Emma Nohrén

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Tack för svaret, Helena Storckenfeldt!

Vi ser som sagt också att det kanske finns behov av en ny myndighet. Vi yrkar inte avslag på förslaget, men vi tycker att det är lite ofärdigt och att man behöver komma tillbaka på flera ställen.

Frågan kvarstår dock: Varför har man inte åtgärdat de saker man kan under tiden? Både domstolarna och länsstyrelserna har fått mindre resurser för just de här delarna, fast det är resurser de vill ha.

Jag ska gå vidare i svaret. Ledamoten svarade nämligen att en myndighet ger en mer likvärdig behandlingsprocess. Det kan jag hålla med om. Samtidigt ser vi en risk för att det kan försvåra för den lokala och regionala kunskapen. Vid många prövningar behöver man ha den regionala kunskapen. Det behöver vara personal som kan åka ut på översyn och som kan ge råd och tips och allt som behövs. Vi ser inte hur man tillgodoser det här.

Är det någonting som kommer att göras? Ser man att det är en myndighet som ska finnas på en plats i Sverige, eller är det en myndighet som kommer att ha regionala kontor?

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för ditt anförande! Jag noterade att det handlade mycket om olika delar av tillståndsprocessen men kanske inte så mycket om den nya myndigheten. Därför tryckte jag på knappen för att ställa någon fråga.

Som jag sa i mitt anförande är den stora akilleshälen enligt remissvaren att man inte har kompetens, att man har brist på resurser, att det är dåliga eller ofullständiga ansökningar, otydlig processledning, sena kompletteringar och bristande samordning mellan myndigheter. Det är ju saker som en regering kan göra hur mycket som helst åt redan nu i stället för att skapa en helt ny organisation.

Jag noterar att Tidöregeringen har gett mindre resurser till länsstyrelserna. Då är det svårt att göra ett bättre arbete. Det har inte sagts någonting om kompetensförsörjningen. Man hade kunnat ge ett uppdrag om att ta fram bättre vägledningar och så vidare. Det finns kort sagt en massa saker man kunde ha gjort här och nu för att korta handläggningstiderna – även om man tycker att den nya myndigheten är det bästa alternativet – som skulle ha hjälpt folk. Det har dock inte gjorts.

Det här är inga nyheter. Vi har vetat om detta. Varför har regeringen inte gjort de här sakerna? Hittills har man sagt att det går att ta hand om dem senare. Som jag ser det har man inte gjort någonting för att korta handläggningstiderna, och förslaget som ligger på bordet är ofärdigt. Det står till och med i det att det kommer att ta längre tid.

Herr talman! Vi är här för att debattera införandet av en ny miljöprövningsmyndighet. Det lagförslag som ligger på bordet handlar om att myndigheterna ska ta över de uppgifter som miljöprövningsdelegationerna vid länsstyrelserna har ansvar för, vilket bara är en del av de olika miljöprövningsprocesser som finns. Detta är tänkt att ge effektivare, enklare och mer likvärdiga prövningar.

Jag tror att alla här i kammaren och alla partier är överens om en sak – i alla fall brukar vi vara det när vi debatterar – och det är att vi behöver snabbare, mer förutsägbara och mer rättssäkra miljöprövningar. Det behövs för att vi ska klara av klimatomställningen, för att vi ska få ny elproduktion, för industrins investeringar, för att göra vattenåtgärder, för återvinning och för att komma till rätta med den cirkulära ekonomin. När vi gör detta är det dock otroligt viktigt att vi gör det inom naturens ramar och de olika ramverk som vi faktiskt har för att skydda och värna vår natur, vår hälsa och våra kulturvärden.

Frågan är egentligen inte varför vi behöver effektivare prövningar, för det vet vi. Frågan är varför dagens system är så långsamt, och när man tar del av det här förslaget undrar man om regeringen verkligen har tittat på rätt sätt. Missförstå mig rätt, herr talman: Vi står bakom produkten, en ny myndighet, men i flera delar tycker vi att man behöver komma tillbaka till riksdagen för att förklara hur det är tänkt. Det känns helt enkelt som om man rusar fram lite för fort och att det riskerar att ta ännu längre tid om man gör på det här sättet. Det skriver även regeringen själv i propositionen.

Om man tittar på varför systemet är långsamt och inte fungerar tillfredsställande i dag och hittar flaskhalsarna ser man ofta att problemet inte är hur organisationen ser ut, utan det handlar om andra saker. Frågan är då: Om man inte löser de andra sakerna, får vi då effekt genom att byta från en myndighet till en annan? Gör det skillnad om vi byter ut loggan på dörren?

Vissa av remissinstanserna är inne i de här prövningarna, och de talar om brist på resurser och kompetens. De talar om dåliga och ofullständiga ansökningar, en otydlig processledning, sena kompletteringar och bristande samordning mellan myndigheter.

Det finns alltså en hel uppsjö av flaskhalsar som det går att göra någonting åt, och de är inte okända. Det här har vi påpekat under hela mandatperioden: Det behövs mer resurser, mer kompetensförsörjning och bättre samordning.

Herr talman! Det betyder dock inte att en ny miljöprövningsmyndighet är fel. En enhetlig organisation kan ha sina fördelar, och får vi hela paketet på plats kanske det blir jättebra. I dag har vi det ute på länsstyrelserna, och det innebär att vi har den regionala och lokala kunskapen. Jag kan inte se att man i den produkt som ligger på bordet i dag tar hänsyn till det regionala och lokala kunnandet och kunskapen, vilket är en risk. Det hoppas vi att man säkerställer när man väl får det här på plats, och därför finns det en reservation om det.

Herr talman! När man nu bildar en ny myndighet anser Miljöpartiet att man borde komma tillbaka till riksdagen för att säga hur de här delarna ska fungera. Om den nya myndigheten inte får mer pengar och om det inte finns kompetens, resurser och en lokal förankring, då kan processerna bli ännu segare än i dag.

Det är vad vår följdmotion, som vi har tillsammans med flera andra partier, handlar om. Jag hoppas att regeringen tar till sig detta. Alla vill faktiskt lösa det här, men att göra någonting fort och fel hjälper inte.

Vi behöver ha en helhetssyn så att det blir rätt, och det måste finnas pengar med. Utan pengar och finansiering kommer det här att bli en flopp. Då står man kvar på samma ställe. Regeringen skriver som sagt att den här utformningen kan göra processerna långsammare. Då uppnår man ingenting, herr talman.

Med detta gör jag dagens debatt ganska kort från min sida och yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Det var faktiskt ett av de första riktigt konkreta svaren som jag har fått under den här debatten. Även om jag inte håller med är jag tacksam för att man vågar säga vad man tycker.

Om man nu ser kärnkraften framför sig dröjer det ändå många, många år. Vi har tidigare i debatten hört från landsbygdsministern att det inte finns några eltraktorer, även om de börjar komma ut på marknaden. Men vi har ju möjlighet att göra biodrivmedel. Vi har möjlighet att skapa politiska incitament så att man får tillbaka prisskillnaden mellan det fossila och det fossilfria bränslet via jordbruksavdrag och biopremie. Det skulle leda till ett skifte.

Man kan använda samma maskiner som i dag men tanka fossilfritt. Vi måste satsa på att göra bränsle. Det måste finnas satsningar på biogas. Det måste också finnas konverteringsmöjligheter. Vi måste se till att det är lönsamt att göra det här skiftet, annars skapas ingen efterfrågan. Ligger det på bordet?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag ställde i princip samma frågor till de andra två regeringspartierna, men jag tycker inte att jag har fått något svar. Därför frågar jag även Liberalerna, som ju också har klimat- och miljöministerposten. Finns det några tankar om hur vi ska komma bort från fossilberoendet inom jordbruket? Vi har varit inne på det flera gånger i den här debatten. Jag och Miljöpartiet anser att en sänkning inte hela tiden kan vara vägen ut. Man måste även se till att växla över till något annat. Det finns förslag om till exempel jordbruksavdrag och biopremie. De kommer bland annat från statliga Utredningen om fossiloberoende jordbruk och Utredningen om styrmedel för ett fossilfritt samhälle. Vad är Liberalernas svar på detta?

Fru talman! Nu börjar debatten lida mot sitt slut, och efter att ha lyssnat på debatten skulle jag hellre än att tala om spelteori vilja återvända till kärnfrågan: Hur stärker vi det svenska jordbruket?

Det jag hör här är att det inte finns någon riktig plan för hur vi ska gå vidare framåt. Man pratar om akutstöd, men det är väl ingen företagare, oavsett bransch, som vill ha en klapp på huvudet och lite stöd. Man vill ha satsningar. Man vill veta att det finns en framtidstro och vad som ska göras.

Om vi går tillbaka till de kostnadsökningar som vi har nu och som föranledde LRF:s hemställan till regeringen ser vi att det beror på bränslepriser, gödselpriser och beroendet av fossil energi. Allt har sin rot i vårt fossilberoende och beroende av andra stater. Vi måste öka självförsörjningen, och vi måste se till att vi gör det här på hemmaplan. Där är regeringen svarslös.

I LRF:s inlaga ser vi att en tredjedel av dem som har svarat på undersökningen säger att de kommer att minska på sin odling. Hälften av bönderna kommer att skjuta upp investeringar. En tredjedel kommer att göra kostnadsbesparingar. Sju av tio tycker att det här påverkar deras framtidssyn.

Då räcker det inte att säga att man sänker bensin- eller dieselpriset här och nu. Hur ska man komma ut på andra sidan? Där måste regeringen ta krafttag och se till att det faktiskt finns en annan väg att gå. Vi måste komma bort från det fossila och se till att det finns ett jordbruksavdrag och en biopremie. Vi måste ha en krisberedskap och öka den inhemska produktionen av mineralgödsel. Där har Miljöpartiet politik.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag tycker ändå inte att jag fick ett riktigt svar. Om vi ska styra bort från det fossila måste vi ha incitament att göra det. Då måste det finnas andra delar som gör det lönsamt att styra mot eldrift eller biogas och så vidare. Det finns förslag som jordbruksavdrag, biopremie, inhemsk produktion av mineralgödsel och så vidare, men några satsningar på detta har vi inte sett. Det enda vi har sett är en inlåsningseffekt, vilket för en nationalekonom borde vara helt galet.

När jag ändå har ordet vill jag ställa en annan fråga. Vi pratar om jordbruket här, men det handlar ju om hela livsmedelsproduktionen, så jag hoppas att fru talman är okej med min fråga.

Det pratas mycket om krisstödet, och i krisstödet ingår även att fisket ska få pengar. Förra gången krisstöd delades ut, 2022, såg man att pengarna för fisket gick till de stora industritrålarna medan kustfisket blev utan. Kommer regeringen att se till att krisstödet med den utformning det nu har faktiskt styrs mot det småskaliga? Jag tror att vi alla här i Sveriges riksdag är överens om att det är dit det ska styras.

Fru talman! Tack, Edward Riedl, för ditt anförande! Det är väldigt spännande att få diskutera jordbruksfrågor med personer från andra utskott än det som vi brukar förhålla oss till. Edward Riedl är ju ordförande i finansutskottet, och jag tänker därför fråga lite grann om pengar och så.

Jag hörde i ett tidigare replikskifte att ledamoten var mycket stolt över att vi nu har det lägsta dieselpriset, att det är det man har åstadkommit och att det stärker svenskt lantbruk. Men för mig blir det lite fel. Om man ska skifta – Moderaterna vill ändå, tror jag, ha en kraftfull klimatpolitik och anser att vi ska bort från fossilberoendet – varför har man då inte jobbat på andra delar så att vi faktiskt kommer bort från fossilberoendet? En sänkning av ett pris utan några andra åtgärder låser ju fast hela systemet i ett fossilberoende.

Är detta, rent ekonomiskt, ett bra sätt att komma bort från fossilberoendet, eller ska vi ha det kvar? Vill ledamoten att vi ska vara fast i fossilberoendet?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag håller med: I det läge vi är i just nu är det nog det stödet som ger bäst träffsäkerhet. Men det är också för att vi under fyra års tid inte har sett några andra åtgärder för att komma ur fossilberoendet.

Som jag sa i mitt anförande ligger det sedan tidigare en utredning på ministerns bord, Vägen mot fossiloberoende jordbruk. Vi har styrmedelsutredningen som kom häromdagen. Klimatpolitiska rådet har tagit fram en rapport. LRF har egna förslag. Riksrevisionens granskning har visat på flera förslag om hur man ska komma vidare och vad som är marknadsmisslyckande.

Återigen: Varför har inte regeringen tagit till sig detta och försökt komma härifrån? Avfärdar regeringen till exempel jordbruksavdrag helt och hållet? Det är ju ändå något som många förespråkar. Ska vi inte ha en biopremie? Ska vi fortsätta med diesel, eller hur är vägen dit?

Man måste ju ha incitament för att skapa efterfrågan på något annat och för att det ska vara lönsamt att ställa om. Då kan vi inte ha inlåsningseffekter.

Fru talman! Tack, landsbygdsminister Peter Kullgren, för ditt anförande!

Det var intressant att ministern lade så stor vikt vid att berätta vad vår politik är, samtidigt som han också hyllade vår politik. Han verkade tycka att Klimatklivet är en fantastisk uppfinning, och det kom ju faktiskt från Miljöpartiet från början. Jag tror dock att Peter Kullgren får läsa vår bondemotion lite noggrannare för att faktiskt se vad vi tycker i dessa frågor.

Jag vill gå tillbaka till samma fråga som Åsa Westlund tidigare ställde, för jag tycker inte att ministern gav något tillfredsställande svar. Det gäller vägen till ett fossiloberoende jordbruk. Tycker ministern att det är önskvärt att vi går mot ett fossiloberoende jordbruk och kommer bort från fossilberoendet, och vad gör i så fall regeringen för detta? Vad jag ser är det bara akutstöd och sänkta drivmedelsskatter, i stället för att växla över och försöka komma ur detta.

Fru talman! Tack för att vi har den här debatten!

Just när det gäller jordbruk tror jag att vi alla i den här kammaren oavsett parti vill se mer svenskt jordbruk och mer svenska livsmedel. Vi ser nu att vi har en kostnadskris i lantbruket. Det är inte en kris som bara beror på höga priser. Det är en kris som bottnar i beroende.

Så länge svenskt lantbruk är beroende av fossil diesel och importerad mineralgödsel och så länge det är en skakig global energimarknad kommer kostnadskrisen tillbaka. Den förda politiken har försatt Sveriges lantbruk i ett mycket pressat läge.

Vi ska ha respekt för den akuta situationen. Det behövs ett stöd, och vi har kostnadschockerna. Men det är också politikens uppgift att se till att man inte behöver rycka ut varje gång det är kris. Det gäller att bygga ett robust system, en livsmedelskedja, som håller även i kris.

Problemet är inte priset utan beroendet. När dieselpriset stiger stiger också priset för att bruka jorden såsom systemet är i dag. När naturgaspriset stiger stiger också priset på mineralgödsel. Vi är beroende av det i dag.

Oroligheterna i världen – det är egentligen en underdrift att kalla det som sker för oroligheter; det är fruktansvärda händelser – påverkar fossila flöden, och då påverkas svensk matproduktion direkt. Då hjälper det inte att bara sänka matmomsen.

Vi behöver ha en robust livsmedelskedja. För Miljöpartiet är det tydligt att vi måste minska sårbarheten. Vi måste stärka kedjan. Vi vill se ett jordbruksavdrag, precis som har tagits upp här i debatten.

Det har funnits förslag på regeringens bord sedan 2021, när utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk kom. Den låg färdig på bordet när Peter Kullgren med kollegor kom in. Varför har det inte hänt mer? Det finns vissa otydligheter när det gäller statsstödsregler och annat, men utred det i stället för att avfärda det!

Styrmedelsutredningen kom nyss med samma förslag. Den utredningen ville man inte ens ta emot publikt. Klimatpolitiska rådet lämnade förra året en rapport där man hade en ingående fördjupning om fossilberoendet i jordbruket. Den har man inte heller tagit till sig. Riksrevisionen gjorde en granskning, men den avfärdades. LRF, som är den största organisationen för jordbruket, säger samma sak. Ändå har ingenting hänt.

Miljöpartiet menar att det är otroligt viktigt att vi får ett fossiloberoende lantbruk. Vi vill se till att lantbruket blir mer energiförsörjande med mer biodrivmedel, elektrifiering, energilagring och fossilfria arbetsmaskiner. Vi vill se till att vi blir mindre beroende av importerad mineralgödsel och att vi ökar den svenska produktionen. Jag kommer att återkomma till detta senare.

Herr talman! Som jag sa i ett tidigare inlägg står de 100 minsta vattenkraftverken i Sverige för 0,45 procent av vår kraftproduktion. Jag är inte övertygad om att alla de behövs. Vi ska snarare satsa på de vattenkraftverk där vi kan öka effekten och se till att vi får mer kraft. Vissa kommer att behöva rivas ut, och andra ska anpassas; det beror på förutsättningarna.

Vi har någonting inom nästan all miljöpolitik som kallas polluter pays principle, nämligen att den som förorenar ska betala. I det här fallet känns det ju konstigt att prata om att man förorenar, men den som faktiskt stoppar här måste också anpassa sig till de nya reglerna, precis som när du har annan verksamhet. Det handlar om stora pengar där och då, absolut. Men vill vi att någonting ska vara okej att göra i dag bara för att man gjorde det förut? I dag har vi ju annan kunskap.

Nere i Halland finns det åar där havsnejonöga går upp. Det finns endast 42 individer kvar i Sverige – 42! Jag tycker att det är viktigt att de ska kunna fortsätta leva. Jag vet inte om Kristdemokraterna kanske tycker att det är okej att de dör ut, men jag tycker inte det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)