Kjell-Arne Ottosson

Motion till riksdagen 2026/27:265 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Översyn av det nordiska skatteavtalet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för en översyn och eventuell revidering av det nordiska skatteavtalet, i syfte att förenkla reglerna och förbättra rättssäkerheten för gränspendlare samt främja den nordiska arbetsmarknadens integration, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det nordiska skatteavtalet, som trädde i kraft 1998, har under årens lopp blivit föremål för kritik på grund av sin komplexitet och otillräckliga anpassning till dagens alltmer rörliga arbetsmarknad. En stor andel av arbetstagarna i de nordiska länderna pendlar över gränserna, och pandemin tydliggjorde flera svagheter i avtalet som särskilt på­verkat gränspendlare negativt. Den nuvarande ordningen har visat sig skapa osäkerhet kring beskattning och administrativa bördor för både individer och företag, vilket motverkar arbetskraftens fria rörlighet i Norden. Den nordiska arbetsmarknaden präglas av en hög grad av integration och rörlighet, men detta kräver moderna och tydliga regler som stöttar denna utveckling. Det nuvarande skatteavtalet uppfyller inte längre de krav som ställs på en effektiv och transparent beskattning i dagens samhälle. För att Norden ska kunna leva upp till sin gemensamma vision om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030, krävs en uppdatering av regelverket. En översyn av det nordiska skatteavtalet är nödvändig för att stärka den nordiska arbetsmarknaden och underlätta för individer och företag som verkar över lands­gränserna. Det nuvarande avtalet är komplext och kan leda till olika former av dubbelbeskattning eller administrativa komplikationer för arbetstagare som pendlar mellan olika nordiska länder. Genom att förenkla reglerna och tydliggöra ansvars­fördelningen mellan länderna kan rättssäkerheten för gränspendlare förbättras. Det skulle också skapa förutsättningar för en mer flexibel arbetsmarknad där arbetskraftens fria rörlighet kan främjas utan hinder. En revidering av skatteavtalet torde även förenkla handläggningen för skattemyndigheterna. En sådan reform skulle även vara i linje med den gemensamma nordiska visionen om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. För att uppnå detta mål krävs samarbete kring skatteregler och administration, som både underlättar för företag att rekrytera över gränserna och för arbetstagare att söka sig till de bästa arbetsmöjlig­heterna oavsett vilket nordiskt land de befinner sig i. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:264 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Översyn av gränsgångaravtalet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över det s.k. gränsgångaravtalet mellan Sverige och Norge i syfte att förenkla regelverket, minska skattemässig orättvisa och främja rörligheten på arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige och Norge har sedan länge ett nära samarbete och en stark integration vad gäller handel, kultur och arbetsmarknad. Inom gränsregionerna finns ett stort antal personer som dagligen pendlar över gränsen för att arbeta, så kallade gränsgångare. För dessa personer gäller ett särskilt skatteavtal, det så kallade gränsgångaravtalet, som reglerar i vilket land man ska betala skatt vid arbete i det ena landet och bosättning i det andra. Syftet med avtalet har varit att förenkla och tydliggöra skatteplikten, men i praktiken har det lett till ökad komplexitet, mer byråkrati och i många fall en högre total skatte­börda för individen. Det finns flera vittnesmål om att gränsgångare betalar mer i skatt än motsvarande arbetstagare som arbetar och bor i samma land. Dessutom kräver systemet ofta manuella skatteinbetalningar, vilket ökar risken för misstag och skapar osäkerhet för den enskilde. Detta har lett till att många avstår från att ta arbete i grannlandet, vilket i sin tur hämmar arbetsmarknadens rörlighet och går stick i stäv med intentionerna bakom det nordiska samarbetet. I tider av kompetensbrist och behov av ökad flexibilitet på arbets­marknaden är detta särskilt problematiskt. Ett särskilt problem är att den svenska inkomstskatten i dessa fall ska betalas direkt av individen och inte dras automatiskt av arbetsgivaren, vilket avviker från normala rutiner och skapar förvirring. Dessutom har flera gränsgångare vittnat om att Skatte­verket och Skattestaten i Norge ger motstridiga besked, vilket ytterligare ökar rätts­osäkerheten. Mot denna bakgrund bör Sverige ta initiativ till en översyn av gränsgångaravtalet med Norge i syfte att förenkla reglerna för gränspendling säkerställa skattemässig rättvisa mellan gränsgångare och andra arbetstagare minska byråkratin kring skatteinbetalningar öka förutsättningarna för ökad rörlighet och integration över riksgränsen. Det nordiska samarbetet bygger på tillit, jämlikhet och öppenhet. Då måste också systemen anpassas så att dessa värden kan efterlevas i praktiken. En modernisering av gränsgångaravtalet är en nödvändig åtgärd. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:263 av Kjell-Arne Ottosson (KD) En norskinspirerad s.k. grunnrenteskatt i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att införa en norskinspirerad ”grunnrenteskatt” i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Norge har framgångsrikt infört en så kallad grunnrenteskatt, som syftar till att beskatta vinster från naturresurser såsom vattenkraft och gruvdrift. En del av dessa intäkter om-fördelas till de kommuner där dessa naturresurser utvinns. Detta system har visat sig bidra till en rättvisare fördelning av vinsterna, samtidigt som det främjar lokal acceptans och lokalt stöd för verksamheterna. Genom att tillämpa en liknande modell i Sverige skulle vi kunna stärka vårt eget skattesystem, öka den lokala acceptansen för natur­resursutvinning och bidra till en mer hållbar och rättvis ekonomisk utveckling. Sverige har en stor potential när det gäller utvinning av naturresurser, såsom mineraler, skog och vattenkraft, men de ekonomiska vinster som genereras av dessa resurser fördelas inte alltid jämnt mellan stat och lokalsamhällen. Genom att införa en ”grunnrenteskatt”, liknande den norska modellen, skulle Sverige kunna säkerställa att de kommuner där dessa resurser utvinns får en rättvis andel av de ekonomiska vinsterna. Detta skulle inte bara kompensera de samhällen som påverkas av utvinningen, utan också bidra till att stärka den lokala ekonomin och främja en hållbar utveckling. ”Grunnrenteskatten” skulle fungera som ett verktyg för att skapa ett mer jämlikt skattesystem och en rättvisare fördelning av de vinster som uppstår ur Sveriges gemen­samma naturresurser. Den skulle också kunna bidra till att minska motståndet mot gruvdrift och annan resursutvinning, då lokalsamhällena får en direkt ekonomisk nytta av verksamheterna. På så sätt kan vi säkra långsiktig social acceptans och främja ansvarstagande och hållbarhet i vår naturresurshantering. En utredning om införande av ”grunnrenteskatt” bör även inkludera analys av hur denna skatt kan implementeras i olika sektorer samt hur intäkterna bäst kan fördelas mellan staten och de lokala kommunerna. Detta skulle säkerställa att skatten är rättvis och effektiv och att den bidrar till en ökad hållbarhet inom naturresursutvinningen i Sverige. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:262 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Utökad rätt för Tullverket att kontrollera identitet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utvidgning av tulltjänstemäns rätt att kontrollera en persons identitet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tullverkets personal har en viktig uppgift i att stoppa smuggling och gränsöver­skridande brottslighet. För att kunna utföra arbetet effektivt och tryggt behöver tulltjänstemännen ändamålsenliga befogenheter. Under samtal med tulltjänstemän både i Öresundsregionen och hemma i Värmland har ett tydligt önskemål framförts om bättre möjligheter att kontrollera identiteten på personer som stoppas för tullkontroll. Tull­tjänstemännen vet inte alltid vem de har framför sig. Det kan försvåra kontrollen och skapa osäkerhet vid bedömningen av hur situationen ska hanteras. Detta kan vara särskilt viktigt om man har stoppat personer som tidigare har uppvisat ett tveksamt uppförande och har dömts för till exempel våld. Under den gångna mandatperioden 2022–2026 har Kristdemokraterna varit med och infört en ny tullbefogenhetslag (2024:710). I den har flera nya befogenheter införts, bland annat har tulltjänstemän getts rätt att använda våld i fler situationer, fått en utökad rätt att stoppa fordon och större möjligheter att kontrollera försändelser som förs in i eller ut ur landet. I lagen regleras även tulltjänstemäns befogenhet att exempelvis göra kroppsvisitation i syfte att fastställa någons identitet (2 kap. 5 § första stycket punkt 2 tullbefogenhetslagen). Samtidigt gäller behovs- och proportionalitetsprinciperna som är grundläggande vid ingripanden mot enskilda. Det är av vikt att tulltjänstemän inte hindras i sin yrkesutövning och att erforderliga kontroller av identitet kan utföras för att förebygga och bekämpa brottslighet. Därför bör en utvidgning av tulltjänstemäns rätt att kontrollera en persons identitet och kräva legitimation införas. Detta för att säkerställa att Tullverkets tjänstemän har effektiva och lämpliga befogenheter för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:255 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Motverkan av limbosituationer vid hinder mot utvisning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur långvariga limbosituationer kan undvikas för personer vars utvisningsbeslut inte kan verkställas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett beslut om utvisning ska som huvudregel verkställas. Samtidigt förekommer situa­tioner där detta inte är möjligt av skäl som den enskilde inte råder över, exempelvis att mottagarlandet vägrar ta emot personen. Den som blir kvar i Sverige kan då hamna i en långvarig rättslig och ekonomisk limbo, utan möjlighet att arbeta lagligt och i en del fall utan offentligt stöd över huvud taget för sin försörjning. Utöver det mänskliga lidandet riskerar detta att driva människor till svartarbete och göra dem beroende av andra eller utsatta för exploatering. Därmed skapas en grogrund för ett skuggsamhälle. Regeringen bör utreda hur sådana situationer kan undvikas. Utredningen bör särskilt pröva möjligheten till laglig försörjning och ett tydligt ansvar för grundläggande stöd under den tid som utvisningen inte kan verkställas. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:250 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Digitala vapenlicenser Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa digitala vapenlicenser som ett komplement till de nuvarande papperslicenserna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har idag ett system för vapenlicenser som bygger på fysiska dokument. Vapen­ägare måste bära med sig sin licens i pappersform när de transporterar eller använder sina vapen, till exempel vid jakt eller sportskytte. Samtidigt lever vi i en tid där digita­lisering har förbättrat både effektiviteten och säkerheten i många andra aspekter av samhället, såsom identifikation och betalningssystem. En övergång till digitala vapen­licenser som ett komplement till de befintliga papperslicenserna skulle förenkla för vapenägare och förbättra hanteringen av licensinformation. En majoritet av svenskarna använder idag smartphones, vilket möjliggör en smidig och tillgänglig lösning för att bära och visa sin vapenlicens i digital form. I denna motion föreslås att Sverige inför ett system där vapenägare kan välja att bära sina licenser digitalt i sina mobiltelefoner, vilket skulle underlätta både för privatpersoner och för myndigheter. Digitala licenser skulle underlätta för vapenägare, som alltid skulle ha tillgång till sin licens i sin smartphone. Detta minskar risken för att licenser glöms hemma eller tappas bort under transporter, vilket i sin tur minskar administrativa komplikationer och risken för rättsliga problem vid exempelvis poliskontroller. Digitala lösningar är dessutom enklare att uppdatera och hålla aktuella, till skillnad från pappersdokument som kan bli slitna eller föråldrade. Genom att digitalisera vapenlicenser kan licenserna kopplas till nationella databaser och system som automatiskt kan kontrollera deras giltighet i realtid. Detta kan minska risken för förfalskning och olaglig användning av vapen. En digital lösning skulle även kunna inkludera funktioner som gör det enkelt att spärra eller återkalla licenser vid behov, till exempel om vapnet blir stulet eller om licensinnehavaren bryter mot vapen­lagarna. Digitala licenser kan automatisera och förenkla administrationen kring licens­hanteringen, vilket sparar resurser för både myndigheter och licensinnehavare. Genom digitalisering kan även informationsflödet mellan olika myndigheter förbättras, vilket kan leda till ökad transparens och snabbare hantering av licensärenden. För användaren skulle detta innebära färre byråkratiska hinder och ett smidigare flöde vid ansökan, förnyelse eller uppdatering av licensen. Införandet av digitala vapenlicenser som ett komplement till de nuvarande pappers-licenserna skulle vara en modernisering som gynnar både vapenägare och myndigheter. Det skulle öka effektiviteten, förbättra säkerheten och minska den administrativa bördan. Genom att använda en digital lösning kan Sverige säkerställa att licenser alltid är tillgängliga, uppdaterade och lätta att kontrollera i realtid, vilket skapar en säkrare och mer transparent hantering av vapenlicenser i landet. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:249 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Lagstiftning utan gränshinder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att framställa en kontrollfunktion vid lagstiftning för att undvika gränshinder i Norden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Nordens guld är tilliten, men Nordens kanske då näst största tillgång är den fria rörlig­heten och passfriheten. På senare år har vi sett hur den fria rörligheten utmanats gång på gång. Vi ser också att nya gränshinder uppstår eftersom man inte har beaktat detta problem vid lagstiftning i våra respektive parlament. På Färöarna har man en funktion vid lagstiftning där man inför varje nytt lagförslag granskar om förslaget på något vis leder till nya gränshinder. Om så är fallet gör parlamentet ett omtag och försöker förändra de delar som leder till gränshinder. Denna kontrollfunktion borde samtliga nordiska länder ha. Vi kan inte lagstifta för andra länder, men vi kan börja med den svenska lagstiftningen. Därför bör möjligheten att ta fram en kontrollfunktion utredas, likt Färöarna, för att nya gränshinder inte ska uppstå vid ny lagstiftning. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:222 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Stärkt ställning för markägare i minerallagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att översynen av minerallagen omfattar stärkt inflytande, rättssäkerhet och ersättningsskydd för berörda markägare vid prospektering och mineralutvinning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige behöver en konkurrenskraftig gruvnäring. Mineral och metaller är viktiga för industrin, klimatomställningen och vår försörjningsberedskap. Tillståndsprocesserna behöver vara effektiva och förutsebara, samtidigt som höga miljökrav och hänsyn till berörda människor upprätthålls. Gruvnäringens betydelse får dock inte innebära att den enskilde markägarens intressen ges för liten vikt. Prospektering och planer på mineralutvinning kan skapa långvarig osäkerhet om möjligheten att använda och utveckla den egna fastigheten. För markägaren handlar det både om ekonomiska värden och om mark som ofta har brukats och förvaltats inom familjen i generationer. Regeringen har under mandatperioden 2022–2026 tagit initiativ till en översyn av koncessionsprövningen och mineral­ersättningen. Det är välkommet! Reformarbetet behöver samtidigt tydligt omfatta markägarens ställning genom hela processen, från undersökningstillstånd till eventuell gruvdrift. Översynen bör pröva hur markägare kan få tidigare och tydligare information, bättre möjligheter att påverka planerade åtgärder och ett starkare skydd mot opropor­tionerliga intrång. Även ersättningsreglerna behöver granskas, inklusive hur skador, intrång och eventuell värdeminskning hanteras. Regelverket måste skapa en rimlig balans mellan samhällets behov av mineraler och den enskildes äganderätt. Ett stärkt skydd för markägaren kan också bidra till större förtroende för prövningen och bättre lokal förankring för gruvnäringen. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:221 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Vattendirektivets svenska genomförande och småskalig vattenkraft Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersätta begreppet ”samhällsekonomiska behov” med ”socioekonomiska behov” i vattenförvaltningsförordningen och verka för ett motsvarande förtydligande i vattendirektivets svenska språkversion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur översättningen och den svenska tillämpningen av vattendirektivets undantagsbestämmelser har tillkommit och påverkat småskalig vattenkraft och andra dammar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Miljöanpassningen av vattenkraften måste bygga på rimliga avvägningar. Småskalig vattenkraft och andra dammar kan ha betydelse för lokal elförsörjning, beredskap, företagande, kulturmiljöer och människors livsmiljö. Dessa värden måste få genomslag i prövningen. I artikel 4.5 i vattendirektivets engelska språkversion används begreppet ”socio­economic needs”. I den svenska regleringen används ”samhällsekonomiska behov”. Formuleringen behöver ändras och förtydligas så att både sociala och ekonomiska behov, även på lokal och regional nivå, uttryckligen beaktas när förutsättningarna för mindre stränga miljökrav bedöms. Det kan noteras att våra grannländer Finland och Tyskland har översatt helt korrekt, men alltså inte Sverige. Ett mindre kraftverks betydelse kan inte bedömas enbart utifrån dess andel av Sveriges samlade elproduktion. Inte heller får en damms värde reduceras till producerade kilowattimmar. Miljönyttan av åtgärder måste vägas mot deras samlade konsekvenser inom det utrymme EU-rätten medger. Regeringen bör också låta granska hur ordvalet tillkom, hur det har påverkat myndig­heternas vägledningar och rättstillämpningen samt om små privata anläggningar har missgynnats i förhållande till stora. Utredningen bör jämföra genomförandet i Sverige med bland andra Finland och Tyskland och tydligt skilja EU-rättens krav från svenska vägval. Svenska krav som går längre än vad EU-rätten kräver ska redovisas som svenska beslut. Onödiga utrivningar ska förhindras och direktivets möjligheter till proportioner­liga avvägningar tas till vara. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:220 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Sekretessbeläggning av avverkningsanmälningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sekretessbelägga avverkningsanmälningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skogen utgör en viktig resurs för Sverige, och skogssektorn – från privata fastighets­ägare till vidareförädling – bidrar till både miljö- och klimatinsatser samt till ekonomin genom arbetstillfällen, produktion och export av trävaror. Skogen är avgörande för landets framtid och en bärande bjälke för ekonomin hos många skogsägare. Om en skogsägare vill avverka måste man idag anmäla detta till Skogsstyrelsen om avverkningens yta överstiger ett halvt hektar. I och med denna anmälan blir det en offentlig handling som vem som helst kan få tillgång till. Detta utnyttjas av olika natur­vårdsorganisationer och aktivister som på olika sätt vill hindra markägare från att bruka sin egen ägandes skog. Därför uppstår det alltså problem eftersom avverkningsanmälningarna är offentliga då vissa organisationer eller personer med andra intressen än skogsägarna eller skogs­industrin stoppar avverkningar och trakasserar lokala skogsägare. Detta har blivit en alltmer omfattande och allvarlig fråga i landet och kan liknas vid hur till exempel djurrättsextremister påverkar lantbrukare. Flera har satt det i system och de är kända inom skogsbranschen. Som skogsägare är man en aktiv företagare och uppgifterna kopplade till avverk­ningen bör behandlas som affärshemligheter tills arbetet påbörjas. Det är viktigt att skogsägare känner sig trygga och inte oroar sig för att deras avverkning kan hindras. Många uppgifter i både offentliga och privata verksamheter klassas som företags­hemligheter, och det bör även gälla för avverkningsanmälningar. Regeringen bör därför snarast förändra regelverket så att skogsägare skyddas från sabotage och trakasserier kopplade till offentliggörandet av avverkningsanmälningar. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:219 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Modernisering av odlingsgränsen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att lagar och regler gällande odlingsgränsen förändras och ersätts av en ny, modernare lagstiftning som förenklar förvärv av statlig mark, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Odlingsgränsen infördes i Sverige 1867. Det huvudsakliga syftet var att hindra bönder från att etablera jordbruk i ”olönsamma” områden nordväst om gränsen och att freda renskötande samer från jordbrukets utbredning. Även om vissa förändringar i regelverket har gjorts under åren, den senaste 1947, är syftet i princip oförändrat. Gränsen gör det mycket svårt för kommunerna att förvärva statlig mark för byggnation och utveckling, och det vi framför allt erfar är den oerhört långsamma processen. Ett flertal remissinstanser har möjlighet att yttra sig innan regeringen kan ta ställning till önskemålet om att förvärva statlig mark. Den här processen tar flera år och ger oss inte den handlingskraft som våra kommuner innanför odlingsgränsen behöver för sin utveckling. Det handlar om att möjliggöra för städer och samhällen att växa genom att vi kan bygga bostäder och fritidshus, utveckla besöksnäringen, skapa industriområden med mera. Det finns ett stort intresse för att investera och etablera verksamheter i norra Sverige, men odlingsgränsen hämmar utvecklingen. Renskötarföretagen brottas också med stora utmaningar och behöver ett skydd för sin kulturella verksamhet, men det skyddet kan vi lösa utan att ta omvägen via en omodern lagstiftning anpassad för en helt annan tid. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:218 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Insatser mot extremistiska djurrättsorganisationer Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka insatser som kan behövas för att motverka brottslighet kopplad till extremistiska djurrättsorganisationer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Jakt är en viktig och djupt rotad tradition i Sverige. Jägarna deltar inte bara i jakten utan bidrar även med viktiga insatser för samhället genom exempelvis viltvård och eftersök av trafikskadade djur. I vissa situationer utförs skyddsjakt för att förhindra allvarliga skador på natur och egendom orsakade av djur. Det finns klara regelverk som styr när och hur jakten får bedrivas, och jägare är generellt en mycket laglydig grupp då man inte på något vis vill riskera att förlora sina vapenlicenser. Ett återkommande problem för jägare är djurrättsaktivister som begår olika typer av brott som förhindrar eller försvårar jakten. Jakttorn och foderautomater har förstörts; jaktlag har konfronterats och hotats av maskerade aktivister. Vi har i somras sett hur både landsbygdsministern och förtroendevalda inom jägarorganisationer haft besök av aktivister som uppträtt hotfullt. Dessa brott är svåra att utreda och många utredningar läggs ner. Det finns djurrättsorganisationer i Sverige som medvetet försöker hindra jakt och inte tvekar att använda sig av kraftfulla metoder för att nå sina mål. Hoten och brotten påverkar inte bara jägare utan även lantbrukare och andra före­tagare som arbetar med djur. Mot denna bakgrund anser jag att det bör genomföras en utredning om vilka insatser som kan behövas för att motverka brottsligheten kopplad till extremistiska djurrättsaktioner. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:217 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Godkännande av nordiska jägarexamina vid inköp av vapen för jakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att erkänna jägarexamina från andra nordiska länder vid vapeninköp i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Inom ramen för det nordiska samarbetet råder i dag en långtgående fri rörlighet mellan de nordiska länderna. Medborgare i Norge, Danmark, Finland, Island och Sverige kan bosätta sig, arbeta och leva i grannländerna utan större administrativa hinder. Trots detta återstår flera praktiska trösklar som försvårar för den enskilde individen, inte minst inom reglerna kring vapeninnehav och jägarexamen. I dag krävs att en person som vill köpa jaktvapen i Sverige innehar en svensk jägarexamen. Detta gäller även för personer som nyligen flyttat till Sverige från ett annat nordiskt land och som redan genomgått motsvarande utbildning och examen i sitt hemland. Ett exempel är en norsk medborgare med giltig norsk jägarexamen som bosätter sig i Sverige och vill köpa jaktvapen här. Denne måste i dagsläget genomföra hela den svenska jägarexamen, trots att den norska utbildningen håller en likvärdig nivå. Detta är orimligt ur både ett praktiskt och ett principiellt perspektiv. De nordiska länderna har alla väl utformade och seriösa system för jaktutbildning, och det finns ett starkt förtroende för dessa utbildningar mellan länderna. I likhet med hur körkort erkänns ömsesidigt bör även jägarexamina kunna godkännas mellan de nordiska länderna. Ett ömsesidigt erkännande av nordiska jägarexamina skulle underlätta för jägares rörlighet, minska dubbelarbete och byråkrati samt stärka det nordiska samarbetet i praktiken. Sverige bör därför ta initiativ till att utreda hur ett sådant erkännande kan införas i svensk lagstiftning, samt gärna verka för en gemensam nordisk lösning inom ramen för Nordiska ministerrådet eller andra relevanta organ. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:216 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Fastboendes villkor i Sveriges ö- och skärgårdsområden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja fastboendes villkor i Sveriges ö- och skärgårdsområden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige är ett land med stora variationer i förutsättningar för utveckling och livskraft, vilket gör att regionalt anpassade insatser och stöd ofta är nödvändiga för att människor ska kunna bo, leva och verka i hela landet. Till skillnad från flera europeiska länder, inklusive våra nordiska grannar, saknar Sverige idag en särskild nationell samordning för ö- och skärgårdsområden. Det innebär att det inte finns något tydligt utpekat nationellt ansvar för att stödja dessa regioners ut­veckling. Enligt EUF-fördragets artikel 174, som gäller ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska särskild hänsyn tas till bland annat öregioner. Gotland är Sveriges största öregion, och fastboende där möter särskilda utmaningar kopplade till infrastruktur, livsmedelsförsörjning, näringsliv, sjukvård och övrig välfärd. För att säkerställa trygghet och tillgänglighet krävs ofta överkapacitet och redundans. Exempelvis behöver sjukhusets kapacitet och expertis kunna hantera både rutinärenden och mer avancerade akuta sjukdomsfall samt kunna möta behovet under sommarmånader då antalet personer på ön ökar kraftigt. Idag kräver detta en kapacitet motsvarande cirka 200 000 personer, trots att Gotlands faktiska befolkningsunderlag är omkring 61 000. Med tanke på dessa unika utmaningar är det viktigt att fastboendes behov i ö- och skärgårdsområden uppmärksammas och att insatser samordnas på nationell nivå inom befintliga strukturer, för att skapa hållbara och livskraftiga samhällen. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:207 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Årlig ersättning vid artskyddsintrång efter markägarens önskemål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten för markägare att efter eget önskemål välja årlig, indexreglerad ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet och tillkännager detta för regeringen. Motivering När artskyddsbestämmelser begränsar möjligheten att bruka skog och mark ska den enskilde få fullgod ersättning. Ersättningsformen bör samtidigt kunna anpassas efter markägarens önskemål och intrångets varaktighet. Genom riksdagens beslut med anledning av proposition 2025/26:230 ”Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet” omfattas även ersättning vid artskydds­intrång av miljöbalkens möjlighet till årlig ersättning när det finns särskilda skäl. Möjligheten bör utvecklas så att markägarens eget önskemål får större betydelse vid valet mellan engångsersättning och årlig ersättning. Även LRF har i sitt remissyttrande pekat på årlig ersättning som ett alternativ när markägaren önskar det. En årlig ersättning kan ge en löpande inkomst under den tid brukandet begränsas och minska risken för återkrav om förhållandena förändras. Modellen kan vara särskilt lämplig när det är osäkert hur länge artskyddsintrånget kommer att bestå. En utredning bör göras för att belysa hur ersättningen skulle kunna indexregleras och bygga på tydliga villkor för omprövning och upphörande. Valet av årlig ersättning får inte innebära att markägaren får sämre ekonomisk kompensation. Engångsersättning ska fortsatt finnas som alternativ. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:206 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Skogsbruk som samhällsviktig verksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska skogsbruket ska erkännas som samhällsviktig verksamhet och att dess betydelse för försörjningsberedskapen ska säkerställas i berörda myndigheters beredskapsplanering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skogen är en av Sveriges viktigaste strategiska resurser. Ett aktivt och hållbart skogs­bruk skapar arbetstillfällen, exportinkomster och förnybara råvaror. Det har också stor betydelse för Sveriges förmåga att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner vid kriser, höjd beredskap och krig. Skogsråvara behövs för bland annat värmeförsörjning, bygg­material, förpackningar och hygienprodukter. För att dessa försörjningskedjor ska fungera krävs att även avverkning, skogliga transporter och leveranser till industrin kan upprätthållas. Beredskapen måste därför omfatta hela kedjan från skogen till den färdiga produkten. I Värmland och andra skogslän finns skogsägare, entreprenörer och företag vars verksamhet har betydelse långt utanför den egna regionen. Deras kompetens, maskiner och transportkapacitet är resurser som behöver tas till vara i Sveriges beredskap. Skogsbruket bör därför erkännas som samhällsviktig verksamhet. Regeringen bör säkerställa att berörda myndigheter, tillsammans med näringen, identifierar de verk­samheter och försörjningskedjor som behöver upprätthållas och planerar för deras behov av bland annat personal, drivmedel och fungerande transporter. Arbetet ska bygga på respekt för äganderätten och skogsbrukets princip om frihet under ansvar. Ett livs­kraftigt skogsbruk i fredstid är grunden för att näringen också ska kunna bidra när Sverige står i en kris- eller krigssituation. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:205 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Gränsdragningen för den fjällnära skogen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över gränsen för den fjällnära skogen utifrån aktuella kunskaper om lokala förhållanden och att förenkla förfarandet för framtida justeringar av gränsen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den så kallade fjällnära skogen återkommer ofta i den skogspolitiska debatten. Gränsen har sitt ursprung i äldre bedömningar av möjligheten att bedriva skogsbruk och föryngra skog i den svenska fjällvärlden och dess tuffa klimatläge. År 1952 drog dåvarande Domänverket en skogsodlingsgräns för skogsbruket på statens marker. Senare förlängde Riksskogstaxeringen gränsen över privat mark för att skapa ett sammanhängande område för skogsstatistiken. Den gräns som användes 1969 blev en viktig utgångspunkt för den senare avgränsningen av den fjällnära skogen. År 1991 avgränsades området för fjällnära skog med utgångspunkt i den del av den svårföryngrade skogen som låg ovan­för denna skogsodlingsgräns. Regeringen fastställde gränsen i maj 1991, och reglerna trädde i kraft den 1 juli samma år. Gränsen är således en administrativ avgränsning med historiska rötter. Den grundas inte på en inventering av naturvärden i varje enskilt bestånd. De särskilda reglerna fick samtidigt ett bredare syfte, nämligen att ge naturvård, kulturmiljövård och rennäring större tyngd. Gränsdragningen har genom åren kritiserats för att inte alltid återspegla de lokala förhållandena. Gränsen kan exempelvis följa en väg som delar ett samman­hängande skogsområde, trots likartade förutsättningar för skogsbruk på båda sidor. Sådan kritik redovisas uttryckligen i SOU 2009:30 ”Skog utan gräns?”. När likvärdiga skogsområden omfattas av olika regler på grund av en historisk gräns­dragning kan det få betydande konsekvenser för enskilda skogsägare. I en rättsstat måste gränser som påverkar möjligheten att bruka den egna marken vara sakligt motiverade och begripliga. Därför bör gränsen för den fjällnära skogen ses över. Översynen bör bygga på aktuella kunskaper om klimat, föryngringsförutsättningar och naturvärden samt beakta kulturmiljövårdens och rennäringens intressen. Historiska kart­gränser bör inte ensamma vara avgörande för vilka regler som gäller för en fastighet. Klimatförändringarna kan också förändra förutsättningarna för skogsbruk och för­yngring. Regelverket bör därför medge ett enklare förfarande för framtida justeringar av gränsen när förändrade förhållanden motiverar det. Markägare bör ha en tydlig möjlig­het att begära en prövning av gränsdragningen för den egna fastigheten. Där sakliga skäl finns bör gränsen kunna justeras så att marken inte längre omfattas av de särskilda reglerna för fjällnära skog. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:204 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Reformerad tillämpning av Århuskonventionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den svenska tillämpningen av Århuskonventionen i jakt- och skogsbruksfrågor i syfte att säkerställa en rimlig balans mellan miljöhänsyn, rättssäkerhet och enskildas äganderätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka kraven på lokal anknytning för organisationer som överklagar beslut om jakt och skogsbruk, inom det utrymme som internationella åtaganden och EU-rätten medger, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid översynen av talerättsreglerna stärka rättssäkerheten för enskilda markägare och skyddet för pågående markanvändning genom tydliga, förutsebara och skyndsamma prövningsprocesser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU och i det internationella arbetet med Århuskonventionen ska verka för de regeländringar som behövs för att stärka kopplingen mellan organisationers överklaganderätt och lokal anknytning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Århuskonventionen har ett viktigt syfte, att ge allmänheten tillgång till miljöinformation, möjlighet att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Dessa möjligheter ska värnas. Samtidigt behöver regelverket tillämpas på ett sätt som också tar hänsyn till enskildas rättssäkerhet, äganderätt och möjligheter att bedriva verksamhet på landsbygden. Vi bör i Sverige genomföra en översyn av hur Århus­konventionen tillämpas nationellt. Syftet är att återställa en rimlig balans mellan miljöhänsyn, rättssäkerhet och enskildas äganderätt. För jakt och skogsbruk är det särskilt angeläget att reglerna är tydliga och att människor som lever och verkar i berörda områden får ett starkt inflytande. I tidigare lagda motioner har jag lyft behovet av en tydligare koppling mellan över­klaganderätten och den allmänhet som berörs av beslut om jakt. Den frågan är lika relevant för till exempel skogsbruket. Beslut om jakt och skogsbruk får konkreta konsekvenser för markägare, djurhållare, jägare och andra som bor och verkar i ett område. Deras försörjning, egendom och vardag kan påverkas direkt. Lokal kunskap och erfarenhet behöver därför få större betydelse i både beslutsprocesserna och ut­formningen av talerättsreglerna. Århuskonventionen räknar även miljöorganisationer som uppfyller nationella krav till den berörda allmänheten. En förändring av talerätten behöver därför utformas med hänsyn till konventionen och EU-rätten. Regeringen bör utreda vilket utrymme som finns att stärka kraven på lokal anknytning för organisationer som överklagar beslut om jakt och skogsbruk. Översynen bör bland annat pröva hur faktisk verksamhet och förankring i det berörda området kan få större betydelse. Den bör också tydliggöra vilka förändringar som kan genomföras nationellt och vilka som kräver ändringar inom EU eller av internationella åtaganden. När myndigheter beslutar om skydds- eller licensjakt kan besluten överklagas av ideella organisationer. Rättslig prövning ska säkerställa att besluten är lagenliga. Sam­tidigt måste prövningen fungera så att en ändamålsenlig viltförvaltning kan genomföras. Skyddsjakt syftar till att förebygga eller begränsa skador. För en djurhållare som riskerar återkommande angrepp kan tiden vara avgörande. Även licensjakt behöver kunna planeras och genomföras inom de tidsramar som gäller för jakten. Långdragna processer och osäkerhet om huruvida fattade beslut kan verkställas försvårar för­valtningen och riskerar att minska förtroendet för myndigheternas arbete. Översynen bör därför omfatta hur överklaganden av jaktbeslut kan prövas skyndsamt och rätts­säkert, med hänsyn till beslutens tidskänslighet och konsekvenserna för dem som berörs. Vi har alldeles för många av dessa överklagningar som stoppar laglig jakt beslutad i normala demokratiska processer. Detta leder i sin tur till en stor misstro och frustration mot systemet, och för en del ligger då olaglig jakt inte långt borta att ta till som ”hämnd”. Detta är en mycket olycklig situation eftersom det även ställer till det för den absoluta merparten jägare, de som inte ägnar sig åt illegal jakt. Det leder dessutom till det rakt motsatta mot vad de som överklagar önskar. För alla är en legal reglerad jakt bättre alla dagar i veckan än illegal jakt. Skogsbruk bygger på långsiktig planering och investeringar som sträcker sig över generationer. För enskilda skogsägare är möjligheten att förutse vilka åtgärder som får genomföras på den egna fastigheten grundläggande. Överklaganden som rör av­verkningar och andra skogsbruksåtgärder kan leda till långa processer och rättslig osäkerhet. Det gör det svårare för markägare att planera, investera och bedriva ett aktivt skogsbruk. För den enskilde kan en försenad eller, i värsta fall, stoppad avverkning också få betydande ekonomiska konsekvenser. Miljöhänsyn är idag en självklar del av skogsbruket. Samtidigt måste regelverket ge tydliga besked om vilka krav som gäller och hur beslut kan prövas. Pågående mark­användning behöver få ett starkare skydd, och konsekvenserna för den enskilde mark­ägaren måste beaktas när prövningsreglerna utformas. Regeringens översyn bör därför omfatta talerättens räckvidd, tydliga tidsfrister för överklaganden och möjligheter till skyndsam handläggning. Den bör också omfatta hanteringen av beslut om att tillfälligt stoppa en åtgärd i avvaktan på slutlig prövning. Målet ska vara att säkerställa en effektiv rättslig prövning och samtidigt minska onödig osäkerhet för markägaren. En nationell översyn behöver följas av ett aktivt svenskt arbete inom EU och i det internationella samarbetet kring Århuskonventionen. Om internationella åtaganden eller EU-rätten hindrar Sverige från att införa ändamålsenliga krav på lokal anknytning bör regeringen verka för att dessa regler förändras. Den politiska ambitionen måste vara tydlig, överklaganderätten i jakt- och skogsbruksfrågor ska ha en starkare koppling till det område och den verksamhet som beslutet berör. Miljöhänsyn, rättssäkerhet och äganderätt behöver värnas tillsammans. En reformerad tillämpning av Århuskonventionen ska ge bättre förutsättningar för en fungerande vilt­förvaltning, ett långsiktigt hållbart skogsbruk och ett starkare förtroende för rättsstaten. Kjell-Arne Ottosson (KD)