Richard Jomshof

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Min poäng är inte att alla muslimer är extremister utan att islam är extremism. Har man en helig bok som uppmanar det muslimska kollektivet till fruktansvärda saker är det där problemet ligger. Detta måste man våga adressera.

Om en imam säger något som vi reagerar kraftigt på är det för att det står i deras heliga bok. Det är precis så enkelt.

Det är klart att vi har gjort mycket bra tillsammans. Jag vill understryka att våra samarbetspartier fortsatt kommer att göra mycket som är bra fram till valet i september, till exempel detta med den utländska finansieringen och också att vi faktiskt lyckas stoppa en del transaktioner till den sortens verksamhet, vilket är jättebra.

Men vi måste också gå in i detta med öppna, ärliga ögon. Den här extremismen måste bekämpas. Då menar jag att vi till exempel måste kunna stänga alla moskéer som har den sortens koppling, vilket tyvärr de flesta verkar ha. Vi måste våga utvisa imamer och andra islamister som predikar och förespråkar ett budskap vars mål är att störta det vi har byggt upp här i generationer.

Man kan till exempel göra som man har gjort i Frankrike och avkräva imamerna en lojalitetsförklaring, där man kräver att de som ska bedriva sådan verksamhet också ska skriva under på republikens värderingar. Följer de inte detta utvisas de.

Det finns alltså mycket vi kan göra. Jag anklagar inte justitieministern för att vara naiv. Men det finns en naivitet rent allmänt när man målar med bred pensel i debatten i Sverige och vill skilja mellan islam och islamism. Jag menar att det är samma sak.

Att det sedan finns muslimer som inte tror på allt som står i Koranen är positivt. De krafterna ska vi gynna och ge utrymme åt. Men vi måste samtidigt våga vara ärliga och ställa oss frågan: Hur kan detta hända gång på gång i moskéer runt om i Sverige?

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Om nu regeringen menar allvar med att vi inte ska tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld från trossamfund ställer jag mig frågande till att man över huvud taget kan tillåta moskéer på svensk mark – och då menar jag över huvud taget. Låt mig förtydliga vad jag menar.

Islams heliga bok är, som vi vet, Koranen. I den kan vi läsa följande exempel.

I sura 8:12, det vill säga kapitel 8 vers 12, kan vi läsa att muslimerna ska injaga skräck i icke-muslimernas hjärtan och låta svärden vina över deras huvuden och händer.

I sura 9:123 talas det om att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna och visa dem obeveklig stränghet.

I sura 9:29 står det att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna tills de erkänner sig besegrade.

I sura 47:4 står att muslimerna ska låta svärden falla över icke-muslimernas huvuden tills de har tvingats på knä.

I sura 9:5, även kallad svärdsversen, står följande att läsa: ”När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna” – det vill säga oss – ”var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.”

I sura 2:216 kan vi dessutom läsa att det är en plikt för det muslimska samfundet, alltså alla muslimer, att delta i det heliga kriget mot icke-muslimerna, alltså oss.

Koranen är också mycket tydlig med att judarna, förutom att de jämförs med apor och grisar, är de hätskaste fienderna till muslimerna och med att en muslim inte kan vara vän med vare sig judar eller kristna.

Herr talman! Detta är endast några exempel på vad jag anser vara det vansinne som faktiskt präglar stora delar av Koranen – alla muslimers heliga bok och rättesnöre. Det som står i Koranen är islam, varken mer eller mindre. Det är inte islamism eller några märkliga extrema tolkningar; det är vanlig islam, och det gäller alla muslimer.

Jag vill hävda att Koranen i själva verket är unik bland religionernas heliga skrifter i det att den uppmanar sina anhängare till heligt krig, alltså jihad, mot de otrogna – mot icke-muslimerna, den del av världen som inte är muslimsk. Vi talar om en lång rad verser där anhängarna beordras att föra krig – att förfölja, förtrycka, bekämpa och döda icke-muslimer, alltså oss.

Därför är det inte förvånande – och det är detta som är min poäng – att vi gång på gång tvingas läsa den sortens avslöjanden om den ena moskén efter den andra, för detta är islam. Jag säger inte att alla muslimer tycker så, men det står i deras heliga bok; det är islam.

För mig är det mycket enkelt, justitieministern: Den sortens religion har ingenting i Sverige att göra över huvud taget. Vi har ingen skyldighet att låta den sortens värderingar etablera sig i Sverige. Detta är ju en följd av en i stort sett okontrollerad massinvandring till Sverige. Det är därför vi har fått den sortens rörelse i Sverige, som finansieras av muslimska diktaturer, skurkstater och islamister, med målet att ta demokratin ifrån oss.

Jag skulle till och med vilja gå så långt som till att säga att imamer och andra muslimska företrädare som vägrar ta avstånd från dessa delar i Koranen inte har något i Sverige att göra. Det är min bestämda uppfattning.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

För ett år sedan hade jag en interpellationsdebatt med Gunnar Strömmer med anledning av det islamistiska projektet Vi mår bra. Deras mål, om nu någon har glömt det, är att det ska finnas minst en moské i varje svensk stad. Bakom projektet står personer knutna till salafismen, som är en av de mest extrema tolkningarna inom sunniislam. Frågan jag ställde då var om regeringen ämnade vidta några konkreta åtgärder för att förhindra det fortsatta byggandet av nya moskéer som genomsyras av den sortens värderingar. Det är alltså moskéer som har kopplingar till muslimska diktaturer och ibland också terroristorganisationer. Tyvärr var det inte mycket till svar jag fick.

Anledningen till denna interpellation är att Expressen den 2 april kunde avslöja att en imam i en av Kristianstads två sunnimuslimska moskéer vid flera tillfällen spridit hat och hot mot icke-muslimer i allmänhet och judar i synnerhet. Imamen i fråga har dessutom förespråkat hämnd mot det judiska folket och sagt att det förtjänar blod, död och fördrivning. Förutom detta har han betonat vikten av att kommande generationer lär sig att skada judar och att muslimer måste lära sina barn att hämnas.

Jag vill påminna om att för bara några månader sedan kunde vi läsa ett annat avslöjande om den andra sunnimuslimska moskén i Kristianstad. Då var det en imam som bland annat hade predikat att mannen enligt islam har rätt att slå sin hustru.

Det är klart att det här är anmärkningsvärt. För den som är insatt i frågan är det tydligt, vill jag hävda, att den sortens vidriga åsikter och uttalanden är regel snarare än undantag när det gäller imamer som verkar i moskéer på svensk mark. Låt mig ge några fler exempel. I en moské lär man ut att kvinnor inte har rätt att neka mannen sex. I en annan att kvinnor inte ska polisanmäla sina män – inte om, utan när de misshandlas. I en tredje hyllar man al-Qaida. I en fjärde hyllar man Islamiska staten. I en femte hävdar man att terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är en lögn. I en sjätte värvar man jihadister till det heliga kriget, och så vidare.

Vi vet att moskéer i Sverige i dag används för att främja extremism och sprida antisemitism och kvinnohat men också för att hylla terrorgrupper. Vi vet att många av dem fungerar som spioncentraler. Vi vet att de fungerar som tillhåll för islamister och terrorister. Det handlar alltså om moskéer med kopplingar till en lång rad muslimska diktaturer men också om moskéer med kopplingar till exempelvis Muslimska brödraskapet och andra muslimska terroristorganisationer.

Herr talman! I svaret på min interpellation, vilket jag än en gång vill tacka för, säger justitieministern att statsbidrag inte ska kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Jag tänker: Är det allt? Är det inte bättre om vi helt nekar dem rätten att verka i Sverige? Och kan vi inte också vara ärliga och erkänna att det i stort sett uteslutande handlar om muslimska trossamfund?

Vad gäller religionsfriheten och yttrandefriheten är det min bestämda uppfattning att den främst är till för det svenska folket och våra svenska medborgare. Vi har ingen som helst skyldighet att låta andra länders medborgare, extremister och islamister komma till Sverige för att utnyttja vår yttrandefrihet och vår religionsfrihet med målet att faktiskt också ta den ifrån oss.

(Applåder)

Fru talman! Ett av de länder som har anklagats för islamofobi av det muslimska samarbetsorganet OIC är Frankrike och dess president Emmanuel Macron. Detta är en följd av att Frankrike officiellt och väldigt tydligt har valt att ta strid för den franska republikens sekulära värderingar och mot den växande islamismen i landet. I mars 2021 meddelade den franska regeringen att man dessutom hade bestämt sig för att förkasta termen islamofobi.

Frankrikes beslut har dock mött en del kritik. Beslutet fick exempelvis Turkiets president Erdoğan att se rött och kräva en mental hälsokontroll av Macron. OIC med sina 57 medlemsländer har i sin tur valt att anklaga Frankrikes regering för att vara ansvarig för det man kallar den kraftigt ökade islamofobin i landet. Samtidigt har Frankrike placerats på OIC:s topplista över vad de kallar islamofobins hetaste platser.

Man kan tycka vad man vill om Frankrike och Macron, men när de så tydligt väljer att kritisera och attackera islamismen samtidigt som de öppet och tydligt väljer att förkasta termen islamofobi gör de helt rätt. Med anledning av detta skulle jag vilja veta om den svenska regeringen kan tänka sig att göra samma sak i Sverige. Jag menar att öppet, tydligt och officiellt meddela att man ämnar ta strid mot islamismen och samtidigt öppet, tydligt och officiellt – och inte bara i någon handlingsplan – meddela att man inte längre tänker använda sig av termen islamofobi.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att de kristna är världens mest förföljda grupp. Det finns ingen dag mot kristofobi i till exempel FN, vilket man kan tycka är ganska anmärkningsvärt. Det skulle vara intressant att veta till exempel om regeringen kan tänka sig att ta initiativ till att uppmärksamma hatet mot kristna på samma sätt som man har valt att uppmärksamma islamofobi.

Fru talman! Det muslimska samarbetsorganet OIC har så här långt släppt 14 rapporter om islamofobi.

OIC består av 57 muslimska medlemsländer, vilka i olika utsträckning skamlöst förföljer och förtrycker oliktänkande och minoriteter. Det är länder där de mänskliga rättigheterna lyser med sin frånvaro. Trots det har man i den återkommande rapporten mage att framföra kritik och rikta anklagelser om islamofobi mot den demokratiska västvärlden. Man ställer dessutom krav på att yttrandefriheten ska inskränkas här samtidigt som man menar att det ska bli ett internationellt brott att häda och kritisera islam.

Det finns ingen hejd på anklagelserna eller hyckleriet. Någon självkritik existerar inte, och man bryr sig över huvud taget inte om allt det hat som genomsyrar islam och dess skrifter samt alla de problem detta har kommit att leda till i den muslimska världen. Inte heller bryr sig OIC om att kritiken mot islam i själva verket oftast är fullt legitim och att den går att belägga med konkreta exempel och tydliga källor.

Samtidigt blundar OIC för den antisemitism och den västfientlighet som sprids från statligt håll över stora delar av den muslimska världen i länder där kristna och andra minoriteter utsätts för olika former av förföljelse och förtryck. Allt är enligt OIC den demokratiska västvärldens fel – precis allt.

Det är uppenbart att OIC använder termen islamofobi som ett vapen mot oliktänkande i ett försök att kraftigt inskränka yttrandefriheten. OIC är också mycket noga med att påpeka att även muslimer som kritiserar islam är islamofober – och det är alltså den term som Utrikesdepartementet officiellt använder sig av.

Fru talman! OIC är naturligtvis inte ensamt om att ta fram liknande rapporter. Jag vill även nämna European Islamophobia Report, som har släppts årligen sedan 2015. Man skulle kunna sammanfatta den som en sorts årsrapport om påstådd islamofobi i Europa, där olika europeiska länder avhandlas. Bakom denna rapport hittar vi personer med kopplingar till såväl den islamistiska regimen i Turkiet som Muslimska brödraskapet.

I rapporten från 2023 hittar vi under rubriken Central Figures in the Islamophobia Network förutom undertecknad även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Vi hittar också statsvetaren och terrorforskaren Magnus Ranstorp och forskaren Sameh Egyptson, vilka båda anklagas för att stödja islamofobiska narrativ. Ranstorp anklagas dessutom för att sprida konspirationsteorier.

På ett annat ställe i texten kritiseras tidningar som Bulletin och Dagen för sin språk- och begreppsanvändning, varpå de får sin beskärda del av beskyllningarna om islamofobi – alltså samma term som Utrikesdepartementet officiellt använder sig av. I likhet med OIC menar man i European Islamophobia Report att även muslimer kan vara islamofober.

Fru talman! När man läser de här rapporterna – jag tror att jag har läst allihop – förstår man vad det är för krafter som driver FN och den demokratiska västvärlden framför sig, och vi ska naturligtvis inte böja oss för dessa krafter och deras språkbruk. För mig är det självklart, oavsett vad FN än må säga.

Jag har en fråga till statsrådet: Om nu regeringen anser att begreppet islamofobi är problematiskt – det har statsrådet klargjort, vilket jag tycker är väldigt bra – vad har man då gjort för att exempelvis förmå FN att frångå begreppet? Det skulle vara intressant att veta.

Fru talman! De senaste årtiondena har vi kunnat se hur radikala muslimer – islamister, om man så vill – sakta men säkert har tillåtits flytta fram sina positioner. En liberal invandringspolitik och svenska skattemedel har givit dem möjlighet att etablera sig även här i Sverige.

Vi kan se hur dessa islamister, som ofta har kopplingar till muslimska diktaturer och terroristorganisationer, arbetar målmedvetet med att attackera våra demokratiska institutioner. De opererar från moskéer på svensk mark vilka ibland används som utländska spioncentraler men också för att främja olika former av extremism samt sprida hatfyllda budskap mot icke-muslimer i allmänhet och ofta mot judar i synnerhet.

Den här islamiseringen går allt fortare och äter sig allt djupare in i Sveriges demokratiska samhällskropp. Vi vill hävda att just islamiseringen är det största hotet som den demokratiska världen någonsin har stått inför. Vi är några som har varnat för detta, även undertecknad – faktiskt under väldigt många år. Varje gång har vi anklagats för att vara rasister, och väldigt ofta har vi även anklagats för att vara islamofober.

Just begreppet islamofobi är intressant eftersom ordet fobi egentligen är en form av psykiatrisk diagnos. Jag har personligen svårt att se hur det kan gynna det demokratiska samtalet att den som använder sin lagstadgade yttrandefrihet till att exempelvis kritisera islam och dess många avarter anklagas för att vara psykiskt sjuk. Om jag tolkar svaret från statsrådet, som jag för övrigt vill tacka för, rätt verkar vi vara helt överens i just den frågan.

Fru talman! Genom att stämpla människor som islamofober försöker islamisterna tysta legitim kritik av islam men även legitim kritik av den ideologi som styr diktaturer och halvdiktaturer runt om i den muslimska världen. Det finns till och med exempel på att liberala muslimer som exempelvis kämpar för kvinnors rättigheter eller söker demokratiska reformer har anklagats för att vara just islamofober.

Samtidigt kan vi se hur politiker, journalister och andra har valt att svälja det jag kallar det islamistiska betet, och den nuvarande svenska regeringen är tyvärr inget undantag. Så sent som den 15 mars kunde vi som bekant se Utrikesdepartementet skriva i sociala medier att man vill bekämpa olika former av rasism, inklusive islamofobi. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Om man inte har den bakgrund som vi precis har fått av statsrådet kan man ju tolka detta som att regeringen faktiskt delar den begreppsanvändning vi ser i många andra länder över stora delar av världen, där den som kritiserar islam – även om det görs sakligt – alltså anklagas för att vara islamofob och då dessutom jämförs med någon sorts rasist. Jag tycker att det är problematiskt.

Det är dock inte första gången det här händer. Sommaren 2023 använde till exempel den dåvarande utrikesministern Tobias Billström begreppet i ett brev till den muslimska samarbetsorganisationen OIC från den svenska regeringen. Han skrev bland annat att han – och jag citerar – fördömer alla islamofobiska handlingar. Brevet skrevs med anledning av de uppmärksammade korankravallerna.

Jag kan tycka att det är problematiskt när i det här fallet en regeringsföreträdare använder det här begreppet på det sättet. Han utgår från begreppet islamofobi när han skriver till OIC, den muslimska samarbetsorganisationen med 57 medlemsländer, och ber dessutom om ursäkt. Han ber alltså om ursäkt för att vi har en långtgående yttrandefrihet i Sverige. Vad man än må tycka om koranbränningarna är det naturligtvis problematiskt, för vi har inget att be om ursäkt för. Vi ska vara väldigt stolta över vår långtgående yttrandefrihet.

Jag menar att vi bör göra allt vi kan för att inte falla på det islamistiska greppet och använda den sortens begrepp som islamister använder mot oss och vår demokrati.