Crister Carlsson

Fru talman! Jag kommer från Dalarna, vilket hörs på min dialekt. Vi i Dalarna har Sveriges fjärde största turistnäring, med bland annat Sälenområdet, som är norra Europas största skidsportort. Vår arbetslöshet ligger klart under rikssnittet, vi har en stark kulturhistoria och vi är ett stort exportlän, bland annat vad gäller trävaror.

Är allt frid och fröjd, då? Nej, fru talman, det är det tyvärr inte. Apropå trävaror läser jag i Mora Tidning hur Naturskyddsföreningen och Älvdalens Besparingsskog än en gång är i konflikt med varandra när det gäller bevarandet av arter och avverkning av skog. Skogsägarna upplever att Naturskyddsföreningen systematiskt inriktar sig på att hindra deras verksamhet och menar att om detta får fortsätta kommer det att leda till färre arbetstillfällen i såväl besparingsskogarna som i företag som levererar varor och tjänster till besparingsskogarna.

Älvdalens Besparingsskog och Särna-Idre Besparingsskog ger bidrag på 40–50 miljoner kronor årligen till delägare och samhälle. Bidragen går bland annat till delägarnas skogsvård, till små och stora jordbruk, till bystugor och föreningar och till väghållning och landskapsvård. Dessa bidrag kommer att minska kraftigt om besparingsskogarna fortsatt hindras i sin verksamhet. Detta är tyvärr inget sällan förekommande ärende utan en konflikt som finns på många fler ställen än i Älvdalen.

Naturskyddsföreningen menar att allt som krävs är att följa gällande lagstiftning, och det ska man givetvis göra. Men vi borde kanske ha en lagstiftning som tar hänsyn till både biologisk mångfald och skogsägarnas intressen. Jag menar att skogsägarna är de som skapar en god skogsskötsel, för de vill ju lämna över en skog i gott skick till nästa generation. Och den biologiska mångfalden har ju skogsägarna själva skapat genom en god skogsförvaltning.

Det är märkligt att det kan räcka att en tretåig hackspett har landat i skogen, hackat på sitt karaktäristiska sätt och sedan flugit all världens väg för att det ska bli ett avverkningsstopp. Kan vi ha det så? Nej, det vill jag påstå att vi inte kan.

Något som berör inte bara mitt län utan alla län är de förestående dammutrivningarna. Miljöåtgärder är viktiga, och miljövillkoren för vattenkraftverk och regleringsdammar omprövas nu i hela Sverige. Det kan leda till stora förändringar där dammar kan behöva rivas ut. De EU-direktiv som finns angående fiskars vandring och dammutrivningar som konsekvens gör många som bor och verkar runt de omkring 9 000 dammarna i Sverige verkligt bekymrade. Med dessa direktiv riskerar också ett stort antal 200–300 år gamla dammar rivas ut.

Konsekvenserna av detta skulle vara förödande för kulturvärden, enskilda fastighetsägare, näringsidkare och ekosystem. Inte minst producerar många av dessa dammar stabil el, och med tanke på omvärldsläget är robust elproduktion viktig. Dammarna är också till hjälp vid stora vattenflöden, och de hindrar översvämningar. Dessutom kan räddningstjänsten hämta vatten i dem vid stora skogsbränder.

Här behöver vi alltså också tänka om.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Vi ska nu debattera SkU23, alltså permanent skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen och utvidgad rätt till avdrag för drivmedelsutgifter. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Vi måste ha en ansvarsfull klimatpolitik som fungerar i verkligheten. Omkring en tredjedel av Sveriges utsläpp kommer från inrikes transporter. Det är en sektor som måste ställas om, men det måste ske på ett sätt som faktiskt fungerar för människor i vardagen.

För Moderaterna är vägen framåt tydlig. Elektrifiering är avgörande. Men det räcker inte med att säga åt människor att byta bil – omställningen måste vara möjlig och rimlig för vanliga hushåll. Vi ska inte genom höjd skatt och ökad reduktionsinblandning sätta bränslepriser på kanske 35–40 kronor. Det är inte hållbart för någon som kommer från exempelvis Dalarna, som jag, där många pendlar flera mil om dagen för att komma till jobbet.

Därför fokuserar vi på styrmedel som gör det mer lönsamt att välja rätt – inte dyrare att göra fel. Regeringen föreslår nu att den tillfälliga skattefriheten för laddning av elbilar på arbetsplatsen blir permanent från den 1 juli 2026. Det gör det enklare för både arbetsgivare och anställda att ställa om.

Det andra förslaget rättar till en konkret orättvisa. Den som har en laddhybrid som förmånsbil och laddar den gratis på jobbet inför en tjänsteresa förlorar i dag hela sin avdragsrätt för drivmedel, trots att resan är en tjänsteresa. Regelverket straffar också den som gör det miljövänliga valet. Detta rättar vi nu till.

Fru talman! Detta är riktade reformer som sänker trösklar och förändrar beteenden där det spelar roll. Tidigare i år infördes också en ny elbilspremie riktad till hushåll med lägre inkomster, särskilt i områden där bilen är en nödvändighet. Genom att stödet betalas ut över tid blir det möjligt för fler att ta steget till elbil.

Kritiker menar att tempot är för lågt. Men att driva upp bränslepriset kraftigt, kanske utan att erbjuda realistiska alternativ, riskerar att slå hårt mot hushåll och företag utan att ge den effekt som behövs. Klimatpolitik måste fungera i verkligheten, inte bara i teorin.

Sverige står för en liten del av världens utsläpp, men det betyder inte att vårt arbete saknar betydelse, tvärtom. Genom att visa att omställning kan kombineras med tillväxt och stabil ekonomi kan vi bidra med lösningar som fler länder kan ta efter. På EU-nivå har Sverige varit med och drivit igenom Fit for 55, ett av världens mest omfattande klimatpaket. Det innebär skarpa krav på att minska utsläppen med 55 procent till 2030. Sverige har dessutom ett än mer ambitiöst mål, nämligen klimatneutralitet till 2045.

Men klimatpolitik handlar inte bara om mål utan om förutsättningar. Elektrifieringen av transportsektorn och industrin kräver stora mängder fossilfri el. Därför bygger regeringens politik nu på att kraftigt öka elproduktionen.

Alla fossilfria kraftslag behövs: vattenkraft, vindkraft, solenergi och kärnkraft. Kärnkraften spelar en viktig roll som stabil och planerbar energikälla. Den möjliggör elektrifiering i stor skala. Till skillnad från vind- och solkraft, som varierar beroende på väder, levererar kärnkraften el dygnet runt, året runt. Forskning visar att stabila kraftsystem utan fossila bränslen kräver en balanserad mix. Här har kärnkraften en unik roll.

Samtidigt är det viktigt att vara ärlig: Ny kärnkraft innebär stora investeringar och långa ledtider. Just därför behövs långsiktiga spelregler som gör det möjligt att fatta beslut i dag för att säkra elförsörjningen i morgon.

Att förlita sig enbart på vindkraft är dock inte hållbart. Negativa aspekter av vindkraft inkluderar påverkan på landskapsbilden, buller, skuggsken och så vidare. Därför måste man ta stor hänsyn till dem som bor i närheten av vindkraften.

Regeringen arbetar nu för att korta tillståndsprocesser, bygga ut elproduktionen och säkra kompetensförsörjningen. Det är så vi undanröjer de hinder som i dag bromsar omställningen.

Klimatpolitiken måste leverera resultat, inte bara ambitioner. Den måste minska utsläppen och också fungera i människors liv. Det är så vi ställer om Sverige på riktigt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Ledamoten Karin Rågsjö måste vara annorlunda än vänsterpartisterna i vår region, för de var väldigt mycket emot privat vård. Var det privat vård var det: Nej, tack!

Jag håller med om att det finns många bra privata vårdcentraler som gör ett jättefint jobb. De är många gånger initiativ som har tagits av personalen i regionen. De har startat egna vårdcentraler som fungerar bra. Självklart ska vi inte ha fusk och lurendrejeri i vården.

Jag går över till en annan fråga. Regionerna gick 8 miljarder plus förra året. Från vänsterhåll pratas det mycket om att regeringen ska ordna upp bristerna i vården. Visst finns det vissa brister i vården, men är det inte regionernas ansvar att rätta till bristerna? Är det bara regeringen som måste göra det? Hur mycket ansvar ska vi lägga på regionerna?

Herr talman! Jag måste reagera på Vänsterpartiets eviga klagan på privata vårdutförare. Vänsterpartiet litar helt enkelt inte på privata personers initiativtagande, bland annat i vården. Man tror att politiker och staten kan bättre.

Jag kan dra en liten anekdot. År 2018 tog vi över i Region Dalarna. På bup tog man emot knappt en patient per dag per legitimerad i personalen. Regionen låg fjärde från slutet i Sverige vad gäller tillgängligheten hos bup. När vi avgick 2022 låg vi bland topp fyra.

Tycker inte ledamoten Rågsjö att den privata barn- och ungdomspsykiatrin har gjort ett bra jobb och att det är kvaliteten i vården, inte vilka som driver den, som är viktigast?

Herr talman! Jag uppfattade inte någon konkret fråga från ledamoten Rågsjö, men jag ska försöka svara på vad jag tror att hon menade.

Nej, det var inte vänsterpolitik vi förde där. Det var ren moderatpolitik.

Vad gäller utvisningar av yngre, så kallade tonårsutvisningar, höjer vi åldern till 21 år. Det finns också anledningar till att man blir utvisad. Jag törs inte gå in på specifika fall, men det finns antagligen anledningar eftersom utvisningarna sker. Det är Migrationsverket som sköter detta, och jag törs som sagt inte lägga mig i några detaljer om hur och varför.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska också göra en liten återblick, men inte så långt tillbaka i tiden.

Det handlar om den tid då jag satt som regionråd. Då hade vi inom vår budgetram möjlighet att sänka arbetstiden för sjuksköterskor. Vi höjde lönen för sjuksköterskor, och vi sänkte arbetstiden för undersköterskor. Vi införde något som heter vårdnära service, som ska göra att personal med lite kortare utbildning fyller på i skåp och lådor och annat sådant lite mer basic jobb.

Vi införde också ett chefsprogram. Chefen spelar en otroligt viktig roll för arbetsmiljön på avdelningarna. Jag vill påstå att en bra chef slår en ökad lön när det gäller att skapa trivsel på avdelningen.

Om man får igenom det som vi har gjort också i andra regioner tror jag att man får människor att vilja komma in i vården och jobba med patienterna. Jag tror också på att vi måste ha personal som jobbar med administrationen som inte är vårdpersonal. Vårdpersonalen måste jobba med patienterna och ha händerna på patienterna. Det ska premieras, vilket var vad vi gjorde under förra mandatperioden.

De som fick kortare arbetstid och högre lön var de som jobbade 24:7 och hade händerna på patienterna. Där tror jag att vi har i alla fall en del av lösningen.

Herr talman! Jag har ingen inblick i det arbetet över huvud taget.

Jag vill dock ändå säga att vi inte kan ta in arbetskraft utifrån när vi har en så hög arbetslöshet som vi har i Sverige – runt 8–9 procent. Vi måste naturligtvis ta hand om de arbetslösa och försöka få in dem i arbete och inte ta in utländsk arbetskraft och låta våra egna arbetslösa vara kvar i arbetslöshet.

Ledamoten talar om behovet av fler anställda. Jag vill ändå påpeka och betona att vi har väldigt många som går på våra sjuksköterske- och undersköterskeprogram. Det finns ett försörjningsbehov, och vi behöver också få in dem i vården på ett sätt som gör att de kan känna trygghet när de börjar jobba. Jag tror att en stor del av den kompetensbrist vi har i dag handlar om detta.

Jag håller som sagt delvis med om att invandrare gör ett väldigt bra jobb; det vill jag gärna betona. Språkkravet är dock A och O för att man ska fungera i vården.

Herr talman! Statsministern har ju sagt att vård- och omsorgspersonal ska värnas och därför inte omfattas av det höjda lönekravet.

Jag håller helt med om att vi behöver personer av utländsk härkomst i svensk vård och omsorg. Det har jag själv sett. På det vård- och omsorgsboende min mor bodde på fanns det många med invandrarbakgrund, och de förtjänar en guldstjärna då de gjorde ett jättebra jobb. Vi var tidigare inne på det här med språkkrav, och jag vill verkligen betona att det måste finnas ett sådant.

Ledamoten säger att vi behöver fler som jobbar i vården. Ja, vi behöver kanske fler som jobbar med händerna på patienterna. Jag vill påstå att det finns tillräckligt med sjuksköterskor i vårt samhälle, men de är inte där de ska vara: med händerna på patienterna.

Herr talman! Vi debatterar nu socialutskottets betänkande 22 Kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och yrkar avslag på motionerna.

Det här betänkandet är ganska spretigt och behandlar flera väldigt stora och vitt skilda områden. Därför kommer jag att försöka koncentrera mig på kompetensförsörjning och beredskap.

Herr talman! Vi har under de senaste decennierna kunnat se att det har blivit allt svårare att kompetensförsörja verksamheterna; det är extra tydligt i semestertider. I Tidöavtalet har vi kommit överens om att det finns ett behov av viss nationell styrning inom detta område. Det handlar främst om en nationell kartläggning av tillgång och behov och om att ta ansvar för att skapa förutsättningar för kompetensförsörjning över hela landet. Detta fråntar dock inte regionerna ansvaret för att säkerställa den långsiktiga kompetensförsörjningen inom deras eget område.

Låt mig backa bandet till 80- och 90-talet – ja, jag är äldre – då vi hade många fler avdelningar och det enligt min erfarenhet var svårt att få jobb och fast anställning på grund av den täta bemanningen. I dag är frågan om brist på personal stor trots att vi kanske har en fjärdedel så många vårdavdelningar och sjukhussängar som ska bemannas eftersom mediciner och dagkirurgi har tagit över mycket.

Så vad har hänt? På 80- och 90-talet krävdes det väldigt höga betyg för att komma in på vårdlinjen, enligt gamla systemet över 4,0. De duktigaste på vårdlinjen gick till sjuksköterskeutbildningen, och det var också ett krav att först vara undersköterska. Man studerade först två år och sedan två år till. Däremellan hade man ofta en ganska lång arbetslivserfarenhet, åtminstone något år, vilket rekommenderades. Nu kommer i stort sett alla in på vård- och omsorgsprogrammet, och man behöver inte vara undersköterska för att komma in på sjuksköterskeprogrammet. Även på detta program är det i dag uppseendeväckande låga intagningspoäng.

Förr var undervisningen på sjuksköterskeutbildningen koncentrerad på anatomi, fysiologi, sjukdomslära, farmakologi och praktik. I dagens utbildning läggs stor vikt på forskning, och nyss nämnda områden har fått stryka på foten, vilket jag personligen tycker är olyckligt då sjuksköterskeyrket är både praktiskt och teoretiskt.

Så vad har hänt? Personligen tror jag att det beror på omsvängningen på 90-talet då alla skulle bli sjuksköterskor. Det gjorde att undersköterskor och sjukvårdsbiträden i stort sett försvann, vilket urvattnade sjuksköterskans roll.

Jag är övertygad om att dåtidens sjuksköterskor och undersköterskor var bättre rustade för dåtidens verklighet än nutidens sjuksköterskor och undersköterskor är för dagens verklighet. Det är min spaning.

Jag är övertygad om att vi här ser en del av orsaken till dagens kompetensbrist, för kompetensförsörjning handlar inte bara om att fylla på personal utan även om att behålla kunnig, erfaren personal så att den blir ryggraden i vården. Ytterligare orsaker till att personal väljer att lämna yrket kan vara en känsla av hopplöshet inför uppdraget och att personalen upplever att den inte blir sedd och hörd. Det är ju långt mellan chefsleden, och jag vill påstå att det finns fler chefer än ledare. Det är en viss skillnad på det.

Ett enkelt sätt att skapa delaktighet är att låta personalen vara med i arbetet med scheman, arbetssätt och utvecklingsprojekt. Det finns ställen där man inte har vårdutvecklare utan låter personalen på plats vara vårdutvecklare.

Herr talman! Jag tror att alla här inne är överens om att vi måste lösa den långsiktiga kompetensförsörjningen för svensk hälso- och sjukvård. Det är inte värdigt en välfärdsstat som Sverige att vi inte kan leverera den sjukvård medborgarna behöver. Därför behöver vi optimera den sjukvård vi har i dag och låta sjukhusen jobba utifrån de förutsättningar som råder på respektive plats.

En annan stor orsak till bristen på kompetens är att svensk hälso- och sjukvård håller på att administrera sönder sig själv. Personal beskriver en överdokumentation samtidigt som systemen inte kan användas optimalt. När det gäller de kvalitetsregister som förs i dag lägger legitimerad personal åtskilliga timmar på att hämta data ur journalsystemen. Detta borde kunna vara automatiserat.

Herr talman! Vi står inför en ny verklighet i världen. Efter årtionden av avspänning har vi ett krig i Europa och även konflikter i Mellanöstern som vi inte vet hur de kommer att utveckla sig. Att vi har en bristande försörjningsberedskap inom svensk hälso- och sjukvård blev tydligt under pandemin. Efter att ha varit noll och intet har arbetet med beredskapen nu påbörjats. År 2022 lades 2,7 miljarder på civil beredskap; år 2028 ska det läggas 19,4 miljarder. Inrättandet av en ministerpost för civilt försvar har varit viktigt i detta läge. Man jobbar nu intensivt mellan departementen för att kartlägga vilka behov som finns, och arbetet med att bygga upp lager har påbörjats.

Det är givetvis lätt att vara efterklok och tänka att vi inte borde ha lagt ned de lager vi hade. Men nu har vi chansen att skapa en modern lagerhållning med material som kan användas vid större händelser, oavsett om det handlar om krig, pandemier eller andra katastrofer.

De akutsjukhus som finns i dag behövs, och vi behöver säkerställa att de kan upprätthålla sin kompetens för att kunna verka fullt ut både i den dagliga verksamheten och i händelse av krig, pandemi och större katastrofer. Förutom att säkra medicinskt material behöver det säkerställas att man klarar av alla typer av transporter till och från sjukhusen, vilket innebär att helikopterlandningsplatser och saneringsmottagningar för kontaminerade patienter måste ses över.

Herr talman! Vi behöver också kunna hantera vardagliga problem såsom tvätt av filtar och kläder lokalt. Vi behöver öka mängden flergångsmaterial i verksamheterna och se till att rengöring och sterilisering kan utföras kontinuerligt och lokalt. Att använda engångsmaterial fungerar i normala fall alldeles utmärkt. Men vid större händelser kommer transportkapaciteten inte att vara tillräcklig, och då är risken överhängande att vi inte klarar att hantera inflödet av patienter på grund av materialbrist.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldans mycket prat om det här med skattesänkningar för dem som tjänar mycket och mest.

Jag måste gå tillbaka och tänka på mitt eget yrke inom vården. Läkare och sjuksköterskor har stora studieskulder och har haft ett stort inkomstbortfall under tiden då de har studerat. Man jobbar också mycket övertid. Man jobbar kvällar och helger. Man jobbar julafton – jag brukar säga att man åker ifrån sin familj på julafton när det är Kalle. Anser inte ledamoten att man ska få behålla åtminstone hälften av sin lön under sådana premisser?

(Applåder)