Christian Carlsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Karin Rågsjö också förtjänar ett tack från Tidösidan för sina insatser i riksdagen. Ledamoten sa här att hon inte var snäll men rättvis. Jag kan ändå säga att det finns vänsterpartister som är betydligt tuffare än Karin Rågsjö i debatten.

Även om Karin Rågsjö har ett väldigt målande språk och är frejdig i debatten upplever jag alltid att det är med glimten i ögat och att man också kan ha konstruktiva och trevliga samtal med henne utanför sammanträdesrummen eller plenisalen. Det uppskattar jag.

Du är inte bara en erfaren politiker som man kan lära mycket av, utan du är också en cool person och en cool politiker. Det visar du i debatten. Jag har uppskattat din tid här i riksdagen.

Varmt lycka till med det du tar dig för, men inte alltför mycket! Jag vet att du siktar på Region Stockholm. Tack så mycket!

Fru talman! Regeringen ser allvarligt på de stora bristerna när det gäller Ivos handläggningstider och tillämpningen av tillståndsplikten. Det är också därför socialministern under våren har haft en löpande dialog med generaldirektören på Ivo om just vikten av att den nya tillståndsplikten för tandläkare fungerar på ett ändamålsenligt sätt. Socialministern kan naturligtvis bättre än jag redogöra för detaljerna i hur den dialogen ser ut.

Att regeringen har agerat i den här frågan, lägger fram den här propositionen och kommer att fortsätta driva frågan är väldigt positivt, men vi är på intet sätt färdiga med detta. Jag tackar för alla konstruktiva förslag som Centerpartiet lägger fram kring detta. Eftersom problemen inte är åtgärdade ännu får vi väl se vilka frågor man kan ta vidare framåt. Det får vi återkomma till.

Fru talman! Precis som ledamoten Bergenblock säger är bakgrunden till att vi har fått den här tillståndsplikten på plats att vi tyvärr har en omfattande välfärdskriminalitet som infiltrerar våra verksamheter och att det har funnits ett behov av att införa tillståndsplikten för att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till vård och att kriminella inte mjölkar våra välfärdssystem. Men jag vill också tillstå att vi självklart måste vara självkritiska när vi ser att flera olika typer av tillstånd som införts inte implementeras på det sätt som politiken har tänkt sig.

Därför är det väldigt bra att vår socialminister har haft en nära dialog med Ivo. Det är bra att regeringen agerar och lägger fram det här förslaget. Sedan är det trots allt så att vi inte med det förslag som föreligger nu kommer att kunna åtgärda alla problem som har orsakats av Ivos långa handläggningstider och den otydliga och bristande implementering som har varit. Om man till exempel har skickat in en ansökan och redan fått sitt avslag kan vi inte åtgärda det. Det är först när den här lagen träder i kraft som de nya reglerna börjar gälla.

Detta gör att vissa aktörer hamnar i kläm. Finns det något man kan göra för att åtgärda detta får man naturligtvis fortsätta föra en dialog om det, men så är läget just nu. Det här innebär ett stort steg för att förbättra situationen för många av de privata tandläkarna.

Fru talman! Än en gång vill jag framföra att vi inte ignorerar remissinstanserna. Men det är på samma sätt som med forskning. Det finns forskare som kommer fram till olika slutsatser. Man kan inte blind för annat läsa bara en forskningsrapport och tänka att forskningen säger en sak och att man då gör som den säger. Jag hoppas inte att Vänsterpartiet är slav under remissinstanserna så att om man lägger ihop alla remissvar får Vänsterpartiets politiska uppfattning.

Det är trots allt så att det finns personer på dessa myndigheter som gör en bedömning, och de råkar göra en annan bedömning än vår regering. Det är vår regering som har fått mandat att styra landet, och det gör den.

Vad gäller Lagrådet utgår de från hur vi brukar göra i Sverige. Det är mycket som behöver göras annorlunda i Sverige när det gäller lagstiftning. Därför kommer vi med nya förslag som är banbrytande och som innebär verklig förändring. Då stretar Lagrådet ibland emot, men vi går vidare för att det gör Sverige bättre.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen och dess samarbetsparti läser självklart noga igenom de remissvar som inkommer inför beredning av propositioner. Men man behöver faktiskt inte hålla med remissinstanser.

Vad gäller Migrationsverkets förutsättningar att klara av uppdraget bedömer jag dem som goda eftersom man gör andra transfereringar då man tar emot pengar. Det här borde absolut gå att administrera av Migrationsverket.

SKR är en politiskt styrd organisation och styrs just nu av de rödgröna partierna. Det säger kanske något om deras svar.

Lagrådet tar inte ställning till politiskt innehåll. De ser till hur väl de tycker att det passar med hur lagstiftningen är uppbyggd.

Vi står för att vi tycker att det har varit orättvist. Om man är illegal invandrare i Sverige får man billigare tandvård än Sveriges äldre. Jag förstår inte att det finns rödgröna partier som kan försvara detta.

Jag förstår att alliansregeringen ville väl när den införde det här, men jag förstår också alla de äldre som har upprörts av det här när de själva måste vrida och vända på slantarna. De förstår inte varför de som har jobbat hela sitt liv och bidragit till välfärden måste betala mer för tandvård än folk som inte ens får vara här.

Vi står för att ta bort det här – alla gånger!

Herr talman! Det har blivit dags att göra upp med en orättvisa inom svensk tandvård, nämligen de särregler som har gällt asylsökande och personer som egentligen saknar rätt att vistas i Sverige.

I mars 2013 överlämnade den dåvarande regeringen en proposition till riksdagen som gick ut på att samtliga landsting skulle bli skyldiga att erbjuda personer som vistades i Sverige utan tillstånd nära nog gratis tandvård. Vuxna asylsökande men också utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd har nu rätt till tandvård som inte kan anstå. För asylsökandes behandling hos en tandläkare hos folktandvården eller hos en tandläkare som tillhör en vårdgivare som regionen har avtal med tas i dag ut en avgift om endast 50 kronor.

Den tidigare regeringen ville väl, men det har inte varit rättvist att personer som saknar rätt att vistas i Sverige, som inte bidragit till välfärden, har kunnat få tandvård för en femtiolapp medan äldre svenskar varit tvungna att betala betydligt mer. Det är inte heller rimligt att erbjuda den sortens välfärdsförmåner för personer som befinner sig i Sverige illegalt när vi samtidigt behöver föra en restriktiv migrationspolitik och ha en mycket begränsad invandring till Sverige framöver för att klara integrationen och kunna stärka vår svenska samhällsgemenskap.

I den proposition som behandlas i dagens betänkande föreslår regeringen nya regler om tandvårdsavgifter för vissa utlänningar och att den så kallade femtiolappen avskaffas. Vår intention är att tandvård för de berörda grupperna i första hand ska finansieras av personerna själva, utan de positiva särreglerna i förhållande till svenska medborgare.

Propositionen innebär att personer som söker internationellt skydd och utlänningar som hålls i förvar hos Migrationsverket eller som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning men där verkställigheten har inhiberats ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård som inte kan anstå om de har fyllt 18 år och har inkomst eller egna tillgångar.

För den som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning – det gäller personer som håller sig undan avvisning eller utvisning – ska tandvården inte längre vara subventionerad. De får betala enligt vad vårdgivaren bestämmer, men betalningsskyldigheten ska alltså inte längre vara begränsad till den tidigare beslutade så kallade femtiolappen.

Herr talman! Dagens betänkande rymmer även ett annat viktigt förslag. Inför den 1 januari i år behövde Sveriges tandläkare anpassa sin verksamhet både till reformen om ett förstärkt högskolekostnadsskydd för tandvård och till reformen om stärkt kontroll över tandvårdssektorn. Den sistnämnda omfattar tillståndsplikten för privat tandvårdsverksamhet.

Det har visat sig att det finns privata aktörer som inte fullt ut tagit del av förändringarna, trots försök att informera om de nya lagkraven. Den ordning som gäller nu är att den verksamhet som påbörjats före den 1 januari 2026 men inte anmälts till vårdgivarregistret inte får bedrivas under tiden då ansökan prövas.

Vi kan också konstatera att handläggningstiden hos Ivo har uppgått till flera månader. Det duger inte, och jag vet att socialminister Jakob Forssmed för en dialog med myndigheten om detta.

Att tandläkare i onödan får sluta med sin pågående verksamhet får förstås allvarliga negativa konsekvenser för vårdgivarna och patienterna. Det här vill regeringen göra något åt.

I propositionen föreslås därför att en privat tandvårdsgivare som före den 1 januari 2026 hade påbörjat sin verksamhet men inte anmält detta till Ivo ska få bedriva verksamheten utan tillstånd till dess att ansökan har prövats slutligt under förutsättning att en ansökan ges in före den 1 januari 2027. Lagändringen föreslås träda i kraft den 23 augusti 2026.

Kristdemokraterna stöder regeringens proposition. Vi yrkar bifall till socialutskottets betänkande.

Eftersom detta är mandatperiodens sista debatt för socialutskottet vill jag som ordförande för utskottet passa på att tacka talmännen, kammarkansliet, vårt eget utskottskansli och alla kollegor i socialutskottet för den här tiden. Det har varit en förmån att få leda utskottets arbete. Jag uppskattar att vi har haft en konstruktiv anda och ett trevligt samarbetsklimat trots politiska skillnader.

Med tanke på att flera ledamöter slutar och inte ställer upp för omval vill jag särskilt tacka dem för deras insatser i riksdagen. Jag vill också önska dem ett varmt lycka till med det som de tar sig för framöver.

Herr talman! Tryggheten i vardagen ska öka för vanliga människor och familjer i Sverige. Det har varit en av de viktigaste uppgifterna under mandatperioden för Kristdemokraterna och den regering som vi är en del av.

När vi tog över makten var Sverige ett land där otryggheten bredde ut sig i takt med att vårt land slog nya rekord i fråga om gängkriminalitet, förnedringsrån och skjutningar. Vi hade en eskalerande situation där oskyldiga barn föll offer för gängens kulor. Deras lekplatser förvandlades till brottsplatser. Och gråtande mammor tvingades begrava sina barn.

Samtidigt var polistätheten lägre när Socialdemokraterna förlorade valet 2022 än när de tillträdde 2014. Så kunde Sverige inte fortsätta att styras. Och svenska folket röstade mycket riktigt för maktskifte.

Nu har Sverige i stället en blå regering som har satsat på fler poliser och ett starkare rättsväsen och som har gett polisen fler verktyg, såsom hemlig avlyssning, utökad kameraövervakning och vistelseförbud, och som på allvar har skärpt straffen.

Och den negativa trenden har vänt på flera områden. Polistätheten har stigit och är nu den högsta i modern tid. Antalet skjutningar har minskat med minst hälften. Bostadsinbrotten har minskat, och i tidningen går det att läsa att stöldligorna flyr Sverige.

Vi har förstärkt det polisiära internationella samarbetet, vilket har lett till att fler gängkriminella har gripits, både i Sverige och utomlands. Och fler utländska medborgare som begår brott utvisas. Dessutom är det i dag fler brottslingar som avtjänar sina straff i fängelse, vilket gör att fler som utsatts för brott får se rättvisa skipas.

Allt detta gör Sverige till ett tryggare land. Men kampen mot brottsligheten och mot otryggheten är inte på något sätt vunnen. Sverige befinner sig fortfarande i en allvarlig samhällsutveckling där allt yngre gärningsmän begår grova brott. Vi behöver därför hålla kursen när det gäller tryggheten, och vi behöver fortsätta göra mer för att både förebygga och bekämpa brotten.

Vi kristdemokrater återkommer som ni vet ofta till att det verkligt trygga samhället byggs bäst underifrån, av starka och trygga familjer med goda värderingar, tid för barnen och när det finns möjlighet att känna hopp om en bättre framtid. Vi bedriver därför en politik som stöttar, stärker och skapar förutsättningar för tryggare familjer. Och när familjen inte fungerar gäller det att samhällets stöd sätts in i tid.

Hela samhället måste vara med och förebygga och bekämpa brotten för att Sverige på allvar ska bli tryggare. Därför har vi under mandatperioden gett Sverige en ny socialtjänstlag, med ett tydligt brottsförebyggande uppdrag och krav på att socialtjänsten ska stärka samarbetet för att förebygga brotten, inte bara mellan skola, polis och socialtjänst som man ofta brukar prata om. Det gäller också företagarna i det lokala näringslivet, föreningslivet och idrottsklubbarna som gör att barnen kan få en meningsfull fritid.

Därför har vi genom resursförstärkningar påbörjat en resa mot en större och starkare socialtjänst. Den stora förändringsresan är påbörjad.

Nu behöver socialtjänsten också få fler verktyg för att kunna stärka sitt förebyggande arbete. I dag bygger socialtjänstens arbete på frivillighet, till dess problemen har vuxit sig så stora att ett tvångsomhändertagande av barn kan komma i fråga. Det behövs helt enkelt fler verktyg mellan dessa båda ytterligheter.

Regeringen har därför lämnat ett förslag till en lag om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas. Det är den propositionen vi behandlar i dag.

Lagen innebär att socialnämnden ska få möjlighet att besluta om insatser för barn, unga och vårdnadshavare när insatserna inte kan ges på frivillig väg samt om särskilda villkor för insatserna. Det kan handla om skyldighet att närvara i skolan. Det kan handla om skyldighet att vara nykter och drogfri, vilket ska kunna följas upp med drogtester så att man kan sätta in rätt stöd om det behövs. Det kan också handla om skyldighet att under vissa tider uppehålla sig i hemmet, i bostaden, vilket ska få förenas med elektronisk övervakning om det behövs för att förhindra att barnet eller ungdomen begår brott.

Men jag skulle säga att dagens förslag framför allt handlar om att stärka föräldraansvaret. Ingen annan är så viktig i ett barns liv som mamma och pappa. Trots det finns det undersökningar som visar att ungefär mellan 30 och 50 procent av vårdnadshavarna tackar nej till vissa typer av insatser från socialtjänsten. Det finns också stora variationer över landet. Detta duger förstås inte. Fler föräldrar behöver ta sitt föräldraansvar och samarbeta kring sina barn.

Regeringen föreslår därför tillfällig föräldrapenning för deltagande i vissa insatser. På så vis uppmuntrar man föräldrarna att ta sitt ansvar och underlättar för dem. Samtidigt föreslås att ett beslut om insats riktad till en vårdnadshavare ska få förenas med vite ifall man som förälder väljer att inte ta sitt ansvar. Det är dags att ta socialtjänsten på allvar.

Regeringen föreslår dessutom en ny lagstadgad skyldighet för kommunerna att kalla till allvarssamtal inom 24 timmar efter att ett barn eller en ung person under 21 år för första gången begått ett brott som kan leda till fängelse. Syftet är att socialtjänsten inom 14 dagar ska hålla ett särskilt samtal tillsammans med polisen, barnet eller den unga i fråga samt barnets vårdnadshavare för att kunna identifiera behov av stöd och hjälp men också varna för konsekvenserna och på så vis motverka att nya brott begås.

Det blir både morot och piska, och det blir tydligt att föräldrar har en skyldighet att stötta sina barn.

Vi kristdemokrater tror på Sverige. Vi vet att en tryggare vardag för vanliga människor och familjer i Sverige är möjlig. Vi ser ett positivt trendbrott. Nu skapar vi också bättre förutsättningar för socialtjänsten att bidra i arbetet med att förebygga och bekämpa brotten, så att fler barn kan få stöd att välja rätt väg och så att fler barn kan känna hopp om framtiden. Därför yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande.

Fru talman! Varje barn förtjänar att få växa upp i en trygg familj där det finns tid att se och bekräfta barnen. Varje barn förtjänar att få växa upp i en familj där man väljer att behandla varandra med kärlek, omtanke och respekt. Varje barn förtjänar att få växa upp i en familj där föräldrarna har möjlighet att försörja sig själva och där barnen är trygga och får möjlighet att lyckas och känna hopp om framtiden.

Sverige behöver därför en politik som stöttar och stärker vanliga familjer i deras vardag. Vi behöver en politik som leder till starkare och tryggare familjer.

Men sanningen är tyvärr att alltför många barn inte får växa upp i en trygg familj. För vissa är det bråk om tid och pengar som skapar otryggheten. Andra lever med en missbrukande mamma eller en frånvarande pappa eller utsätts för våld och förtryck i sitt eget hem. Den otrygghet som detta skapar i familjen, som borde vara urkällan till allt vad kärlek, omtanke och respekt heter, får väldigt många barn att må dåligt. Det gör det svårare att klara skolan. Barnen riskerar att utveckla missbruk och självskadebeteenden som ett slags självmedicinering. Sedan finns det barn som söker samhörighet och gemenskap på annat håll hos de kriminella gängen och som själva väljer att begå brott och utöva våld mot andra.

Det står klart att Sverige behöver fortsätta att göra mer för att sätta in stöd i tid för de här barnen och deras familjer.

Det har varit viktigt för Kristdemokraterna och regeringen under den här mandatperioden att bygga ut landets familjecentraler och föräldrastödsprogram med målet att de ska finnas i hela landet. Vi har också beslutat om en ny socialtjänstlag, för att stärka det förebyggande arbetet. Det har vi gjort för att fler barn ska få en trygg start i livet – men ibland behövs en omstart. När det gått så långt att det står klart att ett litet barn inte längre kan bo kvar hemma hos mamma och pappa och att ett tvångsomhändertagande är nödvändigt för att bryta den sociala utsattheten behöver resten av samhället stå redo, visa hjärta och ta ansvar.

Vi behöver tillsammans säkerställa att besluten i varje enskilt fall fattas utifrån barnets bästa och att alla barn får växa upp i trygga familjer. Regeringen har mot bakgrund av detta tagit ett helhetsgrepp med syfte att förändra, förnya och förbättra lagen om vård av unga, LVU. Det föreslås att lagen ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.

Kristdemokraterna står bakom regeringens förslag, och jag vill lyfta fram några särskilt positiva saker med den nya lagstiftningen.

För det första stärks och tydliggörs barnrättsperspektivet genom ett eget kapitel. Barnets bästa ska alltid vara utgångspunkt för att säkerställa att det blir så bra som möjligt för varje barn och att deras rättigheter tillgodoses. Barnen ska få framföra sina åsikter, informeras och vara mer delaktiga i vården och inför exempelvis beslut om placering eller tvångsomhändertagande.

För det andra utvidgas barnens rätt till umgänge till att omfatta syskon, så att man kan behålla en nära relation till sin syster, bror eller andra närstående i de fall man inte längre kan bo tillsammans.

För det tredje införs anknytning till det nya familjehemmet som en ny grund för beslut om omhändertagande. Utgångspunkten ska såklart vara att det är bäst för barnet att växa upp hos sina föräldrar, om det är möjligt, och att ett omhändertagande inte ska pågå längre än nödvändigt. Men i och med den här nya bestämmelsen skapar vi en förutsättning för att omhändertagandet ändå i vissa fall ska kunna kvarstå på grund av barnets anknytning om det finns påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas om barnet skiljs från familjehemmet och om det anses vara bäst för barnet att vården fortsätter.

Det här är viktigt därför att vårt samhälle alltför många gånger har misslyckats med att skydda utsatta barn. Det visade fallet med den åttaåriga pojken Tintin, som hittades död efter obevakat umgänge med sin pappa i Luleå. Tintin hade uttryckt stark oro och rädsla inför besöket hos pappan, men trots flera larm och flera orosanmälningar från anhöriga, skola och polis sattes pappans rätt till umgänge med barnet framför Tintins bästa. Vi har sedan tidigare genom lex Tintin under den här mandatperioden begränsat föräldrars rätt till umgänge så att våldsutsatta barn inte ska behöva träffa sina förövare.

Ett annat exempel som man naturligtvis kommer att tänka på är Lilla hjärtat, den lilla flickan Esmeralda, som omhändertogs redan på BB till följd av missbruk i familjen och placerades i ett kärleksfullt familjehem. Hon hade bott där hela sitt liv när det en dag beslutades att hon skulle ryckas upp från tryggheten och i stället bo hos sina biologiska föräldrar. Också Esmeralda hittades död – under sängen i sina biologiska föräldrars lägenhet, vanvårdad till döds. Hon blev bara tre år.

Socialutskottet ansåg med anledning av fallet Lilla hjärtat att socialtjänsten bland annat skulle få ställa krav på obligatoriska drogtester av föräldrarna inför umgänge och inför prövning av om vården ska upphöra. Man valde dessutom att utreda ett nytt rekvisit med utgångspunkt i barnets bästa vid prövning av upphörande av vård enligt LVU. Nu blir det verklighet. Nu är det vi som ändrar förutsättningarna och stärker barnens trygghet!

Ingenting är viktigare för ett barn än att få växa upp i en trygg familj. Trygga barn som växer upp i trygga familjer är också det som mer än något annat lägger grunden för det trygga samhället. Vi kristdemokrater tror på Sverige och på att en ljusare framtid för Sveriges barn och unga är möjlig. Vi tror att fler barn skulle kunna få stöd att övervinna sina svårigheter, hitta rätt väg i livet och finna en trygg plats att kalla sitt hem. Vi är fast beslutna om att fler barn i Sverige ska få växa upp i trygghet, så att de kan känna hopp och framtidstro. Därför yrkar vi bifall till socialutskottets betänkande.

Fru talman! Sverige ska ha levande städer och ett företagsklimat i världsklass. Vi ska ha ett restaurang- och nöjesliv som får vår fantastiska huvudstad Stockholm och alla andra städer runt om i Sverige att vibrera.

Våra företagare i krog- och restaurangbranschen för människor samman, skapar mötesplatser och minnen för livet för familj och vänner. De är dessutom viktiga bärare av svensk mat- och dryckeskultur, och deras restauranger, barer och nöjesverksamhet är en förutsättning för att vi ska stärka vårt lands konkurrenskraft som en attraktiv besöks- och turistdestination.

Det finns tyvärr en hel del regler och byråkrati som hämmar de svenska krögarna i restaurang- och krogbranschen. De reglerna vill vi nu göra upp med för att förbättra företagsklimatet.

Matkravet för serveringstillstånd är ett sådant exempel. Serveringstillstånd medges nämligen endast om serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat. Gästerna ska kunna erbjudas ett varierat utbud av maträtter. Efter klockan 23.00 får matutbudet begränsas till ett fåtal enklare rätter.

Det här är en förlegad reglering med rötter från 1800-talet som helt klart skapar onödigt krångel och kostnader för svenska restauranger och barer. Det innebär betydande kostnader och hinder för befintliga verksamheter. Det förhindrar också etablering av nya serveringskoncept, till exempel med ett ökat fokus på dryck eller att endast kunna erbjuda ett enklare utbud av mat tillsammans med alkoholhaltiga drycker.

Regeringen gör det nu därför lite enklare och lite friare för vanliga människor och företagare i Sverige. Framför allt gynnar det små och medelstora företag. Vi gör det genom att slopa kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd för såväl folköl som starkare drycker. Vi skrotar dessutom kravet på eget kök för serveringstillstånd vid cateringverksamhet. Dessa förslag minskar regelbördan och kostnaderna för företagen och sänker trösklarna för de entreprenörer som vill starta ny typ av verksamhet.

Regeringen bedömer att reformen kan minska kostnaderna för företagen med nästan 4 miljarder kronor per år genom bland annat minskad administration och minskat matsvinn. De resurserna kan nu i stället användas för att utveckla verksamheten, öka lönsamheten och stärka konkurrenskraften i branschen. Det påverkar också så många som 14 000 företag, och flera hundra serveringsställen bedöms tillkomma till följd av regelförenklingarna.

Fru talman! De flesta uppskattar säkert och tycker att det är en fördel om det finns mat när man ska ta en öl eller dricka ett glas vin. För den som gärna avnjuter mat till vinet eller sill till nubben finns det förstås ingen anledning att känna oro. Det kommer naturligtvis fortsatt att kunna serveras mat till ölen eller vinet.

På ungefär 3 600 pubar, barer, sportbarer, nöjeskrogar och nattklubbar har drycken en central roll, och där finns maten mest i bakgrunden för att leva upp till reglerna. Men det finns betydligt fler restauranger, över 10 500, som har just matupplevelsen som huvudverksamhet. Det är endast de förstnämnda företagen som kommer att påverkas av det slopade matkravet. Den andra verksamheten kommer att finnas kvar.

Fördelen med reformen är att det öppnas många nya möjligheter. När vi kristdemokrater och regeringen nu slopar matkravet för serveringstillstånd öppnar det för nya typer av mötesplatser som vinbarer och ölträdgårdar som vi känner dem från Tyskland och andra delar av Europa.

Vi ser nu till att man i sommar inte längre behöver laga mat för att servera en öl eller ett glas vin. Man behöver inte heller erbjuda sittplats inne för att få servera en kall öl ute.

Vi förtydligar att det inte längre kommer krävas sittplatser inomhus för att få serveringstillstånd för en uteservering.

Vi tar dessutom bort föråldrade bestämmelser om drinkbarers utformning. De får i dag endast ta i anspråk en mindre del av serveringsställets yta och ska vara belägen i nära anslutning till matsalen.

Fru talman! Regeringen bedömer, utifrån Förenklingsrådets beräkningar, att förslagen endast får begränsade konsekvenser för folkhälsan. Men givetvis ska reformen följas noga och utvärderas av våra myndigheter ur både ett näringslivsperspektiv och ett socialt perspektiv.

Jag är väldigt glad över att vi i dag kan fatta beslut om små regelförenklingar som kommer att göra stor skillnad för svenska småföretagare, kulturverksamheter, företagande och konkurrenskraft såväl i vår vackra huvudstad Stockholm som runt om i landet.

Många verksamheter vill bedriva servering men har hittills hindrats av kostsamma och ibland oproportionerliga krav. Det är inte rimligt. Ett starkt samhälle byggs inte av onödig detaljreglering utan av tydligt ansvar kombinerat med krav.

Vi kristdemokrater tror på Sverige och den svenska besöks- och restaurangnäringen. Därför röstar vi i dag bifall till att slopa matkravet, och vi yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Sverige ska ha levande städer och ett företagsklimat i världsklass. Vi ska ha ett restaurang- och nöjesliv som får vår fantastiska huvudstad Stockholm och alla andra städer runt om i Sverige att vibrera.

Våra företagare i krog- och restaurangbranschen för människor samman, skapar mötesplatser och minnen för livet för familj och vänner. De är dessutom viktiga bärare av svensk mat- och dryckeskultur, och deras restauranger, barer och nöjesverksamhet är en förutsättning för att vi ska stärka vårt lands konkurrenskraft som en attraktiv besöks- och turistdestination.

Det finns tyvärr en hel del regler och byråkrati som hämmar de svenska krögarna i restaurang- och krogbranschen. De reglerna vill vi nu göra upp med för att förbättra företagsklimatet.

Matkravet för serveringstillstånd är ett sådant exempel. Serveringstillstånd medges nämligen endast om serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat. Gästerna ska kunna erbjudas ett varierat utbud av maträtter. Efter klockan 23.00 får matutbudet begränsas till ett fåtal enklare rätter.

Det här är en förlegad reglering med rötter från 1800-talet som helt klart skapar onödigt krångel och kostnader för svenska restauranger och barer. Det innebär betydande kostnader och hinder för befintliga verksamheter. Det förhindrar också etablering av nya serveringskoncept, till exempel med ett ökat fokus på dryck eller att endast kunna erbjuda ett enklare utbud av mat tillsammans med alkoholhaltiga drycker.

Regeringen gör det nu därför lite enklare och lite friare för vanliga människor och företagare i Sverige. Framför allt gynnar det små och medelstora företag. Vi gör det genom att slopa kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd för såväl folköl som starkare drycker. Vi skrotar dessutom kravet på eget kök för serveringstillstånd vid cateringverksamhet. Dessa förslag minskar regelbördan och kostnaderna för företagen och sänker trösklarna för de entreprenörer som vill starta ny typ av verksamhet.

Regeringen bedömer att reformen kan minska kostnaderna för företagen med nästan 4 miljarder kronor per år genom bland annat minskad administration och minskat matsvinn. De resurserna kan nu i stället användas för att utveckla verksamheten, öka lönsamheten och stärka konkurrenskraften i branschen. Det påverkar också så många som 14 000 företag, och flera hundra serveringsställen bedöms tillkomma till följd av regelförenklingarna.

Fru talman! De flesta uppskattar säkert och tycker att det är en fördel om det finns mat när man ska ta en öl eller dricka ett glas vin. För den som gärna avnjuter mat till vinet eller sill till nubben finns det förstås ingen anledning att känna oro. Det kommer naturligtvis fortsatt att kunna serveras mat till ölen eller vinet.

På ungefär 3 600 pubar, barer, sportbarer, nöjeskrogar och nattklubbar har drycken en central roll, och där finns maten mest i bakgrunden för att leva upp till reglerna. Men det finns betydligt fler restauranger, över 10 500, som har just matupplevelsen som huvudverksamhet. Det är endast de förstnämnda företagen som kommer att påverkas av det slopade matkravet. Den andra verksamheten kommer att finnas kvar.

Fördelen med reformen är att det öppnas många nya möjligheter. När vi kristdemokrater och regeringen nu slopar matkravet för serveringstillstånd öppnar det för nya typer av mötesplatser som vinbarer och ölträdgårdar som vi känner dem från Tyskland och andra delar av Europa.

Vi ser nu till att man i sommar inte längre behöver laga mat för att servera en öl eller ett glas vin. Man behöver inte heller erbjuda sittplats inne för att få servera en kall öl ute.

Vi förtydligar att det inte längre kommer krävas sittplatser inomhus för att få serveringstillstånd för en uteservering.

Vi tar dessutom bort föråldrade bestämmelser om drinkbarers utformning. De får i dag endast ta i anspråk en mindre del av serveringsställets yta och ska vara belägen i nära anslutning till matsalen.

Fru talman! Regeringen bedömer, utifrån Förenklingsrådets beräkningar, att förslagen endast får begränsade konsekvenser för folkhälsan. Men givetvis ska reformen följas noga och utvärderas av våra myndigheter ur både ett näringslivsperspektiv och ett socialt perspektiv.

Jag är väldigt glad över att vi i dag kan fatta beslut om små regelförenklingar som kommer att göra stor skillnad för svenska småföretagare, kulturverksamheter, företagande och konkurrenskraft såväl i vår vackra huvudstad Stockholm som runt om i landet.

Många verksamheter vill bedriva servering men har hittills hindrats av kostsamma och ibland oproportionerliga krav. Det är inte rimligt. Ett starkt samhälle byggs inte av onödig detaljreglering utan av tydligt ansvar kombinerat med krav.

Vi kristdemokrater tror på Sverige och den svenska besöks- och restaurangnäringen. Därför röstar vi i dag bifall till att slopa matkravet, och vi yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det är lustigt att lyssna på vissa av landets regioner – och också på Centerpartiet. De säger nämligen: Vi klarar inte vår uppgift. Regionerna klarar inte uppgiften. Vi måste ha mer pengar av staten. Vi måste hela tiden ha mer pengar för att lösa vår uppgift.

Man ska bestämma allting, och när vi skjuter till medel ska inte staten ha möjlighet att styra vart de pengarna går. Man ska liksom ha fri dragningsrätt när det gäller de statliga pengarna.

Det funkar inte. Vi kan inte fortsätta på det sättet. Det blir nämligen otydligt när det gäller ansvarsutkrävande när det är regionerna som ska bestämma hur alla pengar ska användas och när det bygger på att staten hela tiden ska skjuta till pengarna.

Vi behöver göra om. Staten behöver få ansvar för att styra svensk sjukvård. Det betyder inte att alla beslut behöver fattas i Stockholm. Men det betyder att staten måste kunna ha det fulla ansvaret för finansieringen och det fulla mandatet att gå in och säkerställa att vi har en god beredskap inom sjukvården och att vi har en jämlik och rättvis vård i landet.

Jag tycker att Sollefteå sjukhus är ett klockrent exempel på hur dysfunktionell styrningen av svensk sjukvård är i dag. Det är det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi kraftsamlar när det gäller militär upprustning i en stad som Sollefteå. Men vi har regionpolitiker som sitter och drar ned på antalet vårdplatser och försvagar sjukvårdens beredskap. Och staten kan inte påverka det. Vi får hoppas att man vill ha ett sjukhus i Sollefteå.

Det duger inte. Det är dags att inse vilka utmaningar Sveriges står inför. Det är dags att ge staten det fulla ansvaret, så att vi kan ta ansvar för Sveriges beredskap.

(Applåder)

Herr talman! Vi har påbörjat ett arbete som för svensk sjukvård i rätt riktning. Att vi har tillsatt Vårdansvarskommittén och nu fått med oss alla partier på sex områden där staten ska kliva fram och ta ett större ansvar är ett led i vårt arbete för ökad statlig styrning. Vi har fått med oss Sverigedemokraterna på Kristdemokraternas linje om att avskaffa dagens 21 regioner och låta staten ta över ansvaret. Vi har på område efter område tagit flera steg under den här mandatperioden. När vi tillträdde fanns till exempel ingen nationell plan för kompetensförsörjning. Vi hade heller ingen nationell vårdförmedling. Arbetet pågår för att öka statens styrning och ansvar, så att vi kan säkerställa att människor får vård i tid.

Vårdköerna halverades när Alliansen styrde. Sedan mer än fördubblades de när Socialdemokraterna styrde. Nu har de minskat med 28 procent, om man rensar för säsongsvariationer. Det är ett stort steg i rätt riktning. Det beror på den politik som vi för, med mer resurser. Det blir fler operationer, kortare köer och fler vårdplatser, och vi satsar på den nationella vårdförmedlingen. Vi kommer att fortsätta det arbetet med en skärpt vårdgaranti och fortsatta satsningar. Vi har nu lyckats med någonting som de rödgröna partierna aldrig lyckades med när de styrde.

Varför har vi inte fått en starkare primärvård? Det beror ju på det dysfunktionella systemet med 21 självstyrande regioner. Vi har satsat mer än 35 miljarder på att stärka vårdcentralerna och primärvården. Men det märks inte i hur regionerna budgeterar, för vi kan inte lita på överenskommelserna med SKR. Därför behöver vi en starkare statlig styrning, så att pengarna når fram till vårdcentralerna och patienterna kan få den vård de behöver.

(Applåder)

Herr talman! Ja, vi ska vara rädda om varandra. Vi ska värna ett samhälle där varje människa behandlas med värdighet och respekt. Vi framhåller alla människors lika värde oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller vad vi nu pratar om. Vi ska värna allt detta.

Det är för att vi värnar om sådana som Johan och andra barn som vi ska vara försiktiga med vilken lagstiftning vi beslutar om här i kammaren. Det är därför vi ska lyssna på experterna som säger att det är problematiskt att låta barn byta juridiskt kön eftersom könsdysforin kan förvärras, vilket kan leda till konsekvenser som de inte hade behövt vara med om annars. Det är därför vi ska behandla frågan med försiktighet.

Det hjälper inte de här barnen att man inte gör en medicinsk utredning. Det hjälper inte de här barnen att den som inte har könsdysfori kan byta juridiskt kön fritt för att man bara säger det. Det hjälper inte de här barnen att man varje gång man byter juridiskt kön får ett helt nytt personnummer, oavsett hur många gånger man byter.

Det var en ogenomtänkt lagstiftning. Vi har chansen att göra om och göra rätt. Därför ligger vårt förslag på bordet om att riva upp den nya könstillhörighetslagen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Karin Sundin, för repliken och för att du väljer att berätta om det här fallet.

Jag känner väldigt stor respekt för den svåra situation som många transpersoner upplever, och det är väldigt viktigt att samhället visar stöd för den utsatta gruppen. Men jag har själv också lyssnat till transsexuella personer. Jag har pratat med föräldrar till barn som har genomfört könsbyten som har varit lyckade – det är personer i min närhet. De tycker fortfarande att det är fullt rimligt att man är 18 år när man fattar ett så långtgående beslut som beslutet att ändra juridiskt kön. De ger uttryck för att detta inte är några enkla frågor. Därför förtjänar denna fråga att tas på stort allvar och behandlas med full respekt oavsett vilken ståndpunkt man kommer fram till.

Ledamoten beskriver det som att det bara skulle vara en byråkratisk fråga. Så enkelt är det ju inte. De här professorerna och läkarna varnar för att den bekräftelse av könsidentiteten som ett juridiskt könsbyte innebär kan förstärka och förvärra könsdysforin. Därmed ökar risken att man påbörjar hormonbehandlingarna – just därför att könsdysforin har blivit förvärrad på ett sätt som den inte hade behövt bli med en annan typ av stöd.

Det är därför det är problematiskt att man sätter in det här i för tidig ålder. Det är också därför vi fortsätter att driva frågan. Det är inte så att den är avdukad bara för att vi har haft en omröstning en gång i riksdagen, utan vi tar oss friheten att driva den. Det gör vi för de här barnens skull.

(Applåder)

Herr talman! Vill man rösta på ett parti som prioriterar vården ska man rösta på Kristdemokraterna. Vi är ett sjukvårdsparti. Vi prioriterar sjukvården i budgetförhandlingar och i vårt reformarbete. När det gäller våra prioriteringar inom hälso- och sjukvården vill jag särskilt lyfta fram tre områden.

För det första vill vi avskaffa regionerna och låta staten ta över ansvaret för svensk sjukvård så att vi kan säkerställa att människor i hela landet har tillgång till den bästa vården. Vi ska kunna säkerställa att vi har en jämlik och rättvis sjukvård. Vi vet att vi har Sveriges läkare på vår sida i den frågan. Vi vet också att vi har svenska folket på vår sida.

Vårdpersonalen gör fantastiska insatser, men dagens sjukvårdsmodell med 21 självstyrande regioner är inte ekonomiskt hållbar. Dagens sjukvårdsorganisation är byråkratisk och ineffektiv, och den innebär ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Trots att man är självstyrande och har full beskattningsrätt för att klara sin uppgift att erbjuda människor vård klarar man inte i tillräcklig utsträckning av att erbjuda människor vård i tid. Människor möts i dag inte av en jämlik och rättvis vård.

Väntetiderna mellan diagnos och behandling för svår cancersjukdom varierar alldeles för mycket. Det skiljer sig mycket åt vilka behandlingsmetoder och vilka läkemedel man kan komma i fråga för.

Svensk sjukvård skulle kunna fungera på ett mycket bättre sätt. Det var mot den bakgrunden vi kristdemokrater såg till att tillsätta den parlamentariska Vårdansvarskommittén, vars slutsats är att staten bör ta ett utökat ansvar och därmed också stärka sin styrning när det gäller kompetensförsörjning, läkemedel, vaccinationer, screening och en rad andra områden.

Att göra verklighet av detta – att låta staten utöka sitt ansvar på de områden som Vårdansvarskommittén har pekat ut – är en av Kristdemokraternas prioriteringar framgent. Det är ett första steg för oss mot vårt slutmål om att avskaffa regionerna och låta staten ta över ansvaret för sjukvården.

För det andra prioriterar vi att pressa tillbaka de rekordlånga vårdköer som byggdes upp under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Vi har satsat mer än 25 miljarder på fler vårdplatser och kortare vårdköer. Vi har påbörjat inrättandet av en nationell vårdförmedling så att den som är sjuk och fastnar i regionens vårdkö kan vända sig till en annan region eller en privat vårdgivare för att få den vård som man enligt vårdgarantin har rätt till.

Vårt fokus på ökad tillgänglighet har effekt. Den negativa trend som vi har sett under tidigare mandatperioder är nu bruten. Vi ser att vårdköerna minskar. Vårdköerna har hittills minskat med 28 procent. Att utvecklingen nu går i rätt riktning är också en bild som bekräftas av expertmyndigheter som Socialstyrelsen och av SKR.

Att fortsätta sätta fokus på tillgängligheten och kortare vårdköer är en prioritering för Kristdemokraterna. Vi vill göra det genom en skarpare vårdgaranti, flera riktade satsningar för att korta vårdköerna och en fullt utbyggd nationell vårdförmedling så att fler människor får vård i tid.

För det tredje har Kristdemokraterna en prioritering om en betydligt starkare primärvård och fast läkare för alla, herr talman. Det behövs mer resurser till primärvården och specifikt till vårdcentralerna. Vi behöver satsningar på kompetensförsörjning så att fler utbildas till allmänspecialister. Primärvården behöver tilldelas en större andel av hälso- och sjukvårdens budget.

Det ska finnas en fast vårdkontakt med namngiven läkare samt tak för antalet patienter på en enskild vårdcentral, liksom för den enskilda distriktsläkaren. Det skulle ge en betydligt bättre arbetsmiljö men framför allt skapa den kontinuitet och kännedom om patienten som ger ett tryggt bemötande och också leder till en vård av högsta kvalitet.

En starkare primärvård med starkare vårdcentraler och fast läkare för alla är alltså vår tredje huvudprioritering framåt.

Herr talman! Kristdemokraterna står bakom det mesta i utskottets förslag i dagens betänkande. Men vi vill därutöver yrka bifall till vår och Sverigedemokraternas reservation 15, som berör frågan om att riva upp den nya könstillhörighetslagen.

Den 1 juli 2025 infördes den nya lag som gör det betydligt enklare att byta kön. Det blev fritt fram att byta juridiskt kön även om man inte har könsdysfori. I och med Socialstyrelsens vägledning, som kom i maj förra året, skulle det dessutom räcka med ett enda videosamtal för att byta kön.

Många människor i Sverige har ställt sig frågande till den här nya lagen. Det var våren 2024 som riksdagen, på Moderaternas och Liberalernas initiativ, i brett samförstånd tillsammans med samtliga rödgröna partier beslutade om den nya lagen som gör det betydligt enklare att byta juridiskt kön. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var de enda partier som reserverade sig då, och vi bedömer fortfarande att den nya lagen riskerar att få allvarliga konsekvenser.

Det var fel att sänka åldersgränsen för juridiskt könsbyte till 16 år så att den möjligheten nu omfattar barn. Jag är väl medveten om att det finns rödgröna partier som skulle vilja gå ännu längre. Att sänka åldersgränsen till 12 år är ju något som Miljöpartiet driver – det har språkröret Daniel Helldén varit tydlig med. Vi får alltså se hur denna lagstiftning kan komma att förändras med ett rödgrönt styre efter valet.

Problemet med detta är att professorer och specialistläkare inom psykiatrin varnar för att möjligheten att byta juridiskt kön i unga åldrar kan leda till att den här självuppfattningen förstärks och bli första steget mot hormonbehandlingar och, ytterst, oåterkalleliga fysiska ingrepp som annars kanske inte hade behövts och som man kan komma att ångra i vuxen ålder. Det har nämligen visat sig att könsdysfori kan avta eller helt försvinna efter puberteten. Det är också därför det var fel att sänka åldersgränsen.

Vi motsätter oss för det andra den förenklade prövningen av könsidentiteten i den nya könstillhörighetslagen. När möjligheten att ställa krav på diagnosen könsdysfori inför ett juridiskt könsbyte nu försvinner och läkarna inte heller får fästa någon vikt vid hur länge man har känt sig som att man tillhör det andra könet är risken att andra förklaringar till hur en patient mår och upplever sig själv missas. Risken är stor att de här barnen då inte får det stöd som de behöver.

Vi vet att psykisk ohälsa, exempelvis ångest och autism, är vanligt bland personer som lider av könsdysfori. Det är vanligt att de, särskilt i tonåren, inte fullt ut kan relatera till sin kropp. Därför är det inte ansvarsfullt att bekräfta barn och ungdomar i deras upplevda könsidentitet genom ett könsbyte utan att man först har gjort en ordentlig utredning.

För det tredje anser Kristdemokraterna inte heller att juridiskt kön är något som alla fritt ska kunna välja även om det inte finns någon diagnos om könsdysfori. Om man är man eller kvinna är inte något godtyckligt. Vår utgångspunkt är att det juridiska könet ska stämma överens med det biologiska könet. Om man ska byta juridiskt kön tycker vi att det ska krävas medicinsk utredning, en diagnos om könsdysfori och ett godkännande från Socialstyrelsen – precis som det har funkat fram till förra sommaren. I annat fall öppnas det för missbruk, särskilt eftersom man tilldelas ett nytt personnummer varenda gång man ber om att få byta juridiskt kön.

Sedan den nya lagen trädde i kraft finns färska exempel på mördare, bland annat en dubbelmördare i Södertälje, som dömts till fängelse och i fängelset byter juridiskt kön för att därefter flyttas till kvinnoanstalt för att avtjäna straffet bland kvinnor. Detta upplever väldigt många som stötande. Mot bakgrund av den nya könstillhörighetslagen och hur lätt det har blivit att byta juridiskt kön behövs en bestämmelse i fängelselagen om att placering i häkte och fängelse som utgångspunkt ska baseras på den intagnas biologiska kön.

Men det räcker inte, för det var fel att sänka åldersgränsen. Det var fel att göra kön till en fråga som bara handlar om självidentitet, det vill säga att juridiskt könsbyte inte kräver vare sig någon könsdysfori eller att man under en längre tid upplevt sig tillhöra motsatt kön. Det är fel att man tilldelas ett nytt personnummer varenda gång man ber om att få byta juridiskt kön.

Riksdagen behöver göra om, göra rätt och riva upp den nya könstillhörighetslagen. Jag yrkar därför bifall till reservation 15.

(Applåder)

Fru talman! Christofer Bergenblocks antagande att det skulle vara förslösad tid bygger ju på att frågan skulle vara död. Det är den inte. Kristdemokraterna fortsätter att driva frågan om att avskaffa dagens regioner och att låta staten ta över ansvaret. I den processen har vi format sex områden som kan bli ett naturligt första steg. I den processen har Sverigedemokraterna anslutit sig till Kristdemokraternas linje. Detta betyder att det finns en majoritet i det styrande regeringsunderlaget som faktiskt vill låta staten ta ansvar fullt ut.

Detta blir naturligtvis en förhandlingsfråga efter valet. Hur stora steg i den riktningen kan vi gå under nästa mandatperiod?

Varför är då detta viktigt? Jo, det handlar om att det i dag kan ta dubbelt så lång tid för en patient att gå från diagnos till behandling när det gäller en svår cancersjukdom beroende på var patienten bor. I Västmanland eller Gävleborg tar det dubbelt så lång tid som i Uppsala, till exempel.

Med dagens självstyrande regioner gick det mer än ett decennium från det att den första regionen införde det nyaste tarmcancerscreeningprogrammet till det att den sista regionen gjorde det. Detta är ojämlikheter och orättvisor i vården som det inte finns en folklig acceptans för. Det är därför som både Sveriges läkare och svenska folket tycker som Kristdemokraterna, att staten ska ta över ansvaret för svensk sjukvård.

Vi kommer att fortsätta att arbeta med det här. Det är någonting som vi går till val på, och vi kommer att fortsätta att driva på för statlig styrning. Det gör vi för patienternas skull, för att man ska kunna få en rättvis och jämlik vård oavsett var i landet man bor.

Fru talman! Kristdemokraterna är det parti i Sveriges riksdag som över tid har varit tydligast med att vi anser att det är dags att avskaffa dagens 21 självstyrande regioner och låta staten ta det fulla ansvaret och få det fulla mandatet att styra över svensk sjukvård.

Vi har svenska folket på vår sida i den frågan. Vi har Sveriges läkare med oss i den frågan. Vi tillsatte Vårdansvarskommittén för att kunna ta ett första steg i riktning mot vårt mål om statlig styrning för svensk sjukvård.

Det man har kommit fram till i Vårdansvarskommittén, alltså de sex områden där man tycker att staten ska kliva fram och ta ett större ansvar, är ett fantastiskt bra första steg på vägen mot fullt statligt ansvar för svensk sjukvård. Det arbete som Vårdansvarskommittén har bidragit med är verkligen inte dödfött. Tvärtom har vi nu fått ett underlag som visar var det finns en bred samsyn i riksdagen om hur vi kan stärka den statliga styrningen och också säkerställa tillgång till en mer jämlik vård för patienterna.

Vi har redan sett flera exempel på sådana initiativ från regeringens sida. Det gäller den nya läkemedelsutredningen, som det nu har presenterats direktiv för. Den går helt i den här riktningen. Vi har också presenterat uppdrag när det kommer till vaccinationer och screening. Vi har pågående arbeten på alla de här områdena. Vi har lagt en god grund för att kunna gå vidare mot statlig styrning och erbjuda människor en mer jämlik och rättvis vård.

Det är möjligt att detta skulle vara dödfött i Christofer Bergenblocks värld, men vi ser stora poänger med det arbete som Vårdansvarskommittén har lagt ned. Vi kommer att ta detta vidare.

Fru talman! Med tanke på Vänsterns track record när det gäller växande vårdköer förstår jag att ledamoten vill lämna den diskussionen. Men det duger inte att komma med anklagelser om osanningar.

Vi har minskat vårdköerna med 28 procent. Vad innebär då det måttet? Jo, det är alltså 28 procent färre som väntar längre än vårdgarantin föreskriver. Vi har dessutom justerat det för säsongsvariationer, eftersom vi vet att vårdköerna kan variera väldigt mycket under olika månader på året.

Det är de absolut mest tillförlitliga siffrorna vi har. Så kom inte dragandes med anklagelser om osanningar, Karin Rågsjö! Acceptera att när Vänstern styr växer vårdköerna, eftersom ni inte riktar något fokus utan tänker att mer pengar ska lösa problemen.

Vänsterns melodi är: Tar vi bara mer av skattebetalarnas pengar och skickar in i välfärden försvinner alla problem. Ni är emot riktade satsningar för att korta köer. Ni vill bara ösa ut pengar i generella statsbidrag. Det är det som inte funkar. Acceptera det! Acceptera att när vi styr får fler människor vård i tid och när ni styr får färre det. Det är väldigt tydligt.

Jag vill försöka hinna svara på några av de andra frågorna också. När det gäller den digitala vården är det uppenbart att den inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Vi kristdemokrater har varit tydliga med att vi vill avskaffa den digitala utomlänstaxan. Vi vill i stället att de digitala vårdbesöken ska knytas till vårdcentralerna, så att vi stärker primärvården på riktigt och kan förbättra kontinuiteten. Vi ska dra nytta av den innovationskraft som finns i de digitala lösningarna, hos de digitala vårdaktörerna, men vi behöver stärka kontinuiteten.

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten Rågsjö vill tala om vårdköerna i Sverige. Det kan nämligen vara värt att zooma ut lite och se hur det har sett ut i Sverige. Vi hade enormt långa vårdköer redan under Göran Perssons tid vid makten. Sedan fick Sverige en borgerlig regering, och Kristdemokraternas Göran Hägglund klev in på Socialdepartementet. Man tror nästan inte att det är sant, men under Alliansens tid vid makten lyckades vi halvera vårdköerna i Sverige.

Vad hände med svensk sjukvårdspolitik när vänstern tog över? Under de åtta åren mer än fördubblades vårdköerna. De var rekordlånga redan före pandemin. Det är alltså inte några pandemiköer, utan det är Socialdemokraternas och Vänsterns vårdköer.

Vad hände sedan när vi tog över igen? Hittills har vårdköerna minskat med 28 procent. Det är inte så att vi är nöjda med det, utan vi hoppas kunna fortsätta förbättra detta.

Är det en slump att vårdköerna växer när S och Vänstern styr och att de kapas när Kristdemokraterna styr? Det är det naturligtvis inte. Vi sätter nämligen fokus på tillgängligheten och på att patienten ska kunna få vård i tid. Vi styr på det sättet, och det ger resultat, vilket är glädjande. Det är naturligtvis också tack vare alla fantastiska medarbetare inom vården, och många regioner gör också ett bra jobb.

Nu ser vi att vårdköerna har minskat med 28 procent. Det stämmer att nio regioner inte har kunnat inkluderas i statistiken. De har nämligen bytt journalsystem, och vi vill ha trovärdiga siffror. Men vi har använt alla siffror som är tillgängliga. Trenden är jättetydlig: Vi har minskat vårdköerna med 28 procent. Det är bara Stockholm som sticker ut i det här läget. Vi hoppas naturligtvis att vårdköerna ska minska också där. Människor ska inte behöva vänta för länge på den vård de har rätt till.