Andrea Andersson Tay

Herr talman! Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden i Sverige och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt, och skogsavverkning är i dag ett av de största hoten mot biologisk mångfald i Sverige. I stället för levande skogar med träd av alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved, består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd.

Våra skogar brukas för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion på den biologiska mångfaldens bekostnad.

Miljömålsberedningen har uppskattat att det finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade i Sverige. Det här är bland de mest värdefulla skogarna i hela Europa. En rapport från Skogsstyrelsen visar att avverkningen av skogarna är fyra gånger högre i dag än när den här regeringen tillträdde. Gör vi ingenting kan alla oskyddade urskogar och naturskogar vara borta om 25 år, och de kan aldrig ersättas. Det unika gemensamma naturarvet riskerar alltså att bli till papper.

Riksdagen har beslutat om miljömålet Levande skogar, som bland annat innebär att skogens biologiska processer och ekosystemtjänster ska bibehållas, att arter ska ha möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden genom grön infrastruktur, att hotade arter ska återhämta sig och att skogens värden för friluftsliv ska värnas. Utvärderingen av miljömålet visar att det inte nås och att utvecklingen går åt fel håll. Vi förlorar naturvärden som inte går att återskapa, och det saknas styrmedel för att säkerställa bevarad biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Många saker skulle behöva göras: Stoppa avverkningen av skogar med höga naturvärden, anta mål och skydda 30 procent av skogsmarken, ställa om skogsbruket i riktning mot hyggesfritt, införa ekonomiska incitament för att låta skogen stå längre innan avverkning och införa effektiva sanktionsmöjligheter för brott mot skogsvårdslagen.

Men hur svarar regeringen på det allvarliga läget? Under mandatperioden har man gjort brutala nedskärningar på naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur, däribland skog, har kapats sedan regeringen tillträdde.

Miljömålsberedningen hade tidigare under mandatperioden ett viktigt uppdrag om att föreslå en strategi för hur Sverige ska nå åtaganden inom EU och globalt om biologisk mångfald och upptag av växthusgaser. Under arbetets gång fanns en mängd bra förslag som skulle ha stärkt skogens biologiska mångfald och klimatnytta. Tyvärr förkastades de mest betydelsefulla förslagen av högerpartierna, och att betänkandet blev så urvattnat var till stora delar ett resultat av skogsbolagens påtryckningar.

Nu lägger partierna i regeringsunderlaget alltså fram den här propositionen. Där föreslår man bland annat att kopplingen mellan en avverkningsanmälan enligt skogsvårdslagen och en anmälan till samråd enligt miljöbalken ska tas bort. De vill också att tiden mellan avverkningsanmälan och avverkning ska kortas från 63 veckor och att markägarens kostnad för att skaffa kunskap ska begränsas, tillsammans med en rad andra förslag.

Propositionen är ett resultat av regeringens skogsutredning som förra året överlämnade sitt slutbetänkande. Av direktiven till utredningen framgår tydligt att syftet var att öka avreglering och produktion inom skogsbruket. Samtidigt hävdar man att målen för skogspolitiken i skogsvårdslagen där det står att produktions- och miljömål ska vara jämställda ska kvarstå. Det går helt enkelt inte ihop.

Regeringen bortser helt från att vi befinner oss i en kris för både ekosystemen och klimatet och att den samlade kunskapen visar att utvecklingen för miljötillståndet i skogen sedan länge går åt fel håll. I den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålet Levande skogar konstaterar Skogsstyrelsen att den främsta orsaken till miljöproblemen i skogsbruket är kombinationen av att det saknas incitament för att värna miljön och att det finns starka ekonomiska incitament för ett produktionsinriktat skogsbruk, samtidigt som politiken ger frihet att prioritera virkesproduktionen.

Skogsstyrelsen konstaterar att den svenska modellen med frihet under ansvar haltar eftersom incitamenten i praktiken bara är inriktade på produktion. I den nyligen publicerade rapporten Biologisk mångfald i skogen slår Skogsstyrelsen fast att tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Bakomliggande orsaker är bland annat ett storskaligt trakthyggesbruk med begränsad miljöhänsyn. Man konstaterar att biologisk mångfald i skogen är en central ekonomisk resurs och att den utgör en grundläggande förutsättning för skogsekosystemens funktion och för leverans av ekosystemtjänster som virkesproduktion, klimatreglering, vattenrening, erosionsskydd, översvämningsskydd och rekreationsvärden.

Minskad biologisk mångfald kan därför få negativa effekter för både miljön och samhällsekonomin. Internationella studier visar att förlust av naturkapital redan i nuläget påverkar finansiell stabilitet och försörjningssystem negativt.

Trots den kris som våra skogars ekosystem befinner sig i väljer regeringen och Sverigedemokraterna att lägga fram en proposition som försämrar skyddet av naturen och den biologiska mångfalden. Kopplingen mellan skogsvårdslagen och miljöbalken försvagas med förslagen, och det riskerar att försämra möjligheterna till hänsynstagande. Genom att förkorta tiden mellan avverkningsanmälan och avverkning försämras möjligheten att ta hänsyn vid avverkningar. Det begränsar också möjligheterna för allmänheten och ideella organisationer att ta del av anmälningar och föra fram synpunkter innan avverkning.

Myndigheten för civilt försvar varnar för att kortare handläggningstid försvårar riskbedömningar kopplade till naturolyckor som ras, skred och översvämningar. Naturskyddsföreningen anser att förslaget försämrar Skogsstyrelsens möjlighet att utöva tillsyn. Svenska Turistföreningen och Svenskt Friluftsliv menar att förslaget försämrar tillsynen och att det riskerar höga natur- och rekreationsvärden.

Vänsterpartiet instämmer i kritiken från remissinstanserna och anser att propositionen försämrar skyddet av biologisk mångfald och försvagar möjligheterna att uppnå ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Vi ställer oss endast bakom förslaget om att beslut enligt skogsvårdslagen ska överklagas till mark- och miljödomstol i stället för som i dag till förvaltningsdomstol. Vi tycker att det är rimligt att alla överklaganden samlas i samma domstolsslag, vilket kan leda till en mer enhetlig och effektiv prövning. I övrigt yrkar vi avslag på propositionen.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rebecka Le Moine (MP).

Herr talman! I så fall undrar jag vilka initiativ regeringen och Liberalerna har tagit den senaste mandatperioden för att se till att de oskyddade ur- och naturskogarna skyddas. Jag känner inte till några sådana initiativ. Det är snarare så att den proposition vi här debatterar som sagt kommer att försvåra eftersom tiden från en avverkningsanmälan till att avverkningen får påbörjas kortas, vilket minskar möjligheten att agera när man ser att en naturskog är på väg att avverkas.

Som jag var inne på tidigare hade ju Miljömålsberedningen chansen att lägga fram förslag som skulle ha kunnat innebära att alla de här oskyddade skogarna hade skyddats. Men Liberalerna valde att stoppa det. När man hade möjligheten att göra något åt detta valde man alltså att inte göra något.

Jag vet inte varför Elin Nilsson blandar in äganderätten i detta. Jag ställde ingen fråga om äganderätten. Vänsterpartiet har inga som helst förslag om att förändra något i äganderätten. Detta handlar om att vi behöver skydda de mest värdefulla skogarna, och det krävs agerande från regeringen för att det ska ske.

Herr talman! Elin Nilsson ondgjorde sig i sitt anförande över Vänsterpartiets skogspolitik. Om man tittar på Naturskyddsföreningens valenkät kan man dock få intrycket att vi egentligen är ganska överens om mycket när det gäller skogen.

I enkäten har alla riksdagspartier fått ta ställning till en rad olika miljöpolitiska förslag. Några av dem berör skogen. Bland annat finns ett förslag om att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa att de ges ett strikt skydd senast 2030. Trots att samtliga av dessa skogar ska vara skyddade till 2030 enligt EU:s strategi för biologisk mångfald är många av Sveriges ur- och naturskogar ännu oskyddade.

Ett annat förslag är att säkerställa att 30 procent av Sveriges land- och vattenområden skyddas till 2030. Skyddet måste vara långsiktigt och representativt för Sveriges olika naturtyper.

I båda fallen har Liberalerna svarat att de håller med. Jag har väldigt svårt att få ihop det med partiets agerande under mandatperioden. Den proposition vi debatterar i dag kommer ju snarare att försvåra möjligheterna att skydda ur- och naturskogar eftersom tiden från avverkningsanmälan till avverkning kortas, vilket minskar möjligheten att agera när naturskogar hotas av avverkning. Regeringen har också under mandatperioden skurit ned på skydd av natur.

Jag har också väldigt svårt att förstå svaren från Liberalerna i enkäten i relation till partiets agerande i Miljömålsberedningen, där just de här förslagen fanns på bordet och hade kunnat läggas fram i betänkandet om inte Liberalerna hade stoppat dem.

Därför vill jag fråga Elin Nilsson: Var står Liberalerna egentligen? Ska naturskogarna skyddas eller inte?

Herr talman! Nu tycker jag att John Widegren försöker blanda bort korten lite grann här. Min fråga gällde nämligen naturskog, vilket är skog som definieras av just frånvaro av brukande. Det handlar alltså inte om skogar där naturvärden kommer tillbaka inom ett kortare perspektiv, utan det tar hundratals år för skogarna att utveckla den typen av värden.

Miljömålsberedningen, som vi båda som sagt satt med i, uppskattade att det i dag finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade. De rapporter som finns visar som sagt att det i dag pågår avverkning av de här skogarna, och de naturvärdena kommer inte att komma tillbaka. Är de borta så är de borta, och då har vi förlorat det naturarvet.

Herr talman! Jag och John Widegren satt båda i Miljömålsberedningen, som hade i uppdrag att föreslå hur vi i Sverige ska nå våra åtaganden för biologisk mångfald och upptag av växthusgaser i skog och mark.

I utredningen hade John Widegren närmast som ett mantra att ingen mer skog ska tas ur produktion. Samtidigt är vi i dag i ett läge där förlusten av biologisk mångfald lyfts fram av allt fler som ett säkerhetshot. Den brittiska underrättelsetjänsten har slagit larm om att viktiga ekosystem riskerar att börja kollapsa om bara några få år. Det handlar om ekosystem som vi är beroende av för vår tillgång till mat och vatten.

Ett av de ekosystem som särskilt lyfts fram är de boreala skogarna, alltså nordliga skogar – samma typ av skog som täcker större delen av Sverige. De länder som enligt den brittiska larmrapporten kommer att klara sig bäst är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem.

En rapport från Skogsstyrelsen under våren visade att de oskyddade naturskogarna kommer att vara helt borta om 25 år om dagens avverkningstakt fortsätter. Oersättliga naturvärden går då förlorade.

I det läget väljer Moderaterna att i den proposition som vi debatterar lägga fram politik som innebär att dessa skogar hädanefter ska kunna avverkas ännu snabbare.

Min fråga är: Ska det vara fritt fram att avverka de sista oskyddade naturskogarna?

Herr talman! Det finns goda skäl till att vi i Sverige ställer höga krav på dem som söker miljötillstånd. Det saknas inte exempel på företag och verksamheter som utsätter omgivningen för risker, antingen medvetet eller genom vårdslöshet.

För att myndigheter ska kunna skilja agnarna från vetet krävs en gedigen process som står i proportion till de risker som olika verksamheter för med sig. Det är också centralt att allmänheten får möjlighet att vara med och påverka.

Regeringen tillsatte 2023 en särskild utredare för att ta fram förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas. Utredningen föreslog bland annat inrättandet av en ny myndighet, Miljöprövningsmyndigheten. Vi i Vänsterpartiet avvisade i vår budget för 2026 anslaget för att inrätta den nya myndigheten.

I det mycket omfattande betänkandet En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess finns det förslag som vi välkomnar. Men som helhet skulle förslagen innebära försämrad miljöhänsyn och minskade möjligheter för allmänheten och lokalsamhället att delta i miljöprocesser. En bidragande orsak till det är att regeringen i direktiven till utredningen framställer det som att miljöprövningen går för långsamt och behöver bli mer flexibel. Men tidigare utredningar visar att det svenska systemet för miljöprövningar i huvudsak fungerar väl och är effektivt. Även denna utrednings samlade bild är att de flesta ärenden handläggs inom rimlig tid.

En av utredningens egna experter, med lång erfarenhet av miljöprövningar, är i sitt särskilda yttrande kritisk till de förslag som läggs fram, bland annat gällande en ny miljöprövningsmyndighet. Han menar att konsekvenserna av att införa en ny prövningsorganisation underskattas. Det gäller bland annat risken för kraftigt förlängda handläggningstider.

Av propositionen framgår att förslaget om att en ny miljöprövningsmyndighet ska ta över de uppgifter som miljöprövningsdelegationerna vid länsstyrelserna ansvarar för är ett första steg i regeringens ambition att den nya myndigheten framöver ska få ett utvidgat uppdrag.

Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen inte genomför en helt ny miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess på kort tid, men vi ser risker även med det här begränsade förslaget.

Genom centralisering till en ny myndighet i Stockholm riskerar den regionala kompetens när det gäller lokala förhållanden som finns inom länsstyrelserna att försvinna. Flera remissinstanser har varnat för att länsstyrelserna tappar värdefull kompetens när arbetsuppgifter flyttas och att det kan resultera i att kvarvarande tillsynsuppgifter försvagas hos länsstyrelserna.

Genom att bilda en ny myndighet riskerar man också att tappa fart i prövningsprocesserna för den gröna omställningen när företag riskerar förseningar genom ett skyndsamt bildande av en ny myndighet.

Vänsterpartiet ser behovet av att vi får ett mer likvärdigt miljöprövningssystem över landet och att systemet i delar kan förenklas och handläggningen ske snabbare. Men det får enligt vår uppfattning inte ske på bekostnad av miljöskyddet, allmänhetens deltagande och kompetensförsörjning inom miljöprövningen.

I stället för att satsa på att få ett helt nytt system på plats, med de kostnader och risker det medför, bör ökat fokus ligga på att se till att berörda myndigheter och domstolar ges nödvändiga resurser och att riktade insatser görs mot de enskilda prövningar som drar ut på tiden.

Vänsterpartiet avslår därför förslagen i propositionen om att en ny myndighet ska ta över de uppgifter som länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer har i dag.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Som Lars Beckman är mycket väl medveten om ska det ske en individuell prövning av varje fall inom den nationella planen för vattenkraften. Därför vore det fel av mig som ledamot i riksdagen att uttala mig exakt om vad som ska hända med en enskild damm på ett särskilt ställe. Det kan mycket väl vara så att just den här dammen har sådana värden att den ska finnas kvar. Den möjligheten har hela tiden funnits inom systemet.

Jag delar helt oron över att barns badplatser ska försvinna, men det som framför allt hotar barns badplatser i dag är ju Moderaternas politik när det gäller strandskyddet, som innebär att svenska stränder i högre grad ska kunna privatiseras och att man kunna utestänga människor från att bada där. Det är ett mycket större hot mot barns badplatser än den nationella planen för omprövning av vattenkraften.

Herr talman! Vattenkraftverk och dammar är bland de viktigaste orsakerna till att två tredjedelar av vattendragen i Sverige inte har god ekologisk status. Eftersom vattenkraften har byggts ut under en period på 100 år är det lätt att i dag glömma bort vilken enorm miljöpåverkan den har haft och fortfarande har.

På 50 år har bestånden av vandrande sötvattensfisk i Europa minskat med 93 procent. I Sverige fanns tidigare minst 37 älvar med bestånd av vild lax. I dag är de bara 16, och det går inte särskilt bra för laxen. Det finns i dag bara några få större vattendrag som är opåverkade av vattenkraft och dammar.

Strömmande vatten som älvar och bäckar är bland de viktigaste livsmiljöer vi har, och en lång rad arter är beroende av dem. Det gäller inte bara fiskar som lax och ål utan också musslor och fåglar. Att miljöanpassa vattenkraften är bra för de arter som lever i strömmande vatten men också viktigt för friluftslivet och möjligheten för människor att uppleva naturen.

Fritidsfiske är viktigt för turismen, men inte minst också för lokalbefolkningen. Miljöanpassning av vattenkraften har beräknats kunna generera miljardbelopp till samhället tack vare sportfiske och naturturism.

Det var därför ett mycket stort framsteg att det 2020 beslutades att svensk vattenkraft ska få moderna miljövillkor enligt den nationella planen för omprövning av vattenkraft som Havs- och vattenmyndigheten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät tog fram. Beslutet var ett resultat av dialog mellan staten, vattenkraftsbranschen, miljörörelsen och övriga engagerade i vattenfrågor.

Som ett resultat av överenskommelsen lämnades de första ansökningarna om omprövningar in 2022. Sverige hade därmed tagit viktiga steg för att vattenkraften skulle få moderna miljövillkor utan att det skulle ge någon större påverkan på tillgången till el från vattenkraft.

När den nuvarande regeringen tillträdde valde den att omedelbart underminera denna historiska överenskommelse, som gav Sverige förutsättningar att värna fossilfri energiförsörjning samtidigt som vi skulle ta oss närmare miljömålen och leva upp till EU:s ramdirektiv för vatten.

Först pausade regeringen omprövningsprocessen i olika omgångar till juli 2025, detta alltså innan prövningsprocessen ens hade hunnit komma igång ordentligt. Det här ledde till skarp kritik från EU-kommissionen. Innan processen återupptogs gjorde regeringen också förordningsändringar efter vattenkraftsbranschens önskemål, vilket urholkade miljöhänsynen i regelverket. Miljökraven sänktes, och branschens intressen kommer nu att väga tyngre än naturmiljön och livet i vattendragen.

Med den här propositionen tas nu ytterligare steg för att göra undantag från art- och habitatdirektivets krav och minimera kraven på skydd för Natura 2000-områden.

Vänsterpartiet menar att det vilar ett tungt ansvar på regeringen när den undergräver den breda överenskommelse som den nationella planen är. Det bekräftar bilden av en regering med ytterst låga, för att inte säga obefintliga, ambitioner på miljöområdet.

Precis som i så många andra fall de senaste åren utnyttjar högerpartierna alla möjliga kryphål till max för att slippa göra viktiga miljöinsatser som också vore till gagn för svenska folket. Med propositionen försvagas skyddet av hotade arter och levande vattendrag till förmån för vattenkraftsbranschens önskemål.

Vänsterpartiet värnar vattenkraftens betydelse för energiförsörjningen, men den behöver inte gynnas ytterligare genom förändringar som bara marginellt kommer att bidra till Sveriges energiförsörjning men som däremot kommer att påverka miljön mycket negativt. Potentialen till energieffektivisering är långt mycket större än vad vi har att vinna i energiproduktion på att urholka miljökraven på vattenkraften.

Vänsterpartiet delar inte heller regeringens bedömning att förslagen är förenliga med EU-rätten. Som Naturvårdsverket och flera andra remissinstanser påpekar krävs det att varje enskilt fall prövas och att det finns tillräckligt med underlag för sådan prövning.

I praktiken väljer regeringen återigen att enbart gynna ett särintresse. Men verkligheten är att naturen är grunden för vår välfärd i dag och i framtiden. En politik som värnar fungerande ekosystem och minskar klimatutsläppen skulle bygga Sverige starkare, hållbarare och tryggare.

Vi menar därför att propositionen bör avslås, och jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag beklagar verkligen de dåliga erfarenheter som Boriana Åberg har från sitt ursprungsland.

Ett sådant system är naturligtvis inte något som Vänsterpartiet står bakom. Det finns partier som i dag lägger fram förslag som innebär ökad övervakning i Sverige. Bland dem finns inte Vänsterpartiet, utan det handlar i allra högsta grad om den sittande regeringen.

Den stora skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna när det gäller klimatpolitiken är att vi å vår sida lyssnar till forskningen och vill se till fakta medan Moderaterna å sin sida bygger sin klimatpolitik på fantasier och förhoppningar av olika slag.

Biobränslen är i dag en ytterst begränsad företeelse inom flyget. Enligt forskningen finns det i dag inga förutsättningar att göra flyget klimatneutralt.

Den möjlighet vi har är därför att kraftigt minska flygandet, och det måste vi göra.

Fru talman! Låt oss börja med att konstatera att flygandet måste minska om vi ska nå klimatmålen.

Flyget står för en oproportionerligt stor del av utsläppen, särskilt sett till hur många människor som flyger på ett år och hur mycket utsläpp som kommer från flygandet.

Det skulle naturligtvis vara alldeles utmärkt om man kunde lösa sådana här frågor på internationell nivå, men tyvärr finns inte de möjligheterna i dag. Då måste vi använda de medel som står till buds, och därför lägger Vänsterpartiet fram förslaget om progressiv flygskatt. För oss är det viktigt att man tillgodoser den personliga integriteten när man utformar en sådan här skatt. Det har vi varit tydliga med, och vi vill såklart också att skatten effektivt tjänar sitt syfte: att minska flygandet.

Utöver det kan jag tyvärr inte ge några detaljer i dag. Om Boriana Åberg har fler frågor om detta får hon jättegärna ställa dem vid ett annat tillfälle till Vänsterpartiets trafikpolitiska talesperson, som säkert har djupare kunskaper.

Fru talman! Vi står i dag inför en planetär trippelkris. Global upphettning, förlust av biologisk mångfald och föroreningar hotar våra framtida livsmöjligheter. Det finns mycket som måste göras för att ta oss ur dessa kriser, och skattepolitiken är ett verktyg vi måste använda. Vänsterpartiet vill se en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar ett hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål.

Ett viktigt steg är att snabbt avveckla de klimatskadliga subventionerna. Den förra regeringen avvecklade några få av dem, men den nuvarande regeringen har tydligt visat att den inte prioriterar klimatomställningen. Det är bråttom att vidta åtgärder för att Sverige ska komma på banan igen i arbetet för nollutsläpp.

Ett exempel är den nuvarande utformningen av reseavdraget, som gynnar bilåkande höginkomsttagare i storstäder. Riksdagen beslutade 2022 att göra om systemet, men det stoppades av den nuvarande regeringen. Vi vill se en handlingsplan för hur kvarvarande klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Ett annat exempel på en klimatskadlig subvention är skattenedsättning för fossil diesel inom jordbruket. Klimatpolitiska rådet bedömde i sin rapport 2025 att regeringen borde förstärka och effektivisera stödet till klimatåtgärder i jordbruket och lyfte bland annat behovet av att snabbt fasa ut skattenedsättningar för fossil diesel. Detta ska kombineras med kompensatoriska styrmedel som gör att lantbrukares konkurrenskraft inte försämras.

Vi i Vänsterpartiet instämmer med Klimatpolitiska rådet och anser att regeringen måste verka för en snabb utfasning av skattenedsättning för fossil diesel och samtidigt införa kompensation till jordbrukare för att undvika negativ påverkan på deras lönsamhet.

Fru talman! Det är viktigt att styrmedel utformas på ett sätt som gör att de inte förstärker utan minskar klyftor mellan stad och landsbygd samt att man sätter in kompensatoriska åtgärder för att undvika negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av vägtrafiken med stärkt regional rättvisa är det viktigt att påbörja arbetet med en reform av vägtrafikbeskattningen.

Vi vill se en utredning av förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar, med en högre vägskatt i storstäder som har god tillgång till kollektivtrafik och en låg eller slopad vägskatt på landsbygden där alternativ till bil saknas. En differentierad vägbeskattning av den här typen kan styra mot mer hållbara transportslag, samtidigt som den skulle bidra till stärkt regional rättvisa.

Potentialen för ett mer transporteffektivt samhälle är störst i storstäder och större städer. Större städers miljö- och klimatpåverkan från transporter kan åtgärdas exempelvis med hjälp av trängselavgifter och satsningar på bättre kollektivtrafik och möjligheter att cykla.

En kommun kan i dag inte själv fatta beslut om att införa trängselavgift. Det tycker vi är fel. Kommuner och regioner bör själva få avgöra om de vill införa trängselavgifter och hur de ska använda intäkterna.

I dag undantas eldrivna kollektivtrafikfordon som tåg, tunnelbana och spårvagn från energiskatt i Sverige. Elektrifierade bussar omfattas dock inte av denna skattebefrielse, trots att de bidrar till minskade utsläpp och mindre luftföroreningar och buller. Möjligheter för regeringen att låta elbussar omfattas av samma befrielse från energiskatt finns redan i energiskattedirektivet. EU-kommissionen har bekräftat det och godkänner att medlemsstater inför skattebefrielse för elbussar.

Vi menar att Sverige bör utnyttja den här möjligheten. På samma sätt som annan eldriven kollektivtrafik är undantagen från energibeskattning bör även elbussarna vara det.

Fru talman! Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av exempelvis miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna.

Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. I samarbete med oss tog den tidigare regeringen fram en promemoria där det föreslogs att beskattningen av tung lastbilstrafik ändras från en tidsbaserad till en avståndsbaserad beskattning.

Förslaget syftar till att lastbilstrafiken i högre grad ska betala för sina externa kostnader och i större utsträckning bidra till att finansiera infrastruktur och jämna ut konkurrensförhållandena mellan svensk och utländsk lastbilstrafik som kör i Sverige. Det är hög tid att det här genomförs.

Fru talman! Flygresor orsakar en oproportionerligt stor del av växthusgasutsläppen och måste därför minska kraftigt. Vänsterpartiet vill ha en progressiv flygskatt som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. Vid den första flygresan ska skatten vara ganska låg för att sedan successivt höjas i takt med att flygresorna ökar i antal.

Fru talman! Vid sidan om klimatkrisen står vi som sagt också inför en föroreningskris. Sedan 2017 finns det en skatt på kemikalier i viss elektronik som syftar till att minska förekomsten av farliga ämnen i människors hemmiljö.

En utvärdering av Skatteverket och Kemikalieinspektionen visar att skatten inte har fått de positiva miljöeffekter som man tänkte sig och att den inte heller är kostnadseffektiv. Vänsterpartiet vill därför att skatten utvärderas och revideras för att se till att den inte motverkar återanvändning och cirkulära lösningar.

Med anledning av hoten mot den biologiska mångfalden, och mer specifikt mot pollinatörer, är det också mycket angeläget att Sverige får en bättre beskattning av bekämpningsmedel. Dagens beskattning har tyvärr alldeles för liten miljöeffekt. Danmark, Norge och Frankrike har en betydligt starkare lagstiftning, där skatten ökar med medlets giftighet, vilket har lett till att lantbrukare byter till mindre giftiga medel.

Vänsterpartiet ser ett stort behov av att införa en differentierad beskattning av bekämpningsmedel i Sverige som i likhet med vad som gäller i andra länder ökar med medlets giftighet. Intäkterna från skatten bör återföras till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder.

Fru talman! Det finns jättemånga nya jobb som skulle kunna skapas om vi satsade mer på naturrestaurering och på att bruka skog och mark på ett annat sätt, så de hotscenarier som Staffan Eklöf målar upp ger jag inte särskilt mycket för.

Vi i Vänsterpartiet lyssnar på den breda vetenskapen, medan Sverigedemokraterna i stället plockar ut enskilda studier eller forskare som passar deras egen argumentation.

Om det vore så att problemen var mindre än vad vi tror skulle ingen vara gladare än jag. Men tyvärr är det inte så verkligheten ser ut, och då måste vi lyssna på vetenskapen och göra det som krävs för att skydda, bevara och restaurera biologisk mångfald. Det är det vår politik syftar till.

Fru talman! Staffan Eklöf talade om att väga olika värden mot varandra. Jag håller med om att det är viktigt. Jag skulle vilja framhålla vilka negativa konsekvenser det skulle bli om vi inte lyckas stoppa naturkrisen.

Jag nämnde i mitt anförande rapporten från den brittiska underrättelsetjänsten. Den visar på en risk att stora och viktiga ekosystem på global nivå riskerar att börja kollapsa redan under 2030-talet och vilket enormt hot det är mot världens försörjning av mat och vatten.

Det rör sig om konsekvenser som inte alls går att överblicka och som är svåra att sätta ett ekonomiskt värde på. Vi kan ju inte leva utan de här sakerna. Det här oroar mig verkligen, för det är något som bara inte får hända. Då måste vi agera för att stoppa naturkrisen och artutrotningen.

Jag lyssnar på vad forskare säger krävs för att vi ska vända utvecklingen. Vi har landat i de förslag som Staffan Eklöf refererar till. Det vi vill göra är att utgå från vad vetenskapen säger krävs för att skydda, bevara och restaurera den biologiska mångfalden – ingenting annat. Detta är vi överens om med forskare inom området och svenska myndigheter.

Jag vill också påminna om att när det gäller målet om att skydda 30 procent av naturen är det någonting som Sverige har ställt sig bakom på global nivå. Den svenska klimat- och miljöministern var med, och hon vill själv framhålla att hon var med och förhandlade fram avtalet. Då tycker jag att det är väldigt märkligt att vi inte skulle följa upp det i Sverige och agera likadant på hemmaplan.

Fru talman! Tillståndet för den biologiska mångfalden i världen är kritiskt. Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka 8 miljoner växt- och djurarter riskerar nästan 1 miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet. Tidigare massutdöenden har orsakats av meteoritnedslag och geologiska processer. Den här gången är det mänsklig verksamhet som är orsaken till utrotningen.

Även här i Sverige går utvecklingen åt fel håll. Andelen rödlistade arter ökar. De största hoten mot djur och växter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning av det öppna landskapets hagar och ängar.

År 2022 enades världens länder om ett globalt ramverk för att stoppa artutrotningen. Enligt ramverket ska förlusten av biologisk mångfald stoppas och vändas till 2030, och 30 procent av jordens yta ska skyddas till samma år. Vi ska också återställa 30 procent av de skadade ekosystemen. Det är glädjande att ambitiösa mål finns på plats, men de kommer inte att nås utan ansträngning.

Sverige klarade inte att leva upp till något av de mål som sattes upp till 2020 inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller nås något av de nationella miljömålen med direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det är ett klart underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige. Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen.

För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk för att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter ska bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs också att vi skyddar områden med höga naturvärden från exploatering.

Hur svarar då regeringen på detta allvarliga läge? Under mandatperioden har man gjort brutala nedskärningar på naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur har kapats sedan regeringen tillträdde. Pengar till miljöövervakning har dragits in, och strandskyddet har monterats ned. På EU-nivå lobbar svenska ministrar till och med gentemot andra länder för att stoppa viktig lagstiftning om restaurering av natur, och i Sverige finns fortfarande inget mål om att skydda 30 procent av naturen.

Den så kallade strategi och handlingsplan för biologisk mångfald som regeringen har lagt fram är helt otillräcklig för att nå både de svenska miljömålen och de globala målen. Lyssnar man på de senaste årens debatter om biologisk mångfald i den här kammaren handlar högerpartiernas inlägg i anmärkningsvärt stor utsträckning om hur de vill döda fler vilda djur snarare än om hur vi ska lösa krisen för den biologiska mångfalden. Det är galenskap, för det här är en kris som i allra högsta grad drabbar oss själva.

Den brittiska underrättelsetjänsten har slagit larm om att flera viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan under 2030-talet, alltså om bara några få år. Eftersom vi är beroende av dessa ekosystem för vår tillgång till mat och vatten är det här ett akut säkerhetshot. Ju mer mångfalden i naturen minskar, desto mer ökar sårbarheten inom jordbruk och skogsbruk för torka, översvämningar och stormar. Ju fler arter som dör ut, desto mer minskar möjligheten att i naturen hitta botemedel mot sjukdomar och tekniska lösningar på framtidens utmaningar.

De länder som enligt den brittiska larmrapporten kommer att klara sig bäst är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem. Allting talar alltså för att göra kraftfulla insatser här och nu för att undvika katastrofala konsekvenser. Men den svenska regeringen har i stället gjort sitt bästa för att slippa vidta åtgärder och försöker slingra sig undan kraven.

Fru talman! För att möta krisen för biologisk mångfald och leva upp till våra åtaganden krävs en omställning av hela samhället. Av samma skäl som Sverige har ett klimatpolitiskt ramverk för att möta klimatkrisen anser Vänsterpartiet att det behövs ett naturpolitiskt ramverk för att möta naturkrisen.

Ramverket bör på samma sätt som det klimatpolitiska ramverket omfatta lagstiftning, målsättningar och ett naturpolitiskt råd. Varje regering ska vid en ny mandatperiods början ta fram en naturpolitisk handlingsplan som redogör för vilka åtgärder som ska vidtas för att nå målen. På samma sätt som Klimatpolitiska rådet ska det naturpolitiska rådet utvärdera regeringens arbete.

Vi i Vänsterpartiet vill också att det införs ett nytt etappmål i miljömålssystemet om att 30 procent av naturen ska skyddas, att alla skyddade områden ska förvaltas så att de inte förlorar de naturvärden de syftar till att bevara och att mer natur ska restaureras.

Många subventioner inom exempelvis jordbruk, skogsbruk och fiske bidrar i dag till ökad exploatering av resurser som skadar livsmiljöer för många arter. Sverige har i internationella avtal lovat att agera mot det här. Vänsterpartiet vill se en handlingsplan för hur subventioner som är skadliga för biologisk mångfald ska fasas ut och hur hållbara alternativ i stället kan stödjas.

Fru talman! Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden i Sverige och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt. I stället för levande skogar med träd av alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd. Våra skogar brukas för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion på den biologiska mångfaldens bekostnad.

Miljömålsberedningen har uppskattat att det finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade i Sverige. Det här är de mest värdefulla skogarna i hela Europa. En ny rapport från Skogsstyrelsen visar att avverkningen av de här skogarna är fyra gånger högre i dag än när regeringen tillträdde. Om vi inte gör någonting kan alla oskyddade urskogar och naturskogar vara borta om 25 år, och de kan aldrig ersättas. Det här unika, gemensamma naturarvet riskerar alltså att bli till papper för att regeringen inte vill skydda ens de mest värdefulla skogarna.

I dag saknas kunskap om var i Sverige skogarna med de högsta naturvärdena finns. Därmed riskerar de att avverkas. Därför menar vi att en nationell inventering av skog med höga naturvärden måste genomföras för att kartlägga kvarvarande ur- och naturskogar och andra skogar med höga naturvärden i syfte att de skyddas, restaureras eller förvaltas för att gynna den biologiska mångfalden.

Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att när man väl tar till skarpa miljöåtgärder ger det resultat. På flera platser vid kusterna ser man positiva effekter av att utsläpp av fosfor och kväve har åtgärdats genom bättre rening. Havsörnen var på 1970-talet nästan utrotad, men i dag har den kommit tillbaka. Förbud mot miljögifter har varit en mycket viktig faktor för denna framgång. Det visar att politiska beslut gör skillnad.

Fru talman! Det behövs givetvis åtgärder inom en lång rad områden för att vända den negativa trenden för naturen och den biologiska mångfalden utöver dem jag har tagit upp här i dag. Vi behöver ett jordbruk som i mycket större utsträckning främjar artrikedom, där våtmarker bevaras och där djuren får gå ute. Vi måste även begränsa användningen av miljögifter i jordbruket. Den fysiska planeringen måste också ta större miljöhänsyn.

Avslutningsvis vill jag återknyta till det jag sa i inledningen. Vi befinner oss i det sjätte massutdöendet. Artutrotningen tillsammans med den globala upphettningen och de föroreningar mänskligheten släpper ut samverkar i en planetär trippelkris. Ingen kommer att lämnas oberörd av dess konsekvenser.

Eftersom det är vi människor som har försatt oss i den här allvarliga situationen är det bara vi som kan och måste lösa den. Därför behövs politiskt ledarskap. Vi ska fortsätta att bruka jord, skog och hav, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra. Jag yrkar bifall till reservation 5.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rebecka Le Moine (MP).

Fru talman! Enligt FN:s internationella resurspanel är ineffektiv resursanvändning orsak till hälften av världens växthusgasutsläpp och 90 procent av förlusten av biologisk mångfald. Resursförbrukningen är ojämnt fördelad både globalt och nationellt. En mer jämlik fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en bra materiell standard för alla. Omställningen till ett hållbart samhälle måste märkas mest bland dem som i dag har störst klimatpåverkan och som förbrukar mest resurser.

År 2022 presenterades för första gången en kartläggning av hur cirkulär Sveriges ekonomi är. Denna analys av hur Sverige konsumerar materiella resurser visar att Sverige bara är cirkulärt till 3,4 procent. Det globala genomsnittet ligger på ungefär det dubbla.

Beträffande resursanvändning per capita visar det sig att Sverige hör till de värsta länderna i världen. Vårt materialfotavtryck behöver minska med 70–80 procent för att vi ska kunna hålla oss inom de planetära gränserna.

Det är politikens ansvar att införa regleringar och styrmedel för att uppnå ett mer resurseffektivt samhälle. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss i rätt riktning, men det kommer att vara otillräckligt för att vi ska nå en hållbar cirkulär ekonomi. Tyvärr är det här ett politikområde där man från regeringens sida säger att man tycker att det är viktigt men i praktiken gör väldigt lite.

I en cirkulär ekonomi är livslängden på material och produkter längre och utvinningen av naturresurser mindre. För det krävs miljöanpassad giftfri produktion och att avfall används som en resurs. Det handlar om att i ökad utsträckning återanvända, reparera, återvinna, hyra och dela varor.

För att det ska fungera krävs att konsumenter får rätt information och att det skapas system som möjliggör för människor att dela och återbruka varor i vardagen. Det borde i alla lägen vara det enklaste och billigaste alternativet, men tyvärr ser det inte alls ut så i dag.

Vänsterpartiet har länge jobbat för åtgärder som förlänger livslängden på det vi producerar. Vi vill införa förbud mot planerat åldrande och förbjuda handeln att slänga nya varor och mat som går att äta. Vi vill också öka kraven på producenterna för att underlätta återvinning och återanvändning, och vi ser att det behövs styrmedel som gör att det blir dyrare att använda nyutvunna råvaror än återvunna.

Fru talman! För att material ska kunna cirkulera i samhället krävs också att de är giftfria. Tyvärr är vi långt ifrån detta mål i dag. Det är både skrämmande och upprörande att det finns kemiska ämnen på marknaden i Sverige och Europa som kan ge allvarliga hälsoskador och orsaka förödande effekter i miljön.

Enligt FN står mänskligheten på global nivå inför tre stora kriser: global upphettning, förlust av biologisk mångfald och föroreningar. Vår användning av kemikalier bidrar till alla dessa tre kriser. Kemikaliebranschen ligger trea på listan över de sektorer inom industrin som släpper ut mest växthusgaser globalt.

En stor del av de kemikalier som produceras är skadliga för människors hälsa och för andra arter och bidrar därmed till förlust av biologisk mångfald. Ett exempel är att antalet insekter har minskat dramatiskt de senaste decennierna till följd av användning av bekämpningsmedel.

En stor majoritet av EU:s medborgare oroar sig för hur deras hälsa påverkas av kemikalier i vardagsprodukter. Det gör de inte utan anledning. Användningen av hormonstörande ämnen och PFAS har beräknats kosta EU-länderna mångmiljardbelopp varje år i sjukvårdskostnader och minskad produktivitet. Ett forskningsprojekt som har samlat in prover från tusentals människor runt om i Europa visar på utbredd förekomst av hälsoskadliga kemikalier i våra kroppar, i många fall på nivåer som man vet innebär risker för hälsan.

Vid bedömning av kemikalier borde försiktighetsprincipen gälla. Det innebär att förebyggande åtgärder ska vidtas när det finns farhågor om hot mot hälsa eller miljö, även om det råder osäkerhet. Inga nya kemikalier borde börja användas innan deras effekter har utretts.

De senaste åren har det skett en kraftig ökning av mängden varor som privatimporteras från kinesiska bolag vars produkter inte uppfyller svenska krav på produktsäkerhet när det gäller exempelvis kemikalieinnehåll. Regeringen har aviserat åtgärder för att hejda denna import, och jag hoppas att vi får se snabba resultat. I väntan på att det sker är det dock av största vikt att Kemikalieinspektionen trappar upp sin tillsyn mot de här produkterna för att skydda allmänheten och öka kännedomen om riskerna.

Fru talman! EU-kommissionen antog 2020 en kemikaliestrategi som syftar till att förbättra skyddet för hälsa och miljö och främja innovation av säkra och hållbara kemikalier. Det är viktigt att den höga ambitionsnivån i kemikaliestrategin omsätts i lagstiftning.

Framför allt är EU:s kemikalielagstiftning Reach i stort behov av förbättringar. En uppdatering av Reach har varit aviserad sedan länge men har skjutits upp efter påtryckningar från kemikalieindustrin. Det finns en överhängande risk att dessa lobbyister lyckas med att inte bara förhala utan även försvaga den kemikalielagstiftning som verkligen skulle behöva skärpas.

En rad kemikalier som används i dag måste begränsas eller förbjudas. Det handlar till exempel om bisfenoler, ftalater och bromerade flamskyddsmedel, men inte minst handlar det om PFAS. PFAS hittas i dag nästan överallt i miljön. Ämnena finns i en mängd olika produkter och har spridits över hela jorden. I dag vet vi att de är hälsoskadliga.

Inom kemikalieindustrin har detta sedan länge varit känt, men man har valt att inte offentliggöra informationen. I stället har man fortsatt att tillverka dessa ämnen i allt större mängder som därmed har kunnat spridas i miljön och till människor genom vattnet vi dricker, maten vi äter och de saker vi omger oss med. Att det har kunnat ske är ett bevis på att dagens kemikalielagstiftning inte fungerar och måste skärpas.

De som har drabbats allra hårdast av PFAS-föroreningar är de boende i Kallinge i Blekinge. På grund av Försvarsmaktens användning av brandskum med PFAS förorenades deras vattentäkt, och de har nu världens högsta halter i blodet. Trots att de har förgiftats på grund av statlig verksamhet har de inte fått någon hjälp eller kompensation från staten.

Detta är en av de största kemikalieskandalerna i Sveriges historia. 5 000 personer har blivit förgiftade och har kämpat i över tio år för upprättelse, men staten har inte gjort någonting för att hjälpa dem. Så här borde det inte kunna gå till i Sverige. De drabbade måste få tillgång till förebyggande hälsokontroller.

Fru talman! Det är av yttersta vikt att vi så snabbt som möjligt förbjuder PFAS. Kemikalieinspektionen har tillsammans med myndigheter i fyra andra europeiska länder tagit fram ett förslag som kraftigt skulle begränsa användningen av ämnena inom EU. Men nu kommer oroande signaler från den moderata svenska EU-kommissionären om att hon bara vill förbjuda ämnena i konsumentprodukter och inte inom alla användningsområden. Det gör mig väldigt bekymrad.

Från Vänsterpartiets sida välkomnar vi däremot Kemikalieinspektionens förslag och vill att det genomförs snarast utan att urvattnas. Jag förväntar mig att den svenska regeringen står upp för Kemikalieinspektionens förslag och tar strid för det i EU.

Vi i Vänsterpartiet vill också att regeringen ska lägga fram en handlingsplan för hur Sverige genom nationella åtgärder kan påskynda utfasningen av PFAS och bromsa spridningen av ämnena genom sanering av mark och vatten. I sin regeringsförklaring aviserade statsministern en nationell plan för att förhindra spridningen av PFAS. Det är mycket välkommet, men vi har hittills inte sett några resultat. Det finns ingen tid att förlora.

Fru talman! Erfarenheten från de senaste decennierna lär oss att det inte räcker att förbjuda enstaka ämnen i enstaka produkter. Det räcker inte heller att se till att konsumenter får bättre information, utan kemikalielagstiftningen måste stärkas i grunden. Industrin måste kunna bevisa att ämnen behövs och att de inte är skadliga innan de får användas. Låt oss slippa fler skandaler med giftiga ämnen som skadar människor och miljö!

Jag yrkar bifall till reservation 27.

Herr talman! Jag har gjort just det. Det var det jag sa. Jag har ställt en fråga till landsbygdsministern, och han svarade att regeringen kommer att titta på behovet. Då undrar jag: När ska det hända? Mandatperioden är ju snart slut. Hur länge kan vi egentligen säga att frågan diskuteras, som Kjell-Arne Ottosson sa.

Det är bara tre år kvar till 2029. Jag föreställer mig att en sådan här översyn och utredning ändå tar ett tag, om man ska belysa alla relevanta faktorer. Vi måste ha ett färdigt förslag på ett system i god tid före 2029 för att vi då ska kunna införa ett nytt system. Jag förväntar mig därför att det kommer ett besked ganska snart från regeringen i den här frågan.

Herr talman! De fiskekvoter som beslutas i förhandlingar mellan EU-länderna varje år har fått stor uppmärksamhet och kritik i den svenska debatten. Men vid sidan av förhandlingarna om fiskekvoter på EU-nivå finns det faktiskt saker som Sverige självt skulle kunna göra.

Jag tycker att vi över partigränserna borde kunna vara överens om att det inte är rimligt att några enskilda stora fartyg står för en stor andel av fisket i Östersjön medan många fler mindre båtar får dela på bara en liten del av fiskekvoterna.

Mängden sill och strömming som går till humankonsumtion har minskat det senaste decenniet, liksom antalet småskaliga kustfiskare. I stället dominerar nu det storskaliga fisket, vars fångster går till produktion av fiskmjöl och fiskolja.

Det är tydligt att ett av de centrala problemen är det rådande kvotfördelningssystemet, ITQ, som infördes 2009. Det gör att fiskekvoterna samlas hos några få stora båtar. Att systemet ser ut så här är också en del av förklaringen till att det går så dåligt för strömmingen. Storskaligt fiske i vissa områden under vissa tider på året riskerar att slå ut lokala bestånd.

År 2029 löper de nuvarande fiskerättigheterna ut. Om inte ett nytt system presenteras innan dess riskerar vi att få tio år till med ett system som orsakar enormt stora problem. En omdaning av systemet är efterlängtad av många.

Ett konkret förslag till utredning skickades i dagarna till landsbygdsministern från Marint centrum i Simrishamn, Baltic Waters och Sportfiskarna. De skriver att en reform av ITQ-systemet är nödvändig för att möta dagens ekologiska och samhälleliga krav.

I somras frågade jag landsbygdsministern om han tänkte tillsätta en utredning om ITQ-systemet. Han svarade då att regeringen kommer att titta på behovet av ytterligare utvärderingar av systemet.

Min fråga till Kristdemokraterna är: När kommer det besked om en utredning om ITQ-systemet? Nu börjar det faktiskt bli bråttom.

Herr talman! Vänsterpartiet förordar ett totalstopp för ålfiske. Det gäller alla utvecklingsstadier, alltså även glasål.

De experter jag har talat med menar ändå att det svenska ålfisket på det sätt det bedrivs är ett större hot mot arten än fiske efter glasål. Glasålar är nämligen väldigt unga ålar, och det är ändå hög dödlighet i det levnadsstadiet. De ålar som fiskas i det svenska fisket är däremot ålar som är på väg att simma tillbaka till Sargassohavet för att föröka sig. Att fiska upp dem och döda dem får en mycket större påverkan på ålbeståndet.

Det är lite märkligt att ledamoten hänvisar till att det planteras ut ål. Det förekommer ju ingen uppfödning av ål i fångenskap, utan de ålar som planteras ut av svenska fiskare är ålyngel som har fiskats upp någon annanstans. Det bidrar alltså inte till att stärka förutsättningarna för arten.

Jag noterade också att ledamoten tidigare talade om att det är viktigt att åtgärda vattenkraften för att stärka förutsättningarna för ålen. Det håller jag helt med om. Men med detta i åtanke är det märkligt att den här regeringen, där Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget, har stoppat omprövningen av vattenkraften, som ju skulle ha lett till bättre förutsättningar för fiskar som ålen att passera. Det är någonting som går helt emot det som ledamoten själv har anfört i den här debatten.

(Applåder)

Herr talman! Det var bra att jag också fick tillfälle att diskutera frågan om ålen med Sverigedemokraterna i den här debatten.

Vänsterpartiets åsikt är att ålfiske inte borde tillåtas över huvud taget. Oavsett hur många månader om året man fiskar ål i dag är det alltså för mycket. Jag tycker inte att vi ska äta utrotningshotade djur, oavsett om det rör sig om jättepandor, noshörningar eller ålar. Ålen är en akut hotad art.

En del av den ål som fiskas av svenska fiskare exporteras i dag till andra EU-länder. Därför tycker jag att det är lite intressant att lyssna till dem som förordar att ålfisket ska få fortsätta. Man pratar oftast om det som en del av kulturarvet, men exporten till andra EU-länder kan ju knappast vara en del av det svenska kulturarvet.

I somras deltog jag i ett panelsamtal i Almedalen. Jag tror att alla partier i Sveriges riksdag var med. Då fick vi en fråga om vi kunde tänka oss ett stopp för ålfiske men med en kulturarvskvot. Jag vill minnas att alla företrädare för partierna i regeringsunderlaget sa nej till det förslaget. De kan inte tänka sig att stoppa ålfisket ens om det finns en reserverad kulturarvskvot. Det har jag lite svårt att förstå utifrån det resonemang som Victoria Tiblom förde i sitt anförande.