Nooshi Dadgostar

Motion till riksdagen 2026/27:9 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:279 Personalförsörjning av det militära försvaret Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förtydligande om att möjligheten att bruka den förlängda värnplikten för tidigare yrkes- och reservofficerare t.o.m. 70 års ålder som regel inte bör nyttjas i fredstid och tillkännager detta för regeringen. Inledning Personalen är grunden för ett väl fungerande totalförsvar och för att samhället ska vara robust och fungera även under kriser. Att arbeta inom Försvarsmakten och vara en del av försvaret av Sverige ska vara ett yrke att känna stolthet över. Det är samtidigt ett arbete som innebär risker, både på hemmaplan i fredstid och under större övningar, internatio­nella insatser eller annan skarp verksamhet. Yrket kräver också bortavaro från familjen under kortare och längre perioder vilket påverkar det egna privatlivet. Det är därför av största vikt att arbetsvillkoren inom Försvarsmakten är så bra som överhuvudtaget är möjligt, att säkerheten alltid tas på största allvar och att trakasserier och kränkningar alltid motarbetas. För att ha en långsiktigt stark försvarsmakt är det viktigt att myndig­heterna kan behålla sin personal. Löner och villkor måste vara så bra att personalen vill och kan stanna i sitt yrke och inte av ekonomiska skäl tvingas att söka sig till en annan arbetsgivare. De som har lämnat av olika anledningar ska lätt kunna återvända om de så önskar. I propositionen lämnas förslag om ändringar i lagen om totalförsvarsplikt och lagen om skydd för anställning för viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. Vänsterpartiet hade önskat ett bredare helhetsgrepp kring personalförsörjningen av det militära försvaret. Nu lämnas en del frågor utestående, vilket är olyckligt. Det krävs därför ett fortsatt arbete för att förbättra för Försvarsmaktens personal, självklart i nära samarbete med de fackliga organisationerna. Vi ser också fram emot vidare samtal mellan riks­dagens partier om dessa frågor. Förlängd värnplikt för tidigare yrkes- och reservofficerare Propositionen föreslår förlängd värnplikt för före detta yrkesofficerare och reserv­officerare. I dag är många av oss friskare längre upp i åldrarna och tidigare officerare har särskilt stora möjligheter att bidra med viktig kunskap och erfarenhet till total­försvaret. Samtidigt omfattas redan alla medborgare av totalförsvarsplikten upp till och med 70 år. Vid höjd beredskap bör alla delta på det sätt som är mest lämpligt för den enskilde. Att tidigare officerare då tjänstgör med plikt som just officerare kan vara logiskt. I fredstid ska dock alltid frivillig anställning, som kan avslutas när den anställde så önskar, vara det som gäller. Vänsterpartiet har tagit del av de synpunkter som Officersförbundet och Förbundet Reservofficerarna har lämnat i sina remissvar till SOU 2025:86. För att motverka risken för missbruk av ett förändrat regelverk föreslår vi att ett förtydligande görs. Regeringen bör återkomma med ett förtydligande om att möjligheten att bruka den förlängda värnplikten för tidigare yrkes- och reservofficerare till och med 70 års ålder som regel inte bör nyttjas i fredstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Tidsbegränsade anställningar i Försvarsmakten Vänsterpartiet anser att normen för anställningar på hela arbetsmarknaden ska vara att anställningen är tillsvidare och på heltid. Det ger en trygghet för alla som är anställda att veta att ens anställning inte tar slut vid en viss tidpunkt eller kan avslutas utan giltiga skäl. Att avskaffa visstidsanställningar och anställningar som är tidsbegränsade utan att ha specifika skäl för det är viktigt för Vänsterpartiet. Lagen om vissa försvarsmaktsanställningar (2012:332) gäller för gruppbefäl, soldater och sjömän i Försvarsmakten. Lagen kom till i en annan tid än vad vi ser i dag, med ett annat säkerhetspolitiskt läge i vår omvärld och då Försvarsmakten under en tid minskat, inte som i dag då den står mitt i en tillväxtspurt. År 2010 lades värnplikten vilande och rekrytering till Försvarsmakten skulle göras på grunden av frivillighet och inte plikt. I dag är värnplikten tillbaka och behovet av att öka antalet anställda i Försvarsmakten är mycket stort. Det kräver både att rekryteringen ökar, att Försvarsmaktens olika yrken anses attraktiva och att de som redan är anställda vill och kan vara kvar i sitt yrke. I lagen om vissa försvarsmaktsanställningar (2012:332) slås fast att gruppbefäl, soldater och sjömän i Försvarsmakten ska vara tidsbegränsat anställda, i minst sex år och högst åtta år. Den totala anställningstiden får uppgå till högst 16 år, varav högst 12 år som kontinuerligt tjänstgörande. Detta gäller alla anställda gruppbefäl, soldater och sjömän, men framför allt anställda med lång teknisk erfarenhet där en anställning som avslutas ofrivilligt eftersom den anställde nått tidsgränsen kan få stora konsekvenser för arbetsplatsen. Ofta lyfts argument om fysiska krav fram för att anställningar ska ha en tidsgräns, men precis som för andra arbetsgivare måste Försvarsmakten kunna erbjuda de förändringar i anställningen som krävs om en anställd t.ex. på grund av sjukdom eller ökande ålder behöver andra arbetsuppgifter. Det finns trots allt många olika typer av arbetsuppgifter i en så stor myndighet som Försvarsmakten, även på den enskilda arbetsplatsen. Det handlar om trygghet för de anställda, men också om att Försvarsmakten inte har råd att förlora viktig kompetens. Att personal med viktig erfarenhet går förlorad är ett enormt slöseri med resurser för en organisation som dessutom expanderar. Vänsterpartiet anser att anställningar i första hand ska vara tillsvidareanställningar och i andra hand att arbetsgivaren ska möjliggöra ökad anställningstrygghet genom att omvandla tjänsten till en annan typ av anställning, t.ex. som civilanställd i stället för militär personal. Det är en uppfattning som bl.a. delas av Officersförbundet, som i sitt remissvar till SOU 2025:86 riktar skarp kritik mot att regelverket inte föreslås ändras. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte föreslår någon förändring av det föråldrade regelverket. Vi menar att de tidsbegränsade anställningarna i lagen om vissa försvars­maktsanställningar (2012:332) ska avskaffas i syfte att öka tryggheten för de anställda. Vi har även tidigare framfört dessa krav i vår motion Personalfrågor i Försvarsmakten (mot. 2025/26:199). Bättre villkor för värnpliktiga En viktig del av personalförsörjningen är värnplikten. Men värnplikten är viktig inte bara för att försörja Försvarsmakten med personal, utan också för att stärka den folkliga förankringen av Försvarsmakten och ytterst som ett sätt att stärka demokratin. Vänster­partiet instämmer i ambitionen om en utökad värnplikt som ska byggas ut successivt för att 2030 uppgå till 10 000 värnpliktiga årligen och 12 000 värnpliktiga senast 2032. Plikttjänstgöring är en speciell typ av tjänstgöring. Det faktum att människor kan tvingas in i verksamheten kräver ett särskilt ansvar för att skapa goda förhållanden för demokratiskt inflytande. En folklig förankring kräver möjlighet till reellt inflytande över den situation man befinner sig i. Det handlar ytterst om legitimiteten i ett system byggt på plikt. Att Pliktrådet har goda förutsättningar och tillräckliga resurser för sin verksamhet är därför centralt. Att värnplikten nu successivt utökas innebär en högre arbetsbelastning för rådets medlemmar. Till detta kommer den nu aktiverade civilplikten, som kommer att leda till nya uppgifter för de förtroendevalda. I förordningen (2017:1249) om med­inflytande för totalförsvarspliktiga slås det fast att Pliktrådet som högst får bestå av fem personer. Vänsterpartiet menar att antalet ledamöter bör utökas till sju. Vidare bör de ekonomiska förutsättningarna för värnpliktiga bli bättre. Idag är dag­ersättningen alltför låg, och genom att den inte indexregleras urholkas värnpliktigas köpkraft. För att säkra att dagersättningen ska följa med samhällets kostnadsutveckling menar Vänsterpartiet att dagersättningen bör indexregleras. Läs mer i vår motion Personalfrågor i Försvarsmakten (mot. 2025/26:199). Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Agnes Hultén (V) David Höglund Velasquez (V) Tobias Smedberg (V) Hanna Gunnarsson (V)

Motion till riksdagen 2026/27:8 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:282 Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Skatteverket bör få möjlighet att begära kompletterande uppgifter om vilka underentreprenörer och/eller bemanningsföretag som utföraren använt sig av för att utföra arbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Skatteverket i uppdrag att kraftigt utöka antalet kontroller av personalliggare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Skatteverket bör få rätt att samköra elektronisk information i företagens personalliggare mot företagens redovisning av arbetsgivaravgifter på individnivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett krav om att samtliga branscher som omfattas av bestämmelserna om personalliggare i skatteförfarandelagen ska gå över till digitala personalliggare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör införas ett krav på regelbunden elektronisk överföring av uppgifter i personalliggare till Skatteverket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontrollavgifterna bör höjas och indexeras i enlighet med utredningens (SOU 2024:61) förslag och tillkännager detta för regeringen. 1 Inledning I propositionen föreslås ett antal åtgärder för att underlätta och förbättra Skatteverkets kontroller samt effektivisera arbetet mot skatteundandragande, fusk och arbetslivs­kriminalitet i regelverken för skattereduktion för hushållsarbete och installation av grön teknik samt i regelverket för personalliggare. Dessa förslag är sammanfattningsvis följande: En utförare ska i en begäran om utbetalning ange om underentreprenörer eller bemanningsföretag har eller inte har anlitats för hushållsarbetet eller installationen av grön teknik. Uppgifterna i en begäran om utbetalning ska lämnas på heder och samvete. Skatte­verket ska under vissa förutsättningar få använda tredjemansföreläggande vid kontroll av en utbetalning eller begäran om utbetalning. Skatteverket ska få genomföra kontroll­besök för ett nytt ändamål. Vissa ytterligare uppgifter ska registreras i personalliggaren. Uppgifter i en elektronisk personalliggare ska kunna överföras elektroniskt till Skatte­verket. Det införs en möjlighet till efterbeskattning om det föranleds av ett beslut om återbetalning i ett ärende eller mål enligt förfarandelagarna för skattereduktion för hushållsarbete eller installation av grön teknik. Kostnadsränta på ett belopp som Skatte­verket beslutat att utföraren ska betala tillbaka, ska beräknas till och med den dag beloppet återbetalas. Svartarbete är i dag ett allvarligt samhällsproblem i Sverige, och det bidrar till att arbetstagare utnyttjas och till arbetskraftsexploatering och till former av modern slav­handel. Förekomsten av parallella och odeklarerade arbetsmarknader medför dessutom betydande ekonomiska förluster för samhället. Det snedvrider konkurrensen, försämrar förutsättningarna för seriösa och långsiktiga företag med kollektivavtal att konkurrera och ger därmed oseriösa och kriminella aktörer större marknadsutrymme. Vänsterpartiet välkomnar därför överlag förslagen i propositionen, men vi anser att de bör skärpas i vissa avseenden. 2 Skyldighet angående underentreprenörer och bemanningsföretag I propositionen föreslås att utförare i en begäran om utbetalning ska ange om under­entreprenörer eller bemanningsföretag har eller inte har anlitats för hushållsarbetet eller installationen av grön teknik. I sitt remissvar anför LO att, om Skatteverket anser att det är nödvändigt, ska det vara möjligt för Skatteverket att begära en kompletterande uppgift om vilka under­entreprenörer och/eller bemanningsföretag som det begärande företaget använt sig av för att utföra arbetet/tjänsten, utan att Skatteverket behöver göra en mer omfattande revision. Detta skulle möjliggöra en tidseffektiv och träffsäker kontrollverksamhet och minska fusk, utnyttjande och brottslighet. De anför vidare att det företag som mottar subventionen ska kunna redovisa vilket företag och vilka individer det är som utfört tjänsten om Skatteverket kräver det. Vänsterpartiet delar LO:s syn i denna del. Det är ett fullt rimligt krav. Skatteverket bör få möjlighet att begära en kompletterande uppgift om vilka underentreprenörer och/eller bemanningsföretag som utföraren använt sig av för att utföra arbetet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 3 Personalliggare Av personalliggaren ska det framgå när varje persons arbetspass börjar och slutar. Uppgifterna om de personer som är verksamma ska avse varje enskild verksamhetsdag och föras in i direkt anslutning till att arbetspasset inleds respektive avslutas. Skyldigheten att dokumentera uppgifter i personalliggaren gäller alla som är verksamma i verksam­heten. Det krävs inte att personerna är anställda eller ens får ersättning för arbetet. Uppgifterna i personalliggaren ska sparas i två år efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret för näringsverksamheten avslutades. Syftet med krav på personalliggare är att minska skattefusk och skatteundandragande och att främja en sund konkurrens. I propositionen föreslår regeringen en rad komplet­terande bestämmelser i skatteförfarandelagen. Vänsterpartiet välkomnar dessa förslag. Men för att systemet med personalliggare ska bli mer effektivt behöver Skatteverket kraftigt utöka antalet kontroller. I enlighet med vad LO anför anser vi att regeringen bör ge Skatteverket i uppdrag att kraftigt utöka antalet kontroller av personalliggare. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Skatteverket bör också få rätt att samköra elektronisk information i företagens personalliggare mot företagens redovisning av arbetsgivaravgifter på individnivå. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I utredningen som föregick propositionen (SOU 2024:61) föreslogs att samtliga branscher som omfattas av bestämmelserna om personalliggare i skatteförfarandelagen skulle gå över till digitala personalliggare. Att införa ett krav på elektronisk personal­liggare för samtliga verksamheter som omfattas av regelverket skulle enligt utredningen kunna öka personalliggarens betydelse i det arbetet. Ett sådant krav medför att risken för manipulation och andra typer av fusk med personalliggaren minskar och därigenom i förlängningen även risken för skatteundandragande. Det innebär att personalliggaren blir ett mer effektivt verktyg för att motverka skatteundandragande och för att främja sund konkurrens. Regeringen väljer i propositionen emellertid att inte gå vidare med detta förslag med motivet att det skulle öka företagens administrativa börda. Vänster­partiet beklagar detta. Regeringen bör införa ett krav om att samtliga branscher som omfattas av bestämmelserna om personalliggare i skatteförfarandelagen ska gå över till digitala personalliggare. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Utredningen analyserade också huruvida det bör införas ett krav på regelbunden elektronisk överföring av uppgifter i personalliggaren till Skatteverket. Utredningen landade dock i att ett sådant krav inte bör införas, då den omfattande personuppgifts­behandlingen inte anses proportionerlig i förhållande till intrånget i den personliga integriteten. Vänsterpartiet delar inte denna avvägning. I likhet med Svenska Byggnads­arbetareförbundet anser vi att uppgifterna regelbundet bör överföras till Skatteverket. Det bör införas ett krav på regelbunden elektronisk överföring av uppgifter i personal­liggaren till Skatteverket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Utredningen studerade vidare frågan om kontrollavgifternas storlek avseende personalliggarna. Kontrollavgifterna har varit oförändrade sedan den 1 januari 2016. För att avgifterna ska fylla syftet att avskräcka från överträdelser av reglerna ansåg utredningen att det fanns ett behov av en översyn av storleken på kontrollavgifterna. Utredningen föreslog en höjning och indexering av kontrollavgifterna. Regeringen väljer i propositionen att inte gå vidare med detta förslag. Detta anser vi är mycket olyckligt då kontrollavgifterna därmed tappar sin avskräckande funktion. Kontrollavgifterna bör höjas och indexeras i enlighet med utredningens (SOU 2024:61) förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Agnes Hultén (V) David Höglund Velasquez (V) Tobias Smedberg (V) Ida Gabrielsson (V)

Motion till riksdagen 2026/27:7 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av skr. 2025/26:268 Sveriges strategi för ett fredligt, säkert och hållbart Arktis Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige under sitt ordförandeskap i Arktiska rådet 2027–2029 bör arbeta för ett hållbart nyttjande av Arktis resurser, minskade militära spänningar och ökat internationellt utbyte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för ett totalstopp för fossilutvinning i den arktiska regionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i internationella förhandlingar bör driva på för ett moratorium för gruvdrift i de arktiska djuphaven och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att USA, i likhet med andra länder som gränsar till Arktis, undertecknar och ratificerar FN:s havsrättskonvention, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska arbeta för att inkludera urfolk i säkerhetspolitiska samtal om Arktis och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till en konvention för Arktis som innebär en demilitarisering av regionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheterna att etablera kulturverksamhet på Svalbard i enlighet med Spetsbergtraktaten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till en zon fri från massförstörelsevapen i Arktis och tillkännager detta för regeringen. En hållbar strategi för Arktis Arktis är en unik del av vår planet. I dag är hoten mot Arktis allvarligare än någonsin tidigare. På få andra ställen på jordklotet har klimatkrisen gått så fort och fått så dramatiska konsekvenser för både växtliv, djur och människor. När isen smälter möjliggörs utvinning av de naturresurser som finns i Arktis, och nya transportleder öppnas upp genom nordost- och nordvästpassagerna. Det märks ett påtagligt ökat intresse för exploatering av olja, gas, mineraler och fiske i området, både från företag och från stater. De säkerhetspolitiska spänningarna har gjort Arktis till ett högintressant geopolitiskt område. Det märks inte minst genom Donald Trumps anspråk på Grönland och Rysslands upprustning i Arktis. För Vänsterpartiet måste en svensk Arktisstrategi i första hand fokusera på säkerhet, klimat och sociala förhållanden, inklusive rättigheter för urfolk. Sverige bör under sitt ordförandeskap i Arktiska rådet 2027–2029 arbeta för ett hållbart nyttjande av Arktis resurser, minskade militära spänningar och ökat internationellt utbyte. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Klimat och miljö Den ökande temperaturen globalt märks särskilt tydligt i polarområdena, och djur och natur är redan under stor press. Upphettningen i Arktis ökar dubbelt så fort som någon annanstans i världen. Det får konsekvenser för havsnivåerna men också lokalt i regionen för ekosystem, jorden, skogen och möjligheten att leva i den arktiska regionen. När temperaturen ökar förstärks dessutom processer som i sin tur bidrar ytterligare till den globala upphettningen. För att inte få en skenande växthuseffekt helt bortom all kontroll är det helt nödvändigt att omgående vidta åtgärder. I skrivelsen nämner regeringen hur klimatkonventionen och Parisavtalet bör ligga till grund för Sveriges internationella klimatarbete. Det saknar trovärdighet så länge Sverige inte ens klarar sina egna klimatmål. Sveriges klimatambitioner måste öka. Läs mer i vår motion Klimatet (mot. 2025/26:2789). Regeringen skriver att man betonar vikten av kvinnors deltagande i beslutsprocesser. För att garantera kvinnors inflytande över fred och säkerhet har FN tagit fram resolution 1325. Vänsterpartiet vill se en liknande resolution för att garantera att kvinnor inkluderas i alla delar av det internationella klimatarbetet. Regeringen bör verka för att FN tar fram en resolution för att garantera att kvinnor inkluderas i alla delar av det internationella klimatarbetet. Stopp för fossilutvinning i Arktis Stormakterna betraktar Arktis som en strategisk resurs med avgörande säkerhetspolitisk betydelse. Trump har visat intresse för att utvinna sällsynta jordartsmetaller och kritiska mineraler på Grönland, och Ryssland gör stora militära ansträngningar för att säkra framtida sjöfartsleder. Kina har investerat i en isbrytare och beskriver sig som ett ”nära Arktis-land”, trots att landets närmaste gräns ligger 1 400 kilometer bort. Sverige måste agera för att förhindra exploatering av Arktis olje- och gasfyndigheter. EU-kommissionen uppger att man har för avsikt att under hösten 2026 förlänga moratoriet mot borrning efter olja och gas i Arktis. Det är ett viktigt besked. Företags­vinster eller enskilda länders nationella intressen kan inte vara styrande. För att säkra Europas försörjning av energi krävs i stället en omfattande utbyggnad av förnybara energikällor. Regeringen ska verka för ett totalstopp för fossilutvinning i den arktiska regionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Sverige bör i internationella förhandlingar driva på för ett moratorium för gruvdrift i djuphaven. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Skydd av hav och biologisk mångfald Arktis är hem för ett rikt och unikt djurliv. Åtta av de tio rikaste fiskbestånden på jorden återfinns i eller nära Arktis, och varken renar eller myskoxar finns naturligt någon annanstans än där. När havsisarna smälter förändras livsmiljön för många arter drastiskt. Det gäller inte minst isbjörnar, sälar, valrossar och valar. Det förändrade klimatet påverkar ekosystemet, vilket i sin tur påverkar de människor som är beroende av jakt i området. Om inte den globala upphettningen stoppas kommer det heller inte att gå att skydda hotade arter. Det viktigaste arbetet för att skydda den biologiska mångfalden är att agera mot klimatkrisen, och där gör tyvärr inte regeringen tillräckligt. Läs mer i vår motion Biologisk mångfald (mot. 2025/26:2784). I dag regleras staters ansvar för oceanerna genom FN:s havsrättskonvention (Unclos). I konventionen regleras bl.a. näringsverksamhet, miljöfrågor och utvinning av natur­tillgångar i världshaven. Alla länder som gränsar till Arktis har i dag undertecknat konventionen, med ett undantag: USA. Sverige bör verka för att USA undertecknar och ratificerar FN:s havsrättskonvention. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Det koloniala arvet och makten över naturresurser Det arktiska området bär på ett kolonialt arv från historien. Ett ökat internationellt intresse för Arktis måste innebära ökat självbestämmande för de människor som bor i arktiska områden. Men det måste helt ske på befolkningarnas egna villkor där säkerhets­politiska strategier, historiska relationer, rättvisa handelsavtal och makten över natur­resurser är viktiga pusselbitar. Det koloniala arvet märks även här i Sverige. I skuggan av en centraliserad politik och en långvarig resursutarmning har många samhällen i de norra delarna av Sverige successivt försvagats. Trots att regionen under decennier försett Sverige med viktiga naturresurser som skog, vattenkraft och malm har återinvesteringarna uteblivit och invånarna lämnats med sviktande service, dåligt skött infrastruktur, bristande statliga resurser och utflyttning. Det är resultatet av medvetna politiska beslut. Den gröna industriella omställningen är en möjlighet att göra om och göra rätt, men då gäller det att inte historiska misstag upprepas. Kommuner och regioner kämpar med begränsade medel, medan internationella storbolag kan göra miljardvinster utan att återinvestera lokalt. Värdet av vad som skapas i Norrland måste i högre utsträckning komma invånarna till del. Vänsterpartiet har föreslagit en rad strukturella förändringar för att en större del av vad naturresurserna ger ska stanna lokalt. Det handlar bl.a. om regionala skattebaser. Läs mer i Vänsterpartiets rapport Norrland i centrum (2025). Det koloniala arvet märks även i hur vårt urfolk samerna har behandlats genom historien. En modern Arktispolitik måste inkludera regionens urfolk och innebära medvetenhet om markanvändningens betydelse, klimatkrisens påverkan på traditionella försörjningsmöjligheter och frågor som rör identitet, språk, kulturarv och religion. Det är centralt att urfolken inkluderas i internationella såväl som nationella samtal om säkerhetspolitik. Urfolkens yttranderätt ska stärkas inom de internationella organisa­tionerna, inom förhandlingar, överenskommelser och avtal. Vänsterpartiet menar att FN:s urfolksdeklaration snarast bör genomföras i Sverige, att ILO 169 bör ratificeras och att en nordisk samekonvention som Sametinget står bakom snart bör komma på plats. Läs mer i vår motion En politik för urfolket samer (mot. 2025/26:2787). Regeringen ska arbeta för att inkludera urfolk i internationella såväl som nationella samtal om säkerhetspolitik. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Territoriella anspråk på Arktis Trots att stora delar av Arktis inte ligger inom något lands territorialgränser gör i dagsläget ett flertal länder anspråk på stora delar av området. Det gäller både Ryssland, USA, Kanada, Norge och Danmark. Men även Kina visar ett allt större intresse för både naturtillgångar och transportvägar, trots att man helt saknar arktiskt territorium. Flera av de nordiska länderna är medlemmar i EU, andra är det inte. Donald Trumps anspråk på Grönland måste även fortsättningsvis mötas av enighet i de nordiska länderna. EU ska fortsätta att utveckla sitt samarbete med Grönland, med respekt för det grönländska folkets självbestämmande. Att allt fler länder blickar mot Arktis måste däremot inte betyda en ökad risk för konflikter. Ett ökat mellanstatligt samarbete i och kring Arktis är av stor vikt. Dessvärre har Putin genom sitt anfallskrig mot Ukraina omöjliggjort ett vidare samarbete med Ryssland så länge kriget pågår. I dag används stora delar av Norrbotten som övnings- och testområde, både för svensk och för utländsk militär. Vänsterpartiet ser med oro på hur stora delar av Norrbotten görs om till ett militärt övningsfält. Det finns ett behov av en ökad operativ förmåga i det svenska försvaret, och det kräver en god övningsverksamhet. Samtidigt riskerar en ökad övningsverksamhet, oavsett om den sker självständigt, inom ramen för Nato, DCA-avtalet eller andra konstellationer inom EU, att få negativa konsekvenser såväl för människor och miljö som för viktig näringsverksamhet i området. Det är bra att regeringen skriver att man avser att verka för att folkrätten respekteras av alla stater som verkar i Arktis och att gemensamma utmaningar ska ske i fredlig samverkan. Det vore bra om detta konkretiserades ytterligare. Det finns goda exempel i regionen på hur säkerhetspolitiska spänningar kan omsättas i ömsesidigt samarbete, forskning och forskningsinfrastruktur. Spetsbergtraktaten som reglerar Svalbards och Björnöns folkrättsliga och politiska status och Antarktisfördraget är två exempel på fördrag som skulle kunna vara en förebild för ett framtida avtal om Arktis. Sverige bör ta initiativ till en konvention för Arktis som innebär en demilitarisering av regionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Svalbard Svalbard förvaltas av Norge genom Spetsbergtraktaten sedan 100 år tillbaka. Avtalet innebär bl.a. att inga baser eller militära anläggningar ska finnas där, och ögruppen får inte användas för krigsändamål. Däremot har Norge rätt att genomföra militär över­vakning, Svalbard ska alltså inte ses som en demilitariserad zon. Spetsbergtraktatens inställning bör värnas. Traktaten ger också alla länder som undertecknat den tillåtelse att driva verksamhet på ögruppen, däribland Sverige. I praktiken har det dock utvecklat sig till att i princip enbart Norge och Ryssland har verksamhet på Svalbard. Sverige har en lång historisk relation till Svalbard dels genom gruvverksamhet, dels genom upptäcktsresande Andrées expedition som misslyckades med att nå Nordpolen från Svalbard. För att stödja Norges förvaltning av Svalbard borde Sverige utreda möjligheterna att etablera verksamhet på ögruppen, förslagsvis en kulturverksamhet kopplad till Andréexpeditionens öde. Det skulle stämma väl in med turistnäringen som utgör basen i den lokala ekonomin i Longyearbyen, Svalbards största stad. Regeringen bör utreda möjligheterna att etablera kulturverksamhet på Svalbard i enlighet med Spetsbergtraktaten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Kärnvapenfritt Arktis Kärnvapen är ett fruktansvärt massförstörelsevapen som inte kan likställas med konventionella vapen. Flera av de stater som nu visar ett allt större intresse för Arktis har kärnvapen. Kärnvapen har också funnits i Arktis genom de kärnvapenbestyckade ubåtar som flera stater innehar. Fredsforskningsinstitutet Sipri konstaterar i sin årsbok för 2026 att samtliga nio kärnvapenstater fortsätter att stärka sina kärnvapenarsenaler. I och med Sveriges inträde i Nato den 7 mars 2024 förändrades i praktiken den svenska hållningen till kärnvapen. Kärnvapen är en bärande del av Nato, och Nato är en kärn­vapen­allians i bemärkelsen att amerikanska kärnvapen utgör den yttersta garantin för de allierades säkerhet. Ett medlemskap i Nato innebär ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin. Vänsterpartiet menar att Sverige ska vara ett land som står upp mot kärnvapen och som arbetar aktivt med ökad kontroll och nedrustning. Sverige ska ta alla tillfällen att arbeta för att FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW) ska bli verklighet. Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och mot kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. Stora delar av världen omfattas redan av kärnvapenfria zoner eller zoner fria från massförstörelse­vapen. Det gäller exempelvis Latinamerika, Afrika, Centralasien och Antarktis. Sverige bör ta initiativ till en zon fri från massförstörelsevapen i Arktis. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. För vidare läsning om Vänsterpartiets hållning när det gäller kärnvapen, se vår motion Ett kärnvapenfritt Sverige (mot. 2024/25:55). Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Agnes Hultén (V) David Höglund Velasquez (V) Tobias Smedberg (V) Håkan Svenneling (V)

Motion till riksdagen 2026/27:12 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:286 Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att det arbetsrättsliga regelverket för avskedande även fortsättningsvis ska tillämpas vid skiljande av ordinarie domare från anställning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Regeringens förslag Regeringen lägger i sin proposition fram förslag i syfte att skapa ett starkare och mer långsiktigt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. Bland annat föreslås en ny lag om domstolar och domare. Den förvaltningsmyndighet som ansvarar för den centrala domstolsadministrationen ska samtidigt få en mer självständig ställning i förhållande till regeringen genom att myndigheten blir en styrelsemyndighet. Som en markering av förändringen byter myndigheten namn från Domstolsverket till Domstols­styrelsen. Vidare föreslås en reglering om nomineringsförfarandet till Domarnämnden samt om att regeringen ska vara bunden av nämndens förslag i ett utnämningsärende. Regeringen föreslår även att en ny nämndmyndighet, Domaransvarsnämnden, inrättas. Nämnden ska bl.a. pröva frågor om skiljande från anställning när det gäller andra ordinarie domare än justitieråd. Därutöver införs en reglering av avgångsåldern för ordinarie domare. Förslagen innebär också att Justitiekanslern inte längre ska utöva tillsyn över domstolsväsendet. Dessutom införs regler om de högsta domstolarnas möjligheter att sammanträda i särskild sammansättning. Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 april 2027. Bestämmelserna om förordnande av ledamöter i Domstolsstyrelsens styrelse, Domarnämnden och Domaransvarsnämnden föreslås dock träda i kraft redan den 14 januari 2027. Vänsterpartiets ställningstagande Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag förutom på en punkt. Enligt förslaget ska det arbetsrättsliga regelverket för avskedande, lagen om anställningsskydd (LAS), inte längre tillämpas när en ordinarie domare skiljs från sin anställning på grund av olämp­lighet. I stället införs särskilda regler i den nya lagen som är anpassade till domarnas särskilda ställning och oberoende. Den nya myndigheten Domaransvarsnämnden föreslås besluta i frågor som rör skiljande från anställning, avstängning, innehållande av lön och andra anställningsförmåner under avstängning, läkarundersökning, disciplin­ansvar och åtalsanmälan när det gäller andra ordinarie domare än justitieråd. Det införs också en hänvisning till bestämmelsen i regeringsformen där det framgår under vilka förutsättningar en ordinarie domare får skiljas från anställningen på grund av olämp­lighet. Syftet är att skapa ett tydligare och mer ändamålsenligt regelverk för hanteringen av frågor som rör ordinarie domares anställning och ansvar. Förslaget om att inrätta ett oberoende organ för prövningen av vissa frågor om ordinarie domares rättsställning innebär enligt utredningen SOU 2025:56 att ordinarie domare inte längre bör omfattas av det arbetsrättsliga regelverket om avskedande i LAS. Avskedande är att anse som en ensidig rättshandling från arbetsgivarens sida, och regelverket i LAS är utformat utifrån detta. Av det skälet lämpar sig LAS inte längre för prövningen av frågor om skiljande av ordinarie domare från anställning på grund av olämplighet. Med en prövning i ett oberoende organ vars beslut kan överklagas till allmän domstol, passar det arbetsrättsliga regelverket mindre väl. Enligt utredningen skulle det i och för sig vara möjligt att införa en bestämmelse med innebörden att vad som är föreskrivet om arbetsgivare i LAS i vissa fall ska tillämpas också på Domar­ansvarsnämnden. Men utifrån 2020 års grundlagskommittés ställningstagande (SOU 2023:12), att ansvarsfrågorna inte längre bör ses som en angelägenhet mellan arbets­givaren och arbetstagaren, framstår inte en sådan ordning enligt utredningen som ett lämpligt alternativ (s. 132, prop. 2025/26:286). Reglerna för ordinarie domares anställningar finns i lagen om fullmaktsanställning (LFA). Den lagen gäller vissa statligt anställda som har ett särskilt starkt anställnings­skydd, däribland ordinarie domare. En fullmaktsanställd kan bara skiljas från sin anställning på de grunder som anges i lagen. LFA innehåller bl.a. regler om när en anställd måste lämna sin anställning på grund av uppnådd pensionsålder eller att arbetsförmågan har förlorats varaktigt, exempelvis till följd av sjukdom. När det gäller att skilja en ordinarie domare från anställningen på grund av olämplighet hänvisar LFA till reglerna om avskedande i lagen om anställningsskydd (LAS). Enligt LAS får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter mot arbets­givaren. För ordinarie domare gäller dock dessutom de särskilda bestämmelserna i regeringsformen om när en domare får skiljas från sin anställning. LAS innehåller också flera processuella skyddsregler. Det finns exempelvis tidsgränser för när arbetsgivaren måste agera efter att ha fått kännedom om misskötsamhet, krav på att arbetstagaren och i vissa fall den fackliga organisationen ska underrättas, rätt till överläggning innan beslut fattas samt möjlighet att få skadestånd om reglerna inte följs. Remissinstansernas kritik Flera remissinstanser avstyrker förslaget att det arbetsrättsliga regelverket för avskedande inte längre ska tillämpas vid skiljande av ordinarie domare från anställning. Bland dem finns Arbetsgivarverket, Arbetsdomstolen, Fackförbundet ST och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som anser att den nuvarande ordningen fungerar väl och att det saknas tillräckliga skäl för en förändring. Enligt dessa remissinstanser riskerar förslaget att få flera negativa konsekvenser, bl.a. genom att arbetsgivarens inflytande minskar samtidigt som domarnas arbetsrättsliga skydd försvagas. Liknande synpunkter framförs även av bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO), Högsta förvaltnings­domstolen, Förvaltningsrätten i Linköping och Svea hovrätt. Arbetsdomstolen föreslår i sitt remissyttrande att prövningen även fortsättningsvis ska vara kvar hos Arbets­domstolen, men att domstolens sammansättning skulle kunna vara en annan än den nuvarande då dessa mål prövas. Flera remissinstanser betonar också vikten av att upprätthålla en balans mellan domarnas konstitutionella ställning och deras arbetsrättsliga skydd. Stockholms tingsrätt framhåller särskilt att en sådan balans är nödvändig för att säkerställa att domarnas ställning inte försvagas. Statens ansvarsnämnd och Svenska Juristkommissionen vänder sig dessutom mot förslaget att rätten till skadestånd enligt lagen om LAS ska tas bort. Akavia och Saco-S Domstol lyfter fram att ordinarie domare även fortsättningsvis måste ha ett ändamålsenligt arbetsrättsligt skydd och ett reellt arbetstagarinflytande. De menar att förslagen försämrar domarnas arbetsrättsliga ställning genom att begränsa möjligheterna till fackligt stöd och överläggningar samt genom förändringar av preskrip­tionsregler och rätten till skadestånd. De ifrågasätter också hur förslagen förhåller sig till Sveriges internationella åtaganden enligt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner. Även Svenska ILO-kommittén uttrycker tveksamhet och ställer frågan om den föreslagna särskilda prövningsordningen är förenlig med flera ILO-konventioner, däribland konventionerna om kollektiva förhandlingar, föreningsfrihet, skydd för organisationsrätten samt uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ. När det gäller rättssäkerhetsaspekter lyfter flera remissinstanser frågan om preskrip­tion. Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår att den praxis som Justitieombuds­mannen tillämpar, nämligen att normalt inte pröva förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden om det inte finns särskilda skäl, bör lagfästas. Sveriges advokatsamfund anser på liknande grunder att det bör finnas en yttersta tidsgräns som leder till preskrip­tion. Statens ansvarsnämnd varnar för att avsaknaden av en sådan regel kan minska incitamenten till skyndsam handläggning, medan Akavia och Saco-S Domstol framhåller risken för att äldre uppgifter om misskötsamhet kan användas som påtryckningsmedel mot ordinarie domare. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas farhågor. Vi är därför inte beredda att stå bakom regeringens förslag i denna del. Regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att det arbetsrättsliga regel­verket för avskedande även fortsättningsvis ska tillämpas vid skiljande av ordinarie domare från anställning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Agnes Hultén (V) David Höglund Velasquez (V) Tobias Smedberg (V)

Motion till riksdagen 2026/27:11 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av skr. 2025/26:266 En god arbetsmiljö i ett föränderligt arbetsliv – regeringens arbetsmiljöstrategi för 2026–2031 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör få i uppdrag att i arbetsmiljöstrategin införa ett femte delmål med rubriken ”En arbetsmarknad utan brott och fusk – en bristfällig arbetsmiljö ska aldrig vara ett konkurrensmedel” som utvecklar den förra arbetsmiljöstrategins delmål, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Inledning I skrivelsen presenterar regeringen sin arbetsmiljöstrategi för 2026–2031 som anger regeringens långsiktiga politiska inriktning för området de kommande åren. Den förra arbetsmiljöstrategin löpte ut 2025 och regeringen ska återkomma med resultatredo­visning i budgetpropositionen för 2027. Den nya strategin bygger på en utredning som tillsattes i juni 2024. Utredningens förslag bygger vidare på den gamla arbetsmiljö­strategin genom att utgå från samma vision och målsättningar. Den förra arbetsmiljö­strategin hade fyra delmål som såg ut som följer: Ett hållbart arbetsliv – alla ska kunna, orka och vilja jobba ett helt arbetsliv. Ett hälsosamt arbetsliv – arbetslivet ska bidra till utveckling och välbefinnande. Ett tryggt arbetsliv – ingen ska riskera liv eller hälsa på grund av jobbet. En arbetsmarknad utan brott och fusk – en bristfällig arbetsmiljö ska aldrig vara ett konkurrensmedel. I den nya arbetsmiljöstrategin föreslås liknande delmål med några förändringar, framför allt i det sista delmålet. De fyra delmålen som föreslås är Ett hållbart arbetsliv – alla ska kunna, orka och vilja arbeta ett helt arbetsliv. Ett hälsosamt arbetsliv – arbetslivet ska bidra till hälsa, utveckling och välbefinnande. Ett tryggt arbetsliv – ingen ska riskera säkerhet, liv eller hälsa på grund av arbetet. Ett innovativt arbetsliv – goda arbetsmiljöer bidrar till individers, arbetslivets och samhällets förändring, utveckling och omställning. Vänsterpartiets ståndpunkt Alla människor har rätt att arbeta i en trygg och säker arbetsmiljö som ger yrkesmässig och personlig utveckling – en arbetsmiljö som gör det möjligt att avsluta sitt yrkesliv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Det är positivt att regeringen i strategin slår fast att vi ska ha en vision om att ingen ska dö i arbetslivet och att vissa åtgärder för detta har vidtagits. Vänsterpartiet menar dock att detta inte är tillräckligt. Vi behöver större och kraftfullare åtgärder, såsom skärpta straff och sanktioner för arbetsmiljöbrott, införa ett striktare arbetsmiljöansvar och tillsätta en statlig kriskommission angående dödsfall i arbetslivet. Antalet leverantörer i leverantörskedjor måste begränsas så att det går att skapa kontroll över arbetsmiljösituationen på många arbetsplatser. Vänsterpartiet vill se en utvecklad arbetsmiljöpolitik där fler åtgärder vidtas. Till exempel borde alla arbetstagare på svensk arbetsmarknad ha tillgång till en kvalitets­säkrad företagshälsovård med branschkunskap som arbetar med strategiskt före­byggande arbetsmiljöarbete, och Vänsterpartiet vill därför se lagstiftning som garanterar detta. Det är dels en rättvisefråga, dels en förutsättning för att fler människor ska orka arbeta fram till 65 år eller längre. Vi vill även se krafttag mot mobbning i arbetslivet. Arbetsrätten behöver stärkas så att de drabbade kan få sin sak prövad samt få upprättelse och ekonomiskt skadestånd. Regeringen lyfter problem med mobbning och trakasserier i skrivelsen, vilket är bra, men det behövs en ny lag mot trakasserier i arbetslivet. En bra arbetsmiljö är en viktig förutsättning för ett långt och hållbart arbetsliv. De lokala och regionala skyddsombuden spelar en avgörande roll i det arbetet. För att skyddsombuden ska kunna utföra sitt uppdrag behöver de ges goda förutsättningar att verka. Vänsterpartiet vill på olika sätt stärka skyddsombudens möjligheter att verka. Vi sammanfattar vår arbetsmiljöpolitik i motionen Arbetsmiljö och arbetstid (2025/26:2371). Vi kan konstatera att Tidöregeringen saknar ambitioner på arbetsmiljöområdet. För att på allvar förbättra arbetsmiljön krävs betydligt mer, såväl resurser som förändrad lagstiftning. Den nya arbetsmiljöstrategin Vänsterpartiet välkomnar Tidöregeringens arbete mot arbetslivskriminalitet och menar att det är nödvändigt. Vi menar dock, i likhet med LO, att delmålet om att skapa en arbetsmarknad utan brott och fusk bör kvarstå. Det är bra att regeringen har ambitionen att fortsätta att jobba med området, men att ta bort det som ett eget delmål och i stället inordna det under ett annat menar vi sänder signaler om att arbetet inte ska prioriteras i samma utsträckning, även om detta inte är ambitionen. Vi ser dock att det finns poänger med det nya fjärde delmålet angående innovation och vill därför inte heller stryka det. Vänsterpartiet menar därför att ett till delmål bör läggas till som utvecklar den förra arbetsmiljöstrategins delmål fyra. Vi anser i samband med det att en del i det nygamla delmålet bör vara att det myndighetsgemensamma arbetet bör utvecklas och fördjupas. Regeringen bör få i uppdrag att i arbetsmiljöstrategin införa ett femte delmål med rubriken ”En arbetsmarknad utan brott och fusk – en bristfällig arbetsmiljö ska aldrig vara ett konkurrensmedel” som utvecklar den förra arbetsmiljöstrategins delmål. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Nooshi Dadgostar (V) Nadja Awad (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Agnes Hultén (V) David Höglund Velasquez (V) Tobias Smedberg (V) Ciczie Weidby (V)

Motion till riksdagen 2026/27:10 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av skr. 2025/26:283 Ungdomspolitisk skrivelse Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör få i uppdrag att ta fram en ungdomspolitisk handlingsplan och tillkännager detta för regeringen. Inledning Ungdomspolitiken med dess nationella mål innefattar en stor mängd frågor som hanteras i riksdagens olika utskott. Genom en aktiv politik som verkar för ungas rätt till välfärd och självständighet, meningsfull fritid, inflytande, makt och delaktighet i samhället kan de utmaningar som ungdomar ställs inför mötas. I dag handlar dessa utmaningar t.ex. om ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist, osäkra villkor, psykisk ohälsa samt bristande och ojämn tillgång till välfärd och makt. För Vänsterpartiet är det viktigt att ungdomars situation analyseras i alltifrån arbets­marknadspolitik, bostadspolitik och sociala frågor till brottsförebyggande arbete. Även om många ungas livssituation är bra lyfter skrivelsen upp aspekter som vi tycker är oroande. Ungas psykiska hälsa fortsätter att vara ett stort problem, och ungdomars ekonomiska utsatthet är en annan oroande aspekt. Även om det är bra att den ungdomspolitiska skrivelsen redovisar hur situationen för Sveriges unga ser ut behövs ambitioner på politikområdet och en samlad plan för hur ungdomspolitiken ska utvecklas utifrån den ungdomspolitiska skrivelsen. En sådan handlingsplan skulle också möjliggöra budgetsatsningar och en tydlig riktning, vilket området är i behov av. Vänsterpartiet vill därför se en ungdomspolitisk handlingsplan. Nedan redovisar vi områden och insatser som borde vara en del av den handlingsplanen. Regeringen bör få i uppdrag att ta fram en ungdomspolitisk handlingsplan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I denna motion har vi inte möjlighet att ta med alla förslag som behövs för att uppnå de nationella ungdomspolitiska målen. Det går att hitta många förslag i våra motioner från den allmänna motionstiden och i andra följdmotioner såväl som i våra budget­förslag. Ungdomars organisering och inflytande För Vänsterpartiet är det en central demokratifråga att våra civilsamhällesorganisationer har goda villkor för att verka. Genom att engagera människor i alltifrån idrott och miljö­frågor till stödverksamheter för olika grupper bidrar ideella organisationer och föreningar till samhällsnyttan. Genom att erbjuda fritidssysselsättning och tillgång till kultur och natur ger man människor i hela landet möjligheter till ett rikare liv. Civilsamhälles­organisationerna bidrar också till att stärka demokratin, dels i deras roll som röstbärare så att en mångfald av idéer och uppfattningar synliggörs och intressen och uppfattningar hos olika grupper i befolkningen företräds i offentligheten, dels som forum för demokrati­träning i praktiken. Det är därför oroande att skrivelsen presenterar att det ideella engagemanget bland unga långsiktigt har minskat. En viktig del av civilsamhället är ungdomsrörelsen. Ungdomsrörelsen är stor och består av många olika sorters föreningar. Under Tidöregeringen har man gjort stora nedskärningar i civilsamhällespolitiken i stort och i ungdomsrörelsen specifikt. Tidö­regeringen har skurit ned på 50 miljoner kronor till ungdomsorganisationerna. Det får så klart stora konsekvenser för en rörelse med redan mycket små resurser. Vänsterpartiet vill se en satsning på ungdomsorganisationerna och har föreslagit 60 miljoner kronor till ändamålet – en satsning som även skulle vara lämplig att lyfta i en ungdomspolitisk handlingsplan. Ungdomsrörelsen har länge pekat på att de upplever ett krympande utrymme för dem att agera. Vi ser bl.a. en minskad tillit från bidragsgivande myndigheter. Det sker genom att olika organisationer misstänkliggörs och stöd till ungdomsorganisationer dras in utan förvarning så att hela organisationer från en dag till en annan tappar hela sin finansiering. Stadgar som medlemmarna antagit i demokratiska processer och som godkänns i andra instanser för vuxenorganisationer underkänns när det kommer till ungdomars organisering. Ungdomsrörelsen vittnar också om att bidragsförfarandet är krångligt och administrativt för tungt. Detta behöver följas upp. Vänsterpartiet vill också att unga människor ska lita på att politiken utgår från ungas verklighet, och vi anser att det bör genomföras en försöksverksamhet med sänkt röst­rättsålder till 16 år, dvs. det år som den enskilde fyller 16, vid val till kommunfullmäktige. Läs mer om detta i vår motion 2025/26:308 En samlad ungdomspolitik. Meningsfull fritid Det finns mycket att ta hänsyn till när man bygger en meningsfull fritid för unga. Vi måste ha en stark ungdomsrörelse där unga kan engagera sig. Vi måste se till att idrotten har bra förutsättningar och att avgifterna inte blir för dyra så att de stänger ute de som inte har råd. Vi måste se till att vi har ett levande kulturliv i hela landet, där det är möjligt att gå och se och uppleva kultur men också där man själv kan utföra den, genom att spela i band eller delta i amatörteater m.m. En viktig aktör för att det ska bli möjligt är studieförbunden. Tidöregeringen har under sin tid vid makten genomfört stora nedskärningar för studieförbunden. Det här får stora konsekvenser för ungas fritid. Studieförbunden har stängt lokaler i 4 av 10 kommuner. 300 replokaler har stängts och 8 000 spelningar har uteblivit. Det är av största vikt att studieförbundens anslag återställs. Barns och ungdomars deltagande i idrott har blivit en tydlig klassfråga, och i förlängningen handlar det om rätten till fysisk och psykisk hälsa. Kostnaderna är ett av skälen till att barn och ungdomar lämnar idrotten eller aldrig börjar. Den ungdoms­politiska skrivelsen konstaterar att ekonomi är ett vanligt hinder för att ungdomar ska påbörja en fritidsaktivitet i områden med socioekonomiska utmaningar. Regeringens satsning på fritidskortet rör barn i åldern 7–16 år men det är tydligt att det saknas pengar till att stötta idrotten i sin helhet. Det räcker alltså inte att hjälpa till med avgifterna om man inte planerar för hela kedjan, och just nu ser vi att man löper stor risk att bara subventionera de barn som redan i dag har en plats på en fritids­aktivitet. Vänsterpartiet vill därför se en förstärkning av medlen till idrotten, speciellt för att de ska kunna användas i idrottssvaga områden. Ungas sociala inkludering och etablering på arbetsmarknaden ska öka Den ungdomspolitiska skrivelsen konstaterar att det är en central del av övergången från att vara ungdom till att bli vuxen och bilda familj att ha ett arbete och kunna försörja sig själv. Sverige har i dag stora behov av att både underhålla och investera i järnvägen och att bygga ut kollektivtrafiken samt nya överkomliga bostäder. Välfärden har stora behov av arbetskraft. Staten måste investera för att bidra till det och för att sätta fart på hjulen i ekonomin. Det saknas inte möjligheter i Sverige, det saknas politik för jobb- och välfärdsskapande. Att bedriva en politik med det främsta målet att sänka skatten för de allra rikaste kommer aldrig att leda till fler jobb. Vänsterpartiet föreslår en investeringsledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Ett sådant omfattande investerings­paket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad och i och med det även på ungas arbetsmarknad. När man ger sig ut i arbetslivet för första gången är det avgörande med en fungerande arbetsförmedling. Det är där man kan få hjälp med hur man gör när man letar jobb eller för den delen hur man gör för att skaffa sig de kompetenser som eftersöks på arbets­marknaden. Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått en omfattande reformering som innebär att en stor del av myndighetens verksamhet privatiserats samtidigt som tusentals anställda har sagts upp och ett stort antal lokala kontor har lagts ned. Vänsterpartiet vill i stället att förmedlingsverksamheten ska bedrivas i offentlig regi och att myndigheten säkerställer lokal närvaro och likvärdig service i hela landet. Det kräver mer personal och fler AF-kontor nära där unga bor. Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens, liksom att de myndigheter som berörs kan fokusera på det område som de är bäst på. Vi behöver skapa vägar för grupper som skrivelsen lyfter som de med svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, såsom unga som saknar slutbetyg från gymnasiet. Tidö­regering­ens insatser på området är i stort sett obefintliga samtidigt som massarbetslösheten biter sig fast. Ungas hälsa Vänsterpartiet vill prioritera en kraftig förstärkning av elevhälsan och första linjens psykiska vård för barn och unga. Hjälp ska finnas tidigt, nära och utan långa köer. Skolan, vården och socialtjänsten måste få resurser att upptäcka problem i tid och ge rätt stöd innan ohälsan fördjupas. Förskrivningen av ångestdämpande och antidepressiva läkemedel till barn och unga har ökat markant i Sverige; detta slår också skrivelsen fast. Det är bekymmersamt då forskningen kring effekter och långvariga konsekvenser av minderårigas bruk är tvetydig. Vi vill att det görs en översyn av förskrivningen till barn och unga samt att det säkerställs att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av resursbrist inom barn- och ungdomspsykiatrin eller på någon annan medicinskt omotiverad grund. Vänsterpartiet menar att skolan i hela sin verksamhet måste verka för att bevara och främja elevernas hälsa och för att stödja eleverna om de trots förebyggande insatser mår dåligt, fysiskt eller psykiskt. En ungdomspolitisk handlingsplan kan bidra med förslag på åtgärder för att stärka elevers hälsa. Om en elev har hög frånvaro, svårigheter i skolarbetet eller svårigheter i sociala relationer ska orsaker även sökas i skolan som helhet, inte åtgärdas genom att ogiltig frånvaro skrivs in i ordningsomdömen eller betyg. För att en skolsköterska, kurator och psykolog ska kunna ingå i det förebyggande arbetet måste de finnas när­varande i skolverksamheten. En möjlig åtgärd i en handlingsplan är, som Vänsterpartiet föreslår, att personaltätheten inom elevhälsan byggs ut kraftfullt genom ett reglerat tak på antal elever per respektive yrkesgrupp. Tänderna är en del av kroppen och tandvården bör på sikt ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder. Sedan tandvårdsmarknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. Tidö­regeringen har sänkt åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och slopat det dubbla tandvårdsbidraget för personer mellan 23 och 29 år. Många unga vuxna kommer att sluta att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Vänsterpartiet vill återställa den fria tandvården för unga. En ungdomspolitisk handlingsplan behöver adressera frågan om ungdomars rätt till en god tandhälsa. Kollektivtrafik En billigare kollektivtrafik i hela landet är avgörande för ungas möjlighet att ta sig till ett arbete eller en fritidsaktivitet, men det handlar också i slutändan om att öka ungas handlingsutrymme. Tidöregeringen genomförde under 2026 en tillfällig sänkning av kollektivtrafik­priserna, men problemet är att den är just tillfällig. För Vänsterpartiet är det självklart att biljettpriserna inte ska höjas vid årsskiftet, eller någonsin igen. Vi vill därför se en modell som tar rygg på Tysklands populära, framgångsrika och rikstäckande månads­biljett. Sverige behöver en Sverigebiljett. Den ska kosta 450 kronor för vuxna och 225 kronor för pensionärer, studenter, barn och unga. Det ska vara enkelt och billigt och man ska kunna resa obegränsat i all kollektivtrafik i hela landet. I stället för en mängd olika regionala system med dithörande olika taxor skulle vi få ett kort som skulle fungera likadant i hela landet. Den som var på tillfälligt besök i en valfri stad skulle inte behöva ladda ned nya appar eller läsa in sig på den nya regionens biljettsystem, utan kunde bara enkelt fortsätta sin resa med sin Sverigebiljett. Det behövs en nationell politik som ger tydliga villkor för kollektivtrafiken, som investerar i infrastruktur och möjliggör en välfungerande, prisvärd kollektivtrafik. Utbildning Skrivelsen konstaterar vissa uppåtgående trender när det kommer till högre utbildning men också vissa nedåtgående. Till exempel har andelen studerande på högskolor och universitet med utländsk bakgrund ökat de senaste åren samtidigt som skillnaden mellan könen har ökat över tid, och studenter med lågutbildade föräldrar är fortfarande underrepresenterade. Vänsterpartiet vill se att den ungdomspolitiska handlingsplanen tar ett helhetsgrepp om allas rätt till utbildning och har flera förslag på hur det kan bli en möjlighet för fler. Till att börja med vill Vänsterpartiet införa ett semestertillägg i vårterminens studie­medel. Det är ofta särskilt svårt för studenter att få ekonomin att gå ihop under sommar­månaderna. Med det här förslaget ser vi till att ekonomin tryggas årets samtliga månader. Vi vill göra utbildning och kunskap tillgänglig för fler människor. Det ska inte spela någon roll hur mycket pengar du eller dina föräldrar har på banken; alla som vill det ska kunna läsa vidare. För att lyckas med det behövs ett studiestödssystem som gör det möjligt att gå runt ekonomiskt. För att kunna studera på heltid är det också nödvändigt med studiemedel som det går att leva på. Det är en av de viktigaste förutsättningarna för att göra kunskap och utbildning tillgänglig för fler människor, från vuxenutbildning till högskola. Samhället ska erbjuda ekonomiska villkor för studenter som gör att man klarar sig utan hjälp från anhöriga eller extrajobb. Gymnasieskolan har utvecklats från en angelägenhet för några få till en skola för de allra flesta. Precis som skrivelsen konstaterar så kan en fullföljd gymnasieutbildning utgöra en skyddsfaktor mot socialt utanförskap. Allt fler ungdomar har fått möjlighet till mer och bättre kunskaper som svarar mot höjda krav från såväl arbets- som samhällsliv. För Vänsterpartiet är satsningar på utbildning en nödvändig förutsättning för samhällets utveckling och social frigörelse. Gymnasieskolan ska därför vara en rättighet och ge alla elever utökade valmöjligheter genom att förmedla kunskap och bildning. Vänsterpartiet vill att alla unga ska få en fullständig gymnasieutbildning. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Agnes Hultén (V) David Höglund Velasquez (V) Tobias Smedberg (V)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:4201 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:275 Extra ändringsbudget för 2026 – Stöd till Ukraina samt stöd till hushåll och andra åtgärder med anledning av kriget i Mellanöstern Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel. Riksdagen avslår regeringens förslag om att öka anslaget 1:12 Transportstyrelsen inom utgiftsområde 22 med 400 miljoner kronor. Ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel I propositionen föreslår regeringen ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel. Som skäl anför regeringen att kriget i Mellanöstern har drivit upp priset på bl.a. bensin och diesel. Vänsterpartiet delar bilden av pressade hushåll. Under inflationskrisen har hushållen fått bära hela bördan, samtidigt som företagens vinstmarginaler i grova drag varit intakta. Att stärka ekonomin för personer med små ekonomiska marginaler har dock inte varit någon prioriterad uppgift för regeringen under mandatperioden. Regeringen har satsat betydligt mer på den del av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Vänsterpartiet har å andra sidan under mandatperioden lagt en lång rad förslag som stärker hushållens ekonomi, inte minst för de hushåll som har små ekonomiska marginaler. Många remissinstanser, bl.a. 2030-sekretariatet, Energiföretagen Sverige, Energi­myndigheten och Naturvårdsverket, betonar att förslaget om ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel motverkar utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn och gör det svårare för Sverige att nå klimatmålen. Svensk Kollektivtrafik betonar att förslaget kommer att stärka biltrafikens konkurrenskraft gentemot kollektivtrafiken och öka klimatutsläppen ytterligare. En återkommande invändning mot förslaget är att det bör finnas alternativa åtgärder med bättre träffsäkerhet. Exempelvis påtalar Drivkraft Sverige att en utgångspunkt för åtgärder som vidtas bör vara att de, hyfsat träffsäkert och temporärt, ska kunna förbättra hushållsekonomin för grupper som politiskt definierats som särskilt ekonomiskt utsatta eller stödberättigade. Vänsterpartiet delar dessa synpunkter. I vår motion på 2026 års ekonomiska vårproposition presenterade Vänsterpartiet ett alternativ till regeringens ensidiga fokus på sänkta bensin- och dieselskatter. Vi lade förslag om ett brett transportpaket för hus­hållen och klimatet. Paketet bestod av fem punkter. Sverigebiljett i kollektivtrafiken för 450 kronor En bredare elbilspremie Ett tillfälligt riktat kompensationsstöd till bilägare med lägre inkomst Utökat Klimatkliv Ett nytt färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Vad gäller det riktade kompensationsstödet till bilägare med lägre inkomst föreslog vi en tillfällig riktad kompensation om 250 kronor i månaden till bilägare med lägre inkomster som därför drabbats av prishöjningarna på drivmedel. Vi vill dessutom se ett dubbelt stöd till dem som bor i områden med särskilt dålig tillgång till kollektivtrafik och som därför inte har möjlighet att välja bort bilen. Stödet är tillfälligt under tre månader – maj till juli – för att motverka höga kostnader under en tillfällig kris. En avtrappning ska omfatta bilägare med en inkomst på upp till 45 000 kronor i månaden. Till skillnad från regeringens skattesänkning är vårt kompensationsstöd inte beroende av faktisk förbruk­ning av drivmedel och ökar därför inte utsläppen. Stödet är fritt att använda såsom man själv önskar: till mat, hyra eller nöjen. I motionen betonade vi att stödet ska vara möjligt att förlänga om behovet kvarstår framöver. Vi kan konstatera att det behovet nu föreligger. Eftersom motionsrätten på ändringsbudgetar är kraftigt beskuren i en rad olika avseenden kommer Vänsterpartiet i andra sammanhang att presentera förslag på hur vi kan stärka hushållens ekonomi i den nu pågående krisen. Riksdagen bör avslå regeringens förslag om ytterligare tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel. Utgiftsområde 22 anslaget 1:12 Transportstyrelsen I propositionen föreslår regeringen att anslaget 1:12 Transportstyrelsen ökas med 400 miljoner kronor i syfte att tillfälligt täcka flygplatshavarnas kostnader för säkerhets­kontroll av passagerare och deras bagage. Vänsterpartiet menar att det inte är försvar­bart att främja kommersiell drift av flygplatser och flygbolag med skattepengar i en tid då klimatmålen kräver tydliga politiska prioriteringar. Fokus för flyget behöver skifta från ett ökat flygande till att upprätthålla de mest värdefulla förbindelserna, så att flyget förblir tillgängligt på de platser där rimliga alternativ saknas. Medlen bör i stället användas till satsningar som påskyndar omställningen och ökar elektrifieringstakten. På så sätt gör vi det både billigare och enklare att välja hållbara transportlösningar. Riksdagen bör avslå regeringens förslag att öka anslaget 1:12 Transportstyrelsen med 400 miljoner kronor. Några av de övriga ändringarna i statens budget för 2026 Som nämnts ovan är motionsrätten på ändringsbudgetar kraftigt begränsad. Regeringen överlämnar två ordinarie ändringsbudgetar per år till riksdagen: vårändringsbudgeten som läggs fram i samband med den ekonomiska vårpropositionen och höständrings­budgeten som läggs fram i samband med budgetpropositionen. Därutöver har regeringen möjlighet att lägga fram extra ändringsbudgetar som den nu aktuella propositionen. Vänsterpartiet presenterar vårt samlade budgetalternativ genom att motionera på budget­propositionen. Regeringens ändringsbudgetar läggs fram i förhållande till budgetpropo­sitionen. Vänsterpartiet brukar normalt inte motionera på enskilda budgetförslag i ändrings­budgetarna. Den främsta anledningen till det är att ändringsbudgetarna läggs i förhållande till regeringens budgetproposition, som Vänsterpartiet inte kan ta ansvar för. För att kunna lägga meningsfulla ändringsbudgetar skulle Vänsterpartiet snarast behöva lägga dem som ändringar på sin budgetmotion, vilket inte är möjligt. Motionsrätten på ändrings­budgetarna är dessutom kraftigt begränsad. Oppositionspartierna i riksdagen får bara motionera på de anslag som regeringen ”öppnar upp” i ändringsbudgetarna, och i dessa fall får partierna bara föreslå avslag eller sänkta anslagsnivåer, inte höjda anslag. Detta innebär sammantaget att det ofta inte är meningsfullt för oppositionspartierna att motio­nera på ändringsbudgetar. I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen en rad ändringar av budgetanslag och bemyndiganden kopplade till försvaret och vårt stöd till Ukraina. Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att självt få styra över sin framtid måste försvaras. Ukrainas folk kan inte lämnas ensamt mot den ryska militären och den fullskaliga invasionen. Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges både militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina. Politisk enighet och högt folkligt stöd för Ukrainastödet är mycket viktigt. I den extra ändringsbudgeten föreslår regeringen att ett nytt anslag förs upp på statens budget: Stöd för sänkta priser i kollektivtrafik. Regeringen anför att anslaget bör få användas för utgifter för statsbidrag till kollektivtrafik som organiseras av regionala kollektivtrafikmyndigheter. Regeringen anger vidare att stödet avses att, efter ansökan, lämnas till regionala kollektivtrafikmyndigheter som har sänkt priset på månadsbiljetter eller motsvarande för ett obegränsat resande med 50 procent tidigast fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31 december 2026. Vänsterpartiet motsätter sig inte att regeringen uppmuntrar regionala kollektivtrafikmyndigheter att tillfälligt sänka priserna i kollektivtrafiken, men vi menar att priserna behöver sänkas permanent. Vi beklagar dock att regeringen har valt att exkludera färdtjänsten i förslaget. Färdtjänsten är hos de regionala kollektivtrafik­myndigheterna en form av kollektivtrafik, och att inte inkludera den är svårt att se som något annat än en illa genomtänkt avgränsning som till sin utformning blir diskriminerande. Att exkludera färdtjänstresenärer i en tid när stora prisökningar slår hårt och brett är anmärkningsvärt, särskilt då det är en grupp som generellt har en begränsad och ansträngd ekonomi och som således är i stort behov av halverad taxa. För Vänsterpartiet är en utbyggd och billig kollektivtrafik en prioriterad fråga. Vi vill därför införa en gemensam nationell månadsbiljett för all kollektivtrafik – en Sverigebiljett. Den ska kosta 450 kronor för vuxna och 225 kronor för barn och unga samt pensionärer. Det innebär i praktiken mer än en halvering av biljettpriserna. En liknande biljett har redan införts i Tyskland och haft stor påverkan på både resandet och utsläppen. Till skillnad från regeringens förslag är vårt förslag en permanent satsning. I samband med vårbudgeten för 2026 presenterade regeringen ett tillfälligt el- och gasprisstöd. Stödet hanterades i en extra ändringsbudget. Eftersom hushållen då ännu inte hade sparat några pengar genom regeringens högkostnadsskydd så välkomnade Vänsterpartiet regeringens förslag. Vi konstaterade dock att stödet hade kunnat utformas på ett bättre sätt för att nå fler, framför allt låginkomsttagare. I propositionen föreslår nu regeringen att Energistödet ökas med 1 miljard kronor. Anslaget används bl.a. för hög­kostnadsskydd till hushåll vid höga el- och gaspriser samt för att lämna stöd till hushåll vid höga el- och gaspriser. Vänsterpartiet har inget att erinra mot detta, men vi kan kon­statera att regeringens politik på området är helt otillräcklig. Vänsterpartiet kritiserade tidigt regeringens tidigare högkostnadsskydd. Vår kritik mot det för höga taket på 1,5 kronor per kilowattimme visade sig ha en mycket god grund. Trots mycket höga elpriser under vintern har högkostnadsskyddet sedan det infördes gett hushållen 0 kronor. Vänster­partiet har i stället föreslagit ett elpristak på 75 öre per kilowattimme som ska täcka hus­hållens elkostnader till 90 procent över pristaket. Vårt skydd finansieras av branschen, inte av skattebetalarna. Med vårt elpristak hade hushållen i samtliga elområden under vintern fått mer pengar till annat. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Nadja Awad (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V)