Dennis Dioukarev

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag har nu hört i flera replikskiften och anföranden att kontantplikten ska börja gälla livsmedelsaffärer och apotek, där 95 procent redan accepterar kontanter. Det är helt korrekt. Men det är just avsaknaden av krisinsikt och den mentaliteten som har lett oss fram till den situation som vi i dag är i. Hade man infört kontantplikt för till exempel restauranger, klädaffärer och övriga företag för tio femton år sedan hade vi inte varit där vi är i dag. Det är just därför som vi gör det här. Vi säger: Stopp! Hit men inte längre!

Svenskarna ska vara trygga i att man alltid ska kunna införskaffa livsnödvändiga varor, livsmedel och medicin med sedlar och mynt. En halv miljon svenskar lever nämligen i dag i digitalt utanförskap. Men det finns också beredskapsskäl, som jag och flera andra har redovisat i denna debatt. Det är alltså en framtidssäkrad lagstiftning. Hela syftet är att livsmedelsaffärer och apotek inte ska gå samma öde till mötes som övriga företag och näringsidkare har gjort på grund av avsaknad av beslut i den här kammaren.

Tillsynen och vissa andra detaljsynpunkter får vi helt enkelt återkomma till i framtiden. Vi får utvärdera den här lagstiftningen – och det gör jag gärna tillsammans med Helena Vilhelmsson och övriga ledamöter i den här kammaren – för att se till att den får avsedd effekt.

Fru talman! Jag har bara några sakupplysningar apropå ett par saker som sades från talarstolen nyss.

När det gäller tillsynen står följande på sidan 30 i propositionen: ”Post- och telestyrelsens tillsyn ska också omfatta att kreditinstituten uppfyller sin skyldighet att tillhandahålla behovsanpassade och även övriga lämpliga tjänster för växelhantering och dagskasseinsättningar.” Det finns alltså en tillsynsmekanism, nämligen Post- och telestyrelsen, avseende insättning för privatpersoner och avseende dagskasseinsättning för företag.

Ledamoten beskriver också helt korrekt den verklighet som många företag har i Sverige. Det är svårt i dag att bli av med kontanter med sedlar och mynt och sätta in dem på sitt företagskonto. Det är bland annat detta som har drivit på den kontantavveckling som vi har sett i Sverige de senaste 20 åren. Det är också därför som såväl utredningen som propositionen tar sikte på just detta.

Det föreslås ju en lösning. Den här propositionen vilar på två ben. Det ena är kontantplikten, och det andra tar sikte på den bakomliggande kontantinfrastrukturen för bankerna. Vi säger att de ska erbjuda lämpliga och behovsanpassade tjänster för dagskasseinsättning och växelhantering för företag samt insättning av kontanter för privatpersoner. Det är detta som har varit en flaskhals.

I och med det här beslutet möjliggör vi ett bättre flöde av kontanter i samhället. Det kommer att bli lättare för företag att acceptera kontanter eftersom det också – allt annat lika – blir lättare att bli av med dem.

Fru talman! För att besvara Ingela Nylund Watz sista fråga är det ju så i en förhandling att man aldrig kan få igenom 100 procent av de krav man ställer. Men jag och mitt parti står naturligtvis bakom min utredning till 100 procent.

Det var ett sverigedemokratiskt förslag att ha en kontantplikt för offentligrättslig konsumtion. Vi står naturligtvis bakom det tillkännagivande som riktas till regeringen som gäller just förslaget om en utredning om offentligrättsliga tjänster. Det finns alltså inget förslag om att utreda utvidgning av kontantplikten till några andra sektorer.

Om man nu tycker att kontantplikten borde omfatta fler sektorer och att det behöver utredas, varför föreslog man inte explicit att en utredning skulle titta på just det?

Fru talman! Låt oss då för all del fortsätta med historiebeskrivningen.

Både jag och Ingela Nylund Watz satt med i den statliga Betalningsutredningen. Det blev egentligen ingenting konstruktivt av den när det gäller svensk kontantpolitik. Det är mycket tråkigt med tanke på att jag personligen lade fram just kontantplikt för livsnödvändig konsumtion i Betalningsutredningen.

Alla övriga partier hade möjlighet att stötta detta förslag, men ingen annan, inte heller Ingela Nylund Watz personligen eller Socialdemokraterna, valde att göra det. Då hade vi kunnat ha den lagstiftning som vi får i dag på plats ett par år tidigare.

Om man är missnöjd – vilket man verkar vilja ge sken av i riksdagens talarstol – hade man för all del möjlighet att motionera om att gå längre. Men det gjorde man inte, utan man accepterade allting. Man har bara några synpunkter på detaljnivå. Jag ger därför inte mycket för det höga tonläget från Ingela Nylund Watz.

När det gäller offentligrättsliga avgifter är det helt korrekt att tillkännagivandet från utskottet är baserat på en reservation från oppositionen. Men denna reservation är i sin tur baserad på sverigedemokratiska förslag i min utredning. Jag tackar därför Ingela Nylund Watz och Socialdemokraterna för att de så passionerat och förtjänstfullt försvarar sverigedemokratisk politik i riksdagens talarstol.

Fru talman! Ingela Nylund Watz börjar med att kritisera Sverigedemokraternas och regeringens förslag. Hon kritiserar propositionen.

Hon kritiserar alltså samma förslag som oppositionen helt och hållet accepterar. Propositionen kommer att röstas igenom av en helt enig riksdag. Alla oppositionspartier har, liksom alla partier här, det demokratiska verktyget att följdmotionera om man tycker att något är dåligt i propositionen.

Man accepterar alltså alla förslag som vi har lagt fram. Man accepterar kontantplikten för livsnödvändig konsumtion, livsmedel och medicin, där vi säkerställer att en halv miljon svenskar som i dag är beroende av kontanter i sin vardag – äldre, pensionärer, funktionshindrade, brottsutsatta kvinnor och människor som har blivit av med sina bankkonton – även i framtiden ska kunna införskaffa livsnödvändig medicin och livsnödvändiga varor och betala med sedlar och mynt. Det här accepterar Socialdemokraterna.

Man accepterar också det faktum att vi stärker den bakomliggande kontantinfrastrukturen. Vi stärker företagens möjligheter att deponera kontanter, det vill säga att bli av med kontanter, så att de kan acceptera dem till att börja med.

Låt oss tala lite om historiebeskrivning och historien överlag. Under Socialdemokraternas tid vid makten 2014–2022 minskade svensk kontantmängd med 16 miljarder kronor. 20 procent av den totala sedelmängden utraderades under Socialdemokraternas tid vid makten. Man såg detta, och man hade möjlighet att agera. Vad gjorde man? Ingenting. Nu är det Sverigedemokraternas och Tidöpartiernas ansvar att städa upp i detta arv.

Fru talman! I dag debatterar vi Sveriges första kontantlagstiftning, som kom på plats under Sverigedemokraternas och de övriga Tidöpartiernas ledning efter ett decennium av utredningar och politisk handlingsförlamning. Kontanterna, det vill säga rätten och möjligheten att betala kontant med sedlar och mynt, har diskuterats, debatterats och utretts utan att politiken – ursäkta uttrycket – har fått tummen ur och lyckats agera.

Vi sverigedemokrater fick en utredning på plats 2024 – Kontantutredningen – och jag fick förtroendet att leda den. I nästa steg får vi nu lagstiftning som föreslås träda i kraft den 1 juli i år.

Det är en styrka att samtliga åtta partier i Sveriges riksdag står bakom den nya kontantlagen. Till de hundratusentals svenskar som är beroende av kontanter i sin vardag vill jag dock säga att jag beklagar att det har tagit så oerhört lång tid för politiken att agera. Alltför länge har alltför många ignorerats av tidigare regeringar. Man kan fråga sig varför, när det handlar om en halv miljon svenskar som lever i digitalt utanförskap. Det är människor som är beroende av kontanter i sin vardag. Det handlar om äldre, vissa pensionärer, funktionshindrade, hemlösa, människor som nekats bankkonto och brottsutsatta kvinnor – marginaliserade grupper som har lämnats vind för våg av ansvariga politiker.

För att samma kontantavveckling inte ska tillåtas drabba det allra viktigaste – det mest livsnödvändiga – sätter Tidöpartierna nu ned foten och säger: Stopp, hit men inte längre!

Man kan då fråga sig: Vad är livsnödvändigt? I Kontantutredningen ställde jag mig just den frågan. Jag träffade myndigheter, civilsamhällesorganisationer och näringsliv, och jag examinerade fakta. Baserat på dessa samtal och på tillgänglig statistik framträdde en tydlig bild. Det som svenskarna gör flest regelbundna inköp av är livsmedel, det vill säga mat. Det är också hushållens tredje största utgiftskategori efter hyra och transport.

Därför är detta inte bara en rimlig utan också rätt utgångspunkt för en svensk lagstiftning. Men vad mer är livsnödvändigt? Vad klarar vi oss inte utan? För vissa människor, framför allt för äldre och pensionärer, som är en grupp som dessutom har högre benägenhet att använda sig av kontanter, kan mediciner vara helt avgörande och per definition livsnödvändiga. Detta framkom i samtalen med företrädare för denna grupp.

Därför kommer den nya kontantplikten, det vill säga skyldigheten att acceptera kontanter som betalningsmedel, att gälla livsmedelsaffärer och apotek. Dessa kommer nu alltid – så länge det inte utgör ett hot mot personalens säkerhet – att vara skyldiga att ta emot kontanter som betalningsmedel. Det betyder att vi här inte kommer få se samma kontantavveckling som har tillåtits ske inom många andra sektorer, på restauranger och så vidare, som har slutat att acceptera kontanter.

Fru talman! I Kontantutredningen föreslog utredaren, det vill säga jag, att kontantplikten även skulle omfatta offentligrättsliga tjänster, det vill säga tjänster som utförs av myndigheter eller den aktör som agerar myndighet och där det inte finns inslag av frivillig konsumtion. Det kan till exempel handla om vård, tandvård eller bilbesiktning.

Det är både rätt och rimligt att det offentliga på detta sätt också tar sitt ansvar för att upprätthålla sin del av kontantkedjans funktionalitet. Därför går utskottet nu på utredningens linje och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om just detta.

Det är viktigt för inkluderingen i vårt samhälle att alla människor kan delta på samma villkor, införskaffa livsmedel och mediciner eller betala för nödvändig vård med det betalningsmedel som de själva föredrar. I grund och botten är det en fråga om självständighet för människor som vill eller måste betala med sedlar och mynt.

En kontantlag är också viktig av helt andra skäl. Så sent som för några veckor sedan drabbades en av de stora matkedjorna av ett omfattande ithaveri, något som har visat sig ske med jämna mellanrum. Kunderna kunde inte betala med kort utan bara med sedlar och mynt.

Man kan fråga sig hur det skulle se ut om vi fick en koordinerad attack mot flera matkedjor – samtidigt som dessa tillåtits att sluta hantera kontanter. Vad skulle hända om folk inte kunde köpa mat? Det skulle bli kaos, och det är ett sätt att försvaga ett samhälle utan att gå in militärt.

Det är också därför som Myndigheten för civilt försvar – tidigare MSB – uppmanar alla svenskar att ha kontanter hemma. De påminner oss om att kontanter är det enda betalningsmedel som fungerar utan appar, internet, mobiltelefoner eller elegitimation. Kontantplikten är oerhört viktig för svensk beredskap för att vi alltid ska kunna införskaffa livsnödvändigheter.

Det var också detta budskap som den ukrainska centralbankschefen gav oss under sitt Sverigebesök. Hans budskap var mycket tydligt. Under den första veckan av den ryska invasionen av Ukraina var kontanterna helt avgörande för att vanligt folk skulle klara av att göra sina vardagliga inköp. Därför inför Sverigedemokraterna och regeringen nu en historisk kontantplikt för livsmedel, mediciner och offentligrättsliga tjänster. Det betyder att bemannade försäljningsställen som mataffärer och apotek ska acceptera kontanter som betalningsmedel.

Fru talman! För att man ska kunna göra sina vardagliga inköp gäller det att försäljningsställena till att börja med har kapacitet att ta emot kontanter. Det har näringsidkarna enbart om de i nästa steg kan bli av med sedlar och mynt, det vill säga sätta in dem på sitt företagskonto. Därför stärker vi också den befintliga lagstiftningen som reglerar bankernas ansvar i ekosystemet av kontanter, det vill säga den bakomliggande kontantinfrastrukturen.

Sverigedemokraternas och regeringens reformpaket, som kommer att röstas igenom av en enig riksdag, står alltså på två ben, som båda är lika viktiga. För det första: Det införs en kontantplikt för livsnödvändig konsumtion och offentligrättsliga tjänster med ett golv när det gäller acceptans av sedlar och mynt. Detta blir mest konkret, kännbart och synbart för konsumenterna eftersom de även i framtiden kommer att kunna använda kontanter när de köper livsmedel eller mediciner. För det andra: Det införs utökade krav på bankerna, som med sitt utpekade ansvar för infrastrukturen är helt avgörande för flödet av kontanter. I och med det ges alla företag till att börja med bättre möjlighet att acceptera kontanter, vilket kommer att förbättra förutsättningarna för fortsatt kontantacceptans.

Fru talman! Detta är ny, historisk lagstiftning – lagstiftning som precis som all annan lagstiftning kommer att behöva utvärderas och följas upp för att säkerställa att den får avsedd affekt. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! 4,2 miljoner svenskar har i dag ett privat sparande i ett investeringssparkonto. Det är kontot som därmed med sin deklarationsfrihet har blivit en riktig folkrörelse. Sverigedemokraterna och regeringen har gjort ett antal förbättringar i ISK för att uppmuntra ännu fler att spara privat, bland annat genom att vi har gjort de första 300 000 kronorna helt skattefria. Det är en gräns som oppositionen har meddelat att man vill reversera genom att sänka den till 50 000 vid en vinst i höstens val.

Min fråga till finansmarknadsministern är följande: Vilken effekt får höjda skatter på sparande på människors beteenden? Vad kan det betyda för den enskildes framtida pension?

Herr talman! Det är alltså inte jag som har tolkat siffrorna, utan det är SCB själva som konstaterar att det kan röra sig om ett mätfel. Det här är ett faktum, och om Martin Ådahl har problem med det kan han ta den debatten med pressavdelningen på Sveriges statistiska centralbyrå.

Martin Ådahl frågar också vad svaret är till Sveriges alla bilister. Jag kan väl i all enkelhet bolla tillbaka frågan. Vad är svaret till alla de svenska bilister som är beroende av bilen och som med Centerpartiets politik kommer att få högre pris vid pump?

Man har nämligen låst sig vid det nationella transportmålet att utsläppen från svensk transportsektor ska minska med 70 procent genom kraftigt höjda drivmedelspriser. 10 kronor litern är notan till Sveriges bilister – till alla dem som är beroende av bilen för att komma till jobbet och köra barnen till hockeyträningen. Det är centerpartistisk energipolitik in practice, herr talman.

(MARTIN ÅDAHL (C): Absolut inte.)

Herr talman! Avseende den undersökning från Statistiska centralbyrån som kom i morse konstaterade SCB själva att det sannolikt rör sig om ett mätfel. Dessförinnan hade arbetslösheten fallit under åtta månader i rad.

Vi kan ha en bredare diskussion om svensk arbetslöshet. Vi vet alla vad den beror på, nämligen på att Sverige har haft Europas mest extrema invandrings- och integrationspolitik. Det är därför det ser ut som det gör. Den politiken har Centerpartiet tillsammans med övriga rödgröna partier i allra högsta grad varit med och format och bidragit till, och det är på grund av den som det ser ut som det gör.

Avseende svenska drivmedelspriser har Centerpartiet konsekvent röstat nej till alla skattesänkningar på drivmedel och sänkt reduktionsplikt, så inställningen i dag utgör ett undantag. Vi vet också att alla fyra vänsterpartier har låst sig vid det nationella transportmål som innebär att man vill sänka utsläppen från svensk transportsektor med 70 procent fram till 2030, vilket skulle innebära en ökning av svenska drivmedelspriser med 10 kronor litern. Det är den politik som väntar Sveriges bilister på landsbygden – de som är beroende av bilen för att ta sig till jobbet, skolan och hockeyträningen. Det är konsekvenserna av Centerpartiets politik.

När det gäller elbilar tillförs ju 100 miljoner kronor till elbilspremien i denna vårändringsbudget. Vi har också kraftigt byggt ut svensk laddinfrastruktur. Faktum är att antalet nyregistrerade elbilar i Sverige slog rekord under årets första kvartal. Elbilarna har nu 41 procent av marknaden, vilket är rekord. Om Centerpartiet tycker att elbilar är viktiga borde man alltså rösta på Tidöpartiernas budget.

Herr talman! Konflikten i Mellanöstern får geopolitiska såväl som ekonomiska konsekvenser. De långsiktiga konsekvenserna beror på med vilken militär intensitet kriget kommer att föras, hur länge det kommer att pågå och hur det kommer att sluta. Det är tre frågeställningar som ingen av oss vet svaret på.

Vad vi däremot vet säkert är att vi har fått åtminstone temporärt högre energipriser, för när 20 procent av den olja som konsumeras i världen blockeras i det strategiskt viktiga Hormuzsundet får vi än en gång utbudsstörningar som resulterar i ökade kostnader för transporter och högre pris vid pump för alla som använder bilen.

Detta är av flera skäl naturligtvis inte den utveckling som någon av oss hade velat ha, men det är så det är nu, och då har vi som beslutsfattare två alternativ. Det ena är att sitta på händerna och göra ingenting och låta hushållen ta denna smäll. Det andra är att ta ansvar och stötta svenska hushåll och därmed fortsätta återhämtningen i svensk ekonomi, och det är precis vad Tidöpartierna i och med denna extra ändringsbudget har gjort.

Den 1 maj sänker vi skatten på bensin och diesel till EU:s miniminivå, det vill säga att skatten blir så låg som det bara är möjligt enligt EU-lag. Det kommer att leda till att dieseln blir 40 öre billigare per liter och bensinen 1 krona billigare, och om EU-kommissionen godkänner den ansökan som vi skickat in kommer Sverigedemokraterna och regeringen att sänka skatten ännu mer. Det skulle i så fall innebära ytterligare 3 kronor lägre pris vid pump från maj till september i år, alltså totalt 3,40 för diesel och 4 kronor för bensin.

Herr talman! Med samma beslutsamhet förhåller vi oss till andra oförutsägbara händelser som påverkar svenska hushåll och svensk ekonomi, nämligen väderberoende elproduktion. Månaderna januari och februari var tämligen kalla och vindstilla och därmed dyra. Detta i kombination med ett osäkert omvärldsläge medför osäkerheter för utvecklingen av priset på el och gas den närmaste tiden. Därför går vi nu fram med ett tillfälligt elstöd som ska gälla retroaktivt för dessa månader. Det här kan innebära mellan 1 000 och 2 000 kronor för en familj i villa, och det gäller i hela Sverige.

Parallellt tar Sverigedemokraterna och regeringen sig också an den mer strukturella frågan när det gäller ett stabilt och förutsägbart energisystem. Vi gick till val på att bygga kärnkraft, och för bara någon vecka sedan lämnades den första ansökan på över 50 år in till regeringen om att bygga just ny kärnkraft. Det här är goda nyheter för svenska hushåll, för företag och för svensk tillväxt.

Herr talman! Elstödet och drivmedelsskattesänkningen kommer i en tid då svensk ekonomi just börjat återhämta sig efter inflationsåren och toppen 2022 och ska ses i ljuset av det. Det här är ytterligare två verktyg för att säkra den återhämtning som påbörjades under 2024 och fortsatte under 2025.

Sysselsättningsgraden stiger nu, och sedan valet 2022 har vi gått från att vara den sjätte sämsta till att bli den sjätte bästa i EU:s tillväxtliga. Lönerna ökar, och reallöneökningarna är faktiskt de högsta sedan finanskrisen 2008. Inflationen har kommit ned och är nu runt Riksbankens 2procentsmål.

Man ska komma ihåg att vi hade en 10procentig inflation i Sverige när Tidöpartierna tog över, men genom en ansvarsfull finanspolitik som inte stimulerade efterfrågan i onödan – det vill säga åtgärder som oppositionen förespråkade och som hade lett till högre inflation och högre räntor – och genom ansvarstagande parter på arbetsmarknaden har inflationen nu kommit ned till strax under Riksbankens mål.

Vad jag vill ha sagt med detta, herr talman, är att vi har goda förutsättningar i svensk ekonomi. Vi har statsfinanser i världsklass, och Sverige är ett av de nio länder i världen som har det högsta kreditbetyget, AAA. Den låga skuldsättning vi har tillåter oss att bedriva en traditionell konjunkturpolitik.

Det är detta som möjliggör elstödet och drivmedelsskattesänkningen och som möjliggör sänkt reduktionsplikt och lägre bränslepris än vid topparna 2022, när det kostade nära 30 kronor litern. Det är också detta som möjliggör halverad matmoms och billigare mat, sänkt förskoleavgift, sänkt elskatt och sänkt inkomstskatt. Det är detta som gör att en vanlig barnfamilj får mer pengar i plånboken med Sverigedemokraternas och regeringens ekonomiska politik.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att den förra socialistiska regeringen förde en procyklisk ekonomisk politik som eldade på inflationen.

När det gäller exempelvis bränslepriserna tog vi bort reduktionsplikten, något som sänkte de svenska bränslepriserna. Det är otydligt var Socialdemokraterna står i den frågan.

Jag noterar också att ledamoten talar om allt annat än det som var min fråga till ledamoten. Varför är sänkt skatt på el, halverad matmoms, lägre bränslepriser, lägre skatt för vanligt folk, 5 000 kronor extra i månaden för en vanlig barnfamilj dålig ekonomisk politik? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan.

Fru talman! Låt mig påminna ledamoten om hur det såg ut när Sverigedemokraterna och Tidöpartierna tog över 2022 efter den socialdemokratiska regeringen.

Vi hade en tillväxt per capita som var lägst i Europa, bränslepriser på 28 kronor litern och fyra stängda kärnkraftsreaktorer. Det var dödsskjutningar på rekordnivå som nu har halverats. Det var en inflation på 10 procent. Är det att betrakta som finansiell stabilitet? Det kan man fråga sig.

Vad händer då nu? Vi har fått inflationen under kontroll. Den är faktiskt under Riksbankens mål. Vi har reallöneökningar som är de högsta sedan finanskrisen, och arbetslösheten minskar för sjätte månaden i rad.

Allt detta är resultat av en ansvarsfull ekonomisk politik. Det har möjliggjort de reformer och satsningar som Sverigedemokraterna och andra Tidöpartier nu genomför.

Det handlar om sänkt skatt på el, halverad matmoms, lägre bränslepriser och lägre skatt för vanligt folk. Allt som allt innebär det 5 000 kronor extra i månaden för en vanlig barnfamilj. Varför är det dålig ekonomisk politik?

Fru talman! I dag debatterar vi finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor. Sverigedemokraterna och regeringen har genomfört flera reformer på dessa områden, och vi kommer att genomföra ytterligare ett antal.

Låt oss börja med bostadsmarknaden! Under lång tid har allt fler människor stängts ute från möjligheten att köpa sitt första boende. Det har krävts ett maktskifte för att kunna öppna upp bostadsmarknaden för fler igen.

Vi går nu fram med reformer som gör verklig skillnad: Det andra amorteringskravet avskaffas, och bolånetaket höjs från 85 till 90 procent, vilket i praktiken innebär att kravet på kontantinsats sänks från 15 till 10 procent. För en förstagångsköpare kan detta göra en enorm skillnad. Spartiden till kontantinsatsen för en etta i Storstockholm kan minska med upp till fyra år. För en ensamstående som köper en bostadsrätt innebär ett slopande av det andra amorteringskravet att lånekostnaden kan minska med uppemot 1 500 kronor i månaden, vilket kan vara helt avgörande för om en person klarar bankernas kvar-att-leva-på-kalkyl och beviljas bostadslån. För en barnfamilj med ett större boende och ett större lån kan kostnaden minska uppemot 4 000 kronor i månaden, vilket ökar möjligheten att klara bankernas kalkyler och flytta till småhus eller att använda utrymmet för att bygga upp en nödvändig ekonomisk buffert.

Detta är goda nyheter för dem som vill flytta hemifrån, och det är goda nyheter för dem som vill bilda familj. Det är reformer som gör det möjligt för fler att ta steget in på bostadsmarknaden, att flytta dit jobben finns, att tacka ja till en studieplats på annan ort och att planera för framtiden med större trygghet. Det öppnar upp bostadsmarknaden för förstagångsköpare, för ensamstående och för barnfamiljer.

Fru talman! Men finansmarknadspolitik handlar också om något ännu mer grundläggande, nämligen rätten att delta i det ekonomiska livet. Vi är i dag i en situation där privatpersoner, företag, föreningar och till och med opinionsbildare i allt större utsträckning nekas bankkonto eller får sina bankkonton avstängda. Enligt uppgifter har ungefär en tredjedel av företagen inom fintech haft svårigheter att få ett bankkonto hos en svensk bank. Dessutom har antalet nekade betalkonton ökat med omkring 70 procent mellan 2023 och 2024, enligt rapporten från Finansinspektionen. Det är siffror som är alldeles för höga och i förlängningen riskerar att slå mot svensk innovation.

Låt mig därför vara tydlig: Jag har stor respekt för det ansvar som bankerna tar när det gäller arbetet mot penningtvätt och mot finansiering av terrorism. Det är ett viktigt arbete, och det är helt avgörande att betalningssystemet inte missbrukas. I vissa fall är det därför helt legitimt att neka eller avsluta en kundrelation. Men det kan inte ske godtyckligt. Att utan tydlig motivering stänga av en person eller ett företag från banksystemet kan innebära ett indirekt näringsförbud för företag och stora begränsningar i det vardagliga livet för privatpersoner.

I dagens samhälle är ett bankkonto en grundläggande förutsättning för att delta i den digitaliserade ekonomi som vi lever i. Därför har flera aktörer – Finansinspektionen, den statliga betalningsutredningen och branschorganisationer – pekat på samma problem. De menar att banker i större utsträckning bör vara skyldiga att pröva alternativa åtgärder innan ett konto nekas eller stängs, dokumentera skälen till sina beslut och säkerställa rättssäkra möjligheter till omprövning. Bankerna ska kunna bekämpa ekonomisk brottslighet, men konsumenter och företag ska samtidigt skyddas från godtyckliga beslut.

Fru talman! Finansmarknadspolitik kan ibland låta teknisk och avlägsen, men i verkligheten handlar det om något mycket konkret. Det handlar om möjligheten att köpa sitt första hem, möjligheten att starta och driva företag och möjligheten att över huvud taget delta i det ekonomiska livet. Det är därför dessa frågor förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Vi sverigedemokrater i finansutskottet kommer därför att göra rätten till betalkonto till en prioriterad fråga i vårt fortsatta riksdagsarbete.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om kontanternas ställning i Sverige. Sverige är i dag ett av världens mest digitaliserade betalningssamhällen. Det finns mycket positivt i detta. Digitala betalningar är snabba och effektiva, men utvecklingen har också gått så långt att kontanter i praktiken har blivit svåra att använda i stora delar av samhället.

Detta skapar problem. Först och främst handlar det om inkludering. En halv miljon svenskar lever i frivilligt eller ofrivilligt digitalt utanförskap – inte minst handlar det om vissa äldre, om funktionshindrade och om brottsutsatta kvinnor – människor som är beroende av kontanter i sin vardag. Men det handlar också om beredskap och motståndskraft. Vi lever i en tid där vi inte längre kan ta stabiliteten i våra samhällssystem för given. Cyberattacker, tekniska störningar eller kriser kan slå ut betalningssystem. I ett sådant läge är kontanter inte en nostalgisk relik som vissa försöker pådyvla oss, utan de är en del av Sveriges ekonomiska beredskap. Detta var också budskapet till oss när den ukrainske centralbankschefen var på ett Sverigebesök sommaren 2024. Han betonade att under de första veckorna av den ryska invasionen av Ukraina var sedlar och mynt helt avgörande för att människor skulle kunna genomföra sina vardagliga inköp.

Det är därför regeringen och Sverigedemokraterna nu går fram med propositionen Åtgärder för att stärka kontanternas funktionssätt, som kom alldeles före denna debatt, faktiskt. Förslagen i propositionen innebär bland annat att livsmedelsbutiker och apotek ska acceptera kontanter som betalningsmedel, att bankerna ska säkerställa fungerande möjligheter att ta ut och sätta in kontanter i hela landet och att företag ska ha tillgång till tjänster för dagskasseinsättning och växelhantering.

Det handlar ytterst om att politiken nu sätter ned foten och skapar förutsättningar för att betalningssystemet ska fungera för alla och under alla förhållanden. Sverigedemokraterna och regeringen ser till att kontanter fortsatt ska vara ett verkligt och fungerande betalningsmedel i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen tycker att det är fullt rimligt att kombinera lättnaderna som vi nu genomför med att också införa restriktioner för den finansiella stabiliteten. Det är en fullt rimlig slutsats.

Om nu ledamoten och Socialdemokraterna är så pass kritiska mot den delen i förslaget, varför ser vi inget avslagsyrkande på det? Man talar väldigt mycket i talarstolen och hörs väldigt mycket. Men man följer inte upp det i aktiv handling. Man godkänner ju vartenda förslag i propositionen. Hur kommer det sig?