Skatteutskottet

Motion till riksdagen 2026/27:256 av Yusuf Aydin (KD) Ett mer transparent skattesystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att fler arbetsgivare redovisar arbetsgivaravgiften på de anställdas lönespecifikationer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetsgivaravgiften bör redovisas på den enskildes slutskattebesked och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett öppet och transparent skattesystem är en viktig förutsättning för en väl fungerande demokrati. För att medborgare ska kunna ta ställning till skattenivåer och den offentliga sektorns användning av gemensamma resurser krävs att det finns god kunskap om hur högt det samlade skatteuttaget faktiskt är. Undersökningar visar att många svenskar underskattar hur stor del av arbetskostnaden som går till skatter och avgifter. En förklaring är att en betydande del av beskattningen inte är synlig för den enskilde löntagaren. Arbetsgivaravgiften utgör en betydande del av arbetsgivarens kostnad för arbete men redovisas normalt inte på ett sätt som är lättillgängligt för den anställde. Den 1 juli 2026 trädde nya regler i kraft som innebär att myndigheter under reger­ingen ska informera sina anställda om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Reformen omfattar närmare 300 000 statsanställda och är ett välkommet steg mot ökad öppenhet kring beskattningen av arbete. Samtidigt omfattas merparten av Sveriges löntagare inte av denna ordning. Reger­ingen bör därför överväga ytterligare åtgärder för att öka transparensen på hela arbets­marknaden. Ett första steg är att ge Skatteverket i uppdrag att informera arbetsgivare om möjligheten att redovisa arbetsgivaravgiften på lönespecifikationen. De tekniska förut­sättningarna finns redan i många lönesystem och åtgärden kan genomföras utan större administrativa kostnader. Vidare bör arbetsgivaravgiften framgå av slutskattebeskedet. Skatteverket redovisar redan i dag omfattande information om individens inkomster och skatter. Genom att även synliggöra arbetsgivaravgiften skulle den enskilde få en mer heltäckande bild av hur beskattningen av arbete ser ut. Kommuner och regioner bör också uppmuntras att följa statens exempel. Som stora offentliga arbetsgivare kan de bidra till ökad transparens och stärka medborgarnas kunskap om skattesystemets utformning. Ökad öppenhet kring arbetsgivaravgiften handlar inte om att ta ställning för en viss skattenivå. Det handlar om att säkerställa att medborgarna har tillgång till relevant information om de skatter och avgifter som finansierar vår gemensamma välfärd. En väl informerad medborgare ges bättre förutsättningar att delta i den demokratiska debatten och utvärdera hur offentliga resurser används. Yusuf Aydin (KD)

Skatteutskottets utlåtande 2026/27:SkU9 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till ändringar av direktiv vad gäller regelförenklingar på direktbeskattningens område Sammanfattning Utskottet anser att kommissionens förslag i vissa delar strider mot subsidiari­tetsprincipen och föreslår i enlighet med 10 kap. 3 § riksdagsordningen att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Utskottet välkomnar kommissionens ambition att förenkla och förtydliga skattereglerna på direktbeskattningens område för att därigenom minska företagens rapporteringskrav och administrativa börda samt förbättra förutse­barheten vid tillämpningen av skattereglerna. Utskottet vill i detta sammanhang betona att grundprincipen om medlems­staternas befogenhet på skatteområdet måste värnas när det gäller direkta skatter. Det faller inom varje medlemsstats nationella kompetens att säkra väl­färden genom att ta ut skatter och använda skatteintäkter på ett lämpligt sätt. Företagsbeskattningen är dessutom nära integrerad med andra delar av skatte­området och med medlemsstaternas politiska och ekonomiska förhållanden. Nyttan av att ha harmoniserade regler måste därför vägas mot medlems­staternas befogenheter och möjligheten att införa och behålla egna nationella regler. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att kommissionens förslag om en unionsgemensam miniminivå för avdrag för kostnader för forskning och utveckling i direktivet mot skatteundandraganden inte kan betraktas som en förenkling av befintlig unionslagstiftning. Förslaget innebär enligt utskottet i stället en harmonisering av ett nytt område där medlems­staterna hittills haft frihet att själva utforma sina regler. Utformningen av skattemässiga incitament för forskning och utveckling är enligt utskottet en fråga som faller inom varje medlemsstats kompetens och som därför i första hand bör avgöras på nationell nivå. Utskottet noterar vidare att flera av de övriga förslagen lämnas inom ramen för s.k. minimidirektiv. Detta gäller exempelvis de föreslagna ändringarna av ränteavdragsbegränsningsreglerna i direktivet mot skatteundandraganden samt förslagen om en utökad källskattebefrielse genom slopade innehavskrav i moder- och dotterbolagsdirektivet respektive ränte- och royaltydirektivet. När förslag inom ramen för sådana direktiv innebär att medlemsstaternas nationella kompetens begränsas ställs det enligt utskottet höga krav på att kommissionen tydligt kan visa att åtgärderna är nödvändiga för att uppnå de angivna målen och att de inte går utöver vad som krävs. Sammanfattningsvis anser utskottet att kommissionen inte har visat att det angivna målet om förenkling inte kan uppnås genom åtgärder på nationell nivå och att den föreslagna harmoniseringen av reglerna om avdrag för kostnader för forskning och utveckling därför är nödvändig för att uppnå målet. När det gäller de övriga förslag som innebär inskränkningar av medlemsstaternas handlingsutrymme inom ramen för befintliga minimidirektiv anser utskottet att kommissionen inte tillräckligt tydligt har visat att dessa inskränkningar utgör riktade ändringar som inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det angivna målet om förenkling. Prövade förslag Kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiven 2003/49/EG, 2009/133/EG, 2011/96/EU, (EU) 2016/1164, (EU) 2017/1852, (EU) 2025/50 vad gäller förenkling av unionens ramverk för direkt beskattning och stöd till EU:s tillväxt och konkurrenskraft (COM(2026) 560). Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Utskottets prövning Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till ändringar av direktiv vad gäller regelförenklingar på direktbeskattningens område Bilaga 1 Förteckning över prövade förslag Bilaga 2 Motiverat yttrande från Sveriges riksdag Utskottets förslag till riksdagsbeslut Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till ändringar av direktiv vad gäller regelförenklingar på direktbeskattningens område Riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande med den lydelse som framgår av utskottets förslag i bilaga 2. Stockholm den 15 oktober 2026 På skatteutskottets vägnar Boriana Åberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Boriana Åberg (M), Kalle Olsson (S), Eric Westroth (SD), Marie Olsson (S), Marie Nicholson (M), Frida Tånghag (V), Helena Vilhelmsson (C), Adam Reuterskiöld (M), Marcus Friberg (MP), Yusuf Aydin (KD), Mathias Tegnér (S), Andreas Ahlqvist (SD), Therese Kristiansson (S), Anders Ekegren (L), Birte Sandberg (C), Magnus Johansson (S) och Gunilla Gomér (SD). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Kommissionen presenterade den 24 juni 2026 ett direktivförslag om ändring av direktiven 2003/49/EG, 2009/133/EG, 2011/96/EU, (EU) 2016/1164, (EU) 2017/1852, (EU) 2025/50 vad gäller förenkling av unionens ramverk för direkt beskattning och stöd till EU:s tillväxt och konkurrenskraft. Förslaget innebär omfattande regelförenklingar på skatteområdet för att förenkla unionens ramverk för direkt beskattning och stödja EU:s tillväxt och konkurrenskraft. Riksdagen ska enligt 9 kap. 20 § riksdagsordningen pröva om ett utkast till en lagstiftningsakt inom Europeiska unionen strider mot subsidiaritets­principen. Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på vare sig central, regional eller lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Inom ramen för prövningen är det möjligt att använda ett proportionalitetstest. Enligt proportionalitetsprincipen ska unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. Kammaren ska enligt 10 kap. 2 § riksdagsordningen hänvisa ett utkast till lagstiftningsakt till det berörda utskottet för prövning. Om ett utkast strider mot subsidiaritetsprincipen ska utskottet lämna ett utlåtande till kammaren med förslag om att riksdagen ska lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Kammaren hänvisade det aktuella ärendet till skatteutskottet den 29 september 2026. Tidsfristen för att lämna ett motiverat yttrande löper ut den 27 oktober 2026. Regeringen har informerat om sin bedömning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i ärendet i faktapromemoria 2025/26:FPM106 Omnibus XI; regelförenklingar på skatteområdet. I samband med utskottets sammanträde den 15 oktober 2026 informerade statssekreterare Carolina Lindholm med medarbetare från Finansdepartementet utskottets ledamöter om frågan. Bakgrund I kommissionens politiska riktlinjer för 2024–2029 fastställs målet att göra det enklare och effektivare att driva företag i unionen genom att minska den administrativa bördan och förenkla genomförandet. Kommissionen har satt som mål att minska den administrativa bördan med minst 25 procent för alla företag och med minst 35 procent för små och medelstora företag före mandat­periodens slut. Under 2025 angav kommissionen att den arbetade med förslag som förenklar, konsoliderar och kodifierar lagstiftningen. I mars 2025 antog rådet slutsatser om en agenda för skatterationalisering och skatteförenkling som skulle bidra till EU:s konkurrenskraft. I slutsatserna efterlyste rådet bl.a. en översyn av EU:s befintliga rättsliga ram på skatteområdet. Kommissionen gjorde därefter en översyn av EU:s lagstiftning på direktskatteområdet. Förslaget om en omnibus på skatteområdet annonserades slutligen i kommissionens arbetsprogram för 2026 som en del av en bredare agenda för att förenkla EU:s lagstiftning, minska onödig administrativ börda och stärka konkurrenskraften på den inre marknaden. Kommissionen presenterade därefter den 24 juni 2026 förslag till rådets direktiv om ändring av direktiven 2003/49/EG, 2009/133/EG, 2011/96/EU, (EU) 2016/1164, (EU) 2017/1852, (EU) 2025/50 vad gäller förenkling av unionens ramverk för direkt beskattning och stöd till EU:s tillväxt och konkurrenskraft. Förslagets huvudsakliga innehåll Ränte- och royaltydirektivet För att förenkla de materiella och processuella villkoren för företag att få tillgång till källskattebefrielse föreslår kommissionen att kravet på minsta innehav inom ramen för begreppet ”närstående bolag” i direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (ränte- och royaltydirektivet) tas bort. Det innebär att betalningar av räntor och royalties mellan bolag inom unionen omfattas av undantaget från källskatt oavsett storleken på innehavet dem emellan, dvs. att medlemsstater inte får ta ut källskatter på räntor och royalties mellan företag i EU. Vidare föreslår kommissionen att medlemsstaterna ska säkerställa att ränte- och royaltybetalningar inte blir föremål för dubbel icke-beskattning. Medlemsstaterna ska säkerställa detta genom att antingen ta ut källskatt eller neka avdrag för ränte- och royaltybetalningar till företag i jurisdiktioner som inte tar ut företagsskatt eller där den nominella skattesatsen på intäkter från ränta och royalty uppgår till 0 procent. Detta ska dock inte gälla om det mottagande företaget ingår i en koncern som omfattas av en kvalificerad nationell tilläggsskatt, minimibeskattningsdirektivet eller pelare 2. Kommissionen föreslår också att administrativa förfaranden eller tillstånds­förfaranden som innebär att skattemyndigheter har rätt att kontrollera att förutsättningarna för tillämpning av direktivet är uppfyllda ska begränsas till situationer där den skattskyldige själv inte kan göra den bedömningen. Vidare föreslår kommissionen att direktivet ska tillämpas på betalningar som hör till verksamheten vid ett fast driftställe, oavsett om betalningarna är skattemässigt avdragsgilla i medlemsstaten där det fasta driftstället ligger. Slutligen uppdateras bilagan med listan på företagsformer som omfattas av direktivet. Enligt förslaget får kommissionen behörighet att anta delegerade akter som uppdaterar bilagorna med nya företagsformer som ska omfattas av direktivet. Fusionsdirektivet För att säkerställa att gränsöverskridande omstruktureringar kan genomföras utan omedelbar beskattning även i fall som rör omstruktureringar som inte omfattas av direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (fusionsdirektivet) föreslår kommissionen att direktivet utvidgas till att omfatta förenklad fusion och delning genom separation enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt. Kommissionen föreslår att reglerna om flyttning av säte från en medlems­stat till en annan utvidgas till att även omfatta andra företagsformer än europa­bolag och europeiska kooperativa föreningar. Kommissionen föreslår vidare att bilagan med listan på företagsformer som omfattas av direktivet uppdateras. Enligt förslaget får kommissionen behörig­het att anta delegerade akter som uppdaterar bilagorna med nya företagsformer som ska omfattas av direktivet. Moder- och dotterbolagsdirektivet För att förenkla villkoren för företag att få tillgång till källskattebefrielse föreslår kommissionen att bestämmelsen om ägandekrav för moderbolag tas bort i direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (moder- och dotterbolagsdirektivet). Det innebär att medlems­stater inte får ta ut källskatt på utdelningar mellan bolag i EU. Vidare föreslår kommissionen att omfattningen av direktivet ska utvidgas till att omfatta utdelningar till pensionsinstitut. Kommissionen föreslår också att administrativa förfaranden eller tillståndsförfaranden som innebär att skattemyndigheter har rätt att kontrollera att förutsättningarna för tillämpning av direktivet är uppfyllda ska begränsas till situationer där den skattskyldige själv inte kan göra den bedömningen. Slutligen föreslår kommissionen att bilagan med listan på företagsformer som omfattas av direktivet uppdateras. Enligt förslaget får kommissionen behörighet att anta delegerade akter som uppdaterar bilagorna med nya före­tagsformer som ska omfattas av direktivet. Direktivet mot skatteundandraganden Miniminivå för avdrag för kostnader för forskning och utveckling För att stärka europeiska företags konkurrenskraft, främja innovation och förenkla den gröna och digitala omställningen är det enligt kommissionen viktigt att främja investeringar i forskning och utveckling på EU:s inre marknad. Kommissionen föreslår därför att det ska införas en lägsta nivå för avdrag för kostnader för forskning och utveckling i direktiv (EU) 2016/1164 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden). Förslaget innebär att företag ska få fullt avdrag för kostnader för investeringar i anläggningar, maskiner och materiella tillgångar som används i forskning och utveckling. Företagen ska själva få välja om avdraget ska göras direkt i den period som kostnaden uppstått eller under de fyra efterföljande åren. För att säkerställa att regeln används korrekt och för att motverka missbruk föreslås specifika regler mot missbruk, regler om återföring av avdraget samt justering av beskattningen om tillgångarna avyttras, förstörs eller upphör att ägas av den skattskyldige. Vidare föreslås justeringar i EBITDA-beräkningen (Earnings Before Interest, Tax, Depreciation and Amortisation) i ränteavdragsbegränsnings­regeln för att undvika att ett företags avdrag för forsknings- och utvecklings­kostnader påverkar EBITDA-resultatet. Ändringar i ränteavdragsbegränsningsreglerna Kommissionen konstaterar att ränteavdragsbegränsningsreglernas flexibilitet med flera valmöjligheter för medlemsstaterna har lett till ett fragmenterat, komplext och oförutsebart regelverk. Den globala minimiskatt som nyligen infördes innebär också enligt kommissionen att ränteavdragsbegränsningsreglerna bör anpassas för att säkerställa en samstämmig reglering och undvika överlappningar när det gäller tillämpningsområde, syften och rättsverkningar. Detta gäller enligt kommissionen särskilt risken för dubbelbeskattning och dubbla rapporterings­skyldigheter. Kommissionen föreslår därför att det ska vara obligatoriskt för medlems­stater att medge avdrag med 30 procent av det negativa räntenettot. Kommissionen föreslår vidare att även förenklingsregeln som undantar företag eller företagsgrupper med negativa räntenetton upp till 3 miljoner euro ska vara obligatorisk. Beloppsgränsen föreslås justeras årligen genom en indexuppräkning som baseras på inflationen. För att åstadkomma lättnader vid plötsliga resultatfall föreslår kommis­sionen att företag som har ett EBITDA-resultat som minskat med minst 50 procent jämfört med närmast föregående redovisningsperiod ska få fullt avdrag för sina räntekostnader den perioden. Kommissionen föreslår också ett undantag för vissa lågrisklån från tredje part. Förslaget innebär att beräkningen av negativt räntenetto ändras så att räntebetalningar till icke närstående företag, såsom oberoende låneinstitut inte ska beaktas vid beräkningen, om lånet används för att finansiera företagets egen verksamhet. Vidare föreslås att carry forward-regeln och gruppregeln, som tidigare varit frivilliga, görs obligatoriska. Carry forward-regeln innebär att ett ränteavdrag som inte får dras av ett visst år ska kunna sparas och utnyttjas vid senare beskattningsår. Gruppregeln innebär att ett företag i en koncern under vissa förutsättningar får göra större ränteavdrag än vad den ordinarie EBITDA-regeln tillåter, om företagets skuldsättning motsvarar koncernens skuld­sättning. För att stödja en snabb upprustning av försvaret inom EU föreslår kommissionen slutligen en rad undantag från ränteavdragsbegränsningsregeln för vissa försvarsinvesteringar. Kommissionen föreslår att lånekostnader för att finansiera vissa försvarsinvesteringar inom EU enligt Safe-förordningen (Säkerhetsaktion för Europa) undantas från ränteavdragsbegränsningsregelns tillämpningsområde under en period av fem år efter att direktivet trätt i kraft. Även intäkter från produkter inom försvarsområdet och andra produkter för försvarsändamål ska undantas från EBITDA-beräkningen. Breddad skatteflyktsregel För att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av reglerna om skatte­undandragande inom EU föreslår kommissionen att skatteflyktsregelns tillämpningsområde ska breddas så att regeln omfattar samtliga direkta skatter som påförs företag. Det innebär att den även ska omfatta källskatt samt tilläggsskatt enligt rådets direktiv 2022/2523 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen (minimibeskattningsdirektivet). Undantag från reglerna om utländska kontrollerade bolag CFC-regler (Controlled Foreign Company utländskt kontrollerat bolag) innebär att ett moderbolag löpande kan beskattas för inkomster i ett låg­beskattat utländskt dotterbolag, även om vinsten inte har delats ut. Syftet är att motverka att vinster flyttas till lågskatteländer. Kommissionen anser att CFC-reglerna har stora överlappningar med den globala minimibeskattningen i minimibeskattningsdirektivet (Income Inclusion rule, IIR-regeln). Kombinationen av dessa regelverk kan enligt kommissionen leda till ekonomisk dubbelbeskattning och komplicerad efterlevnadsskyldighet i form av överlappande beräkningar och rapporteringskrav. Därför föreslås att företag som omfattas av minimibeskattningsdirektivet (pelare 2) ska undantas från CFC-reglerna. Samma sak ska enligt förslaget gälla för företag som ingår i koncerner som har sitt koncernmoderbolag i en stat vars regelverk är godkänt som ett side-by-side system. Enligt kommissionens utvärdering har medlemsstaterna haft mycket få CFC-fall som rört små och medelstora företag i EU (SME-grupper) sedan skatteflyktsdirektivet började tillämpas. Kommissionen föreslår därför ett obligatoriskt undantag från CFC-reglerna även för sådana företag. Vidare begränsas medlemsstaternas möjlighet att välja hur den låg­beskattade inkomsten i ett CFC-företag ska beräknas. Den s.k. modell A, som innebär att vissa särskilt angivna inkomstslag inkluderas i moderföretagets skattebas, görs obligatorisk medan möjligheten att tillämpa modell B slopas. Ändringar i reglerna om hybrida missmatchningar I reglerna om hybrida missmatchningar finns en regel om importerade miss­matchningar som syftar till att motverka att missmatchningar mellan tredje länder som inte har genomfört hybridregler flyttas in i länder som har hybridregler. Mot bakgrund av att regeln om importerade missmatchningar är svår att tillämpa och skapar administrativ börda för både företag och skatte­myndigheter föreslår kommissionen att regeln slopas. Skattetvistlösningsdirektivet För att säkerställa ett mer enhetligt, effektivt och tillgängligt tvistlösnings­förfarande och för att minska den administrativa bördan föreslår kommis­sionen en rad ändringar i direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen (skattetvistlösnings­direktivet). Enligt kommissionen har direktivet inte tillämpats i den omfattning som förväntats och förfarandet uppfattas fortfarande som alltför komplext och långsamt. Kommissionen föreslår därför bl.a. förtydligande av vissa begrepp, ett förenklat förfarande för ansökan om tvistlösning, begränsade möjligheter för skatteadministrationer att avvisa en ansökan, en utvidgad möjlighet att avhjälpa brister i ansökan samt en harmoniserad rapportering. Direktivet om snabbare och säkrare skattelättnad för överskjutande källskatt Kommissionen föreslår även följdändringar i direktivet om snabbare och säkrare skattelättnad för överskjutande källskatt (FASTER) med anledning av de föreslagna ändringarna i moder- och dotterbolagsdirektivet samt ränte- och royaltydirektivet. Förslaget innebär att de förfaranden för direktnedsättning och snabb återbetalning av källskatt som införs genom FASTER ska vara tillgängliga även i situationer där betalningen omfattas av den fullständiga källskattebefrielse som följer av dessa direktiv. Förslaget innebär också att nationella system för återbetalning och direktnedsättning ska vara tillämpliga. Enligt kommissionen kommer förslaget att minska behovet av åter­betalningsförfaranden och förenkla den praktiska hanteringen. Utskottets prövning Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till ändringar av direktiv vad gäller regelförenklingar på direktbeskattningens område Utskottets förslag i korthet Riksdagen lämnar ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Subsidiaritetsprincipen Innebörden av subsidiaritetsprincipen framgår av artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen. Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på vare sig central, regional eller lokal nivå, och därför på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Inom ramen för prövningen är det möjligt att använda ett proportionalitetstest. Enligt proportionalitetsprincipen ska unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördraget. Kommissionens bedömning Kommissionen anser att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen eftersom frågan kräver ett gemensamt initiativ på hela den inre marknaden. Kommissionen anger att medlemsstaterna är ansvariga för att förenkla sina interna regler, men att ändringar i befintlig EU-lagstiftning enligt fördragen bara kan göras på EU-nivå. Ändringar krävs för att förenkla och förtydliga de gemensamma reglerna, hantera de utmaningar som har identifierats och därmed förbättra konkurrenskraften hos företag inom EU. Detta innebär att syftet med förslaget inte kan uppnås om varje medlemsstat agerar enskilt. Målsättningen med förslaget är enligt kommissionen att förenkla det befintliga unionsramverket inom området direkt beskattning i syfte att minska onödiga efterlevnadsbördor, förbättra rättssäkerheten och säkerställa den inre marknadens funktion. Dessutom skulle enligt kommissionen åtgärder på EU-nivå ge ett tydligt mervärde för både företag och skatteförvaltningar. Målsättningen är att undanröja överlappande eller överflödiga regler, effektivisera förfaranden, ytterligare minska dubbelbeskattning och marknadssnedvridningar, förtydliga begrepp, slopa föråldrade bestämmelser och åtgärda skillnader i hur reglerna tillämpas i medlemsstaterna. Förslaget skulle göra EU:s skatteregler och förfaranden tydligare och enklare, och det skulle därmed bli mindre kostsamt för företag att verka i flera medlemsstater. Detta skulle enligt kommissionen möjliggöra ett bättre utnyttjande av den inre marknadens potential och göra den till en mer attraktiv plats att etablera företag och investera. För skatteförvaltningar skulle tydligare och effektivare regler förenkla efter­levnadskontroller och skatterevisioner samt minska tvister och administrativa bördor. Enligt kommissionen är förslaget begränsat till riktade ändringar som är nödvändiga för att förenkla den befintliga EU-lagstiftningen när det gäller direkt skatt och för att skapa ett mer enhetligt och effektivt regelverk. Förslaget går inte utöver vad som krävs för att uppnå dessa mål. Kommissionen fram­håller att förslaget bevarar de grundläggande syftena och skyddsmekanis­merna i de ursprungliga direktiven samtidigt som specifika bestämmelser uppdateras, effektiviseras och förenklas i de fall bestämmelserna identifierats som särskilt komplexa, administrativt betungande, otydliga eller förknippade med oproportionerliga kostnader för efterlevnad. Förslaget uppnår därmed en väl avvägd balans mellan förenkling, rättssäkerhet och bevarandet av de ursprungliga målsättningarna, dvs. att säkerställa en hög skyddsnivå mot skatteundandragande på den inre marknaden. Regeringens preliminära ståndpunkt Att förenkla för företag och myndigheter är viktigt för att stärka EU:s konkurrenskraft och den inre marknaden. Regeringen välkomnar därför Europeiska kommissionens fortsatta fokus på att förtydliga och förenkla EU-lagstiftningen. Regeringen välkomnar ambitionen med förenklingspaketet om direkt skatt och stöder åtgärder som innebär förenklingar av EU:s regelverk på detta område. Regeringen anser att det är viktigt att minska företagens rappor­teringskrav och administrativa börda samt att förbättra förutsebarheten vid tillämpningen av skattereglerna. Regeringen välkomnar därtill förslag som förbättrar förutsättningarna för långsiktig tillväxt. Ett enklare och mer ända­målsenligt EU-regelverk kan bidra till att stärka den inre marknaden, främja svenska och europeiska företags konkurrenskraft och förbättra förut­sättningarna för tillväxt inom EU. Förslaget är omfattande och i vissa avseenden långtgående. Ett centralt ingångsvärde för det svenska förhandlingsarbetet är enligt regeringen att ändringar i regelverket behöver innebära faktiska förenklingar och för­bättringar. Vidare behöver effekterna på medlemsstaternas offentliga finanser beaktas. Regeringen är principiellt emot ökad harmonisering av skatter på EU-nivå, det gäller i synnerhet på området för direkt skatt. Nyttan av förändrade regler behöver därför i varje enskilt fall vägas mot den inskränkning av medlems­staternas möjlighet att införa och utforma egna nationella regler som en harmonisering medför. Det är vidare viktigt att EU-lagstiftning på skatteområdet inte påverkar åtaganden som Sverige och andra medlemsstater har enligt avtal, såsom skatteavtal, med tredje land. Regeringens bedömning av förslagets förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna Kommissionen anser att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen eftersom frågan kräver ett gemensamt initiativ på hela den inre marknaden. Kommissionen anger att målsättningen med förslaget är att förenkla det befintliga unionsramverket inom området direkt beskattning i syfte att minska onödiga efterlevnadsbördor, förbättra rättssäkerheten och säkerställa den inre marknadens välfungerande funktion. Kommissionen anger vidare att medan medlemsstaterna är ansvariga för att förenkla sina interna regler, kan ändringar i befintlig EU-lagstiftning enligt fördragen bara göras på EU-nivå. Ändringar krävs för att förenkla och för­tydliga de gemensamma reglerna, hantera de utmaningar som har identifierats och därmed förbättra konkurrenskraften hos företag inom EU. Detta innebär att syftet med förslaget inte kan uppnås om varje medlemsstat agerar enskilt. Regeringen vill inledningsvis framhålla att medlemsstaternas befogenhet på skatteområdet måste värnas när det gäller direkta skatter. Det gäller bl.a. möjligheten att kunna införa och behålla egna nationella regler. Det faller inom ramen för varje medlemsstats nationella befogenhet att säkra välfärden genom att ta ut och använda skatteintäkter på lämpligt sätt. Företagsbeskattningen är nära integrerad både med andra delar av skatteområdet och med medlems­staternas ekonomiska och politiska förhållanden. Skillnader i medlems­staternas regler för beskattning av företag innebär därför inte i sig att de skulle utgöra hinder för den inre marknaden eller orsaka orättvis konkurrens. Regeringen instämmer i kommissionens konstaterande att förändringar i existerande EU-lagstiftning bara kan göras på EU nivå. Regeringen delar också kommissionens ambition att förenkla skattereglerna för företag inom EU och göra dem mer ändamålsenliga. Regeringen anser dock att kommis­sionens bedömning av förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan, utifrån det angivna syftet med förslaget, ifrågasättas till den del som förslagen inte utgör förenkling av befintlig EU-lagstiftning utan innebär harmonisering på nya områden. Det gäller särskilt förslaget om en miniminivå för avdrag för kostnader för forskning och utveckling. Även om invändningar kan riktas mot delar av förslaget i subsidiaritets-hänseende, anser regeringen sammantaget att det inte finns skäl att ifrågasätta kommissionens bedömning att förslaget är förenligt med subsidiaritets­principen Utskottets ställningstagande Utskottet välkomnar kommissionens ambition att förenkla och förtydliga skattereglerna på direktbeskattningens område för att därigenom minska företagens rapporteringskrav och administrativa börda samt förbättra förutse­barheten vid tillämpningen av skattereglerna. Ett enklare och mer ändamåls­enligt EU-regelverk kan enligt utskottet bidra till att stärka den inre marknaden, främja svenska och europeiska företags konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för tillväxt. Kommissionens förenklingspaket är omfattande och innehåller förslag till bl.a. förenklingar i moder- och dotterbolagsdirektivet, ränte- och royalty­direktivet, fusionsdirektivet, direktivet mot skatteundandraganden, tvist­lösningsdirektivet samt direktivet om snabbare och säkrare skattelättnad för överskjutande källskatt. Utskottet vill i detta sammanhang betona att grundprincipen om medlems­staternas befogenhet på skatteområdet måste värnas när det gäller direkta skatter. Det faller inom varje medlemsstats nationella kompetens att säkra väl­färden genom att ta ut skatter och använda skatteintäkter på ett lämpligt sätt. Företagsbeskattningen är dessutom nära integrerad med andra delar av skatte­området och med medlemsstaternas politiska och ekonomiska förhållanden. Nyttan av att ha harmoniserade regler måste därför vägas mot medlems­staternas befogenheter och möjligheten att införa och behålla egna nationella regler. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att kommis­sionens förslag om en unionsgemensam miniminivå för avdrag för kostnader för forskning och utveckling i direktivet mot skatteundandraganden inte kan betraktas som en förenkling av befintlig unionslagstiftning. Förslaget innebär enligt utskottet i stället en harmonisering av ett nytt område där medlems­staterna hittills haft frihet att själva utforma sina regler. Utformningen av skattemässiga incitament för forskning och utveckling är enligt utskottet en fråga som faller inom varje medlemsstats kompetens och som därför i första hand bör avgöras på nationell nivå. En unionsgemensam miniminivå för avdragsrätt innebär att medlemsstaternas handlingsutrymme inom den direkta beskattningen begränsas. Utskottet noterar vidare att flera av de övriga förslagen lämnas inom ramen för s.k. minimidirektiv. Detta gäller exempelvis de föreslagna ändringarna av ränteavdragsbegränsningsreglerna i direktivet mot skatteundandraganden samt förslagen om en utökad källskattebefrielse genom slopade innehavskrav i moder- och dotterbolagsdirektivet respektive ränte- och royaltydirektivet. Minimidirektiv innebär att unionen fastställer en gemensam lägstanivå samtidigt som medlemsstaterna får ett betydande handlingsutrymme att beakta nationella förhållanden och att införa eller behålla egna regler. När förslag inom ramen för sådana direktiv innebär att medlemsstaternas nationella kompetens begränsas ställs det enligt utskottet höga krav på att kommissionen tydligt kan visa att åtgärderna är nödvändiga för att uppnå de angivna målen och att de inte går utöver vad som krävs. Sammanfattningsvis anser utskottet att kommissionen inte har visat att det angivna målet om förenkling inte kan uppnås genom åtgärder på nationell nivå och att den föreslagna harmoniseringen av reglerna om avdrag för kostnader för forskning och utveckling därför är nödvändig för att uppnå målet. När det gäller de övriga förslag som innebär inskränkningar av medlemsstaternas handlingsutrymme inom ramen för befintliga minimidirektiv anser utskottet att kommissionen inte tillräckligt tydligt har visat att dessa inskränkningar utgör riktade ändringar som inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det angivna målet om förenkling. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att kommissionens förslag i vissa delar inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Utskottet föreslår därför att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande med den lydelse som framgår av bilaga 2. Bilaga 1 Förteckning över prövade förslag Kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiven 2003/49/EG, 2009/133/EG, 2011/96/EU, (EU) 2016/1164, (EU) 2017/1852, (EU) 2025/50 vad gäller förenkling av unionens ramverk för direkt beskattning och stöd till EU:s tillväxt och konkurrenskraft (COM(2026) 560). Bilaga 2 Motiverat yttrande från Sveriges riksdag Riksdagen välkomnar kommissionens ambition att förenkla och förtydliga skattereglerna på direktbeskattningens område för att därigenom minska företagens rapporteringskrav och administrativa börda samt förbättra förutse­barheten vid tillämpningen av skattereglerna. Ett enklare och mer ändamåls­enligt EU-regelverk kan enligt riksdagen bidra till att stärka den inre marknaden, främja svenska och europeiska företags konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för tillväxt. Kommissionens förenklingspaket är omfattande och innehåller förslag till bl.a. förenklingar i moder- och dotterbolagsdirektivet, ränte- och royalty­direktivet, fusionsdirektivet, direktivet mot skatteundandraganden, tvist­lösningsdirektivet samt direktivet om snabbare och säkrare skattelättnad för överskjutande källskatt. Riksdagen vill i detta sammanhang betona att grundprincipen om medlems­staternas befogenhet på skatteområdet måste värnas när det gäller direkta skatter. Det faller inom varje medlemsstats nationella kompetens att säkra väl­färden genom att ta ut skatter och använda skatteintäkter på ett lämpligt sätt. Företagsbeskattningen är dessutom nära integrerad med andra delar av skatte­området och med medlemsstaternas politiska och ekonomiska förhållanden. Nyttan av att ha harmoniserade regler måste därför vägas mot medlems­staternas befogenheter och möjligheten att införa och behålla egna nationella regler. Mot denna bakgrund delar riksdagen regeringens bedömning att kommissionens förslag om en unionsgemensam miniminivå för avdrag för kostnader för forskning och utveckling i direktivet mot skatteundandraganden inte kan betraktas som en förenkling av befintlig unionslagstiftning. Förslaget innebär enligt riksdagen i stället en harmonisering av ett nytt område där medlemsstaterna hittills haft frihet att själva utforma sina regler. Utformningen av skattemässiga incitament för forskning och utveckling är enligt riksdagen en fråga som faller inom varje medlemsstats kompetens och som därför i första hand bör avgöras på nationell nivå. En unionsgemensam miniminivå för avdragsrätt innebär att medlemsstaternas handlingsutrymme inom den direkta beskattningen begränsas. Riksdagen noterar vidare att flera av de övriga förslagen lämnas inom ramen för s.k. minimidirektiv. Detta gäller exempelvis de föreslagna ändringarna av ränteavdragsbegränsningsreglerna i direktivet mot skatte­undandraganden samt förslagen om en utökad källskattebefrielse genom slopade innehavskrav i moder- och dotterbolagsdirektivet respektive ränte- och royaltydirektivet. Minimidirektiv innebär att unionen fastställer en gemensam lägstanivå samtidigt som medlemsstaterna får ett betydande handlingsutrymme att beakta nationella förhållanden och att införa eller behålla egna regler. När förslag inom ramen för sådana direktiv innebär att medlemsstaternas nationella kompetens begränsas ställs det enligt riksdagen höga krav på att kommissionen tydligt kan visa att åtgärderna är nödvändiga för att uppnå de angivna målen och att de inte går utöver vad som krävs. Sammanfattningsvis anser riksdagen att kommissionen inte har visat att det angivna målet om förenkling inte kan uppnås genom åtgärder på nationell nivå och att den föreslagna harmoniseringen av reglerna om avdrag för kostnader för forskning och utveckling därför är nödvändig för att uppnå målet. När det gäller de övriga förslag som innebär inskränkningar av medlemsstaternas handlingsutrymme inom ramen för befintliga minimidirektiv anser riksdagen att kommissionen inte tillräckligt tydligt har visat att dessa inskränkningar utgör riktade ändringar som inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det angivna målet om förenkling. Mot bakgrund av det anförda anser riksdagen att kommissionens förslag i vissa delar inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Skatteutskottets betänkande 2026/27:SkU3 Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare Sammanfattning Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att underlätta och förbättra Skatteverkets kontroller samt effektivisera arbetet mot skatteundandragande, fusk och arbetslivskriminalitet i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare. I propositionen föreslås ändringar i skatteförfarandelagen i bestämmelserna för skattereduktion för hushållsarbete och installation av grön teknik samt i regelverket för personalliggare. Bland annat ska uppgifterna i en begäran om utbetalning lämnas på heder och samvete. Utförare ska även i sin begäran om utbetalning ange om underentreprenörer eller bemanningsföretag har anlitats för hushållsarbete eller installation av grön teknik. Skatteverket ska också i vissa fall få använda tredjemansföreläggande vid kontroll av en utbetalning eller begäran om utbetalning. Dessutom ska vissa ytterligare uppgifter registreras i personalliggaren, och Skatteverket ska få genomföra kontrollbesök för ett nytt ändamål. Uppgifter i en elektronisk personalliggare ska kunna överföras elektroniskt till Skatteverket. Det införs vidare en möjlighet till efter­beskattning om det föranleds av ett beslut om återbetalning i ett ärende eller mål enligt förfarandelagarna om skattereduktion för hushållsarbete eller installation av grön teknik. Slutligen införs regler om att kostnadsränta på ett belopp som Skatteverket beslutat att utföraren ska betala tillbaka, ska beräknas till och med den dag beloppet återbetalas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena. Utskottet föreslår även på eget initiativ att riksdagen antar utskottets förslag till ändring i skatteförfarandelagen med ikraftträdande den 31 december 2026. I betänkandet finns två särskilda yttranden (S, V, C, MP). Behandlade förslag Proposition 2025/26:282 Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare. Sju yrkanden i följdmotioner. Utskottet lägger på eget initiativ fram ett förslag till lagändring. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Utskottets överväganden Regeringens lagförslag Rättelse Lagstiftningens framtida utformning Utvärdering av lagstiftningen Särskilt yttrande 1. Särskilt yttrande (S, V, MP) 2. Särskilt yttrande (C) Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionerna Bilaga 2 Regeringens lagförslag Bilaga 3 Utskottets lagförslag Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Regeringens lagförslag Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 2. lag om ändring i lagen (2009:194) om förfarandet vid skatte­‑ reduktion för hushållsarbete, 3. lag om ändring i lagen (2020:1066) om förfarandet vid skatte­reduktion för installation av grön teknik. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:282 punkterna 1–3. 2. Rättelse Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). 3. Lagstiftningens framtida utformning Riksdagen avslår motion 2026/27:8 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 1–6. 4. Utvärdering av lagstiftningen Riksdagen avslår motion 2026/27:15 av Helena Vilhelmsson (C). Stockholm den 3 november 2026 På skatteutskottets vägnar Boriana Åberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Boriana Åberg (M), Niklas Karlsson (S), Kalle Olsson (S), Eric Westroth (SD), Marie Olsson (S), Marie Nicholson (M), Frida Tånghag (V), Mikael Eskilandersson (SD), Helena Vilhelmsson (C), Adam Reuterskiöld (M), Marcus Friberg (MP), Yusuf Aydin (KD), Mathias Tegnér (S), Andreas Ahlqvist (SD), Therese Kristiansson (S), Anders Ekegren (L) och Birte Sandberg (C). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:282 Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen. Det har väckts två följdmotioner med anledning av propositionen. I ärendet föreslår utskottet på eget initiativ ytterligare en ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). Utskottets lagförslag finns i bilaga 3. Utskottets överväganden Regeringens lagförslag Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens förslag om effektivare kontroll-möjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare. Bakgrund Regeringen beslutade i juni 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över uppgifterna på individnivå i arbetsgivardeklarationen och vissa frågor kopplade till personalliggare samt till skattereduktion för hushållsarbete och grön teknik. Utredningen överlämnade den 30 augusti 2024 sitt slutbetänkande Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare (SOU 2024:61). I slutbetänkandet lämnar utredningen förslag som gäller regelverken för skattereduktion för hushållsarbete och installation av grön teknik samt regelverket för personalliggare. Skatteverket lämnade den 11 oktober 2021 en skrivelse till Finans­departementet om förslag till ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att möjliggöra efterbeskattning om det föranleds av ett beslut om återbetalning i ett ärende eller mål enligt lagen om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete (2009:194) eller lagen om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik (2020:1066). Skatteverket föreslog även justerade tidpunkter för beräkning av kostnadsränta vid återbetalning enligt dessa lagar. Till skrivelsen bifogades promemorian Några frågor om förfarandet vid skattereduktion. Propositionen Regeringen bedömer att det finns behov av åtgärder för att underlätta och förbättra Skatteverkets kontroll av företag som utför hushållsarbete och installation av grön teknik, för att motverka risken för skatteundandragande, fusk och arbetslivskriminalitet. I propositionen föreslås ändringar i regelverken för skattereduktion för hushållsarbete och installation av grön teknik samt i regelverket för personalliggare. När det gäller företag som får utbetalning enligt regelverken om skattereduktion för hushållsarbete och grön teknik finns det dessutom ett särskilt intresse av att upprätthålla en god kontrollverksamhet, eftersom det är skattemedel som används till utbetalningarna. Det är nödvändigt för regelverkens funktion och legitimitet att träffsäkra och tillräckliga kontroller görs dels av att utbetalningarna är korrekta, dels av att de utbetalda medlen och de arbetskostnader som de avser att vara betalning för redovisas korrekt till grund för betalningsmottagarens skatter och avgifter. Skattereduktion för hushållsarbete och installation av grön teknik En skyldighet att ange om underentreprenörer eller bemanningsföretag har eller inte har anlitats Regeringen föreslår att utförare i sin begäran till Skatteverket om utbetalning ska ange om underentreprenörer eller bemanningsföretag har eller inte har anlitats för hushållsarbetet eller installationen av grön teknik. Skälen för regeringens förslag är att sådan information är värdefull som underlag för Skatteverkets riskbaserade kontroller. Skatteverket kan genom informationen på ett mer träffsäkert sätt bedöma vilka utförare det kan vara motiverad att göra en fördjupad granskning av. Den föreslagna uppgifts­skyldigheten kan antas medföra ett högst begränsat merarbete för utföraren. Uppgiftsskyldigheten ska inte vara sanktionerad. Uppgifterna i en begäran om utbetalning ska lämnas på heder och samvete Regeringen föreslår att uppgifterna i en begäran om utbetalning ska lämnas på heder och samvete. Det finns risk för att oriktiga uppgifter som lämnas i en begäran om utbetalning leder till felaktiga utbetalningar till utförare och felaktig skattereduktion för köpare. För att ytterligare inskärpa vikten av att de uppgifter som lämnas i en begäran om utbetalning ska vara fullständiga och sanningsenliga bör de lämnas på heder och samvete. Ett sådant krav kan verka avhållande på uppgiftslämnaren från att medvetet eller på grund av slarv lämna felaktiga uppgifter. Ett sådant krav får också betydelse i förhållande till bestämmelserna om osann försäkran i 15 kap. 10 § brotts­balken. Kravet möjliggör ett straffansvar enligt brottsbalken och en möjlighet att fatta beslut om företagsbot. En möjlighet till tredjemansföreläggande Regeringen föreslår att Skatteverket ska få förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Föreläggandet ska avse förhållanden som har betydelse för Skatteverkets kontroll av en utbetalning till någon annan än den som föreläggs. Om det finns särskilda skäl ska föreläggandet få avse förhållanden som har betydelse för Skatteverkets kontroll av en begäran om utbetalning innan utbetalningen har gjorts. Föreläggandet ska få förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Om den som ska föreläggas är en juridisk person gäller det även ställföreträdare för den juridiska personen. Ett beslut om föreläggande förenat med vite ska gälla omedelbart. Ett beslut om föreläggande utan vite ska inte få överklagas. Föreläggandet ska inte få förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Skälen för regeringens förslag är att det är angeläget att Skatteverket har tillgång till lämpliga och effektiva verktyg för att motverka att systemen för skattereduktion för hushållsarbete och installation av grön teknik missbrukas. Vid kontroll av en begäran om utbetalning för hushållsarbete eller installation av grön teknik kan det finnas behov av att hämta in uppgifter från någon annan än utföraren för att kunna säkerställa att de uppgifter som har lämnats i eller i samband med begäran är korrekta. Kretsen av personer som ska kunna föreläggas bör vara densamma som den som gäller enligt bestämmelsen om tredjemansföreläggande i skatte­förfarandet (se 37 kap. 9 § skatteförfarandelagen 2011:1244, förkortad SFL). Effektivisering av regelverket för personalliggare Regeringen bedömer att det finns behov av ändringar i regelverket för personalliggare i syfte att effektivisera arbetet mot skatteundandragande, fusk, regelöverträdelser och arbetslivskriminalitet. Reglerna om personalliggare har varit i kraft under lång tid. Den översyn 2022 års skatteförfarandeutredning har genomfört visar att det finns områden där systemet med personalliggare kan förbättras och effektiviseras. Effektivare kontrollbesök Regeringen föreslår att Skatteverket vid ett kontrollbesök ska få utreda om det finns behov av kontroll av uppgiftsskyldighet enligt 15, 26 eller 29–32 kap. SFL för den som beslutet om kontrollbesök gäller eller för den som utför eller kan antas utföra arbete i verksamhetslokalen eller på byggarbetsplatsen. Skatteverket ska inte få besluta om kontrollbesök enbart för detta ändamål, utom när kontrollbesöket gäller en näringsidkare som bedriver byggverksamhet på en byggarbetsplats där en skyldighet att tillhandahålla utrustning för att föra en elektronisk personalliggare inte har fullgjorts. Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att föra personalliggare eller tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras fullgör sina eventuella skyldigheter. Syftet med kontrollen ska alltså vara att kontrollera att det finns en personalliggare tillgänglig i verksamhetslokalen som uppfyller föreskrivna krav. Skälen för regeringens förslag är att ge Skatteverket en möjlighet att ställa följdfrågor om uppgifter, eller avsaknad av uppgifter, i personalliggaren eller att ställa frågor om enskildas anställnings- eller uppdragsförhållanden eller om andra arbetsförhållanden. De uppgifter som framkommer vid kontrollbesöket ska även få stämmas av mot varandra och mot andra uppgifter som Skatteverket har tillgång till. Myndigheten skulle få ett bättre underlag för att avgöra om det finns skäl att inleda en granskning. För att få ställa sådana frågor i dag krävs det att Skatteverket först fattar beslut om en s.k. begränsad revision. Regeringen anser att det är lämpligt att Skatteverket vid kontrollbesök ska få vidta vissa ytterligare åtgärder i syfte att få bättre underlag för en bedömning av om det finns behov att gå vidare med en kontroll som kräver att beslut fattas om (i första hand) en begränsad revision. Kontrollbesöken skulle därmed kunna användas på ett mer effektivt sätt. Regeringen föreslår därför att ett nytt ändamål för kontrollbesök införs. Det ska framhållas att avsikten med den föreslagna förändringen av regelverket för kontrollbesök inte är att förändra det huvudsakliga syftet med kontrollbesök. Det huvudsakliga syftet ska även fortsatt vara att kontrollera dokumentations­skyldigheten. Uppgifter om arbetsgivare för inhyrda personer Regeringen föreslår att för en verksam person som ska vara dokumenterad i en personalliggare, men som har en annan arbetsgivare än den näringsidkare som ansvarar för personalliggaren, ska uppgifter som identifierar personens arbetsgivare dokumenteras i personalliggaren. Med arbetsgivare ska avses den som har ansvar för att betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag på den verksamma personens ersättning för arbetet. Med uppgifter som identifierar arbetsgivaren bör avses samma uppgifter som ska anges för den näringsidkare som omfattas av kravet på att föra personalliggare, dvs. uppgifter om näringsidkarens namn och personnummer, samordningsnummer, organisationsnummer eller motsvarande utländska nummer. Regeringen avser att återkomma med en sådan reglering i förordning. Elektronisk överföring av uppgifter i elektroniska personalliggare Regeringen föreslår att en elektronisk personalliggare ska vara utformad så att uppgifter i den kan överföras elektroniskt till Skatteverket. Det ska göras om Skatteverket vid ett kontrollbesök begär det eller om Skatteverket begär in uppgifterna för kontroll av uppgiftsskyldighet. Kontrollavgift om uppgifterna inte överförs elektroniskt Kraven på elektronisk överföring ingår i skyldigheten att föra personalliggare. För tydlighetens skull bör det dock uttryckligen framgå av lagtexten att kontrollavgift ska tas ut om kraven inte är uppfyllda. Om uppgifterna inte överförs elektroniskt och detta beror på att personalliggaren inte är utformad så att de kan överföras elektroniskt finns det grund för Skatteverket att påföra kontrollavgift av den anledningen. Beror det i stället på att näringsidkaren, byggherren eller den som bedriver byggverksamhet obstruerar och inte för över uppgifterna fast de tekniska förutsättningarna finns är det också motiverat att påföra kontrollavgift, särskilt eftersom det i en sådan situation är den enskilde som aktivt motarbetar Skatteverkets kontroll. Kontrollavgift bör därför också kunna beslutas om uppgifterna i personalliggaren inte överförs elektroniskt till Skatteverket trots att myndigheten har begärt det vid ett kontrollbesök. Några frågor om förfarandet med skattereduktion En möjlighet att ompröva beslut om skattereduktion efter beslut om återbetalning Regeringen föreslår att ett beslut om omprövning som är till nackdel för den som beslutet gäller ska få meddelas efter utgången av tvåårsfristen för omprövning, om det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål om återbetalning enligt lagen om förfarandet vid skattereduktion för hushålls­arbete eller enligt lagen om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik. Skälen för regeringens förslag är att befintliga bestämmelser kan leda till oönskade resultat i beskattningshänseende. Om Skatteverket beslutar att en utförare ska göra en återbetalning är Skatteverket samtidigt skyldig att minska köparens preliminära skattereduktion i motsvarande mån. Om omprövningen av köparens slutliga skattereduktion kan göras inom tvåårsfristen omprövar Skatteverket den slutliga skattereduktionen och ett belopp som motsvarar den minskade skattereduktionen registreras på köparens skattekonto. Kredite-ringen motsvaras av debiteringen och det blir i de flesta fall ingen effekt på köparens skattekontosaldo. Att det i dag i vissa fall saknas möjlighet att ompröva köparens slutliga skattereduktion efter utgången av den tvååriga omprövningstvisten och att Skatteverket därmed i vissa fall behöver betala ut pengar felaktigt på grund av att det saknas lagstöd för att ändra den slutliga skattereduktionen hos köparen är en brist som kan minska medborgarnas förtroende för skattesystemet och undergräver fakturamodellens legitimitet. Genom att införa bestämmelser om följdändring blir systemet med skatte-reduktion inom hushållsarbetet och grön teknik bättre rustat att möta fel och fusk framöver. Förslaget innebär även, ur ett systemvårdsperspektiv, att reciprociteten i systemet med skattereduktion upprätthålls. I likhet med andra följdändringsbeslut kommer följdändringar som föranleds av beslut om återbetalning av ersättning för hushållsarbete eller installation av grön teknik att kunna meddelas även efter utgången av sexårsfristen, dock inte senare än sex månader från den dag då beslutet om återbetalning meddelades. Det följer av att bestämmelsen i 66 kap. 30 § första stycket SFL blir tillämplig. Dessutom kommer Skatteverket att kunna ompröva en köpares slutliga skatt även om skattebeloppet i fråga är obetydligt, eftersom bestämmelsen i 66 kap. 28 § andra stycket SFL inte tillämpas vid efterbeskattning genom följdändring. Ett nytt sätt att beräkna kostnadsränta Regeringen föreslår att kostnadsränta ska tas ut från och med den dag en ersättning för hushållsarbete eller installation av grön teknik felaktigt betalas ut till och med den dag då den betalas tillbaka. Om en fordran på återbetalning har lämnats för indrivning ska Kronofogdemyndigheten beräkna kostnads­räntan för tiden efter överlämnandet och driva in även räntan. Kronofogdemyndigheten bör alltså vara den som beräknar och påför kostnadsränta för tiden efter det att fordran har överlämnats för indrivning. Räntesatsen ska motsvara basräntan i 65 kap. 3 § SFL. Detta stämmer överens med hur liknande frågor hanteras bl.a. i fråga om skatter och avgifter och återkrav av omställningsstöd som har lämnats för indrivning. Kronofogde­myndigheten bör också ha ansvar för att driva in kostnadsränta som har påförts sedan fordran överlämnades för indrivning. Utskottets ställningstagande Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens förslag. Mot denna bakgrund och av de skäl som i övrigt anförs i propositionen anser utskottet att riksdagen bör anta regeringens lagförslag. Rättelse Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar utskottets förslag till lag om ändring i skatte­förfarandelagen. Bakgrund Av förbiseende har ett fel uppstått i 23 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244). I paragrafen anges vilka kontrolluppgifter som ska lämnas även för begränsat skattskyldiga fysiska personer. Eftersom kontrolluppgift med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga kryptotillgångar ska lämnas även för begränsat skattskyldiga fysiska personer har 22 d kap. lagts till i den uppräkning som görs i paragrafen. I samband med en tidigare ändring (prop. 2025/26:69, bet. 2025/26:SkU18, rskr. 2025/26:159) i samma paragraf angavs en felaktig gällande lydelse av lagtexten. Det innebar att hänvisningen till 22 d kap. i paragrafen som en följd av detta fallit bort. Felaktigheten uppstod genom den nya lydelse som paragrafen har fått enligt lagändringen som trädde i kraft den 1 april 2026 genom SFS 2026:115. Genom utskottets lagförslag rättas nu det tidigare felet. Utskottets ställningstagande Utskottet föreslår att riksdagen rättar felaktigheten genom att anta utskottets förslag till lag om ändring i skattförfarandelagen (2011:1244). Utskottet har inte inhämtat yttrande från Lagrådet eftersom ändringarna är av en sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Lagstiftningens framtida utformning Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår motionsyrkanden om att regeringen bör införa ett antal ytterligare förändringar i regelverket för personalliggare. Motionen I partimotion 2026/27:8 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 1–6 anförs att Vänsterpartiet överlag välkomnar förslagen i propositionen, men anser att de bör skärpas i vissa avseenden. Motionärerna anför att Skatteverket bör få möjlighet att begära in kompletterande uppgifter om vilka underentreprenörer och/eller bemannings­företag som utföraren använt sig av för att utföra arbetet (yrkande 1). Vidare anser motionärerna att regeringen bör ge Skatteverket i uppdrag att kraftigt utöka antalet kontroller av personalliggare (yrkande 2). Skatteverket bör också få rätt att samköra elektronisk information i företagens personalliggare mot företagens redovisning av arbetsgivaravgifter på individnivå (yrkande 3). Regeringen bör också införa ett krav om att samtliga branscher som omfattas av bestämmelserna om personalliggare i skatteförfarandelagen ska gå över till digitala personalliggare (yrkande 4) och det bör införas ett krav på regelbunden elektronisk överföring av uppgifter i personalliggare till Skatteverket (yrkande 5). Slutligen anför motionärerna i yrkande 6 att kontrollavgifterna bör höjas och indexeras i enlighet med utredningens (SOU 2024:61) förslag. Utskottets ställningstagande Utskottet har ställt sig bakom regeringens lagförslag och de överväganden som regeringen har gjort. Utskottet anser mot den bakgrunden att det saknas skäl att rikta något tillkännagivande till regeringen. Motionen bör därför avslås. Utvärdering av lagstiftningen Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att regeringen ska följa upp de nya reglernas konsekvenser för småföretag. Motionen I motion 2026/27:15 av Helena Wilhelmsson (C) yrkas att regeringen ska följa upp de nya kontrollreglernas konsekvenser för småföretag, särskilt administrativa kostnader, tekniska problem och kontrollavgifter. För Centerpartiet är det av största vikt att arbetslivskriminalitet ska kunna bekämpas kraftfullt. Vägen framåt bör vara myndigheter med rätt verktyg och god samverkan, inte stelbent detaljreglering som försvårar för seriösa, mindre och specialiserade företag. Detta synsätt bör vägleda tillämpningen av de nya reglerna, anser motionären. Skatteverkets kontrollmöjligheter ska vara effektiva, men åtgärderna får inte gå längre än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Utskottets ställningstagande Utskottet har ställt sig bakom regeringens lagförslag och de överväganden som regeringen har gjort. Utskottet anser mot den bakgrunden att det saknas skäl att rikta något tillkännagivande till regeringen. Motionen bör därför avslås. Särskilda yttranden 1. Särskilt yttrande (S, V, MP) Niklas Karlsson (S), Kalle Olsson (S), Marie Olsson (S), Frida Tånghag (V), Marcus Friberg (MP), Mathias Tegnér (S) och Therese Kristiansson (S) anför: Utöver det som utskottet anför vill vi lägga till följande. Regeringens proposition om effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare bygger på det utredningsarbete som initierades och beslutades av den socialdemokratiska regeringen under 2022. Redan så tidigt som i augusti 2024 lämnade utredningen sitt betänkande med förslag på åtgärder för att förbättra kontrollmöjligheterna och på så sätt minska svartarbete och arbetslivskriminalitet. Vi anser att arbetet hade kunnat skyndas på betydligt. Den växande arbetslivskriminaliteten är ett allvarligt samhällsproblem. Ett av målen med rut- och rotavdragen när de infördes var att minska svartarbete. I dag möts vi dock av vittnesmål både om ökat svartarbete och om att arbetslivskriminaliteten hittar nya vägar. I en rapport från 2026 från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi uppskattas det att den kriminella ekonomin omsätter ca 352 miljarder kronor per år, varav 189 miljarder utgörs av svartarbete. Trots den alarmerande utvecklingen har regeringen dröjt med åtgärder på området. Det är viktigt att åtgärder i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare inte stannar vid den nu föreslagna lagstiftningen utan att reformarbetet fortsätter. Vi anser t.ex. att Skatteverket bör få i uppdrag att kraftigt utöka antalet kontroller av personalliggare. Vi vill dock samtidigt betona att skärpta och mer träffsäkra kontrollmöjligheter behöver kombineras med goda villkor för de seriösa företag som gör rätt. De nya reglernas konsekvenser bör därför följas upp, särskilt för småföretag, när det gäller administrativa kostnader, tekniska problem och andra tillämpningsproblem. Vi beklagar att regeringen valt att inte gå vidare med utredningens förslag om bl.a. att samtliga branscher som omfattas av regelverket för personalliggare ska gå över till digitala personalliggare och om att höja kontrollavgifterna för personalliggare för att uppnå syftet att avskräcka från överträdelser av reglerna. Digitala personalliggare kan bidra till ett mer rättssäkert och svårmanipulerat system. En regelbunden elektronisk överföring av uppgifter i personalliggarna till Skatteverket borde också ha införts, inte minst eftersom Skatteverket själv föreslår det i ett särskilt yttrande till utredningen. Att samköra elektronisk information i företagens personalliggare mot deras redovisning av arbetsgivaravgifter på individnivå är ett kraftfullt verktyg som Skatteverket kan få rätt att använda. Samtidigt är det viktigt att digitaliseringen av personalliggarna utformas så att den både stärker möjligheterna att upptäcka fusk och arbetslivskriminalitet och minskar den administrativa bördan för seriösa företag. Vi välkomnar dock att en lagstiftning nu till slut kommer på plats även om vi anser att det behövs ytterligare reformer på detta område. Vi ställer oss därför bakom regeringens proposition och har valt att inte reservera oss. 2. Särskilt yttrande (C) Helena Vilhelmsson (C) och Birte Sandberg (C) anför: Utöver det som utskottet anför vill vi lägga till följande. Vi välkomnar effektivare och mer träffsäkra verktyg mot fusk, skatteundandragande och arbetslivskriminalitet. Samtidigt måste regelverket skilja mellan de som fuskar och de många seriösa företagare som skapar jobb och bidrar till den gröna omställningen. Vi ser positivt på att regeringen inte går vidare med ett generellt krav på elektroniska personalliggare i samtliga berörda branscher. Det är även välkommet att regeringen avvisar ett krav på regelbunden elektronisk överföring av uppgifter till Skatteverket, bl.a. med hänsyn till administrationen och den personliga integriteten. Kravet på att dokumentera arbetsgivaren för inhyrd personal kan stärka kontrollen men innebär samtidigt ökad administration. Vi anser dock att regeringen borde ha ställt krav på uppföljning av de nya bestämmelserna. Det gäller särskilt de nya kraven på elektronisk överföring och krav på att dokumentera arbetsgivare för inhyrd personal. En uppföljning borde särskilt koncentrera sig på administrativa kostnader, tekniska problem och oproportionerliga kontrollavgifter. Det är viktig att kraven i lagstiftningen är enkla, förutsägbara och möjliga att genomföra även för småföretag. Trots frånvaro av tydliga förslag om uppföljning i propositionen välkomnar vi lagstiftningen. Vi ställer oss därför bakom regeringens proposition och har valt att inte reservera oss. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2025/26:282 Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:1066) om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik. Följdmotionerna 2026/27:8 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Skatteverket bör få möjlighet att begära kompletterande uppgifter om vilka underentreprenörer och/eller bemanningsföretag som utföraren använt sig av för att utföra arbetet och tillkännager detta för regeringen. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Skatteverket i uppdrag att kraftigt utöka antalet kontroller av personalliggare och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Skatteverket bör få rätt att samköra elektronisk information i företagens personalliggare mot företagens redovisning av arbetsgivaravgifter på individnivå och tillkännager detta för regeringen. 4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett krav om att samtliga branscher som omfattas av bestämmelserna om personalliggare i skatteförfarandelagen ska gå över till digitala personalliggare och tillkännager detta för regeringen. 5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör införas ett krav på regelbunden elektronisk överföring av uppgifter i personalliggare till Skatteverket och tillkännager detta för regeringen. 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontrollavgifterna bör höjas och indexeras i enlighet med utredningens (SOU 2024:61) förslag och tillkännager detta för regeringen. 2026/27:15 av Helena Vilhelmsson (C): Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska följa upp de nya kontrollreglernas konsekvenser för småföretag, särskilt administrativa kostnader, tekniska problem och kontrollavgifter, och tillkännager detta för regeringen. Bilaga 2 Regeringens lagförslag Bilaga 3 Utskottets lagförslag Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs att 23 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Utskottets förslag 23 kap. 2 §[1] Kontrolluppgifter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om ersättning som avses i 16 kap. 3 § 2 samt 4 § 1 a, 2 a, 3, 4 a och 5, 17, 19, 20, 21 kap., 22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21, 23, 24, 26 och 27 §§ samt 22 a–22 c kap. ska även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga. Kontrolluppgifter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om ersättning som avses i 16 kap. 3 § 2 samt 4 § 1 a, 2 a, 3, 4 a och 5, 17, 19, 20, 21 kap., 22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21, 23, 24, 26 och 27 §§ samt 22 a–22 d kap. ska även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga. Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omständigheter som medför eller kan medföra avskattning enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Denna lag träder i kraft den 31 december 2026. [1] Senaste lydelse 2026:115.

Skatteutskottets betänkande 2026/27:SkU2 Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel Sammanfattning Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i mervärdes­skattelagen, men med vissa redaktionella ändringar. De flesta av lagändringarna motiveras av ändringar i EU:s mervärdes­skattedirektiv. Lagändringarna rör reglerna om gränsöverskridande handel, beskattningsgrundande händelse, redovisningsskyldighetens inträde och de särskilda ordningarna (tredjelands-, unions- och importordningen). Ändring­arna innebär mindre utökningar av tillämpningsområdet för tredjelands- och unionsordningen samt nya regler för beskattningsbara personer som möjliggör leveranser av varor genom ett elektroniskt gränssnitt och för redovisning av utgående skatt inom de särskilda ordningarna. Vidare föreslås vissa förtydliganden och mindre ändringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Behandlade förslag Proposition 2025/26:278 Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Utskottets överväganden Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel Utskottets ställningstagande Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Bilaga 2 Regeringens lagförslag Utskottets förslag till riksdagsbeslut Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdes­skattelagen (2023:200) med den ändringen att rubrikerna närmast före 22 kap. 32 a och 32 d §§ ska skrivas med kursiv stil och inte med fet stil. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:278. Stockholm den 3 november 2026 På skatteutskottets vägnar Boriana Åberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Boriana Åberg (M), Niklas Karlsson (S), Kalle Olsson (S), Eric Westroth (SD), Marie Olsson (S), Marie Nicholson (M), Frida Tånghag (V), Mikael Eskilandersson (SD), Helena Vilhelmsson (C), Adam Reuterskiöld (M), Marcus Friberg (MP), Yusuf Aydin (KD), Mathias Tegnér (S), Andreas Ahlqvist (SD), Therese Kristiansson (S), Anders Ekegren (L) och Birte Sandberg (C). Redogörelse för ärendet I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:278 Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottets överväganden Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i mervärdes­skattelagen, med vissa redaktionella ändringar. Bakgrund och gällande rätt Reglerna för mervärdesskatt är till stor del harmoniserade inom EU och finns huvudsakligen i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan kallat mervärdesskatte­direktivet. I Sverige har mervärdesskattedirektivet genomförts främst genom mervärdesskattelagen (2023:200), förkortad ML. Inom EU har det under flera år pågått arbete med lagstiftningspaketet Mervärdesskatt i den digitala tidsåldern, kallat ViDA (VAT in the Digital Age). Den 11 mars 2025 antogs rådets direktiv (EU) 2025/516 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern. Ändringarna är uppdelade i fem steg och behöver i de flesta fall genomföras i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Det andra steget ska vara genomfört senast den 31 december 2026 och reglerna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2027. I propositionen behandlar regeringen de ändringar som behöver genomföras i svensk rätt. Propositionen I propositionen föreslår regeringen ett antal ändringar av mervärdes­skattelagen, där de flesta ändringarna motiveras av ändringar i mervärdes­skattedirektivet. Regeringen föreslår en ändring av bestämmelsen i 5 kap. 6 § ML om möjliggörande av leveranser av varor inom EU genom elektroniska gränssnitt till någon som inte är en beskattningsbar person. Denna ändring innebär att bestämmelsen ska tillämpas även vid leverans till vissa beskattningsbara personer och icke beskattningsbara juridiska personer. Ändringen motsvarar en ändring av artikel 14a.2 i mervärdesskattedirektivet. Regeringen föreslår också en ändring av bestämmelsen i 6 kap. 62 § ML om att leveranser av varor under ett visst tröskelvärde är gjorda inom landet. Ändringen innebär att bestämmelsen bara ska gälla vid unionsintern distans­försäljning som innebär att varor sänds eller transporteras från Sverige. Vidare föreslår regeringen en ny bestämmelse om att beskattningsbara personer som registrerat sig för unionsordningen ska anses ha utnyttjat möjligheten att begära att platsen för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster ska bestämmas enligt ordinarie regler (dvs. att tröskelvärdes­reglerna har valts bort). Dessa ändringar motsvarar ändringar av artikel 59c i mervärdesskatte­direktivet. Regeringen föreslår också att särskilda bestämmelser ska gälla för redovisning av skatt enligt tredjelands-, unions- och importordningen. En särskild bestämmelse ska också gälla för redovisning av skatt i de fall en beskattningsbar person anses ha förvärvat och levererat varor genom att använda ett elektroniskt gränssnitt. Genom dessa ändringar anpassas mervärdesskattelagens bestämmelser till ändringen av artikel 66 i mervärdes­skattedirektivet, och artikel 66a och artikel 369n i direktivet genomförs fullt ut. Regeringen föreslår också en utökad möjlighet att använda tredje­lands­ordningen och unionsordningen. Tredjelandsordningen ska kunna användas även för tjänster som tillhandahålls någon som inte är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas inom EU. Unionsordningen ska kunna användas även för vissa leveranser av gas, el, värme och kyla. Genom dessa ändringar anpassas mervärdesskattelagens bestämmelser till ändringen av artikel 359 och till den nya artikel 369aa i mervärdes­skattedirektivet. Vidare föreslår regeringen ett förtydligande i 22 kap. 63 § ML om att en beskattningsbar person utan etablering inom EU saknar rätt till avdrag för ingående skatt som avser förvärv eller import i verksamheter för vilka den beskattningsbara personen redovisar mervärdesskatt enligt någon av de särskilda ordningar som anges i bestämmelsen. Regeringen föreslår också att 22 kap. 63 och 64 §§ ska ändras på så sätt att det även för återbetalning av ingående skatt inom ramen för unionsordningen görs skillnad på om sökanden är etablerad i EU eller inte. Detta för att uppnå en lagstiftning som är enhetlig och förenlig med EU-rätten och med anledning av de förtydliganden som görs i artikel 368 och 369j i mervärdesskattedirektivet. Slutligen föreslår regeringen ett förtydligande i 22 kap. 5 och 15 §§ ML om att importordningen inte ska kunna användas av någon som omfattas av den särskilda ordningen i 18 kap. ML för beskattningsbara personer med liten årsomsättning. Även denna ändring motsvarar en ändring i mervärdesskatte­direktivet (artikel 369m). Regeringen föreslår att lagändringarna i propositionen ska träda i kraft den 1 januari 2027. Utskottets ställningstagande Det har inte väckts någon motion med anledning av propositionen. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag, men med den redaktionella ändringen att rubrikerna närmast före 22 kap. 32 a och 32 d §§ lagen om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200) ska skrivas med kursiv stil och inte med fet stil. Utskottet har inte inhämtat yttrande från Lagrådet eftersom ändringarna är av en sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2025/26:278 Teknisk översyn av mervärdesskattereglerna vid gränsöverskridande handel: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200). Bilaga 2 Regeringens lagförslag

Motion till riksdagen 2026/27:15 av Helena Vilhelmsson (C) med anledning av prop. 2025/26:282 Effektivare kontrollmöjligheter i systemen för rot, rut, grön teknik och personalliggare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska följa upp de nya kontrollreglernas konsekvenser för småföretag, särskilt administrativa kostnader, tekniska problem och kontrollavgifter, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Centerpartiet välkomnar effektivare och mer träffsäkra verktyg mot fusk, skatte­undandragande och arbetslivskriminalitet. Systemen för rot, rut och grön teknik ska vara robusta och användas för sitt avsedda ändamål. Det är också angeläget att Skatteverket och andra berörda myndigheter kan agera mot oseriösa aktörer som använder företag som brottsverktyg eller konkurrerar genom svartarbete. Regeringen bedömer att förbättrad kontroll behövs för att motverka just skatteundandragande, fusk och arbetslivs­kriminalitet i dessa system. Samtidigt måste regelverket skilja mellan dem som fuskar och de många seriösa företagare som varje dag skapar jobb, utför tjänster och investerar i den gröna omställningen. Regler ska vara enkla, förutsägbara och anpassade till småföretagens verklighet. Propositionen innehåller flera avvägningar som är välkomna. Regeringen föreslår inte ett generellt krav på elektroniska personalliggare i alla berörda branscher, eftersom underlaget inte visar att elektroniska liggare är så mycket effektivare att ett generellt krav motiverar ökade kostnader och administrativ börda. Regeringen avvisar också regelbunden elektronisk överföring av uppgifter till Skatteverket, bl.a. med hänvisning till administration och integritet. Däremot föreslås att elektroniska personalliggare ska kunna överföras elektroniskt till Skatteverket vid kontrollbesök eller när uppgifter begärs in för kontroll. Brister kan leda till kontrollavgift. Det är därför avgörande att företag inte drabbas av avgifter på grund av otydliga tekniska krav, bristfälliga system från leverantörer eller otillräcklig myndighetsvägledning. Regeringen framhåller själv att personalliggarna innebär administrativ börda och kostnader för näringsidkare, varför reglernas legitimitet förutsätter att de används relevant och effektivt. Centerpartiet anser därför att regeringens genomförande måste säkerställa att tekniska krav blir enkla, enhetliga och möjliga att efterleva även för små företag utan egna administrativa funktioner. Skatteverket bör i god tid ange standardi­serade format, praktiska rutiner och tydlig vägledning. Övergångsreglerna måste vara rimliga, och myndigheten bör följa upp om kontrollavgifter i praktiken träffar seriösa företag på grund av tekniska eller administrativa brister. Det är rimligt att uppgifter om inhyrd personals arbetsgivare kan stärka kontrollen, men regeringen bedömer själv att kravet medför ökad administration. Även när varje enskilt krav framstår som begränsat kan den samlade bördan bli påtaglig för små och familjeägda företag. För Centerpartiet är det av största vikt att arbetslivskriminalitet ska kunna bekämpas kraftfullt. Vägen framåt bör vara myndigheter med rätt verktyg och god samverkan, inte stelbent detaljreglering som försvårar för seriösa, mindre och specialiserade företag. Detta synsätt bör vägleda tillämpningen av de nya reglerna. Skatteverkets kontroll­möjligheter ska vara effektiva, men åtgärderna får inte gå längre än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Den proportionalitetsprincip som gäller för tredjemans­förelägganden bör vara en självklar utgångspunkt för hela reformens genomförande. En ordning som förenar skarpa insatser mot fusk med enkla och proportionerliga krav för seriösa företag stärker både konkurrensen, legitimiteten och möjligheten att nå reformens syfte. Helena Vilhelmsson (C)

Skatteutskottets betänkande 2025/26:SkU30 Utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten Sammanfattning Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten genom ändringar i ett flertal lagar. Förslagen innebär bl.a. att ett nytt brott ska införas: främjande av oriktig folkbokföring. Straffansvar ska inträda när någon genom en uppsåtlig handling i väsentlig utsträckning främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Även det straffria området för ringa folkbokföringsbrott ska utvidgas. Regeringen föreslår också utvidgade möjligheter för Skatteverket att behandla biometriska uppgifter i folkbok­föringsverksamheten. Skatteverket ska registrera fingeravtryck och ansiktsbild samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa för en person i folkbokföringen respektive en person som tilldelas ett samordningsnummer. Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register. Polismyndigheten ska i den brottsbekämpande verksamheten få jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter som har registrerats hos Skatteverket. Regeringen föreslår också att passmyndigheterna, i ärenden om samordningsnummer, ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med de uppgifter som finns hos Skatteverket. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2026. Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena. I betänkandet finns tre reservationer (V) och ett särskilt yttrande (C). Behandlade förslag Proposition 2025/26:261 Utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten. Tre yrkanden i följdmotioner. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Utskottets överväganden Regeringens lagförslag Rättssäker folkbokföring Analys av de utökade kontrollbefogenheterna Reservationer 1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V) 2. Rättssäker folkbokföring, punkt 2 (V) 3. Analys av de utökade kontrollbefogenheterna, punkt 3 (V) Särskilt yttrande Regeringens lagförslag, punkt 1 (C) Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionerna Bilaga 2 Regeringens lagförslag Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Regeringens lagförslag Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 2. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 4. lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27), 5. lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, 6. lag om ändring i lagen (2022:1697) om samordningsnummer, 7. lag om ändring i folkbokföringsdatalagen (2026:126), 8. lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27). Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:261 punkterna 1–8 och avslår motion 2025/26:4187 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V). Reservation 1 (V) 2. Rättssäker folkbokföring Riksdagen avslår motion 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1. Reservation 2 (V) 3. Analys av de utökade kontrollbefogenheterna Riksdagen avslår motion 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 2. Reservation 3 (V) Stockholm den 11 juni 2026 På skatteutskottets vägnar Niklas Karlsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Niklas Karlsson (S), Eric Westroth (SD), Boriana Åberg (M), Marie Olsson (S), Kalle Olsson (S), Marie Nicholson (M), Ida Ekeroth Clausson (S), Markus Wiechel (SD), Ilona Szatmári Waldau (V), Cecilia Engström (KD), Helena Vilhelmsson (C), Jimmy Ståhl (SD), Anders Ekegren (L), Erik Hellsborn (SD), Blåvitt Elofsson (S) och Carl Nordblom (M). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:261 Utökade befogen­heter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Det har väckts två motioner med anledning av propositionen. Bakgrund Regeringen beslutade den 28 september 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå hur ett utvidgat straffansvar i folkbokföringslagen (1991:481) bör utformas och att se över om Skatteverkets möjligheter att använda biometriska uppgifter inom folkbokföringsverksamheten kan förstärkas (dir. 2023:134). Utredningen, som tog namnet Utredningen om brottsbekämpning inom Skatteverket, överlämnade i juni 2025 betänkandet Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning (SOU 2025:75). Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att regeringen ska återkomma med förslag på förändringar i fråga om folkbokföringsbrott som är effektiva men också ändamålsenliga (bet. 2021/22:SkU28 punkt 7, rskr. 2021/22:372). Av tillkännagivandet följer bl.a. att reglerna behöver ändras så att myndigheter och domstolar har möjlighet att beakta fler förmildrande omständigheter i sina bedömningar. Det framgår även att personer som för egen vinnings skull utnyttjar systemet alternativt möjliggör och underlättar folkbokföringsbrott, t.ex. genom s.k. adresshandel för att tjäna pengar, bör få ett skärpt och utvidgat straffansvar (bet. 2021/22:SkU28 s. 23 och 24). Genom förslagen i avsnitt 5.4 och 5.5 i propositionen anser regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat. Utskottets överväganden Regeringens lagförslag Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens förslag till utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten genom ändringar i ett flertal lagar. Därmed avslår riksdagen ett motionsyrkande om delvis avslag på regeringens proposition. Jämför reservation 1 (V) och det särskilda yttrandet (C). Bakgrund Den svenska folkbokföringen innebär fastställande av en persons bosättning samt registrering av vissa uppgifter om personen, däribland personnummer, samordningsnummer, namn, födelseuppgifter, medborgarskap och civilstånd. Uppgifterna i folkbokföringen ska spegla befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder. Samordningsnummer är en identitets­beteckning för den som inte är eller har varit bosatt i Sverige. Regeringen har under lång tid varit av uppfattningen att samhället har ett grundläggande behov av uppgifter från folkbokföringsverksamheten och att det är viktigt att Sverige har en korrekt folkbokföring. Det är Skatteverket som ansvarar för frågor om folkbokföring och samordningsnummer. Uppgifterna i folkbokföringen läggs till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde, i förhållande både till samhället och till andra enskilda. För att olika samhällsfunktioner ska få ett korrekt underlag för beslut och åtgärder är det angeläget att uppgifterna stämmer överens med verkliga förhållanden. Fel i folkbokföringen kan ge stora spridningseffekter i hela samhället och uppgifterna riskerar att användas som ett redskap för bl.a. välfärdsbrottslighet och inom den organiserade brottsligheten. Gällande rätt Folkbokföring och anmälningsskyldighet De materiella bestämmelserna om folkbokföring finns i folkbokföringslagen (1991:481) och folkbokföringsförordningen (1991:749). En person ska som regel folkbokföras på den fastighet och i den kommun där han eller hon är att anse som bosatt. En person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning enligt 18 § folkbokföringslagen. Det finns särskilda regler för den som ska avregistreras som utflyttad dvs. en person som kan antas vara utanför landet eller i vissa fall tillbringa sin tid både i och utanför landet under minst ett år. Den som inte anses bosatt på någon fastighet eller i någon kommun och inte ska avregistreras från folkbokföringen som utflyttad ska, under vissa förutsättningar, avregistreras från folkbokföringen som försvunnen. Den som har registrerats i folkbokföringen under en falsk identitet ska avregistreras från folkbokföringen när det gäller den identiteten. En person som avlider eller dödförklaras ska också avregistreras från folkbokföringen. Anmälningsskyldigheten för den enskilde gäller bl.a. vid flytt inom landet, ändrad postadress samt inflyttning till och utflyttning från landet. Enligt 25 § folkbokföringslagen ska den som är folkbokförd och har flyttat anmäla flyttningen till Skatteverket inom en vecka. Likaså ska den som är folkbokförd och ändrar postadress utan att flytta göra en anmälan om postadressen ska gälla för minst sex månader. En anmälan ska även göras bl.a. när någon från utlandet flyttar in till Sverige och ska folkbokföra sig här, eller om någon som avregistrerats från folkbokföringen som försvunnen sedan ska folkbokföras. Samordningsnummer Bestämmelser om samordningsnummer finns i lagen (2022:1697) om samordningsnummer och förordningen (2023:363) om samordningsnummer. Samordningsnummer får tilldelas en person som har styrkt sin identitet eller gjort sin identitet sannolik. I vissa fall och för vissa ändamål får samordningsnummer också tilldelas den vars identitet är osäker. Ett samordningsnummer tilldelas en person som har behov av att identifieras i Sverige men inte uppfyller kraven för att bli folkbokförd och få ett personnummer t.ex. en person som ska arbeta i Sverige tillfälligt men inte vara folkbokförd här, är student eller forskare från utlandet, har kontakt med svenska myndigheter (t.ex. Skatteverket, Försäkringskassan eller Migrations­verket), har inkomster, tillgångar eller en fastighet i Sverige eller ska betala skatt eller få ersättningar från svenska system. Ett samordningsnummer betyder inte att personen är folkbokförd i Sverige. Det ger inte heller automatiskt rätt till samma förmåner som för personer med personnummer. Straffansvar I 42 § folkbokföringslagen anges det straffansvar som enskilda har och som innebär att den som lämnar en oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, döms för folkbokföringsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25–27 §§ folkbokföringslagen. Om brottet med hänsyn till att brottsligheten utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars är att anse som grovt, döms personen i fråga för grovt folkbokföringsbrott till fängelse i högst två år. I ringa fall ska han eller hon inte dömas till ansvar. Bestämmelsen omfattar såväl skriftliga som muntliga uppgifter och oavsett på vilket sätt de lämnas. Underlåtenhet att fullgöra sin anmälningsskyldighet utgör ett perdurerande (pågående) brott. Ett folkbokföringsbrott begås av en enskild person. Försök, förberedelse eller stämpling till folkbokföringsbrott eller grovt folkbokföringsbrott är inte straffbelagt. Inte heller underlåtenhet att avslöja eller förhindra ett sådant brott är straffbelagt. Däremot kan den som medverkar till folkbokföringsbrott, utan att själv lämna oriktiga uppgifter till Skatteverket, också omfattas av straffansvar, såsom anstiftan eller medhjälp till folkbokföringsbrott enligt vad som följer av den allmänna medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § brottsbalken. Av bestämmelsen framgår att straffansvar inte bara omfattar den som utfört gärningen utan även den som bl.a. främjat gärningen med råd eller dåd. Enligt bestämmelsens tredje stycke bedöms varje medverkande enligt det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom eller henne till last. Propositionen Anmälningsskyldighet och straffansvar enligt folkbokföringslagen Tillämpningsområdet för ringa folkbokföringsbrott utvidgas Regeringen föreslår att man inte ska dömas till ansvar för folkbokföringsbrott vid en försenad anmälan om flytt som varit av mindre betydelse eller om gärningen med hänsyn till omständigheterna i övrigt är att anse som ringa. Den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt folkbokföringslagen kan komma att dömas för folkbokföringsbrott enligt 42 § i samma lag. Av 42 § tredje stycket folkbokföringslagen följer att ringa fall av folkbokföringsbrott inte ska leda till straffrättsligt ansvar. Möjligheterna att bedöma en gärning som ringa är dock kraftigt begränsade i dag, eftersom redan förhållandet att en uppgift i folkbokföringen är felaktig gör gärningen att lämna uppgiften eller att underlåta att rätta uppgiften straffvärd. Dagens tillämpningsområde av ringa fall är för snävt, vilket leder till att gärningar som borde bedömas som ringa utreds och till och med lagförs. Regeringen föreslår därför att det ska framgå av lag att det straffria området även ska omfatta en försening vid anmälan om flytt som varit av mindre betydelse, vilket en kortvarig underlåtenhet kan anses vara. Liksom enligt nuvarande reglering ska ansvar för folkbokföringsbrott inte heller utdömas om gärningen med hänsyn till omständigheterna i övrigt är att anse som ringa. Det införs en ny straffbestämmelse – främjande av oriktig folkbokföring Regeringen föreslår att det ska införas en ny straffbestämmelse i folkbok­föringslagen som omfattar den som genom handling i väsentlig utsträckning främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Det ska också krävas att personen har begått gärningen för att ge sig själv eller någon annan vinning eller för att möjliggöra annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen. Straffansvaret ska förutsätta uppsåt och brottet ska betecknas ”främjande av oriktig folkbokföring”. Påföljden ska vara fängelse i högst två år. Regeringen anser att dagens straffansvar inte är tillräckligt för att bemöta den som i stor omfattning, ibland till och med mot betalning och som ett led i organiserad brottslighet, möjliggör och organiserar felaktig användning av adresser. Regeringen anser att det finns främjandegärningar som i dag bedöms som medhjälp till folkbokföringsbrott av normalgraden, men som är mer straffvärda än straffskalan ger utrymme för. Gärningar som innebär att någon väsentligen främjar att oriktiga uppgifter kan läggas till grund för beslut om folkbokföring, oavsett om ett folkbokföringsbrott faktiskt kommer till stånd eller inte, för att ge sig själv eller någon annan vinning eller möjliggöra annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen innefattar ett påtagligt straffvärt handlande. För att öka den straffrättsliga reaktionen mot vissa medhjälpsgärningar föreslås att ett nytt självständigt brott ska införas för vissa allvarliga fall av medhjälp till folkbokföringsbrott. Straffbestämmelsen ska ta sikte på handlande där någon i väsentlig utsträckning främjar att en oriktig uppgift kan läggas till grund för beslut om folkbokföring. Själva främjandet kan ske på olika sätt, t.ex. genom att tillhandahålla en bostadsadress. Ett annat sätt att främja oriktig folkbokföring bör kunna vara att tillhandahålla en oriktig eller falsk handling, såsom en identitetshandling eller ett arbetsgivarintyg, för att någon annan för Skatteverket ska kunna utge sig för att vara någon han eller hon inte är respektive felaktigt visa på en intention eller en rätt att vistas i landet. Det krävs även att man vidtagit främjandet för att ge sig själv eller någon annan vinning eller möjliggöra annan brottslighet än brott enligt folkbokföringslagen. Straffskalan för brottet, som betecknas främjande av oriktig folkbokföring, bör vara fängelse i högst två år. Eftersom det bör framgå klart och tydligt av straffbudet vad som omfattas anser regeringen att det bör tydliggöras att enbart gärningar som förutsätter någon form av aktivt handlande omfattas. Regeringen föreslår därför att det ska framgå av bestämmelsen att främjandet ska ha skett genom en handling. Utvidgade möjligheter att behandla biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten Behovet av biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten Regeringen anser att det är angeläget att identitetsförvaltningen stärks och att Skatteverket får effektiva möjligheter att motverka identitetsmissbruk. Att använda biometriska uppgifter i högre utsträckning än i dag bedöms nödvändigt för att hindra missbruk av felaktiga identiteter. En definition av begreppet biometriska uppgifter finns i artikel 4.14 i EU:s dataskyddsförordning. Biometriska uppgifter är enligt den definitionen personuppgifter som man har fått fram genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga känne­tecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna fysiska person, såsom ansiktsbilder eller finger avtrycksuppgifter. Av 3 kap. 1 § dataskyddslagen (2018:218) och artikel 9.1 i EU:s dataskydds­förordning framgår att bl.a. biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person är känsliga personuppgifter. Sedan 2023 har Skatteverket möjlighet att vid en identitetskontroll i ärenden om folkbokföring och tilldelning eller förnyelse av samordnings­nummer ta fingeravtryck och ansiktsbild för att kontrollera att de motsvarar de uppgifter som finns lagrade i en identitetshandling. Även om detta skapar förutsättningar för att verifiera att personen som inställer sig för identitets­kontroll är samma person som identitetshandlingen har utfärdats för undanröjer det inte risken för att personer får multipla identiteter i folkbokföringsverksamheten. Att fingeravtrycken och ansiktsbilden samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa omedelbart ska förstöras efter genomförd kontroll, innebär att Skatteverket inte har samma möjlighet att säkerställa att personen inte redan förekommer i folkbokföringsverksamheten eller hos en annan myndighet under en annan identitet. Det kan alltså konstateras att dagens ordning där Skatteverket endast har möjlighet att kontrollera biometriska uppgifter mot de som finns lagrade i en handling inte är tillräcklig för att säkerställa att någon inte förekommer under olika identitetsuppgifter i folkbokföringsverksamheten eller hos olika myndigheter. Upptagna fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur dessa ska registreras Regeringen föreslår att Skatteverket i folkbokföringsverksamheten ska registrera uppgifter om fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycken eller bilden. Det ska inte längre finnas ett krav på att fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram omedelbart ska förstöras. Det innebär att uppgifterna kan användas vid automatiserade jämförelser och medföra en säkrare och snabbare handläggning vid Skatteverkets identitetskontroller. Regeringen har konstaterat att det behövs ytterligare åtgärder för att minska förekomsten av felaktiga, multipla och utnyttjade identiteter i folkbokförings­verksamheten. Behovet är särskilt angeläget med anledning av att felaktig folkbokföring och identitetsmissbruk används som verktyg inom organiserad brottslighet och bidragsbrottslighet. Folkbokföringsverksamheten är en del av svensk identitetsförvaltning som ska vara tillförlitlig och solid, och den ska inte kunna utnyttjas för olika former av missbruk och brottslighet. Ett sätt att förstärka identitetsförvaltningen och motverka missbruk av personuppgifter är att använda biometriska uppgifter i större utsträckning än i dag för att identifiera, verifiera och kontrollera individer som uppehåller sig i Sverige. När det gäller utformningen av 26 c § folkbokföringslagen respektive 2 kap. 4 § lagen om samordningsnummer bedömer regeringen att regleringen bör vara teknikneutral på så sätt att formen för upptagande av ansiktsbild inte behöver regleras särskilt. Fingeravtryck och ansiktsbild som tas upp vid passmyndigheters ärenden om samordningsnummer Regeringen föreslår att en passmyndighet när den tar fingeravtryck och ansiktsbild av en enskild vid identitetskontroll i ett ärende om samordnings­nummer, ska överföra uppgifterna till Skatteverket för registrering. Uppgifterna ska därefter omedelbart förstöras hos passmyndigheten. En uppgift i form av en ansiktsbild som tas upp vid passmyndigheterna kan omfattas av sekretess enligt 22 kap. 1 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Regeringen föreslår att även en uppgift i form av fingeravtryck som tas upp vid passmyndigheterna ska omfattas av samma sekretessbestämmelse. Enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Uppgifterna får användas för jämförelse Regeringen föreslår att Skatteverket, eller den myndighet som utför identitetskontrollen, ska få kontrollera att en ansiktsbild som har tagits motsvarar den som finns på en handling som har överlämnats vid en personlig inställelse. För att kontrollera den enskildes identitet ska Skatteverket, eller den myndighet som utför identitetskontrollen, få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med andra uppgifter som Skatteverket har registrerat i folkbok­föringsverksamheten. Skatteverket ska på begäran av en passmyndighet, om det behövs i passmyndighetens verksamhet som rör identitetskontroller enligt lagen om samordningsnummer, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur finger­avtrycken eller bilderna. Att en identitetshandling saknar lagringsmedium, eller lagringsmediet av någon anledning är skadat, innebär inte att identitetshandlingen är ogiltig. Det medför dock att Skatteverket enligt nu gällande lagstiftning inte kan jämföra den tagna ansiktsbilden mot uppgifter som lagras i handlingen. Identitets­kontrollen är då begränsad till en okulär jämförelse av den synliga ansiktsbilden med personen som inställer sig för kontroll. Med hänsyn till intresset av en stärkt identitetskontroll och av att minska riskerna för att det skapas felaktiga eller multipla identiteter i folkbokföringsverksamheten finns det skäl att utvidga Skatteverkets möjligheter att med hjälp av teknisk utrustning även kunna kontrollera den synliga ansiktsbilden på handlingen. Skatteverket ska få jämföra med andra uppgifter som myndigheten har registrerat Regeringen föreslår att Skatteverket, när en person inställer sig personligen för identitetskontroll, bör få jämföra de fingeravtryck och ansiktsbilder som har tagits, samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa, mot de uppgifter som Skatteverket har registrerat i folkbokföringsverksamheten. Det bör dock anges att syftet med jämförelsen ska vara att kontrollera den enskildes identitet. Det saknas skäl att tillåta jämförelser för något annat syfte än kontrollera identiteten. Den möjlighet till jämförelser som föreslås bör vara just en möjlighet. Regleringen bör vara flexibel och det bör överlåtas till myndigheten att avgöra i vilka fall det ska göras. En uppgiftsskyldighet bör införas för att passmyndigheterna ska kunna göra motsvarande kontroll i ärenden om samordningsnummer Regeringen föreslår att passmyndigheterna, när de utför identitetskontroller enligt lagen om samordningsnummer, ska ha möjlighet att kontrollera om en ansiktsbild som har tagits motsvarar den ansiktsbild som är synlig på en överlämnad handling. De fingeravtryck och den ansiktsbild som har tagits bör även få jämföras med uppgifter som Skatteverket har registrerat. Regeringen föreslår således att det ska införas en skyldighet för Skatteverket att, på begäran och om det behövs i passmyndigheternas verksamhet som rör identitetskontroller enligt lagen om samordningsnummer, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur dessa. Behandling av personuppgifter till följd av Skatteverkets och passmyndigheternas utökade möjligheter till kontroll Regeringen bedömer att den behandling av personuppgifter som förslagen i propositionen ger upphov till är förenliga med EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats. Det gäller regeringens förslag om att Skatteverket ska registrera fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycket eller bilden, om uppgiftsskyldigheter mellan Skatteverket och passmyndigheterna samt om utökade möjligheter till kontroll för dessa myndigheter. Förutom de ändringar som föreslås när det gäller längsta tid för behandling och sökbegränsningar är befintliga bestämmelser tillräckliga för att Skatte­verket ska få behandla ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter i testverksamhet för identitetskontroller. Detsamma gäller i fråga om att Skatteverket ska få behandla uppgifterna endast om åtgärden är nödvändig för att tillgodose ändamålet med den och om skälen för åtgärden uppväger det intrång i den personliga integriteten som den innebär för en enskild. Det saknas därför behov av kompletterande bestämmelser. Sökbegränsningar i stället för ändamålsbegränsningar Regeringen föreslår att det ska vara förbjudet att som sökbegrepp använda fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna detta i syfte att säkerställa att uppgifterna inte används för andra ändamål än de som de samlades in för. Trots förbudet ska Skatteverket få använda fingeravtryck eller ansiktsbild, och de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtrycket eller bilden, som sökbegrepp för att kontrollera den enskildes identitet i samband med personlig inställelse enligt folkbokföringslagen eller lagen om samordningsnummer göra jämförelser enligt 6 a kap. lagen om polisens behandling av person­uppgifter inom brottsdatalagens (2018:1177) område eller göra jämförelser enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27). Regeringen bedömer att det saknas behov av kompletterande bestämmelser om ändamålet med behandlingen av personuppgifter. Det är syftet med resultatet av sökningen som är avgörande för om det råder ett sökförbud eller inte. Det är dock inte tillåtet att utföra sökningar som innebär att personer kartläggs på grundval av känsliga personuppgifter. Sökbegränsningen omfattar alla tekniska åtgärder som innebär att uppgifter används för att strukturera eller systematisera information i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter (se prop. 2025/26:88 s. 140). Längsta tid för behandling Regeringen föreslår att fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur fingeravtrycket eller bilden inte ska få behandlas längre än 15 år efter att uppgifterna registrerades. För ett barn som var under 12 år när uppgifterna registrerades ska uppgifterna inte få behandlas längre än 3 år efter det att de registrerades. Regeringen avser att utvärdera effekterna av det förslag som nu lämnas för att säkerställa att syftet uppnås eller om ytterligare åtgärder är nödvändiga. För en effektiv hantering bör fristen utgå från när uppgifterna registrerades, och inte t.ex. från upptagningstillfället. Rätten att göra invändningar bör inte gälla Regeringen bedömer att rätten för registrerade att göra invändningar enligt artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning inte bör gälla vid sådan behandling av biometriska uppgifter som är tillåten i folkbokföringsverksamheten. Det saknas behov av kompletterande bestämmelser för att detta ska gälla. Skälen för regeringens bedömning är att det är av stor betydelse att personuppgifter i folkbokföringsverksamheten får behandlas oberoende av den registrerades inställning. Om enskilda skulle ha möjlighet att undantas från behandlingen skulle det kunna undergräva syftet med behandlingen. Den personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt folkbokföringsdatalagen (2026:126) är en förutsättning för att Skatteverket ska kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. Denna begränsning av den registrerades rättigheter får anses vara en nödvändig och proportionell åtgärd i syfte att säkerställa ett viktigt mål av allmänt intresse. Sekretess Regeringens förslag om att fingeravtryck, ansiktsbild och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa ska registreras och sparas innebär att Skatteverket kommer att behandla dem inom folkbokföringsverksamheten. Det innebär att informationen kan betraktas som allmän handling. Regeringen föreslår därför att sekretess ska gälla för en uppgift i form av fingeravtryck och biometrisk uppgift som har tagits fram ur fingeravtryck eller en fotografisk bild, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada. Det ska gälla om uppgiften förekommer i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. För uppgifter i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst 70 år. Sekretess för fingeravtryck Möjligheterna att sekretessbelägga fingeravtrycken i folkbokföringen är mycket begränsade med nuvarande regler. Det finns därmed starka skäl för att stärka sekretessen för fingeravtryck. Sekretess innebär att det är förbjudet att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen, genom att en handling lämnas ut eller på annat sätt (3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Regeringen anser att behovet av sekretess väger tyngre än mediernas och allmänhetens intresse av att få ta del av uppgifterna. För att uppgifterna ska få ett tillräckligt starkt skydd bör sekretessens styrka vara densamma som för ansiktsbilder. En uppgift i form av fingeravtryck bör därför, på motsvarande sätt som ansiktsbilder, omfattas av en presumtion för sekretess. Sekretess bör gälla för uppgifter i form av fingeravtryck, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada. För uppgifter i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst 70 år. Sekretess för biometriska uppgifter Regeringen anser att de biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtryck och ansiktsbilder, liksom ansiktsbilder och fingeravtryck, bör omfattas av en presumtion för sekretess. Biometriska uppgifter är den information som kan tas fram ur ett biometriskt underlag. Dessa uppgifter kan användas för att skapa en referensmall eller för att jämföra tidigare lagrade referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet. Vad som gäller för biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansikts­bilder respektive fingeravtryck och som sparas i en sådan verksamhet som omfattas av 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen framgår inte av lagen i dag. Sådana uppgifter skulle kunna betraktas som en del av ansiktsbilden respektive fingeravtrycket och därmed omfattas av den sekretess som gäller för dessa. Beroende på vilken teknisk lösning som väljs skulle de dock också kunna uppfattas som fristående uppgifter. De biometriska uppgifterna har en nära koppling till de ansiktsbilder och fingeravtryck som används för att ta fram uppgifterna, vilket talar för att de bör ha samma sekretesskydd som bilderna och fingeravtrycken. Vidare är biometriska uppgifter att betrakta som integritetskänsliga (se bl.a. prop. 2024/25:37 s. 106, 125, 133 och 142), och enligt dataskyddsregleringen får de enbart behandlas om det är särskilt föreskrivet och nödvändigt för ändamålet med behandlingen (se bl.a. artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning). Det är därför viktigt att säkerställa att uppgifterna inte används för andra ändamål än de avsedda. De biometriska uppgifter som tas fram ur fingeravtryck och ansiktsbilder bör alltså, liksom ansiktsbilder och fingeravtryck, omfattas av en presumtion för sekretess. Regeringen anser att intresset av att uppgifterna inte ska användas i otillåtna sammanhang och skyddet för de enskildas personliga förhållanden överväger mediernas och allmänhetens intresse av att få ta del av uppgifterna. Sekretessens styrka bör vara densamma som för de ansiktsbilder och fingeravtryck som används för att ta fram uppgifterna. Sammantaget anser regeringen att sekretess bör gälla för biometriska uppgifter, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada. För att det inte ska råda något tvivel om att de biometriska uppgifterna omfattas av samma sekretesskydd som själva ansiktsbilderna och fingeravtrycken bedömer regeringen att 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen behöver ändras. För övriga uppgifter i en allmän handling som omfattas av 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretessen i högst 70 år. Motsvarande sekretesstid bör gälla även för biometriska uppgifter. Vissa sekretessbrytande bestämmelser I 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen finns en s.k. generalklausul som innebär att en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Nödvändiga sekretessbrytande bestämmelser för att säkerställa nödvändigt informationsutbyte och motverka brottslighet finns således i offentlighets- och sekretesslagen även om det i varje fall behöver göras en intresseavvägning. Sedan den 1 december 2025 gäller att sekretess till skydd för enskilda inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det behövs för att bl.a. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller förebygga eller förhindra att en ekonomisk förmån, ett ekonomiskt stöd, en skatt eller en avgift beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller ett för lågt belopp. En uppgift får dock inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut (10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen). Informationsutbyte mellan Skatteverket och Migrationsverket Regeringen föreslår att Skatteverket för att kontrollera den enskildes identitet ska få jämföra ansiktsbild och fingeravtryck som har tagits med uppgifter som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som förs av Migrations­verket. Detta gäller dock endast om det finns anledning att anta att den enskilde har fyllt 14 år. Migrationsverket ska få använda uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren över fingeravtryck och fotografier om det behövs för att Skatteverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i folkbokföringsverksamheten eller om det behövs för att Migrationsverket vid ärenden om uppehållstillstånd eller prövning av ansökningar om internationellt skydd ska kunna jämföra fingeravtryck eller ett fotografi mot fingeravtryck och ansiktsbilder som har registrerats hos Skatteverket i folkbokföringsverksamheten. För att möjliggöra utlämnande av uppgifter från Skatteverket till Migrationsverket och omvänt bör det införas bestämmelser i folkbokförings­lagen, lagen om samordningsnummer och utlänningslagen. Regeringen bedömer att den behandling av personuppgifter som förslagen ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats. Regeringen anser att intresset av att motverka identitetsbedrägerier och att fastställa identiteten på de personer som vistas och är bosatta i landet är ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Intresset väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som behandlingen av känsliga personuppgifter till följd av förslagen innebär för den enskilde. Det saknas mindre ingripande åtgärder för att uppnå syftet med att hindra att felaktiga, utnyttjade eller multipla identiteter registreras hos myndigheterna samt för att upptäcka redan registrerade felaktiga uppgifter. Det bör dock särskilt anges att åtgärden får vidtas för att kontrollera den enskildes identitet, vilket hindrar att uppgifterna används för något annat syfte. För att det intrång i den personliga integriteten som förslagen innebär ska vara proportionerligt krävs det att intrånget är förutsebart. Det saknas behov av kompletterande bestämmelser om hur formerna för utlämnande av uppgifter ska ske I 14 § första stycket folkbokföringsdatalagen anges att personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. För att i så långt som möjligt uppnå en modern och teknikneutral lagstiftning, bör det inte göras någon åtskillnad mellan direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande. Skatteverket ska därför välja formerna för elektroniskt utlämnande (se prop. 2025/26:88 s. 154–158). Vid valet av på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut bör dock bl.a. intrånget i den personliga integriteten beaktas och myndigheten bör säkerställa att uppgifterna lämnas ut på ett sätt som är proportionerligt. Polismyndighetens tillgång till uppgifter hos Skatteverket för brottsbekämpning Regeringen föreslår att Nationellt forensiskt centrum, efter beslut av åklagare, ska få använda automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och fingeravtryck med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder som registrerats hos Skatteverket. En jämförelse ska inte få göras vid en förundersökning om ett sådant brott som kan ligga till grund för en sökning i EU:s gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR). Regeringen föreslår att det införs en skyldighet för Skatteverket att på begäran av Polismyndigheten, om det behövs vid en förundersökning i den brottsbekämpande verksamheten, lämna ut uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som tagits fram ur fingeravtrycken eller bilderna. Möjligheten till jämförelse med uppgifter hos Skatteverket bör inordnas i den befintliga ordning som gäller enligt 6 a kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag). Det innebär att den uttömmande listan i 2 § nämnda lag över vid vilka förundersökningar biometriska jämförelser får göras bör tillämpas på motsvarande sätt för uppgifter som finns hos Skatteverket. En jämförelse får endast göras med uppgifter som finns i registren om personer som har fyllt 15 år enligt 6 a kap. 1 § polisens brottsdatalag. Regeringen bedömer att den behandling av personuppgifter som förslagen ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats. Förslagen är även förenliga med dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och de kompletterande föreskrifter som har meddelats. Befintliga bestämmelser är tillräckliga för att möjligheten till jämförelse ska begränsas till förundersökning av viss typ av brottslighet, där det finns särskild anledning att anta att det är gärningspersonen som har avsatt fingeravtrycken eller förekommer på ansiktsbilden och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Detsamma gäller för att sökförbudet inte ska hindra att Polismyndigheten gör biometriska jämförelser med uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbild som registreras hos Skatteverket för att få fram ett urval av personer grundat på biometriska uppgifter. Det saknas därför behov av kompletterande bestämmelser. Regeringen anser att det krävs kraftfulla åtgärder som bidrar till att fler brott klaras upp för att vända den allvarliga brottsutvecklingen i samhället. Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter behöver få bättre förutsättningar att använda de tekniska möjligheter som automatiserade biometriska jämförelser innebär i syfte att fler gärningspersoner ska kunna identifieras och lagföras. Att tillåta biometriska jämförelser med fingeravtryck och ansiktsbilder i fler myndighetsregister som primärt förs för andra än brottsbekämpande ändamål är mycket värdefullt för möjligheten att klara upp fler brott och utökar väsentligt det jämförelsematerial som Polismyndigheten kan använda när det finns spår i en brottsutredning i form av fingeravtryck eller ansiktsbilder från en okänd person som misstänks för brott. Med förslagen i propositionen kommer det med tiden att i folkbokförings­verksamheten finnas ett mycket stort antal uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbilder. Till skillnad från Migrationsverkets register över finger­avtryck och fotografier kommer uppgifterna som registrerats hos Skatteverket även att omfatta EES-medborgare. Biometriska jämförelser med de uppgifter som har registrerats hos Skatteverket skulle därmed på ett väsentligt sätt öka Polismyndighetens och andra brottsbekämpande myndigheters förutsättningar att identifiera och lagföra även personer som inte förekommer i Polis­myndighetens biometriregister eller Migrationsverkets register över finger­avtryck och fotografier. Regeringen bedömer att detta starkt talar för att biometriska jämförelser med uppgifter i Skatteverkets register bör få göras. Samtidigt måste varje nytt verktyg som de brottsbekämpande myndigheterna får vara förenligt med grundläggande fri- och rättigheter för att kunna tillåtas. Enligt 2 kap. 14 § brottsdatalagen är det förbjudet att utföra sökningar för att få fram ett urval av personer grundat på känsliga person­uppgifter. Sökförbudet utgår från syftet med sökningen. Om syftet inte är att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter är sökningen tillåten, även om känsliga personuppgifter används vid sökningen (se prop. 2017/18:269 s. 172). I 14 § första stycket folkbokföringsdatalagen anges att personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. För att så långt som möjligt uppnå en modern och teknikneutral lagstiftning bör det inte göras någon åtskillnad mellan direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande. Skatteverket ska därför välja formerna för elektroniskt utlämnande (se prop. 2025/26:88 s. 154–158). Vid valet av på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut bör dock bl.a. intrånget i den personliga integriteten beaktas och myndigheten bör säkerställa att uppgifterna lämnas ut på ett sätt som är proportionerligt. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2026. Regeringen bedömer att det inte behövs några övergångsbestämmelser. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Förslagen förutsätter i vissa fall anpassning främst hos Skatteverket. Det gäller framför allt de utvidgande möjligheterna att behandla biometriska underlag och biometriska uppgifter. Skatteverket kommer att behöva viss tid för förberedelser, bl.a. för att utbilda personal och utveckla tekniska lösningar. Skatteverket och Migrationsverket respektive Polismyndigheten behöver också tid för samordning och framtagande av systemstöd samt säkerställande av personella resurser. Eftersom det rör sig om lagstiftning som medför möjligheter, och inte skyldigheter, till kontroller och informationsutbyte kan en lösning för registrering och informationsutbyte mellan myndigheterna driftssättas först en tid efter att lagändringarna har trätt i kraft. Mot denna bakgrund bedöms lagändringarna kunna träda i kraft den 1 december 2026. Enligt 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken får ingen dömas för en gärning för vilken det inte var föreskrivet ett straff när den begicks. Straff ska bestämmas efter den lag som gällde när gärningen begicks, om inte någon annan lag som leder till frihet från straff eller till lindrigare straff gäller när dom meddelas. Bestämmelsen är tillämplig även inom special­straffrätten. Det behövs därför inte några särskilda övergångsbestämmelser om det nya föreslagna brottet, främjande av oriktig folkbokföring. Motionen I kommittémotion 2025/26:4187 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V) anförs följande. Vänsterpartiet står till största delen bakom regeringens förslag i propositionen. Det är viktigt att de uppgifter som registreras i folkbokföringen är korrekta. Uppgifterna i folkbokföringen läggs till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde, i förhållande både till samhället och till andra enskilda. Regeringen föreslår dock som en del av propositionen att Skatteverket och Migrationsverket ska få göra jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck som finns i deras respektive register. Syftet är att motverka att personer kan få falska, felaktiga eller multipla identiteter registrerade hos myndigheterna. Enligt regeringen är det dock inte möjligt att slå fast exakt hur vanligt det är att personer som söker sig till Sverige använder sig av en falsk identitet. Vänsterpartiet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i denna del. I första hand behöver det undersökas hur stort problemet med falska identitets­handlingar och andra felaktigheter vid ansökan om uppehållstillstånd eller asyl faktiskt är innan förslag till lagändringar läggs fram. Det bör åtminstone krävas en indikation på att en person förekommer under en eller flera andra identiteter, eller att det finns anledning att anta att någon identitetsuppgift om personen är felaktig, för att en jämförelse mellan myndigheternas uppgifter ska kunna göras. Riksdagen bör därför enligt motionärerna avslå regeringens förslag om att Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register. Utskottets ställningstagande Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det är av stor vikt att motverka identitetsbedrägerier och att fastställa identiteten på de personer som vistas och är bosatta i landet. Uppgifterna i folkbokföringen kan läggas till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde, i förhållande till både samhället och till andra enskilda. Det är därför angeläget att uppgifterna stämmer överens med verkliga förhållanden. Om folkbokföringen är felaktig ger det stora spridningseffekter i hela samhället. Felaktigheter i folkbokföringen har kunnat utnyttjas i bedrägligt syfte och möjliggjort brottslighet i flera led. Utskottet anser, liksom regeringen, att den omständigheten att myndigheter primärt agerar baserat på den information som finns tillgänglig i deras egna system i stället för utifrån en helhetsbild är en av de brister i identitets­förvaltningen som har möjliggjort identitetsmissbruk. Information som finns hos de olika myndigheterna, åtminstone inom staten, bör ses som en samlad strategisk resurs som i större utsträckning ska kunna tillgängliggöras och användas av den myndighet som behöver den. En möjlighet för Skatteverket respektive Migrationsverket att jämföra upptagna fingeravtryck och ansiktsbilder samt de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa med uppgifter som redan finns registrerade hos den andra myndigheten skulle på ett effektivt sätt motverka att personer tilldelas uppehållstillstånd i en annan identitet än den som tidigare uppgetts till svenska myndigheter och att multipla identiteter registreras i folkbokförings­verksamheten. Att kunna jämföra uppgifter mellan Skatteverket och Migrationsverket för att fastställa en korrekt identitet och på så sätt ytterligare öka tillförlitligheten i folkbokföringen anser utskottet är ett steg i rätt riktning mot en korrekt folkbokföring. Utskottet avstyrker därmed motionen och tillstyrker propositionen i sin helhet. Utskottet noterar vidare att regeringen i propositionen redovisar ett tillkännagivande och bedömer att det är slutbehandlat. Utskottet har inget att invända mot regeringens bedömning när det gäller tillkännagivandet. Rättssäker folkbokföring Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår ett motionsförslag om en rättssäker folkbokföring. Jämför reservation 2 (V). Motionen I kommittémotion 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 anförs följande. Propositionen saknar ett tillräckligt socialt och rättssäkert svar på vad som ska gälla för personer som inte försöker fuska med folkbok­föringen, utan på grund av hemlöshet eller annan utsatthet saknar en adress att folkbokföra sig på. Den gruppen måste kunna skiljas från personer som medvetet använder felaktiga adresser för brottslighet eller vinning. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med förslag som säkerställer en fungerande ordning för att personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress kan folkbokföras på ett rättssäkert sätt och inte av detta skäl förlorar tillgången till rättigheter och samhällsservice som är knutna till bosättning i Sverige. En sådan ordning bör bl.a. klargöra hur folkbokföring på en kommun eller någon annan särskild lösning ska användas, hur kontaktvägar till myndigheter ska säkras och hur samverkan mellan Skatteverket, kommunerna och socialtjänsten ska utformas. Utskottets ställningstagande Lagstiftningen om folkbokföring gäller i hela landet och ska tillämpas av myndigheter och kommuner på ett enhetligt sätt. Reglerna innebär redan i dag en möjlighet för Skatteverket, efter utredning, att folkbokföra en person på kommunen vid t.ex. hemlöshet. Att en person av olika skäl är folkbokförd på en kommun eller av andra skäl inte är korrekt folkbokförd innebär inte att personen förlorar sina rättigheter i det svenska välfärdssystemet. Det kan naturligtvis göra det svårare i praktiken att få tillgång till välfärdssystemet i vissa delar och även kontakterna med myndigheter, företag och privatpersoner kan försvåras men omöjliggörs inte. Utskottet anser att gällande lagstiftning på ett fullgott sätt hanterar och löser frågorna om hur människor ska folkbokföras. Myndigheter och kommuners tillämpning av gällande lagstiftning ska vara likvärdig över landet och därmed rättssäker för den enskilde. Frågor som i förlängningen avser en persons tillgång till det svenska välfärdssystemet och tillämpningen av dessa regler faller utanför skatteutskottets område. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4191 (MP) yrkande 1. Analys av de utökade kontrollbefogenheterna Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår motionsförslaget om en analys av utökade kontrollbefogenheter. Jämför reservation 3 (V). Motionen I kommittémotion 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 2 anförs bl.a. följande. Propositionen behöver ses i ljuset av en bredare utveckling där folkbokföringen i allt högre grad används som ett kontrollinstrument. Det är särskilt problematiskt när kontrollen riskerar att slå olika mot olika grupper. Förslagen om behandling och jämförelse av biometriska uppgifter innebär i praktiken att personer som har eller har haft kontakt med migrationsmyndigheterna, personer med samordningsnummer och personer vars identitet oftare ifrågasätts av myndigheter kan bli föremål för mer långtgående personuppgiftsbehandling än andra. Även om reglerna formellt är generellt utformade finns det en uppenbar risk att integritetsskyddet i praktiken blir svagare för personer med utländsk bakgrund. Miljöpartiet ser med oro på denna utveckling. Regeringen bör återkomma med en fördjupad analys av hur de utökade kontrollbefogenheterna inom folkbokföringsverksamheten påverkar den personliga integriteten och principen om likabehandling, särskilt för personer i social utsatthet och personer med utländsk bakgrund, och detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande Ett flertal åtgärder föreslås i propositionen för att öka kvaliteten i folkbokföringen. Förslagen om utvidgade möjligheter att behandla biometriska uppgifter i folkbokföringsverksamheten innebär naturligtvis ett betydande intrång i den personliga integriteten. Behandlingen av känsliga personuppgifter i folkbokföringsverksamheten kommer att omfattas av flera skyddsåtgärder. Ändamålsbestämmelserna i folkbokföringsdatalagen innebär att Skatteverkets utrymme för att behandla känsliga personuppgifter är begränsat. Myndigheterna har också en skyldighet att se till att åtkomsten till personuppgifter kontrolleras och följs upp regelbundet. Ett sådant krav i lag är en skyddsåtgärd för att begränsa intrånget i enskildas integritet. Därutöver kommer EU:s dataskyddsförordnings och dataskydd­slagens allmänna bestämmelser om tillsyn, skadestånd och överklagande att gälla. Sammantaget kommer det därmed att finnas ett regelverk som ger skydd för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen vid behandlingen. Sammanfattningsvis anser utskottet att förslagen är nödvändiga och proportionerliga med hänsyn till intresset av att motverka identitetsbedrägerier och fastställa identiteten på de personer som är bosatta respektive tilldelas en identitetsbeteckning i Sverige. Det allmännas intresse väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som behandlingen av känsliga person­uppgifter innebär för den enskilde. Krav på analys och uppföljning av den föreslagna lagstiftningen ryms inom det regelverk som redan finns för att säkerställa den respektive myndighets myndighetsutövning. Utskottet ser därmed i dagsläget inte något behov av ett tillkännagivande med den föreslagna inriktningen. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4191 (MP) yrkande 2. Reservationer 1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V) av Ilona Szatmári Waldau (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen a) avslår 1. regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) i de delar det avser 26 e och 32 d §§ och antar lagförslaget i övrigt, 2. regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 3. regeringens förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27), 4. regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:1697) om samordningsnummer i de delar det avser 2 kap. 4 b § och 4 kap. 4 § och antar lagförslaget i övrigt, 5. 10 a § andra stycket 3 regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringsdatalagen (2026:126) och antar lagförslaget i övrigt, 6. regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27), b) antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 2. lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:261 punkterna 3 och 5 samt motion 2025/26:4187 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V), bifaller delvis proposition 2025/26:261 punkterna 1, 6 och 7 samt avslår proposition 2025/26:261 punkterna 2, 4 och 8. Ställningstagande Jag står till största delen bakom regeringens förslag i propositionen och instämmer i regeringens bedömning att det, för att olika samhällsfunktioner ska få ett korrekt underlag för beslut och åtgärder, är angeläget att uppgifterna stämmer överens med verkliga förhållanden eftersom uppgifterna i folkbokföringen läggs till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde, i förhållande till både samhället och till andra enskilda. Felaktiga uppgifter i folkbokföringen riskerar att användas som redskap för bl.a. välfärdsbrottslighet och inom den organiserade brottsligheten. Detta leder både till att välfärden urholkas och till minskad tilltro och legitimitet för välfärdssystemen. I Skatteverkets rapport Nationell lägesbild över befolkningen 2025 uppskattar myndigheten att det bland de folkbokförda som finns och verkar i Sverige finns ca 116 000 personer som är registrerade med fel folkbokförings­adress. Enligt de uppgifter som utredningen fått från Skatteverket, Polis­myndigheten och Åklagarmyndigheten beror en betydande del av dessa folkbokföringsfel på medvetet felaktiga uppgifter, t.ex. genom försäljning av möjligheten att felaktigt få anmäla en annan persons bostadsadress som sin egen samt andra typer av medverkan till folkbokföringsbrott. Det är uppenbart att förslagen kommer att få konsekvenser i synnerhet för den personliga integriteten för de personer som söker uppehållstillstånd eller asyl i Sverige bl.a. genom förslaget om att Skatteverket och Migrationsverket ska få göra jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck som finns i deras respektive register. Skatteverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i folkbokföringsverksamheten och Migrationsverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier vid ärenden om uppehållstillstånd eller prövning av ansökningar om internationellt skydd. Syftet är att motverka att personer kan få falska, felaktiga eller multipla identiteter registrerade hos myndigheterna. Enligt regeringen är det dock inte möjligt att slå fast exakt hur vanligt det är att personer som söker sig till Sverige använder sig av en falsk identitet. Det förekommer dock, enligt regeringen, att utlänningar som söker sig till Schengen använder sig av falska eller manipulerade identitets­handlingar eller använder sig av identitetshandlingar som visserligen är äkta men som tillhör någon annan som ser ut som de. Regeringen skriver även i sin proposition att det förekommer att utlänningar som söker eller beviljas asyl i Sverige helt saknar identitetshandlingar eller åtminstone inte visar upp dem för myndigheterna (prop. 2025/26:261, s. 79). Jag är inte beredd att ställa mig bakom förslaget i denna del. Jag anser att det i första hand behöver undersökas hur stort problemet med falska identitetshandlingar och andra felaktigheter vid ansökan om uppehållstillstånd eller asyl faktiskt är innan förslag till lagändringar läggs fram. Redan i dag är det en omfattande process att gå igenom för den person som saknar identitets­handlingar vid ansökan om uppehållstillstånd eller asyl. Att en person saknar identitetshandlingar får dock inte likställas med att hen försöker lämna oriktiga uppgifter. Jag anser att det åtminstone borde krävas en indikation på att en person förekommer under en eller flera andra identiteter, eller att det finns anledning att anta att någon identitetsuppgift om personen är felaktig, för att myndigheterna ska kunna jämföra. Regeringen har i snabb takt lagt fram flera förslag till lagändringar som syftar till att minska människors möjligheter att söka skydd och skapa sig en framtid i Sverige. Jag anser att samtliga dessa förslag behöver ses över och utvärderas i ett sammanhang men inser att en sådan översyn ligger utom ramen för det aktuella ärendet. Jag avser därför att återkomma i den frågan. Riksdagen bör avslå förslaget om att Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register. 2. Rättssäker folkbokföring, punkt 2 (V) av Ilona Szatmári Waldau (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1. Ställningstagande En korrekt folkbokföring är avgörande för att bekämpa välfärdsbrottslighet, identitetsmissbruk och organiserad brottslighet. Samtidigt får skärpta kontrollregler inte leda till att människor som redan befinner sig i stor utsatthet faller ur samhällssystemen. Folkbokföringen är inte enbart ett register. Den är i praktiken en nyckel till möjligheten att ta del av samhällsservice, få kontakt med myndigheter och utöva rättigheter som följer av att vara bosatt i Sverige. För personer i hemlöshet och personer som lever på härbärgen, i tillfälliga boendelösningar och i skyddade eller mycket instabila boendeförhållanden kan kravet på en folkbokföringsadress bli ett moment 22, där de är bosatta i Sverige, men saknar en faktisk adress som på ett enkelt sätt kan användas i folkbokföringen. Redan i dag finns det bestämmelser som gör det möjligt att i vissa situationer folkbokföra en person utan att bosättningen knyts till en viss fastighet. Det löser dock inte hela den praktiska problematiken. Tillämpningen behöver vara likvärdig över landet, rättssäker för den enskilde och tydlig för både Skatteverket, kommunerna, socialtjänsten och andra berörda myndig­heter. Det får inte vara så att den som saknar bostad också riskerar att förlora sin administrativa existens i samhällets system. Regeringens proposition fokuserar i huvudsak på kontroll, straffansvar och biometriska uppgifter. Det är i sig viktiga frågor, men propositionen saknar ett tillräckligt socialt och rättssäkert svar på vad som ska gälla för personer som inte försöker fuska med folkbokföringen utan på grund av hemlöshet eller annan utsatthet saknar en adress att folkbokföra sig på. Den gruppen måste kunna skiljas från personer som medvetet använder felaktiga adresser för brottslighet eller vinning. Regeringen bör därför återkomma med förslag som säkerställer en fungerande ordning för personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress. En sådan ordning bör bl.a. klargöra hur folkbokföring på en kommun eller någon annan särskild lösning ska användas, hur kontaktvägar till myndigheter ska säkras och hur samverkan mellan Skatteverket, kommunerna och socialtjänsten ska utformas. Utgångspunkten ska vara att den som faktiskt är bosatt i Sverige inte ska förlora tillgången till rättigheter och samhällsservice enbart därför att han eller hon saknar en egen adress. 3. Analys av de utökade kontrollbefogenheterna, punkt 3 (V) av Ilona Szatmári Waldau (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 2. Ställningstagande En korrekt folkbokföring är avgörande för att bekämpa välfärdsbrottslighet, identitetsmissbruk och organiserad brottslighet. Jag delar regeringens uppfattning att samhället behöver bättre verktyg mot handel med adresser, falska identiteter och medvetet oriktiga uppgifter i folkbokföringen. Det är viktigt både för tilliten till välfärdssystemen och för att myndigheter ska kunna fatta korrekta beslut. Regeringens politik präglas dock återkommande av ett misstänkliggörande av människor som invandrat till Sverige eller som har utländsk bakgrund, och på område efter område görs större skillnad mellan människor i fråga om rättigheter, kontroll och myndighetsbehandling. En korrekt folkbokföring är viktig, men den får inte bli ett verktyg för att stegvis urholka likabehandling och integritetsskydd. Regeringen bör återkomma med en fördjupad analys av hur de utökade kontrollbefogenheterna inom folkbokföringsverksamheten påverkar den personliga integriteten och principen om likabehandling, särskilt för personer i social utsatthet och personer med utländsk bakgrund. Särskilt yttrande Regeringens lagförslag, punkt 1 (C) Helena Vilhelmsson (C) anför: Jag instämmer i regeringens intentioner att skärpa kampen mot felaktigheter i folkbokföringen och det missbruk av välfärdssystemen som detta möjliggör. Att säkerställa korrekta uppgifter om vilka som bor och verkar i Sverige är en grundläggande uppgift för staten. Centerpartiet har under lång tid påtalat att Sverige varit naivt och dåligt rustat för att hantera den välfärdsbrottslighet som frodas i spåren av en felaktig folkbokföring. Jag välkomnar därför förslagen om att ge Skatteverket utökade befogenheter för att bekämpa organiserad brottslighet. Samtidigt bör regeringen kritiseras för sin senfärdighet. Problemen med bl.a. adress­kapningar och identitetsmissbruk är inte nya. Trots problemens allvar och de upprepade signalerna från såväl myndigheter som oppositionen har regeringen agerat för långsamt, vilket kan ha underminerat förtroendet för rättsväsendet och försvårat kampen mot den organiserade brottsligheten. Statens förmåga att skydda medborgare mot brott är ett grundläggande uppdrag. Nya verktyg och metoder, som användning av biometri och dataanalyser, kan vara nödvändiga för att möta en föränderlig verklighet. Varje nytt verktyg är dock inte per automatik rätt verktyg. När staten får utökade möjligheter att övervaka och kontrollera medborgare måste detta balanseras mot rätten till personlig integritet. Användningen av biometrisk identifiering innebär en särskild risk för intrång i den personliga integriteten och kan, om den inte regleras strikt, skapa en känsla av konstant övervakning. Jag anser därför att det är av yttersta vikt att all användning av biometriska data sker på ett rättssäkert och ansvarsfullt sätt. Lagstiftningen måste vara tydlig och transparent, och det måste finnas robusta mekanismer för tillsyn och kontroll för att säkerställa att statens maktutövning inte inskränker grundläggande fri- och rättigheter på ett oproportionerligt sätt. Jag kommer att noga följa utvecklingen i dessa frågor. Jag välkomnar dock att en lagstiftning nu till slut kommer på plats och ställer mig bakom regeringens proposition. Jag har därför valt att inte väcka någon följdmotion. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2025/26:261 Utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481). 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27). 5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. 6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:1697) om samordningsnummer. 7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringsdatalagen (2026:126). 8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27). Följdmotionerna 2025/26:4187 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V): Riksdagen avslår regeringens förslag om att Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbild med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register, dvs. 26 e och 32 d §§ folkbokföringslagen (1991:481), 17 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716), 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) samt 2 kap. 4 b § och 4 kap. 4 § lagen (2022:1697) om samordningsnummer. 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag som säkerställer att personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress kan folkbokföras på ett rättssäkert sätt och inte av detta skäl förlorar tillgången till rättigheter och samhällsservice som är knutna till bosättning i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en fördjupad analys av hur de utökade kontrollbefogenheterna inom folkbokföringsverksamheten påverkar den personliga integriteten och principen om likabehandling, särskilt för personer i social utsatthet och personer med utländsk bakgrund, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Bilaga 2 Regeringens lagförslag