Nadja Awad

Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson och hans regering har straffat den som har blivit sjuk, den som förlorat jobbet och barnfamiljer som kämpar för att få vardagen att gå ihop. De har också straffat arbetare som sliter och äldre som har byggt upp vårt land. Vad har deras dom varit? Jo, att leva ett liv i fattigdom.

Leif har en ovanlig blodcancer och tumörer som sprider sig. Hans läkare anser att han är för sjuk för att jobba, men trots det har han blivit utan sjukpenning. Försäkringskassan bedömer att han sannolikt kan klara av jobb som inte kräver att han står upp långa perioder eller där han kan variera arbetsställning.

Då är det väl bara att packa och flytta ut i skogen eller något, sa Cathrine när hennes sjukpenninggrundande inkomst, SGI, blev nollad. För Cathrine innebär det att hon får klara sig på sin man och på sin halva sjukersättning efter en gammal arbetsskada från monteringstiden på Volvo. Det är cirka 7 500 kronor i månaden.

Minns ledamöterna Ellen, den 47-åriga kvinnan i SVT-programmet Frågan är fri? Hon frågade statsminister Ulf Kristersson hur mycket han tjänade, varpå hon berättade att hon själv får drygt 12 000 kronor före skatt i sjuk- och aktivitetsersättning och därför behöver låna pengar av sin mamma för att få ekonomin att gå runt. I början av året fick hon en höjning av ersättningen, men bara med 85 kronor.

Doris, 80 år, är en av Sveriges fattigpensionärer med en total pension på 16 557 kronor före skatt – trots att hon började arbeta redan som 15-åring och har jobbat ett helt liv i många slitsamma låglöneyrken, som personlig assistent och lastare i gruvan. Doris säger att hon har rättat munnen efter matsäcken. Hon letar extrapriser i matbutikerna och funderar ibland två gånger på om hon verkligen har råd att hämta ut sina mediciner.

Dennis och Kamilla med Storm, 16 månader, bor i Malmö. Båda är lärare. I Danmark får hon full lön när hon blir sjuk. Han får ingen lön alls första sjukdagen och sedan 80 procent. När han känner sig småsjuk går han oftast till jobbet ändå. Det är lättare att kämpa sig genom en arbetsdag än att förlora pengarna, säger Dennis.

Med a-kassans nya regler ska Thomas leva på 5 000 kronor i månaden. Det kommer att vara lyx att ta en kopp kaffe på kaféet, säger han.

Ett av åtta barn i Sverige lever i fattigdom. Det är 276 000 barn som lever i ekonomisk utsatthet i Sverige i dag. Trots det har barnbidraget inte höjts på åtta år, och allt färre barnfamiljer får bostadsbidrag.

Fru talman! Straffen för var och en av dessa människor har utfärdats med berått mod av Tidöregeringen. Samtidigt har man tagit pengar från socialförsäkringarnas budgetpost för att sänka skatten för framför allt sig själv och de allra rikaste med uppemot 120 miljarder kronor på fyra år. Man har slaktat socialförsäkringarna, som ska vara vårt trygghetssystem.

Vänsterpartiet gick till val på att göra det billigare att leva och drömma. Det vallöftet kommer vi att förverkliga i en rödgrön regering med en rödgrön majoritet i riksdagen. Vi vill höja barnbidraget och frysa hyrorna för att på sikt sänka dem med hjälp av höjt bostadsbidrag som fler kan ta del av. Vi vill avskaffa karensavdraget, höja pensionerna och göra så att sjukförsäkringen blir värdig igen.

Ingen människa i vårt samhälle ska, fru talman, lämnas efter för att man blir sjuk, arbetslös eller åldras. I Vänsterpartiets Sverige tar vi hand om varenda invånare, inte bara de allra rikaste.

(Applåder)

I detta anförande instämde Daniel Bernmar (V).

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag tycker att det är lite roligt med Tidöpartierna. När de väl är i opposition är helt plötsligt välfärdsfrågorna, alltifrån äldreomsorgen till LSS, viktiga för dem. Det välkomnar jag starkt. Jag hoppas att engagemanget fortsätter oavsett om de är i opposition eller vid makten.

Jag vill även ta upp det som kollegorna nämnde om tillkännagivandet om assistansersättning. Det var det som ledde till att vi i Vänsterpartiet KU-anmälde tre av Tidöregeringens ministrar med anledning av att de svek sitt löfte om att indexera assistansersättningen, och det skedde gång på gång. Dels följde de inte upp tillkännagivandet, dels lovade de gång på gång att genomföra det.

Tyckte ledamoten att det var rätt av Tidöregeringen att inte gå vidare med tillkännagivandet om indexering av assistansersättningen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet och det uppenbara engagemanget för äldreomsorgsfrågor. Det har vi i Vänsterpartiet väntat på att få höra från Tidöpartierna – i synnerhet från Moderaterna, som också hade äldreministerposten under den tidigare mandatperioden.

Ledamoten talar varmt för dem bland våra äldre som blivit offer för vanvård i äldreomsorgen. De fallen har vi läst om gång på gång. Vi har haft äldre som legat i skållhett vatten och där man har tvingats amputera kroppsdelar därför att de inte fått hjälp i tid. Vi har haft äldre som legat i dagar i sin egen urin för att hemtjänstpersonalen inte har kommit i tid. Vi har till och med haft äldre som dött på grund av att de drabbats av stroke men inte fått hjälp i tid.

Min fråga är: Var fanns Moderaterna under de senaste fyra åren när man inte tog tag i de fall som uppdagades?

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för den här interpellationsdebatten och tidigare debatter som vi har haft.

Jag tänker att de som har följt den här debatten och tidigare debatter nog har kunnat identifiera de ideologiska skillnaderna i vad Vänsterpartiet och vad en högerregering vill på funktionsrättsområdet.

För oss är det viktigt att stoppa nedskärningar i LSS och att lägga ledsagning separat i en ny lagstiftning. Det är viktigt att säkerställa att tillgången till hjälpmedel är jämlik över hela landet och inte styrs av någons postadress. Vi ska rädda färdtjänsten och tolktjänsten. Vi ska göra Arbetsförmedlingen tillgänglig, och vi ska stoppa nedskärningarna i svensk skola. Inget barn ska hamna efter. Vi kommer också att säkerställa att människor i kris eller i krig har ett skyddsrum tillgängligt.

Det är en rad olika förslag som vi har lagt på riksdagens bord för att kunna rösta om och som Tidöpartierna gång på gång har röstat ned. Vi har också i oppositionen samlat ett antal förslag som vi har fått igenom i form av ett tillkännagivande till regeringen. Det rör alltifrån assistansersättning till ledsagning. Men regeringen har valt att inte gå vidare med detta trots att det har varit demokratiskt rätt att göra det.

Regeringen har alltså valt att strunta i riksdagens majoritet i de här frågorna, och det tycker jag är symtomatiskt för hur den här regeringen och Sverigedemokraterna har valt att inte prioritera funktionsrättsområdet. Man har velat prioritera annat. Det hoppas jag att de som har följt den här debatten och tidigare debatter med oss kan konstatera.

Fru talman! Bara under tre av de senaste tjugo åren i Sveriges riksdag har budgetförslag från Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått igenom. I över 15 år har högerbudgetar styrt Sverige på alla områden: välfärden, socialförsäkringssystemet och så vidare. Det är alltså högerbudgetar som har levererat exempelvis nedskärningar i den svenska skolan, äldreomsorgen och vården, skurit ned i LSS, försämrat socialförsäkringssystemet och inte säkerställt direkt att färdtjänsten är jämlik över hela landet. Vi kan rada upp en massa andra saker.

Som statsrådet var inne på tycker jag att vi behöver prata om fakta. Det är faktiskt högerpolitik som har styrt Sverige under de senaste 20 åren. Men jag kommer inte stå här och försvara de socialdemokratiskt ledda regeringarna, för vi har varit i opposition under väldigt många år.

Vi har sett att regeringar i omgångar inte har tagit ansvar på funktionsrättsområdet så som behövs för att det på riktigt ska bli en förändring för människor med funktionsnedsättning och deras anhöriga. Det är därför – för att det ska bli en förändring – som vi har lagt fram förslag efter förslag i Sveriges riksdag, och det är därför jag har ställt ett antal interpellationer. Vi har inte haft debatter om lagförslag. Statsrådet och regeringen har ju knappt lagt fram några propositioner på funktionsrättsområdet. Ett antal utredningar ligger och dammar på Regeringskansliet.

Jag kan nämna exempelvis färdtjänstutredningen, som inte har plockats upp. I stället halverade man kostnaden för kollektivtrafiken men inte för färdtjänsten, som är fortsatt dyr. Dessutom får människor med funktionsnedsättningar ibland inte ens rätt till färdtjänst, eller så förlorar de det tillstånd som de haft kanske i många år. Det är rent av diskriminerande. Varför ska människor med normerande funktionalitet kunna få halverade kollektivtrafikutgifter men inte människor med funktionsnedsättningar, som är beroende av färdtjänst?

Vi har också tolktjänstutredningen. Det finns döva eller hörselskadade människor som inte kan få ett jobb i dag. Arbetsgivare har inte råd att anställa dem därför att de inte kan betala för tolk. Det finns en tolktjänstutredning som skulle kunna plockas upp av statsrådet och regeringen för att säkerställa att dessa människor inte hamnar i och fortsätter att vara i långtidsarbetslöshet. Den utredningen har vi inte sett något av.

När det gäller LSS är det väldigt hög svansföring i det man har att säga om kommunerna och vad de har för ansvar. Men vad har regeringen för ansvar? Man hade fyra år på sig att tillsätta en utredning om att rätta till behovsbedömningarna för att sedan införa ett förstatligande av assistansen. Ingenting har hänt på det området.

Ledsagningen blev en handlingsplan, men inte någon ny lagstiftning.

Var är lagstiftningarna? Det är min fråga.

Fru talman! Statminister Ulf Kristersson behöver inte räkna i minuter och sekunder hur lång tid ett toalettbesök eller en dusch får ta så som en person med funktionsnedsättning behöver göra för att kunna få personlig assistans.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommer aldrig att tvingas leva på 12 235 kronor i månaden så som en person med funktionsnedsättning som får sjuk- och aktivitetsersättning tvingas göra.

Vice statsminister Ebba Busch kan röra sig fritt i samhället, ta en fika med en vän, åka på semester eller gå på konsert, medan en person med funktionsnedsättning som inte får vare sig ledsagning, färdtjänst, personlig assistans, tolk eller hjälpmedel inte kan göra något av detta.

Liberalernas Simona Mohamsson vill bygga vackra skolor som ger henne gåshud, men hon verkar inte bry sig särskilt mycket om att barn och unga med funktionsnedsättningar faktiskt mår dåligt av att vara i svensk skola, alldeles oavsett hur den ser ut, därför att de inte tycker att de lyckas nå sina mål och därför känner en enorm hopplöshet inför framtiden.

I fyra år har statsminister Ulf Kristersson och hans regering gjort livet betydligt sämre för människor med funktionsnedsättningar och deras anhöriga medan de har gjort livet betydligt mycket bättre för sig själva och de allra rikaste i samhället.

Det är svårare i dag att få assistans och att få behålla assistansen, och man riskerar att bli återbetalningsskyldig för miljontals kronor. När människor kämpar i systemet för att få assistans behöver de uppge i minuter och sekunder hur lång tid ett toalettbesök, en dusch eller av- och påklädning tar. Som synskadad är det i dag svårare än någonsin att få ledsagning, och människor som lever på sjuk- och aktivitetsersättning lever i fattigdom. De som jobbar i daglig verksamhet får sämre möjligheter till ett jobb och en utbildning, och de får dessutom en alltför liten habiliteringsersättning för det arbete som de gör.

Människor som bor i LSS-bostäder har väktare som övervakar dem i deras egna hem därför att det saknas behörig personal. Bostäderna är heller inte tillräckligt anpassade samtidigt som hyrorna skenar iväg, och hjälpmedel kostar olika mycket beroende på vilken adress man har.

Färdtjänsten är för dyr, och människor förlorar i dag rätten till den. Tolktjänsten är inte heller tillgänglig, så döva får inte tolk på jobbet. De kan till och med bli opererade och vakna upp utan att ha en tolk bredvid sig.

Det är svårare att få jobb i dag om man har en funktionsnedsättning. Barn och unga med funktionsnedsättningar får inte stöd i tid eller över huvud taget i svensk skola och utbildning, som drabbats av rekordstora nedskärningar.

I kris eller krig kan det inte garanteras att människor med funktionsnedsättningar får plats i ett skyddsrum i tid.

Regeringen och Sverigedemokraterna har haft fyra år på sig att åtgärda detta systemfel. I stället valde de att prioritera skattesänkningar för sig själva och de allra rikaste, med uppemot 110 miljarder kronor. De svek sitt löfte om assistansersättningen så att vi i Vänsterpartiet behövde KU-anmäla tre av regeringens ministrar. Vi fick rätt av utskottet.

Samtidigt har Tidöpartierna röstat ned förslag efter förslag från oss i Vänsterpartiet – förslag som skulle ge människor med funktionsnedsättningar ett liv i frihet och delaktighet, som alla andra.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Varför ska människor med funktionsnedsättningar och deras anhöriga ge Tidöregeringen förnyat förtroende när de har blivit så gravt svikna i fyra år?