöver inte utreda det här. Vi kan ändra det nu.

Fru talman! Det är ganska lätt att avstå på måndag vid omröstningen eller att dra tillbaka propositionen. Då är Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna trovärdiga. Men vi hörde innan frågestunden att Sverigedemokraterna inte är speciellt intresserade av den förändringen. Om olyckan skulle vara framme och Sverigedemokraterna släpps in i Rosenbad kommer de ju att ha väldigt stort mandat att säga nej till den här förändringen. Det bästa man kan göra om man vill uppnå någon trovärdighet i den här frågan är faktiskt att dra tillbaka propositionen eller avstå vid omröstningen på måndag.

Propositionen innehåller flera olika delar. Vi socialdemokrater tycker att det är rimligt att man ska kunna utvinna uran ur sekundärt gruvavfall eller under pågående gruvbrytning i befintliga gruvor. Då är det klart att mineraler och metaller som uran behöver tas om hand. Det kan ske vid ett befintligt anrikningsverk, efter att tillståndet ändrats. Men detta påverkar den aktuella kommunen eftersom förslaget också innebär att de ska överta räddningstjänstsuppdraget. Det åläggs kommunerna att säkerställa att räddningstjänsten har rätt kompetens, kunskap och förmåga – men det tillförs inga pengar.

Både borttagandet av det kommunala vetot och att räddningstjänsten ska ta över en verksamhet utan kompensation har kritiserats i stor utsträckning av SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, och framför allt av kommuner med alunskiffer i sin berggrund. Berörda ledamöter kan kanske svara i sina anföranden på varför kommunerna ska ta över uppgifter utan kostnadstäckning från staten? Varför ges inte kommunerna möjlighet till inflytande och veto i en för dem mycket viktig fråga? Det vill väldigt många där ute ha svar på.

Varför lyssnar man inte på de berörda kommunerna i en för dem så här viktig fråga? Varför kompenseras inte kommunerna för kostnadsökningar de blir tvungna att ta över om de ska ansvara för anrikning av uran vid ett nytt anrikningsverk eller ett befintligt anrikningsverk med ett nytt tillstånd? Det är faktiskt inte så svårt, tänker jag, för de berörda att svara på.

Varför går man vidare med en proposition då man samtidigt säger att man ska återinföra det kommunala vetot, kanske retroaktivt? Hur är det möjligt för de berörda partierna om de samtidigt ska släppa in Sverigedemokraterna i Regeringskansliet?

Vi har ett antal motivreservationer, som ibland är lite jobbiga att ta ställning till, men vi har ändå landat i att yrka bifall till motivreservation 9 och även till den gemensamma reservation 10, som handlar om brytning i alunskiffer.

(Applåder)

Fru talman! Det framgår att det råder fullständig oreda i Regeringskansliet. Man är väldigt stressad. På morgonen i dag kom det ett pressmeddelande och hölls en presskonferens om att regeringen drar tillbaka propositionen om att sätta 13-åringar i fängelse, vilket är bra.

Samtidigt skickade man ut ett pressmeddelande där det stod att man ska tillsätta en utredning om att återinföra kommunernas veto mot bland annat uranbrytning i alunskiffer. Detta hade regeringen kunnat hantera på samma sätt. Man hade med lätthet kunnat dra tillbaka den proposition vi debatterar här i dag och ska besluta om på måndag, där man lägger fram förslag om att ta bort det kommunala inflytandet och vetot.

Det Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna gör i den här frågan är att slå blå dunster i ögonen på alla de kommuner som nu känner stark oro för vad som ska hända med deras dricksvatten.

Herr talman! Jag kan lägga till något i Eric Palmqvists anförande där han räknade upp ett antal andra mineraler, förutom uran, som kan finnas i alunskiffer. Det är något som gör kommunerna ganska upprörda och skrämda, nämligen bly, kadmium och arsenik, som riskerar att läcka ut i grundvattnet. Det är fullt förståeligt att berörda kommuner känner viss oro.

För Socialdemokraternas del är det i detta perspektiv helt avgörande att man når en lokal acceptans och att kommunerna kan säga sitt i frågan: Är det här möjligt? Känner vi att det här är säkert?

Det är det här som det vi nu debatterar och kanske ska votera om på måndag handlar om. Kommer regeringen att gå vidare och ta bort det lokala inflytandet och vetot för de kommuner som nu känner stor oro inför utvinning av mineraler ur alunskiffer?

Herr talman! Det finns i dag undersökningstillstånd i 112 kommuner, tror jag – det kan ha tillkommit något. Det finns över 800 undersökningstillstånd som är aktiva. Många av de här 112 kommunerna har väldigt dålig eller ingen erfarenhet över huvud taget av gruvbrytning, utvinning ur alunskiffer eller uranutvinning.

Det sprids en väldigt stor rädsla i kommunerna, och det finns all anledning att i detta hänseende säkerställa kommunernas och lokalbefolkningens inflytande genom vetot. Jag tycker att Eric Palmqvist har svarat väldigt tydligt på vem det är som bestämmer i den här frågan.

Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för tydligheten!

Det framstår väldigt tydligt utifrån regeringens agerande i olika frågor att man är ganska stressad. Nu på morgonen kom ett meddelande om att regeringen drar tillbaka propositionen om att låsa in 13-åringar i fängelse och avser att komma tillbaka med en annan proposition, som ska behandlas av sommarriksdagen.

Samtidigt presenterar regeringen ett ställningstagande där man vill tillsätta en bokstavsutredare i Regeringskansliet som ska föreslå hur man kan återföra det kommunala vetot vid brytning i alunskiffer och hur man retroaktivt kan införa detta i lagstiftningen.

Det framstår som helt bakvänt. Om regeringen på riktigt hade velat – eller fått för Sverigedemokraterna – hade den dragit tillbaka detta och säkerställt att det kommunala inflytandet och vetot blir kvar. Men det gör inte regeringen, för Sverigedemokraterna har tydligt tagit ställning för att driva igenom den här propositionen. I den här frågan är det tydligen särskilt viktigt att lokalbefolkningen och kommunerna inte ska ha något veto.

Regeringen skulle med en ganska liten ändring ha kunnat komma tillbaka och få en betydligt större majoritet för sina förslag i den här kammaren. Men Sverigedemokraterna har å andra sidan tydliggjort vem det är som bestämmer. Kan Eric Palmqvist bara bekräfta det?

Herr talman! Jag noterar att regeringen inte har möjlighet att svara på det som interpellationen egentligen handlade om. Men eftersom jag här även har lyft in flera olika delar som Erik Slottner kan svara på utgår jag från det i min fortsätta frågeställning.

Erik Slottner säger i slutet av sitt svar att regeringen har beredskap att vidta nödvändiga åtgärder. När vi träffade Postnords ledning i Umeå kunde de konstatera att deras förändringar och aviserade nedläggningar hade mött mycket motstånd från berörda kommuner. Det är klart att det är fullt rimligt att kommunledningarna och kommunmedborgarna i Dorotea, Åsele, Sorsele och nu även Nordmaling kommer att tycka att det här inte är bra.

Postnord kunde då säga att det inte bara är Västerbotten som tycker att det här har blivit sämre, utan Postnord har även haft möten i Uppland. Man har även haft möten här, som handlat om postleveranserna i Stockholms skärgård. Boende på flera orter i glesare delar av landet tycker att verksamheten har gått från sämre till oacceptabel.

Vi socialdemokrater konstaterar att digitaliseringen är här. Det är i grunden bra. Då behöver också politiken möta upp. Vi har aviserat att vi i ett första läge avser att satsa mer pengar på Post- och telestyrelsen så att de då kanske kan upphandla kompletteringstjänster som möjliggör paketutlämning inom rimlig tid i hela landet. Det får vi återkomma till.

Men, herr talman, den här frågan är stor i berörda delar av landet, både i skärgårdskommuner, i Norrlands inland och i glesare delar av Småland. Den debatten kommer inte att sluta här i riksdagens kammare i dag, utan jag kan garantera att den kommer att fortsätta.

Herr talman! Det är väldigt väl dokumenterat hur många gånger statsråden har skjutit fram denna debatt. Nu sa jag att finansministern först sköt fram den, och sedan lämnade hon över interpellationen. Sedan har den skjutits fram igen. Jag går inte in mer på det.

Jag konstaterar att frågeställningen var om det här agerandet uppfyller samhällsuppdraget. Vi kan konstatera att när det gäller pakettjänster råder det nu skillnader i hur lång tid det tar att leverera ett paket beroende på vilken del av landet det handlar om. Det är inte rimligt.

Sedan är det en annan fråga att pakettjänster i huvudsak inte längre är ett samhällsuppdrag. Här har vi ett marknadsmisslyckande. Marknaden klarar i delar av landet inte av att vare sig ta emot eller lämna ut paket. Jag känner till egenföretagare som får köra nio mil egen väg för att lämna paket till Postnords terminal i Skellefteå för att det lokala postkontoret inte erbjuder tjänsten att ta emot den typen av paket. Man ska tänka på att det handlar om småföretagare som alltså konkurrerar med andra småföretagare som utför samma tjänst men har betydligt närmare till en servicepunkt. Det har fått oss socialdemokrater att fundera: Är detta verkligen rimligt?

Därför har vi också agerat. Vi har i vår vårändringsbudget lagt 100 miljoner kronor för att förbättra postservicen och paketservicen i de glesaste delarna av landet. Det skulle kanske möjliggöra att man utvecklar lanthandlarstödet till att också omfatta den här tjänsten i större utsträckning eller att Postnord upphandlar en verksamhet.

I takt med att Postnord har avvecklat sin verksamhet har det blivit sämre. Framför allt är det olika i olika delar av landet. I statens ägarstyrningsmodell framgår det väldigt tydligt att det här ska ske lika över landet. Vi kan se att det inte sker lika över landet. Det var också utgångspunkten när jag ställde interpellationen till finansministern, för hon är ansvarig för bolaget.

Att regeringen har godkänt tvådagarsutdelning innebär att det försvinner verksamheter. Då bör också staten, statens bolag, fundera: Är det rimligt, med tanke på statens krav i både klimat- och miljöhänseende, att man ska köra väldigt långa sträckor? Hade det inte varit möjligt att ha kvar postterminaler i de glesaste delarna av landet? Postnord menar att det inte är rimligt. Det går inte med de nuvarande förutsättningarna. Då kan vi konstatera att förutsättningarna är olika över landet. Man tar bort från en del av landet. Det ger sämre förutsättningar.

Vi kan också se att pakettjänsterna successivt har blivit sämre – från en redan dålig nivå till en helt oacceptabel nivå, som en företagare skrev till mig. Så, herr talman, kan vi inte ha det.

Herr talman! Jag ställde initialt den här interpellationen till finansminister Elisabeth Svantesson, eftersom det är hon som har ansvar för de statliga bolagen. Det gjorde jag för snart två månader sedan. Sedan har interpellationsdebatten skjutits fram. Den lämnades därefter över till civilministern, som sedan sköt fram debatten ytterligare några gånger. Det är klart att jag blev lite orolig för att den kanske skulle komma att skjutas fram igen.

Bakgrunden till den här interpellationen är Postnords samhällsuppdrag och frågor om huruvida Postnord agerar i enlighet med samhällsuppdraget och om Postnords agerande är förenligt med statens ägarpolicy och bolagsstyrningsmodell. Interpellationen ställde jag till finansministern eftersom hon är ansvarig för just de statliga bolagen.

Postnord har under lång tid begärt att få införa tvådagarsutdelning, något som regeringen nu har godkänt. Postnord har också aviserat att man därmed också kommer att lägga ned tre verksamheter i Västerbotten i tre kommuner – Dorotea, Åsele och Sorsele – och att man avser att börja köra posten från andra terminaler i stället. Detta kan låta som en rimlig åtgärd då mängden post och brev blir mindre, fast likväl blir det väldigt långa avstånd. Ska man köra post från Storuman till Ammarnäs är det drygt 20 mil enkel väg.

Detta har föranlett att vi i Västerbotten har agerat. Vi har skrivit debattartiklar. Vi har också träffat Postnords ledning på Postnordterminalen i Umeå. Där fick vi klart för oss att Postnord avser att gå vidare och lägga ned även terminalen i Nordmaling och att man inte ser att det hindrar uppdraget. Det har också framförts till oss, inte minst från företagarna i Västerbotten.

Så sent som under onsdagens debatt om regeringens proposition om landsbygdspolitiken fick jag mejl från en företagare i Överboda utanför Umeå, som kunde meddela att när hon beställer ett paket från Malmö till Umeå tar det fyra dagar. Likväl står det att det ska ta en eller två dagar, och Postnord garanterar att man kan hålla de leveranstiderna på de allra flesta platser, med några få undantag. Nu visar det sig att de få undantagen i huvudsak handlar om glesbygdskommuner, och Umeå verkar alltså vara en glesbygdskommun enligt Postnords sätt att se det. Jag tycker inte att det stämmer – det är ändå en kommun som har haft stark tillväxt under väldigt många år.

Det framkom också under onsdagens debatt att det råder lite okunskap bland Tidöpartiernas ledamöter om huruvida Postnord flyger. Det påstods att Postnord flyger paket upp till Skellefteå och Luleå, men det har man slutat med sedan drygt ett år. Man kör i stället med lastbil upp till terminalerna.

Herr talman! Då är det alltså Kristdemokraternas och Lili Andrés idé att småföretagare på landsbygden ska få vänta mycket längre på att få en leverans.

Låt mig ta ett annat exempel. I min hemkommun Norsjö finns ett företag som gör grafiska profiler. Man trycker bilder, kort och väggtapeter. Ibland är det ett paket som inte formar sig efter Postnords krav. I dag får då företagaren sätta sig i bilen och köra till postterminalen i Skellefteå nio mil enkel väg. Detta är alltså även Lili Andrés idé.

Det är det som händer i dag. När det gäller att förbättra vägnätet har vi en väldigt bra väg från Norsjö till Skellefteå tack vare att det är en malmväg som Boliden till stora delar betalar för. Men det är helt orimligt att kräva att en småföretagare bara för att man finns i en småkommun ska behöva köra nio mil enkel väg för att lämna in ett paket. Samhällsservicen på det här området måste blir mycket bättre.

Det här måste ni ta upp i ert parti. Det kan inte få fortsätta vara på det här sättet!

Herr talman! Då är det alltså Kristdemokraternas och Lili Andrés idé att småföretagare på landsbygden ska få vänta mycket längre på att få en leverans.

Låt mig ta ett annat exempel. I min hemkommun Norsjö finns ett företag som gör grafiska profiler. Man trycker bilder, kort och väggtapeter. Ibland är det ett paket som inte formar sig efter Postnords krav. I dag får då företagaren sätta sig i bilen och köra till postterminalen i Skellefteå nio mil enkel väg. Detta är alltså även Lili Andrés idé.

Det är det som händer i dag. När det gäller att förbättra vägnätet har vi en väldigt bra väg från Norsjö till Skellefteå tack vare att det är en malmväg som Boliden till stora delar betalar för. Men det är helt orimligt att kräva att en småföretagare bara för att man finns i en småkommun ska behöva köra nio mil enkel väg för att lämna in ett paket. Samhällsservicen på det här området måste blir mycket bättre.

Det här måste ni ta upp i ert parti. Det kan inte få fortsätta vara på det här sättet!

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle begära replik eftersom Lili Andrés parti också innehar civilministerposten i regeringen.

Ibland får vi snabb respons. Jag fick nu ett mejl från en företagare i Överboda utanför Umeå som tackade särskilt för att jag lyfte Postnords försämrade service.

Postnord garanterar med några få undantag att paketet levereras dagen efter. Överboda ligger två mil utanför Umeå, som ändå är en ganska stor centralort. Beställer man ett paket från södra Sverige till företaget i Överboda på måndag levereras det på torsdag eftermiddag, i bästa fall. Men man får betala lika mycket för det företagspaketet som ett företagspaket som skickas någon annanstans. Är det en rimlig utveckling?

År 2024 tog Post- och telestyrelsen bort att paketleveranser skulle vara ett samhällsuppdrag. Vi socialdemokrater har uppmärksammat det och tillför pengar i vårändringsbudgeten för att Post- och telestyrelsen åter ska se att leveranser av postpaket måste vara en samhällsviktig funktion som ska vara ungefär lika i hela landet.

Det är ganska stor skillnad, och det är ganska många företagare där ute som blir ganska förbannade när de läser på Postnords hemsida att det kommer att levereras dagen efter och så tar det i verkligheten fyra dagar. Är det rimligt, Lili André?

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle begära replik eftersom Lili Andrés parti också innehar civilministerposten i regeringen.

Ibland får vi snabb respons. Jag fick nu ett mejl från en företagare i Överboda utanför Umeå som tackade särskilt för att jag lyfte Postnords försämrade service.

Postnord garanterar med några få undantag att paketet levereras dagen efter. Överboda ligger två mil utanför Umeå, som ändå är en ganska stor centralort. Beställer man ett paket från södra Sverige till företaget i Överboda på måndag levereras det på torsdag eftermiddag, i bästa fall. Men man får betala lika mycket för det företagspaketet som ett företagspaket som skickas någon annanstans. Är det en rimlig utveckling?

År 2024 tog Post- och telestyrelsen bort att paketleveranser skulle vara ett samhällsuppdrag. Vi socialdemokrater har uppmärksammat det och tillför pengar i vårändringsbudgeten för att Post- och telestyrelsen åter ska se att leveranser av postpaket måste vara en samhällsviktig funktion som ska vara ungefär lika i hela landet.

Det är ganska stor skillnad, och det är ganska många företagare där ute som blir ganska förbannade när de läser på Postnords hemsida att det kommer att levereras dagen efter och så tar det i verkligheten fyra dagar. Är det rimligt, Lili André?