Riksflödet
Logga in
Daniel Riazat
Daniel Riazat

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Daniel Riazat

Partilös · lämnade Vänsterpartiet 2025
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/ledamot/07012286624
QR-kod till din sida
Spara QR-koden
0
Talade i kammaren · · Stockholms län

Skärpta villkor för friskolesektorn

Herr talman! Jag har redan tackat talmannen, så jag skippar det i dag.

Det här är min sista debatt. Jag har suttit i utbildningsutskottet i ungefär elva år, och det finns nog ingen i den här kammaren som har nämnt ordet marknadsskola och motståndet till den lika många gånger som jag.

Jag är här för att jag började med denna fråga, och jag vill också avsluta med den. Anledningen till att skolpolitiken har varit viktig för mig från början och anledningen till att motståndet till marknadsskolan är viktigt är att det inte bara handlar om skolan. Det skolsystem vi väljer att bygga kommer att definiera vilket samhälle vi kommer att vara nu och framåt.

Därmed ser vi också att de politiker och partier som företräder skolkapitalet och har gjort det under alla de här åren också driver andra frågor som ser till att splittra vårt samhälle. Det är frågor som skapar ojämlikhet och som gör att barn inte längre möter barn med andra bakgrunder. Det är frågor som gör att människor skiljs åt och splittras, vilket också påverkar samhällslivet, föreningslivet och arbetslivet.

Jag må nu sluta i riksdagen efter de här tolv åren, men kampen mot marknadsskolesystemet kommer inte att sluta. Även om vi i dag står och diskuterar en proposition som har krystats ut av den här regeringen efter fyra år av löften kommer kampen att fortsätta under nästa mandatperiod.

Ett stort ansvar vilar nu på den kommande regeringen, som förmodligen blir någon typ av röd eller grön regering. Den kommer att hållas ansvarig för de löften man har gett från talarstolen både i dag och under den här mandatperioden.

Vi kommer också att vara många ute i kommunerna som driver den här frågan. Partiet jag tillhör, Framtidens Vänster, har gjort det här till en valfråga. Partikoalitionen jag tillhör, som heter Stockholms Vänsterallians, kommer att göra det här till en valfråga.

Men återigen: Frågan handlar om mer än bara skola. Den handlar om detta: Ska vi ha ett samhälle för alla, eller ska vi ha ett samhälle bara för de rikaste? Politiken med privatiseringar och nedmontering av välfärd har gått ihop med idén att de rika ska bli rikare på bekostnad av fattiga människor.

Vilka barn är det som behöver mest hjälp i skolan? Jo, det är barnen till dem som har drabbats av den här politiken. Den här politiken handlar om att vissa barn behöver gå runt med ont i magen för att de inte vet om de får uppehållstillstånd eller inte. Man har pratat om att alla problem i vårt samhälle handlar om invandring, vilket vi alla vet att de inte gör.

I slutändan vill jag komma med en påminnelse till alla er som ställer upp igen. När man säger att all makt ska utgå från folket är det något mer än att bara rösta vart fjärde år. Det handlar också om att ni ska representera folket under de fyra åren och att ni ska lyssna på folket under de här fyra åren. Och det har ni inte gjort när det kommer till marknadsskolan.

Precis som sades tidigare i talarstolen är en stor majoritet av svenska folket mot marknadsskolesystemet. Men grattis till er som har sett till att det får fortsätta och att era kompisar har fått tjäna mer pengar på detta! Stort grattis till Moderaterna och stort grattis till Sverigedemokraterna, som har företrätt skolkapitalet här!

Jag beklagar detta för alla lärares och elevers skull, som har fått ta konsekvenserna av det ni har gjort. De har fått ta konsekvenserna för att ni har segregerat den svenska skolan ytterligare och låter det fortsätta så.

Jag säger återigen: All makt åt folket! Det behövs en politik som vågar stå emot detta. Ett stort ansvar kommer nu att vila på den kommande regeringen, som vi också kommer att hålla ansvarig ifall man inte tar bort friskolesystemet.

Ned med marknadsskolan, en gång för alla! Tack för de här tolv åren!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Talade i kammaren · · Stockholms län

Skärpta regler för unga lagöverträdare

Fru talman! Jag vill börja med att yrka avslag på denna proposition. Eftersom jag, till skillnad från vad som verkar vara majoriteten i Sveriges riksdag, tror på forskning och beprövad erfarenhet yrkar jag bifall till samma motion som Lorena Delgado Varas precis tog upp här i talarstolen.

Det här är en otroligt viktig debatt. Det är min näst sista debatt i Sveriges riksdag. Jag har suttit i riksdagen de senaste tolv åren och har sett hur debatten har gått från att vara någorlunda saklig till att bli symbolpolitik som inte över huvud taget handlar om att förbättra vårt samhälle.

Vi är inte här för att debattera om 14-åringar ska sättas i fängelse, för att det på något sätt skulle leda till en förbättring vad gäller att bekämpa kriminalitet. Vi är här för att den här regeringen håller på att förlora valet och för att de fascistiska åsikter som vi har sett komma in år efter år har blivit stärkta eftersom också andra partier nu står bakom dem. I dag står vi inte längre i ett läge där det bara är Tidöpartierna som står bakom denna fascistiska tanke, utan nu har också Socialdemokraterna helt gått med på den här typen av repressiv politik.

Inte ens regeringens egna experter – hör och häpna – står bakom den här politiken. Samtliga experter i utredningen som ligger till grund för betänkandet om att sänka straffåldern har sagt nej till förslaget om att sänka till 14 år. Advokatsamfundet har sagt nej, Barnombudsmannen har sagt nej och civilsamhällesorganisationerna har sagt nej.

Många har pekat på att detta bryter mot bland annat internationella konventioner, till exempel om barns rättigheter. Men också kriminologer och rättsexperter har varit otroligt tydliga med att detta inte är en lösning för att få bukt med kriminaliteten.

Detta vet alla i denna kammare. Vi sitter egentligen inte här och debatterar själva den saken. Vi debatterar vilket samhälle vi ska vara. En majoritet i Sveriges riksdag har gjort ett val. Samhället byggde en gång i tiden på att vi ska ha tillit och på att vi ska se till att bygga upp en gemensam välfärd för alla. Det var ett samhällsprojekt som alla skulle kunna vara en del av. Nu ska samhället i stället byggas på repression, och det ska bli ett samhälle för några få, som ska bli rikare och rikare på bekostnad av resten av samhället.

Man lägger under 30 års tid ned fritidsgårdar, skolor och idrottsverksamheter och undrar: Varför hamnar barn i kriminalitet? Man privatiserar sönder den svenska välfärden, ser till att färre människor blir utbildade för det de ska jobba med, till exempel inom skolan och andra delar, och undrar: Varför fick inte barnen den hjälp de behövde? Man jagar asylsökande och flyktingar och lägger miljarder på det vid gränserna i stället för att lägga miljarderna på att stoppa vapen och droger, för att vissa ska kunna få sitt kokain på Östermalm.

Och nu står vi här i dag och pratar om att sänka straffbarhetsåldern till 14 år. Alla ni i Sveriges riksdag som röstar för det i dag ska skämmas över det. Det är inget som jag någonsin kommer att vara med och bidra till. Jag vill vara noga med att Framtidens Vänster, som jag företräder, aldrig kommer att gå med på den här typen av repressiva förslag som saknar fakta och beprövad erfarenhet.

Vårt samhälle behöver mindre klyftor och mer satsningar på välfärd och på våra barn – inte fler fängelser. Barn ska gå i skolan, inte sitta i fängelse.

(Applåder)

Röstade Nej · · UbU30 punkt 7

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med minoriteten
Bifall — 303 ja mot 44 nej
Ja 303Nej 44Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 6

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 306 ja mot 41 nej
Ja 306Nej 41Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Nej · · UbU30 punkt 3

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med minoriteten
Bifall — 215 ja mot 131 nej
Ja 215Nej 131Avstår 0Frånvarande 3
Lade fram en motion · 15 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare

Motion 4234
Motion till riksdagen 2025/26:4234 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut En politik för straff, inte för framtid Barn är också offer för den kriminella exploateringen När samhället ser barnet men ändå inte ingriper Barnkonventionen och forskningen offras på populismens altare Ett rasifierat system för straff Riktade insatser mot barn i riskzon En kriminalpolitik som också tar brottsoffren på allvar Sverige behöver en annan politik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare. En politik för straff, inte för framtid Regeringens proposition 2025/26:293 är nästa steg i en politik som sätter repression före rehabilitering, och symbolpolitik före kunskap. Förslaget innebär en fortsatt och historiskt långtgående skärpning av synen på unga lagöverträdare. Regeringen föreslår att straffbarhetsåldern sänks till 14 år för allvarliga brott, att ungdomsreduktionen avskaffas helt för unga myndiga och minskas för barn under 18 år, samt att straff­maximum för barn höjs till 18 års fängelse. Detta är fel väg att gå. Den grova brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem. Skjutningar, sprängningar och mord har orsakat ett oerhört mänskligt lidande. Människor har förlorat sina barn, sina syskon och sina föräldrar. Barn har dödats. Familjer har splittrats. Hela bostads­områden har levt med rädsla och otrygghet. Brottsoffer har rätt till rättvisa, upprättelse och trygghet. Just därför räcker det inte med politiska åtgärder som signalerar handlingskraft men saknar tillräckligt stöd för att faktiskt förhindra nästa brott. Det yttersta måttet på en framgångsrik kriminalpolitik är inte hur hårt samhället straffar efter att ett barn har begått ett grovt brott, utan hur många brott, hur många brottsoffer och hur många förstörda liv samhället lyckas förhindra. Vi delar självklart uppfattningen att den grova brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem. Men regeringens svar är en oproportionerlig och bristfälligt underbyggd straffrättslig expansion som inte vare sig är rätt väg att gå eller bygger på vetenskaplig evidens. Tvärtom undergräver propositionen grundläggande rättsstatliga principer och barnets rättigheter, riskerar att slå hårdast mot redan utsatta grupper och leder till orimliga resultat i det enskilda fallet. Vi yrkar därför avslag på hela propositionen. Barn är också offer för den kriminella exploateringen När ett barn rekryteras för att bära ett vapen, transportera narkotika, placera en sprängladdning eller begå ett mord måste samhället reagera kraftfullt. Men en ansvarsfull kriminalpolitik måste också våga se hela verkligheten. Barn som rekryteras av kriminella nätverk är inte enbart lagöverträdare. De kan samtidigt vara offer för manipulation, hot, skuldsättning, våld och systematisk exploatering av vuxna och äldre kriminella aktörer. De befinner sig längst ned i kriminella hierarkier och används som förbrukningsvaror av personer som själva försöker undvika straffrättsligt ansvar. När en vuxen kriminell rekryterar en fjortonåring för att bära ett vapen, transportera narkotika eller utföra ett mord är barnet inte den mäktigaste aktören i den relationen. Barnet är också föremål för exploatering. Ett samhälle som svarar genom att framför allt sänka straffbarhetsåldern riskerar att göra precis det som de kriminella nätverken själva gör: flytta ansvaret nedåt, från de vuxna organisatörerna och rekryterarna till barnen längst ned i hierarkin. Detta innebär inte att allvarliga brott ska lämnas utan konsekvenser. Barn måste hållas ansvariga på ett sätt som är förenligt med deras ålder, mognad, rättigheter och möjlighet till rehabilitering. Men samhällets fulla kraft bör riktas mot de vuxna och de kriminella strukturer som rekryterar, instruerar och exploaterar barn för egen vinning. Att bekämpa ungdomsbrottsligheten kräver därför kraftfullare insatser mot de vuxna aktörer som gör barn till verktyg för sin kriminalitet. När samhället ser barnet men ändå inte ingriper Enligt Brås rapport Barn under 15 år som begår allvarliga brott (2025:11) är nio av tio barn som utreds för allvarliga brott redan kända av socialtjänsten. Närmare hälften hade en tidigare ställd psykiatrisk diagnos och en tredjedel uppvisade hög aggressivitet och låg impulskontroll. Många växer upp med socioekonomiska utmaningar och i hem där föräldrarnas förmåga att ge tillräckligt stöd brister. Dessa uppgifter måste hanteras politiskt. När ett barn under flera år har varit känt av socialtjänsten, skolan, psykiatrin eller andra myndigheter och slutligen rekryteras av ett kriminellt nätverk och begår ett grovt brott kan samhällets svar inte begränsas till frågan om hur barnet ska straffas hårdare. Vi måste också våga fråga varför samhället inte förmådde ingripa tidigare. En stat som först misslyckas med att skydda ett barn från kriminalitet och sedan möter samma barn huvudsakligen med repression har misslyckats två gånger. Barn ska skyddas från brott. Barn ska skyddas från att begå brott. Och barn ska skyddas från de vuxna kriminella som rekryterar, exploaterar och använder dem som förbrukningsvaror i sina kriminella konflikter. Barnkonventionen och forskningen offras på populismens altare Regeringens förslag att sänka straffbarhetsåldern till 14 år och att ytterligare skärpa straffen för unga saknar stöd i både forskning och barnrätt. Barnkonventionen, som är svensk lag, kräver att barnets bästa ska beaktas i alla åtgärder som rör barn och att frihetsberövande av barn endast får användas som en sista utväg och under kortast lämpliga tid. FN:s barnrättskommitté har tydligt uttalat att den lägsta straffbarhetsåldern inte bör sättas under 14 år. En sänkning är alltså redan vid gränsen för vad som är acceptabelt, och en politik som syftar till att straffa allt yngre barn strider mot kommitténs tydliga rekommendationer. Forskning visar att frihetsberövande av barn och unga riskerar att förstärka kriminella identiteter och öka stigmatisering och marginalisering snarare än att rehabilitera. Det finns inget empiriskt stöd för att hårdare straff eller en sänkt straff­barhetsålder minskar ungdomsbrottsligheten. Tvärtom visar erfarenheter från Danmark att en sänkning av straffbarhetsåldern ledde till ökad brottslighet och försämrad skol­gång bland unga. Att minska ungdomsreduktionen och höja straffmaximum för barn innebär ett mycket långtgående avsteg från principen om att barn ska särbehandlas straffrättsligt. Det riskerar att göra påföljderna mindre rehabiliterande och mer skadliga, utan att regeringen har visat att reformen skulle minska brottsligheten. Ett rasifierat system för straff Denna politik riskerar att få förödande klass- och rasifieringsdimensioner. Det är ingen slump att debatten om sänkt straffbarhetsålder i hög grad riktas mot unga i socio­ekonomiskt utsatta områden, där en överrepresentation av negativt rasifierade barn och unga lever. Polisens och rättsväsendets selektiva blick, där unga med utländsk bakgrund oftare misstänks, stoppas och kontrolleras, gör så klart att de skärpta reglerna i praktiken slår hårdast mot just dessa grupper. Straffrätten verkar inte i ett socialt vakuum. Formellt generella regler kan få djupt ojämlika konsekvenser i ett samhälle präglat av segregation, ekonomisk ojämlikhet, rasism och skillnader i människors exponering för myndighetskontroll. När regeringen utvidgar statens repressiva makt mot barn utan att analysera hur reformerna påverkar olika grupper utifrån socioekonomisk utsatthet, diskriminering och strukturell ojämlikhet uppstår en allvarlig blindhet inför lagstiftningens faktiska konsekvenser. En kriminalpolitik kan vara formellt färgblind och samtidigt få rasifierade konsekvenser. Detta är en politik som straffar fattigdom och utanförskap i stället för att avskaffa dem. Straffen skärps för alla, men det är de som redan har minst resurser, minst skyddsnät och minst framtidstro som drabbas hårdast. När fokus ensidigt läggs på repression riskerar fler att fastna i kriminalitet; i stället för att få verkliga möjligheter till en annan framtid. Detta är inte ett argument för att förneka individuellt ansvar. Det är ett argument för att staten måste förstå den verklighet i vilken dess lagar verkar. Riktade insatser mot barn i riskzon För att förhindra att barn rekryteras in i gängen och förmås begå grova brott är det breda och långsiktigt förebyggande arbetet helt avgörande. Vi vill ge kraftigt stärkta resurser till vård, socialtjänst, psykiatri och skola. Dessa är verksamheter som varje dag möter barn och deras familjer och har störst möjligheter att förebygga en kriminell utveckling innan det första brottet sker. Kunskapen om vad som kännetecknar dessa barn är tydlig. Enligt Brås rapport Barn under 15 år som begår allvarliga brott (2025:11) visar studier på en omfattande problem­bild där nio av tio barn som utreds för allvarliga brott redan är kända av socialtjänsten. Närmare hälften hade en tidigare ställd psykiatrisk diagnos, och en tredjedel uppvisade hög aggressivitet och låg impulskontroll. Många växer upp med socioekonomiska utmaningar och i hem där föräldrars förmåga brister. Särskilt utsatta är de barn som är involverade i kriminella nätverk, där en fjärdedel av de utredda pojkarna bedöms tillhöra den gruppen och uppvisar en ännu mer komplex problematik. Forskningen och erfarenheter från vårt grannland Danmark visar att framgångsrikt brottsförebyggande arbete bygger på sociala insatser, inte på repression. I Danmark har antalet gängkriminella minskat med en tredjedel på tio år. Enligt forskare är det inte strängare straff eller sänkt straffmyndighetsålder som gett denna effekt, utan långsiktiga, riktade insatser som involverar hela familjen och barnets omgivning. Ett tydligt exempel är projektet De Aktive Drenge i Köpenhamn, där ett tätt nätverk av social­arbetare, lärare och kontaktpersoner punktmarkerade en grupp pojkar i riskzonen, med familjebehandling som en central del. Detta är insatser som vi vill sprida och utveckla i Sverige. Det är helt uppenbart att nästan alla barn som begår brott tidigt i livet har uppvisat riskbeteenden och att både skola, socialtjänst och ibland polis har haft kännedom om detta. Därför finns det stora möjligheter att fånga upp dessa barn och deras familjer redan innan det första brottet begås, genom bättre myndighetssamverkan och mer stöd till berörda familjer. Men tidig upptäckt är meningslös om den inte följs av faktiska insatser. Det räcker inte att ett barn är känt av socialtjänsten. Det räcker inte att skolan har rapporterat oro. Det räcker inte att flera myndigheter var för sig har delar av bilden. Samhället måste kunna agera snabbt, samordnat, uthålligt och med tillräckliga resurser. Att satsa på förebyggande arbete, som att stärka samverkansstrukturer såsom Sociala insatsgrupper (SIG) och SSPF (skola, socialtjänst, polis och fritid), är inte bara effektivt utan också en väl investerad samhällsresurs. Men samverkan får inte bli ett själv­ändamål eller en administrativ ritual. Den måste leda till konkreta, individuellt utformade och uppföljningsbara insatser för barnet och familjen. En kriminalpolitik som också tar brottsoffren på allvar Brottsofferperspektivet får aldrig reduceras till ett argument för högre straff. Den som verkligen tar brottsoffrens rätt till trygghet på allvar måste också ställa frågan om vilka åtgärder som faktiskt förhindrar att nya människor utsätts för brott. Varje skjutning som kan förhindras innebär ett potentiellt liv som räddas. Varje barn som förhindras från att rekryteras innebär ett potentiellt brottsoffer som aldrig skapas. Varje familj som får rätt stöd i tid kan innebära att en katastrof undviks. Det finns därför ingen motsättning mellan att försvara barns rättigheter och att stå på brottsoffrens sida. Tvärtom, en ineffektiv kriminalpolitik som prioriterar politisk signalering framför åtgärder som faktiskt minskar återfall och förhindrar nyrekrytering sviker också brottsoffren. Samhällets ansvar är inte fullgjort när domen faller, den verkliga framgången ligger i det brott som aldrig begås. Sverige behöver en annan politik Sverige behöver en kriminalpolitik som kombinerar rättssäkerhet med effektiv prevention. Det innebär, i motsats till regeringens förslag, att kraftfullt satsa på starka skolor och tidiga sociala insatser barn- och ungdomspsykiatri och missbruksvård avhopparverksamhet och arbetsmöjligheter bostadspolitik som ger familjer trygghet meningsfulla fritidsaktiviteter och en politik som aktivt motverkar rasism och utanförskap. Det här är att agera för framtiden, innan våldet sker. Ett samhälles styrka mäts inte i dess förmåga att straffa ett barn efter att allt redan har gått fel. Den mäts i dess förmåga att ingripa innan barnet står med ett vapen i handen, innan en familj förlorar sitt barn, innan ett nytt brottsoffer skapas och innan en ung människas framtid går förlorad. När ett barn rekryteras av vuxna kriminella har samhället en skyldighet att ingripa. När ett barn uppvisar allvarliga riskbeteenden har samhället en skyldighet att agera. När skolan, socialtjänsten och psykiatrin redan känner till barnet men insatserna ändå uteblir eller misslyckas måste staten våga granska sitt eget ansvar. Vi accepterar inte kriminaliteten. Vi accepterar inte att barn används som mördare åt vuxna kriminella. Vi accepterar inte att människor tvingas leva i rädsla eller att familjer förlorar sina barn till våldet. Men vi accepterar inte heller en politik där statens främsta svar på sitt eget före­byggande misslyckande är att bygga fler fängelseplatser för allt yngre barn. Barn ska hållas ansvariga på ett sätt som är förenligt med deras ålder, mognad, rättigheter och möjlighet till rehabilitering. De vuxna som rekryterar, manipulerar och exploaterar dem måste mötas av samhällets fulla kraft. Vår uppgift är inte bara att straffa gårdagens brott. Vår främsta uppgift måste vara att förhindra morgondagens. Att långsiktigt minska kriminaliteten kräver att samhället investerar i människors framtid, inte enbart i fler fängelseplatser och hårdare straff. Vi avstyrker därför propositionen i sin helhet. Lorena Delgado Varas (-) Malcolm Momodou Jallow (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 15 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga

Motion 4233
Motion till riksdagen 2025/26:4233 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut En reform byggd på kontroll, inte omsorg När staten tar över ansvaret för ett barn måste staten också kunna hållas ansvarig Beredningen är ett hån mot barnens rättssäkerhet ”Destruktivt beteende” Funktionsnedsättning får inte omtolkas till destruktivt beteende FN rekommenderar förbud mot isolering av barn Barnets egen röst måste få verklig betydelse Skydda barnets vilja En reform som förstärker social utsatthet Sverige behöver en annan politik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en samlad, barnrättsbaserad reform av den statliga barn- och ungdomsvården som bygger på kunskap, delaktighet och rättssäkerhet, inte ökade tvångsåtgärder och en formaliserad kontrollapparat, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. En reform byggd på kontroll, inte omsorg Regeringens proposition 2025/26:294 innebär en historiskt långtgående omstrukturering av tvångsvården av barn och unga. En ny lag om omhändertagande ska ersätta LVU, och de särskilda befogenheterna ska samlas i en separat lag. Vissa förslag, som att stärka barns rättigheter och rätten till offentligt biträde, är i sig positiva. Men helheten präglas av en oroande utveckling där barns utsatthet omdefinieras till ett eget problem och tvångsåtgärder riskerar att normaliseras. Barns rättigheter ska inte fungera som ett skyltfönster för en ordning som samtidigt utvidgar statens makt över deras liv, kroppar, rörelsefrihet och familjerelationer. De positiva delarna bör i stället genomföras inom ramen för en samlad och rättssäker reform som fullt ut utgår från barnkonventionen, barnets bästa och de erfarenheter som barn och unga själva bär med sig. Vi delar självklart uppfattningen att samhället måste erbjuda trygghet och stöd till utsatta barn. Men vi menar att regeringens svar är en oproportionerlig och bristfälligt underbyggd reform som inte vare sig är rätt väg att gå eller bygger på barnets bästa. Tvärtom undergräver propositionen grundläggande rättsstatliga principer, och den riskerar att slå hårdast mot redan utsatta grupper och leda till orimliga resultat i det enskilda fallet. Vi yrkar därför avslag på hela propositionen. När staten tar över ansvaret för ett barn måste staten också kunna hållas ansvarig Ett barn som staten omhändertar blir inte ett barn med färre rättigheter. Tvärtom. När staten tar över makten över ett barns boende, vardag, rörelsefrihet, vård och familje­kontakter ökar statens ansvar. Staten får inte först skilja ett barn från dess föräldrar med hänvisning till barnets behov av skydd och därefter utsätta samma barn för isolering, våld, bristande behand­ling, otrygghet eller nya trauman inom den offentliga vården. Ett omhändertagande måste innebära större trygghet än den miljö barnet lämnar. Allt annat är ett svek från den stat som lovade att skydda barnet. Ju större makt staten utövar över ett barn, desto starkare måste barnets rättssäkerhet, delaktighet och tillgång till oberoende prövning vara. Rättigheter utan möjlighet till ansvarsutkrävande riskerar att bli tomma löften. Beredningen är ett hån mot barnens rättssäkerhet Regeringen har brådstörtat tagit fram en proposition som bygger på förslag från fem olika utredningar, varav en aldrig har remitterats – samtidigt som remisstiden för en annan pågår. Utkastet till lagrådsremiss skickades ut över jul- och nyårshelgen, vilket flera remissinstanser påpekat kraftigt begränsade möjligheterna till en grundlig analys. Det är inte så en seriös regering lagstiftar. När det gäller frihetsberövanden, separation från föräldrar och tvångsåtgärder mot barn måste beredningskraven vara högre än så. Att bygga om grunden för tvångsvården i ett lapptäcke av parallella processer riskerar att skapa nya gränsdragningsproblem, osäkerhet för barn och familjer och en ökad rättsosäkerhet. Barn ska inte bära riskerna för en bristfälligt samordnad lagstiftningsprocess. ”Destruktivt beteende” Regeringen föreslår att ”socialt nedbrytande beteende” ska kompletteras med ”något annat destruktivt beteende”. Det här är ett farligt och oproportionerligt experiment. Barnrättsbyrån, Institutet för mänskliga rättigheter och flera andra remissinstanser varnar för att rekvisitet är vagt och riskerar att skuldbelägga barn för utsatthet som i själva verket är en följd av övergrepp, psykisk ohälsa eller bristande skydd från vuxenvärlden. Vi instämmer. Ett barn som utsatts för sexuell exploatering, våld eller allvarlig försummelse ska inte omhändertas för sitt eget ”destruktiva beteende”; barnet ska få vård och skydd utifrån sin utsatthet. Att omdefiniera ett barns trauma till ett eget problem är en politik som straffar barn för vuxenvärldens misslyckanden. Ett barns symtom får inte förvandlas till bevis mot barnet självt. Självskadebeteende, missbruk, destruktiva relationer eller andra riskbeteenden kan vara uttryck för trauma, sexuell exploatering, våldsutsatthet eller psykisk ohälsa. När staten omdefinierar dessa symtom till en självständig grund för tvångsingripande riskerar barnet att göras ansvarigt för den utsatthet som vuxenvärlden har orsakat eller misslyckats med att förhindra. Funktionsnedsättning får inte omtolkas till destruktivt beteende Det föreslagna rekvisitet innebär särskilda rättssäkerhetsrisker för barn med neuro­psykiatriska, intellektuella och andra funktionsnedsättningar. Beteenden som bottnar i autism, adhd, trauma, kommunikationssvårigheter, otillgängliga miljöer eller bristande stöd kan misstolkas som trots, aggressivitet eller destruktivitet. Barn med funktionsnedsättning ska få anpassat stöd, kompetent behandling och tillgängliga miljöer. De får inte mötas av utvidgad tvångsvård därför att samhället har misslyckats med att ge dem det stöd de behöver. Staten måste säkerställa att funktions­nedsättning inte patologiseras, kriminaliseras eller används som en genväg till mer ingripande tvångsåtgärder. FN rekommenderar förbud mot isolering av barn Regeringen väljer att föra över bestämmelser om avskiljning till den nya lagen. Detta trots att FN:s barnrättskommitté flera gånger rekommenderat Sverige att förbjuda isolering av barn och Sverige upprepade gånger har kritiserats för att nuvarande lagstiftning tillåter detta. Avskiljning och isolering är inte alltid identiska juridiska begrepp. Men när ett barn stängs in ensamt, skiljs från andra och berövas meningsfull mänsklig kontakt kan åtgärden i praktiken innebära isolering. Det är den faktiska upplevelsen och skadan för barnet som måste stå i centrum, inte enbart den formella beteckningen på åtgärden. Att i detta läge formalisera isoleringsmöjligheterna är ett direkt avsteg från Sveriges internationella åtaganden. Barn som vårdas inom Sis har ofta komplexa behov, tidigare trauman och psykisk ohälsa. Samhällets svar måste vara trygghet, vård och behandling, inte isolering och tvång. Enligt SNS-rapporten Överleva barndomen löper unga som placerats enligt LVU en ökad risk att dö i förtid. Detta visar på ett akut behov av en grundläggande reform som minskar tvånget och stärker vården. Barnets egen röst måste få verklig betydelse Motionen och propositionen rör barn vars liv formas av myndighetsbeslut, men lagstiftningen får inte utformas genom att vuxna enbart talar om barn. Barn och unga med egen erfarenhet av samhällsvård måste ges ett reellt inflytande över hur vården utformas, följs upp och utvärderas. Barn ska inte reduceras till objekt för vård, kontroll och myndighetsutövning. De är rättighetsbärare med egna erfarenheter, perspektiv och kunskaper. Barnets rätt att komma till tals måste därför vara praktiskt genomförbar och inte stanna vid en formell skyldighet att ”höra” barnet. Barn måste få information som de kan förstå, möjlighet att tala enskilt med oberoende personer och stöd att föra fram klagomål utan rädsla för repressalier. Deras erfarenheter måste också påverka verksamhetens utformning och statens beslut om framtida reformer. Skydda barnets vilja Vi ser ett värde i att barns anknytning till familjehem får större vikt, för att skapa stabilitet för barn som levt länge i ett familjehem. Men vi delar den oro som flera remissinstanser lyft fram. Anknytning till familjehemmet får inte bli en självständig tvångsgrund som håller kvar ett barn mot dess vilja, särskilt om barnet är 15 år eller äldre och den biologiska familjen kan erbjuda en trygg miljö. Barnets egen vilja och rätt till familjeliv måste väga tyngre. Risken är annars att familjehemmets ställning stärks på bekostnad av barnets rätt till självbestämmande. En reform som förstärker social utsatthet De som i praktiken ofta påverkas mest av en expansiv tvångsvårdspolitik är barn och unga i socioekonomiskt eftersatta områden, barn med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa och negativt rasifierade barn. Polisens och socialtjänstens selektiva blick, där negativt rasifierade barn oftare blir föremål för utredningar och tvångsåtgärder, kommer att leda till att dessa skärpta regler i praktiken slår hårdast mot redan utsatta grupper. Detta är en politik som straffar fattigdom och utanförskap i stället för att avskaffa den. När fokus ensidigt läggs på kontroll och tvång, att enbart agera mot symtomen, riskerar fler barn att fastna i en destruktiv utveckling i stället för att få verkliga möjligheter till en annan framtid. Det barn och unga behöver är hopp och möjligheter till en bättre framtid. Sverige behöver en annan politik Sverige behöver en barn- och ungdomsvård som bygger på barnets bästa, rättssäkerhet och faktisk kunskap. Det innebär, i motsats till regeringens förslag, en samlad reform av hela kedjan: från tidiga förebyggande insatser till trygga familjehemsplaceringar med kontinuitet och till en statlig ungdomsvård som präglas av vård och behandling, inte av tvång och isolering ett tydligt förbud mot avskiljning och isolering av barn minskad användning av tvångsåtgärder, genom stärkt kompetens, fler resurser och fungerande behandlingsmetoder en oberoende och förstärkt tillsyn av den statliga ungdomsvården, med tydliga klagomöjligheter för barn. Dessutom: starka skolor och tidiga sociala insatser barn- och ungdomspsykiatri och missbruksvård bostadspolitik som ger familjer trygghet meningsfulla fritidsaktiviteter och en politik som aktivt motverkar rasism och utanförskap. Att långsiktigt skydda och stödja utsatta barn kräver att samhället investerar i trygghet, omsorg, behandling och rättssäkerhet, inte i fler tvångsåtgärder och en formaliserad repressionsapparat. Ett samhälles styrka mäts inte i hur mycket makt det kan utöva över de mest utsatta barnen. Den mäts i hur väl det skyddar deras värdighet, lyssnar till deras röster och tar ansvar när staten själv brister. Ett barn som staten omhändertar förlorar inte sina rättigheter. Tvärtom. När staten tar över ansvaret för ett barns liv ökar statens skyldigheter. Ett omhändertagande måste innebära större trygghet än den miljö barnet lämnar. Allt annat är ett svek från den stat som lovade att skydda barnet. Lorena Delgado Varas (-) Malcolm Momodou Jallow (-) Daniel Riazat (-)
Svarade Lorena Delgado Varas i en replik · · Stockholms län

Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete

Lorena Delgado Varas–· i en replikJag vill också tacka talmannen. Jag hann inte riktigt med det i slutet av mitt anförande. Det har varit åtta intressanta och lärorika år. Du har varit en del av den resan, tillsammans med all personal, som jag måste säga…

Herr talman! Det känns såklart märkligt att stå här i ett replikskifte med den som står mig närmast i Sveriges riksdag. Jag vill tacka Lorena för det fantastiska arbete hon har gjort. Det är inte många svenska riksdagsledamöter som har befunnit sig på en båt för att häva en illegal blockad. Att det sker en illegal blockad av Gaza är inte något som bara vi tycker utan något som FN har konstaterat. Ni hittar faktiskt inte någon annan i den här kammaren som har satt sig på en båt och riskerat livet i sin vilja att stå upp för människor som befinner sig mitt i ett folkmord. Lorena blev också utsatt för en av världens absolut värsta statsmakter. Jag vill tacka Lorena väldigt mycket, liksom andra ledamöter som bidragit till debatterna.

Jag tycker att Andreas Norlén har varit en rättvis talman här i Sveriges riksdag. Det händer inte så ofta att hela riksdagen ställer sig bakom en talman, men det har vi gjort, även jag och Lorena. Vi tycker att det har varit ett rättvist talmanskap under de här åren.

Jag vill också åter, precis som Lorena, tacka personalen. Jag tror inte att folk utanför den här kammaren riktigt förstår hur det här huset går runt. Det gör det tack vare personer som svarar i telefon till och med klockan 22.30 när de sitter hemma med familjen. En av dem sitter här i kammaren och skrattar just nu, för han vet att det bland annat gäller honom. Det är ett otroligt maskineri som utgör en grundpelare i demokratin och som behöver gå runt, och vi är tacksamma för att ni får det att gå runt. Alla gånger vi har varit hårda i talarstolen – jag kommer att vara det några gånger till – är det bara mot ledamöterna, inte mot er i personalen.

(TALMANNEN: Tack för de vänliga orden!)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)

Svarade Lorena Delgado Varas i en replik · · Stockholms län

Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete

Lorena Delgado Varas–· i en replikTidigare i debatten har det framförts – av Moderaterna, tror jag – att det är jättemånga i Sverige som verkligen stöder det här förslaget. Samtidigt ser vi att antalet medlemmar i fredsorganisationer ökar lavinartat. Det…

Herr talman! Jag tackar Lorena Delgado Varas så mycket för frågan. Det finns otroligt mycket att säga om det här. Det har pågått en väldigt odemokratisk process från början till slut under hela Natoprocessen, och svenska folket har inte haft någonting att säga till om. Det finns partier som till och med gick till val på att vara emot Nato men sedan var med och drev fram att vi skulle bli medlemmar i Nato etcetera.

För mig är det viktigt att unga personer i det här landet – jag är 35 i dag och var 23 när jag kom in i riksdagen – förstår att Sveriges historia, som vi i mångt och mycket ska vara stolta över, har handlat om att stå upp för fred och nedrustning, om att stå för att stoppa krig och minska vapenanvändningen. Nu ser vi i stället en upprustningshets.

Sverige blev inte världens bästa land för att vi skulle se till att Wallenbergfamiljen blev miljardärer på vapenförsäljning. Sverige blev inte den välfärdsstat som halva världen skryter om än i dag – felaktigt tyvärr – genom den typ av repressiv politik som har förts den senaste tiden och som fortsätter att införas. Man uppför inte monument över Olof Palme och andra ledare i Latinamerika, Asien och Afrika på grund av den här krigshetsen utan för att Sverige en gång i tiden vågade stå upp mot fruktansvärd politik av den typ som har skördat miljontals liv under de senaste åren. Irak, Afghanistan, Libyen – jag vet inte hur många länder jag ska nämna. Ta de illegala bombningar som vi har sett den senaste tiden! Natoallierade begår folkmord i Gaza, bombar Iran och bombar Libanon. Listan är oändlig.

Det jag vill säga till de unga är: Gå inte på detta! Gör som många av våra föregångare gjorde: Stå upp mot krigshetsen och upprustningen!

Talade i kammaren · · Stockholms län

Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete

Herr talman! Jag instämmer i vartenda ord som sades från talarstolen av Lorena Delgado Varas.

I dag är vi här för att diskutera det som så felaktigt kallas förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, men som handlar om att stärka det krigsmaskineri som Nato är – en kärnvapenallians som har skapat lidande runt om i världen för miljontals människor.

Jag tar upp frågan för att majoriteten av partierna i riksdagen röstar för den här typen av krigsallianser och utökade vapensamarbeten och militära samarbeten men dagen efter pratar om att de inte vill att människor som har flytt på grund av detta krigsmaskineri ska komma till Sverige.

Det här är ett hyckleri utan dess like. Men å andra sidan vet man om att detta är hyckleri, för syftet är egentligen bara en sak. Det är inte att försvara Sverige utan att de företag som säljer vapen och som har berikat sig på denna industri ska bli rikare.

Varför skulle annars Sverige utse samma personer från samma koncern till sändebud till diktaturen Turkiet för att förhandla fram Natoavtalet för Sverige? Sedan såg man till att de fick alla avtal för vapenhandeln. Det handlar om Wallenbergfamiljen.

Det här har väldigt många människor genomskådat. För mig är det här en av de sista debatterna i Sveriges riksdag, och jag vill ta upp frågan för att mitt budskap till folket är att inte gå på det här.

Jag vet att väldigt många människor därute vill välja skola, förstärkt sjukvård och förstärkt välfärd före miljardsatsningar, år efter år, på en militarisering som leder till död och misär för många människor runt om i världen.

Herr talman! Jag trodde tidigare att Sverige hade en ordning där statschefen kom först, sedan talmannen, som ska säga vem som får sondera terrängen för att bli statsminister, och därefter riksdagen, som får bestämma.

Det måste kännas otroligt illa att chefen numera är en brottsdömd president i USA. Han har dömts minst 45 gånger i domstol i USA för olika saker. Han pratar om kvinnor som om de var sexuella objekt. Han pratar om människor från olika delar av världen som om de inte var människor.

Det måste kännas väldigt illa när en diktator som Erdoğan har fått diktera villkoren för Sveriges statsminister, för Sveriges riksdag, för Sveriges talman och för Sveriges statschef om hur vi ska agera och stifta lagar för att bli medlemmar i den där odemokratiska krigsalliansen.

Det måste kännas illa att ha åkt flera gånger till både USA och Turkiet, ha böjt sig så mycket som de svenska politikerna gjorde och ha sålt ut så många så kallade svenska värderingar som man gjorde. Än i dag lever vi med konsekvenserna av detta i form av Säpoutvisningar av kurder och andra människor.

Man gör detta och säger sedan att det handlar om att skydda Sveriges intressen; vi ska gå på att Nato är ett slags försvarsallians.

Nej, jag tror att väldigt många människor har förstått vad det här handlar om. Det krävs inte tolv år i riksdagen, som för mig, för att förstå vad det handlar om. Det handlar inte om att skapa fred utan om att förlänga krig. Det handlar inte om att satsa på trygghet. Trygghet är när människor har tak över huvudet, mat på bordet och välfärd de kan lita på. Trygghet är inte när Wallenberg får några fler miljarder på sitt konto. Det är tragiskt att alla åtta riksdagspartier mer eller mindre har sänkt sig för majoriteten av dessa förslag.

Med det sagt vill jag tacka talmannen för de här åren. Jag kommer som sagt att delta i ett par debatter till. Jag vill tacka all personal i Sveriges riksdag – den har varit fantastisk. Jag vill också tacka en hel del av riksdagsledamöterna.

Jag yrkar bifall till samma motion som Lorena Delgado Varas.

Talade i kammaren · · Stockholms län

Strategisk exportkontroll 2025 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden och Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel

Fru talman! Efter det gripande talet från Jamal vill jag bara säga att jag skäms för att talmannen satt och sov under halva Jamals tal. Det är beklämmande. Jag såg talmannen nicka till under ungefär hälften av talet. Det är något som ni får prata om senare. Det är nämligen inte första gången jag har sett denna talman nicka till under debatten.

Vi är dock här för att tala om en mycket allvarligare fråga: export av krigsmateriel. Det handlar om människoliv. I denna kammare debatterade vi alldeles nyss migrationsfrågor, som vi ska rösta om i morgon. Det handlade om att sex av riksdagens åtta partier vill göra det ännu svårare för människor från diktaturer som är på flykt och söker trygghet och en fristad i ett land som Sverige.

Några minuter senare står vi i en debatt om hur vapenförsäljningen går till. Är det inte lustigt att en stor majoritet i denna kammare är med på att sälja vapen till diverse diktaturer, till diverse kolonisatörer och imperialister och till olika andra länder som inte följer mänskliga rättigheter – för att i nästa stund rösta för att människor vilka som en konsekvens av denna vapenförsäljning behöver söka trygghet i Sverige och andra länder i väst inte ska få stanna i våra länder? Är inte detta hyckleri? Ni alla vet om att det är på det sättet, och därför blir det också tystnad varje gång denna fråga kommer upp.

Det man gör är att slå ned människoliv för att sedan stå här och prata om hur vapenförsäljningen går till och hur bra den är för Sverige, för svensk export, för svensk ekonomi etcetera. Det här är någonting som jag skäms över.

Som iranier står jag varje dag och väntar på besked om hur bombningarna går till. De kommer främst att drabba befolkningen och inte den vidriga regim som finns i det landet. Det är vapen och bomber som dödar människor. Som vänstermänniska har jag följt det folkmord som utförs i Palestina av Israel med hjälp av västvärlden, inklusive länder som Sverige som ger sitt tysta medgivande.

Det här är något som går ihop med frågan om vapen, och det är ingenting som jag kan acceptera. Därför har vi skrivit motioner som handlar om att stoppa svensk vapenexport och göra lagstiftningen hårdare. Jag yrkar bifall till motion 2025/26:4122 med alla dess yrkanden samt till motion 2025/26:3725 med alla dess yrkanden. Detta avser betänkande UU9.

Jag såg att det var vissa som tyckte att det var konstigt att jag tog upp att talmannen nickade till under det föregående anförandet. Jag tycker att vi ska ha lite högre nivå än så i Sveriges riksdag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Talade i kammaren · · Stockholms län

Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 2025/26:4170 yrkandena 1–4.

För 26 år sedan, när jag var nio år gammal, kom jag som flyktingbarn till Sverige. Efter att ha levt i det här landet, som jag kallar för mitt hemland, i tre års tid fick vi beskedet att vi behövde lämna Sverige. Vi behövde lämna Sverige och åka till ett land som de flesta i den här kammaren kallar för en diktatur, nämligen Iran.

Den här politiken har fortsatt under de senaste 26 åren och blivit ännu värre och ännu mindre human. Många, inklusive jag, skulle säga att det i dag förs en rasistisk migrationspolitik i Sverige. Men det kanske inte är så förvånande eftersom vi har en rasistisk regering.

Vi befinner oss i ett läge där permanenta uppehållstillstånd tas bort, där familjer splittras och där arbetsplatser slås sönder – på grund av vad? Jo, det är ideologiska, rasistiska skygglappar som gör att man helt enkelt vill slänga ut så många människor som möjligt av dem som ser ut som jag och en del andra i denna kammare. Det här är ingenting som jag kommer att ställa mig bakom.

I dag har vi en debatt där Sveriges riksdag 2026 ska ställa sig bakom en ännu mindre human asyl- och flyktingpolitik, och sex av riksdagens åtta partier går med på detta. Med all respekt för vissa ledamöter som har haft synpunkter på en del detaljer i förslaget; vi vet också att det inte bara är den rasistiska regeringen som kommer att rösta för dessa inhumana lagförslag, utan det kommer även Centerpartiet och Socialdemokraterna att göra.

Däremot finns det, utanför den här kammaren, tusentals människor som demonstrerar på gator och torg vecka efter vecka för att kräva något annat. De kräver att Sverige ännu en gång ska bli ett land som står upp för humana värderingar och för rätten till asyl. Detta är något som den här regeringen krossar med de här förslagen.

Att begränsa rätten till offentliga biträden är något man gör i diktaturer, inte i demokratier. Att snacka om att barn som har varit här sedan de var 13 eller 14 år men som nu har fyllt 21 ska lämna landet är inte något man gör i ett land som kallar sig för ett humant, demokratiskt land.

Återigen handlar det om en rasistisk migrationspolitik som tyvärr har gått från dem som grundades av nazister till andra, som kallar sig för liberaler eller moderater. Det här skadar vårt land.

Jag vet att det är obekvämt, men jag kommer att ta upp detta under de sista tre månaderna i riksdagen. Jag kommer också, genom att ta mig in till Stockholms kommunfullmäktige, att tillsammans med Stockholms vänsterallians se till att Stockholms stad vägrar att gå med på dessa lagförslag, som är inhumana och rasistiska och som splittrar folk.

Kom ihåg att vi i dag har tavlor i Sveriges riksdag som hyllar Harald Edelstam, som gick emot lagen när han tryckte upp pass till chilenare och andra latinamerikaner som skulle fly från diktaturen! Kom ihåg att vi hyllar olika typer av företrädare som Raoul Wallenberg och andra, som bröt mot dåtidens lagar för att skydda människor på flykt!

Vi vill vara några av dessa människor som kommer att gå emot den här inhumana politiken, precis som de som gömde mig när jag var papperslös. Vi kommer att göra detsamma. Ingen människa är illegal. Bort med denna rasistiska regering!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:254 Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete

Motion 4171
Motion till riksdagen 2025/26:4171 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:254 Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:254 i dess helhet. Motivering Regeringens proposition innebär en genomgripande förändring av svensk säkerhets­politik. Förslaget går ut på att ge Nato och enskilda medlemsstater, särskilt USA, långtgående befogenheter att genomföra militär verksamhet på svenskt territorium: inklusive stridshandlingar från svensk mark mot mål utanför Sveriges gränser. Som konstateras i promemorian kan detta leda till att Sverige anses vara part i en väpnad konflikt, även om det inte är svenska styrkor som agerar. Regeringen ska alltså ensam kunna besluta om sådana överlåtelser av förvaltningsuppgifter, utan att riksdagen ges möjlighet till insyn eller godkännande i det enskilda fallet. Propositionen är inte en isolerad förändring. Sedan Natointrädet har makten systematiskt flyttats från riksdagen till regeringen: regeringen har getts rätt att skicka upp till 1 000 soldater utomlands utan riksdagsbeslut, krislagstiftning har införts som låter regeringen ta över riksdagens lagstiftande makt, utlandsspionerilagen kriminali­serar granskning av militärt samarbete och sekretessregler har skärpts. Denna proposition är ytterligare ett steg i samma riktning, en demokratisk urholkning som måste stoppas. Propositionen innebär också att undantag från tillståndsplikten för vapenexport utvidgas till alla Natoländer, inklusive Turkiet. Nato har inga mekanismer för att säkerställa demokrati eller mänskliga rättigheter. Detta riskerar att urholka Sveriges demokratikriterium och undergräva svensk utrikespolitiks grundläggande värderingar. Vidare saknas garantier för att utländska styrkor följer svenska regler för användning av vapenmakt (rules of engagement). Olika Natoländer har olika regler och det är inte tydligt vilka som gäller på svenskt territorium. Det räcker inte att förlita sig på att utländska soldater självmant sätter sig in i svensk lagstiftning. Det krävs mer! Ur ett antimilitaristiskt perspektiv är detta oacceptabelt. Varje steg mot att normali­sera utländsk militär närvaro på svensk mark är ett steg bort från en fredlig utrikes­politik. Historien visar gång på gång att militära allianser och upprustning leder till fler konflikter, inte färre. Den enda beprövade vägen till varaktig fred är nedrustning, diplomati och folkrättsligt förankrad konfliktlösning. Folklig kontroll och parlamentariskt inflytande måste värnas Sverige har en lång tradition av folklig förankring av säkerhetspolitiken. Beslut om att gå i krig eller att ställa svenskt territorium till förfogande för främmande makters krig­föring har traditionellt fattats av riksdagen – inte av regeringen ensam. Propositionen undergräver denna princip. Regeringen ska ges rätt att utan riksdagens godkännande överlåta förvaltningsuppgifter som innebär att utländska styrkor kan genomföra strids­handlingar från svensk mark. Det är en historiskt sett mycket farlig utveckling. När väl makten att fatta sådana beslut flyttas från det folkvalda parlamentet till Regeringskansliet, försvinner också den offentliga debatten och möjligheten för medborgarna att påverka; demokratin urholkas inifrån. Militära satsningar måste prioriteras om till välfärden Sverige rustar upp militärt i snabbare takt än någonsin. Försvarsbudgeten har ökat med tiotals miljarder kronor de senaste åren och förväntas fortsätta växa. Samtidigt kämpar skolor med underbemanning, äldreomsorgen har akut personalbrist, sjukvårdsköerna växer och bostadsbristen förvärras. Det är en prioriteringsfråga: varje miljard som läggs på stridsflyg, ubåtar och Natoanpassning är en miljard som inte går till att rusta upp välfärden. Vi menar att den största tryggheten för människor är en fungerande välfärd, inte fler vapen. En sjuksköterska på en akutmottagning, en lärare i en resurssvag skola eller en undersköterska i äldreomsorgen – eller rätten till ett hem – gör mer för människors faktiska säkerhet än en utplacerad Natobataljon. Regeringen bör därför omfördela en betydande del av de ökade militäranslagen till skola, vård, omsorg och bostads­byggande, där behoven är akuta och där pengarna gör verklig nytta för människors liv. Natos kärnvapen – ett existentiellt hot Nato är en kärnvapenallians, flera av Natos medlemsstater har kärnvapen och alliansens strategi bygger på ”kärnvapenavskräckning”. Genom att fördjupa samarbetet med Nato, och genom DCA-avtalet med USA, öppnar propositionen för att kärnvapen kan föras in på svenskt territorium. Att tillåta kärnvapen på svensk mark är att göra Sverige till ett potentiellt mål i ett framtida kärnvapenkrig. Det är en fullständigt oansvarig politik. Sverige bör i stället verka för en kärnvapenfri zon i Norden och aktivt stödja FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW), som Sverige ännu inte har anslutit sig till. Avskräckning fungerar inte – fred byggs nedifrån Regeringens proposition vilar på en grundläggande missuppfattning: att säkerhet skapas genom militär avskräckning. Forskning om fred och konflikter visar något annat. Militär upprustning leder till säkerhetsdilemman: den ena statens upprustning uppfattas som ett hot av den andra, vilket leder till motupprustning och ökad spänning. Säkerhet skapas i stället genom: Folkrättsligt reglerad konfliktlösning: genom FN, OSSE och andra internationella forum. Nedrustningsavtal: som minskar mängden vapen och därmed risken för att de används. Diplomati och dialog: även med stater som vi har meningsskiljaktigheter med. Folkligt försvar: baserat på civil beredskap och icke våldsligt motstånd, inte på utländska trupper. Alternativet: en fredlig, solidarisk utrikespolitik Vi föreslår i stället en helt annan väg: Säg upp DCA-avtalet med USA. Avtalet ger USA rätt att använda svenska militära anläggningar och innebär att svensk lagstiftning sätts ur spel på dessa platser. Det är en oacceptabel inskränkning av svensk suveränitet. Verka för svenskt utträde ur Nato. Nato är en offensiv militärallians med en lång historia av krig, interventioner och folkrättsbrott: från bombningarna av Jugoslavien till kriget i Afghanistan och Libyen. Sverige ska inte vara en del av denna krigsmaskin. Bygg ett fredligt totalförsvar. Det svenska försvaret bör inriktas på att försvara svenskt territorium mot invasion, inte på att delta i Natos offensiva operationer runt om i världen. Civil beredskap, psykologiskt försvar och icke våldsligt motstånd är centrala delar av ett sådant försvar. Lägg resurserna på att stärka samhället, i stället för att öka säkerhetsriskerna för oss alla. Satsa på diplomati och konfliktlösning. Stöd en kärnvapenfri värld. Sverige bör ratificera FN:s kärnvapenförbud (TPNW) och aktivt verka för att kärnvapenmakterna nedrustar. Slutsats Regeringens proposition är ett steg i fel riktning. Den innebär minskad demokratisk kontroll, ökad militarisering och en farlig inriktning mot kärnvapensamarbete. Den undergräver möjligheten till en fredlig, solidarisk och folkrättsligt förankrad utrikes­politik. Riksdagen bör därför avslå propositionen och i stället ge regeringen till känna att Sverige ska verka för nedrustning, fredlig konfliktlösning och en folkligt förankrad säkerhetspolitik bortom Nato. Lorena Delgado Varas (-) Malcolm Momodou Jallow (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

Motion 4170
Motion till riksdagen 2025/26:4170 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:262 i dess helhet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk migrations- och asylpolitik ska genomföras med beaktande av rättssäkerhet, proportionalitet, humanitet, barnets bästa och långsiktigt hållbar integration och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomförandet av EU:s migrations- och asylpakt inte får inskränka grundläggande rättigheter eller medföra mer långtgående restriktioner än vad unionsrätten kräver och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med en ny och samlad konsekvensanalys av hur förslagen påverkar rättssäkerhet, barns rättigheter, integration, psykisk hälsa, kommunernas ansvar samt Sveriges internationella människorättsåtaganden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringens proposition innebär ett av de mest genomgripande och långtgående skiftena i svensk migrationspolitik i modern tid. Under förevändningen att svensk rätt ska anpassas till Europeiska unionens migrations- och asylpakt genomför regeringen i praktiken en ideologiskt driven omläggning av svensk migrationsrätt där tillfällighet, misstänkliggörande och rättighetsbegränsningar görs till permanenta principer. Propositionen måste därför avslås i sin helhet. Det handlar inte endast om tekniska anpassningar till unionsrätten. Det handlar om vilken rättsstat Sverige ska vara. Det handlar om vilket samhälle Sverige vill bygga. Och det handlar ytterst om huruvida människor som söker skydd ska mötas av rätts­säkerhet och mänsklig värdighet eller av permanenta undantagstillstånd präglade av osäkerhet och kontroll. Sverige ska inte använda EU:s migrationspakt som ett verktyg för att montera ned rättssäkerhet, permanenta människors otrygghet och normalisera en migrationspolitik byggd på misstänkliggörande och tillfällighet. Propositionen representerar ett tydligt skifte: från rättigheter till kontroll, från integration till osäkerhet, och från humanitet till avskräckning. Permanent otrygghet ersätter integration En av propositionens mest långtgående delar är utmönstringen av permanent uppehålls­tillstånd för flera grupper av människor med skyddsrelaterade uppehållstillstånd. Permanent uppehållstillstånd har historiskt varit en central grund för etablering och integration i Sverige. Människor som ska bygga ett liv behöver trygghet och stabilitet. Den som ska lära sig språket, arbeta, utbilda sig, starta företag, skapa trygghet för sina barn och bli en del av samhället måste kunna planera sin framtid. Regeringens politik går i motsatt riktning. Människor görs permanent tillfälliga. Familjer förväntas leva i långvarig osäkerhet. Barn riskerar att växa upp under ständig rädsla för att deras trygghet kan ryckas bort. Detta är inte integrationspolitik. Det är institutionaliserad otrygghet. Regeringen hävdar att förslagen ska främja integration och minska utanförskap. Men propositionen innehåller ingen övertygande analys som visar att ökad osäkerhet leder till bättre integration. Tvärtom visar erfarenheter från både Sverige och andra europeiska länder att långvarig tillfällighet riskerar att försvåra etablering på arbetsmarknaden, försämra psykisk hälsa och öka social utsatthet. Trygghet skapar integration. Otrygghet skapar rädsla och marginalisering. Allvarliga rättssäkerhetsproblem Propositionen innebär samtidigt betydande inskränkningar i rättssäkerheten för människor som söker skydd. Rätten till offentligt biträde begränsas i flera delar av asylprocessen trots att asyl­rätten är juridiskt komplex och att människor som söker skydd ofta befinner sig i extrem utsatthet, saknar språkkunskaper och i många fall bär på trauma från krig, tortyr eller förföljelse. En rättssäker asylprocess förutsätter att människor har reella möjligheter att förstå processen och tillvarata sina rättigheter. Det är därför särskilt anmärkningsvärt att Lagrådet riktar skarp kritik mot reger­ingens förslag och framhåller att begränsningarna riskerar att försämra den enskildes möjligheter att få en rättvis och korrekt prövning. En rättsstat prövas inte i hur den behandlar de starkaste. Den prövas i hur den be­handlar de mest utsatta. Lagrådets kritik är exceptionellt allvarlig Lagrådets yttrande är i flera delar ovanligt skarpt och bör tas på största allvar av riks­dagen. Lagrådet ifrågasätter inte endast enskilda tekniska lösningar utan riktar kritik mot själva beredningsprocessen och den politiska utgångspunkten för propositionen. Lagrådet konstaterar att den s.k. minimilinjen varit styrande redan från början och att frågan inte har utretts förutsättningslöst och kunskapsbaserat. Vidare framhålls att remiss­kritiken mot förslagen varit omfattande och att flera centrala konsekvenser inte analys­erats tillräckligt. Det är djupt problematiskt. Lagstiftning som påverkar människors grundläggande rättigheter måste vila på propor­tionalitet, rättssäkerhet och gedigna konsekvensanalyser, inte på politiskt förutbestämda slutsatser. När lagstiftning av denna omfattning drivs fram utan tillräckliga analyser riskerar rättsstatens legitimitet att försvagas. Barnets bästa åsidosätts Propositionen innebär även att biometriska uppgifter, inklusive fingeravtryck och foto­grafier, ska kunna tas från barn från sex års ålder. Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa ska vara en primär övervägning i alla beslut som rör barn. Att genomföra kroppsliga ingrepp och omfattande registrering av mycket små barn kräver därför mycket starka skäl, tydliga proportionalitetsbedömningar och robusta rättssäkerhetsgarantier. Regeringen har inte visat att dessa krav är uppfyllda. Det är särskilt oroande att barn i migrationssystemet i allt större utsträckning riskerar att behandlas som säkerhetsobjekt snarare än som barn med egna rättigheter och skydds­behov. Sverige går längre än vad EU-rätten kräver Det är viktigt att understryka att stora delar av propositionen inte är juridiskt tvingande konsekvenser av EU:s migrationspakt. Regeringen väljer aktivt den mest restriktiva tolkningen och använder unionsrätten som politisk legitimering för att genomföra en migrationspolitik som går längre än vad EU-rätten kräver. Sverige är inte skyldigt att välja den hårdaste möjliga linjen. Sverige kan genomföra unionsrätten samtidigt som rättssäkerhet, humanitet och mänskliga rättigheter värnas. Det handlar därför ytterst om politiska prioriteringar. Ett demokratiskt vägval Att vara kritisk till propositionen innebär inte att vara emot reglerad migration eller ordning i migrationssystemet. Sverige ska ha ett rättssäkert och fungerande migrations­system. Men rättssäkerhet kan aldrig byggas genom att människor görs permanent otrygga. Ordning kan aldrig motivera att barns rättigheter försvagas. Effektivitet kan aldrig bli ett argument för att urholka mänskliga rättigheter. Frågan handlar därför inte enbart om migrationspolitik. Frågan handlar om vilket samhälle Sverige vill vara. Ett samhälle där människor möts av rättigheter, rättssäkerhet och mänsklig värdighet eller ett samhälle där tillfällighet, misstänkliggörande och av­skräckning görs till grundläggande principer i lagstiftningen. Riksdagen bör därför avslå propositionen i dess helhet. Malcolm Momodou Jallow (-) Lorena Delgado Varas (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:263 Stärkt återvändandeverksamhet

Motion 4169
Motion till riksdagen 2025/26:4169 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:263 Stärkt återvändandeverksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:263 i dess helhet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regler om återvändarverksamhet bör utformas och tillämpas på ett sätt som säkerställer rättssäkerhet, proportionalitet, skyddet för grundläggande fri- och rättigheter och principen om likabehandling, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inre utlänningskontroller inte får leda till etnisk profilering, godtyckliga kontroller eller minskad tillit till myndigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tvångsåtgärder såsom husrannsakan, omhändertagande av mobiltelefoner, biometrisk autentisering och kopiering av privata uppgifter kräver starkare rättssäkerhetsgarantier än vad regeringen föreslår och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en ny samlad konsekvensanalys av propositionens effekter på rättssäkerhet, integritet, barns rättigheter, diskriminering, myndighetstillit och Sveriges internationella människorättsåtaganden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringens proposition 2025/26:263 innebär en omfattande förstärkning av statens kontroll och tvångsbefogenheter inom migrationsområdet. Propositionen presenteras som ett sätt att effektivisera återvändandeverksamheten. I praktiken innebär den dock ett långtgående skifte i svensk migrationspolitik där fler myndigheter, fler register, fler tvångsmedel och mer övervakning görs till bärande principer. Riksdagen bör avslå propositionen i dess helhet. Ett rättssäkert och fungerande återvändandesystem är viktigt. Men återvändande­verksamhet får aldrig byggas genom att rättsstatens grundläggande principer försvagas. Effektivitet kan inte vara det enda måttet på god lagstiftning. Staten måste också respektera proportionalitet, integritet, likabehandling, barnets bästa och människors rätt till privat- och familjeliv. Propositionen riskerar att föra Sverige i en farlig riktning: från rättssäkerhet till kontroll, från tillit till misstänkliggörande och från myndighetsservice till angiveri och migrationsövervakning. Välfärdsmyndigheter ska inte göras till migrationspolis Regeringen föreslår att flera centrala myndigheter, däribland Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket, på eget initiativ ska lämna uppgifter till Polismyndigheten om det finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Detta är en principiellt mycket allvarlig förändring. Människor ska kunna kontakta myndigheter för att få information, stöd, service och rättigheter tillgodosedda utan rädsla för att kontakten automatiskt kan leda till angiveri och migrationskontroll. Om människor börjar undvika kontakt med myndigheter riskerar det att få allvarliga konsekvenser för både individen och samhället. Det kan innebära att människor inte söker stöd, inte fullgör skyldigheter, inte vågar kontakta myndigheter och inte får tillgång till rättigheter som de faktiskt har. Det riskerar också att försämra myndigheternas möjlighet att utföra sina grunduppdrag. Vi anser att välfärdsmyndigheter inte ska ges angiveriliknande uppgifter i migrations­kontrollen. En välfärdsstat bygger på tillit. Regeringens förslag riskerar att underminera den tilliten. Risk för etnisk profilering och godtyckliga kontroller Propositionen innebär att inre utlänningskontroller ska kunna vidtas om det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till omständigheter som kan iakttas på platsen och uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över. Detta väcker allvarliga frågor om rättssäkerhet och diskriminering. Risken är uppenbar att människor som uppfattas som ”utländska” i större utsträckning blir föremål för kontroll. Det kan handla om hudfärg, språk, namn, klädsel, religion eller andra yttre markörer. För människor med utländsk bakgrund, afrosvenskar, muslimer och andra rasifierade grupper kan detta innebära en ökad risk för att stoppas, kontrol­leras och misstänkliggöras i vardagen. Det är inte acceptabelt. Ett demokratiskt samhälle får inte införa regler som i praktiken riskerar att skapa ett system där vissa kroppar kontrolleras mer än andra. Husrannsakan utan brottsmisstanke är oproportionerligt Regeringen föreslår att Polismyndigheten ska kunna genomföra husrannsakan för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar. Husrannsakan är en mycket ingripande åtgärd. Att staten går in i människors hem är ett av de mest långtgående intrången i den personliga integriteten. Sådana åtgärder måste vara noggrant avgränsade, nödvändiga och proportionerliga. Det är särskilt problematiskt att åtgärden ska kunna användas inom migrations­kontrollen utan att personen är misstänkt för brott. Regeringen presenterar inte till­räckligt starka skäl för att en så ingripande åtgärd är nödvändig och proportionerlig i den omfattning som föreslås. Mobiltelefonen är människans mest privata rum Förslaget om att myndigheter ska kunna omhänderta och undersöka elektronisk kommunikationsutrustning är en av propositionens mest integritetskänsliga delar. En mobiltelefon innehåller i dag inte bara kontaktuppgifter. Den innehåller hela människors liv: familjebilder, privata samtal, medicinsk information, politiska och religiösa kontakter, ekonomiska uppgifter, platsdata, sociala relationer, juridisk kommunikation och i vissa fall uppgifter som är direkt kopplade till asylskäl. Att staten ges möjlighet att omhänderta, undersöka och kopiera uppgifter från en sådan enhet innebär ett mycket långtgående intrång i privatlivet. Särskilt problematiskt är att uppgifter som hittas i samband med en sådan undersök­ning ska kunna användas för andra ändamål än det ursprungliga syftet. Det öppnar för s.k. ändamålsglidning, där en åtgärd som motiveras med identitetskontroll i praktiken kan bli ett bredare verktyg för övervakning och brottsbekämpning. Detta är inte acceptabelt utan mycket tydligare rättssäkerhetsgarantier. Biometrisk registrering och registersamkörning riskerar att normalisera övervakning Propositionen innebär också utökade möjligheter att ta, lagra, använda och jämföra fingeravtryck och fotografier i utlännings- och medborgarskapsärenden. Uppgifter ska kunna användas för fler ändamål och jämföras med Polismyndighetens biometriregister. Säkerhetspolisen föreslås dessutom få direktåtkomst till Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. Detta väcker allvarliga frågor om integritet, proportionalitet och ändamålsglidning. Migrationssystemet får inte bli en bakväg till generell övervakning av människor med utländsk bakgrund. Den som söker skydd, uppehållstillstånd eller medborgarskap ska inte behandlas som ett säkerhetshot per automatik. Rätten till asyl och rätten till privatliv måste värnas även i ett system där staten har legitima behov av identitetskontroll. Barnets bästa och familjelivet måste väga tyngre Propositionen riskerar även att påverka barn och familjer. Om föräldrar undviker myndighetskontakt av rädsla för informationsöverföring kan det få direkta konsekvenser för barns rättigheter. Barn kan påverkas av att föräldrar inte söker stöd, inte vågar kontakta myndigheter eller lever i ökad rädsla för kontroll. Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa måste vara en verklig och styrande princip, inte en formalitet i lagstiftningsprocessen. Regeringen har inte tillräckligt visat hur förslagen påverkar barn i praktiken. En rättssäker migrationspolitik kräver mer än kontroll Det finns behov av ett fungerande migrationspolitik. Men ett sådant arbete måste bygga på rättssäkerhet, tydlighet, juridiskt stöd, socialt arbete, diplomatiskt samarbete och respekt för mänskliga rättigheter. Regeringens proposition lägger i stället tyngdpunkten på kontroll, tvång, övervakning och angiveri. Det är fel väg. Sverige behöver inte ett migrationssystem där människor jagas djupare in i skugg­samhället. Sverige behöver ett system där myndigheter arbetar rättssäkert, humant och effektivt utan att montera ned tilliten mellan individ och samhälle. Riksdagen bör därför avslå proposition 2025/26:263 i dess helhet. Malcolm Momodou Jallow (-) Lorena Delgado Varas (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:264 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Motion 4168
Motion till riksdagen 2025/26:4168 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:264 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:264 i dess helhet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reglerna om vandel ska tillämpas rättssäkert, proportionerligt och förutsebart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vaga och subjektiva kriterier såsom ”bristande vandel”, ”bristande skötsamhet” och ”samröre” inte ska kunna ligga till grund för att neka eller återkalla uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att humanitära hänsyn, barns rättigheter, familjeliv och proportionalitetsprincipen även fortsättningsvis ska väga tungt vid migrationsrättsliga bedömningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en samlad analys av propositionens konsekvenser för rättssäkerhet, diskriminering, socioekonomisk utsatthet och Sveriges internationella människorättsåtaganden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringens proposition innebär ett grundläggande skifte i svensk migrationspolitik, där människors möjlighet att leva och stanna i Sverige i ökad utsträckning ska avgöras genom breda och subjektiva bedömningar av deras levnadssätt, skötsamhet och s.k. vandel. Riksdagen bör avslå propositionen i dess helhet. Sverige ska inte bygga ett migrationssystem där människors framtid avgörs genom vaga moralbedömningar av deras livssituation, sociala relationer eller ekonomiska förhållanden. En rättsstat förutsätter tydliga regler, förutsebarhet och rättssäkerhet. Så allvarliga konsekvenser som återkallelse av uppehållstillstånd eller avlägsnande ur landet måste vila på tydliga, objektiva och rättssäkra grunder. Propositionen går i motsatt riktning. Begreppet ”vandel” är vagt och öppet för långtgående tolkningar. Det riskerar att skapa godtycke, selektiv rättstillämpning och ökade möjligheter till diskriminerande bedömningar. Det blir oklart för den enskilde vilka handlingar, relationer eller omständigheter som kan leda till att uppehållstillstånd återkallas. Detta är särskilt problematiskt eftersom propositionen öppnar för att även andra omständigheter än lagförda brott ska kunna få mycket ingripande konsekvenser för människors rätt att vistas i Sverige. I praktiken riskerar propositionen att skapa ett system där människor bedöms inte bara utifrån vad de gjort, utan utifrån vem de känner, hur de lever och hur myndigheter uppfattar deras ”skötsamhet”. Det är inte förenligt med grundläggande rättsstatliga principer Särskilt oroande är att ekonomiska problem, skulder och påstådd bristande regel­efterlevnad ska kunna användas som delar av en vandelsbedömning. Skuldsättning och ekonomisk utsatthet är ofta kopplat till arbetslöshet, diskriminering, bostadsbrist och sociala förhållanden. Ett system där socioekonomisk utsatthet indirekt kan leda till återkallelse av uppehållstillstånd riskerar att skapa ett migrationssystem där fattigdom bestraffas. Propositionens skrivningar om ”samröre” med kriminella nätverk är också mycket problematiska. Människor ska bedömas utifrån sina egna handlingar, inte utifrån social närhet, familjeband eller vilka personer som finns i deras omgivning. Det finns också betydande risker för diskriminering och etnisk profilering. Lag­stiftning som bygger på vaga kriterier om ”skötsamhet” och ”vandel” riskerar att slå oproportionerligt hårt mot människor med utländsk bakgrund, människor från socio­ekonomiskt utsatta områden och grupper som redan i dag är föremål för överkontroll och misstänkliggörande. Att motsätta sig propositionen innebär inte att försvara kriminalitet eller missbruk av välfärdssystem. Sverige ska ha ett rättssäkert migrationssystem och tydliga regler. Men staten ska inte kunna återkalla människors rättigheter på vaga, subjektiva och morali­ser­ande grunder. Det handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha i Sverige. Ett samhälle byggt på rättssäkerhet, likabehandling och mänskliga rättigheter eller ett samhälle där människors liv och framtid avgörs genom diffusa bedömningar av deras ”vandel”. Riksdagen bör därför avslå propositionen i dess helhet. Malcolm Momodou Jallow (-) Lorena Delgado Varas (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar

Motion 4167
Motion till riksdagen 2025/26:4167 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:265 i dess helhet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att frihetsberövanden inom migrationsrätten endast ska användas som en sista utväg, under så kort tid som möjligt och med starka rättssäkerhetsgarantier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elektronisk övervakning inom migrationsprocessen inte ska normaliseras eller användas oproportionerligt mot människor som inte dömts för brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barnets bästa, familjeliv, psykisk hälsa och proportionalitetsprincipen ska väga tyngre vid beslut om uppsikt och förvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en samlad analys av propositionens konsekvenser för mänskliga rättigheter, psykisk hälsa, barns rättigheter, diskriminering och Sveriges internationella åtaganden och tillkännager detta för regeringen. Motivering frihetsberövanden, övervakning och kontroll görs till alltmer centrala verktyg i migrationsprocessen. Riksdagen bör avslå propositionen i dess helhet. Förvar inom migrationsrätten är administrativa frihetsberövanden. Det handlar i många fall om människor som inte är misstänkta eller dömda för brott. Trots detta utvecklas systemet stegvis mot längre förvarstider, hårdare kontrollformer och ökad användning av övervakningsteknik. Detta är en mycket allvarlig utveckling. En rättsstat måste vara särskilt försiktig när den frihetsberövar människor som inte dömts för brott. Frihetsberövanden ska vara proportionerliga och individuellt motiverade och användas som en sista utväg under så kort tid som möjligt. Propositionen går i motsatt riktning. Förslaget om elektroniskt övervakad vistelseskyldighet innebär att människor i migrationsprocess ska kunna kontrolleras genom elektronisk övervakning trots att de inte dömts för brott. Detta riskerar att skapa ett system där människor med osäker migrationsstatus behandlas som säkerhetsrisker snarare än rättighetsbärare. Det innebär ett principiellt skifte från rättssäker migrationshantering till administrativ kontrollpolitik. Särskilt oroande är också förslagen om längre förvarstider och särskilda säkerhets­avdelningar. Det riskerar att ytterligare sudda ut gränsen mellan migrationsförvar och kriminalvård. Människor som söker skydd eller befinner sig i migrationsprocess ska inte behandlas som presumtiva brottslingar. Långvariga frihetsberövanden kan dessutom få mycket allvarliga konsekvenser för psykisk hälsa, familjeliv och barns situation. Många människor i migrationsprocess har redan erfarenheter av krig, våld, tortyr eller trauma. Ett system som bygger på längre frihetsberövanden och ökad kontroll riskerar att förvärra denna utsatthet. Barnkonventionen är svensk lag. Barnets bästa ska vara en verklig och styrande princip i alla beslut som påverkar barn och familjer. Att motsätta sig propositionen innebär inte att vara emot ordnade och rättssäkra återvändandeprocesser. Sverige ska ha ett fungerande migrationssystem. Men effektivitet får aldrig bli ett argument för oproportionerliga frihetsinskränkningar eller ökad övervakning av människor som inte dömts för brott. Frågan handlar ytterst om vilket samhälle Sverige vill vara – ett samhälle där rättssäkerhet, proportionalitet och mänskliga rättigheter står i centrum eller ett samhälle där allt fler människor frihetsberövas och övervakas inom ramen för migrations­politiken. Riksdagen bör därför avslå propositionen i dess helhet. Malcolm Momodou Jallow (-) Lorena Delgado Varas (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:247 Receptfria läkemedel med krav på särskild rådgivning

Motion 4166
Motion till riksdagen 2025/26:4166 av Daniel Riazat m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:247 Receptfria läkemedel med krav på särskild rådgivning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med kompletterande förslag som säkerställer patientsäkerhet, nationellt likvärdig rådgivning och tydliga begränsningar för antimikrobiella läkemedel och tillkännager detta för regeringen. Motivering I proposition 2025/26:247 lämnas förslag som syftar till att förenkla tillgången till läkemedel och att fler läkemedel ska kunna vara receptfria. Förslagen innebär att fler läkemedel kan klassificeras som receptfria under förutsättning att särskild rådgivning lämnas av farmaceut vid försäljningen. Propositionen utgår ifrån förslag som lämnats av Läkemedelsverket (LV) och som i stora delar är bra, men vi delar kritiken från flera remissinstanser. Svenska Läkaresällskapet anser att LV:s utredning inte utgör tillräckligt underlag för beslutsfattande enligt Sveriges etiska plattform för prioriteringar av resurser och menar att det saknas underlag för visad nytta, eller rimliga antaganden om sådan nytta. Vidare skriver de att sådan potentiell nytta inte ställs i relation till behovs- och solidaritets­principen eller kostnadseffektivitetsprinicipen. De skriver bl.a. följande: SLS anser inte att LV:s utredning i tillräcklig omfattning problematiserar de utmaningar som det innebär att differentiera mellan tillstånd som är lämpliga för egenvård och tillstånd som kräver kontakt med hälso- och sjukvården. Det saknas kunskap om hur differentieringen mellan egenvård och sjukvård fungerar i egen­vårdsrådgivningen på apotek idag. För ett rådgivningssortiment, som dessutom eventuellt kan komma att utvidgas i framtiden, är kunskap om hur denna differentierande funktion utanför hälso- och sjukvården fungerar i praktiken nödvändig. Vidare skriver Svenska Läkaresällskapet följande: SLS instämmer inte i LV:s bedömning att apoteksaktörerna själva ska säkerställa farmaceuters kunskaps- och färdighetsnivå för rådgivning enligt den nya kategorin receptfria läkemedelsartiklar. Att apoteksaktörerna utbildar sina anställda för råd­givning av produkter som de själva prissätter och säljer rimmar inte med oberoende. Vidare behöver likartad kompetens säkerställas oavsett apoteksaktör. Utbildning och fortbildning, inklusive examinationer för att säkerställa att tillräcklig kunskaps- och färdighetsnivå uppnåtts och i förlängningen jämlik rådgivning, bör istället ges av en oberoende extern aktör. Det är i sådan ut- och fortbildning angeläget att tydliggöra skillnaden mellan egenvård respektive hälso- och sjukvård. Det behöver bland annat tydligt framgå att andra differentialdiagnostiska över­väganden inte ingår i befogen­heterna. Det är också angeläget att kunskap om vilken information som får förmed­las examineras, liksom färdigheter i kommunikation med kund avseende det nya sortimentet receptfria läkemedelsartiklar. Utformningen av utbildningen bör ske i samråd med företrädare för hälso- och sjukvård, framför allt primärvård. Vi instämmer i deras kritik av propositionen. Folkhälsomyndigheten efterfrågar ett förtydligande av konsekvensanalysen när det gäller den ökade risken för suicidala handlingar i samband med en förenklad process för uthämtning av läkemedel. De menar att analysen särskilt bör belysa riskerna för upp­repad uthämtning i suicidalt syfte, samt att patienter med hälsooro riskerar att få läke­medel utan medicinsk indikation. Dessa patientgrupper är ofta svåra att identifiera. Vidare bör konsekvenserna av att rekommendera läkemedel utifrån begränsad symtom­bild eller otillräcklig journaltillgång eller journaldokumentation analyseras, då detta kan påverka patientsäkerheten. En sammanhållen vårdkedja och noggrann uppföljning är avgörande för god vård. Folkhälsomyndigheten anser också att vissa antimikrobiella medel bör undantas från att kunna ingå i den nya kategorin, farmaceutsortimentet – detta för att minska risken för ökad antimikrobiell resistens. Vi instämmer även i kritiken och förslagen från Folkhälsomyndigheten. Med anledningen av det som anförts ovan anser vi att regeringen bör återkomma med ett förändrat förslag. Vi föreslår därmed återremiss på propositionen. Daniel Riazat (-) Lorena Delgado Varas (-) Malcolm Momodou Jallow (-)
Lade fram en motion · 29 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:234 En ny lag om kommunal hamnverksamhet

Motion 4135
Motion till riksdagen 2025/26:4135 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:234 En ny lag om kommunal hamnverksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:234 En ny lag om kommunal hamnverksamhet. Motivering Regeringen föreslår i proposition 2025/26:234 en ny lag om kommunal hamnverksam­het med hänvisning till behovet av att anpassa svensk lagstiftning till EU:s statsstödsregel­verk och skapa tydligare rättsliga ramar för kommunala hamnaktörer. Motionärerna delar uppfattningen att regelverk ska vara tydliga och rättssäkra. Vi anser dock att regeringens förslag riskerar att få långtgående negativa konsekvenser som regeringen kraftigt underskattar. Sveriges hamnar är inte vilka kommunala verksam­heter som helst. Hamnar utgör en central del av landets kritiska infrastruktur och spelar en avgörande roll för handel, transporter, energiförsörjning, livsmedelsimport, industri­logistik och totalförsvar. I ett säkerhetspolitiskt läge präglat av krig i Europas närområde, ökade geopolitiska spänningar och ett växande fokus på nationell beredskap är det anmärkningsvärt att regeringen lägger fram ett förslag som riskerar att försvaga den demokratiska kontrollen över denna strategiska infrastruktur. Risk för ökad marknadisering och privatisering Propositionen innebär i praktiken att kommunala hamnverksamheter i större utsträckning ska bedrivas enligt affärsmässiga principer och anpassas till konkurrens­rättsliga logiker. Detta riskerar att skapa ett ökat tryck mot bolagisering, kommersialisering och på sikt privatisering av hamnverksamhet. När offentlig verksamhet stegvis tvingas fungera som privata företag uppstår ofta argument om att verksamheten lika gärna kan säljas ut helt eller delvis. Sverige har tidigare sett hur liknande utveckling inom andra samhällssektorer har lett till minskad demokratisk kontroll och ökad marknadsstyrning. Samhällskritisk infrastruktur bör inte utsättas för denna utveckling. Försvagat kommunalt självstyre Kommuner har olika geografiska förutsättningar, näringslivsstrukturer och behov kopplade till sina hamnar. Regeringens modell innebär ökad statlig detaljstyrning av hur kommuner organiserar sin verksamhet och minskar det kommunala handlingsutrymmet. Detta riskerar särskilt att drabba mindre kommuner med begränsade administrativa resurser som nu kan tvingas genomföra kostsamma organisatoriska förändringar. Det kommunala självstyret bör värnas. Otillräckligt beredskapsperspektiv Vi befinner oss i en tid där civil beredskap och försörjningssäkerhet måste prioriteras högre än marknadsideologiska experiment. Hamnar är avgörande för import av livsmedel import av läkemedel energiförsörjning försvarstransporter civilt försvar export av svenska industrivaror. Trots detta innehåller propositionen en mycket begränsad analys av hur förslaget påverkar Sveriges långsiktiga beredskap. Det är en allvarlig brist. EU-rätten används som svepskäl Regeringen hänvisar till EU:s statsstödsregler som ett centralt motiv för förslaget. Motionärerna menar att regeringen inte tillräckligt redovisar vilket nationellt handlings­utrymme som faktiskt finns eller om mindre ingripande alternativ har analyserats. Det finns skäl att ifrågasätta om regeringen valt den mest långtgående och marknads­orienterade tolkningen av EU-rätten. Sammanfattning Vårt land behöver starka hamnar som har långsiktighet. Vi behöver demokratisk kontroll över strategisk infrastruktur. Vi behöver stärkt beredskap. Vi behöver värna kommunalt självstyre. Denna proposition riskerar att gå i motsatt riktning. Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå proposition 2025/26:234. Malcolm Momodou Jallow (-) Lorena Delgado Varas (-) Daniel Riazat (-)
Lade fram en motion · 29 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:238 Ny myndighet för miljöprövning

Motion 4134
Motion till riksdagen 2025/26:4134 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) med anledning av prop. 2025/26:238 Ny myndighet för miljöprövning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:238 Ny myndighet för miljöprövning. Motivering Regeringen föreslår i proposition 2025/26:238 att en ny statlig myndighet ska inrättas med ansvar för miljöprövning. Syftet anges vara att skapa en mer effektiv, enhetlig och förutsägbar tillståndsprocess. Motionärerna delar uppfattningen att tillståndsprocesser ska vara rättssäkra, effektiva och förutsägbara. Sverige behöver välfungerande processer för både klimatomställning och hållbar industriell utveckling. Detta får dock aldrig ske på bekostnad av miljöskydd, demokratisk förankring eller rättssäkerhet. Motionärerna anser att regeringens proposition riskerar att leda till just detta. Risk för försvagat miljöskydd Regeringen har under lång tid argumenterat för snabbare tillståndsprocesser inom bl.a. gruvnäring, energiutbyggnad och större industrietableringar. Det finns en uppenbar risk att denna reform i praktiken blir ytterligare ett steg mot att prioritera exploateringstakt framför miljöhänsyn. Miljöprövningens syfte är inte att vara så snabb som möjligt. Dess syfte är att säker­ställa att verksamheter inte orsakar oacceptabla skador på natur, klimat, vattenresurser, biologisk mångfald eller människors livsmiljö. När regeringens främsta fokus ensidigt ligger på snabbare processer finns en uppenbar risk att kvaliteten i prövningen försvagas. Försvagad lokal och regional kompetens I dag finns betydande kompetens inom länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer. Dessa aktörer besitter lokal kunskap om naturvärden regional förståelse för markanvändning kunskap om lokala samhällsförhållanden etablerade relationer med kommuner och regionala aktörer. Genom att centralisera ansvaret till en ny myndighet riskerar denna kunskap att försvagas eller gå förlorad. Miljöbeslut behöver ofta fattas med stor förståelse för lokala förutsättningar. Risk för nya flaskhalsar och ökad byråkrati Regeringen beskriver reformen som ett sätt att minska ineffektivitet, men att skapa en helt ny myndighet innebär omfattande organisatoriska risker: personalflytt kompetensförlust nya administrativa kostnader oklara ansvarsfördelningar risk för längre handläggningstider under övergångsperioden. Historiskt har stora myndighetsomorganisationer ofta skapat nya problem snarare än löst befintliga. Svag analys av påverkan på lokalsamhällen och urfolksrättigheter Många miljöprövningar berör lokalsamhällen, markägare, civilsamhällesorganisationer och inte minst samiska rättigheter. Motionärerna anser att propositionen innehåller en otillräcklig analys av hur dessa gruppers inflytande och rättigheter påverkas av den föreslagna centraliseringen. Regeringen angriper symtomen snarare än orsakerna Om regeringen vill förbättra miljöprövningen borde fokus ligga på fler handläggare stärkt kompetensförsörjning förbättrad samordning mellan myndigheter bättre digitalisering tydligare processledning. I stället väljer regeringen en omfattande institutionsreform utan att tillräckligt visa att detta faktiskt löser problemen. Sammanfattning Sverige behöver effektiva tillståndsprocesser. Men det behövs också starkt miljöskydd, lokal förankring och rättssäkra beslut. Regeringens proposition riskerar att skapa ökad centralisering, svagare miljöhänsyn och nya administrativa problem utan att garantera verkliga förbättringar. Malcolm Momodou Jallow (-) Daniel Riazat (-) Lorena Delgado Varas (-)
Uppdrag
  • Näringsutskottet - Suppleant
    12 okt 2022 - 18 sep 2025 · Näringsutskottet
  • Ledamotsrådet - Ersättare
    12 okt 2022 - 5 nov 2025 · Ledamotsrådet
  • Utbildningsutskottet - Ledamot
    4 okt 2022 - 18 sep 2025 · Utbildningsutskottet
  • EU-nämnden - Suppleant
    4 okt 2022 - 18 sep 2025 · EU-nämnden
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 28 sep 2026
  • EU-nämnden - Suppleant
    4 maj 2022 - 4 okt 2022 · EU-nämnden
  • Nordiska rådet - Ledamot
    13 okt 2021 - 11 okt 2022 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Nordiska rådet - Ledamot
    14 okt 2020 - 13 okt 2021 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Arbetsmarknadsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Arbetsmarknadsutskottet
  • Civilutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Civilutskottet
  • Finansutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Finansutskottet
  • Justitieutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Justitieutskottet
  • Kulturutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Kulturutskottet
  • Miljö- och jordbruksutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Miljö- och jordbruksutskottet
  • Näringsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Näringsutskottet
  • Socialförsäkringsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Socialförsäkringsutskottet
  • Skatteutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Skatteutskottet
  • Socialutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Socialutskottet
  • Trafikutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Trafikutskottet
  • Försvarsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Försvarsutskottet
  • Konstitutionsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Konstitutionsutskottet
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Utrikesutskottet
  • Nordiska rådet - Ledamot
    2 okt 2019 - 14 okt 2020 · Nordiska rådets svenska delegation
  • EU-nämnden - Suppleant
    16 okt 2018 - 4 maj 2022 · EU-nämnden
  • Nordiska rådet - Ledamot
    9 okt 2018 - 2 okt 2019 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Utbildningsutskottet - Ledamot
    2 okt 2018 - 26 sep 2022 · Utbildningsutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    24 sep 2018 - 26 sep 2022
  • Trafikutskottet - Suppleant
    23 mars 2018 - 24 sep 2018 · Trafikutskottet
  • Socialförsäkringsutskottet - Suppleant
    14 okt 2014 - 24 sep 2018 · Socialförsäkringsutskottet
  • Utbildningsutskottet - Ledamot
    7 okt 2014 - 24 sep 2018 · Utbildningsutskottet
Visar 30 av 31 ·Rådata