Gustaf Lantz

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag får uppenbarligen inga svar om formerna för demokratin och för vad ett statsråd kan göra i en valrörelse.

Frågan var alltså om utsatta barn ska kunna få hjälp även om föräldrarna säger nej. Där är svaret ja från oss i dag, och det har det varit under en längre tid. Men ni skriver ”ingen aning”. Försök inte få det till att handla om olika regeringsalternativ, för ni har även lagt ord i munnen på Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet! Hade det bara gällt om ett regeringsunderlag kan få igenom sin politik på det sätt som ni beskriver hade det varit en sak. Camilla Waltersson Grönvall är en mycket begåvad människa, och hon vet detta.

Det är uppenbart att Moderaterna ogillar socialdemokrater mer än vad man gillar sanningen, i alla fall i den här valrörelsen. Men frågan återstår: Att komma med felaktiga påståenden, är det Moderaternas sätt att bedriva valrörelse, eller är det statsrådets sätt att bedriva valrörelse? Om vi gemensamt ska kunna skydda oss från att främmande makt påverkar vår valrörelse med felaktiga påståenden måste ett statsråd bete sig bättre än att lägga felaktiga ord i munnen på andra, något som gör att väljarna riskerar att göra sitt val på felaktiga grunder.

Jag tar gärna tuffa debatter, och jag har älskat att debattera med statsrådet. Jag har känt den djupaste respekt. Vi har inte bara diskuterat saker här i kammaren, utan jag har även försökt påverka till det bättre inte minst för våldsutsatta kvinnor. Men jag måste säga att jag på ett personligt plan faktiskt blir oerhört besviken. Jag vill ge statsrådet möjlighet att backa här, och så kör vi en valrörelse med sjysta medel.

(Applåder)

Herr talman! Jag var glasklar i mitt inlägg tidigare. Socialdemokraterna kommer att rösta för förslaget om mellantvång. Vi har drivit det under en längre tid. Vi tycker att det är bra. Vi gör tummen upp.

Men på statsrådets Facebooksida står det så här: Ska utsatta barn kunna få hjälp även om föräldrarna säger nej? Sedan har ni svarat åt Socialdemokraterna: Ingen aning!

Det här är ju demokratisabotage. Demokrati bygger på att vi öppet och ärligt diskuterar vad vi tycker. Vi kan ha olika åsikter om saker. Men när ett statsråd säger att ett parti tycker någonting som det inte tycker och medvetet sprider det i sociala medier, då sänker man nivån för svensk demokrati och gör det svårare för väljarna att göra rationella val.

Låt oss vara osams och diskutera öppet om det vi inte tycker lika om. Men lägg inte ord i andras mun som över huvud taget inte stämmer! Jag tycker att det är bättre att vi tar den här diskussionen nu innan valrörelsen går in i slutspurten, för så här brukar vi inte bedriva valrörelser i Sverige. Det kan skarvas och friseras, men det här är liksom en ny nivå.

Jag undrar om statsrådet är utskickad av sitt parti eller om det är hon själv som driver det här slasket i svensk demokrati och svensk valrörelse. Det finns faktiskt någonting som heter integritet. Man avgör själv vad man ställer upp på, och om man har integritet och partiet säger att man ska gå ut med den här dyngan kan man faktiskt säga nej.

(Applåder)

Herr talman! Jag har inget att anmärka på anförandet. Som vanligt pratar du om den egna politiken, och du är en hederlig motståndare som jag verkligen har uppskattat under mina år i socialutskottet.

Jag skulle beskriva dig som en typisk folkrörelsemoderat, vilket är fantastiskt. Det märks att du har dina rötter i idrottsrörelsen. Det märks också att du har ett folkrörelseledarskap i gruppen. Man kan prata om formella och informella ledare, och det är tydligt att du har ett stort informellt ledaransvar hos Moderaterna i riksdagen. Jag tror att du har varit väldigt viktig för den gruppen, precis som du har varit för socialutskottet.

Jag kommer tyvärr aldrig att rösta på dig, dels för att jag inte bor i Dalarna, dels för att jag är socialdemokrat. Men om vi hade bott i samma bostadsrättsförening hade jag definitivt röstat på dig som ordförande, för jag har stort förtroende för dig. Du har precis det där ledarskapet som ser, bekräftar och skapar god stämning i en grupp plus att du alltid är påläst, kunnig och väl förberedd. Du kommer att lämna ett stort tomrum efter dig, men jag önskar dig lycka till i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Det sägs nej till alldeles för många insatser som socialtjänsten föreslår, insatser som kan hjälpa barn som annars far illa och hålla barn borta från att hamna i ett liv fyllt av droger, våld och kriminalitet.

Sverige har inte råd att nonchalera socialtjänstens arbete. Sverige har inte råd med att barn inte blir hjälpta för att föräldrar säger nej till insatser. Våra barn förtjänar bättre. Socialtjänsten förtjänar att bli tagen på allvar. Framför allt förtjänar barns behov att bli tagna på allvar.

Herr talman! Såklart ska socialtjänstens arbete i första hand bygga på frivillighet. Så vill också socialtjänsten arbeta. Men vi kan inte acceptera att valet står mellan att samhället rycker på axlarna och inte kan göra någonting och att samhället rycker barnen från deras familjer genom ett beslut om tvångsomhändertagande. Det måste finnas något däremellan, och det är detta något som vi diskuterar i dag – det som kallas mellantvång.

Sverige har ett stort problem med antalet unga som rekryteras och lockas till gäng. Den organiserade brottsligheten i Sverige är brutal och leder inte sällan barn rakt in i döden. Detta tillflöde måste såklart stoppas.

Att lagföra brott som begås kommer aldrig ensamt åt brottsligheten. Vi måste få till ett betydligt bättre förebyggande arbete. I denna uppgift är det viktigt att de insatser som socialtjänsten anser nödvändiga också blir av.

För oss socialdemokrater är detta en nyckelfråga. Vi har tjatat om att inrätta ett nationellt riskfamiljsprogram för att kunna sätta in riktigt tidiga insatser där barn lever i störst risk.

Vi har dessutom i flera år krävt möjligheten för socialtjänsten att punktmarkera unga på glid. För detta har vi krävt ekonomiska resursförstärkningar till socialtjänst och skola för att sätta in insatser för att följa dessa barn dygnet runt. För i år, 2026, har vi i våra skuggbudgetar avsatt sammanlagt 1,9 miljarder kronor för detta ändamål.

Herr talman! När regeringen nu äntligen lade fram ett lagförslag fanns det stora förhoppningar. Men jag måste tyvärr säga att förslaget är en besvikelse i de delar som handlar om punktmarkering.

I stället för att använda teknik för att socialsekreterare ska kunna hålla stenkoll på ungdomar och barn, kunna vara som ett plåster med både personlig närvaro och digitala verktyg, får vi ett förslag på bordet som mest liknar hur vi straffar brottslingar för redan begångna brott.

Övervakningen ska utföras av en separat myndighet i en organisation som i dag inte finns på plats. Det kommer sannolikt att ta många år innan detta fungerar, och företrädare för socialtjänsten har riktat skarp kritik mot förslagen.

Hemarrest mellan vissa fasta tider kvälls- och nattetid med tung teknik som kräver fasta installationer var inte vad vi socialdemokrater såg framför oss när vi talade om punktmarkering på vår partikongress.

Idrotten eller andra positiva sammanhang utanför det egna hemmet kan vara en viktig väg bort från kriminalitet. Vi vill ha en riktig punktmarkering, där vuxna som vill unga väl ges möjlighet att leda ungdomar i rätt riktning genom att ha både koll på och kontakt med ungdomen.

Fotboja för att straffa människor fyller absolut ett syfte i vissa fall, men här hade vi velat se en mer dynamisk och framåtlutad reglering som möjliggjort vassare förebyggande insatser.

Men, herr talman, något som verkligen är bra med denna proposition är att en förälder ska kunna få tillgång till tillfällig föräldrapenning när han eller hon deltar i vissa insatser genom socialtjänsten när samtycke saknas. Det är viktigt att se att det är många som lever med knappa resurser, där ett missat arbetspass kan vara ett svårt hinder att ta sig över för att en insats ska bli av.

Men vi vill mer. Vi socialdemokrater har högre ambitioner, men vi kommer att rösta för regeringens förslag. Vi låter inte det bästa bli det godas fiende. Men vid ett eventuellt regeringsskifte kommer vi socialdemokrater att ta initiativ till att tillsätta en ny utredning gällande socialtjänstens punktmarkering av unga på väg in i kriminalitet.

Vi kommer också att fortsätta prioritera socialtjänsten framför stora skattesänkningar till dem med högst inkomster. Vi har visat våra prioriteringar i skuggbudget efter skuggbudget. Regeringen har prioriterat annat. Det hoppas jag står klart för väljarna inför höstens val. Jag tror nämligen att de flesta vill att samhället ska göra mer för barn och unga på väg åt fel håll.

(Applåder)

Herr talman! Sådant här tycker jag är lite jobbigt, att skiljas från människor som man tycker väldigt mycket om.

Du har varit väldigt viktig för mig, Maj Karlsson. När jag kom in som ny ledamot lärde du mig väldigt mycket, utan prestige. Det fanns inte alls någon önskan att briljera utan att faktiskt lära upp och bjussa på kunskapen. Det har jag haft jättenytta av.

Du har varit viktig för utskottet. Jag tror att oavsett vilken grupp du är i så är du en väldigt viktig person. Du är ett fenomen. Du kan till exempel få ledamöter att prata alldeles för högt om sina drömmar på en flight från Skottland till Sverige. Det ska vi inte gå in närmare på. Det kan chocka kansli och andra ledamöter vad som kommer fram där!

Du är också viktig för demokratin. Du är något så ovanligt som en vänsterpartist som inte gillar polemik. Det är inte så dumt att ha den egenskapen i dessa tider. Du strävar ofta efter att förstå vad andra faktiskt menar. Du strävar också ofta efter att hitta en grundläggande konsensus. Den egenskapen är viktigare än någonsin i dag. Stort tack för den tid som vi har fått ha dig i utskottet!

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet sa att Socialdemokraterna till skillnad från de andra partierna i dag, här och nu, inte förstår vad som är barnets bästa. Det finns en gemensam reservation från oppositionen i ärendet. Om vi pratar om här och nu är alltså det statsrådet säger direkt felaktigt.

Jag gillar vintage, men inte så pass mycket att jag vill gå tillbaka och ha 2018 års valrörelse i repris. Det är vad statsrådet vill. Hon vill prata om vad Socialdemokraterna har tyckt tidigare och inte om våra lagförslag här i dag. Historien är också mycket mer komplicerad än statsrådet ger sken av. Det är en förenkling som inte är värdig ett statsråd.

Att prata om historien på det sättet, om hur det har varit och vilka initiativ tidigare regeringar har tagit, hinner vi inte gå in på. Och statsrådet är en så pass slipad politiker att hon vet att det är hon som har slutrepliken när jag har avslutat här. Då kommer vi att få höra väldigt mycket som jag inte kommer att kunna besvara.

Det här är bara för sjaskigt. Det vi pratar om är viktigt. Det handlar om barn. Det vet statsrådet. Jag vet att statsrådet har träffat många barnrättsorganisationer och att hon brinner för de här frågorna. Men varför hålla på med det här slasket? Det är faktiskt ovärdigt.

Fru talman! Jag förstår ingenting! Statsrådet sa att Socialdemokraterna inte förstår vad som är barnets bästa. Vad får statsrådet att dra den slutsatsen? Har hon lyssnat på debatten?

Oppositionspartierna har en gemensam reservation. Det finns inte något annat i ärendet som skiljer Socialdemokraterna från de andra partierna.

Statsrådet väljer att lyfta upp Socialdemokraterna som ett parti som inte förstår barnets bästa. Valrörelsen känns lång om det ska börja på det sättet. Statsrådet får gärna förklara sig.

Fru talman! Som gammal jurist vet jag att juridiken lever sitt eget liv. Vi fryser ned politiken i juridik i lagarna, och sedan ska den tolkas och tinas upp varje gång man ska tillämpa den.

När man öppnar en sådan här ventil öppnar man därför också för stora risker. Det kan bli nya övergrepp på barn, och barnen kan komma att uppleva situationer som är mycket jobbiga. Det talades om risken för påverkan. Man kan vända på det: Om barnet bor i ett familjehem finns det nästan en större möjlighet att påverka och sätta ett barn under press där barnet faktiskt bor. Det slår alltså åt båda håll.

Personligen tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med den här typen av ventiler och öppningar eftersom de kan leda till något som vi inte kan förutse. Om man nu ändå vill ha detta tror jag att man måste vara mycket mer precis när det gäller när det ska kunna användas och i vilka situationer. Det borde beskrivas mycket tydligare i förarbetena än vad som nu har gjorts. Detta gör mig fundersam.

Jag misstror inte alls regeringen, och jag tror inte att det skulle finnas någon dålig avsikt med detta. Jag tror inte att regeringen har tänkt att det ska bli fel i slutändan. Men jag tror att det finns en alldeles för stor risk att det faktiskt blir fel, och det känner jag oro för. Det vill jag framföra här.

Som jag sa i mitt anförande tycker jag att det är viktigt att vi nu inte i vår strävan att öka barnrättsperspektivet snarare får det att slå över i ett familjehemsperspektiv där familjehemmets vilja ska gå över barnets. Vi har nu kommit till en situation där vi har gått ifrån föräldrarätten och ersatt den med ett mycket tydligare barnrättsperspektiv. Då tycker jag att det är synd om vi låter pendeln slå för långt.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag blev bara lite fundersam när det gäller att det finns en möjlighet i lagstiftningen att fatta ett beslut mot ett barns vilja, om barnet har fyllt 15 år, om att återförenas med sina föräldrar när föräldrarna också vill återförenas.

Om barnet är utsatt för sådana påtryckningar och det är skadligt måste det finnas möjlighet att fatta ett nytt beslut om tvångsomhändertagande i familjen. Jag tycker att det låter väldigt ingripande att göra det på den här grunden, mot ett barns vilja och mot de biologiska föräldrarnas vilja. Det skulle vara intressant att veta mer exakt hur en situation skulle se ut där det här över huvud taget är tänkbart.

Jag tycker att det görs mycket bra i den här lagstiftningen som verkligen går i riktningen att barn tillmäts egna rättigheter. Vi ska lyssna på barn, och barn får till och med utökade möjligheter till ombud i sådana här saker.

Jag tycker därför att just den här möjligheten känns som något väldigt apart, och jag är helt enkelt nyfiken på det och varför det finns med.

Fru talman! När jag hör någon säga att barnen är vår framtid vill jag alltid protestera – inte för att det inte är sant utan för att det är så långt ifrån hela sanningen. Barn är framför allt människor här och nu.

När jag var barn hade vi en plansch på väggen hemma som visade olika åldrar med trappsteg upp till 50 år och sedan trappsteg nedåt. I mitten står en 50-årig herre i hatt och jäser. Livet är på topp vid 50! Allt före är en strävan dit. Allt efter är ett långsamt farväl. Det synsättet vänder jag mig emot, även om jag är väldigt nära den där toppen nu.

Fru talman! Varje sommar sedan jag föddes har jag varit på stranden vid Haväng i Skåne. Sedan några år springer mina två barn framför mig på trägången ned till stranden. När jag går bakom dem känns ålderstrappan omvänd. Mina intryck är dämpade av erfarenhet, rutin, kategoriseringar och kunskap. Det är som en tidsresa att se barnen springa förbi nyponbuskarna på Haväng. Jag når aldrig riktigt fram till barnens ofiltrerade intryck, men inget tar mig närmare livet än att vara med mina barn där jag själv har varit barn. Efter nyponbuskarna kommer vi fram till träden. Mina föräldrar hade någon gång berättat om fästingar som kunde finnas där. Jag sprang alltid så fort jag kunde förbi. Jag var helt upptagen av rädslan för fästingar som skulle hoppa från träden mot mig för att sedan förgifta mig.

Portionerna av lycka och skräck är mycket större när man är barn. Huden är så tunn, livet så intensivt. Barn befinner sig på det högsta trappsteget närmast livet, på ont och gott. Men för många barn är det inte fästingar i träd som skrämmer utan faror av ett helt annat slag: rädslan att mamma ska vara full när man kommer hem från skolan, rädslan att bli ensam med pappa som tar på en på konstiga sätt, rädslan att bli slagen eller rädslan att se någon man älskar bli slagen.

Vi vet att barn ofta har väldigt starka band till sina föräldrar men att samhället samtidigt ibland måste skydda barn från samma föräldrar genom tvångsomhändertagande.

Vi vet att lagar måste vara generella men samtidigt att alla barn är unika. Det vi diskuterar i dag är därför svårt. Det är inte svart eller vitt. Det är samtidigt, bokstavligt talat, livsviktigt.

Fru talman! Lagförslaget innebär i många avseenden steg framåt vad gäller att se barnen som bärare av egna rättigheter, mänskliga rättigheter om vi så vill. Barns och ungas rättigheter samlas i ett eget kapitel i lagen. Dessutom föreslås att rätten till offentligt biträde förtydligas och utökas. Det har varit en lång process med många inblandade, inte minst barnrättsorganisationer, tidigare regeringar, experter och andra opinionsbildare som flyttat fram positionerna och såklart även socialtjänstministern och hennes tjänstemän i nuvarande regering.

Fru talman! Många av de viktigaste reformerna i vårt samhälle har vuxit fram ur en vilja att förhindra att det som hänt en människa ska drabba någon annan. Hur kunde det ske? Och hur ska vi göra så att det inte händer igen? Men om lagstiftning formas alltför nära ett enskilt fall finns risken att den blir ett svar på gårdagens tragedi snarare än morgondagens utmaningar.

Den politiska pendeln får inte slå för långt åt något håll. Regeringar måste förmå att höja blicken från det enskilda fallet och skapa lagstiftning som är genomtänkt, balanserad och långsiktigt hållbar. Medkänsla måste förenas med besinning, annars riskerar viljan att skydda att leda till nya misstag som i sin tur blir grunden för nästa krav på förändring. Ett barn ska aldrig behöva bli en läxa för samhället så att andra barn inte ska råka illa ut i framtiden.

Regeringen har, menar jag, gått för långt när ett barn som är 15 år fyllda hindras att flytta hem till sina föräldrar trots att bristerna som föranledde placeringen i hemmet har upphört och när både barn och föräldrar dessutom vill återförenas. Den typen av tvång hör inte hemma i Sverige 2026.

Jag vill inte ha en lex Johan, en lex Ali eller en lex Amanda som gör att vi ändrar på detta i efterhand. Jag vill se förändringen nu, innan någon drabbas.

Vi respekterar barns rättigheter. Vi måste erkänna deras vilja. Vi har sedan länge påbörjat skiftet från ett föräldrarättsperspektiv till ett barnrättsperspektiv. Men det får aldrig slå över i ett familjehems rätt till ett barn. Förslaget i denna del går helt enkelt för långt. Det tycker även Socialstyrelsen och Rädda Barnen.

Fru talman! När vi diskuterar i vilka fall vi ska få tvångsomhänderta barn måste vi även diskutera hur samhället tar hand om dessa barn när de är i samhällets vård. Trots att polisen pekar ut HVB-hem som styrs av kriminella har verksamheten kunnat fortgå år efter år.

Vi socialdemokrater sa: Låt polisen stänga kriminella HVB-hem. Regeringen sa nej. Vi sa: Låt det allmänna ta tillbaka kontrollen över privata HVB-hem. Regeringen sa nej. Vi sa: Låt hemmen bevisa för en domstol att de inte är kriminella i stället för att staten ska bevisa att de är det. Regeringen sa nej.

Det har varit fyra år av nej, fyra år av skandal efter skandal inom svensk ungdomsvård, fyra förlorade år för oss som vill någonting annat. Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker inte heller att politiker ska recensera domstolars bedömningar. Det har gjorts polisanmälningar, och domar har fällts, till exempel när en elev brändes med strykjärn. Detta föranledde inte någon permanent stängning av skolan. Nu har vi en ny dom som inte har vunnit laga kraft. Den handlar om en gruppmisshandel, där man har begått hemfridsbrott medan en elev sov, och man har misshandlat personen med bland annat skärp. Vi får se vad det blir i högre instans.

Jag menar att vi måste kunna prata om systematiken. Vi har en skola som bygger på en över- och underordning som upprätthålls med våld och där det finns ett poängsystem. Vuxna är närvarande när detta sker. Vi har sett bilderna. Vi som politiker måste kunna prata om skolsystemet och den blinda fläck som uppenbarligen finns när det kommer till de här frågorna.

När jag ser vår socialtjänstminister, Camilla Waltersson, här i lokalen skulle jag också vilja passa på att påminna om möjligheten att orosanmäla barn. Lundsberg är ingen frizon för hur barn och människor ska behandlas. Vi har ett system i Sverige där man kan göra en orosanmälan som socialtjänsten kan ta ställning till.

Är det föräldrarna som har brustit i sitt föräldraansvar? Far barnen illa i skolan? Gör de som, så att säga, är ställföreträdande i föräldraskapet på en internatskola tillräckligt? Far barnet illa? Behövs det insatser?

Detta gäller även om det är barn till miljardärer eller miljonärer. För mig är det självklart att alla barn är lika mycket värda oavsett om de går på Gottsundaskolan eller på Lundsbergs skola. Ta till er detta, ni som tittar! Glöm inte att möjligheten finns att orosanmäla barn som far illa även på Lundsberg.

Fru talman! En del av SVT:s dokumentär som verkligen berörde mig var den då Daniela Fielding intervjuades. Hon har jobbat som husmor på Lundsberg och slog larm. Hon var en visselblåsare och betalade ett väldigt högt pris. Det hon sa i dokumentären var: Jag ville inte stänga Lundsberg, men jag ville inte att folk skulle fara illa. Hon blev utsatt för det som i dokumentären kallas för Lundsberg classic – en metod som går ut på att skicka ut människor, elever, för att förneka att det finns problem och försvara skolan så att den kan tuffa på med sin pennalism.

Jag skulle vilja passa på att tacka Daniela så att hon faktiskt får ett tack och ett erkännande för det hon har gjort för svensk skola, för eleverna på Lundsberg och för oss alla. Det har kostat henne mycket, och hon är värd ett tack.

På mitt rum har jag två fotografier som jag har fått av föräldrar till barn som har tagit sina liv efter mobbning i svensk skola. Det är en bild på Måns och en bild på Karolina. Jag tittar på dem varje dag. Vi är många som kämpar för att det ska finnas fler som Daniela, som tar ansvar – mot mobbning och övergrepp i svensk skola. Det är viktigt, för det kan förhindra att barn tar sina liv.

Men nu är de igång igen. I SVT hade man ett debattprogram, och elever och andra som hade bussats in sa att det inte finns några problem. Daniela råkade ut för det vi kallar för gaslighting, det värsta man kan göra mot någon som har blivit mobbad eller utsatt för förtryck. Man säger att det nog egentligen är den personens fel; det finns ingenting att se. Nu är det igång igen.

En sak är att författare och bloggare använder sina kanaler till tusentals följare för att sprida ut dimridåer. Men att vi har en ledamot i Sveriges riksdag som lånar sig till detta är en skandal. En partivän till ministern, Martin Melin, går ut och säger: Mitt barn har inte råkat ut för någonting – nu tittar vi framåt; det finns ingenting att se. Den signalen är så skadlig för alla som råkar ut för mobbning, inte bara på Lundsberg utan på alla svenska skolor. Jag tycker att han borde be om ursäkt. Jag tycker att han borde skämmas, och jag tycker faktiskt att gymnasieministern borde ta avstånd från ett sådant beteende.

Så återigen: Vad är regeringen beredd att göra för att agera i den här saken? Det är uppenbart att det bara rullar på. Jag har en otäck déjà vu-känsla av att det kommer att bli samma sak igen som efter det att barn bränts med strykjärn. Det blir en storm i medierna under några veckor, och de som är associerade till skolan rycker ut till försvar. Sedan fortsätter det med poängsystemet och uppdelningen mellan tarmar, de som går i årskurs 9, och tromän i årskurs 3 som sitter och bestämmer.

Jag tycker att reaktionen från ministern är för svag, när vi har sett dessa fruktansvärda scener och hört dessa fruktansvärda uttalanden, med rasism och antisemitism.

Fru talman! Jag vet att många med mig är upprörda över de videofilmer som elever själva spelat in på Lundsberg och som nu visats i SVT. Det har kommit vittnesmål om så kallade gaskammare där man låser in flera elever i ett litet utrymme och sprayar med deo tills barnen kräks. Sedan tvingas de tillbaka in och att stanna tills de har kastat upp igen. Det har kommit en dom tidigare på grund av att barn bränts med strykjärn. Man jagar elever, som andfådda brottas ned på marken och stoppas in med huvudet före i plastsäckar. Till detta kommer rasism och grova antisemitiska uttalanden om att Hitler borde ha fullföljt Förintelsen och att vi borde ta upp den stafettpinnen här i dag i Sverige.

Det är inte bara våldet som sticker ut; det är också systematiken. Det finns ett poängsystem som upprätthålls med våld. Äldre elever ska förtrycka de yngre. Det finns historiska orsaker till detta. Förebilden är engelska internatskolor där de skulle fostras som skulle ut och domdera över undersåtar i kolonier.

Sverige och den svenska skolan ska präglas av demokrati och likabehandling, men så är det inte. Denna debatt handlar inte bara om eleverna på Lundsberg. Det finns bara en måttstock för mänskliga rättigheter och för vad elever ska tåla. Den är gemensam för hela Sverige.

Jag har själv träffat föräldrar till barn som har tagit sitt liv efter att de utsatts för mycket svår mobbning i svensk skola. Jag tänker på vad de nu tänker när de ser de här bilderna och får höra om mobbningen, förnedringen och mörkläggningen som skolan ägnar sig åt.

När jag jobbade på Hyresgästföreningen kom jag i kontakt med vägglöss. Studenter som hade varit och backpackat i Asien hade dragit med sig sådana hem till studentrummen. Jag tänkte att det var en mardröm – men ännu värre är det faktiskt att ha fascism i väggarna. Det har man inte blivit av med i Lundsberg på alla år.

Tycker gymnasieministern att det är ett systemfel att det här har kunnat upprepas om och om igen? Känner ministern som jag att vi har blivit lurade alla gånger Lundsberg har ertappats med denna pennalism och lovat bot och bättring? Ingenting har ju hänt. Rektorn kallar själv Lundsberg för en sekt.

Är det inte dags att vi ger samhället de resurser som krävs för att stänga ned sådan här verksamhet? Man klarar uppenbarligen inte av att hantera detta utan tillåter en ordning som bygger på att äldre elever med våld ska trycka ned yngre elever och där man trots att personal på skolan är närvarande yttrar sig grovt antisemitiskt gentemot elever. Är det inte dags att det svenska samhället steppar upp?

Fru talman! Nu hänger jag inte riktigt med. Liberalerna och de andra partierna i Tidösamarbetet har ägnat en stor del av den här debatten åt att förklara hur osams vi inom oppositionen är. Jag frågade om regeringens politik, och när det blev lite känsligt började Liberalernas ledamot helt plötsligt säga att han inte kan svara för Sverigedemokraternas politik. Om man nu har gått ut med ett blågult samarbete och att det är så otroligt fantastiskt att Tidögänget är så samspelt att till och med Sverigedemokraterna ska kunna få ta plats i regeringen måste man nog också kunna svara för regeringen, oavsett vilket parti man tillhör.

I Uppsala ser vi strömhopp från Liberalerna. Många anser att Liberalerna inte längre är liberaler. Det som är styrkan i liberal ideologi – det som tilltalar mig – är grunden, som handlar om mänskliga rättigheter och att vi föds som fria individer. Vi är tomma blad. Staten ska inte förtrycka eller begränsa oss. Vi ska i stället få hjälp att nå vår fulla potential, oavsett vilka våra föräldrar är och oavsett hur vi har kommit hit.

Hur känns det då för en liberal att gå in i ett rum där det sitter barn med föräldrar som har psykiska problem och väldigt långt till arbetsmarknaden och till ett lönearbete och säga ”Vi gör det här för att det är ett varmt och bra förslag, eftersom det på sikt kommer att göra att barn kommer att ha föräldrar som är ute på arbetsmarknaden”?

För mig är det här motsatsen till liberal politik. Det är hård och hjärtlös politik mot samhällets allra mest utsatta barn.

Fru talman! Plötsligt händer det! Jag ser helt plötsligt – i ett avseende – en enorm fördel med att Liberalerna har gått ut så hårt med att prata om det blågula samarbetet och att man nu släpper in Sverigedemokraterna i regeringen. De frågor som jag inte fick svar på av Sverigedemokraternas Jessica Stegrud kan jag nu med fördel ställa till Liberalernas ledamot.

Jag har hört många sverigedemokrater prata om att den väsentliga försämringen av försörjningsstödet för barn som råkar ha många syskon är en del av migrationspolitiken. Färre människor med stora familjer ska vilja söka sig till Sverige; det är en del av regeringens migrationspolitik.

Jag tänkte fråga om vi kan få någon klarhet i detta från Liberalernas ledamot Karlson. Är det på det sättet?

Herr talman! Ett bra test för att se om tankegångarna håller brukar för mig vara att prata med barn.

Jag tänker mig att Ingemar Kihlström kommer in till en familj som sitter vid köksbordet och räknar på hur ekonomin ska gå ihop nu när reglerna snart ändras. Föräldrarna får gå ut från rummet, och Ingemar Kihlström ska förklara hur bra det är för familjen att det nu sätts press på föräldrarna. Det kommer förvisso att bli trasiga skor, och det kommer att bli svårt att delta i fritidsaktiviteter och i föreningsliv, men man gör det för en större sak.

Jag tror att detta är en väldigt svår diskussion att ta, och jag tror att det finns andra sätt att bryta utanförskapet än att ta bort 75 procent av försörjningsstödet för barn nummer fyra och uppåt.

Ett sätt är att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik som sätter människor i arbete. I den paletten kan man ha med extratjänster, praktikplatser, yrkesutbildning och folkhögskolor – det är egentligen bara fantasin som sätter gränser.

Här är aktivitetskravet ett mycket välkommet bidrag. Men jag måste ändå säga att jag blir förvånad över att Kristdemokraterna inte bara har gett sig i diskussionen utan också verkar framhäva att man är stolt över att man nu ger barn sämre – rejält sämre – förutsättningar i livet på den enda grunden att de råkar ha många syskon.

Herr talman! Tack, Ingemar Kihlström, för ett i många stycken bra anförande!

Jag gillar verkligen det där med rätt och plikt. Det tycker jag är viktigt. Jag gillar det som ledamoten sa om aktivitetskravet. Det är mycket välkommet.

Ledamoten skryter lite grann igen om hur enig man är på regeringssidan. Man har ett regeringssamarbete. Vi får inte riktigt se protokollen från de förhandlingar som sker bakom stängda dörrar på Regeringskansliet. Jag är lite nyfiken på Kristdemokraternas hållning i detta.

Jag kommer från en stad där det inte alltid är lätt att vara socialdemokrat när det finns så många organiserade kristdemokrater. År 2006 stod vi och rullade upp banderollerna på Vaksala torg på första maj. Helt plötsligt kommer ett tåg större än vårt med kristdemokrater. Ledamoten kanske var där. De spelade Internationalen, och de spelade Här kommer Pippi Långstrump, med en minst lika bra brassorkester.

Jag känner ändå att det finns en förhoppning om att Kristdemokraterna värnar barnens rätt. Det är ni som är den rösten i regeringssamarbetet.

Nu har man ett förslag som inte bara går ut på logiken att hungriga vargar jagar bäst, utan att hungriga vargar med hungriga barn jagar bäst nya jobb, även fast en person är dåligt rustad för att ta ett arbete.

Vad tycker Kristdemokraterna egentligen om ett sådant förhållningssätt till barn och familj?