Elin Nilsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Tack, Helena Lindahl, för svaret! Det är förmodligen nu jag borde fråga ledamoten hur hon och Centerpartiet ska få gehör för detta synsätt bland den skara vänsterpartier som Centern tänker sig regera landet med efter valet. Men jag låter det bero, för om det är något som står klart för alla i den här kammaren är det att Helena Lindahl inte behöver bära rutiga skjortor för att visa att hon alltid är redo att dra en lans för äganderätten och familjeskogsbruket.

Jag tänker i stället passa på att tacka ledamoten för den tydliga röst hon varit för just familjeskogsbruket och äganderätten under sina år i riksdagen, som hon snart lämnar. Helena Lindahl har gjort skillnad, och jag är övertygad om att ledamoten på ett eller annat sätt kommer att fortsätta att göra det.

Det har varit fantastiskt roligt att få lära känna och arbeta tillsammans med ledamoten. Det har vi ju fått göra även om vi just nu tillhör olika sidor av politiken. Ni är alltid välkomna över.

Jag tänker såklart särskilt på våra resor till Ukraina. Om dessa finns det mycket att berätta, men det finns det inte tid för och allt kanske inte heller passar sig här i kammaren. Men särskilt minnesvärt var det när vi av misstag fick närstudera polskt skogsbruk några kilometer från den ukrainska gränsen när vi körde fel och plötsligt befann oss på en mycket dålig skogsbilväg. Jag tror att vi båda då var ganska tacksamma över att vara uppväxta på landsbygden och kunna hantera rätt dåliga vägar.

Tack för allt du har gjort här, Helena Lindahl, och tack för fin vänskap!

Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för anförandet. Det är alltid trevligt att lyssna på ledamoten när hon pratar skogspolitik. Men ibland när jag lyssnar på företrädare för Centerpartiet låter det som att så länge markägaren får ersättning för en inskränkning i pågående markanvändning är den godtagbar. En tillräckligt stor kassakista verkar vara lösningen på allt. Det gäller artskyddsinskränkningar och ibland även kommande restaureringsplan.

Detta är för mig rent socialistiska tankebanor, där utgångspunkten är att staten tar det staten vill ha och också anser sig ha rätt till det eftersom statens intressen alltid är överordnade individens. Som liberal ryser jag lite bara av att yttra detta.

Är inte ersättning bara en ren hygienfaktor i en rättsstat när det sker en inskränkning, Helena Lindahl? Är det inte minst lika viktigt att antalet inskränkningar blir färre och i större utsträckning än i dag baseras på väl motiverade underlag?

Herr talman! Innan jag går in på själva skogsfrågan igen vill jag, bara för sakens skull, uttrycka att jag står helt och fullt bakom min partiledare och den riktning som vårt parti har tagit. Det är bra för Sverige. Vi har gjort fantastiskt mycket bra inom så många områden under den här mandatperioden, och vi behöver få fortsätta den resan.

Jag vänder mig lite mot retoriken som idiotförklarar mig och förklarar mig oförmögen att ta till mig information och att bilda mig en egen uppfattning. Jag har under hela mitt liv stått för frihet. Äganderätten är ett fundament i allt jag har gjort politiskt. Växer man upp i en skogsbrukande familj inser man hur viktig rätten att bruka och förvalta sin mark är. Det är därifrån jag har mitt engagemang för äganderätten, inte från några nyhetsbrev från diverse aktörer.

För sakens skull vill jag också säga att jag har mycket kontakt med skogsindustrin och med markägarorganisationer. Men jag har också mycket kontakt med miljörörelsen och andra aktörer i samhället, som sig bör när man är politiskt aktiv. Man tar in mycket information, och man bildar sig en egen uppfattning.

För mig som liberal är äganderätten fundamental. Den är ett liberalt grundfundament.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan och för att du önskar livet ur mitt parti! Det är ändå lite charmigt, kan man väl säga med viss ironi.

På det här området företräder ni faktiskt en i mitt tycke galen politik. Det står jag fast vid.

Avseende påståendena att vi på något sätt skulle vara köpta av skogsindustrin och propagerar för den vet jag inte om ledamoten lyssnade särskilt noga på mitt anförande, men jag nämnde inte skogsindustrin vid ett enda tillfälle. Den skogspolitik jag har bedrivit under mandatperioden har först och främst gällt ägandet. Skogsbrukarna, Sveriges 330 000 privata markägare, behöver ett stärkt rättighetsskydd.

Jag sitter med i den grundlagsutredning som ser över äganderätten. På papperet har äganderätten inte ändrats. På papperet har svenskt ägande ett starkt skydd. Men i praktiken har det de senaste 10–15 åren skett en utveckling i helt fel riktning. Ägande- och brukanderätten har inskränkts fundamentalt. Det är det som vi nu tar fasta på att göra någonting åt, för att skapa balans i detta system igen.

Jag tror att till och med Miljöpartiets ledamot delar bilden att nuvarande system, där markägare ställs på bar backe för att staten inskränker brukandet, inte är okej. Det är faktiskt det som är den viktigaste frågan i all form av skogspolitik som vi pratar om.

Herr talman! Att Vänsterpartiets ledamot ställer sig frågande till att blanda in äganderätten i diskussionen är kanske just det som visar hur olika vi ser på de här frågorna och vilka olika ingångar vi har i skogspolitiken. Som liberal sätter jag alltid äganderätten främst. Det är grundläggande i en rättsstat att skyddet för äganderätten är starkt. Jag vet att det inte är särskilt viktigt för Vänsterpartiet. Det ser man på den politik de för. Deras kassakista är oändlig, och inskränkningar anses rimliga bara markägaren får betalt.

Det är inte det som är själva grejen. Bara att en markägare får betalt för en inskränkning gör den inte legitim. Det måste också finnas goda skäl för det. Här skiljer sig den politik vi för diametralt åt.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten!

Ja, särskilt värdefull natur ska skyddas. Vi har aldrig sagt något annat. Det vi debatterar här i dag är formerna för hur svensk skogspolitik ska föras. Vi ser en obalans där miljöaspekterna har tippat över till nackdel för äganderätten och brukanderätten, och det rättar vi nu till.

Båda de propositioner vi debatterar i dag handlar väldigt mycket om att skapa just balans. Det finns nämligen en obalans där ägandet och förvaltandet har fått ta ett stort kliv tillbaka.

Detta är ett arbete som pågår brett – inte bara kopplat till de här två propositionerna utan även i den grundlagsutredning som nu är inne i sitt slutskede och som har till uppdrag att just stärka skyddet för äganderätten och pågående markanvändning.

Detta är inte motstående intressen. Man kan värna en stark äganderätt och samtidigt anse att skyddet för väldigt värdefull natur fortsatt ska vara högt.

Det viktigaste i det vi debatterar i dag är att när en inskränkning sker ska den vara rimlig, proportionerlig och välgrundad, och när det väl konstaterats att den ska ske ska en ersättning utgå. Det är det viktiga i den här diskussionen.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Det är viktiga debatter vi har här i kväll. Vi har redan debatterat ett ärende om artskydd, och nu debatterar vi ett om den helt nödvändiga omläggning av skogspolitiken som den här regeringen har arbetat intensivt med under mandatperioden.

Redan rubriken på propositionen, Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk, säger ganska mycket om vad det är regeringen vill åstadkomma. Vi föreslår regelförenklingar med syftet att skapa en mer funktionell skogspolitik. Vi genomför nu den största skogsreformen på 30 år. Vi gör det för att få tydligare regler på plats, för att skapa rimligare villkor och för att stärka brukande- och äganderätten för landets alla skogsägare.

Den omläggning regeringen nu presenterar kommer att främja ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Grunderna för den svenska skogspolitiken ligger fast. Propositionens förslag är, som alla härinne är bekanta med, hämtade ur Göran Örlanders skogsutredning. De delar som inte finns med i propositionen bereds vidare i Regeringskansliet.

Tidigare talare från Liberalernas samarbetspartier har redan förtjänstfullt redogjort för detaljerna i den proposition som regeringen nu lägger fram, så jag tänkte faktiskt lämna det därhän och i stället vidga perspektiven något.

Herr talman! Det är få områden som behöver har så långa perspektiv som just skogspolitiken.

Jag tänker ta mig friheten att ta avstamp redan i drottning Kristinas tid.

Den som kan sin historia vet att vi då befinner oss någonstans i början av 1600-talet, i runda slängar 10, 12 eller kanske 14 generationer tillbaka. Det är i alla fall så länge min släkt har levt på samma plats, brukat samma mark och förvaltat samma skog. Det vidgar perspektiven, och det förpliktar när man fattar beslut här i kammaren.

Något annat som vidgar perspektiven och också har koppling till den tid min familj har levt på samma plats är att det för 120 år sedan i princip inte fanns någon storskog kvar där hemma. Kilsbergen beskrivs ofta som en stor kalyta. Skogen hade blivit träkol för att förse bergsbruket med bränsle. Ändå är Kilsbergen i dag till stora delar återigen skogbeklädda. Naturen har en fantastisk förmåga att återhämta sig.

Det är just den brist på längre perspektiv, den alarmism och den ofta obefintliga respekt för äganderätten som Miljöpartiet och Vänsterpartiet ger uttryck för i skogsdebatten, där man fullständigt misstror dem som förvaltar sin egendom, som är så otroligt provocerande. Att tycka, tro, tänka och känna att det bästa sättet att skapa höga naturvärden är genom statlig klåfingrighet och oproportionerliga övertramp mot grundläggande rättsprinciper är faktiskt helt galet.

Herr talman! För många av oss som lever och verkar på landsbygden är skogen en helt naturlig del av livet och har så varit så länge människor har bott där. Skogen och malmen var många gånger själva anledningen till att man bosatte sig just där, särskilt i mina hemtrakter.

Skogen har varit själva grunden för skapandet av välståndet, både lokalt och för Sverige som nation. Skogen är också fortfarande helt avgörande för det samhälle vi ser i dag. Det har den varit länge, det är den fortfarande och det måste den fortsätta vara.

Herr talman! Att leva nära den skog man äger, tillvarata det den ger och vårda och förvalta den är inte bara en form av företagande. Det är ett sätt att leva. Det lockar människor att bo kvar, och det lockar människor att flytta ut på landsbygden.

För mig är det sättet att leva starkt förknippat med frihet. Det finns en känsla av frihet i att äga, bruka och förvalta, en frihet som tyvärr inskränkts alltmer under de senaste decennierna.

Herr talman! Den som brukar skog har självklart ett ansvar att värna de gemensamma nyttor som skogen genererar. Vi liberaler tror på individens förmåga att fatta kloka beslut som är väl avvägda. Vi tror på frihet under ansvar. Både jag som liberal och mitt parti värnar skogsägarnas rätt till sin egendom.

Herr talman! Något som är viktigt här är vårt ansvar som lagstiftare. Vårt ansvar är att se till att de regelverk som finns är ändamålsenliga, rättssäkra och effektiva. Miljönyttan och äganderätten måste balanseras mot varandra. Där tar vi genom den proposition som vi nu debatterar och kommer att besluta om i morgon viktiga steg mot bättre balans.

Nu tar vi viktiga steg mot en mer rimlig skogspolitik. Genom tydligare processer och ett mer förutsägbart regelverk ger vi skogsägare bättre förutsättningar att bruka och förvalta sin skog långsiktigt. Med dagens förslag värnar vi miljön samtidigt som vi stärker svensk konkurrenskraft. Det var just skogsutredningens mål: att balansera behovet av ekonomisk tillväxt mot miljöhänsyn och sociala aspekter. Nu går vi fram med ett förslag för ett rikare, friare och mer rimligt Sverige. Det är bra för Sverige, och det är bra för Sveriges skogsägare.

Slutligen, herr talman, vill jag så här i den sista debatten innan sommaren passa på att tacka kammarkansliet, talmanskansliet, utskottets personal och alla kollegor i miljö- och jordbruksutskottet inte bara för det här året utan för hela mandatperioden. Jag vill också önska er en väldigt skön och vilsam sommar – kanske i några veckor, i alla fall, innan allt drar igång inför valet.

(Applåder)

Fru talman! Det är lite okonventionellt att ta replik på ett av sina samarbetspartier, men vad tusan. Jag vill tacka John Widegren för hans insatser och hans generositet med den kunskap han besitter.

Jag minns första gången vi träffades, våren 2022. Jag vet inte om ledamoten minns det. Jag hade hastigt fått hoppa in för att ersätta Johan Pehrson i en skogsdebatt på Skogsmaskindagarna i Karlskoga. Det var strax efter att han hade blivit partiledare och min första debatt som riksdagskandidat. Det var faktiskt lite nervöst.

Lite drygt fyra år senare står vi nu här och debatterar skogspolitik. Det tycker jag är fint, och man kan konstatera att vi har gjort väldigt mycket bra för svensk skog under de här fyra åren.

Jag uppskattar särskilt John Widegrens tydlighet med att det som Sveriges lantbrukare behöver och önskar sig inte är mer bidrag utan mer frihet och rimligare villkor, färre statliga pekpinnar och mindre regelkrångel – mer frihet, helt enkelt.

Som vi fick höra prov på här är äganderätten din tydliga ledstjärna och ditt signum, John. Jag ber om ursäkt för att jag duar, fru talman. Men det är ju så att den som äger något också förvaltar det klokt.

Vi har hunnit med en hel del under dessa fyra år, John. Vi har påbörjat en rejäl översyn av strandskyddet, vi har jobbat med omläggningen av skogspolitiken och rovdjurspolitiken och vi satt i Miljömålsberedningen tillsammans.

Min fråga till dig är: Om du blickar 30 år framåt i tiden och får önska något, var befinner sig svensk skogspolitik då?

Fru talman! Tack för ett helt frågebatteri från ledamoten Larsson! Jag ska försöka svara så gott jag hinner och minns. Jag får se om mina anteckningar går att tyda.

Till att börja med har den politik vi går fram med när det gäller artskyddet till syfte att färre inskränkningar ska ske och att de mest hotade arterna – eller hur man nu kategoriserar dem – ska skyddas men att andra arter inte ska leda till inskränkningar.

Det är ju i det ansvarsfulla, långsiktiga förvaltande av skogen som bland andra 330 000 privata skogsägare bedriver som de höga naturvärdena skapas. Det är uppenbart att det finns olika synsätt på hur mycket tillit och tilltro man har till den som förvaltar marken. Det finns partier här i riksdagen som är av uppfattningen att det bara är genom statligt förvaltande vi kan skydda dessa värden – som faktiskt har skapats av skogsbruket.

Skogsbruket i Sverige är i stor utsträckning väldigt hållbart, och det vill vi ta fasta på. Jag har tyvärr inte möjlighet att ställa någon fråga som ledamoten kan svara på nu, men det intressanta är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker att det är ett problem att det inte avsätts tillräckligt mycket pengar. Den synen bygger ju på att det går att skydda hur mycket som helst. Vi vill se en kombination av att det mest värdefulla skyddas och att så mycket som möjligt av marken kan fortsätta brukas.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna! Jag tycker att vi levererar. Vi gör det nu. Hade detta gärna fått komma tidigare? Absolut! Men man kan verkligen inte beskylla den här regeringen för ett lågt reformtempo. I andra sammanhang hör man ju snarare att vi går för fort fram i många frågor, men så är inte fallet.

Har vi tagit ett helhetsgrepp om skogspolitiken? Svaret är ja. Skogsutredningen gjordes, och propositionen som följde av den ska debatteras senare. Det är en del. Vi ser även över artskyddet vad gäller både rätten till ersättning och den nationella fridlysningen. Det är på gång.

Vi har agerat mycket snabbt när det gäller den stormfällda skogen och problem kopplat till det. Jag skulle säga att vi har gjort allt vi kunnat under mandatperioden – men mer finns att göra. De frågor som inte plockas upp i skogspropositionen bereds fortsatt i Regeringskansliet.

Fru talman! Under det senaste decenniet eller längre har vi sett en utveckling inom miljörättens område, kanske främst inom det skogspolitiska området, som innebär att enskilda skogsägare får se sina livsverk slås i spillror. På grund av artskyddet förlorar de rätten att bruka sin skog, utan att ha rätt till ersättning. Denna ordning är helt ovärdig en rättsstat. Det som har förvaltats under århundraden, ofta av samma familj, och som skulle ha lämnats över till nästa generation går till stor del förlorat. Man straffas helt enkelt för att man sköter sin skog på ett sätt som skapar höga naturvärden.

Så kan vi inte ha det. Som skogsägare i rättsstaten Sverige måste man kunna vara trygg med att man får ersättning om man fråntas rätten att bruka delar av eller hela sin skog. Man måste också kunna vara trygg med att om en inskränkning av pågående markanvändning sker ska den vara både rimlig och proportionerlig.

Fru talman! Nuvarande artskyddsbestämmelser får helt orimliga följder. Skyddet av ganska vanliga arter får långtgående konsekvenser, och när avverkningar stoppas drabbas skogsägande familjer hårt.

Jag har sagt det förr, men det är värt att upprepa: Äganderätten är ett liberalt grundfundament, och när den inskränks ska det ske på legitima grunder.

De verktyg som finns för att skydda den biologiska mångfalden behöver reformeras så att de blir mer ändamålsenliga – och det är precis det vi nu gör.

Fru talman! Artskyddet och skogspolitiken är de frågor jag har lagt absolut mest tid och kraft på under mandatperioden. Därför är det väldigt fint att få avsluta riksmötet med att faktiskt få till den förändring vi nu debatterar. Markägare som drabbas av rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet kommer nu att vara garanterade 125 procent i ersättning. Allt annat vore orimligt. Det är ingen överdrift att säga att rådande system är ett oskick. Dagens regler är varken ändamålsenliga eller proportionerliga. Men nu säkerställer vi alltså en rätt till ersättning.

Samtidigt ökar vi incitamenten för skogsägare att vårda sin skog långsiktigt och hållbart på ett sätt som främjar den biologiska mångfalden utan att de riskerar att drabbas ekonomiskt. Det är bra för skogen, det är bra för Sverige och det är framför allt bra för svenska skogsägare.

Om man frågar mig är detta den enskilt viktigaste frågan i miljö- och jordbruksutskottet som riksdagen har att fatta beslut om under mandatperioden. Det är också en viktig del i upprensningen av det system som åtta år av socialdemokrati lämnade efter sig. Men mer finns att göra. Det här är bara ett steg. Mer kommer, och det ser jag fram emot.

Än är mandatperioden inte slut. Längre fram i sommar kommer som utlovat översynen av den nationella fridlysningen att redovisas. När det är gjort och lagstiftningen vi debatterar och kommer att besluta om här har trätt i kraft har vi inte bara säkrat en rätt till ersättning. Vi har också fått ett system på plats som faktiskt leder till färre inskränkningar i pågående markanvändning. Det är viktigt. Inskränkningar ska vara väl motiverade. Annars ska de inte ske.

Jag tror att någon har nämnt det tidigare här i kväll, men det faktum att vi inför en rätt till ersättning är rent krasst bara en hygienfaktor. Vi måste även få till ett system som leder till färre inskränkningar och på sikt ett stärkt skydd för äganderätten i regeringsformen. Det ligger långt fram i tiden, men det är viktiga frågor för oss i det här parlamentet att ta tag i.

Fru talman! Som liberal är det självklart för mig att stå upp för ett starkt egendomsskydd. Den enskildes rätt att förvalta och bruka sin fastighet är en grundläggande mänsklig rättighet. Äganderätten måste vara vägledande i de beslut vi fattar här i kammaren.

Som liberal sätter jag alltid individen före kollektivet. Någon har redan sagt här i kväll att ett starkt skydd för äganderätten kan gå hand i hand med ett starkt artskydd. Det finns inga motsättningar där. Det är bara i Sverige man har byggt ett helt orimligt system, som vi nu försöker rätta till.

Slutligen vill jag säga något om finansieringen. Det är alltså en rättighetslagstiftning vi inför. Men frågan har uppkommit om budgeterade pengar kommer att räcka, och svaret är ja. När även översynen av den nationella fridlysningen är på plats kommer färre inskränkningar att ske. Därmed stärker vi skyddet för den pågående markanvändningen, brukanderätten och äganderätten. Det är otroligt viktigt, och jag är glad och stolt över att vara en del av det regeringsunderlag som ser till att göra verklighet av detta.

(Applåder)

Fru talman! En av många viktiga frågor som vi, alltså Liberalerna och våra samarbetspartier, tog oss an när vi bildade regering år 2022 var förenklade och förkortade miljötillståndsprocesser.

I ett land som badar i ett enormt överflöd av byråkrati, extensivt implementerade EU-regelverk och ofta till synes ganska stelbenta uttolkningar av lagstiftningen är detta ingen liten uppgift.

En sak stod väldigt klar för oss: Sverige behöver en genomgripande reform av miljöprövningen och myndighetsstrukturen kopplad till denna. Detta tog vi fasta på. I Tidöavtalet kan man läsa att en utredning skulle tillsättas för att förenkla och förkorta miljötillståndsprövningen enligt miljöbalken genom att göra den mer flexibel, effektiv och förutsägbar. Syftet var att säkra näringslivets konkurrenskraft och svensk industriproduktion och att främja den gröna omställningen.

Vi satte alltså kort och gott upp ett mål: att förändra regelverken för att öka förutsägbarheten och minska tidsåtgången i miljöprocessen. Precis som flera talare före mig har lyft fram behöver man inte leta särskilt länge för att hitta exempel på utdragna och ibland väldigt svårbegripliga tillståndsprocesser, som är direkt negativa för företagens förmåga eller vilja att utveckla befintlig verksamhet eller för att etablera sig i Sverige.

Oskäligt långa handläggningstider, beslut som är svåra att begripa, krav som är svåra att förstå både för oss som politiker och för den som ska utöva sin verksamhet – det finns många aspekter med dagens miljöprövning som vi behöver se över.

Fru talman! Med det betänkande och den proposition som vi behandlar här i kammaren i dag tar vi ett viktigt steg för att komma till rätta med detta: Nu inför vi en ny myndighet för miljöprövning, för en mer samlad, effektiv och rättssäker miljöprövning. Det är, som jag tidigare har sagt, ett viktigt steg på vägen. Det löser inte alla problem, men nu gjuter vi bottenplattan för snabbare och enklare tillståndsprocesser.

Nu levererar Tidöpartierna på ännu en av de punkter som vi har kommit överens om.

(Applåder)

Fru talman! Exakt vad som ligger på bordet har jag inte full insyn i. Men återigen: Tillgång till tillräckligt med fossilfri el är avgörande för omställningen.

En annan fråga gäller att omställning görs av företag som har råd att göra omställning. Den bilden delar vi. Därför behöver vi öka lönsamheten och minska regelkrånglet. Det gör vi också, mycket.

Det är inte bara kärnkraft som är svaret på detta. Det måste ligga många ägg i korgen. Vi utesluter alltså ingenting. Jag har inga fler konkreta svar att ge, men jag tycker att jag var väldigt konkret när det gäller kärnkraften.

Fru talman! Det får bli lite högre tempo på det här inlägget!

Jag tänkte uppehålla mig lite vid frihandel och protektionism. När man pratar om inhemsk livsmedelsproduktion är det nämligen viktigt att inte falla ned i protektionismens dike. Det är det ibland vissa som gör. Man ser import som något negativt. Men parallellt med att vi stärker livsmedelsberedskapen och ökar produktionen behöver vi fortsätta att värna internationell handel och stärka vår position som exportland.

Handel har alltid varit viktigt för Sverige, och hur viktig den internationella handeln är för ett land i kris eller krig ser man inte minst när man tittar på Ukraina. Låt oss ta lärdom av det.

Slutligen, fru talman, vill jag passa på att tacka Helena Lindahl och Centerpartiet för den här möjligheten att prata frihandel när man snackar jordbrukspolitik – det retar kanske någon centerpartist någonstans!

Jag vill också ta tillfället i akt och rikta ett stort tack till landsbygdsminister Peter Kullgren för ett väldigt gott samarbete under mandatperioden, inte minst i skogsfrågorna och de frågor som är kopplade till äganderätten. Där har vi stått bredvid varandra vid fronten och faktiskt levererat, och vi kommer under nästa vecka att fatta otroligt viktiga beslut för Sveriges skogsägare. Det är jag otroligt glad och stolt över.

Vi har gjort väldigt mycket bra under de här fyra åren. Vi har samarbetat och konstruktivt kommit fram till lösningar i frågor där vi ibland har stått ganska långt ifrån varandra till en början men ändå landat i resultat som vi är väldigt nöjda med. Jag hoppas på fyra nya år för Tidöpartierna. Stort tack!

(Applåder)

Fru talman! Vi är alla smärtsamt medvetna om den oroliga tid vi lever i. Precis som många har sagt här innan mig i dag påverkar det inte minst lantbruket som pressas hårt av konflikten i Mellanöstern och kriget i Ukraina. Vi ser ökade kostnader för drivmedel, energi och gödsel och stora osäkerheter vad gäller viktiga handelsvägar.

I ett sådant läge är det viktigt med handlingskraft. Därför har Liberalerna och våra samarbetspartier presenterat ett kraftigt stödpaket för att just stärka primärproduktionen, säkra livsmedelsförsörjningen och dämpa matpriserna. Det är viktigt att inte stå handfallna medan lantbruket tar smällen av internationella kriser.

Fru talman! Vi är i den här kammaren rörande överens om att vi behöver öka den svenska livsmedelsförsörjningen. Det behöver produceras mer mat i Sverige. Ett land som inte kan producera tillräckligt med mat i fredstid får stora problem i krig och kris.

För att nå fram till det har vi vidtagit en lång rad åtgärder under mandatperioden. Vi måste fortsätta arbetet med att minska regelkrångel, förenkla tillståndsprocesser och öka friheten för svenska lantbruksföretag.

Vi behöver helt enkelt stärka lönsamheten, konkurrenskraften och robustheten i hela livsmedelskedjan. Målsättningen måste vara, precis som någon här innan mig sa, att lantbruket är så starkt att krisstöd inte ska behövas. Här har vi kommit en bit på väg, men mer finns att göra.

(Applåder)

Herr talman! Jag har bara en reflektion innan jag går in på svaret. Det måste vara otroligt smickrande för Martin Kinnunen att sitta här och få kredd för allt som regeringen har gjort under snart fyra år. Vi har ett väldigt välfungerande samarbete där vi löser saker tillsammans, till exempel ny kärnkraft. Svaret på många av de frågor och utmaningar vi står inför är nämligen ny kärnkraft.

Ledamotens parti vacklar en hel del i om man vill ha kärnkraft eller inte. Man samlar ett regeringsunderlag som man säger sig vilja samarbeta med efter valet men som spretar åt alla möjliga håll. Det ser ut som en stjärnhimmel när man tittar på det. Det finns ju inget tydligt besked från den sidan om att säkra elektrifieringen genom ny kärnkraft.

Det är tråkigt att ledamoten inte kan svara nu, men i morse stod jag i en paneldebatt om just klimatpolitik tillsammans med en annan företrädare för Socialdemokraterna, som på en rak fråga om Socialdemokraterna vill höja reduktionsplikten och höja bensin- och dieselpriserna svarade nej. Nu blir det här en retorisk fråga, men är det så? Där blir Socialdemokraterna svaret skyldiga.

Om man nu höjer Styrmedelsutredningen till skyarna, betyder det att man är beredd att öka kostnaderna för svenska hushåll genom att höja bensin- och dieselpriserna? Detta vill jag verkligen ha svar på, men det får vi ta en annan gång.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 juni.)

Herr talman! Tack, Jytte Guteland, för frågorna! Jag ser två spår, och jag ska försöka hinna svara under den tid jag har.

Jag börjar med arbetslösheten, även om det inte är fråga om just det. Men ledamoten lyfte upp det, så varför inte.

Ja, svensk arbetslöshet är hög, men vi ser en ljusning. Den sjönk i april. Vi har otroligt många långtidsarbetslösa, och vi gör verkligen mycket för att komma till rätta med det. Vi storsatsar på skolan. Vi återupprättar arbetslinjen. Vi minskar regelbördan för företag så att det ska bli enklare att expandera och anställa fler. Vi driver att det ska löna sig att gå från bidrag till jobb. Detta är jätteviktiga saker. De har inte så mycket med klimatdebatten att göra, men det är svaret på frågan.

När det gäller den andra delen, osäkra projekt utomlands och projekt i Sverige, ser jag faktiskt ingen motsättning mellan att satsa på internationellt klimatbistånd och det vi debatterar här i dag – artikel 6-projekt – och att satsa på grön omställning i Sverige. Vi kan göra både och.

Herr talman! Som mångårig statstjänsteman på en statlig inspektionsmyndighet ser jag precis som Kjell-Arne vikten av revision. Riksrevisionens granskningar är viktiga och ett bra stöd för arbetet framåt, och just den rapport vi nu debatterar är en viktig del av det fortsatta klimatarbetet. Den utgör ett bra underlag och ger oss insikter i hur viktigt det är med genomförande av kostnadseffektiva internationella klimatinsatser.

Regeringen delar inte allt som sägs i rapporten men belyser det viktiga i att försöka säkerställa att Energimyndigheten får en tydligare styrning. Det är väldigt viktigt med effektiv statlig styrning, precis lika viktigt som effektiva klimatinsatser. Ineffektiv styrning är ju generellt dåligt.

Herr talman! När man lyssnar på den allmänna debatten är det ibland svårt att tro att Sverige är ett föregångsland i klimatarbetet. Tonläget är högt, och det målas upp dystra scenarier. Men Sverige spelar och ska fortsätta att spela en viktig roll i det internationella klimatarbetet.

Det är dock viktigt att ha med sig att det tar tid att få internationella klimatinsatser på plats. Det är också viktigt att ha en långsiktighet i detta arbete. Artikel 6 är viktig men ännu i sin linda. Potentialen är dock stor. Som liberal ser jag tydliga fördelar för både Sverige och de länder där insatserna sker. Det är ett viktigt komplement till klimatarbetet. Det är inte ett sätt att friskriva sig från åtgärder på hemmaplan, utan det är en del av helheten.

Som liberal har jag kanske den mest positiva synen på internationellt samarbete av oss som nu sitter i kammaren. Det är inte svårt att hitta en liberal som pratar sig varm för ökat internationellt samarbete. Samarbete driver utveckling, och Sverige har mycket att bidra med. Det är inte heller svårt att hitta en liberal som pratar sig varm för EU:s roll i det mesta, så även i klimatarbetet. EU ska ta täten, och Sverige ska vara drivande i EU. Utsläppen stannar inte vid landsgränserna, vilket många sagt för mig här i kväll, och det gör inte lösningarna heller.

När Sverige jobbar för kostnadseffektiva internationella klimatinsatser kan vi också sprida alla de goda exempel som finns här. Vi vill att fler ska följa efter och att fler ska få ta del av den kunskap och den tradition av innovation som finns i Sverige och Europa. Det är bra för klimatet, och det är bra för de länder där insatserna görs.