Emma Nohrén

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Tack för svaret, Helena Storckenfeldt!

Vi ser som sagt också att det kanske finns behov av en ny myndighet. Vi yrkar inte avslag på förslaget, men vi tycker att det är lite ofärdigt och att man behöver komma tillbaka på flera ställen.

Frågan kvarstår dock: Varför har man inte åtgärdat de saker man kan under tiden? Både domstolarna och länsstyrelserna har fått mindre resurser för just de här delarna, fast det är resurser de vill ha.

Jag ska gå vidare i svaret. Ledamoten svarade nämligen att en myndighet ger en mer likvärdig behandlingsprocess. Det kan jag hålla med om. Samtidigt ser vi en risk för att det kan försvåra för den lokala och regionala kunskapen. Vid många prövningar behöver man ha den regionala kunskapen. Det behöver vara personal som kan åka ut på översyn och som kan ge råd och tips och allt som behövs. Vi ser inte hur man tillgodoser det här.

Är det någonting som kommer att göras? Ser man att det är en myndighet som ska finnas på en plats i Sverige, eller är det en myndighet som kommer att ha regionala kontor?

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för ditt anförande! Jag noterade att det handlade mycket om olika delar av tillståndsprocessen men kanske inte så mycket om den nya myndigheten. Därför tryckte jag på knappen för att ställa någon fråga.

Som jag sa i mitt anförande är den stora akilleshälen enligt remissvaren att man inte har kompetens, att man har brist på resurser, att det är dåliga eller ofullständiga ansökningar, otydlig processledning, sena kompletteringar och bristande samordning mellan myndigheter. Det är ju saker som en regering kan göra hur mycket som helst åt redan nu i stället för att skapa en helt ny organisation.

Jag noterar att Tidöregeringen har gett mindre resurser till länsstyrelserna. Då är det svårt att göra ett bättre arbete. Det har inte sagts någonting om kompetensförsörjningen. Man hade kunnat ge ett uppdrag om att ta fram bättre vägledningar och så vidare. Det finns kort sagt en massa saker man kunde ha gjort här och nu för att korta handläggningstiderna – även om man tycker att den nya myndigheten är det bästa alternativet – som skulle ha hjälpt folk. Det har dock inte gjorts.

Det här är inga nyheter. Vi har vetat om detta. Varför har regeringen inte gjort de här sakerna? Hittills har man sagt att det går att ta hand om dem senare. Som jag ser det har man inte gjort någonting för att korta handläggningstiderna, och förslaget som ligger på bordet är ofärdigt. Det står till och med i det att det kommer att ta längre tid.

Herr talman! Vi är här för att debattera införandet av en ny miljöprövningsmyndighet. Det lagförslag som ligger på bordet handlar om att myndigheterna ska ta över de uppgifter som miljöprövningsdelegationerna vid länsstyrelserna har ansvar för, vilket bara är en del av de olika miljöprövningsprocesser som finns. Detta är tänkt att ge effektivare, enklare och mer likvärdiga prövningar.

Jag tror att alla här i kammaren och alla partier är överens om en sak – i alla fall brukar vi vara det när vi debatterar – och det är att vi behöver snabbare, mer förutsägbara och mer rättssäkra miljöprövningar. Det behövs för att vi ska klara av klimatomställningen, för att vi ska få ny elproduktion, för industrins investeringar, för att göra vattenåtgärder, för återvinning och för att komma till rätta med den cirkulära ekonomin. När vi gör detta är det dock otroligt viktigt att vi gör det inom naturens ramar och de olika ramverk som vi faktiskt har för att skydda och värna vår natur, vår hälsa och våra kulturvärden.

Frågan är egentligen inte varför vi behöver effektivare prövningar, för det vet vi. Frågan är varför dagens system är så långsamt, och när man tar del av det här förslaget undrar man om regeringen verkligen har tittat på rätt sätt. Missförstå mig rätt, herr talman: Vi står bakom produkten, en ny myndighet, men i flera delar tycker vi att man behöver komma tillbaka till riksdagen för att förklara hur det är tänkt. Det känns helt enkelt som om man rusar fram lite för fort och att det riskerar att ta ännu längre tid om man gör på det här sättet. Det skriver även regeringen själv i propositionen.

Om man tittar på varför systemet är långsamt och inte fungerar tillfredsställande i dag och hittar flaskhalsarna ser man ofta att problemet inte är hur organisationen ser ut, utan det handlar om andra saker. Frågan är då: Om man inte löser de andra sakerna, får vi då effekt genom att byta från en myndighet till en annan? Gör det skillnad om vi byter ut loggan på dörren?

Vissa av remissinstanserna är inne i de här prövningarna, och de talar om brist på resurser och kompetens. De talar om dåliga och ofullständiga ansökningar, en otydlig processledning, sena kompletteringar och bristande samordning mellan myndigheter.

Det finns alltså en hel uppsjö av flaskhalsar som det går att göra någonting åt, och de är inte okända. Det här har vi påpekat under hela mandatperioden: Det behövs mer resurser, mer kompetensförsörjning och bättre samordning.

Herr talman! Det betyder dock inte att en ny miljöprövningsmyndighet är fel. En enhetlig organisation kan ha sina fördelar, och får vi hela paketet på plats kanske det blir jättebra. I dag har vi det ute på länsstyrelserna, och det innebär att vi har den regionala och lokala kunskapen. Jag kan inte se att man i den produkt som ligger på bordet i dag tar hänsyn till det regionala och lokala kunnandet och kunskapen, vilket är en risk. Det hoppas vi att man säkerställer när man väl får det här på plats, och därför finns det en reservation om det.

Herr talman! När man nu bildar en ny myndighet anser Miljöpartiet att man borde komma tillbaka till riksdagen för att säga hur de här delarna ska fungera. Om den nya myndigheten inte får mer pengar och om det inte finns kompetens, resurser och en lokal förankring, då kan processerna bli ännu segare än i dag.

Det är vad vår följdmotion, som vi har tillsammans med flera andra partier, handlar om. Jag hoppas att regeringen tar till sig detta. Alla vill faktiskt lösa det här, men att göra någonting fort och fel hjälper inte.

Vi behöver ha en helhetssyn så att det blir rätt, och det måste finnas pengar med. Utan pengar och finansiering kommer det här att bli en flopp. Då står man kvar på samma ställe. Regeringen skriver som sagt att den här utformningen kan göra processerna långsammare. Då uppnår man ingenting, herr talman.

Med detta gör jag dagens debatt ganska kort från min sida och yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Det var faktiskt ett av de första riktigt konkreta svaren som jag har fått under den här debatten. Även om jag inte håller med är jag tacksam för att man vågar säga vad man tycker.

Om man nu ser kärnkraften framför sig dröjer det ändå många, många år. Vi har tidigare i debatten hört från landsbygdsministern att det inte finns några eltraktorer, även om de börjar komma ut på marknaden. Men vi har ju möjlighet att göra biodrivmedel. Vi har möjlighet att skapa politiska incitament så att man får tillbaka prisskillnaden mellan det fossila och det fossilfria bränslet via jordbruksavdrag och biopremie. Det skulle leda till ett skifte.

Man kan använda samma maskiner som i dag men tanka fossilfritt. Vi måste satsa på att göra bränsle. Det måste finnas satsningar på biogas. Det måste också finnas konverteringsmöjligheter. Vi måste se till att det är lönsamt att göra det här skiftet, annars skapas ingen efterfrågan. Ligger det på bordet?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag ställde i princip samma frågor till de andra två regeringspartierna, men jag tycker inte att jag har fått något svar. Därför frågar jag även Liberalerna, som ju också har klimat- och miljöministerposten. Finns det några tankar om hur vi ska komma bort från fossilberoendet inom jordbruket? Vi har varit inne på det flera gånger i den här debatten. Jag och Miljöpartiet anser att en sänkning inte hela tiden kan vara vägen ut. Man måste även se till att växla över till något annat. Det finns förslag om till exempel jordbruksavdrag och biopremie. De kommer bland annat från statliga Utredningen om fossiloberoende jordbruk och Utredningen om styrmedel för ett fossilfritt samhälle. Vad är Liberalernas svar på detta?

Fru talman! Nu börjar debatten lida mot sitt slut, och efter att ha lyssnat på debatten skulle jag hellre än att tala om spelteori vilja återvända till kärnfrågan: Hur stärker vi det svenska jordbruket?

Det jag hör här är att det inte finns någon riktig plan för hur vi ska gå vidare framåt. Man pratar om akutstöd, men det är väl ingen företagare, oavsett bransch, som vill ha en klapp på huvudet och lite stöd. Man vill ha satsningar. Man vill veta att det finns en framtidstro och vad som ska göras.

Om vi går tillbaka till de kostnadsökningar som vi har nu och som föranledde LRF:s hemställan till regeringen ser vi att det beror på bränslepriser, gödselpriser och beroendet av fossil energi. Allt har sin rot i vårt fossilberoende och beroende av andra stater. Vi måste öka självförsörjningen, och vi måste se till att vi gör det här på hemmaplan. Där är regeringen svarslös.

I LRF:s inlaga ser vi att en tredjedel av dem som har svarat på undersökningen säger att de kommer att minska på sin odling. Hälften av bönderna kommer att skjuta upp investeringar. En tredjedel kommer att göra kostnadsbesparingar. Sju av tio tycker att det här påverkar deras framtidssyn.

Då räcker det inte att säga att man sänker bensin- eller dieselpriset här och nu. Hur ska man komma ut på andra sidan? Där måste regeringen ta krafttag och se till att det faktiskt finns en annan väg att gå. Vi måste komma bort från det fossila och se till att det finns ett jordbruksavdrag och en biopremie. Vi måste ha en krisberedskap och öka den inhemska produktionen av mineralgödsel. Där har Miljöpartiet politik.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag tycker ändå inte att jag fick ett riktigt svar. Om vi ska styra bort från det fossila måste vi ha incitament att göra det. Då måste det finnas andra delar som gör det lönsamt att styra mot eldrift eller biogas och så vidare. Det finns förslag som jordbruksavdrag, biopremie, inhemsk produktion av mineralgödsel och så vidare, men några satsningar på detta har vi inte sett. Det enda vi har sett är en inlåsningseffekt, vilket för en nationalekonom borde vara helt galet.

När jag ändå har ordet vill jag ställa en annan fråga. Vi pratar om jordbruket här, men det handlar ju om hela livsmedelsproduktionen, så jag hoppas att fru talman är okej med min fråga.

Det pratas mycket om krisstödet, och i krisstödet ingår även att fisket ska få pengar. Förra gången krisstöd delades ut, 2022, såg man att pengarna för fisket gick till de stora industritrålarna medan kustfisket blev utan. Kommer regeringen att se till att krisstödet med den utformning det nu har faktiskt styr mot det småskaliga? Jag tror att vi alla här i Sveriges riksdag är överens om att det är dit det ska styras.

Fru talman! Tack, Edward Riedl, för ditt anförande! Det är väldigt spännande att få diskutera jordbruksfrågor med personer från andra utskott än det som vi brukar förhålla oss till. Edward Riedl är ju ordförande i finansutskottet, och jag tänker därför fråga lite grann om pengar och så.

Jag hörde i ett tidigare replikskifte att ledamoten var mycket stolt över att vi nu har det lägsta dieselpriset, att det är det man har åstadkommit och att det stärker svenskt lantbruk. Men för mig blir det lite fel. Om man ska skifta – Moderaterna vill ändå, tror jag, ha en kraftfull klimatpolitik och anser att vi ska bort från fossilberoendet – varför har man då inte jobbat på andra delar så att vi faktiskt kommer bort från fossilberoendet? En sänkning av ett pris utan några andra åtgärder låser ju fast hela systemet i ett fossilberoende.

Är detta, rent ekonomiskt, ett bra sätt att komma bort från fossilberoendet, eller ska vi ha det kvar? Vill ledamoten att vi ska vara fast i fossilberoendet?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag håller med: I det läge vi är i just nu är det nog det stödet som ger bäst träffsäkerhet. Men det är också för att vi under fyra års tid inte har sett några andra åtgärder för att komma ur fossilberoendet.

Som jag sa i mitt anförande ligger det sedan tidigare en utredning på ministerns bord, Vägen mot fossiloberoende jordbruk. Vi har styrmedelsutredningen som kom häromdagen. Klimatpolitiska rådet har tagit fram en rapport. LRF har egna förslag. Riksrevisionens granskning har visat på flera förslag om hur man ska komma vidare och vad som är marknadsmisslyckande.

Återigen: Varför har inte regeringen tagit till sig detta och försökt komma härifrån? Avfärdar regeringen till exempel jordbruksavdrag helt och hållet? Det är ju ändå något som många förespråkar. Ska vi inte ha en biopremie? Ska vi fortsätta med diesel, eller hur är vägen dit?

Man måste ju ha incitament för att skapa efterfrågan på något annat och för att det ska vara lönsamt att ställa om. Då kan vi inte ha inlåsningseffekter.

Fru talman! Tack, landsbygdsminister Peter Kullgren, för ditt anförande!

Det var intressant att ministern lade så stor vikt vid att berätta vad vår politik är, samtidigt som han också hyllade vår politik. Han verkade tycka att Klimatklivet är en fantastisk uppfinning, och det kom ju faktiskt från Miljöpartiet från början. Jag tror dock att Peter Kullgren får läsa vår bondemotion lite noggrannare för att faktiskt se vad vi tycker i dessa frågor.

Jag vill gå tillbaka till samma fråga som Åsa Westlund tidigare ställde, för jag tycker inte att ministern gav något tillfredsställande svar. Det gäller vägen till ett fossiloberoende jordbruk. Tycker ministern att det är önskvärt att vi går mot ett fossiloberoende jordbruk och kommer bort från fossilberoendet, och vad gör i så fall regeringen för detta? Vad jag ser är det bara akutstöd och sänkta drivmedelsskatter, i stället för att växla över och försöka komma ur detta.

Fru talman! Tack för att vi har den här debatten!

Just när det gäller jordbruk tror jag att vi alla i den här kammaren oavsett parti vill se mer svenskt jordbruk och mer svenska livsmedel. Vi ser nu att vi har en kostnadskris i lantbruket. Det är inte en kris som bara beror på höga priser. Det är en kris som bottnar i beroende.

Så länge svenskt lantbruk är beroende av fossil diesel och importerad mineralgödsel och så länge det är en skakig global energimarknad kommer kostnadskrisen tillbaka. Den förda politiken har försatt Sveriges lantbruk i ett mycket pressat läge.

Vi ska ha respekt för den akuta situationen. Det behövs ett stöd, och vi har kostnadschockerna. Men det är också politikens uppgift att se till att man inte behöver rycka ut varje gång det är kris. Det gäller att bygga ett robust system, en livsmedelskedja, som håller även i kris.

Problemet är inte priset utan beroendet. När dieselpriset stiger stiger också priset för att bruka jorden såsom systemet är i dag. När naturgaspriset stiger stiger också priset på mineralgödsel. Vi är beroende av det i dag.

Oroligheterna i världen – det är egentligen en underdrift att kalla det som sker för oroligheter; det är fruktansvärda händelser – påverkar fossila flöden, och då påverkas svensk matproduktion direkt. Då hjälper det inte att bara sänka matmomsen.

Vi behöver ha en robust livsmedelskedja. För Miljöpartiet är det tydligt att vi måste minska sårbarheten. Vi måste stärka kedjan. Vi vill se ett jordbruksavdrag, precis som har tagits upp här i debatten.

Det har funnits förslag på regeringens bord sedan 2021, när utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk kom. Den låg färdig på bordet när Peter Kullgren med kollegor kom in. Varför har det inte hänt mer? Det finns vissa otydligheter när det gäller statsstödsregler och annat, men utred det i stället för att avfärda det!

Styrmedelsutredningen kom nyss med samma förslag. Den utredningen ville man inte ens ta emot publikt. Klimatpolitiska rådet lämnade förra året en rapport där man hade en ingående fördjupning om fossilberoendet i jordbruket. Den har man inte heller tagit till sig. Riksrevisionen gjorde en granskning, men den avfärdades. LRF, som är den största organisationen för jordbruket, säger samma sak. Ändå har ingenting hänt.

Miljöpartiet menar att det är otroligt viktigt att vi får ett fossiloberoende lantbruk. Vi vill se till att lantbruket blir mer energiförsörjande med mer biodrivmedel, elektrifiering, energilagring och fossilfria arbetsmaskiner. Vi vill se till att vi blir mindre beroende av importerad mineralgödsel och att vi ökar den svenska produktionen. Jag kommer att återkomma till detta senare.

Herr talman! Som jag sa i ett tidigare inlägg står de 100 minsta vattenkraftverken i Sverige för 0,45 procent av vår kraftproduktion. Jag är inte övertygad om att alla de behövs. Vi ska snarare satsa på de vattenkraftverk där vi kan öka effekten och se till att vi får mer kraft. Vissa kommer att behöva rivas ut, och andra ska anpassas; det beror på förutsättningarna.

Vi har någonting inom nästan all miljöpolitik som kallas polluter pays principle, nämligen att den som förorenar ska betala. I det här fallet känns det ju konstigt att prata om att man förorenar, men den som faktiskt stoppar här måste också anpassa sig till de nya reglerna, precis som när du har annan verksamhet. Det handlar om stora pengar där och då, absolut. Men vill vi att någonting ska vara okej att göra i dag bara för att man gjorde det förut? I dag har vi ju annan kunskap.

Nere i Halland finns det åar där havsnejonöga går upp. Det finns endast 42 individer kvar i Sverige – 42! Jag tycker att det är viktigt att de ska kunna fortsätta leva. Jag vet inte om Kristdemokraterna kanske tycker att det är okej att de dör ut, men jag tycker inte det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för frågan.

Oavsett vad man har för verksamhet – ett vattenkraftverk, ett jordbruk, en fabrik eller någonting annat – måste man förhålla sig till lagar och regler. Det handlar om allt från anställningsregler till miljöregler. Och det kommer att behöva vara moderniserade regler, oavsett vad det är för lagstiftning det gäller.

När det gäller vattenkraften, de moderna miljötillstånden och den nationella planen för omprövning ingår det en fond för att man ska kunna göra de här omprövningarna, så att det inte blir orimligt stora kostnader för den enskilde. Sedan är frågan: Behöver vi allt? På vissa ställen måste man kanske riva ut, på andra anpassa. Men på en del ställen kan det vara hänsynen till kulturmiljön som väger över. Det måste viktas. Det är också därför många går till domstol för prövning av hur de olika lagstiftningarna står mot varandra.

Lite söderut från den plats Larry Söder tog upp i sitt exempel – om jag får till det rätt geografiskt – har man gjort en anpassning och därmed fått in sportfiske mitt i stan. Det har blivit ett jättepopulärt stråk för vardagslivet och för promenerare. Där har man fått tillbaka pengarna på andra sätt än genom kraftproduktion. Det finns alltså många olika exempel. Att säga ”one size fits all” går inte – man måste ta varje del för sig.

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som Rickard Nordin säger. Men det svåraste är att få en lagstiftning på plats. Sedan får man se hur man ska skruva i den.

Nu satt inte jag i förhandlingsgruppen, som Rickard Nordin gjorde, men jag satt i den interna gruppen inom Miljöpartiet. Min käpphäst var att vi skulle se till att det fanns ett forsknings- och utvärderingsråd kopplat till hela NAP:en och fonden, så att man lärde sig av det man gjorde och hela tiden utvecklade det. Tyvärr kom inte det med, men vi skriver om uppföljning i vår reservation.

Vi måste lära oss av det som gjorts hittills och förändra det som inte är bra. Men att som Tidöpartierna säga att problemet är att det är för höga miljökrav – punkt – tror vi inte är rätt väg att gå. Vi måste se till att vi gör det här. Vi ska ha både produktion och moderna miljökrav i enlighet med den gällande EU-rätten. Vandringshinder ska tas bort. Vi ska ha strömmande vatten som ger människor, djur och natur bra förutsättningar.

Herr talman! Först och främst vill vi i Miljöpartiet backa tillbaka så att vi är så nära den ursprungliga nationella planen som möjligt. När man gör de här åtgärderna är det viktigt att man tittar på avrinningsområden. Sedan är det inte fel att ta bort vandringshinder i inlandet. Allt behöver inte ha kontakt med havet från början. Vi kan till exempel titta på det som Tranås Energi har gjort. De har tagit bort fyra vandringshinder och öppnat en två och en halv mil lång sträcka. Det gör skillnad för hela ekosystemet – för gädda och abborre, ja, men också för många andra. Vi har insektsarter som behöver strömmande vatten.

De började med två stycken och har fortsatt på eget bevåg. De satte igång redan i början av 00-talet – av hjärtans lust, som de själva säger. Nu har de sett att det faktiskt blivit klirr i kassan också – kunderna har ökat med 50 procent.

Man måste vidta rätt åtgärd på rätt plats. Vi måste se till att det finns avrinningsområden. Vattenmyndigheterna har varit ansvariga för detta förut. Det har väl fungerat lite si och så emellanåt, beroende på var i landet det varit.

Som Rickard Nordin sa har man inte nyttjat pausen på rätt sätt. Även jag fick signaler om att det kanske är bra med en liten paus för att vi ska hinna i kapp med att implementera lagstiftningen och se till att vi gör rätt. Men Tidöpartierna har använt pausen till fel saker. Man urholkar lagstiftningen i stället för att se till att den går att genomföra. Jag tycker absolut att det finns massor vi kan göra för att få det här att fungera, och vi måste göra det avrinningsvis.

Herr talman! Jag började dagen på ett sågverk utanför Mariefred – ett modernt sågverk. Det var väldigt fascinerande att se. Stockarna kom in, och det mättes med laser exakt vad man kunde få ut av stockarna. Utefter produktionslinjen ramlade det ut stockar åt höger och vänster, och de packades på slutet.

Jag sa till förmannen där: Jag undrar vad min morfar, som stod vid sågen hela livet i Lissfors i Dala-Floda, skulle ha sagt om han hade fått se ett modernt sågverk.

Det är ganska stor skillnad mellan hur det ser ut i dag och hur det såg ut när morfar började – han föddes 1914. Men de flesta av våra industrier – sågverk och annat – har legat vid vatten, för där finns kraft och energi. Det har också byggt Sveriges välstånd. Det går inte att komma ifrån att vattenkraften är och har varit otroligt viktig för Sverige. Den står i dag för en stor del av vår fossilfria elproduktion. Det är tack vare den som vi kan slå oss för bröstet när vi säger att vi nästan är fossilfria i Sverige. Den bidrar med reglerkraft, stabilitet och flexibilitet i systemet. Det vet vi.

Det var därför Miljöpartiet stod bakom den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften, den så kallade NAP:en. När man byggde mycket av vattenkraften för hundra år sedan visste man inte det vi vet i dag. Man visste väl att man stängde av vattenvägen, men man hade inte koll på hur det hängde ihop med de olika ekologiska systemen. Man såg detta som en bra energikälla. Det gav välstånd. Men man tänkte inte på – och tog inte hänsyn till – fisken i vattnet, arter i strömmande vatten och att vattnet i vårt landskap förändrades.

I dag vet vi bättre, och det vore väl konstigt om vi inte hade bättre kunskap i dag än vi hade för hundra år sedan. Därför gjordes det en bred överenskommelse. Man skulle modernisera miljövillkoren men också – och det var viktigt – värna ett stabilt energisystem.

Men det är ett problem när två tredjedelar av våra vattendrag inte uppnår god ekologisk status enligt EU:s vattendirektiv. Då har vi en skyldighet att göra någonting åt det, och det var det som överenskommelsen innebar. Man skulle miljöanpassa det som behövdes – det finns en fond. Och detta skulle göras vattendragsvis så att man faktiskt fick effekt. Det är ingen mening med att ta bort någon plutt i mitten om det fortfarande är stopp uppströms och nedströms.

Det är just den här balansen, som vi har hört om i många andra delar, mellan produktion och naturvärden som regeringen nu håller på att rasera. Man säger att man vill skapa en tydlighet och skydda vattenkraftens betydelse för energisystemet. Det är rimligt; vi vill ha bra energi. Men i propositionen framgår någonting annat. Man flyttar tydligt maktbalansen till vattenkraftsintressets fördel. Balansen blir skev. Man ska göra det lättare att ha undantag från EU:s miljölagstiftning. Man skickar en tydlig signal till de myndigheter och domstolar som får detta i sitt knä: Miljökraven ska pressas tillbaka.

Det är inte bara vi i Miljöpartiet som säger detta. Även remissinstanserna säger det. Då kan man från vissa håll börja raljera över miljöorganisationerna. Men det är faktiskt Naturvårdsverket, vårt eget verk, som har pekat på riskerna för att miljökvalitetsnormerna för vattnet inte nås. Vi kommer fortfarande att ha två tredjedelar som inte uppnår god ekologisk status. Havs- och vattenmyndigheten säger att förslagen försvårar arbetet med att förbättra vattenmiljöerna. Det finns juridiska invändningar från båda myndigheterna och från andra håll. När vi gör det här kommer vi kanske inte ens att leva upp till EU-rätten. Då kan vi riskera böter, herr talman. Det är Tidöpartiernas politik och tydligen politiken hos vissa andra partier i Sveriges riksdag.

Jag ska förekomma viss kritik som brukar komma. Man brukar försöka få det att låta som att varje miljöåtgärd hotar Sveriges elförsörjning: Skulle en fisk kunna simma förbi blir det nattsvart i bygden där. Det stämmer inte.

Den nationella planen byggde från början på stora avvägningar. Det var Energimyndigheten. Det var Havs- och vattenmyndigheten. Det var Svenska kraftnät. Det var politiska överenskommelser. Man tog gemensamt fram avvägningar för hur mycket elproduktion man kunde acceptera. Nu vet vi också att vi med utbyggnad av vattenkraften kan höja effekten, så att vi får ut mycket mer trots att vi också gör miljöåtgärder.

Vi behöver fiskvägar, minimitappning, miljöanpassade flöden, förbättrade vandringsmöjligheter, lekgrus och så vidare. Men det handlar inte om att avveckla vattenkraften. Det handlar om att ta ansvar för miljön, även för vattenkraften.

Herr talman! Den biologiska mångfalden minskar snabbt. Just sötvattensmiljöerna är det mest utsatta ekosystem som vi har i Europa. Många av våra vanliga arter har hamnat på rödlistan. Många av dem är också viktiga för havsmiljön. Öring, lax och ål behöver de här vattendragen för att antingen gå upp och leka – öring och andra laxfiskar – eller gå upp och bli vuxna – ålar. Men är det ett stopp – ett vandringshinder i vägen – sker inte detta. Det är inte bara de som fiskar som minskar fiskpopulationerna, utan det är faktiskt också våra vandringshinder.

Dessutom går vi miste om en massa stora värden för oss människor – det handlar om att kunna fiska. I Västernorrland finns det inte en enda fungerande fiskväg – inte en enda. Tänk vad det skulle kunna göra för turismen om man kunde fiska lax och öring där.

Herr talman! Jag tror att min poäng har gått fram. Jag tycker att det är problematiskt med signalvärdet i den här propositionen. Tidö skiter i miljön. Vi hörde förut att politiken är till för människor. Det är den, men vi har också en gemensam planet att ta hand om. Det är tydligt att vi kan göra både och. Vi kan öka energiproduktionen. Vi kan göra miljöavvägningar så att vi får mer fisk och så att vi får mer strömmande vatten för alla arter som behöver det – allt från insekter till musslor. Det blir då också trivsammare miljöer för oss människor att vara i, och det blir fler möjligheter att göra saker.

Herr talman! Slutligen: Miljöpartiet säger ja till vattenkraft. Vi säger ja till reglerkraft och fossilfri produktion. Men vi vill också se levande älvar, fungerande ekosystem och moderna miljövillkor. Vi tycker inte att man behöver välja mellan el och miljö. Vi kan göra både och. Det här är en falsk motsättning som vissa försöker måla upp. Därför yrkar jag avslag på propositionen och bifall till våra reservationer 1 och 4.

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Det är ändå spännande. Vår gemensamma lagstiftning handlar ju om vad vi ska uppnå. Art- och habitatdirektivet har vi implementerat nationellt, och det är för att bevara biologisk mångfald och ge goda villkor för det som finns runt omkring oss.

Två tredjedelar av våra vattendrag i Sverige når inte upp till god ekologisk status enligt vattendirektivets krav. Ska vi då säga ”Äsch, det gör inget!”, eller ska vi kämpa för att se till att de faktiskt ska uppnå god ekologisk status? Eller menar Liberalerna att det räcker med ”good enough”?

Det är också spännande när ledamoten tar upp äganderätten. Det är ju många som vill fiska och har äganderätt till vatten, men så finns det plötsligt ingen fisk. Då inkräktar man ju också på äganderätten, för då har någon annan, högre upp eller längre ned i vattensystemet, tagit sig rätten att nyttja vattnet på ett sätt som missgynnar andra ägare. Hur löser man detta?

Jag tycker att ni är svaret skyldiga i alla diskussioner om äganderätt, även när det gäller skogen. Det som grannen gör på sin mark påverkar ju även den mark som jag äger. Där måste det finnas balans. Men vad är det som går först, och vad menar Liberalerna i detta när det gäller vattenkraften?

Herr talman! Jag var så ivrig att komma till talarstolen att jag tacklade Centerpartiet på vägen ut. Jag ber om ursäkt för det.

Elin Nilsson, Liberalerna, vi har ju nu från Tidöpartierna hört lite olika varianter när det gäller varför detta är bra. Liberalerna har ju tidigare varit det parti i borgerligheten som hållit fanan högst för biologisk mångfald och annat. Sedan har det hänt en del under den här mandatperioden.

Jag studsade till lite när ledamoten sa att alla möjligheter till undantag ska nyttjas. Jag tror att det var så hon uttryckte det. Detta kommer från ett parti som brukar säga att det är de som älskar EU mest. Men samtidigt vill man alltså tänja på gränserna så mycket som möjligt i den EU-lagstiftning som finns. I det här fallet tänjer man på gränserna så mycket att våra expertmyndigheter säger att vi nog har tänjt för mycket och att vi kanske inte når upp till det som EU-lagstiftningen kräver.

Då blir min fråga: Är det på detta sätt vi ska hantera EU-lagstiftningen? Vi har ju gemensamt kommit överens om något, men när vi väl har det på plats menar alltså Liberalerna att man får vrida och vända på det så mycket som möjligt – så mycket att det inte ens blir rätt.

Jag skulle också vilja fråga lite vad som är balans. Ledamoten återkom flera gånger till att man måste ha balans, men vad är balans här? När blir det balans?

Fru talman! Lagstiftningen är till för att vi ska få fungerande fiskvägar genom landskapet, och det ska göras avrinningsvis och inte efter årtal. Det ska också finnas moderna miljötillstånd som uppfyller moderna miljökrav.

Det finns många som redan har gjort detta. Tranås Energi, till exempel, har öppnat upp och tagit bort fyra dammar för att få fungerande faunapassager. Och man har ökat sin kundtillströmning med 50 procent! Skellefteå Kraft har förbättrat och satt in nya turbiner så att man får ut mer kraft samtidigt som man har vidtagit åtgärder. Det går alltså att kombinera detta.

Det låter alltid på Lars Beckman som att det minsta lilla man gör för miljön innebär att vi inte får någon energi. Faktum är att det går att göra både och. Det är det som lagstiftningen var till för: moderna miljökrav för att kunna göra detta.

Jag vill återgå till Moderaternas höga svansföring när det kommer till fiskepolitiken. Vi vet att ålen är akut hotad. Lax och öring är upptagna som nära hotade arter. I juni 2025 var statsministern ute och stod inför svenska folket och sa att Östersjöns fiskbestånd ska räddas. Moderaterna har sitt stämmobeslut på att man ska bygga fiskvägar där det behövs.

Ska vi få ordning på Östersjöns vatten måste vi också ha fungerande fiskvägar in i landet eftersom vi har fiskar som vandrar som är viktiga toppredatorer.

Är inte det här av vikt? Handlar det bara om att kunna sitta och titta ut över en vattenspegel? Eller har Moderaterna helt tappat kompassen? Tycker ni kanske inte att vi behöver ha någon fisk i vattnet?

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för anförandet!

Jag kan inte bli annat än smickrad när ledamoten tror att Miljöpartiet ligger bakom hela själva NAP:en och all miljöpolitik i Sverige. Det gör vi förstås gärna, men det är lite historierevidering där. Ledamotens eget parti var i allra högsta grad med och tog fram innehållet i NAP:en, och det var en bred överenskommelse.

Det byggde på vad Havs- och vattenmyndigheten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät hade i grunden och också på politiska överenskommelser för att man skulle se till att vattenkraften fick moderna miljötillstånd. Det finns också en fond för hur det ska göras som finansieras av de stora bolagen i utbyte mot att de fick borttagen fastighetsskatt.

Trots att det nu var ganska många år sedan har det inte kommit igång. Det har inte fungerat. Tidöregeringen har satt det på paus, och sedan blev det inte så mycket av det. Sedan har man urholkat regelverket utan att det har blivit bättre.

Fru talman! I dagens vattenkraftsystem i Sverige finns det 4 procent fungerande fiskvägar. I Västernorrland finns det inte en enda, och där har vi stora vattenkraftverk. Detta trodde jag var något som Moderaterna tyckte att man skulle åtgärda.

Jag läser från Moderaternas eget stämmobeslut: Vandringshinder är ett problem för vandrande fiskarter. Dessa bör avhjälpas genom att på lämpliga platser bygga fiskvägar. Min fråga till Lars Beckman blir: Står inte Moderaterna för vad de tar fram på sin stämma?