Martin Kinnunen

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för synpunkterna!

När vi talar om balans måste man samtidigt någonstans tala om verklighetsuppfattning. Då handlar det helt enkelt om vad man tycker är en rimlig nivå av skydd. Jag kan reflektera över att vi har väldigt mycket mer skyddad mark i Sverige i dag än vi hade 1993, 2006 eller 2010 för den delen. Vi har hela tiden förflyttat oss mot en politisk realitet med betydligt mer skydd.

Frågan är var balansen ska ligga någonstans. Sverigedemokraterna menar att man har gått för långt. Nu måste vi försöka hitta så bra områden som möjligt att skydda, och inte fokusera på ökade arealer. Vi har redan olika former av områdesskydd i Sverige på majoriteten av vår yta. Det är därför det är så viktigt att vi kommer tillbaka till den situation vi hade för skogsbruket 1993. Det är därför det är så viktigt att vi kan reformera även strandskyddet så att vi kan få rimligare avvägningar mellan enskildas friheter och naturhänsyn.

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågorna!

Jag tror att det helt enkelt handlar om balans. Man måste försöka balansera olika intressen mot varandra. Vi är nog samtliga här i kammaren överens om att skogen har viktiga rekreationsvärden. Det finns viktiga värden vad gäller artrikedom, djurliv och så vidare.

Sedan handlar ju allting om hur mycket man ska skydda. Det är inte nödvändigtvis så att allt blir väldigt mycket bättre bara för att man skyddar mer mark.

Vi sverigedemokrater har exempelvis verkat för ett särskilt projekt för att rädda hotade trädarter, alm och ask. När vi frågade det miljöpartistiska statsrådet fick vi höra att lösningen på detta låg i att den dåvarande regeringen ökade budgetmedlen till skydd av natur. Men vi vet att detta inte skulle ha hjälpt de här arterna. Nu däremot, när vi har fokus på innovationer, teknik och växtförädling, finns det hopp för alm och ask.

Lösningen ligger inte alltid i att skydda mer och mer, för Sverige kan inte vara ett museum. Sverige måste ha lagom mycket skydd, och vi sverigedemokrater anser att man har gått lite för långt på flera håll i landet. Det har dessutom blivit alltför stora inskränkningar gentemot markägare.

Vi måste därför skifta balansen något. Det betyder naturligtvis inte att man ska ta bort alla rekreationsområden i vårt land, utan tvärtom: De ska naturligtvis finnas kvar. Det råder ingen brist på mark i Sverige. Det finns områden att ströva omkring i, och det kommer det att finnas även om Sverigedemokraterna skulle få egen majoritet i den här kammaren.

Herr talman! Vi föreslår över huvud taget inget som gör skillnad på skogsägare i olika typer av landskap; vi föreslår en annan inriktning av politiken.

Skyddsvärd mark ska givetvis ersättas på precis samma sätt i olika delar av landet. Det här är helt enkelt tankegångar kring hur man kan utveckla politiken på området. Norrland är inte heller, som sagt, i behov av mer bidragspengar för att skydda mer skog. Norrland behöver mer produktiv skogsmark. Vi behöver lyfta bort skyddad mark och sätta den i produktion så att vi kan stimulera skogsnäringen även i Norrland i framtiden.

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna!

Sverigedemokraterna vill inte skydda mer skog. Vi tycker att vi snarare kan titta på skog som i dag är under skydd och se om den kanske kan ställas om till produktion i stället. Däremot ska vi skydda bättre.

I södra Sverige har vi inte alls lika mycket skydd i dag. Det är inte särskilt konstigt att det är så. Det bor väldigt många människor i de områdena, och det finns inte lika mycket skog.

Det är snarare ett problem att vi skyddar alltför mycket skog i norra Sverige, vilket hämmar utvecklingen. Det är till skada för skogsnäringen. Man behöver tillgång till råvara.

Detta är någonting som skulle kunna skapa ökad framtidstro i Norrland. Jag uppfattar, tvärtemot vad Malin Larsson redogör för, en tilltagande framtidstro även i Norrland. Man ser den inriktning på politiken som finns här och som strävar mot ökad tillväxt, ökat välstånd och minskat fokus på bidrag.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 5.

Svensk skog är en motor i vår välfärd och ett fundament för vår landsbygd. Skogsnäringen skapar i runda tal 120 000–130 000 jobb om man har en bredare definition och inkluderar indirekta arbetstillfällen. Exportvärdet är över 150 miljarder.

Det handlar om skogsentreprenörer i Norrlands inland, sågverksarbetare i Småland och ingenjörer inom massa- och pappersindustrin. För hundratals glesbygdskommuner är skogen skillnaden mellan en levande bygd med skolor och service eller avfolkning.

Mot bakgrund av detta är det oerhört positivt att Göran Örlanders utredning nu börjar bli verklighet. Detta är en del i arbetet. För första gången på länge har vi ett arbete med skogspolitiken som pekar ut en tydlig riktning mot enklare regelverk, ersättning till markägare som inte tillåts bruka och förslag som syftar till att öka tillväxten i näringen.

Herr talman! Ska skogsnäringen kunna fortsätta att generera jobb och tillväxt handlar det om att odla mer, gödsla smartare och stärka den privata äganderätten med mera så att vi kan maximera skogens förmåga att binda kol och ersätta fossila produkter. Att då säkerställa tillgång till råvara är fullständigt grundläggande.

Herr talman! Sverigedemokraterna står bakom propositionen som innehåller en lång rad viktiga och önskvärda förslag. Färre samråd ska krävas för skogsbruksåtgärder, och kostnaderna som markägare kan råka ut för på grund av kunskapskravet begränsas. Sekretessen till skydd för djur- och växtarter ändras så att markägare får ta del av den information som behövs för att avgöra om samråd krävs.

Skogsstyrelsens beslut enligt skogsvårdslagen ska kunna överklagas till en mark- och miljödomstol i stället för till en förvaltningsdomstol. Tiden som miljöorganisationer har för att överklaga kortas, och Skogsstyrelsen ska ges partsställning när miljöorganisationer överklagar myndighetens beslut.

Herr talman! Vi skulle gärna se fler förenklingsförslag. Det borde exempelvis bli väldigt mycket svårare att överklaga för miljöorganisationer. Vi behöver slå vakt om den frihet under eget ansvar som vi haft i Sverige sedan skogsvårdslagen beslutades 1993 och som under de senaste decennierna alltmer kommit att inskränkas.

Friheten inom svenskt skogsbruk har fungerat som en motor för tillväxt. När skogsbrukare ges förtroende att förvalta sin mark utifrån lokala förutsättningar i stället för stelbenta regleringar skapas förutsättningar för investeringsvilja, innovation och naturhänsyn.

Sverigedemokraterna anser dock att man hade kunnat skruva upp frihetsgraderna mer. Vi hoppas att det fortsatta arbetet ska ha den riktningen.

Det enklaste sättet att minska byråkratin i det svenska skogsbruket är att höja arealgränsen för anmälningsplikt vid avverkning, där gränsen i dag ligger på en halv hektar.

Av Göran Örlanders utredning framgår att 35 procent av anmälningarna om avverkning endast omfattar 10 procent av arealen. En generell höjning till två hektar skulle innebära att 35 000 anmälningar undantas från kravet på underrättelse. Detta skulle innebära en kraftig minskning av antalet ärenden samt en stor minskning i arbetsbörda för enskilda markägare och för Skogsstyrelsen samtidigt som 90 procent av arealen inte skulle beröras.

Sverigedemokraterna anser att enskilda markägare med mindre brukningsenheter än 50 hektar produktiv skogsmark bör undantas från kravet på underrättelse om avverkning och anmälan för samråd om avverkningen totalt inte överstiger två hektar.

Kravet på återbeskogning av skogsmark efter avverkning, efter skada eller av annat skäl till att marken inte producerar virke borgar för god skoglig produktion och är bra. Det finns dock ett par situationer där viktiga miljövärden drabbas negativt av kravet på återbeskogning.

Vi sverigedemokrater tror att man skulle kunna skruva upp frihetsgraderna även här. Vi föreslår därför att ett undantag görs för kravet på anläggning av ny skog i dessa situationer så att det blir frivilligt.

Det gäller bland annat ökad frihet att anlägga och vidmakthålla skogsbryn med en mjuk övergång mellan skog och jordbruksmark och frihet att låta biologiskt värdefulla öppna miljöer som uppstår naturligt på delar av hyggen förbli oplanterade.

Sverigedemokraterna vill se större frihetsgrader i skogen. Vi litar på skogsägarna.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar än en gång ledamoten för frågorna.

Som sagt, det vi behöver är en fullständig genomlysning av miljöbalken. Vi behöver arbeta om svensk miljöprövningslagstiftning fullständigt. Det är dessa förslag som också återfinns i Miljötillståndsutredningen, och de förslagen vill Sverigedemokraterna genomföra så snabbt som möjligt.

Arbetet är dock inte slutfört ännu, utan vi kommer att få se ett fjärde delbetänkande från utredningen i december i år där man just tittar på fler arbetsuppgifter som ska flyttas till den nya myndigheten. Man tittar också på ett väldigt viktigt arbete vad gäller vissa artiklar i ramdirektivet för vatten.

Det här är ett arbete som kvarstår. Vi skulle ha justerat miljöbalken på det sättet som ledamoten förklarar under den förra mandatperioden, men den här mandatperioden arbetar vi fram ett helt nytt system. Det är ett system som kommer att bli väldigt mycket bättre men som tar tid och som vi kommer att kunna slutföra först under nästa mandatperiod.

Herr talman! Tack till ledamoten för frågorna!

Det är mycket riktigt så att myndigheten bara löser några få saker. Merparten av arbetet återstår, och jag refererar som sagt till det arbete med SOU:erna som pågår, där vi har fått tre olika delbetänkanden från Miljötillståndsutredningen. Ett fjärde är på gång. Utredningen har dessutom tittat på just frågorna kring ändringstillstånd och föreslår ett helt nytt system som ska fungera väldigt mycket snabbare och som just ska kopplas till den nya myndigheten.

Jag tror att man måste se på arbetet som en helhet. Nu håller vi på att arbeta fram ett helt nytt system för den svenska miljöprövningen. Det hade varit väldigt bra om den socialdemokratiska regeringen hade gått in och fixat de väl identifierade bristerna i miljöbalken under den förra mandatperioden, men nu har det nuvarande regeringsunderlaget tagit ett helhetsgrepp med ett mycket omfattande arbete. Om man tar del av de tre, snart fyra, betänkanden som finns från utredningen ser man att det är ett intensivt arbete som har bedrivits.

Väldigt mycket återstår dock att göra. Hela omarbetningen av miljöbalken är ju mycket viktigare än den här myndigheten, men myndigheten är samtidigt en central del i framtidens miljöprövningssystem.

Herr talman! En av överenskommelserna i Tidöavtalet handlar om att förenkla och förkorta miljötillståndsprövningen enligt miljöbalken genom att göra den mer flexibel, effektiv och förutsebar. Det är ett arbete som har pågått intensivt under den här mandatperioden.

Ett av de viktigaste initiativen är tillsättandet av Miljötillståndsutredningen, som har tagit ett helhetsgrepp om miljöprövningen. Utredningen redovisade sitt huvudbetänkande En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess i januari 2025. Del två, Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten, presenterades i juli 2025, och tidigare i år presenterades del 3, En kortare instanskedja för mark- och miljöärenden. Just nu pågår arbetet med nästa del av den här utredningen, som ska vara klar i december i år. Det uppdraget handlar om att göra en översyn av om fler ärendetyper som involverar miljöfrågor bör flyttas till den nya miljöprövningsmyndigheten. Syftet är att åstadkomma en mer effektiv och förutsebar miljöprövning. Miljötillståndsutredningen ska även se över genomförandet av vissa artiklar i ramdirektivet för vatten.

Samtidigt som arbetet pågår med att utforma framtidens miljöprövning kan vi redan nu börja skörda de första frukterna av detta mycket omfattande arbete. Det beslut som riksdagen förhoppningsvis kommer att fatta under nästa vecka innebär att vi kan ha en ny miljöprövningsmyndighet på plats under 2027. Redan när det gällde budgeten för i år beslutades det om att finansiera uppbyggnaden av den här nya myndigheten.

Herr talman! Förslaget går i korthet ut på att miljöprövningsdelegationerna hos länsstyrelserna ska överföras till den nya myndigheten. Det kommer att skapa en mer samordnad och enhetlig prövning, något som under decennier efterfrågats av svenska företag. Reformen bygger på utredningens förslag.

Bildandet av den nya myndigheten innebär en genomgripande reform av myndighetsstrukturen för miljöprövningen. För att övergången ska gå så smidigt som möjligt kommer arbetet att behöva genomföras stegvis. Längre fram kommer även tillståndsprövningar som mark- och miljödomstolarna gör att flyttas över till den nya myndigheten.

Herr talman! Arbetet med att samla de svenska miljölagarna i en gemensam miljöbalk påbörjades under 80-talet. Arbetet präglades av den tidens stora miljöproblem. Exempelvis miljögifter och föroreningar var centrala frågor. Resultatet kom att bli en miljöbalk som antogs 1998 och som trädde i kraft den 1 januari 1999.

Ett kvarts sekel senare kan vi konstatera att nya miljöutmaningar som inte var kända då miljöbalken tillkom, tillsammans med den praxis som har utvecklats i fråga om hur balken tillämpas, ger upphov till ineffektivitet och ibland kontraproduktiva beslut sett ur ett globalt hållbarhetsperspektiv. En lång rad nya lagstiftningar på EU-nivå har under de här åren också kommit att lägga sig som en blöt filt över de svenska regleringarna.

Vi menar att flera viktiga aspekter ofta förbises då miljöbalken tillämpas. Det är inte rimligt att konsekvenserna av tillämpningen leder till en högre miljöbelastning i andra länder i vår omvärld. Arbetet, som initierats av Tidöpartierna, med att göra om miljöbalken och miljöprövningen är otroligt viktigt. Det kommer att vila ett tungt ansvar på nästa regering att ta detta arbete i hamn.

Herr talman! Jag kan notera att oppositionen även i den här viktiga frågan framstår som splittrad. Delar av oppositionen vill avslå propositionen samtidigt som andra vill gå snabbare fram.

Vill man vara säker på att vi ska få snabbare, enklare och mer effektiva tillståndsprocesser är det, herr talman, grundläggande att dagens regeringsunderlag får arbeta vidare och ta dessa viktiga förslag i hamn under nästa mandatperiod.

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte om jag befinner mig i något slags parallell verklighet, för vi diskuterar ju projekt för 150 miljoner eller något sådant. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men det är ungefär detta belopp det rör sig om.

Jag får här höra att det är katastrofalt att dessa pengar investeras i andra länder. Samtidigt företräder Jytte Guteland ett socialdemokratiskt parti som vill chockhöja det svenska biståndet med ungefär 20 miljarder kronor. Dessa 20 miljarder vill man ta någonstans i statsbudgeten och lägga till biståndet, det vill säga projekt i helt andra länder som vi har svårare att utvärdera.

Här säger man alltså att det är ett stort problem att 150 miljoner investeras i andra länder. Men så har vi 20 miljarder, och det är inget problem alls att plöja ned dessa pengar i alla möjliga korrupta nationer i världen. Jag förstår absolut inte detta. Hur kan denna mindre satsning på klimatinvesteringar inom ramen för Parisavtalet vara ett jättestort problem? Det handlar ju om något som alla länder i världen kommit överens om, och också Socialdemokraterna har ju sagt sig stå bakom klimatavtalet från Paris. Men det kanske har ändrats. Jag vet inte.

Vi satsar 150 miljoner på klimatprojekt i andra länder. Det är ett stort problem. Men 20 miljarder utspridda i korrupta länder i världen är en stor prioritering. Jag förstår inte detta.

Herr talman! Ytterligare en fråga gällde styrmedelsutredningen, som Jytte Guteland berörde. Jag vill fortfarande ha svar på frågan om Socialdemokraterna står bakom förslagen i styrmedelsutredningen. Om olyckan skulle vara framme och Socialdemokraterna hamnar i regeringsställning, kommer man då att vilja genomföra förslag i den riktningen?

Herr talman! Tack, Jytte Guteland, för anförandet! Ämnet för dagen är ju Riksrevisionens rapport om de internationella klimatinvesteringarna. Sedan berörde Jytte Guteland lite andra saker också.

När det kommer till detta med investeringarna tycks Socialdemokraterna mena att man inte ska bedriva ett internationellt arbete med dem. Är det korrekt uppfattat? Det är en fråga.

Låt mig komma till fråga nummer 2. Om man då inte ska använda medlen för dessa investeringar – det är strax över 100 miljoner, vilket är ganska begränsat jämfört med hela klimatbudgeten – ska man alltså satsa dem på industrin. Vilka typer av investeringar vill Socialdemokraterna då ha för de här 150 miljoner kronorna?

Vi vet ju till exempel sedan tidigare att Socialdemokraterna gärna vill hjälpa sina partikamrater som var involverade i Northvoltprojektet att trycka in ännu mer skattepengar i det som slutade med kanske den allra värsta konkursen någonsin. Det projektet ville ju Socialdemokraterna hälla ännu mer pengar i. Är detta ett exempel på vad man ska göra med pengarna i stället?

Vi politiker ska ju inte vara affärsmän och investera i olika typer av företag. Vi ska däremot skapa förutsättningar för företagen att växa och verka.

Herr talman! En annan del i Jytte Gutelands anförande handlade om styrmedelsutredningen. Ledamoten tycks vara upprörd över att företrädare för regeringsunderlaget inte instämmer med alla utredarens förslag. Är det korrekt uppfattat att Jytte Guteland, Socialdemokraterna, tycker att man ska genomföra de förslag som finns i styrmedelsutredningen?

Herr talman! Jag tackar för följdfrågorna från Katarina Luhr.

Som sagt: Jag har inte sagt att det inte går att göra nytta, utan Sverige bidrar de facto till minskade utsläpp i världen med de här investeringarna inom ramen för anslaget inom utgiftsområde 20. Det jag konstaterade var att vi hade ett möte i Miljömålsberedningen. Jag frågade uttryckligen sekretariatet: Finns det någon möjlighet att vi kan överträffa detta till 2030? Jag fick svaret från expertisen att det inte finns det. Det kommer inte att finnas så många projekt tillgängliga på marknaden till det årtalet. Det är orealistiskt.

Därför innebär Miljömålsberedningens skrivning att möjligheten för Sverige att fortsätta jobba med internationella klimatinvesteringar inte kommer att påverkas. Den kommer inte att begränsas på något sätt just eftersom det finns en begränsning på marknaden. Det finns alltså också på kort sikt en begränsning när det gäller hur mycket pengar och hur mycket arbete man kan lägga ned på detta område. Det är så verkligheten ser ut.

För Sverigedemokraternas del är detta en grundläggande ideologisk fråga. Det spelar ingen roll var någonstans i världen utsläppsminskningarna sker. Ska vi arbeta för att minska utsläppen på global nivå är det precis lika relevant att minska utsläppen på alla våra kontinenter. Om man har lyckats minska utsläppen väldigt kraftigt på en kontinent, i Europa till exempel, finns det sannolikt betydligt lägre hängande frukter på de andra kontinenterna. Då finns det absolut potential för att lättare och billigare minska utsläppen där. Det är definitivt också ett arbete som svenska och europeiska företag skulle kunna dra väldigt mycket nytta av och också drar nytta av i dag.

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna!

Ja, detta var en av många saker som hanterades i Miljömålsberedningen nu senast. Låt mig minnas vad vi skrev in där. Det finns en skrivning kring att man ska begränsa användandet av de kompletterande åtgärderna.

Att det gick att få konsensus för detta i Miljömålsberedningen beror på att den begränsning som föreslås inte kommer att ha någon som helst betydelse eftersom det är fullständigt orealistiskt att det skulle gå att identifiera fler projekt inom den tidsramen. Det var därför det gick att komma överens om begränsningen. Det beror på att den inte kommer att ha någon som helst effekt vad gäller att påverka verkligheten på något sätt. I miljömålsberedningar är det ibland lite spännande diskussioner som kanske inte förändrar så mycket men som resulterar i vissa meningar som är viktiga för olika deltagare i utredningen.

Men jag bedömer inte att det förslag som finns i Miljömålsberedningens betänkande kommer att förändra något när det gäller hur Sverige arbetar med internationella klimatinvesteringar.

Herr talman! Jag vet inte om jag var svår att förstå, men jag förstår absolut inte hur jag kunde bli tolkad på detta sätt.

Jag förklarade att det är svårare att utvärdera vad som händer med projekt som sker i andra länder. På samma sätt är det mycket svårare att utvärdera vad som händer med insatser inom ramen för biståndsbudgeten. Det har Socialdemokraterna dock aldrig tyckt vara en anledning till att upphöra med bistånd.

Socialdemokraterna vill i stället öka biståndet, ta det någonstans från statsbudgeten och lägga 10–20 miljarder ytterligare på biståndet till projekt i andra länder som är svåra att utvärdera. Det är alltid svårare att utvärdera saker i andra länder där vi inte har svenska myndigheter. Det är alltid en utmaning när man bedriver något på annan nivå.

Samma sak gäller på EU-nivå. Det är mycket svårare att utvärdera vad som händer med de pengar som vi skickar till EU-projektet i Bryssel. Socialdemokraterna har ju alltid tyckt att det har varit en bra idé att skicka pengar till Bryssel ändå.

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå uppfattningen att Sverigedemokraterna skulle tycka att det är positivt att det inte går att utvärdera insatser. Det är svårare att utvärdera insatser i andra länder; det är korrekt.

Det rör sig om en summa pengar som vi bidrar med i det internationella arbetet för att bygga upp en infrastruktur för globala klimatinvesteringar. Efter förhandlingar på EU-nivå kommer det här också att vara en av grunderna i EU:s klimatpolitik.

Herr talman! Tack, Jytte Guteland, för frågan!

Det här är egentligen ganska simpelt. Vi kan lyssna på myndigheterna. De är väldigt tydliga med att kostnaden för att minska utsläpp genom dessa projekt är betydligt lägre än att genomföra minskningar i Sverige. Vi får därmed mer klimatnytta per krona genom att göra sådana investeringar.

Det är naturligtvis en utmaning när man utför ett arbete i andra länder; det blir svårare att utvärdera det. Det är inte minst ett problem inom ramen för det svenska biståndet. Där är det ofta väldigt svårt att utvärdera vilken nytta man har fått för de åtskilliga hundratals miljarderna de senaste åren.

Nu ska vi komma ihåg att de internationella klimatinvesteringarna befinner sig på en helt annan kostnadsmässig nivå. I stället för en fullständig miljardrullning satsas strax över 100 miljoner kronor i de här projekten.

Det Riksrevisionen klargör är att det här till sin form naturligtvis blir svårare att utvärdera. Samtidigt är potentialen att göra stor nytta med liten insats mycket högre, vilket är anledningen till att vi i Sverige sysslar med sådana projekt och till att det i alla fall tidigare funnits en bred enighet i svensk politik om nyttan med kompletterande åtgärder i andra länder.

Nu tycks en del partier ha svängt lite och blivit betydligt mer skeptiska. Jag tycker att det är tråkigt. Det finns stor potential att slippa väldigt höga kostnader i Sverige och i stället göra betydligt mindre och smartare investeringar i ett annat land och uppnå samma eller större nytta för planeten.