Miljö- och jordbruksutskottet

Örnen och pilen Översättning av en qasida av Nasir Khusraw (1004-1088 e.Kr.) En dag från en klippa lyfte en örn mot skyn, och bredde ut sina vingar, redo att söka sitt byte. Han såg på sina mäktiga vingar och sade: ”I dag ligger hela världen under mina vingar. När jag stiger högt mot himlen och ser med min skarpa blick, kan jag upptäcka minsta lilla ting, även en smula som rör sig längst nere i havet. Om en mygga rör sig på ett strå, så ser jag tydligt hur den är.” Så fylldes han av högmod och fruktade inte ödet. Men se vad det skoningslösa ödet hade i beredskap. Plötsligt spändes en stark båge från ett gömställe, och en pil, skjuten av det onda ödet, for rakt mot honom. Pilen trängde in i örnens vinge, och från himlens höjd föll han hjälplöst mot marken. Han slog i marken och vred sig som en fisk på land. Sedan bredde han ut sina vingar åt båda höger och vänster. och betraktade pilen. ”Så märkligt”, sade han, ”att något gjort av trä och järn kan ha sådan kraft, sådan skärpa och till och med förmåga att flyga!” Men när han såg närmare på pilen upptäckte han fjädrar från sina egna vingar på den. Då sade han: ”Vem ska vi egentligen klaga på? Det är ju vi själva som har orsakat det som drabbat oss.” Det finns mycket som skulle kunna sägas nu. Men allt behöver inte sägas. Ibland säger tystnaden mer, särskilt när man står vid tröskeln på väg ut.

Ett inlägg på X som jag skrev efter att VALU presenterats igår på valdagen har fått stor spridning, så jag tänker att jag ska kommentera detta lite. Jag skrev ”Grattis, alla mentalhandikappade småpartiröstare! Kul!”. Det var en vass formulering som riktade sig till vissa av dem som röstade på AFS, ÖP eller liknande med motiveringen att SD svikit i invandringspolitiken. Som det ser ut i skrivandes stund så kan alltså dessa röster vara avgörande för att det blir en rödgrön regering med en återgång från många av de reformer vi genomfört på det migrationspolitiska området under de gångna fyra åren. Jag har på X debatterat med många av dessa väljare i ett par års tid. Tycker man att Putin är en skön kille och att Hamas ambitioner för Israel är en härlig grej så ska man naturligtvis rösta på ASF framför SD. Tycker man att det viktigaste här i världen är att Allard ska få kalla folk för idioter i riksdagens talarstol ska man naturligtvis rösta på ÖP. Det är inte dessa väljare jag riktar min enorma frustration emot, utan de som ser minskad invandring som den viktigaste frågan för Sveriges framtid men är så totalt oförmögna att vilja ta till sig av situationens komplexitet. Att tycka saker är superenkelt, att få reellt genomslag för sin politik är mycket, mycket svårare. Politik är ett maratonlopp, inte en sprint! För att sammanfatta diskussionen med dem som jag riktade mitt inlägg till så går den ungefär såhär: - SD har svikit eftersom man delade ut 200 000 + medborgarskap under mandatperioden. - SD har förlorat sina rötter och blivit en del av en åttaklöver. - Ni skulle ha fällt regeringen när ni inte fick gehör för moratorium för medborgarskap. - Ni skulle ha fällt regeringen över den nya könslagen. - Ni skulle ha fällt regeringen för att ni inte fick igenom att alla befintliga PUT blev TUT. När Tidö-avtalet presenterades så sågs SD som förhandlingens stora vinnare av många, inklusive mig själv. Förhandlingarna ledde till långt mycket mer SD-politik på de migrations- och kriminalpolitiska områdena än vad jag själv trodde var möjligt. En stor plump i protokollet var givetvis just moratorium för medborgarskap, jag säger inget annat. Men den som tänker efter förstår nog att det är en fin balansgång i den här typen av förhandlingar. Jag tänker inte minst på ordspråket ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” likväl som berättelsen om Icarus som flög för nära solen. Jag satt inte vid förhandlingsbordet på Tidö slott, men vad jag hört och fått till mig så var den dörren stängd. SD gjorde senare stora ansträngningar för att få regeringspartierna att ändra sig i frågan om moratorium för medborgarskap, men förgäves. Men, vi fick igenom massor av andra förslag som tagit Sverige i en betydligt bättre riktning, så som en ny kravbaserad medborgarskapslag, att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir huvudregel, skärpta regler för anhöriginvandring, åtstramad arbetskraftsinvandring, återvandringsbidrag och mycket, mycket annat, vilket på totalen lett till att färre människor söker asyl i Sverige än någonsin sedan statistiken påbörjades på 80-talet. Och det stora här är att vi fått liberaler, kristdemokrater och moderater att också rösta på dessa förslag. Den som inte förstår att man inte kan hota med att fälla regeringen varje gång man inte får igenom 100 % av ens politik har en del tankeverksamhet att jobba sig igenom. Betänk till exempel hur Liberalerna hade betett sig tillbaka, de som i grunden varit emot de flesta av dessa reformer. I denna valrörelse har Sverigedemokraten tvingats förhålla sig till att olika strategiska vägval får positiva, respektive negativa, konsekvenser i spektrumets båda ändar. Vi hade möjligen kunnat röstmaximera genom ett högre tonläge för att appellera till de som valde att rösta på mikropartier utanför riksdagen samt en å annan soffliggare. Min absoluta uppfattning är dock att detta hade lett till att fler mittenväljare hade lämnat blocket och att det bland annat lett till att L inte klarat riksdagsspärren. Att L klarade spärren var (tyvärr i mitt tycke) en ren nödvändighet om vi skulle ha en tillstymmelse av chans att behålla regeringsmakten och hålla kursen i svensk migrationspolitik. Den analysen står sig fortsatt, partiledningen satsade på den mest rimliga hästen, även om utfallet inte blev det önskade på totalen. Nu är inte rösträkningen färdig och presenterad, men jag tycker det fortsatt ser ut som att de som ropat högst för de frågor Sverigedemokraterna försöker uppnå lyckas avgöra valet till Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Socialdemokraternas fördel. Grattis! Kul!

Detta är snart 18 år sedan, men jämfört med många av mina partikollegor från den tiden så kom jag billigt undan gällande våld och hot. Sedan dess har jag och mina kollegor kallats alla invektiv som ordboken erbjuder, men trots det har vi alltid fortsatt framåt! Vi har stått upp för det vi tror på, för Sverige och våra barns framtid. I fyra år har vi nu ingått i regeringssamarbete och har på denna korta tid gjort Sverige påtagligt tryggare. Vi är dock inte klara, mer behöver göras innan Sverige är räddat från den destruktiva vägen vi var inne på. Sverige behöver fyra nya år av en tydlig politik för lag och ordning, stram invandring och en kravbaserad integration. Vägvalet är tydligt! Rösta blågult, rösta SD!