Anders Ådahl

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! In medias res.

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med skötekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt.”

Enligt hädangångne Olof Lagercrantz skrev Strindberg Hemsöborna för att tjäna pengar och i det uttalade syftet att återvinna sin popularitet i Sverige – upphovsrättens betydelse klädd i 1887 års skrud.

Nu debatterar vi kassettband. Regeringen har lagt fram ett förslag på riksdagens bord som handlar om att uppdatera kassettbandsavgiften. Samtidigt strömmas musik, film, memer och reels, och det söks på nätet med AI-botar efter information. Väldigt lite av det vi vill skydda är knutet till någon fysisk privat plats att spara grejer på. Kassettbandens tid är helt enkelt förbi.

Fru talman! Låt oss bena lite i vad det här egentligen handlar om. Ett levande kulturliv och en innovativ ekonomi kräver att äganderätten skyddas. Så var det på Strindbergs tid, och så är det nu.

För oss i Centerpartiet är det en alldeles självklar utgångspunkt att skydda kreatörer med en väl designad upphovsrättslig lagstiftning. Det handlar inte bara om det självklara att äganderätten till egen produktion måste skyddas, inte minst på grund av de ekonomiska anspråk som kreatörer rimligen gör för sina verk. Det handlar i lika hög grad om att vi som samhälle vill ha en kreativ sektor som frodas och som förmår utmana, förarga och skänka extraordinära upplevelser till alla oss konsumenter.

Men vi måste också lägga till att vi behöver en upphovsrätt med spårbarhet så att vi vet vem eller vilka som är kreatörer eller avsändare. När AI-teknologin nu bryter igenom kan vi under ingen omständighet slarva med upphovsrätten.

Fru talman! Denna systemomvandlande AI-teknikdusch sköljer över oss som ett hällregn på midsommar, och vi vet varken ut eller in. Är det varmt eller kallt? Det enda vi vet är att det regnar.

Det är nu, mitt i regnet, som regeringen väljer att inte ta ett nytt grepp om privatkopieringen utan i stället väljer en uppdatering av lagstiftningen, när det egentligen är en reformerad lagstiftning som behövs.

Jag menar att regeringens slutsats att man ska försöka reparera ett system med grundläggande brister är fel väg att gå. Systemet är inte ett ändamålsenligt verktyg, mot bakgrund av den utveckling som nu sker inom digitalisering och AI. Vi behöver i stället ett system som säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning från de plattformar och tjänster där deras verk konsumeras.

Fru talman! Vi i Centerpartiet menar att privatkopieringsersättningen, så som den ser ut nu och så som den föreslås se ut, fungerar som en extraskatt på teknisk utrustning som är nödvändig för allt annat än just privatkopiering för såväl privatpersoner som företag.

Privatkopieringsersättningen gör produkter dyrare för svenska konsumenter och företag, vilket i förlängningen hämmar både innovation och digital utveckling. Vidare snedvrider ersättningen konkurrensen, eftersom svenska handlare behöver beakta ersättningen i sin prissättning samtidigt som konsumenter kan köpa motsvarande produkter från utländska ehandlare utan motsvarande kostnadspåslag.

Fru talman! Därtill, vilket närmast är hela vår poäng, står upphovsrätten i dag inför helt nya och betydligt mer komplexa utmaningar genom utvecklingen av artificiell intelligens. Exempelvis tränas generativa AI-modeller på enorma mängder upphovsrättsskyddat material, ofta utan samtycke eller ersättning till de ursprungliga skaparna. Detta väcker grundläggande frågor om värdeskapande, ersättning och skyddet för kreativa yrken.

Vi menar att regeringen borde fokusera på att inom EU och nationellt utveckla en modern och hållbar lagstiftning som hanterar de verkliga utmaningar som upphovsrätten ställs inför med anledning av artificiell intelligens. Det handlar till exempel om att säkerställa transparens i träningsdata och att skapa fungerande licensmodeller som garanterar att kreatörer får betalt när deras verk används för att bygga kommersiella AI-tjänster.

Fru talman! Ersättningsmodellerna bör baseras på de plattformar och tjänster där verken faktiskt konsumeras i stället för på privatkopiering och lagringsutrymme. En modern upphovsrättslagstiftning måste fokusera på var värdet skapas och konsumeras. Därför är vår uppfattning att regeringen bör avskaffa systemet med privatkopieringsersättning och återkomma med ett förslag som på ett transparent och rättvist sätt säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning direkt från de plattformar och tjänster där deras verk konsumeras samt att lagstiftningen fullt ut integrerar AI-genombrottets konsekvenser.

Fru talman! Vi behöver vara i takt med tiden. Nej till regeringens proposition! Ja till modern lagstiftning! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Det kommunala vetot, den svenska principen om lokalt inflytande över den egna närmiljön – ja, regeringen är tydlig med att vetot för vindkraft är viktigt. Bra! Det tycker vi i Centerpartiet också.

Samtidigt vill regeringen upphäva det kommunala vetot för uranbrytning, en verksamhet som påverkar kommuninvånare väldigt mycket mer. Enorma ingrepp, motsvarande halva Öland, ska en kommun inte få bestämma om. Men för enskilda vindkraftverk ska vetot finnas kvar, anser regeringen.

I båda fallen handlar det om energiförsörjning. Vill Johan Britz förklara logiken i detta för till exempel jämtar och västgötar – varför kommunalt veto för vindkraft men inte för uranbrytning?

(Applåder)

Fru talman! Låt oss först konstatera att grunden i svensk skola måste vara att alla skolelever ges samma förutsättningar oavsett var i landet de bor, oavsett deras socioekonomiska förutsättningar och oavsett deras psykosociala hälsa.

Vi välkomnar att regeringen har tagit fram politik på området stöd i skolan, och det finns mycket som vi kan instämma i. Men vi har också några synpunkter, varav en del ganska allvarliga.

Fru talman! I propositionen föreslår regeringen att bestämmelsen om att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt ska tas bort från lagens syftesparagraf. Vi anser att det är en farlig förändring som riskerar att försvaga synen på skolans kompensatoriska uppdrag. Bestämmelsen om att alla elever ska få stöd och stimulans för att nå sin fulla potential är en av de mest grundläggande principerna i svensk skola. Att flytta denna princip längre bak i skollagen signalerar för många en nedprioritering av detta centrala uppdrag, vilket inte är bra.

Fru talman! Regeringens förslag om stödundervisningen beräknas kräva drygt 3 000 nya lärare. Samtidigt har regeringen i en annan utredning, Tid för undervisningsuppdraget, presenterat förslag som kräver ytterligare nästan 6 000 lärare. Det finns alltså förslag till reformer som på totalen kräver 9 000 nya lärare.

Parallellt med dessa reformer har regeringen fattat beslut om att ta in färre studenter på lärarutbildningarna. Detta är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Regeringen bör, anser vi i Centerpartiet, skyndsamt återkomma med åtgärder för att säkerställa tillgången till behöriga lärare inom ramen för stödundervisningen.

Fru talman! Vi i Centerpartiet välkomnar förslaget att införa standardiserade tester för att tidigt identifiera elevers stödbehov i läs, skriv- och matematikutveckling. Det ligger i linje med Centerpartiets politik om att elever ska screenas återkommande för att skolan ska kunna upptäcka och möta varje elevs unika behov. Vi föreslår dock att denna ordning ska gälla för alla årskurser och inte endast vissa årskurser, som regeringen föreslår. Att upptäcka särskilda behov tidigt är helt avgörande för att rätt insatser ska kunna sättas in.

Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 6.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Fru talman! Om man vidgar frågeställningen en aning och lyssnar på Produktivitetskommissionens huvudslutsatser från i höstas blir bilden ännu mer oroande.

Sverige har fortfarande starka grundförutsättningar, men tillväxten bromsas av låg reformtakt, svag offentlig effektivitet, kompetensbrist och för långsamma investeringar i energi, infrastruktur och digitalisering.

Det är ganska skarpa ord från kommissionen: låg reformtakt. Vilken reform anser regeringen är viktigast att prioritera nu för att få upp produktiviteten?

Fru talman! Min fråga riktar sig till energi- och näringsminister Ebba Busch.

Sverige är inne på en riktigt farlig bana när det gäller tillväxt och produktivitet. Vi är bra på att forska, innovera och skapa nya företag, så kallade startups, men betydligt sämre på att behålla huvudkontor, ägande och värdeskapande när bolagen blir stora. Särskilt oroande är det eftersom det främst rör de allra hetaste framtidsområdena, som deep tech, AI, life science och gröna industriföretag.

Det är rimligt att fråga sig om Sverige är på väg att bli en företagens talangfabrik åt starkare ekonomier, där vi tar riskerna och utbildar talangerna men där de långsiktiga värdena hamnar någon annanstans.

Vad tänker regeringen och näringsministern göra för att svenska tillväxtbolag ska stanna, skala och ha sina huvudkontor kvar i Sverige i stället för att säljas ut tidigt?

Herr talman! Det här tyckte jag var en rolig fråga. Vi har helt olika utgångspunkter nu när vi närmar oss en valrörelse och en valdag.

Centerpartiet bestämde ganska tidigt att nej, vi är inte särskilt intresserade av en blockpolitik där vi delar in partierna i ett vänsterblock och ett högerblock. Vi vill stå starka i vår övertygelse och i vår politik, som har en högerlutande ekonomisk politik.

Vi vill se tillväxt, investeringar, grön omställning, AI och så vidare och para det med en inkluderande social politik. Vi såg att inget annat parti har den inriktningen. Det är så vi närmar oss väljarna. Moderaterna däremot har valt en modell där de är enade på sin sida. Det vill säga att Moderaterna nu för tiden saknar en egen identitet. De står i skuggan av det stora partiet, Sverigedemokraterna, och lyckas inte presentera några egna idéer för väljarna.

Väljarna ställs inför ett blått alternativ som saknar enskilda konturer. Vi oppositionspartier gör tvärtom. Vi presenterar vår politik och det vi tror på. Socialdemokraterna har sin politik, Miljöpartiet sin politik, Vänsterpartiet sin politik och Centerpartiet sin politik. Sedan får väljarna rösta på de partier de finner bäst. Efter valet, den dagen då Tidö eventuellt har fallit, kommer förhandlingar att genomföras. Jag kan inte stå i den här talarstolen i dag, herr talman, och redovisa hur sådana förhandlingar faller ut.

Vi är väldigt trygga i vår politik, och vi vet vad vi vill förhandla om. Hur det blir i slutändan – ja, det får vi se.

Herr talman! Det här tyckte jag var en rolig fråga. Vi har helt olika utgångspunkter nu när vi närmar oss en valrörelse och en valdag.

Vi i Centerpartiet bestämde ganska tidigt att vi inte är särskilt intresserade av en blockpolitik där vi delar in partierna i ett vänsterblock och ett högerblock. Vi vill stå starka i vår övertygelse och i vår politik, som har en högerlutande ekonomisk politik.

Vi vill se tillväxt, investeringar, grön omställning, AI och så vidare och para det med en inkluderande social politik. Vi såg att inget annat parti har den inriktningen. Det är så vi närmar oss väljarna. Moderaterna däremot har valt en modell där de är enade på sin sida. Det vill säga att Moderaterna nu för tiden saknar en egen identitet. De står i skuggan av det stora partiet, Sverigedemokraterna, och lyckas inte presentera några egna idéer för väljarna.

Väljarna ställs inför ett blått alternativ som saknar enskilda konturer. Vi oppositionspartier gör tvärtom. Vi presenterar vår politik och det vi tror på. Socialdemokraterna har sin politik, Miljöpartiet sin politik, Vänsterpartiet sin politik och Centerpartiet sin politik. Sedan får väljarna rösta på de partier de finner bäst. Efter valet, den dagen då Tidö eventuellt har fallit, kommer förhandlingar att genomföras. Jag kan inte stå i den här talarstolen i dag, herr talman, och redovisa hur sådana förhandlingar faller ut.

Vi är väldigt trygga i vår politik, och vi vet vad vi vill förhandla om. Hur det blir i slutändan – ja, det får vi se.

Herr talman! Jag får erkänna direkt här i talarstolen att jag inte är alldeles uppsjungen på exakt hur det beslutet gick till och hur konsekvenstänkandet såg ut.

Jag kan dock notera att ledamoten Skalberg Karlsson är bosatt på Gotland. Centerpartiet har varit starkt pådrivande, för att inte säga ledande, i att vilja stärka Gotlandstrafiken för att Gotland inte ska bli en isolerad ö. Precis som Skalberg Karlsson redovisar i sitt anförande är flygtrafiken och båttrafiken från Gotland gotlänningarnas motorvägar, motsvarande dem vi på fastlandet har.

Jag får nog ändå säga att kritiken mot ett enskilt stämmobeslut kring en lokal flygplats inte ska tas till intäkt för att vi vill försämra mobiliteten för Sveriges landsbygder.

Herr talman! Jag får erkänna direkt här i talarstolen att jag inte är alldeles uppsjungen på exakt hur det beslutet gick till och hur konsekvenstänkandet såg ut.

Jag kan dock notera att ledamoten Skalberg Karlsson är bosatt på Gotland. Centerpartiet har varit starkt pådrivande, för att inte säga ledande, i att vilja stärka Gotlandstrafiken för att Gotland inte ska bli en isolerad ö. Precis som Skalberg Karlsson redovisar i sitt anförande är flygtrafiken och båttrafiken från Gotland gotlänningarnas motorvägar, motsvarande dem vi på fastlandet har.

Jag får nog ändå säga att kritiken mot ett enskilt stämmobeslut kring en lokal flygplats inte ska tas till intäkt för att vi vill försämra mobiliteten för Sveriges landsbygder.

Herr talman! Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder. Så har regeringen valt att kalla sin proposition. Det är en titel som förpliktar. Det är nästan lite bombastiskt – ”politik för starkare landsbygder”. I en proposition som är 212 sidor lång måste det finnas många reformer och lagförslag att ta ställning till, tänker jag. Låt oss återkomma till den om en liten stund.

Först en kort liten parlamentarisk programförklaring: Riksdagen har fyra uppgifter – jag vinkar till läktaren! Vi ska stifta lagar, besluta om statens budget, granska regeringen och i olika doser, tillsammans med regeringen, ansvara för utrikespolitik och EU-politik.

Det vi ägnar oss just nu i kammaren handlar inte om statens budget, granskning av regeringen eller utrikes- och EU-politik, utan nu pratar vi om lagstiftning. Vi debatterar ett betänkande från näringsutskottet som har sin grund i en proposition med lagförslag från regeringen, och efter debatten ska vi votera om lagförslag.

Herr talman! Regeringens proposition Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder är som sagt 212 sidor lång och innehåller inte 53 lagförslag utan endast ett lagförslag – en liten, liten justering. Det är den tunnaste soppa som serveras kan på riksdagens bord. Inget tuggmotstånd, nästan inget att ta ställning till. Ingen reform, inga lagförslag om förbättrad infrastruktur, mer tillgänglig service, ökad polisnärvaro, fler behöriga lärare eller stärkta studieförbund – egentligen ingenting om hur hela Sverige ska fungera.

I stället är det 212 trevliga sidor med en redovisad lägesbild, förvisso väl nedtecknad. Men det här är ingen bokklubb som diskuterar ordens följd eller textens dynamik; det är en lagstiftande församling. Det finns ingen politik för starkare landsbygder, förutom ett enda lagförslag.

Så här skriver regeringen i sin proposition: ”Regeringen föreslår i denna proposition att det i lagen om regionalt utvecklingsansvar ska tydliggöras att en regions samrådsskyldighet i fråga om organisationer ska omfatta företrädare för berörda organisationer inom det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet. Förslaget motsvarar i sak den nuvarande lydelsen enligt vilken en region ska samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.”

Vidare skriver regeringen: ”Förslagen i propositionen är endast ett förtydligande av vad som redan gäller i dag. Förslagen bedöms därför inte få några ekonomiska konsekvenser för regionerna och påverkar inte heller kostnaderna eller intäkterna för staten, företag eller andra enskilda. Förslagen innebär inte någon ytterligare inskränkning i den kommunala självstyrelsen och får inte heller några andra konsekvenser som behöver redovisas särskilt.”

Herr talman! Det bidde en tummetott av landsbygdspolitiken. Vi hade förväntat oss mer.

Herr talman! Under innevarande år har regeringen återkommande betonat landsbygdens betydelse för Sveriges sammanhållning, totalförsvar och konkurrenskraft. Men i praktiken har politiken präglats av bristande reformkraft och neddragningar som har försvagat förutsättningarna för boende och företag på landsbygderna.

De geografiska skillnaderna ökar. Stängningar av lokala servicekontor, avsaknaden av verkliga regelförenklingar och oklara besked kring energiförsörjning och skogspolitik har skapat en betydande osäkerhet. För Centerpartiet är det avgörande att landsbygderna ges stabila spelregler, närvarande myndigheter och rättvisa förutsättningar.

Herr talman! Vi i Centerpartiet välkomnar förslaget om att förtydliga regionernas samrådsskyldighet gentemot civilsamhället och utbildningsaktörer. Inga problem – det är en rimlig justering. Men som jag varit inne på är det också propositionens enda konkreta förslag. I övrigt består dokumentet huvudsakligen av beskrivningar av nulägessituationen och sammanställningar av redan beslutade eller aviserade åtgärder. Alltifrån satsningar på vägar, järnväg, kollektivtrafik och bredbandsutbyggnad till reformer som stärker landsbygdskommunernas ekonomiska förutsättningar saknas.

Regeringen betonar ett underifrånperspektiv, vilket är i linje med Centerpartiets ideologiska utgångspunkt om decentraliserad makt. Men det blir ihåligt när propositionen inte innehåller några verktyg som faktiskt flyttar makt eller resurser till lokalsamhällen, kommuner och regioner.

En verklig reformagenda måste innehålla konkreta verktyg för lokal utveckling. Vi i Centerpartiet har presenterat just en sådan agenda i vår partimotion, med kraftfulla förslag för kompetensförsörjning, infrastruktur, företagsklimat och service i hela landet. Ett centralt inslag i en sådan agenda är att de värden som skapas lokalt också ska stanna lokalt.

När el produceras, mineraler bryts och naturresurser brukas går i dag en oproportionerligt stor del av vinsten till statskassan, medan lokalsamhället i huvudsak får bära kostnader. Vi föreslår därför en regionalisering av skattebaserna där fastighetsskatten från elproducerande anläggningar och intäkter från mineralavgifter i högre grad tillfaller de kommuner där verksamheten bedrivs. Det är den typen av strukturreformer som skapar rättvisa förutsättningar, stärker kommunernas ekonomi och ökar den lokala framtidstron och attraktionen på landsbygden.

Herr talman! Tyvärr är regeringspropositionen en redovisning, inte en reformagenda. Centerpartiet menar att denna passivitet riskerar att hämma utvecklingen av vårt Sverige. Vi föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med för det första större landsbygdssatsningar på infrastruktur, service, innovation och företagande, för det andra en decentraliseringsreform som ger kommuner och lokalsamhällen mer inflytande, för det tredje en tydlig och långsiktig politik för energi och jord- och skogsbruk, för det fjärde förstärkta förutsättningar för lokalt ägande och samarbeten och för det femte en nationell strategi med mätbara mål för hur landsbygdens utvecklingskraft ska stärkas.

Ledamoten Lahti, tror jag, sa i talarstolen att det är en arrogans mot norra Sverige, det som regeringen har presenterat. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att det nog faktiskt är en arrogans mot hela Sverige utanför stadskärnorna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder. Så har regeringen valt att kalla sin proposition. Det är en titel som förpliktar. Det är nästan lite bombastiskt – ”politik för starkare landsbygder”. I en proposition som är 212 sidor lång måste det finnas många reformer och lagförslag att ta ställning till, tänker jag. Låt oss återkomma till den om en liten stund.

Först en kort liten parlamentarisk programförklaring: Riksdagen har fyra uppgifter – jag vinkar till läktaren! Vi ska stifta lagar, besluta om statens budget, granska regeringen och i olika doser, tillsammans med regeringen, ansvara för utrikespolitik och EU-politik.

Det vi ägnar oss åt just nu i kammaren handlar inte om statens budget, granskning av regeringen eller utrikes- och EU-politik, utan nu pratar vi om lagstiftning. Vi debatterar ett betänkande från näringsutskottet som har sin grund i en proposition med lagförslag från regeringen, och efter debatten ska vi votera om lagförslag.

Herr talman! Regeringens proposition Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder är som sagt 212 sidor lång och innehåller inte 53 lagförslag utan endast ett lagförslag – en liten, liten justering. Det är den tunnaste soppa som serveras kan på riksdagens bord. Inget tuggmotstånd, nästan inget att ta ställning till. Ingen reform, inga lagförslag om förbättrad infrastruktur, mer tillgänglig service, ökad polisnärvaro, fler behöriga lärare eller stärkta studieförbund – egentligen ingenting om hur hela Sverige ska fungera.

I stället är det 212 trevliga sidor med en redovisad lägesbild, förvisso väl nedtecknad. Men det här är ingen bokklubb som diskuterar ordens följd eller textens dynamik; det är en lagstiftande församling. Det finns ingen politik för starkare landsbygder, förutom ett enda lagförslag.

Så här skriver regeringen i sin proposition: ”Regeringen föreslår i denna proposition att det i lagen om regionalt utvecklingsansvar ska tydliggöras att en regions samrådsskyldighet i fråga om organisationer ska omfatta företrädare för berörda organisationer inom det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet. Förslaget motsvarar i sak den nuvarande lydelsen enligt vilken en region ska samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.”

Vidare skriver regeringen: ”Förslagen i propositionen är endast ett förtydligande av vad som redan gäller i dag. Förslagen bedöms därför inte få några ekonomiska konsekvenser för regionerna och påverkar inte heller kostnaderna eller intäkterna för staten, företag eller andra enskilda. Förslagen innebär inte någon ytterligare inskränkning i den kommunala självstyrelsen och får inte heller några andra konsekvenser som behöver redovisas särskilt.”

Herr talman! Det bidde en tummetott av landsbygdspolitiken. Vi hade förväntat oss mer.

Herr talman! Under innevarande år har regeringen återkommande betonat landsbygdens betydelse för Sveriges sammanhållning, totalförsvar och konkurrenskraft. Men i praktiken har politiken präglats av bristande reformkraft och neddragningar som har försvagat förutsättningarna för boende och företag på landsbygderna.

De geografiska skillnaderna ökar. Stängningar av lokala servicekontor, avsaknaden av verkliga regelförenklingar och oklara besked kring energiförsörjning och skogspolitik har skapat en betydande osäkerhet. För Centerpartiet är det avgörande att landsbygderna ges stabila spelregler, närvarande myndigheter och rättvisa förutsättningar.

Herr talman! Vi i Centerpartiet välkomnar förslaget om att förtydliga regionernas samrådsskyldighet gentemot civilsamhället och utbildningsaktörer. Inga problem – det är en rimlig justering. Men som jag varit inne på är det också propositionens enda konkreta förslag. I övrigt består dokumentet huvudsakligen av beskrivningar av nulägessituationen och sammanställningar av redan beslutade eller aviserade åtgärder. Alltifrån satsningar på vägar, järnväg, kollektivtrafik och bredbandsutbyggnad till reformer som stärker landsbygdskommunernas ekonomiska förutsättningar saknas.

Regeringen betonar ett underifrånperspektiv, vilket är i linje med Centerpartiets ideologiska utgångspunkt om decentraliserad makt. Men det blir ihåligt när propositionen inte innehåller några verktyg som faktiskt flyttar makt eller resurser till lokalsamhällen, kommuner och regioner.

En verklig reformagenda måste innehålla konkreta verktyg för lokal utveckling. Vi i Centerpartiet har presenterat just en sådan agenda i vår partimotion, med kraftfulla förslag för kompetensförsörjning, infrastruktur, företagsklimat och service i hela landet. Ett centralt inslag i en sådan agenda är att de värden som skapas lokalt också ska stanna lokalt.

När el produceras, mineraler bryts och naturresurser brukas går i dag en oproportionerligt stor del av vinsten till statskassan, medan lokalsamhället i huvudsak får bära kostnader. Vi föreslår därför en regionalisering av skattebaserna där fastighetsskatten från elproducerande anläggningar och intäkter från mineralavgifter i högre grad tillfaller de kommuner där verksamheten bedrivs. Det är den typen av strukturreformer som skapar rättvisa förutsättningar, stärker kommunernas ekonomi och ökar den lokala framtidstron och attraktionen på landsbygden.

Herr talman! Tyvärr är regeringspropositionen en redovisning, inte en reformagenda. Centerpartiet menar att denna passivitet riskerar att hämma utvecklingen av vårt Sverige. Vi föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med för det första större landsbygdssatsningar på infrastruktur, service, innovation och företagande, för det andra en decentraliseringsreform som ger kommuner och lokalsamhällen mer inflytande, för det tredje en tydlig och långsiktig politik för energi och jord- och skogsbruk, för det fjärde förstärkta förutsättningar för lokalt ägande och samarbeten och för det femte en nationell strategi med mätbara mål för hur landsbygdens utvecklingskraft ska stärkas.

Ledamoten Lahti, tror jag, sa i talarstolen att det som regeringen har presenterat är en arrogans mot norra Sverige. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att det nog faktiskt är en arrogans mot hela Sverige utanför stadskärnorna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Såvitt jag förstår av ledamoten Eric Palmqvists svar finns det ingen insikt eller agenda när det gäller att stärka landsbygdens folk i att komma bort från ett fossilberoende, där priserna förmodligen kommer att stiga år för år.

Kärnkraft, brukar vara svaret. Den kommer, som jag sa i min förra replik, kanske 2045–2050. Men fram till dess riskerar landsbygdens folk att drabbas av allt högre transportkostnader. En alternativ modell man kan tänka sig är att satsa på förnybara bränslen, till exempel restprodukter från skogsbruk. Centerpartiet är en stor ivrare för ett intensivt skogsbruk. Det kan också vara restprodukter från jordbruk. Men det kan även handla om att bygga ut elproduktionen ute i landet med vindkraft och kanske sol- och vågkraft och addera lagringskapacitet för att få ett stabilt elsystem där vi snabbare kan få en elektrifiering av våra fordon på plats.

Herr talman! Vi i Centerpartiet är djupt oroade för att vi låser in oss alltmer i ett fossilberoende. De som får betala notan för detta är inte stadsborna, som kan åka med kollektivtrafik, utan det är landsbygdens folk, som i och med regeringens och Sverigedemokraternas politik tvingas fortsätta med bensin och diesel som det billigaste alternativet just nu, men kanske inte i morgon.

Jag vill därför återigen fråga ledamoten: Hur ser Eric Palmqvist på möjligheten att gå över till förnybara bränslen och förnybar el för att landsbygdens folk ska få en lägre transportnota som väntar runt hörnet?

Herr talman! Såvitt jag förstår av ledamoten Eric Palmqvists svar finns det ingen insikt eller agenda när det gäller att stärka landsbygdens folk i att komma bort från ett fossilberoende, där priserna förmodligen kommer att stiga år för år.

Kärnkraft, brukar vara svaret. Den kommer, som jag sa i min förra replik, kanske 2045–2050. Men fram till dess riskerar landsbygdens folk att drabbas av allt högre transportkostnader. En alternativ modell man kan tänka sig är att satsa på förnybara bränslen, till exempel restprodukter från skogsbruk. Centerpartiet är en stor ivrare för ett intensivt skogsbruk. Det kan också vara restprodukter från jordbruk. Men det kan även handla om att bygga ut elproduktionen ute i landet med vindkraft och kanske sol- och vågkraft och addera lagringskapacitet för att få ett stabilt elsystem där vi snabbare kan få en elektrifiering av våra fordon på plats.

Herr talman! Vi i Centerpartiet är djupt oroade för att vi låser in oss alltmer i ett fossilberoende. De som får betala notan för detta är inte stadsborna, som kan åka med kollektivtrafik, utan det är landsbygdens folk, som i och med regeringens och Sverigedemokraternas politik tvingas fortsätta med bensin och diesel som det billigaste alternativet just nu, men kanske inte i morgon.

Jag vill därför återigen fråga ledamoten: Hur ser Eric Palmqvist på möjligheten att gå över till förnybara bränslen och förnybar el för att landsbygdens folk ska få en lägre transportnota som väntar runt hörnet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Vi har en stor oro i världen just nu. Vi ser konflikter, kanske framför allt det som sker i Hormuzsundet.

Jag vill ställa ett par frågor om fossila bränslen och hur Sverigedemokraterna ser på det i relation till att hela Sverige ska fungera och att landsbygden ska må bra. När priset på fossila bränslen stiger kan man vidta snabba åtgärder genom att sänka skatten, vilket Sverigedemokraterna varit förtjusta i. Centerpartiet har också föreslagit det som en akut åtgärd. Andra länder har gått en annan väg.

När jag ser på de lite mer långa linjerna undrar jag hur Sverigedemokraternas politik ser ut. Vore det inte bättre att satsa på inhemska förnybara bränslen som kommer från skogen eller jordbruket eller på elektrobränslen som kanske kommer från vinden? Vi kan ha anläggningar på landsbygden där vi kan återföra värdena till lokalbefolkningen och lokala kommuner i stället för att göra oss långsiktigt mer och mer beroende av fossila bränslen.

Jag vill höra om Sverigedemokraternas politik på området. Ofta brukar svaret bli att det är kärnkraft man siktar på. Om kärnkraften blir av kommer den att stå klar 2045 eller 2050. Hur ska landsbygdens ekonomi utvecklas? Hur ska det bli ekonomiskt rimligt att transportera sig i ett scenario där fossila bränslen blir dyrare och dyrare när konflikterna i världen ökar?

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Vi har en stor oro i världen just nu. Vi ser konflikter, kanske framför allt det som sker i Hormuzsundet.

Jag vill ställa ett par frågor om fossila bränslen och hur Sverigedemokraterna ser på det i relation till att hela Sverige ska fungera och att landsbygden ska må bra. När priset på fossila bränslen stiger kan man vidta snabba åtgärder genom att sänka skatten, vilket Sverigedemokraterna varit förtjusta i. Centerpartiet har också föreslagit det som en akut åtgärd. Andra länder har gått en annan väg.

När jag ser på de lite mer långa linjerna undrar jag hur Sverigedemokraternas politik ser ut. Vore det inte bättre att satsa på inhemska förnybara bränslen som kommer från skogen eller jordbruket eller på elektrobränslen som kanske kommer från vinden? Vi kan ha anläggningar på landsbygden där vi kan återföra värdena till lokalbefolkningen och lokala kommuner i stället för att göra oss långsiktigt mer och mer beroende av fossila bränslen.

Jag vill höra om Sverigedemokraternas politik på området. Ofta brukar svaret bli att det är kärnkraft man siktar på. Om kärnkraften blir av kommer den att stå klar 2045 eller 2050. Hur ska landsbygdens ekonomi utvecklas? Hur ska det bli ekonomiskt rimligt att transportera sig i ett scenario där fossila bränslen blir dyrare och dyrare när konflikterna i världen ökar?

Herr talman! Vi lever i en regelbaserad ordning, brukar vi säga. Vi har regler som vi följer. Vi tar en nummerlapp, ställer oss ordentligt i liftkön och så vidare.

Men när vi tittar ut över världen ser vi nu att den regelbaserade ordningen är starkt hotad. Vi har en sönderfallande världshandelsorganisation. De starka länderna hävdar den starkes rätt i stället för att värna ett rättvist och välfungerande handelssystem.

Jag kommer att tänka på ett ganska känt motto som man brukar tillskriva Albert Einstein. Jag tror att det är fel. Hur som helst lyder det: En modell ska vara så enkel som möjligt, men inte enklare.

Låt oss dissekera detta uttryck. Det har två delar. ”Så enkel som möjligt” är en uppmaning till tydlighet och till att skala bort allt oväsentligt. Jag tror att vi alla kan enas om att det är klokt. Sedan har vi den andra delen: ”men inte enklare”. Det här är varningen och den kritiska motvikten. Om man förenklar för mycket tappar man kopplingen till verkligheten. Modellen blir då felaktig och därmed värdelös eller rent av skadlig.

Det är precis det här som är populismens fälla. På världsscenen är Donald Trumps och USA:s agerande det tydligaste exemplet. Vi ser detta även på hemmaplan. Många populistiska budskap bygger på modeller som är alltför enkla. De erbjuder enkla och drastiska lösningar på komplexa samhällsproblem, till exempel kriminalitet, integration och klimatförändringar, genom att medvetet ignorera problemens mångfasetterade natur.

Ett exempel skulle kunna vara: Sänk priset vid pump! Det är ett väldigt enkelt och slagfärdigt budskap, men i kölvattnet finns oerhört många problem. Vi gör oss beroende av bränsle från en skurkstat. Vi låser in oss i ett system där vi får högre och högre priser med tiden. När världshandeln krackelerar och det blir konflikt i världen stiger priserna. Det är alltså en alltför enkel lösning. I stället skulle vi kunna satsa långsiktigt på egen inhemsk produktion och göra oss mindre beroende.

Herr talman! Utmaningen för oss politiker är att finna balanspunkten – så enkel som möjligt, men inte enklare. Som flera har varit inne på här i talarstolen har regler många gånger en kostnad som vida överstiger nyttan. 400 miljarder är en siffra som har nämnts. Det är pengar som ärligt talat kastas i sjön. Detta skulle vi i Sverige kunna göra mycket bättre.

Jag skulle vilja nämna tre saker som verkligen stärker tillväxten i vårt land. Det första är satsningar på forskning, utveckling och innovation. Det andra är att man täpper till kompetensgapet – Sverige måste hänga med och ligga i spetsen för utvecklingen. Det tredje är ämnet för dagens debatt, nämligen minskning av regelkrånglet. Kan vi sikta på de tre delarna är jag rätt säker på att vi i Sverige kommer att få väldigt god tillväxt.

Att motverka regelkrångel har varit centralt för Centerpartiet ända sedan vi bildades för 113 år sedan.

En bonde visste redan från början att det var mindre produktivt att fylla i blanketter än att kupa jorden runt potatisen. Även i dag märker vi i motionsbetänkandet att hälften av reservationerna kommer från Centerpartiet. Det är en fråga som är oerhört viktig för oss i C.

Herr talman! Vart ska vi rikta vårt strålkastarljus? Jag skulle säga att vi först och främst ska rikta det mot Europeiska unionen. Så som världen nu har utvecklat sig behöver vi två saker: Vi behöver ett starkt Sverige i ett starkt EU.

Sverige exporterar 52 procent av sin bnp, och 75 procent av exporten går till Europeiska unionen. Totalt sett är vår inre marknad i Sverige och EU 87 procent. Vi måste självklart rikta vårt strålkastarljus mot EU.

Jag vill lyfta fram ett par saker. Vi behöver se ett starkare EU med en ökad harmonisering av regler i EU så att vi kan få större konkurrenskraft mot USA och andra stora ekonomier. Vi behöver jobba med att den svenska implementeringen av EU-regler måste ske på miniminivå så att vi inte gör onödigt mycket. Vi behöver också öppna den inre marknaden i EU ytterligare – framför allt för tjänstesektorn. I motionsbetänkandet lyfter vi även fram fler förslag som vi på hemmaplan kan fokusera på.

Herr talman! Vi vill se en tydlig väg in för företag i det offentliga Sverige. Vi föreslår en så kallad one-stop shop. Särskilt mindre företag har problem med att det är så svårt att rikta sig mot olika myndigheter och förstå hur allting fungerar. Tänk om vi i Sverige i stället kunde erbjuda en one-stop shop mot det offentliga Sverige – det är ett av våra förslag.

Vi vill även ge ett permanent regelförenklingsuppdrag till myndigheterna i deras instruktioner. Vi vill att vi i Sverige ska kunna prova någonting som kallas för regulatoriska sandlådor. Man kan ge ett ökat utrymme från myndigheternas sida till företag att kunna tänja lite på nuvarande regelverk för att pröva nya idéer så att vi inte blir så rigida i våra innovationsprocesser.

Vi vill se en ökad proportionalitet i regelverk och myndighetsutövning så att små företag inte drabbas av en oproportionerligt stor administrativ börda.

Herr talman! Vi vill också automatisera tillståndsprocesser med inspiration från Skatteverkets förenklade förfarande med deklarationer. Vi vill med digitaliseringens och AI:s möjligheter göra det mycket lättare i våra tillståndsprocesser.

Herr talman! Nu när regeringen har tillsatt implementeringsråd och förenklingsråd parallellt med regelråd föreslår vi slutligen att vi kan förenkla och slå ihop alla dessa tre till ett råd som får ett helhetsansvar över regelförenklingsdjungeln och också ett djupare mandat.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till vår reservation nummer 1.

Fru talman! Mineralpolitiken är ett område som har två givna utgångspunkter för Centerpartiet.

För det första: Sverige behöver utvecklas som industrination och ha en offensiv mineralpolitik.

För det andra: Sverige behöver skydda människors intressen, de närboende samt deras och allas vår miljö.

Ibland går dessa två perspektiv hand i hand, och ibland blir det målkonflikter.

Den dåliga nyheten med mineralpolitiken är att Sverige och EU i hög grad är beroende av import av innovationskritiska metaller och mineraler – dessutom från ett fåtal länder, vilket gör tillgången sårbar och säkerhetspolitiskt riskabel.

Å andra sidan är den goda nyheten att Sverige har avsevärda fyndigheter av just dessa metaller. Vi har också goda förutsättningar att bedriva en hållbar utvinning av dem. Detta skapar också betydande exportmöjligheter.

Innovationskritiska metaller är en begränsad resurs. Storskalig återvinning av dessa metaller och mineraler är helt central och kan bli en svensk specialkompetens i den gröna omställningen som vi i sig kan exportera. Enbart återvinning kommer dock inte att kunna tillgodose framtidens ökade behov. Sverige bör därför utvecklas som den hållbara, inkluderande mineralnationen.

Gruv- och mineralnäringen är betydelsefull för Sverige redan i dag, och vi har sannerligen stolta traditioner. Inte minst bidrar gruvnäringen till jobb och tillväxt på orter där det ofta är ont om arbetstillfällen. Gruvnäringen bidrar i sig till innovation i underleverantörsled. Den som har varit nere i en gruva och sett de moderna, eldrivna maskiner som används i dag förstår hur näringen i sig föder en grön innovation.

Fru talman! Sverige kan inte konkurrera med billig arbetskraft och oförädlade råvaror. Det är verkligen sant inte minst när det kommer till mineraler och metaller. Gruvorna är bara början på långa och växande värdekedjor. De metaller och mineraler som utvinns i Sverige kan bygga den teknik som behövs för den hållbara och den digitala utvecklingen – solceller, batterier, elbilar, servrar och väldigt mycket mer.

Men för att första steget i dessa värdekedjor ska få erforderlig plats i det demokratiska Sverige krävs lokalbefolkningens perspektiv. Vi behöver öka inkluderingen hos både markägaren och lokalbefolkningen. Det handlar både om att vara med i beslutsprocesser och om att få erforderlig ekonomisk kompensation. Ska hela Sverige leva kan vi inte dränera landsbygden på resurser utan återbetalning.

Regeringen bör utreda förutsättningarna för att höja mineralersättningen, samtidigt som den del av ersättningen som i dag tillfaller staten i stället bör gå till de lokalsamhällen vars närmiljö påverkas av utvinningen. Det här är centralt för att vi ska utvecklas som demokratisk och hållbar mineralnation.

I avsnittet om mineraler yrkar jag bifall till reservation 3.

Uran, fru talman, tillhör aktiniderna, en serie grundämnen, 15 stycken, med mycket höga atomnummer. Själv hade jag en minnesramsa när jag 1993 pluggade kemiteknik på Chalmers. Den löd så här: Akta pappa, uppmanar nappungdjurets amerikanska kammarbjörks chef, Einstein fumlar med Noras lår – ingen kanonramsa, men jag kommer ihåg den och vet vad den betyder. ”Lår” i slutet betyder lawrencium; ”uppmanar” är uran.

Uran är ett grundämne med olika isotoper, det vill säga olika antal neutroner i kärnan. Det är dock alltid 92 protoner. Det är viktigt att komma ihåg att naturligt uran är en blandning som till 99,3 procent består av uran-238. Resten är uran-235 och en liten yttepyttedel uran-234. Det är uran-235 vi vill åt, och eftersom det är så låga halter i naturligt förekommande uran behöver det anrikas. Kärnkraftverken behöver en halt på bortåt 3 procent. Det uran vi får upp måste alltså alltid anrikas, renas och så vidare.

Sedan, fru talman, kommer vi till förekomsten av uran. I Sverige förekommer uran spritt i berggrunden, främst i alunskiffer i fjällkedjans randområden, Västergötland, Närke och Skåne. De största mängderna finns i låghaltig alunskiffer, medan de höga halterna finns i urberget i Jämtland och Norrbotten.

De största fyndigheterna är knutna till alunskiffer inte minst i Billingen utanför Skövde i Västergötland. Dessa skiffrar innehåller ganska stora mängder uran, men halterna är mycket låga.

Fru talman! Brytning av uran i alunskiffer är starkt förbundet med stora miljö- och hälsorisker. För Centerpartiet är det helt givet att vi inte ska bryta uran i Sverige. Vi ska inte heller bryta alunskiffer. De hälsorisker som finns för närboende är alldeles för stora. Osäkerheterna är för stora. De risker som är kopplade till förorenat grundvatten och till lantbruk överstiger vida de eventuella positiva effekterna.

Vi är glasklara här: Nej till uranbrytning i Sverige!

På partiets stämma i november 2025 fattade vi beslut om att verka för ett specifikt förbud mot all utvinning av mineraler och metaller ur alunskiffer. Vi håller oss som parti till våra interna demokratiska processer, fru talman, och följer naturligtvis partistämmans mening.

Däremot är en viktig poäng – för att knyta an till inledningen av mitt anförande – att Sverige måste bli en mer utvecklad mineralnation. Därför ser vi att det kan vara möjligt med så kallad sekundärutvinning av uran, det vill säga när metaller och mineraler har brutits och uran är en biprodukt. I de fallen ser vi det som möjligt att ta till vara spillet, inte minst med tanke på resurshushållningsperspektivet.

Fru talman! Precis som vi värnar människors hälsa och miljö värnar vi människors rätt att uttrycka sin åsikt och vara med och bestämma i frågor som rör deras omgivning. I fråga om uran måste det kommunala vetot ligga kvar, nu när regeringen släppt upp dammluckorna för brytning av uran i Sverige. Det kommunala vetot har historiskt utgjort ett viktigt instrument för att säkerställa lokal demokratisk förankring i ärenden med betydande miljömässiga och samhälleliga konsekvenser.

Regeringen har aviserat förändringar i regelverket kring uranbrytning, samtidigt som en snabbutredning om förbud mot brytning i alunskiffer pågår. Eftersom en betydande del av potentiella uranförekomster i Sverige är kopplade till just alunskiffer aktualiserar detta behovet av en samlad analys.

Eventuella förändringar av det kommunala vetot bör inte genomföras förrän den pågående snabbutredningen om alunskiffer är avslutad, remissinstansernas synpunkter har inhämtats och regeringen har redovisat en helhetsbedömning av konsekvenserna.

Fru talman! Vi är färdiga med dålig lagstiftning i Sverige!

I detta anförande instämde Birger Lahti (V) och Katarina Luhr (MP).

Fru talman! Om det är någon gång man som svensk blir riktigt stolt är det när man blickar ut över svenskt näringsliv och noterar historien. Vi har många globala företag, och vi är som ett litet land uppe i norra Europa väldigt beroende av en intensiv exportindustri.

Europeiska unionen har kommit att bli helt central för Sveriges möjligheter att utvecklas ekonomiskt och få tillväxt. Vår export till EU utgör 75 procent av vår totala export. EU är den inre marknad som vi kan verka på. Att vi har ett starkt Europa och att Sverige är en stark röst i Europa är helt centralt för svensk förmåga att fortsätta utvecklas ekonomiskt.

Jag kommer i mitt anförande även att beröra något så märkligt som termodynamikens andra huvudsats; jag återkommer till det.

Det finns några orosmoln ute i världen och på hemmaplan. Vi fick i dag en nyhet om hur det står till med demokratin i världen genom en undersökning från projektet Varieties of Democracy. I den meddelas att det aldrig har funnits så många länder som avdemokratiseras samtidigt som precis nu.

Demokratin i världen är tillbaka på 1978 års nivåer för den genomsnittliga globala medborgaren. Världen har 92 autokratier – icke-demokratier – och 87 demokratier i slutet av 2025. Men den kanske mest braskande siffran är att endast 7 procent av världens befolkning lever i liberala demokratier.

Om vi blickar ut över Atlanten mot det stora landet i väst, USA, ser vi till exempel att president Donald Trump själv har fattat 225 beslut om nya lagar via sin möjlighet med presidential executive orders. Samtidigt har kongressen bara beslutat om 49 lagar under samma period.

För Sveriges del ser det betydligt ljusare ut, men här finns också orosmoln. Vi är visserligen tvåa på listan över länder med högst demokratiindex, men det vi har sett under mandatperioden manar till viss eftertanke och viss oro.

När vi ska anta ny lagstiftning har Lagrådet i många fall haft anmärkningar. I propositioner som kommer från regeringen har man inte lyssnat på Lagrådet eller på remissinstanser. Regeringen försöker gena i kurvorna, ha kortare handläggningstider och ha kortare och mer genomgripande utredningar.

Det här är såklart väldigt oroande inför framtiden. Det gäller inte minst för ett näringsliv som behöver ha en regelbaserad ordning med ordning och reda och kunna känna tillit till politiken. Det är här vi kommer in på termodynamikens andra huvudsats.

Det är betydligt lättare att skapa oordning än ordning. Termodynamikens andra huvudsats stipulerar att den naturliga vägen går mot oordning. Tänk själv när ni var små och byggde ett legotorn som var två meter högt. Det tog längre tid att bygga ett två meter högt torn än att riva ned det. Ett annat exempel är när man blandar mjölk i kaffe. Det är betydligt lättare att blanda ut mjölken i kaffet och få en beige blandning än att efteråt separera dem. Det blir ökad oordning.

Det här är djupt riskabelt för näringspolitiken. Se bara på urbaniseringen. Det är en kraft som gör att vi får större skillnader mellan stad och land. Hur slår det på vår ekonomi och vår sammanhållning i det långa loppet? Vi ser vilken inverkan isolationistisk och nationalistisk politik har på världshandel. Vad kommer det att göra med vår möjlighet till tillväxt? Vi ser det också i näringspolitiken. Vi har konkurrenslagstiftning, arbetsmiljölagstiftning, den gröna omställningen och ett jämställt företagande för att hålla rörelsen mot kaos stången.

Vi i Centerpartiet har under mandatperioden valt att fokusera på fyra områden för vår näringspolitik.

För det första handlar det om kedjan forskning, innovation och företagande. Jag återkommer till det.

För det andra vill vi ha en omställning, både en grön omställning och en AI-omställning. Det är de två stora globala trenderna som svenskt näringsliv måste ta till sig till hundra procent.

För det tredje vill vi minska de geografiska skillnaderna i företagandet. Det ska vara lika villkor oavsett om du bor på en liten ort eller om du är lokaliserad i ett innovationskluster i Stockholm eller Göteborg.

För det fjärde vill vi se ett ökat fokus på regelförenklingar. Regeringen har därvidlag gjort ett antal goda insatser. Vi skulle vilja gå längre.

Man har i dag tre olika råd för att förbättra regelhanteringen. Det är i sig dråpligt att man krånglar till det och har tre råd som kan ge olika råd och har olika slags uppgifter. Vi skulle önska att det i stället fanns ett råd som hade ett större mandat.

För forskning, innovation, startup- och scaleup-företag och kommersialisering behöver vi fokusera tydligare på att ge ökad frihet till forskarna i forskningssteget. Vi behöver vara beredda på att nio av tio projekt misslyckas och se att det är värt risken. Det behövs större frihet i forskningen än vad vi har i dag.

Vad gäller innovationsdelen och startup- och scaleup-delen får vi kanske får räkna med ett 50-procentigt utfall. Det är helt okej att skattemedel används till det här eftersom hälften av projekten som kommer att genomföras kommer att kunna leda till fantastiskt goda affärer.

När det däremot gäller kommersialisering och företagande behöver vi vara mer vaksamma och noggranna än vad vi är i dag och inte ge ut pengar på ett sätt som under senare tid kanske skett lite slarvigt.

Forsknings-, innovations- och företagskedjan är helt beroende av att alla tre delarna är lika starka och att det finns en sömlöshet dem emellan.

Sedan finns det en annan aspekt. Ibland har vi organiserat oss tokigt. Vi vet att om det ska bli ett riktigt bra företagande efter att en idé uppstått i antingen ett forskningslabb eller ett garage någonstans ska idén följa människan. Vi kan inte lämna över en idé från ett forskningslabb till ett institut och sedan till ett företag. Det försvinner på vägen. Ändå har vi organiserat oss så.

Vi behöver ha en organisering som vilken företagare som helst själv begriper. Kommer man på en idé är det man själv som måste ta den i hamn. Jag känner till exempel viss tveksamhet till vår organisering runt institut. Vi har ett antal förslag där, och jag vill yrka på stöd för reservation 3 i betänkandet.

Slutligen, fru talman, handlar det om hur vi får fart på ekonomin. Egentligen är det tre delar vi behöver fokusera hårdare på. Det handlar om utbildning, arbetskraftsinvandring och större inkludering. Vi vill se ett mer jämställt företagande – ett företagande där vi ser hur våra utrikes kompetenser tydligare kommer till sin rätt och som också utjämnar skillnaderna mellan stad och land.