Jytte Guteland

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Det är möjligt att det finns en trötthet, en desperation och en glädje hos en liberal minister som känner sig pressad. Det brukar vara så mot slutet: att man kan uppvisa glädje i desperation. Det tänker jag är naturligt. Det är troligtvis inte lätt just nu att vara liberal. Men ni har också satt er i knät på till exempel Sverigedemokraterna, och det fungerar väldigt dåligt för den politik som ni säger er företräda.

Jag kan tycka att det är spännande att diskutera med en minister som uppvisar olika känsloyttringar varje gång – det kan bli spännande. Men det betyder inte att det är seriöst att en person som är ansvarig för den arbetslöshetssituation vi har skyller på individerna när det är så många unga som får möta arbetslösheten efter studentfirandet.

Jag vet inte vilken verklighet som arbetsmarknadsministern befinner sig i, men när jag har varit ute och knackat dörr har jag mött många ungdomar som är oroade. Jag tror att detta kan vara en förklaring till att Liberalerna inte får så gott stöd i opinionen. Ett tips är därför att inte vara arrogant inför den arbetslösheten.

Nu går jag tillbaka till klimatpolitiken. Klimatpolitiken och svenska företag hänger ihop. Det handlar om att en tydlighet i klimatfrågan är bra för svenska investeringar och svenska jobb. Vi vet att stora industriaktörer och starka fordonstillverkare längtar efter en tydlighet och en reformiver på klimatområdet. Dessa företag vet nämligen att det är bra att stå längst fram i utvecklingen och vara den som kommer med den nya tekniken och introducerar den på marknaden. Det finns ingen väg tillbaka. Den fossila nostalgin är att svika inte bara planeten utan också svenska jobb.

(Applåder)

Fru talman! Detta gav onekligen ett piggare intryck, men jag är inte säker på att ministerns utspel om den fantastiska jobbpolitiken kommer att mötas med jubel av svenska folket. Den ungdomsarbetslöshet som vi just nu ser innebär att det är många som nu viftar med sina studentmössor på studentflaken som kommer att gå rakt ut i arbetslöshet.

Att man är glad som minister spelar faktiskt ingen roll. Det som spelar roll är vad man levererar. Här har vi 100 000 fler arbetslösa. Otroligt många unga får möta vuxenlivet som arbetslösa beroende på att den här regeringen saknar en ekonomisk politik och en arbetsmarknadspolitik som gör Sverige rustat för framtiden. En stor del av den rustning som Sverige skulle behöva handlar om att gå före i klimatarbetet när det gäller den gröna tekniken och de innovationer som leder till att svenska företag lyckas.

Om den vikarierande klimat- och miljöministern inte tror på oss socialdemokrater när det gäller att det är regeringen som står ensam med sin klimatpolitik kanske det är mer intressant för ministern att lyssna till den oro som tunga industribolag, som SSAB, LKAB och Vattenfall, uttrycker. Det är stora projekt som inte får det stöd som behövs för att man ska kunna leda klimatomställningen i den takt som är viktig för att vi ska klara klimatet.

Flera företag inom fordonsindustrin har också uttryckt att de oroas över de svajiga signaler som regeringen ger när det gäller klimatet. Det handlar om mål – den ena dagen är man för ett transportmål, och den andra dagen är man det inte. Men det handlar också om hur man talar om klimatet. Den ena dagen verkar det vara viktigt att Sverige är ledande, och den andra dagen är man kritisk till en klimatpolitik och gör sig rolig över till exempel oppositionspartier som vill öka takten.

Det är inget tydligt ledarskap som svenska företag som vill investera och tro på framtiden kan hänga upp sina investeringar på. Då är det klart att man tvekar, och det är klart att det går långsammare.

Även finanssektorn, med storbanker som SEB, Nordea och Swedbank, har uttryckt att en osäker politik gör det svårare för dem att bedöma risker när det gäller långsiktiga utlåningar till gröna projekt.

Miljö- och klimatministern kan försöka attackera delar av mitt inlägg, göra utspel och verka ivrig. Men faktum kvarstår. De här företagen är oroade över det bristande ledarskapet när det gäller klimatet. Där måste ministern ge svar. Vad ska regeringen göra för att öka takten i klimatarbetet? Företagen förtjänar svar. Svenska folket förtjänar svar. Och alla de som oroas över att vi nu har mer extremväder och inte klarar Parisavtalet förtjänar också svar. Vad gör den svenska regeringen för att öka takten?

Fru talman! Jag tackar vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz för svaret.

Sverige har med tidigare regeringar varit ett föregångsland i klimatarbetet, tack vare tydlig politik, ambitiösa mål och regeringar som har velat prioritera arbetet. Men den nuvarande regeringen har sett till att klimatarbetet har gjort halt.

Men jag vill i den här debatten fokusera på konstruktiva förslag och också tala om vad vi socialdemokrater vill. Vi tycker att det är viktigt att Sverige ökar takten på klimatarbetet, och vi presenterar en politik som bygger på statliga investeringar, social rättvisa, en aktiv industripolitik och förslag som medför att Sverige får fler jobb och färre arbetslösa. Vår politik syftar inte till att lägga det ekonomiska ansvaret ensamt på hushåll, tvärtom. Vår politik syftar till att skapa fler jobb och möjligheter för alla dem som är arbetslösa i Sverige i dag att kunna ta de jobben. Vi vill skapa möjlighet att dela på de kostnader som omställningen betyder och se till att alla de ekonomiska fördelar omställningen innebär tillfaller samhället och det svenska folket.

Vi socialdemokrater har förslag för att göra elbilen billigare och tillgänglig för fler. Vi har förslag om Sverigebränsle, som innebär att vi får en tydligare och bättre politik också för de äldre bilarna. Vi har förslag för kollektivtrafik och godstransporter. Vi har stöd till industrins omställning.

Vi satsar på en bred energiöverenskommelse. Det hade vi velat se, men vi fick kalla handen. Vi satsar på klimatberedskap. Vi skulle också vilja se klimatanpassning när det gäller det nationella klimatpolitiska ramverket. Vi satsar på en ökad miljöbudget.

Vi har reformer för att öka takten i klimatarbetet. Vi är ivriga att göra det. Men den här regeringen verkar trött. Och kanske är det så att man blir trött när det är två stora områden som den kollektiva regeringen och statsministern inte prioriterar. Ministern Britz har nämligen fått ta över två områden som med rätta har fått extremt stor kritik: en insomnande klimatpolitik och en arbetslöshet som ökar varje dag. Vi har 100 000 fler arbetslösa med ministern Britz.

Efter nästan fyra år med nuvarande regering har utsläppen ökat, som en direkt konsekvens av regeringens politik, och Sverige har förlorat sin ledande position i EU. Flera myndigheter varnar för att Sverige inte kommer att nå klimatmålen till 2030, vilket vår talesperson Åsa Westlund just poängterade i sin interpellationsdebatt.

Svenska företag är oroade över hur dåligt det går i det svenska klimatarbetet. Det hämmar svenska affärsmöjligheter. Det hämmar jobb för svenska företag. Styrmedelsutredningen, som fick arbeta i ungefär två och ett halvt år, kunde ha kommit med förslag som regeringen hade kunnat påbörja arbetet med. Men utredningen fick uppdraget att presentera något otroligt sent i mandatperioden. Den blev dessutom försenad. Nu verkar det som om regeringen inte ens är intresserad av utredningens arbete. Man verkar inte ens vilja ta i det med tång.

Min fråga är: Hur har den vikarierande miljö- och klimatministern tänkt öka takten i klimatarbetet när det finns noll reformagenda och det signaleras en otrolig trötthet från den överbelastade arbetsmarknads- och klimatministern?

(Applåder)

Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att det ska vara tryggt att bli gammal i Sverige. Du ska bemötas med respekt och värdighet, känna att det spelar roll och att det finns tid för dig som blir äldre. Jag tror att det är många som tycker så. Men frågan är hur man agerar för att det ska bli verklighet.

Jag tittade på en film som heter Det omätbara. Den beskrev hur utvecklingen i Sverige har varit under väldigt lång tid och hur många i hemtjänsten nu rusar för att hinna med minutschemat och hinna förbi väldigt många äldre under en dag. Det är väldigt långt från den värdighet, den respekt och den kvalitet som politiken säger sig vilja leverera.

Vi socialdemokrater vill ta tag i detta. Vi ser vilken utveckling Sverige har haft. Vi ser att de äldre i dag blir lidande av det. Vi ser, precis som interpellanten tog upp, att det finns ett generationskontrakt som i dag tyvärr många gånger är brutet.

Vi är också många som i vår vardag upplever att vi har äldre som sitter ensamma på boenden och undrar varför ingen kommer och pratar med dem eller varför det är så långa dagar. De får kanske inte heller hjälp med sin hygien under väldigt lång tid.

Vi behöver göra någonting åt det. Det behövs ett äldreomsorgslyft. Vi socialdemokrater vill ha ett äldreomsorgslyft. Vi vill stärka bottenplattan genom statsbidragsfinansieringen i den kostnadskris vi har. Vi vill också ha ett äldreomsorgslyft.

Vi gör en rad satsningar för att stärka livskvaliteten för de äldre i Sverige. Det är obegripligt varför regeringen inte tycker att det är viktigare att satsa på äldreomsorgen än på dem som har allra högst inkomster.

(Applåder)

Herr talman! Tack till riksdagsledamoten Lindh för den här viktiga interpellationen! Tack också till äldreministern för att hon är här och debatterar detta med oss!

Jag vill börja med att understryka hur viktigt det är med svensk äldreomsorg och att vi har tillräckliga resurser för att möta äldres behov. Jag tycker att interpellanten väldigt väl beskriver varför detta är så viktigt. Jag har själv arbetat i äldreomsorgen när jag var yngre, och jag är nu i den åldern att jag har en mamma med behov av hjälp på boende. Jag möter alltså äldreomsorgen i min vardag, och jag vet hur hårt personalen arbetar för att hjälpa våra äldre.

Samtidigt är det svåra utmaningar. Jag tänker inte minst på all den tid som många äldre befinner sig i ensamhet. Inte minst om man har stora vårdbehov blir man väldigt isolerad och är beroende av att det finns personal som har tid, inte bara för omsorgen utan också för att prata, gå den där promenaden och försöka hitta på något så att dagarna inte blir så fruktansvärt långa.

Med socialdemokratisk politik hade vi haft mer pengar till svensk äldreomsorg. Vi satsar nära 2 miljarder mer på äldreomsorgen. För oss är detta ett prioriterat område. Vi vill ha fler kollegor för äldreomsorgens personal.

Kommunal uppger att 43 procent av personalen säger att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Man upplever press och stress och har inte alltid möjlighet att vara där för de boende eller hemma hos någon.

Vi vill att fler ska kunna äta en söndagsmiddag med lite guldkant. Vi vill att fler ska kunna komma ut på en promenad. Vi vill att fler ska uppleva att man kan ha ett samtal, att det inte bara handlar om att överleva.

Det är därför resurser spelar roll. Det är därför den här interpellationen är så viktig. Regeringen väljer nämligen att prioritera skattesänkningar för dem som har allra mest i samhället framför att ge kommunerna de förutsättningar som behövs.

Äldreministern beskriver hur hon brinner för de äldre och att de är det allra viktigaste för henne. Om det är på det sättet måste det pågå en ordentlig strid i regeringen om vad som är viktigast. Var gör pengarna mest nytta? Gör de mest nytta hos de allra rikaste i befolkningen, eller gör de mest nytta för alla de äldre som i dag inte får komma ut på en promenad, för alla vars dagar är oändligt långa och för alla som sitter ensamma och väntar på att någon ska komma och prata med dem?

(Applåder)

Herr talman! Ministern verkar så nöjd. SD-regeringen sa att man skulle föra en ansvarsfull politik. När ministern står här och svarar på våra frågor är han nöjd. Det är svårt att förstå.

Det är 100 000 fler arbetslösa, och många tusentals fler hos Kronofogden. Sverige ligger i bottenligan i tillväxt när man jämför med EU-länderna. Regeringen borde vara allt annat än nöjd.

Kanske fick vi lite vittnesmål om det i debatten då ministern uttryckte att reformutrymmet för nästa mandatperiod är intecknat. Någonting i den stilen var det han sa.

Man har alltså tömt visthusbodarna. Nästa regering får det svårt att kunna hjälpa svenska folket framåt. Är det den ansvarsfulla politiken från SD-regeringen? Det undrar vi socialdemokrater.

Vi undrar också varför svenska folket ska lita på en regering som sa att man skulle ta ansvar för ekonomin.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Det är en motsättning, för det är ju skattemedel som inte investeras i svenska jobb och svenska företag utan i stället läggs på projekt som Riksrevisionen i dagsläget bedömer vara osäkra och icke transparenta och som dessutom inte bedöms på en sjyst grund, eftersom flera delar av de kostnader vi ser i projekten inte mäts, såsom administrativa kostnader.

Jag vill också, en dag som denna när Styrmedelsutredningen har presenterats, hänvisa till att klimatministern, som nu kommer att återinträda i rollen, många gånger har sagt att hon vill se att man sprider äggen och har flera ägg i korgen och att det är Styrmedelsutredningen som ska komma med äggen. Men de ägg som Styrmedelsutredningen har presenterat är väldigt lika de ägg som vi har förespråkat när det gäller till exempel elektrifiering.

Regeringen monterade ned elbonusen. De som ville investera i en ny elbil kände att konjunkturen och denna nedmontering, som inte följdes av något annat, blev en dubbelsmocka. Och nu, efter att ha pratat om de där äggen i fyra år, kommer man och säger: ”Det ägget vill vi ha.” Men det var ju en korg med ägg, och inget av dem verkar falla ledamotens partiledare i smaken – möjligen elektrifieringen, men det hade hon ju kunnat fråga oss om redan från början. Det är bara att kopiera vår politik.

I stället har Liberalerna satt sig i knät på Sverigedemokraterna. Kanske är det där skon klämmer, för det verkar ha blivit en äggröra av Styrmedelsutredningen också för Liberalerna.

Min fråga är: Vad ska ledamoten och hennes liberaler göra för att vända de utsläpp som har ökat med den här regeringen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Nilsson för anförandet. Det känns viktigt att tala med ledamoten Nilsson om klimatpolitiken då det är Liberalerna som innehar klimatministerposten och därmed ansvaret på området.

Det finns många frågor att ställa när det gäller de internationella klimatkrediterna, inte minst eftersom den vikarierande klimatministern också är ansvarig för arbetsmarknaden. Arbetslösheten har ökat under sittande regering, och Sverige har fått 100 000 fler arbetslösa. Samtidigt görs det väldigt få arbetsmarknadspolitiska insatser och satsningar på det som skulle kunna vända utvecklingen.

Näringslivet har uttryckt att klimatpolitiken är otydlig och att det försvårar möjligheten att investera för framtiden eftersom investeringarna kan bli kostsamma om de företag som inte investerar gynnas av politiken. Det blir en alternativkostnad för företagen.

Min fråga är därför: Hur kan det vara smart att investera i osäkra internationella projekt framför att investera i svenska företag som har tekniken och leder utvecklingen, precis som ledamoten Nilsson sa i talarstolen? Varför vill man inte vässa den teknikutveckling svenska företag har, undanröja den höga arbetslösheten och se till att skattemedel investeras klokt och inte utanför Sveriges gränser i projekt som inte är transparenta?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för förklaringen.

Det är självklart så att revision är viktigt. Det är viktigt att ta del av det revisionen säger och förändra politiken utifrån det. Nu var ju detta en ganska stor sågning av de internationella projekten, så det kanske snarare handlar om att flytta hem de här pengarna. Hur regeringen avser att följa upp detta vore dock intressant att höra. Vilka nya direktiv kommer vi att få se för att det ska bli ordning och reda på det här icke-transparenta området?

Min andra fråga handlade om jobben, och där fick jag inget svar. Vi har skyhög arbetslöshet i Sverige. Det är 100 000 fler arbetslösa med SD-Tidöregeringen, och det har varit mycket svåra tider både för vanliga löntagare och för företagare, som ser sitt livs arbete gå i graven. Det är väldigt många konkurser. Frågan är varför regeringen väljer att lägga en så stor del av äggen i en korg utanför Sveriges gränser i stället för att investera i det som skulle kunna vara en motor för omställning och för svenska jobb.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Ottosson för anförandet. För mig är det viktigt att tala med en ledamot vars parti är regeringsbärande i den här frågan.

Riksrevisionen visar att de internationella klimatkrediterna har stora brister i dag. Det är svårt med transparensen. Vi har bekymmer med att man inte redovisar de administrativa kostnaderna och att det därför inte blir jämförbart med motsvarande svenska projekt. Riksrevisionen framhåller också att det är svårt att bedöma långsiktigheten i projekten – man kan investera i elmopeder i Ghana som kanske blir teknikskrot ett par år senare; man vet inte vad som kommer att hända i framtiden med bensinpriser och så vidare. Andra bekymmer som Riksrevisionen lyfter fram är att det finns en alternativkostnad när det gäller svenska jobb.

Med tanke på allt detta i Riksrevisionens rapport vill jag fråga ledamoten varför regeringen envisas med att tycka att det här är en betydande del av Sveriges klimatpolitik. De här pengarna skulle ju kunna göra så mycket mer nytta hemma.

Jag tänker också specifikt på Kristdemokraterna, som faktiskt innehar chefsposten på Klimat- och näringslivsdepartementet. Det är skyhög arbetslöshet, och konkurserna har stått som spön i backen. Finns det inte ett intresse från Kristdemokraterna att vända den här utvecklingen och investera i en klimatomställning som kan leda till fler jobb i Sverige?

Herr talman! Kinnunens inlägg visar att det är lätt att bli fartblind när man har makt. Det är lätt att tycka att 150 miljoner är lite pengar när man rör sig på de höjderna. Men för många av oss är 150 miljoner fortfarande mycket pengar. De hade kunnat investeras i en omställning som gör nytta för svenska jobb och för möjligheten för arbetslösa att få jobb i Sverige.

Men för Kinnunen är 150 miljoner någonting men kan slarva bort i icke-transparenta och osäkra projekt. Så går det ibland när makten gör en lite vimsig och man tänker: Det spelar ingen roll längre.

Jag tror att de flesta svenskar tycker att det är vansinnigt mycket pengar.

Vad gäller transparens tycker vi att alla projekt ska ha det; vi kämpar för det. Men här tycker Sverigedemokraterna plötsligt att det är oviktigt när det gäller ett projekt. Vilka andra projekt är det oviktigt att ha transparens kring? Handlar det bara om när Sverigedemokraterna själva tycker att något är bra? Behöver det inte vara transparent då? Är det så vi ska tolka det?

Huruvida det är mycket eller lite handlar ju också om vad fler länder gör. Det handlar inte bara om Sverige. Om alla EU-länder gör på samma sätt blir det mycket pengar. Detta blir ett sätt att outsourca klimatpolitiken och därmed outsourca möjligheten att ligga längst fram i teknikutvecklingen, med de jobb som skulle kunna leda vår kontinent till större framgång. Är det inte viktigare för Sverigedemokraterna att svenskar får jobb och att vi investerar svenska skattemedel i de projekt som vi vet är lönsamma och som ger svenska jobb än att få göra sig rolig över klimatpolitik?

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten Kinnunen för engagemanget för vår klimatpolitik! Det saknas ju engagemang för klimatpolitiken hos SD-regeringen, Tidöregeringen, så det är spännande att följa debatterna. Det är svårt att förstå vad Sverigedemokraterna vill.

Vi är tydliga. Vi säger att vi vill att utsläppsminskningarna sker i Sverige och gynnar svenska företag och svenska arbetstillfällen. Det är bra för planeten att vi går före, inte minst när det gäller den teknik som är allra svårast – den som Sverigedemokraterna verkar vilja negligera och som verkar få dem att vilja stoppa huvudet i sanden.

Vi tänker att vi behöver längre tid och att det därmed är viktigt att de duktiga företagen och industrierna i Europa går före. Det som är oroande med de internationella krediterna är att de sker utanför EU. Även om varje land investerar mindre blir det tillsammans ändå ganska stora delar av EU:s klimatpolitik som man outsourcar utanför EU:s gränser.

Det finns inget fel med att i internationella projekt vilja hjälpa till med teknikutveckling i länder som har behov av det, men då får man se det som en krydda som går utöver det vi gör hemma.

Skillnaden mellan oss socialdemokrater och Sverigedemokraterna är ju att vi tror att omställningen är bra för våra möjligheter att ligga i framkant när det gäller innovation och ny teknik. Vi tror också att det leder till fler jobb. De flesta utredningar pekar ju i den riktningen. EU:s konsekvensanalys kring omställningen visar att det blir pluseffekter för svenska jobb.

Min fråga till Sverigedemokraternas ledamot är varför Sverigedemokraterna till varje pris vill investera svenska skattemedel i osäkra projekt i stället för att satsa på svenska jobb.

Herr talman! För tydlighets skull: Jag yrkar bifall till reservation 1 i vår motion.

Klimatkrisen innebär fler naturkatastrofer: svåra stormar, torka, översvämningar och hetta. Den driver på artdöd, skakar om jordbruk, skapar konflikter om knappa resurser och driver slutligen människor på flykt och till fattigdom.

De värmeböljor vi har numera känner vi av också i Europa – de är påfrestande för många. Att det är 35 grader i London i maj är inte alls normalt. Även i Sverige har vi drabbats under senare år. Det har varit klimatrelaterade bränder och översvämningar, och många lantbrukare har fått se sina skördar gå upp i rök.

Den brittiska rapporten Global biodiversity loss, ecosystem collapse and national security är framtagen av bland annat MI5 och MI6. Rapporten slår fast att ekosystemkollaps utgör ett reellt hot mot den nationella ekonomin och säkerheten. Man varnar för att ekosystemen riskerar att kollapsa runt 2030.

Vi socialdemokrater ser detta, och vi vill leda omställningen. Vi ser det som nödvändigt för planeten, bra för svenska jobb och viktigt också när det handlar om klimaträttvisa.

Sverige har en extremt viktig roll i den omställning som vi är mitt uppe i. Vi spelar en roll när det gäller att stödja investeringar i industri, fossilfria energisystem och transportinfrastruktur. När staten tar den rollen ges rätt förutsättningar för företag att utveckla den gröna tekniken. Det är bra för svensk konkurrenskraft.

När det gäller de internationella insatser som vi talar om här i dag är den faktiska klimatnyttan ofta betydligt svårare att mäta, och den är svårare att följa upp jämfört med det som sker inom Sveriges gränser. Det betyder inte att insatserna inte ska göras, men det betyder att vi, om vi vill vara säkra på resultaten och se till att svenska jobb gynnas, måste se till att göra de stora utsläppsminskningarna här hemma. Med den så kallade artikel 6-politiken finns det nämligen en risk att vi investerar i projekt som blir kortsiktiga och svåra att följa upp och som därmed innebär svenska skattemedel i sjön.

För oss socialdemokrater är det viktigt att de internationella projekten bidrar till en långsiktig omställning i värdlandet. Det är också viktigt att värdlandet, den stat vi investerar i, har tillräcklig administrativ kompetens, kapacitet och stabilitet för att säkerställa att utsläppsminskningarna blir verkliga och verkligen gör skillnad för klimatet – och förstås också för det land där vi investerar.

Vi socialdemokrater anser att användningen av internationella krediter ska vara tydligt begränsad. Det är också det som Miljömålsberedningen har sagt. Vi tycker också att det är viktigt att lyssna till Riksrevisionen när de beskriver att kostnaderna för de internationella klimatinvesteringarna måste redovisas mer transparent. Det handlar också om svenska skattemedel. Administrativa kostnader behöver också tas med i kalkylen så att vi vet vilka verkliga kostnader vi har och vad alternativkostnaden är – det vill säga vad vi i stället hade kunnat investera i svenska jobb, i svenska företag, som just nu skriker efter tydlighet i klimatpolitiken.

Herr talman! Svenska företag är oroade över den svaga klimatpolitiken i Sverige just nu. Regeringen har prioriterat osäkra projekt internationellt i stället för att satsa på de duktiga svenska företag som vi har i det här landet, som redan ligger långt framme i teknikutveckling. Det medför att svenska företag blir osäkra: Kommer investeringarna att betala sig, och kommer de att ge nytta? Eller ska vi låta bli det hela eller skjuta upp det?

Detta är farligt för Sverige. Det betyder ju att vi inte blir de ledande i klimatomställningen. Och vår historia bygger ju på att vi leder omställningen och att vi tror på framtiden. Nostalgi och att man biter sig fast vid gammal teknik kommer att leda till en väldigt dålig utveckling för oss, och svenska företag kommer att bli lidande. Inte minst drabbas också svenska folket, som just nu är arbetslösa med SD-Tidö-regeringen.

Vi i svenska folket sätter klimatet högt på agendan. Klimatet är ett av de politiska områden som väcker störst engagemang i föreningslivet och skapar oro i vårt land just nu. Man är orolig över att regeringen inte gör tillräckligt. Samtidigt är som sagt regeringens politik begränsad, otydlig och bakåtsträvande.

Länge pekade man på Styrmedelsutredningen. Man ägnade egentligen alla år åt att peka på att äggen kommer i den korg som Styrmedelsutredningen nu ska redovisa. I dag fick vi beskedet: Äggen i korgen handlar mest om att göra som vi i oppositionen har sagt, inte minst när det gäller att vara tydligare med reduktionsplikten. Detta kommer regeringen inte att lyssna på. Det vet vi redan.

Man har alltså skjutit upp någonting i nästan fyra år, och därefter vill man inte lyssna på utredningen. Det är skandalöst, faktiskt! Detta måste sägas i en debatt om klimatpolitiken.

Nej, det är dags för en ny klimatpolitik – en tydlig, ambitiös och rättvis klimatpolitik som gör planeten rättvisa, som gör svenska folket rättvisa och som betyder att vi investerar i den gröna tekniken som gör våra företag till vinnare i omställningen.

Vi har inte en dag att förspilla. Det är dags att byta ut den här regeringen och se till att detta blir verklighet.

(Applåder)

Herr talman! Till svar får jag höra att projekten visserligen inte är transparenta men att det är en mindre andel skattepengar som ska gå till projekt som vi inte vet om de fungerar. Det spelar ingen roll för ledamoten Kinnunen att det är svenska skattemedel som ska gå till projekt som är svåra att utvärdera och där transparensen är obefintlig.

Är det så jag ska tolka Kinnunen i hans analys av de internationella klimatkrediterna? Jag tycker att det låter väldigt oseriöst, och det låter inte som ett ansvarsfullt sätt att hantera svenska skattemedel.

Vore det inte smartare att satsa på projekt där man vet vad som kommer att hända och som har god effekt för svenska jobb?

Med Tidö- och SD-regeringen har vi fått extremt hög arbetslöshet. Det har blivit 100 000 fler arbetslösa. Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen efterlyser dessutom en tydlighet när det gäller klimatpolitiken, eftersom man inte får till investeringar om man inte vet att det kommer att löna sig framöver.

Därför är det mycket svårt att förstå varför Sverigedemokraterna tycker att det är bättre att rea ut pengar på en projektmarknad, där man inte vet vad som kommer hända, än att investera i trygga svenska jobb som kan bryta den arbetslöshet som Tidö- och SD-regeringen har skapat.

(Applåder)

Herr talman! Det är spännande att lyssna på ledamoten Kinnunen när han talar om klimat. Man kan få intrycket att det finns en vilja att arbeta med klimatpolitik, men det är ofta någon annan som ska göra jobbet, inte vi i Sverige.

Det var också spännande att lyssna när Kinnunen beskrev Riksrevisionens rapport. Man kan fundera på om vi har läst samma rapport.

Det vi kunde ta del av i Riksrevisionens rapport var att i de internationella insatserna är den faktiska klimatnyttan ofta svårare att mäta och följa upp jämfört med svenska insatser. Dessutom finns en risk att insatserna i första hand inriktas på lätta projekt i stället för mer långsiktiga åtgärder som skulle kunna ha lett till en strukturell omvandling.

Riksrevisionen nämner också att man inte tar med administrativa kostnader och att det därför inte är jämförbart med klimatpolitik på svensk mark.

Min fråga till Kinnunen är: Varför tycker Sverigedemokraterna att det är bra att pengar investeras i icke-transparenta projekt som inte är lätta att bedöma och som enligt Riksrevisionens rapport tar pengar ifrån svenska jobb?

Fru talman! Vi socialdemokrater vill att det ska vara tryggt att åldras i Sverige, och vi vill att äldreomsorgen ska präglas av respekt och värdighet och dessutom ha guldkant.

I dag ser vi en äldreomsorg som är underfinansierad, och vi vill inflationssäkra den. Vi ser en äldreomsorg där företag dränerar verksamheten på pengar för att få egna vinster.

Äldreomsorgsministern verkar vara väldigt lugn och nöjd, och om hon blir irriterad är det på oss socialdemokrater. Tänk om den ilskan kunde vändas till att i stället handla om att vilja göra någonting åt den situation som äldre drabbas av i det här landet! Jag tänker på moderatstyrda Täby, där vittnesmål berättar om Alice, som bodde hos omsorgsbolaget Vardaga. Hon fick bensår med larver i.

Jag tänker: Irriterar inte detta äldreomsorgsministern? Känns det inte i magen? Eller är det bara ilska mot oss socialdemokrater som äldreomsorgsministern känner? Det vill jag fråga.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga handlar om flaskhalsarna i elsystemet. Min kollega fick inte svar, och vi vill försäkra oss om att ministern har förstått frågan.

Det vi ser nu är att svenska elkunder betalar in stora flaskhalsintäkter. Samtidigt har många hushåll och företag, inte minst på landsbygden, drabbats hårt av höga elkostnader. Det som behövs nu är stabilitet och förutsägbarhet.

När vi satt i regering säkrade vi möjligheten att använda dessa medel till stöd. Vi lyckades också få till ett undantag för att skydda elkonsumenterna. Men den här regeringen har misslyckats med båda dessa delar.

Vad gör regeringen för att säkra att flaskhalsintäkterna går tillbaka till de svenska elkonsumenterna?

(Applåder)

Herr talman! Tack till vikarierande miljö- och klimatministern, Johan Britz, för den här debatten!

Jag vill börja med att säga några ord om Sverige och Sveriges förmåga till omställning. Vi har en historisk tradition av att vara modiga i omställningen. Företag som legat långt i framkant när det gäller teknisk innovation och företag som vetat vad framtiden har att erbjuda har brukat gå lönsamma in i framtiden. Det har berott på att Sverige har haft en tradition av att satsa på just dessa företag – genom en välutbildad arbetskraft, bra trygghetssystem och ett gott utbildningssystem men också genom tydlighet och samverkan mellan staten och företagen.

Allt detta har bidragit till att Sverige många gånger har varit ledande globalt – inom många områden. Trots att vi inte är en så stor stat i världen har vi lyckats med detta.

Nu ser vi ett brott i den traditionen. Vi har en regering som backar in i framtiden och som följer radikalhögern – här hemma med Sverigedemokraterna men också genom samarbetskompisar som åker till Trumpinfluerade tankesmedjor och lär sig vad Trump och Maga vill. Det är det samarbete som Liberalerna numera omger sig med.

Historiskt samarbetade vi också om klimatpolitiken – Liberalerna och Socialdemokraterna. Men Liberalerna har vänt sig bort från det och i stället satt sig i Sverigedemokraternas konservativa och populistiska knä. Jag tror att den vikarierande klimat- och miljöministern, tillika arbetsmarknadsministern, är mycket obekväm. Jag tror nämligen inte alls att det var drömmen när han gick med i Luf en gång i tiden, att företagen skulle se ned på det arbete som han nu genomför.

Herr talman! Jag uppfattar att ministern är obekväm i debatten, och jag tror att jag förstår varför. Jag tror nämligen att ministern har hamnat i fel sällskap och att det känns alltmer tydligt.

Jag har erfarenhet av att förhandla klimatpolitik på EU-nivå. Den numera ganska berömda klimatlagen var jag huvudförhandlare för, och jag arbetade också som min grupps förhandlare när det gällde utsläppshandeln – den som den vikarierande klimatministern nu upprepade gånger tar upp i debatten som en viktig hörnsten att försvara i klimatregelverket.

Jag är helt överens med ministern i den frågan. Vi socialdemokrater är helt överens med Liberalerna i den frågan.

För några år sedan samarbetade vi väldigt mycket, inte minst på EU-nivå, mellan liberaler, centerpartister och socialdemokrater – helt enkelt vi partier i mitten i klimatpolitiken – när det gällde hur man skulle utforma ett stabilt klimatregelverk. Jag vet, för jag var där.

I dag har Liberalerna i stället valt att sätta sig i knät på radikalhögern, samma radikalhöger som samarbetar med Trump och Magarörelsen i USA och funderar på hur man kan lägga USA:s intressen i EU:s lagstiftningsapparatur. Bland annat var det en ledamot från den moderata partigruppen EPP som åkte till USA och diskuterade hur man kunde urvattna EU:s klimatregelverk, något som borde uppröra liberaler. Jag tror att det är många liberaler som är upprörda över det. Det går ju stick i stäv med företagens intressen på EU-nivå och i Sverige.

Här hemma i Sverige märker företagen den förändring som Liberalerna har genomgått. Man irriteras över den, för det är miljardinvesteringar som många svenska företag antingen redan har gjort eller är på väg att göra som man nu blir osäker över. Det handlar om de tunga industriföretagen – LKAB, SSAB och Vattenfall – och också om fordonsföretag, framgångsrika sådana, som Volvo och Scania. De ser att det är osäkert hemmavid. Politiskt är det osäkert när Liberalerna har satt sig i knät på Sverigedemokraterna. I Kina är det å andra sidan tydligt att man ska ställa om.

Detta är en väldigt tråkig utveckling för svenska jobb. Det vore oändligt mycket bättre för Sverige och de svenska jobben och för att bryta arbetslösheten om den svenska klimat- och miljöministern var tydlig med att han vill förhandla med seriösa partier om en tydlighet i klimatpolitiken, att han avser att lyssna på Miljömålsberedningen, där en majoritet av riksdagens partier har ingått, att han vill stå upp för klimatmål som de svenska företagen vill se och att han också vill ha styrmedel som leder dit. Det hade varit ett ledarskap från den vikarierande klimat- och miljöministern. Kommer vi att hinna se det ledarskapet under de kommande månaderna?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, både det skriftliga och det muntliga här i kammaren.

Till att börja med tycker jag inte att jag får ett ordentligt svar på frågan. Vi är överens om att EU:s utsläppshandelssystem ska vara ambitiöst. Det är ett system som jag själv har arbetat med och förhandlat i Europaparlamentet. Det har varit och är viktigt att det prissätter utsläppen så att rätt incitament finns för omställning. Det är vi rörande överens om.

Min fråga gällde dock varför svenska företag oroas över den svenska klimatpolitiken. Det är alltså inte alla industriföretag eller energiföretag i hela EU som oroas på samma sätt över sina regeringar, utan det här handlar just om att tunga industriföreträdare oroas över att miljardinvesteringar kan komma att förloras om inte rätt incitament kommer på plats. Om fossil teknik lönar sig bättre än fossilfri sådan kommer ju miljardinvesteringar som tunga industriaktörer har gjort eller är beredda att göra inte att bli lönsamma.

Det finns en oro hos SSAB, LKAB och Vattenfall över att det inte finns någon tydlighet kring klimatpolitiken. På samma sätt finns en oro hos fordonstillverkarna. Såväl Volvo som Scania har uttryckt oro över att det inte är tydligt i politiken vad som gäller för klimatmålen och elektrifieringen.

Klimatmålen styr vilken typ av investeringar som stora och tunga företag kan och vill göra. Men om det inte är tydligt att det kommer att gå den vägen, att det lönar sig att elektrifiera, och om det går för långsamt kommer de företag som satsar där att förlora i framtiden. Så ska det givetvis inte bli. Men risken är att dessa företag i stället investerar i andra länder.

Volvos vd Martin Lundstedt sa i veckan att det nu finns risk att jobb och investeringar hamnar i Kina i stället för i Europa därför att de europeiska och svenska politikerna är inte tillräckligt tydliga. Det här är farligt, särskilt för svenska jobb.

Likaså bildas initiativ, till exempel Hagainitiativet, med flera företag som har gått samman och kräver tydlighet när det gäller klimatpolitiken. Och inom finansmarknaden har storbanker som SEB, Swedbank och Nordea uttryckt att det är viktigt att det syns att klimatinvesteringarna kommer att löna sig. Annars kommer man inte att våga satsa sina pengar i den framtida viktiga fossilfria industrin.

Alla dessa frågor är viktiga för jobben, och därför är det lämpligt att den vikarierande klimatministern också är arbetsmarknadsminister. Vi har skyhög arbetslöshet i Sverige i dag. De senaste arbetskraftsundersökningarna visade på 8,8 procent. Mer än en halv miljon svenskar är alltså arbetslösa. Det har blivit 100 000 fler med den här regeringen.

Regeringen slår ifrån sig och försöker visa att detta är något strukturellt; det handlar inte om alla människor och så vidare. Men faktum är att arbetslösheten har ökat med 100 000 personer med den här arbetsmarknadsministern.

Frågan i min interpellation är: Vill inte den vikarierande klimat- och miljöministern tillika arbetsmarknadsministern att vi ska ha en ambitiös klimatpolitik som också leder till fler svenska jobb så att vi kan bryta arbetslösheten?

(Applåder)