John Widegren

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Där är Rebecka Le Moine och jag inte överens, kan vi väl säga. Jag ser det på ett helt annat sätt.

Ledamoten lyfte tidigare fram långsiktighet, skogsbruksplaner och att skogsägaren har en tanke och en idé med sitt skogsbrukande. Ja, och då kan det ju omöjligt spela roll hur lång handläggningstiden är.

Det är precis en sådan sak vi tror på, det vill säga att ge markägaren frihet. Markägaren har nämligen för det allra mesta ganska god kännedom om vad som finns på hans marker, och han – eller hon – vill också fortsätta bruka sin skog på ett lika föredömligt sätt som man har gjort under lång, lång tid.

Skillnaden mellan Moderaterna och Miljöpartiet är alltså att vi tror på den som brukar skogen. Vi tror på ökad frihet, för det är också det som kan leverera till aktiebolaget Sverige. Vi tror på mindre reglering och färre pekpinnar från det offentliga. Då kan man nämligen leverera det vi faktiskt önskar och vill ha.

Det kan väl vara ett bra slutord för min del: Här kan man se de stora politiska skillnaderna. Vi tror på skogsägaren, och andra partier – till exempel Miljöpartiet – tror på staten.

(Applåder)

Herr talman! Skogssocialism handlar ju om att man vill lägga beslag på mer privat egendom. Det är inte svårare än så.

Frågan om handläggningstiderna tycker jag är lite intressant, för den är en del av arbetet med att just ge ökad frihet. Om man hade litat på skogsägarna hade vi inte behövt ha någon handläggningstid över huvud taget, men jag vet att det finns partier härinne som inte litar på skogsägarna utan tror att staten är garanten för skogen. Det är dock precis tvärtom. Därför ser jag det som en ren frihetsfråga att man kortar handläggningstiden så här mycket. Jag hade som sagt gärna sett att den blev ännu kortare.

Diskussionen om huruvida någon ska göra en föryngringsavverkning eller inte ska ju föras mellan markägaren och Skogsstyrelsen. Det ska inte vara som det har blivit på senare år, med ett antal olika intresseorganisationer och annat som ska lägga sig i hur markägare vill bruka sin skog. Det är inte frihet.

Vi är så många skogsägare i Sverige att vi kommer att bruka vår skog på olika sätt, och just det är en del av det fina med den biologiska mångfalden i Sverige – att vi brukar på olika sätt.

Det här med att förkorta handläggningstiderna tycker jag alltså är ett tydligt exempel på ökad frihet och lite mindre socialism, herr talman.

Herr talman! Så är det. Vi kommer att bruka en del skog som har höga naturvärden, och vi kommer att bruka en del av naturskogarna. Men faktum kvarstår att vi har skyddat en väldigt stor andel av dessa skogar.

Om man lever med att the sky is the limit när det gäller skydd av natur kan man ju fortsätta säga att vi ska ta mer och mer mark ur produktion. Men då tycker jag att man också ta ansvar för att säga hur vi som land ska ha råd att göra detta. Vi har nämligen skyddat skogar med stora biologiska värden, och dem kommer vi inte att röra. Men vi kan inte fortsätta in absurdum och ta mer och mer mark ur produktion. Det kommer nämligen inte att gynna någon. Sverige ligger bra till – låt oss fortsätta ligga bra till!

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Vad gäller Skogsstyrelsens rapport har en ganska stor del av deras argument med önskvärd tydlighet skjutits ned efteråt av expertis inom skogsskötsel. Det är också så att de skogar som ledamoten pratar om i mångt och mycket är skyddade redan i dag – en stor del av dem är redan skyddade.

Jag är övertygad om att även om vi gav carte blanche för att avverka gamla skogar eller liknande i dag skulle det inte ske, för skogsägarna är klokare än så. Det kommer såklart alltid att avverkas skogar med höga naturvärden därför att privata skogsägare i regel låter skogen stå lite längre än vad staten gör, och då växer det in höga naturvärden i dessa skogar. Väldigt många av de här skogarna har också på ett eller annat sätt varit brukade under tidens gång, så jag har inte samma oro gällande den frågan.

Jag tycker att min kollega Kjell-Arne Ottosson föredömligt föredrog hur Sverige står sig i de olika rankningarna. Den som hänvisades till här är ju inte den enda. Sverige ligger väldigt bra till när det gäller rankning av just biologisk mångfald.

Jag hyser alltså inte samma oro, utan jag vidhåller precis det jag har sagt tidigare: ju mer frihet vi ger till skogsägarna desto bättre kommer de att förvalta de höga naturvärden som finns, och de kommer också att skapa nya.

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för vänliga ord! Jag skjuter tillbaka dem, för jag upplever precis samma sak. Det har varit ett givande och tagande men alltid under väldigt trevliga former.

Som jag förstår det, och som nämndes tidigare, fortsätter just nu beredningen av flera delar ur skogsutredningen. Frågar man mig vad jag tycker hade jag gärna sett fler delar redan nu. Jag hade gärna sett att man till exempel hade höjt arealgränsen för en avverkningsanmälan, för jag är ganska säker på att det skulle leda till att vi fick mindre föryngringsytor överlag. Genomsnittet på föryngringsytorna hade minskat om vi till exempel hade gått från ett halvt hektar till två hektar, vilket det fanns diskussioner om i utredningen. Det är väl en sak som jag kan sakna.

För mig är det dock framför allt grunden som är viktigast, alltså att vi faktiskt svänger om igen och går tillbaka i riktning mot en större tillit till skogsägarna. För att komma in på pengafrågan igen handlar det inte om att ha mest pengar i budgeten för att skydda natur, utan det handlar om att ha mest tillit till dem som lever och verkar i vår natur, för det är då det kommer att skapas mest nya naturvärden.

Jag nöjer mig med att säga att jag är nöjd med att vi har svängt och nu går tillbaka mot det som var. Jag hoppas att man fortsätter med det efter valet!

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för flera spännande år och roliga diskussioner! Jag tycker också att vi har gjort framsteg i många av frågorna.

Om jag ska blicka framåt 30 år vill jag att vi ska ha gått tillbaka till det som var grunden för det vi försöker att återupprätta nu. Jag tror att det är absolut nödvändigt, för vi hör hela tiden att det är väldigt många som vill ha del av skogen och vad skogen kan erbjuda när det gäller produkter och så vidare – produkter och upplevelser som jakt till exempel. Allt detta ska levereras i den svenska skogen.

Vi har också kunnat leverera detta under lång tid, men det har då varit frihet under ansvar, så om det är någonstans vi ska vara på väg är det tillbaka till dessa grunder. Jag är helt övertygad om att svenska skogsägare också kommer att ta det ansvar som vi från politikens sida vill och kräver att de ska ta.

Snart är jag dock inte på politikens sida längre utan är en av de där skogsägarna som kommer att leverera virke, naturupplevelser, artrikedom och så vidare. Men återigen – det ska vara mer frihet, då kommer det att bli bra.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag ska försöka ta tillfället i akt att sammanfatta åtta års skogsdebatterande, eftersom detta är det sista jag gör i kammaren. Det är väl ingen hemlighet att jag hela tiden har stått upp för äganderätten, alltså för individens frihet att bruka det man äger.

Vi har många gånger hänvisat till den skogsproposition som blev verklighet 1993. Den handlade om frihet under ansvar. Den skogspropositionen baserades på en utredning som leddes av en moderat riksdagsledamot, Sven Eric Lorentzon.

Det var väl ingen överraskning att en moderat landade i just frihet under ansvar, för det är precis det som är hela grunden för skogen och vårt brukande av den.

Jag har i många debatter stått här och talat om att vi behöver komma tillbaka till besluten som vi fattade då. Vi har sedan dess haft ett antal ministrar som har sagt att skogspolitiken ligger fast. Men det har snarare varit raka motsatsen, fru talman. Skogspolitiken har inte legat fast, för även om inte lagar och annat har ändrats har uttolkare, domstolar och myndigheter uppfattat frihet under ansvar på ett helt annat sätt.

Också EU har sedan vi gick med där påverkat svensk skog på väldigt många olika sätt – trots att skogen inte är en EU-gemensam fråga. Men skogen går ju att inrymma i många andra delar.

Jag som själv är skogsägare känner ganska ofta att debatten med människor som kanske inte är skogsägare och inte rör sig så nära skogen blir väldigt känslomässig. Man lägger känslor på sina tankar om skogen, och det är direkt felaktigt. Jag som skogsägare älskar såklart min skog, vilket gör att jag brukar den på ett förståndigt och hållbart sätt. Och jag tror inte att jag på något sätt är unik bland skogsägare. Jag tycker att det är kul att ha många arter i min skog. Jag tycker att det är kul att ha mångsidighet i mitt brukande. Men på sista raden är det också så att jag har räntor och amorteringar att betala. Jag behöver också bruka min skog och få in pengar på mitt skogsbrukande. Det här glöms ganska ofta bort i debatten, tror jag.

Ibland talar man också illa om skogsindustrin. Men skogsindustrin är ju garanten för att vi skogsägare har en inkomst från vår skog i dag. Svensk skogsindustri har också varit en mycket stor del av grunden till Sveriges framgång. Jag skulle säga att skogen och gruvorna är grunden till svensk framgång. Senare har det tillkommit andra delar, men i grunden är det skogen och gruvorna som har burit upp Sverige och svenskt välstånd.

För att återkomma till hur det ibland låter i debatten: Skogsindustri har nästan blivit ett skällsord, som att det skulle vara något negativt och att det finns någon form av vinstjakt och så vidare som är utanför alla biologiska gränser. Jag håller inte med i de delarna.

Därför är jag glad för att den skogsproposition som vi debatterar i dag och ska fatta beslut om i morgondagens votering är det första steget för att komma åter till frihet under ansvar. Det har varit en framgångssaga. Det har varit något som svenska skogsägare har levt upp till på ett framgångsrikt sätt och som de har varit stolta över att bära genom åren. Det är dit vi måste komma tillbaka.

I skogsdebatten har vi också år efter år pratat om hur mycket pengar som ska gå åt, hur mycket skog vi ska avsätta och hur mycket vi ska inskränka enskilds möjlighet till brukande. Jag skulle vilja säga att det borde vara precis tvärtom. Ju mindre vi gör den här budgeten och ju mindre vi inskränker individens frihet i dess ägande och brukande, desto mer av höga miljövärden kommer att skapas. De kommer också att bestå. De kommer att bestå över lång tid om vi tar bort pekpinnar och slutar att lägga oss i allt som hör till individens frihet.

Det kommer såklart alltid att finnas skogsägare som inte gör allting perfekt, men i vilken bransch i samhället finns det inte sådana? Merparten av de 330 000 skogsägarna i Sverige gör saker och ting otroligt bra.

Någon sa tidigare att det inte är i skogsbruket som arterna utrotas, utan det är någon annanstans. Ja, i mångt och mycket handlar det om sandmarker, som nämndes, men också om igenvuxna betesmarker. Det är betesmarker som man i dag tycker är jobbiga att bruka på grund av för hög rovdjursförekomst. Betesmarkerna är en del där vi på olika sätt har fått vår äganderätt inskränkt.

Jag kommer ihåg när vi i samband med Sveriges EU-inträde började med Natura 2000-områden. Det här var något som lät väldigt bra. Det lät som att det var ett bra sätt för oss att ta ansvar för miljön och så vidare. Och det hette på den tiden, hör och häpna, att det inte skulle innebära några inskränkningar. Jag skulle vilja säga att de markägare som hakade på i ett tidigt skede och ville ha in sina marker i Natura 2000 inte känner så i dag. De känner inte att det inte innebär några inskränkningar, för i de här Natura 2000-områdena får man inte längre göra som man vill. Utanför dem har det dessutom uppkommit buffertzoner på marker där man inte heller får göra som man vill för att de ligger i närheten av ett Natura 2000-område. Jag kan fortsätta och rabbla upp mer och mer av olika saker.

Här inne säger vi att äganderätten ligger fast och är stark. Ändå läser vi gång på gång i jordbrukspressen om olika typer av inskränkningar i det enskilda ägandet och hur man blir begränsad. Man ska återkomma med olika typer av journalföring och så vidare.

Staten ska lägga en död hand över brukandet, precis som sades här tidigare, för någon tror att staten är bättre på att sköta det som individer har skapat under flera hundra år – det som jag som åttonde generationen hemma på gården med stolthet bär vidare till nästa generation, till min lille kille. Men jag vill inte att staten lägger sig i med pekpinnar och säger vad som är bra och vad som inte är bra, för jag tror inte att det är vägen till framgång.

Det har också visat sig sedan vi lade om skogspolitiken från en väldigt reglerad skogspolitik till en med mer frihet under ansvar att markägare och skogsägare har rört saker åt rätt håll. Och nu tar vi återigen bort de här pekpinnarna.

Det har också diskuterats här i dag att det fattas pengar. Det är för lite pengar i budgeten för att skydda natur. Vi moderater har varit tydliga ganska länge: Öka inte andelen natur som inte brukas! Ge i stället frihet, så kommer höga naturvärden att finnas i mycket mer av skogen – även den brukade skogen! Vi som lever och verkar i naturen vet att det är så. Det är så det blir. Men för dem som inte lever nära och i den svenska naturen låter det som en utopi.

Det är också därför vi har våra skiljaktigheter här inne. Man sätter känslor på något som någon annan äger. Ibland har vi kallat det skogssocialism. Jag kallar det i stället okunskap, för det är precis det det handlar om.

Fru talman! Jag ska gå in för landning. Jag yrkar återigen bifall till ett första steg tillbaka till den frihet under ansvar som har tjänat oss väl.

Jag hoppas att ni härinne kommer att ta ert ansvar efter valet. Gör ni inte det kommer jag att jaga er – med klokskap, såklart, om hur det ser ut där ute i verkligheten för oss som lever och verkar tillsammans med naturen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag.

FN:s mänskliga rättigheter, Europakonventionen och den svenska regeringsformen innehåller alla på ett eller annat sätt skrifter om äganderätten. Vi har också sett att man numera kan få Nobelpris när det gäller äganderätten.

Jag tycker att flera av de här delarna visar just hur viktig äganderätten är. Enligt oss som ofta pratar om äganderätten är det absolut väsentligt för en fungerande demokrati att vi har en stark äganderätt. Den är hela garanten för någon som vill satsa sitt liv och sina pengar på att bruka jord och skog och leva med naturen. Det är precis det man gör som jord- och skogsbrukare; man lever med naturen, inte mot naturen som det ibland kan låta som.

Jag tror att en av de största skillnaderna mellan flera av de politiska partierna finns där. Vi i Moderaterna tror på de människor som brukar jorden och skogen och på att de vill göra bra saker. Men vi vet också att staten ibland behöver göra en inskränkning i äganderätten. Då ska det givetvis leda till en ersättning. För Moderaternas del har vi ett stämmobeslut, som är ett antal år gammalt, om att artskyddsinskränkningar ska leda till ersättning.

Nu ligger det faktiskt ett förslag på bordet att säga ja till här i kammaren. Förslaget innebär att det kommer att finnas en ersättningsrätt för artskyddsinskränkningar, vilket inte har funnits tidigare. Det har prövats många gånger, men det har inte funnits en sådan tydlig del.

Detta ska sedan skickas till EU-kommissionen för att den ska klargöra att det inte strider mot EU:s statsstödsregler. Jag är helt övertygad om att det inte kommer att strida mot EU:s statsstödsregler. Det är ju snarare tvärtom. Att en brukare blir inskränkt, inte får bruka sin egen mark och ser att man inte kommer att få bruka den egna marken i framtiden är raka motsatsen till ett statsstöd. Jag är inte orolig för den delen.

Jag är väldigt glad över och positiv till att förslaget finns på plats. Jag hoppas att samtliga partier i kammaren kommer att rösta ja till det här.

Någon sa att det är att stärka äganderätten när man betalar ut en ersättning. Det skulle jag inte säga att det är. Det är det absolut inte. Men det är ett sundhetstecken att staten betalar ut pengar när den inskränker någons brukanderätt.

Fru talman! Därför yrkar jag återigen bifall till förslaget.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för resonemanget, Tomas Kronståhl.

Låt mig avsluta det första partiet vi var inne på. Jag tycker absolut att man behöver se över inventeringsmetoderna för skogsskador från viltet. Men jag är också orolig över dem som vill införa en tydligare flerårsförvaltning på offentlig nivå. Vi har en gång i tiden gett bort bestämmandet över älgen till det offentliga. Den bestämmer vi inte riktigt över själva längre. Men det övriga viltet får vi jägare, brukare och ägare förvalta själva utan inblandning av det offentliga. Det vill jag ska bestå. Jag tror att vi kan göra det själva utan länsstyrelsernas förvaltningsplaner och så vidare.

Sedan var det svininfluensan, eller afrikansk svinpest som det också heter. Vi förstod att den förr eller senare skulle komma till Sverige. Det gjorde den också. Aldrig har väl något land hanterat den så snabbt och så väl som vi faktiskt gjorde. Jag instämmer med Tomas Kronståhl i att det i mångt och mycket berodde på det arbete som den svenska jägarkåren gjorde så snabbt i ett tidigt skede.

Det är inte någon slump att andra länder frågar Sverige: Hur gjorde ni, och hur fick ni jägarkåren att engagera sig så mycket? Man vill då ha Sverige som ett exempel på hur nya utbrott kan hanteras på europeisk nivå. Det är bra.

Vad gäller de ekonomiska delarna har jag ett jättetråkigt svar. Jag är inte tillräckligt uppsjungen på det hela. Jag tycker att det är rimligt att om jägarkåren har haft utgifter som de normalt inte har borde de också få en ersättning. Men jag är inte uppsjungen på hur ärendet ser ut, utan det ligger någonstans hos regeringen. Då tänker jag att regeringen får svara på den frågan.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Debattera älgen skulle vi kunna göra en hel eftermiddag. Jag tror dock att Moderaterna och Socialdemokraterna är överens i väldigt mycket.

Jakttrycket har varit högt under en tid, absolut. Dock ser vi nu att trenden vänder för älgen. Inte desto mindre har den minskat över tid, vilket gör att den kan vara aktuell för rödlistning. Det är då otroligt viktigt att man inte blir panikslagen. En rödlistning av älgstammen innebär egentligen en nedgång med 15 procent, så det är inte hela världen. Dock kan vi helt klart se att vi har färre älgar.

Älgen är absolut vårt högsta och ädlaste vilt, och älgjakten är en svensk tradition. Vi borde därför ge den lite mer kärlek än vi gör. Jag tycker att ett första steg var när vi i miljö- och jordbruksutskottet under forskningsdagen hade en hel förmiddag om älgen. Det var ett jätteviktigt och bra första steg. Vi tackar också Tomas Kronståhl för stödet i det.

Vad gäller Äbin tycker jag också att det är ett trubbigt verktyg. Jag vill förtydliga att Äbin inte är skogsbolagens utan Skogsstyrelsens verktyg, men det är trubbigt. Precis som jag sa under utskottstiden kan en älgko med kalv helt plötsligt bestämma sig för att parkera i en tallplantering. Jag hade själv precis ett sådant fall hemma i år. Det blir enorma skador. Faller då en sådan plantering in i en av Äbinrutorna blir det såklart katastrofala inventeringsresultat. Det är alltså inte så lätt.

Jag skulle gärna se att vi började se över verktygen kring Äbin. Jag tror inte att det är ett hållbart verktyg framåt, särskilt inte när vi i södra delen av landet har så breda klövviltsstammar.

Herr talman! Vi för diskussioner om jakt, viltvård och jägare och om rovdjur, klövvilt och annat i den här kammaren, och det är en kammare som i mångt och mycket är överens i de här frågorna.

Jag tycker att det har varit tydligt både under Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas anföranden, och det kommer också att bli tydligt i det som jag kommer att säga, att det finns en väldig bredd och ett stort stöd för det vi faktiskt håller på med i Sverige, det vi vill göra och det som den här kammaren fattar beslut om gång efter annan.

Det är få politikområden vi är så överens om som just jakten. Det är en styrka. Det är också en styrka att jakten i Sverige har ett så högt förtroende. Vi har fortfarande förtroendesiffror på omkring 85 procent – så många står bakom den svenska jakten. Det är väldigt höga siffror.

Inte desto mindre är detta något som vi ska förvalta och vara rädda om, för det är en ständig match att förvalta det här. I debatten har nämnts jaktetik, vilka djur vi ska skjuta och så vidare. Vi skjuter kalven före kon, och det handlar om annat sådant som är självskrivet för en jägare som vistas i svensk natur i dag.

Jägarna behövs, herr talman. Jägarna bidrar med viltvård och trafikeftersök. Den här vintern har varit ovanligt lång och hård. Det gäller särskilt i södra Sverige, där vi inte är så vana vid den typen av vintrar. Då är det jägarkåren som ställer upp och ser till att stödutfodra de vilda djuren och ser till att de har det bra. Det är jägarkåren som gör det här; det är ingen annan.

När viltstammarna är för stora lokalt är det jägarkåren som kan hjälpa till att minska dem. Det gäller när till exempel vildsvinen eller dovviltet har blivit för många. Då är det jägarna som hjälper till.

Vi vet hur det är vid trafikeftersök. Jägarna ställer upp gång efter gång, året runt, på dygnets alla timmar med tränade hundar och med stor kunskap. Det här är en tjänst som jägarna gör för Sverige och det svenska samhället. Man kanske bara förväntar sig att det ska ske, men så enkelt är det inte. Vi ska vara de som står upp och berättar att det här är någonting bra och fantastiskt som jägarna gör. Så ja, jägarna behövs, och vi behöver vara rädda om den svenska jägarkåren.

Frågan om rovdjuren har lyfts i debatten. Det finns en stor samstämmighet också i hur vi vill förvalta rovdjuren i Sverige, nämligen med licensjakt. Vi vill också se att rovdjuren förvaltas på ett rättssäkert och långsiktigt sätt, för vi vet att det är med rättssäkerhet och långsiktighet vi bygger upp de svenska viltstammarna. Det är så vi faktiskt har förvaltat de svenska viltstammarna.

Vi kan gå tillbaka ända till Svenska Jägareförbundets grundande år 1830, när jägarna gick samman och bestämde sig för att förvalta det svenska viltet. Och hur förvaltar vi det? Jo, genom jakt. Det är då det finns en acceptans, och jägarna går samman och hjälps åt. Det spelar ingen roll om det är klövvilt eller rovvilt; acceptansen växer när det finns en samlad organisation och en förutsägbarhet i förvaltningen.

Det är därför bekymmersamt när vi ser hur det går till. Den här kammaren bestämmer hur förvaltningen ska se ut, och våra myndigheter är med på banan. Vi har viltförvaltningsdelegationer ute i länen som sätter upp mål för hur stora rovviltstammarna ska vara regionalt, för det är så vi vill ha det. Vi vill hantera det regionalt.

Anställda personer på länsstyrelserna sköter inventeringen tillsammans med jägarkåren och tar fram resultat. Sedan fattas det beslut om hur stora uttagen ska vara, och vi förbereder oss för licensjakt, oavsett om det är varg eller lodjur.

Sedan överklagas det, och så blir det stopp – stopp och belägg för det som en stor del av Sveriges demokrati har bestämt att vi ska göra.

Detta är olyckligt. Det sätter käppar i hjulen för den framgångsrika svenska viltförvaltning som har byggts upp under lång tid. I fråga om rovdjursförvaltning är Sverige kanske bland de absolut bästa i Europa. Det går bra för de stora svenska rovdjuren, och det gör det tack vare att vi har god kontroll. Då ska vi också förvalta med jakt.

Det talades tidigare här om hot och hat mot jägare, jakt och så vidare. Vi vet till exempel att vår landsbygdsminister utsattes för hot vid sin bostad av organisationer som är emot de svenska demokratiska besluten om jakt.

Jag är själv jaktledare på min egen mark, herr talman, och ber numera alla gästande jägare att kontrollera jakttornen innan de kliver upp i dem. Allt som oftast är nämligen benen på jakttornen numera avsågade. Vi har inte själva blivit drabbade, men jag vet väldigt många som har blivit det. Det är livsfarligt. Jägare med vapen går upp i ett torn, och så är benen avsågade av människor som inte tycker om att vi jagar i Sverige. Vi kan aldrig acceptera detta – aldrig!

Detta är också något som en stor del i denna kammare markerar: I Sverige jagar vi under ordnade former, med licensjakt och med skyddsjakt när det behövs.

Herr talman! Fjälljakten i de svenska fjällen har varit en stridsfråga under lång tid. Jag satt själv tillsammans med Kristdemokraternas Kjell-Arne Ottosson i den renmarkskommitté som lades ned för något år sedan. Det var nog tur att den lades ned, och vi båda var nog starka anledningar till detta. Med den grund och de direktiv den hade kunde denna kommitté inte landa rätt. Redan debatten här har visat att det finns en stor majoritet för något annat än det som den utredningen faktiskt hade lett till.

Jag kommer mycket väl ihåg det: Kjell-Arne Ottosson och jag var emot direktiven redan från början. Vi ville något helt annat, och vi var ganska tydliga när delbetänkandet skulle skrivas med att vi ville ha en reservation. Det gladde mig att också Sverigedemokraterna efter vissa påtryckningar var med på den reservationen. Det var tack vare detta vi sedan kunde lägga ned utredningen.

Nu har vi börjat titta på direktiv till en ny utredning, en utredning som kan belysa det som Socialdemokraterna talade om här: alla svenskars rätt till jakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen. Det är dit vi vill att en ny utredning ska komma, och den utredningen är på gång.

Herr talman! Just nu pågår en översyn av jakttiderna – hur länge vi ska jaga viltet under året och så vidare. Det finns ett antal förslag om förlängda tider på rådjursjakt och hundanvändning vid jakten och även förlängda jakttider på älg. Jag tror att det vore direkt olyckligt. Vi har redan i dag generösa jakttider i Sverige, och vi borde kunna förvalta stammarna inom de jakttiderna. Vi ska inte bedriva jakt på de vilda djuren under längre tid, särskilt inte med hund. De behöver ha sin återhämtning inför den tid då de ska få sina ungar. Jag hoppas att vi ska kunna landa det här jakttidsförslaget på ett så bra sätt som möjligt så att vi fortsatt får njuta av jakten tillsammans.

Det är nämligen precis det vi gör: Vi jagar tillsammans – män och kvinnor, över partigränser, hög som låg, rik som fattig. Alla samlas och kommer till gemensam sak. Vi använder våra jakthundar tillsammans, pratar, ljuger och äter god mat, och älgtroféerna blir större och större ju längre kvällen går. Det är precis så här det har varit med jakten, och det är så här det ska vara även fortsättningsvis.

Herr talman! Bara så att ingen glömmer bort det: Jakt är en naturupplevelse och ger bra mat, men det går inte att sticka under stol med att det också är kul när det smäller.

(Applåder)

Fru talman! Jag har, som sagt, inga löften att ge. Ja, vi vet att de här problemen lyftes tidigt. Jag trodde nog att vi skulle ha fler undantag kopplade till de gröna näringarna. Men det fanns också en ganska vällovlig grundmening i att de här sakerna kring arbetskraftsinvandring gjordes för att lösa diverse problem på arbetsmarknaden. Det är alltså bra, men man måste också vara ärlig och säga att vissa samhällsviktiga sektorer blir direkt lidande av det förslag som finns just nu. Jag hoppas, som sagt var, att vi ska kunna komma till rätta med detta.

Det är nio tio månader kvar till valet, och efter det valet ska den här regeringen fortsätta. Det kommer alltså att finnas gott om tid att stärka just dessa delar. Men kompetensförsörjningen i jordbruket kommer att vara en direkt avgörande fråga om vi ska klara att öka produktionen, som vi ju vill göra. Låt oss återkomma till detta i vår!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Nej, drömhörde hoppas jag inte att man gjorde.

Men det här är ett problem. Det är ett reellt problem. Jag tycker att jag hör det gång på gång, framför allt när jag träffar lite större jordbruksföretagare. Man är orolig för det här. Skatter och så vidare kan man ibland köpa, men att inte få arbetskraft och att det är mycket regelkrångel och så vidare är ett stort bekymmer.

Jag tycker att det är oturligt. Vi har just nu en förhållandevis hög arbetslöshet i Sverige, och det går tyvärr inte att hitta människor till de gröna näringarna i den arbetslösheten. Det är ett jättebekymmer. Det innebär att vi behöver hämta arbetskraften från andra länder, och jag får gång på gång till mig att det är ganska svårt nu.

Nej, det är inget löfte, men jag jagar på ganska hårt om att vi måste hitta undantag och så vidare för de gröna näringarna. Jag hoppas att det till sist kommer att landa i det. Det gäller också att förstå vad det innebär om vi inte kan hålla igång produktionen på våra större enheter. Det är de större jordbruken som producerar 90 procent av maten i Sverige. När de får gå ned i effektivitet ser det alltså mörkt ut.

Jag jobbar på i frågan, men jag har tyvärr inga löften att ge.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Svaret är inte mer pengar till myndigheten – det är vi helt övertygade om. Det behövs inte mer pengar till myndigheter.

Är det så att det eventuellt fattas för just det här ändamålet får man effektivisera inom myndigheten. Det är så det ser ut för alla jord- och skogsbrukare i dag. De får effektivisera med befintliga budgetar. Jag tror absolut att det finns stora effektiviseringsmöjligheter i ett antal av våra myndigheter som berör gröna näringar.

Nej, svaret är inte mer pengar. Men, precis som jag sa innan, tror vi på frihet under ansvar. Vi kommer alltid att ha höga naturvärden i svenska skogar just därför att vi brukar svenska skogar på ett ansvarsfullt sätt.

Från Moderaternas sida är vi mer oroliga över det aktivistiska beteende som just nu pågår, där man springer runt och inventerar andra markägares skogar och sedan låter det gå ut över enskilda skogsägare. Om de här aktivisterna inte är nöjda med myndighetsarbetet får de väl barrikadera sig på myndigheten och så vidare i stället. Men de ska inte låta det gå ut över enskilda skogsägare och enskilda skogsägares möjlighet att bruka sin egen skog. Det är ett större problem än att Skogsstyrelsen inte skulle sköta sina uppgifter, och vi tycker att Skogsstyrelsen sköter sina uppgifter alldeles utmärkt.

Såklart misslyckas man ibland med vissa tillsynsärenden, men det händer överallt. Alla är inte perfekta. Här och där kommer det att finnas misslyckanden, men på det stora hela fungerar det väldigt väl med den svenska skogsapparaten. Det stora problemet i dag är de aktivister som väljer att bedriva någon form av egen tillsyn, många gånger dessutom utan en kvalitetssäkring när det gäller det som de rapporterar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Här kan man se en av de största skiljelinjerna när det gäller skogspolitiken här i Sverige. Från Moderaternas sida tror vi på skogsägaren, på frihet under ansvar och på den positiva utveckling som har varit sedan frihet under ansvar infördes 1993.

Det kommer alltid att avverkas skog med något högt naturvärde i. Det är rimligt, för privata skogsägare är också ganska duktiga på att låta skogen stå under lång tid och bli äldre. Då växer naturvärden in. Det är liksom det naturliga – det sker. Det kommer dock att komma nya skogar som blir gamla igen och där höga naturvärden växer in. Men det är också genom att vi brukar skogen som vi lägger grunden till svensk framgång. Skogen och gruvorna är ju det svensk framgång har bestått av. Det är så vi har byggt Sverige starkt.

Det har blivit ännu bättre sedan vi införde frihet under ansvar. Många av de biologiska delarna har också blivit bättre sedan dess. Det har blivit fler fåglar i skogen, mängden lövträd har ökat och mängden gamla träd har ökat.

Det här handlar mer om hur man ser på ägande och brukande, menar jag. Om man inte tycker om enskilt ägande och att skogsägarna själva får bestämma över sin lycka kan man gå in och reglera. Då kan man ställa till det och återgå till någon form av reglerat skogsbruk i Sverige igen – men det har inte varit en framgång.

Vi vet själva hur det såg ut när staten skulle bestämma över svenskt skogsbruk. Det var stora hyggen och ett enda trädslag, och om det mot förmodan kom upp lite löv besprutades det med hormoslyr så att vi fick bort de eländiga lövträden som tittade upp i våra stora monokulturer. Så nej – vi är inte så oroliga när det gäller om svenska skogsägare klarar av det här själva.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan! Det korta svaret är nej. Jag tycker inte att det är rimligt.

Den svenska jägarkåren gjorde ju en otrolig insats, vill jag säga, som ledde till att Sverige är det land som på kortast tid blivit friförklarat igen från afrikansk svinpest. De gjorde en så pass bra insats att till och med Spanien när de drabbas av svinpest hör av sig till Svenska Jägareförbundet och vill ha hjälp av den svenska jägarkåren. Svenska jägare är duktiga, och det här löste man fantastiskt bra.

Jag kan tyvärr inte glädja ledamoten med ett exakt svar på frågan, men jag vet att det just nu pågår diskussioner och arbete kring detta. Frågar man mig om vår inställning till det här är det självklart att ersättningen ska komma på plats, och jag hoppas att det är en tidsfråga. Jag kan inte spekulera mer kring det än så, men det är min inställning till det hela.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det var roligt med skogsbrevet. När man sedan läste brevet förstod man att det inte var från Miljöpartiet. Jag tyckte själv att innehållet i brevet var mycket bra.

Det är på gång. För de delar som är kopplade till EU och skogen har vi redan levererat. EU möter något helt annat i dag när de träffar representanter för Sverige och pratar skog än vad som rådde under den förra regeringens tid.

När EU:s skogsstrategi skulle förhandlas under tre möten behagade inte Socialdemokraternas landsbygdsminister ens vara på plats på något av de tre mötena. Man skickade andra i stället.

Vad gäller EU har vi satt ned foten rejält under mandatperioden. Vi är på plats och för en talan för Sverige och skogen som inte har skett på länge.

När det gäller delarna som handlar om artskydd är detta jättebekymmersamt. Jag instämmer absolut. Om du frågar mig har det tagit alldeles för lång tid, men jag vet också att vi just nu går in för landning. Vi löser de problem som har byggts upp under ganska många år fram till nu och som också har lett till ett antal rättsprocesser, vilket är väldigt olyckligt. Man ska inte behöva gå till domstol för att kunna använda sig av sin grundlagsskyddade ägande- och brukanderätt, men delarna kopplade till artskydd har ställt till det.

Nu tar vi tag i detta, och jag vet att det är på gång. Det kommer att levereras under våren. Om man från Socialdemokraterna är orolig över huruvida Moderaterna kommer att leva upp till sina vallöften eller inte är svaret: Ja, det kommer vi att göra. Moderaterna brukar leva upp till sina vallöften. Just nu tror jag att vi är någonstans kring 85 procent när det gäller vallöften som är klara, och vi har ju fortfarande ett antal månader kvar fram till valet.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Jag vill också säga att jag inte hyser den minsta rädsla för naturen. Jag trivs väldigt bra i naturen, apropå det föregående anförandet.

Fru talman! År 2025 har varit ett bra år för Sveriges bönder med goda skördar och höga produktionsresultat. För spannmålsodlingens del har priserna varit låga. Världsmarknadspriserna är rejält nedtryckta. Sveriges växtodlare har i år egentligen haft tur att skörden har varit så god som den har varit. Svenska växtodlare balanserar på gränsen just nu. De har det rejält tufft. Om regeringen inte hade sett till att bränslepriserna hållits på en rimlig nivå hade vi efter det här växtodlingsåret sett konkurser. Sverige har i dag fått tillbaka en konkurrensfördel, som vi har efterfrågat under många år, nämligen att bränslepriserna ska vara på en rimlig nivå. Det är de nu för de svenska lantbrukarna och särskilt för de svenska växtodlarna.

Nya problem tornar dock upp sig, fru talman. Det kommer till exempel en ny gödselskatt på EU-nivå, vilket innebär ökade kostnader för svensk växtodling.

Vi hoppas såklart att Putins orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina ska närma sig ett slut. Då kommer spannmålsmarknaden i östra Europa att blomstra ordentligt igen, vilket innebär att det ökar trycket ännu mer på svenska växtodlare. Vi behöver ge dem rätt förutsättningar att vara konkurrenskraftiga när även Ukraina, med de möjligheter de har, tar tillbaka sin plats på världsmarknaden. Det hoppas vi ska ske snart, helst i går.

Det finns andra farhågor inför framtiden. Exempelvis har svensk mjölk haft ett par riktigt goda år, men nu vänder mjölkpriserna nedåt. Som jag har sagt många gånger förut här i kammaren är mjölken motorn i svenskt jordbruk. Det är superviktigt att det går bra för svensk mjölkproduktion.

Vi ser just nu en ökad produktion runt om i världen. Det är det som trycker ned priserna. Sveriges bönder befinner sig på en världsmarknad och ska konkurrera på den. Det förutsätter att vi ger dem spelregler och konkurrensförutsättningar för att kunna producera på världsmarknaden.

Det finns andra farhågor framgent, nämligen kompetensförsörjningen. Jag pratade senast i går med två större jordbruksföretag som har bekymmer med att få tag på kompetent arbetskraft. Man måste söka sig utanför Sveriges gränser för att hitta arbetskraft. Förut har vi hittat arbetskraften i Europa, men nu får vi leta längre bort. Då behöver vi hitta vägar framåt för hur vi bäst löser detta, och där är vi inte riktigt i dag. Jag vet att den här regeringen är en del i detta, men den här regeringen är också beredd att ta ansvaret och se till att det sker förbättringar för framtiden. Vi har inte råd att växla ned produktionen.

Det finns tydliga skiljelinjer, fru talman. Om man lyssnade på anförandet innan och mitt anförande nu framgår det att vi tror på ökad produktion. Vi vill ha så hög produktion som möjligt, det vill säga att vi inte vill minska, begränsa och försvåra. Vi tycker att vi ska producera så mycket vi kan i svensk skog. Vi ska öka tillväxten i svensk skog, och vi ska ge den rådgivning som krävs för att svenska skogsägare ska hålla en hög produktion med en hög kolinlagring och hög biologisk mångfald.

Detta löser man bäst med frihet under ansvar – precis den frihet under ansvar som vi under många år har gett de svenska skogsägarna. Vi vill inte reglera och tvinga på dem nya brukningsmetoder. Vi tror ju på hur den svenska skogen brukas i dag. Därför tillsätter vi pengar till Skogsstyrelsen för att göra det möjligt med ökade rådgivningsinsatser.

Om man ska sänka produktionen i dag, som ett hyggesfritt skogsbruk skulle innebära, tar det till att börja med mellan 150 och 200 år att ställa om skogen till ett hyggesfritt bruk. Men det som skulle gynnas mest i hyggesfritt skogsbruk är granen. Vi pratar ju ofta om att vi vill minska sårbarheten genom att minska omfattningen av gran i Sverige och öka lövandelen och blandskog. Hyggesfria metoder kommer att funka dåligt.

Svensk skogsavverkning har minskat de senaste åren, och tillväxten har ökat. Vi har vänt den nedåtgående spiralen tack vare att vädret har blivit lite bättre – det är vad det hänger på. Men det hänger också på att granbarkborren har lugnat ned sina härjningar. Det har varit färre angrepp av granbarkborre de senaste två åren, vilket har gjort att den höga avverkningstakten på grund av granbarkborren har kunnat sänkas.

Fru talman! Det görs en del satsningar i utgiftsområde 23. Bland annat görs det en satsning för att stärka svensk mjölkproduktion. Svenska bönder som släpper ut sina kor – en svensk lag som inte finns runt om i EU på samma sätt – kan få en peng för detta. Jag och några med mig hade kanske tyckt att det vore bättre att ställa om till en mer flexibel beteslagstiftning.

Men det här är ett förslag så gott som något, och det är framför allt första gången en svensk regering tar fram den typen av peng och stärker svensk mjölkproduktion. Det har inte setts tidigare. Vi tror på ökad produktion, och vi förstår hur viktig en ökad produktion är för den svenska beredskapen. Därför läggs en stor peng i budgeten för en ökad beredskap. De viktiga uppdragen delas ut till myndigheter som ska lösa beredskapen: Livsmedelsverket, Jordbruksverket och så vidare. De ska ta fram de uppdrag, punkter, utredningar och så vidare som krävs för att öka den svenska produktionen.

Vi tillsätter pengar för att stärka jordbruket i norra Sverige. Tyvärr har norra Sverige på senare tid snarare avvecklat än utvecklat sitt jordbruk. Där finns stora möjligheter, särskilt för animalieproduktion. I norra Sverige går det alldeles utmärkt att odla både gräs och majs och hålla djurbesättningar för en ökad livsmedelsproduktion.

Vi behöver också starta uppbyggnaden av det som vi tillsammans i riksdagen har rivit ned, det vill säga beredskapslager med insatsvaror, färdiga jordbruksprodukter och så vidare. Vi börjar om hela resan, men det är ack så viktigt att vi gör så.

En annan satsning i budgeten är de pengar som läggs på vargen och vargförvaltningen. Tidöpartierna har haft en tydlig linje att vargstammen ska minska. Det kräver mer pengar i budgeten eftersom det kräver en ökad bevakning och ökad inventering. Kanske detta kan leda till en förflyttning av viktiga individer för att hålla nere antalet vargar. Antalet vargar behöver vi hålla nere eftersom de också är ett stort hot mot en ökad livsmedelsproduktion och en ökad produktion med betesdjur. Det är viktigt att myndigheterna får dessa verktyg och att Sverige rapporterar in en ny referensnivå till EU.

Fru talman! Jag vill också säga att det tillförs nya medel för forskning i jordbruket. Staffan Eklöf rabblade föredömligt upp olika områden: grogrund, växtförädling och så vidare. Det är frågor som ska stärka svenskt jordbruk i en föränderlig värld. När vi ser att det råder andra odlingsbetingelser än tidigare måste växtförädlingen utvecklas, och det sker med den här budgeten.

Låt mig sammanfatta: Det här är en budget som leder till ökad produktion och beredskap. Den leder till aktivt hållbart skogsbruk. Den leder till forskning och innovationer för framtidens jordbruk. Det handlar om att vi lokalt ska förankra vår rovdjursförvaltning. Vi ska helt enkelt stärka förutsättningarna för Sveriges landsbygd, och det sker nu med den här budgeten.

Jag vill passa på att önska utskottet en god jul och ett gott nytt år. Jag vill även göra detsamma till fru talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliet, våra partikanslier och så vidare. God jul!

(Applåder)

Herr talman! Vi ska då återigen klargöra det som ledamoten sa om den SD-ledda regeringen. Det är inte en SD-ledd regering, utan det är en moderatledd regering. Så har vi klargjort det.

Jag hör resonemanget om betesdjuren. En del saker håller jag med om. Kor brukar i regel bara få en kalv. Det är tur, eftersom de dessvärre oftast bara kan räkna till en. Om de får två glömmer de ibland det. Och det tar definitivt lång tid.

Våra betesdjur minskar de facto ganska fort. Skulle Socialdemokraterna vara öppna för till exempel ett återinförande av ett dikostöd, liknande det vi hade en gång i tiden, för att bättra på mängden dikor? Kan det vara en väg för Socialdemokraterna? Och om inte, varför?

Vad gäller rovdjursförekomsten och vargen lyfter ledamoten upp vikten av skyddsjakt och snabba ställtider. Hur ställer Socialdemokraterna sig till att öppna upp § 28 ännu mer och göra det ännu lättare att använda den redan vid misstanke om att rovdjuren är ett hot mot betesdjuren, till exempel?

Herr talman! I anförandet talade Malin Larsson också om vikten av generationsskiften. Det finns delar i CAP:en om stöd för unga och så vidare, men det är alldeles för svaga åtgärder. Hur skulle Socialdemokraterna vilja se att det blev enklare för unga att komma in i jordbruket? Det är definitivt en ödesfråga. Många står här i kammaren och säger ödesfråga hit och dit i många olika delar, men om vi inte kan generationsskifta i svenskt jordbruk har vi snart inget. Vilka vägar föreslår Socialdemokraterna för att generationsskifta i svenskt jordbruk?