Ida Gabrielsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag fick inte något svar på varför vanliga löntagare ska bli glada när de fattiga blir ännu fattigare.

Jag skulle kunna ställa mig här och dra lite olika skämt som vanligt eller pressa finansministern. Det känns kanske lite som en förolämpning att jag i stället väljer att tacka Elisabeth Svantesson. Jag kom på att det kanske låter som att det redan är bestämt vem som ska vinna.

På riktigt skulle jag som person vilja tacka Elisabeth Svantesson, som jag tycker är en av de härligaste moderaterna, endast överträffad av ordföranden för finansutskottet, Edward Riedl – som person, men i politiken finns det övrigt att önska. Jag tycker att finansministern har deltagit aktivt i debatterna här i riksdagen och varit jämförelsevis saklig. Vi har haft olika uppfattningar, och någon gång, för länge sedan, gjorde vi upp. Tack för ditt engagemang i valrörelsen, och hoppas att vi ses ute i valdebatten!

Eftersom det här blir min sista debatt vill jag också tacka kansliet och övriga utskottsvänner. Nu har Elisabeth Svantesson till och med fått Martin Ådahl att påstå att han gillar kollektivavtal. Vem vet vad som händer, kanske blir det en riktig vänsterpartist av honom.

Herr talman! Finansministern! Det är som sagt snart dags för sommarlov. För en del barn innebär det kanske resor, utflykter och härliga dagar. För barn till ensamstående mammor som kämpar i kostnadskrisen för att kunna ge trygghet och glädje till sina barn innebär sommarlovet kanske något annat.

Barn startar livet med helt olika förutsättningar. De som redan har det tufft nog vill ni nu göra det ännu tuffare för. Jag minns själv hur jag som liten fick ont i magen när föräldrarna bråkade om att pengarna inte räckte till.

I regeringens budgetförslag lyser jobbsatsningarna med sin frånvaro. I stället är det sänkt akassa och inga barnbidrag till fattiga barnfamiljer som är flaggskepp för att fler jobb ska komma till. Regeringens eget finanspolitiska råd har dock dömt ut den så kallade satsningen. Det gäller även centerpartisten Martin Ådahls favorit: halverade arbetsgivaravgifter för unga. Det går mest till matkedjorna och de som redan är anställda i dag, inte till unga arbetslösa helt enkelt.

Det är oerhört dyrt, och det kostar mycket. Det är väldigt billigt att låta fattiga barnfamiljer ha kvar sina barnbidrag.

Vänsterpartiet gör tvärtom och höjer barnbidragen och ser till att den som drabbas av arbetslöshet har råd med en god försäkring. Vi investerar i jobb och sysselsättning framåt och satsar på dem som står långt från arbetsmarknaden.

Min fråga till finansministern blir: Varför anser regeringen att det är fattiga barnfamiljer som ska bekämpas och inte arbetslösheten i sig?

Fru talman! Vi var 18 i en skokartong på en motorväg, åt en näve varmt grus till frukost och blev piskade till sömns av vår pappa. Vilken lyx, svarar en av männen i sketchen – jag hoppas att jag säger det rätt – Fyra män i Yorkshire.

Fru talman! Nu är det tack och lov bara ungefär 90 dagar kvar till valdagen. Anklagelserna och överdrifterna haglar i en sådan takt och på en sådan nivå att det fick mig att tänka på den här klassiska sketchen, framförd av Monty Python, där fyra män tävlar i överdrifter.

Politiska företrädare för Tidölaget som före valspurten och det konstaterade opinionsläget ändå framstod som hyfsat rekorderliga människor, om än med fel politiska prioriteringar, har förvandlats till en samling tokstollar på steroider. Har du ett trollkonto på X – släng dig i väggen! Här kommer Sveriges statsråd. Svansens illa nedplitade ord i kommentarsfälten har blivit talepunkter för självaste statsministern. Bevare mig väl, fru talman! Har man inte tomtar på loftet men alla hästar hemma är det svårt att utstå svensk valdebatt.

När Vänsterpartiets budget för 2026 sänker skatten för alla som tjänar under 50 000 börjar statsministern yra om kommunism i söndagens Agenda. Men faktum är att Vänsterpartiets budget har samma skattenivå som statsministerns Tidöstyre hade så sent som året innan. Vi sänker skatten för vanligt folk, som fått stå tillbaka under krisen. De rika, som blivit rikare under krisåren, får i stället bidra lite mer. Detta är helt nödvändigt för att välfärden ska fungera bättre. Vi prioriterar mer pengar till sjukvården, höjda löner för dem som sliter i välfärdsyrken och kortad arbetstid. Därför har vi inte råd att subventionera städhjälp. Danderydsborna får betala sina egna räkningar. Det är viktigare för oss att alla äldre som behöver det kan få bra hemtjänst i hela landet.

Fru talman! Trösten är att oppositionen leder stort och att vi snart kan byta till en ny vänsterregering. Tidöstyret har prövat allt, men det biter inte på väljarna, verkar det som. Olyckskorpar har varnat för skattechocker och för att vi ska släppa ut alla brottslingarna ur finkan. De har skrämts med en farlig vänstersväng och hotat att fördela ministerposterna åt oss rödgröna. Till sist, när de har provat allt annat, genomför man Vänsterpartiets politik och halverar äntligen biljettpriserna i kollektivtrafiken.

Tidö framstår nog mest för folk som en otrogen partner som köper ett dyrt guldsmycke när det redan är alldeles för sent. Man går inte på det, verkar det som.

En sak har Tidö förstås rätt i, och det är att vi inte har lyckats samla ett gemensamt alternativ än. Synd, tycker jag som bekant. Identitetskriser brukar gå över efter ungdomsåren. Svaret på frågan ”Vem är jag?” brukar de flesta hitta till slut. Men C är helt klart på party like it’s 2018. I dag väljer jag dock glädje. Det här är trots allt bättre än att göra en Simona Mohamsson och plötsligt en dag vakna upp och inse att man identifierar sig med Jimmie Åkesson.

Fru talman! I kristider ska bördorna fördelas lika, men så har det inte varit. Hushållen har fått axla en alltför stor del av kostnaden. De som jobbar och sliter har fått reallönesänkningar och har knappt råd med boendekostnaderna. Sverige var tidigare ett av världens mest jämlika länder, med hög sysselsättning, stark välfärd och omfördelning. I dag sticker vi ut på direkt motsatt vis, med världens starkaste förmögenhetskoncentration. Under samma period som hushållen fått stå för krisnota efter krisnota har några få blivit smällrika.

Wall Street-riskkapitalister varnar för det svenska exemplet. Den svenska högern tävlar i stället om vem som älskar miljardärerna mest. Vi ska bekämpa fattigdom, inte rikedom, menar Tidöstyret, och så dumpar man genom sänkt a-kassa jobbkrisen på dem som drabbats av arbetslöshet. Åkesson verkar mest intresserad av ministerposter och gratisfester. Sjuka och arbetslösa struntar han i. I stället försöker han imponera på Kristersson genom att dra Lafferkurvan i partiledardebatten som en duktig liten pojke.

Men vinnarna är förstås som vanligt Liberalerna. I ren desperation väljer de konstigt nog att försöka imponera på en målgrupp som är så liten att den inte ens skulle räcka till för att ta dem över spärrgränsen. Fattigdomen har fördubblats. 100 000 fler är arbetslösa. Tillväxten är låg och utsläppen höga. Då kommer de med vallöftet om dubbelt så många miljardärer. Nationalekonomerna kallar förslaget löjligt och påpekar att Sverige redan i dag är ett skatteparadis för rika. Men det hindrar inte Sveriges minsta parti från att gå all-in.

Fru talman! Hög produktivitet kräver fler arbetstillfällen. En växande ekonomi får vi genom investeringar, innovation och löntagarnas arbete. Hade en stark förmögenhetskoncentration i sig varit Guds gåva till mänskligheten hade vi inte haft låg tillväxt i ekonomin under samma period som antalet svenska miljardärer fördubblades. Man tjänar på passivt kapital. Med ränta på ränta tjänar man mer pengar i sömnen än vad en löntagare gör under ett helt arbetsliv. Det är då inte hårt arbete som lönar sig i dag.

Högerpolitiken leder inte bara till ökade klyftor utan också till en mindre produktiv ekonomi, färre jobb och mindre skatteintäkter att fördela. Sverige måste sluta curla de rikaste. De ska inte låsas in i undantag. Arbetsförmågan ska i stället uppmuntras, som för alla andra. Regeringen har fört en politik som hämmar innovation och investeringar. Vi måste lägga om nu och gynna dem som bidrar till svensk välfärd mer, inte dem som bygger luftslott och gör snabba cash. Spekulation och girighet kräver inte så mycket hårt arbete. Man kan till exempel köpa kommunala fastigheter och bli miljardär bara genom att hyra tillbaka dem till det offentliga.

Fru talman! Jo, det är sant.

Nu är det dags att beskatta miljardärerna. Wallenberg tyckte att svenskarna hade haft det för bra. Det måste vara dem han fokuserade på. Sverige ligger nämligen under EU-genomsnittet när det gäller beskattning av stora förmögenheter; vi har ingen.

Svenska barnfamiljer är fattiga. Sjukvården är nära bristningsgränsen, och krig härjar i närområdet. Då måste också den som har mest bidra och inte ges en frisedel när alla andra gör sitt. Aldrig i livet – då tar de Voien och flyr landet, menar högerpartierna. Vilka fördomar det finns mot det ekonomiska toppskiktet, säger jag. Det är klart att matjättarna och ”tech brosen” ställer upp som alla andra.

Och så har vi välfärdsbolagen. Varför ska företagarna egentligen vara i skolan och omsorgen? Vi måste avlasta dem och ta ansvar för välfärden själva. Den som varje gång har garanterad vinst genom skattebetalarnas pengar riskerar ju annars att förslöas. Välfärdsbolagen behöver uppmuntras att i stället starta riktiga företag med egna pengar och tjäna pengar för egen maskin. Därför ska vi avskaffa marknadsskolan.

Fru talman! Vi kan väl vara ärliga mot varandra och konstatera att det inte heller ligger mycket innovationskraft eller hårt arbete bakom matjättarnas, bankernas och elbolagens övervinster. Det är ju jättelätt – vips, så är det gjort. Det är bara att höja priserna och låta kunderna betala – inga fler jobb och ingen ökad produktivitet, bara mer klirr i kassan för ägarna och dyrare matkassar och bolån för hushållen.

I bästa fall öppnar regeringen plånboken och erbjuder plåster på såren genom bostadsbidrag, elstöd och ränteavdrag. I stället för att åtgärda de illa fungerande marknaderna och tvinga ned priserna med ökad konkurrens låter regeringen skattebetalarna stå för notan – staten och kapitalet. Vilket slöseri!

Fru talman! Moderaterna går till val under vänsterparollen rättvisa – kanske ett sista halmstrå för att försöka rädda sig kvar vid makten. Det blir en utmaning att sminka den grisen, kanske du tänker, när man regerar landet med snabbast växande ekonomiska klyftor.

Men, förstår du, orättvisa är inte enligt Moderaterna att vissa barn växer upp och får åka på fjäll- och solsemestrar medan andra barn inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I rättvisans namn ska bidragen för de sämst ställda sänkas. Bara så kan rättvisa skipas för hårt arbetande människor. Låg- och medelinkomsttagare får ingenting själva, utöver erbjudandet att glädjas åt att någon annan i alla fall har det mycket sämre.

Sänkt a-kassa ska ses som en satsning. Den som inte får sjukersättning ska se livet utan ersättning som en möjlighet. När barnfamiljer blir av med barnbidragen ska det leda till nya klassresor.

De orättfärdiga bidragsberoende ska göra rätt för sig och inte låsas in genom höjda bostadsbidrag. För de rättfärdiga avdragsberoende är det fritt fram att utan att skämmas stapla avdrag på varandra.

Det är orättvist, tycker de, att den med högst inkomst ska bidra mer. Det är jämlikhet i sig som är orättvisan. Ansträngningar ska löna sig, säger de, och i rättvisans namn får därför en minister med 120 000 i månadslön en skattesänkning som ger mer tillbaka i månaden än vad en brevbärare får på ett helt år. Den svenska modellen har vänts upp och ned, och i dag skickar vi pengarna uppåt.

Fru talman! Snart är valdagen här. Snart kan vi få en vänsterregering som tar Sverige i en ny riktning. Vänsterpartiet är garanten för att vallöftena om avskaffat karensavdrag, höjda pensioner, högkostnadsskydd i tandvården, mer tid med familjen och mindre tid på arbetet blir av.

Ska tilliten till politiken stärkas duger det inte att bara vinna. Du ska, när du lägger din röst på Vänsterpartiet, känna att det blir skillnad – det blir rättvisare och bättre. Den som är sjuk får rätt ersättning. Ingen tonåring får ett utvisningsbesked i examenspresent.

Jag kan inte lova allt, men jag kan lova att göra allt jag kan och lite till vid förhandlingsbordet för att Sverige ska bli starkare och jämlikare igen.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 2 i betänkande 20 och också till Miljöpartiets reservation 3 i betänkande 21.

(Applåder)

Fru talman! Är man ekonomisk talesperson för Tidös största parti bör man kunna svara på en enkel fråga.

Bläcket har inte torkat än för överenskommelsen. Underskottet är många gånger större än det som Vänsterpartiet föreslog i vårt investeringsmål. Det är utagerat. Vi kan inte gå med mer underskott. Nu får Danderydsborna börja betala sina städräkningar själva efter valet.

Jag ska berätta för Oscar Sjöstedt vad den allmänna löneavgiften är. Det är vad som har satts ut på lönebeskedet för att visa att löntagarna betalar en dold skatt, enligt Svenskt Näringsliv. Det kan man ha rätt i. Avgiften går rakt in i statskassan för att finansiera allt möjligt, till exempel de största posterna i er budget – stora skattesänkningar. Det var så under allianstiden, och nu ökar den igen.

Från början var den allmänna löneavgiften otroligt liten. Den infördes på grund av EU-avgiften. I dag är den över 12 procent – nästan 13 procent. Det betyder att man fattar beslut om att använda en mindre summa pengar i budgeten till exempelvis sjukpenningen och sjukförsäkringen. Det är därför vi har så mycket mindre pengar. Löntagarnas försäkringar är bankrutt på grund av att de används till annat, och nu tar man ännu mer pengar därifrån.

Varför accepterar Sverigedemokraterna att löntagarnas sjukförsäkringar fortsätter att tömmas – bara för att sänka skatterna för de rikaste? Det skapar en utförsäkringsvåg, som Inspektionen för socialförsäkringen har gjort tydligt. Är det verkligen rätt, Oscar Sjöstedt?

Fru talman! Oscar Sjöstedt verkar vara en riktig skojare i dag. Antingen är han bara fräck, eller så kan han inte läsa sin egen budgettabell. Innan överenskommelsen om det ekonomiska ramverket ens har börjat gälla har ju Oscar Sjöstedt och regeringen skaffat ett större underskott än det Vänsterpartiet föreslog att vi skulle göra genom ett investeringsmål. Men det kanske inte räknas när man använder pengarna till att sänka skatten för de absolut rikaste.

När Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna talar låter det som att de vill väldigt mycket när det gäller sjukförsäkringen. Samtidigt finns det redan en utredning om karensen, som Oscar Sjöstedt också tar upp, men den har stannat av. Inget har hänt med den under hela den här perioden.

När Vänsterpartiet hade inflytande drev vi igenom nya regler i sjukförsäkringen som gav rätt till ersättning. När Sverigedemokraterna har inflytande är vi tillbaka på ruta ett. Den allmänna löneavgiften kallas en stor del av löntagarnas sociala avgifter. Efter alliansens styre exploderade avgiften i storlek, samtidigt som sjukförsäkringen tömdes på hundratals miljarder för att finansiera enorma skattesänkningar som mest gick till de rika.

Nu har regeringen och SD flyttat ännu mer pengar från löntagarnas egna försäkringar till statskassan genom att höja avgiften rejält. Pengarna tas alltså från sjuka och används till skattesänkningar för de rikaste.

Min fråga till Oscar Sjöstedt är: Varför bidrar Sverigedemokraterna till att människor som är sjuka kastas ut ur systemet och nekas sjukpenning och sjukersättning?

Herr talman! Jag fick retoriska frågor men vill ändå säga att man använder olika mått. Riksnormen som Oscar Sjöstedt är så stolt över har urholkats och urvattnats, och därför får man ett visst resultat. Inkomstskillnaderna är de största på 40 år, även om 2025 och 2026 visar någon form av stabilisering. Det är bäst att kolla i verkligheten om det man säger verkar stämma.

Herr talman! Mycket står på spel inför stundande valrörelse. Ska vi lyckas byta ut dagens högernationalistiska regering, där också Sverigedemokraterna kommer att ta plats efter valet, krävs det att vi som i dag utgör oppositionen lyckas samlas.

Det handlar inte om vem som tar vem. Det är ingen dokusåpa eller underhållning vi pratar om utan hela Sveriges framtid. Då kan man inte stirra ned i golvet och hoppas på det bästa. Ska vi ha en regering som inte ställer människa mot människa? Det är viktiga saker det handlar om. Ska vi fortsätta linjen där tonåringar som levt hela sina liv här skickas ut för att de inte anses vara en del av Sverige, eller ska vi gå en annan väg?

Medborgarna förtjänar att vi gör vårt bästa för att Sverige ska gå i en annan riktning. Hushållen som knäckts under regeringens politik behöver känna att det blir annorlunda med oss. Med Vänsterpartiet ska en ny rödgrön regering inte tömma statskassan för att gynna dem som har allra mest. Den ska bistå vanliga hushåll, avskaffa karensen, få ned boendekostnaderna, höja barnbidragen och stärka sjukförsäkringen och a-kassan. Andra partier har säkert andra prioriteringar.

Ska vi vinna valet ska vi göra det på våra egna förslag, inte på motståndarens misslyckanden. Jag hoppas att vi kan föra fram våra förslag i valrörelsen, för Sverige behöver en ny regering.

Herr talman! Vänsterpartiet höjde pensionerna med 1 000 kronor när vi styrde.

När ledamoten nu beskriver vad som sker använder han mycket fantasi. Vi kan diskutera i kronor och ören, och då har ni lagt mest pengar till dem som har det bäst. A-kassan blir sämre efter tre månader, och de som har det riktigt tufft är de som är långtidsarbetslösa. Det är då det börjar kännas och märkas.

Vänsterpartiet kan absolut få igenom en förbättring av akassan. Tänker Sverigedemokraterna rösta ned den om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna lägger fram ett sådant förslag? Det löser sig nog; vi får se hur det går. Men man kan åtminstone prova, och det har inte Sverigedemokraterna gjort.

Herr talman! Om man pratar i procent och den som har en krona får en krona till blir ökningen av stödet såklart 100 procent. Om någon har några miljoner får den såklart inte några miljoner till, men faktum är att den skattesänkning som regeringen har genomfört i princip motsvarar en årsinkomst för den som har sjukersättning. I kronor och ören har de som har mest fått mest, hur man än väljer att bolla med siffrorna.

Frågan är om det är rimligt att dra ned på akassan och se till att människor återigen blir utförsäkrade ur sjukförsäkringen. Är det rimligt att pensionärerna får klara sig utan höjda pensioner samtidigt som den som har 120 000 i månadslön får 6 000 kronor mer i månaden? Är det en rimlig prioritering för hushållen och svensk ekonomi?

Herr talman! Egna hemsnickrade diagram kan tyvärr inte dölja att man när man gör en skattesänkning som, även om den är bred, bland annat har en fördelning som riktar in sig enbart till dem som tjänar över 120 000 kommer den att hamna i de högsta inkomstdecilerna med mest pengar. Att indexeringar som man har sedan tidigare värdesäkrar ersättningarna, så att människor alltid har råd att köpa mjölk, hör till grunden i ett land som kallar sig välfärdsland. Det är ingen satsning.

Det som de facto har hänt är att man har sänkt akassan trots massarbetslöshet. Sverige är också det enda nordiska land som inte har höjt barnbidragen. Samtidigt har man satsat 6 000 kronor mer i månaden på dem som tjänar över 120 000. Är det bra för hushållen och för svensk ekonomi?

Herr talman! Jag ska inte gå in så mycket på att finansministern har gjort av med pengarna, utan jag tänkte gå in på själva fördelningsprofilen.

Vi har en lågkonjunktur som dessutom fördjupats, finansministern. Är det då rimligt att ha den fördelningsprofil som ni haft under den här mandatperioden, där de största satsningarna och åtgärderna gått till dem som tjänar allra mest? Så är det även om man tittar på samtliga skattesänkningar. Den grupp som har det bäst har fått störst andel.

Hade det inte varit bättre för Sveriges småföretag, ekonomi och barnfamiljer att till exempel satsa på höjda barnbidrag och stärkt akassa och se till att ekonomin kom igång och att hushållen klarade sig?

Herr talman! Sällan har omvärlden varit så skakig. Även Sverige påverkas av krigets fasor. I dag lägger regeringen och Sverigedemokraterna fram vårpropositionen för sista gången. Snart är valdagen här, och då kan vi ta landet i en annan riktning. Sverige är skörare än på mycket länge, och behovet av en regering som får Sverige att hålla ihop, som inte ställer människa mot människa och som skyddar hushållen och rustar välfärden är stort.

Herr talman! Jag tillhör inte den glada och glättiga skaran av politiker som firar varenda opinionsuppgång med en selfie på Instagram. Man ska inte ta ut saker i förskott, åtminstone inte vinster. Hur dåligt den här regeringen än har skött sig säkrar man valvinsten bäst på egna meriter. Man ska inte ropa hej förrän man har kommit över ån, sa min pappa alltid, och jag tänker inte utropa någon seger i förtid.

Men visst behöver Sverige en ny regering, herr talman. Det har varit fyra hårda år. Kris efter kris har dumpats på medborgarna. Kostnaderna har rusat för maten, hyran och energin. Ensamstående mammor har haft och har det allra tuffast, och en stor del av arbetarna saknar kontantmarginal. De sparade pengar som fanns är för länge sedan slut, och nu finns inga marginaler kvar. Det är slut på pengarna i hushållens plånböcker.

Herr talman! En svensk regering kan givetvis inte stoppa världsomfattande kriser. Trumps nycker och Putins dröm om världsherravälde har finansministern liten möjlighet att påverka. Ekonomin påverkas ju inte bara i Sverige utan i hela vår omvärld; det vore inte seriöst att påstå något annat. Men en regering kan välja hur man hanterar de kriser som drabbar svensk ekonomi och svenska hushåll. En regering kan prioritera på vems sida man står när det blåser. Är det på affärsbankernas, vars vinstmarginaler är skyhöga, eller är det på hushållens, som tyngs av ännu en räntehöjning?

Tidöstyret har inte agerat för att fördela bördorna av krisen lika. Hushållen har genomgående fått stå med notan när illa fungerande marknader passar på att göra pengar på krisen.

Aja baja, säger finansministern till bankerna och matjättarna, som drev på inflationen och lät priserna skena. Men givetvis hjälper inte upprörda ord, utan den som vill göra något åt de barskrapade hushållens situation vet att det bara är handling som räknas. Pressa bankerna att sänka räntan, agera för ökad konkurrens bland matjättarna, se till att den sänkta matmomsen inte blir ett gigantiskt Icabidrag, inför Sverigepriser på el och stoppa kablarna!

I kristider ska bördorna fördelas lika, men så har det inte varit. Hushållen har fått axla en alltför stor del av kostnaden, och det är orimligt. Regeringen påminner lite om Titanic. Man kan inte göra så mycket åt att det finns ett isberg som man åker in i, men man har struntat i att ta med sig livbåtar till dem som finns på nedre däck. För barnen handlar det inte bara om ett missat kalas, om utflykter som inte blev av eller om att de inte har råd med sommarskor, utan för många av dem är det en hel barndom som nu har gått förlorad.

Det bästa för Sverige, tillväxten och barnfamiljerna hade varit om regeringen hade agerat i lågkonjunkturen. Trots att det hade varit bäst för svensk ekonomi om de hushåll som hade små marginaler hade fått mer så att ekonomin stimulerades valde regeringen det motsatta: att prioritera de absolut bäst ställda hushållen.

Ekonomin har stagnerat, lågkonjunkturen har fördjupats, småföretagen har för få kunder och regeringen har inte stått på deras sida. Samtidigt fanns regeringen där för dem som har en månadsinkomst på 120 000 kronor och som genom politiska prioriteringar i den här kammaren fick flera tusenlappar extra i plånboken varje månad. Det fanns inga rationella skäl att prioritera skattesänkningar för ministerlöner, och ändå valde regeringen att göra det, för de moderata kärnväljarnas skull, inte för Sveriges och barnfamiljernas.

Herr talman! Varför är det så att den som har minst alltid ska få mindre för att det ska skapas lust och energi, enligt högerregeringen? Man menar att barnfamiljer som får vända på varenda krona i själva verket gynnas av att man tar bort deras barnbidrag och att sänkt akassa när vi har massarbetslöshet kommer att göra att den som inte får råd med hyran känner sig mer motiverad.

Det är skillnad på folk och folk. När det kommer till de rikaste sparar vi inte på något, utan endast det bästa är gott nog. Här ska man unna sig. Det är den grupp som alltid verkar behöva bidrag och extra stöd för att orka jobba. Vi kan inte prioritera barnbidragen i stället, för då tar sig inte direktörerna upp ur sängen på måndagsmorgnarna. Om de inte får sänkta kapitalskatter snoozar de hela veckan lång. Finansministern tömmer statskassan enkom för deras skull – inte när barnfamiljer blir vräkta eller när pensionärer hamnar hos Kronofogden utan för att den som redan är förmögen ska få ännu mer.

Sverige har rekordhög arbetslöshet. Tillväxten är låg. Fattigdomen har fördubblats, och rekordmånga barn vräks från sina hem. Samtidigt har vi ett gäng miljardärer och en förmögenhetskoncentration som är tydligare än någonsin. Vanliga löntagare betalar betydligt större andel av sin inkomst i skatt än den rikaste procenten.

Sverige var tidigare ett av världens mest jämlika länder, med hög sysselsättning, stark välfärd och omfördelning. I dag sticker vi ut i motsatt riktning. Vi har gått om länder som USA och Indien i förmögenhetskoncentration. De som påstått att jämlikhet hämmar tillväxten medan klyftor gynnar den har haft fel. Att några blir väldigt rika gynnar inte Sveriges ekonomi, ger inte några jobb och skapar inte någon tillväxt.

Ska svensk ekonomi växa behöver vi en aktiv ekonomisk politik där staten investerar och omfördelar. Men den här regeringens prioriteringar är återigen tydliga. Rör inte mina miljardärer! står det på Svantessons banderoll.

Människosynen är lite bedrövlig. Om vi bad miljardärerna att bidra lite mer när svenska barnfamiljer är fattiga, sjukvården står på bristningsgränsen och krig härjar i närområdet, ja, då skulle de sticka, säger högern. Minsta lilla skattehöjning och de flyr landet med miljarderna.

Det kan väl inte vara möjligt, tänker jag. Det är klart att svenska miljardärer inte flyr utomlands när de behöver vara här och skydda hushållen och försvara landet. Vilka fördomar det finns mot det ekonomiska toppskiktet! Om det trots allt och mot all förmodan skulle vara så, ja, då kan vi införa en sådan exitskatt som många länder runt omkring oss har. Det är dags att beskatta miljardärerna. Det drabbar ingen fattig.

Herr talman! Det pågår ett enormt slöseri med svenskarnas skattepengar. Svensk välfärd har blivit en lekstuga. Sjukvården, järnvägen och skolan bedrivs internationellt. Men Tidöstyret pallar inte göra något åt det. Ideologiskt förblindade förkastar de all rationalitet för att slippa göra upp med det gigantiska misslyckande som privatiseringarna har inneburit.

Sverige har blivit ett låtgåland, och regeringen är marinerad i sin låtgåattityd. Skolor drivs av saudiska kapitalägare. Vårdcentraler används för att tvätta pengar. Nätläkare länsar statskassan, och samtidigt är kön till vårdcentralen oändlig. Lärartätheten dras ned för att vinsterna ska bli större. Hårt bröd till småbarnen och gangstrar som driver behandlingshem – så ser svensk välfärd ut 2026, och det är medborgarna som får betala. Barn klarar inte skolan. Kriminaliteten växer. Trots allt detta är det ingen som drar i nödbromsen.

Vinsterna i välfärden måste bort. Det är slutlekt. Arbetsförmedlingen och järnvägen behöver städas upp och byggas om.

Att äga välfärdsbolag är ingen konst. Det behövs det ingen arbetsskjorta för. Det krävs inte många knop för att göra vinst på välfärden, för det är vinst varje gång och skattebetalarna som betalar.

När jag tänker på företagare tänker jag på folk som jobbar hårt och som har startat och dragit igång något för egen maskin. Min pappa drev butik och gjorde tolv timmar per dag på butiksgolvet. Min mormor var den första kvinnan i Sandviken att starta ett städföretag.

Herr talman! Vi måste börja om och bygga Sverige starkt och jämlikt igen. Jag kommer tillbaka i nästa anförande och föreslår Vänsterpartiets prioriteringar.

(Applåder)