Birger Lahti

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! I kväll går det undan. Försvarsutskottets betänkande 19 handlar om lagändringar. Det handlar om kärnämneskontroll och bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i verksamhet med strålning.

Förslagen till beslut om lagändringar berör kärnteknisk verksamhet, strålskyddslagen samt att tillstånd för kärnteknikverksamhet ska kunna återkallas om tillståndshavaren inte följer kraven på att utföra bedömningar av överensstämmelse och avvikelsen är av väsentlig betydelse. De förslagen har även Vänsterpartiet anslutit sig till. Men man ska komma ihåg varför den här debatten över huvud taget äger rum.

Regeringen beslutade i november 2023 om ett kommittédirektiv om en översyn av gällande regler i syfte att underlätta för ny kärnkraft. Därför, fru talman, kom även dessa lagförslag upp för beslut i riksdagen. Jag har vid det här laget sagt detta många gånger i debatter i denna kammare: Regeringen försöker verkligen göra allt i sin makt för att få ny kärnkraft att framstå som något oundvikligt och som att det måste till ett beslut – gärna i går.

Nåväl, fru talman, om någon vill tro på tomten är det upp till var och en. Om någon vill tro på narrativet att kärnkraft är oundvikligt får den väl tro på det också. Jag kan sträcka mig så långt som att om vi först tittar på hur mycket vi kan livstidsförlänga de befintliga reaktorerna och ser hur tekniken vad gäller lagring, förnybart och så vidare utvecklas kan vi sedan titta på eventuell ny kärnkraft. Då vore det i alla fall på något sätt seriöst.

Regeringen vill ge en bild av att svenska folket vill bygga ny kärnkraft och att stödet är stort. Men svaret kom från Karlshamn i går. Det är en liten fingervisning, vill jag påstå, fru talman.

Man hör ofta ordet teknikneutralitet användas. Teknikneutralt ska det vara. Men när det gäller att ta hand om avfall vill man bara underlätta för den enskilda tekniken kärnkraft. Därför, fru talman, har vi anslutit oss till en reservation som pekar på just detta.

När det gäller utbyggnaden av den svenska energiförsörjningen vill Vänsterpartiet framhålla att fokus bör ligga på att bygga ut de kraftslag som är billigast och går snabbast att få på plats. Det är dock tydligt att kärnkraften, som inte tillhör de kraftslagen, kommer att vara en del av det framtida energisystemet ett tag. Hur länge står dock än så länge skrivet i stjärnorna.

Mot den här bakgrunden vill vi understryka att en långsiktig eventuell utbyggnad av kärnkraft givetvis förutsätter att den fullt ut kan bära sina egna kostnader, liksom andra energikällor. Den aktör som vill bygga kärnkraft på marknadsmässiga villkor ska vara fri att göra det, men den ska alltid bära kostnaderna för säkerhet, avfallshantering och olycksfallsförsäkring. Detta kräver enligt vår uppfattning kraftigt ökade avsättningar av kärnkraftsaktörerna för de ändamålen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet och önskar talmanspresidiet liksom kollegorna i andra utskott – nu försvarsutskottet – en fin sommar. Det här är nog min sista debatt för mandatperioden.

(Applåder)

Fru talman! Betänkande NU25 behandlar nya lagar om elsystemet. Jesper Skalberg gjorde mycket tydligt vad frågan gäller. Den handlar om en ny elmarknadslag, en ny lag om elektriska ledningar och ett förslag om att upphäva den nuvarande ellagen.

Helt klart handlar det även om anpassningar till EU-rätten och mer tydlighet om vems ansvar olika steg i systemet är. Det är helt klart att det finns bra saker här.

Vi har ställt oss bakom reservationerna i betänkandet, och jag yrkar bifall till reservation 3. I den reservationen framgår hur vi ser på energigemenskaper.

I propositionen föreslås att nya regler om energidelning införs för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Det anser vi är bra – positivt. Dock går det att göra betydligt mer för att främja egenmakt och lokal förankring inom elsystemet. Det handlar om att skapa förutsättningar för att kunna bygga upp ett stabilt och robust elsystem underifrån. Enligt vår uppfattning skulle energigemenskaper kunna fylla en viktig funktion i det sammanhanget. Lärdomar från andra länder visar att när människor görs delaktiga i omställningen ökar också deras acceptans.

Energigemenskaper kan också skapa möjligheter till ödrift i vissa delar av de lokala näten, vilket givetvis ökar leveranssäkerheten. För att främja energigemenskaper ser vi ett behov av att det införs en tydlig definition av vad energigemenskap är i den svenska lagstiftningen. Det skulle göra det lättare att vidareutveckla regelstöd och andra insatser för att gynna framväxten av energigemenskaper.

Vi anser också att det behövs fler ekonomiska incitament till stöd för energigemenskaperna. Det behövs till exempel en skatteöversyn som gör det möjligt att skattefritt dela el virtuellt, och de nyttor för elsystemet som energigemenskaper bidrar med bör också återspeglas i lägre nätavgifter.

Fru talman! Jag ska inte prata mer om detta, men eftersom det är sista debatten för oss i näringsutskottet vill jag framföra mina tack. Ordföranden var inne på att vi har en bra dialog och en bra status på det vi arbetar med. Vi behandlar varandra på ett sjyst sätt, och det tycker jag är bra.

Jag tänker inte tacka presidiet än eftersom jag tydligen måste delta i en debatt på måndag om försvaret, så jag väntar till den debatten, men mina kollegor ska ha ett stort tack för bra samarbete.

Herr talman! Namnet på detta betänkande är Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten. Det handlar, återigen, om kärnkraft och om att med alla till buds stående medel få investerare att se kärnkraft som en bra och gynnsam investering. Detta har blivit ännu tydligare i och med det som har sagts i de tidigare anförandena.

Den här gången handlar det om att ändra i miljöbalken. Lagförslagen syftar till att möjliggöra utbyggnad av kärnkraft på fler platser vid kusten samtidigt som skyddet för natur- och kulturvärden upprätthålls. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli i år. Ni hörde rätt – redan om en månad. Nu är det panik.

Nu vill regeringen alltså att fler platser efter kusten ska få den fantastiska möjligheten att få ett kärnkraftverk som granne. Jag hoppas verkligen att någon ansöker om att få smälla upp ett i Danderyd; det vore häftigt att se. Jag har svårt att tro att intresset i kuststäderna för att få ett kärnkraftverk inpå knuten är särskilt stort. Jag tvivlar. Ni fattar: Det är panik med att visa att ny kärnkraft får alla möjliga lättnader.

Står då investerarna på kö med sina miljarder för att bygga ny kärnkraft, som det har låtit? Trots att regeringen har staplat lättnader och kryddat med garantier för både investeringskostnader och pris på produktion – detta gäller även Socialdemokraterna – går det väl sisådär.

När jag tittar på vad som har hänt när det gäller att bygga ny kärnkraft de senaste 30 åren ser jag SMR som den största förändringen. Grejen är dock att sådana inte finns att köpa. Kina och Ryssland har några i drift; det verkar vara detta som kommer fram. Jag tror att man skriver att västvärlden ligger i utvecklingsfasen när det gäller SMR-reaktorer. Det är så det ser ut.

Jag förstår de kapitalägare som tvekar. Det enda som kanske gör att det går att hitta investerare är att staten, det vill säga vi skattebetalare, garanterar att de har både hängslen och livrem när de går in med pengarna.

Herr talman! Jag har sagt detta förut här i kammaren, men jag kan inte låta bli att säga det igen: Jag tror inte att något land i hela världen bygger ny kärnkraft om 30 år. Varför tror jag inte det? Jo, därför att tekniken för det förnybara och för lagring går framåt med en hiskelig fart. Priserna går också nedåt.

Jag drar min egen historia igen, herr talman – det kanske finns någon där ute som inte har hört den. Vad hade jag sagt om någon hade ringt mig för 20 år sedan och berättat hur tekniken går framåt, med solenergi och batterier, och sagt till mig att jag kommer att ha solpaneler på taket, köra en elbil som jag kan ladda hemma och köra gratis halva året? Då hade jag sagt åt personen att ringa tillbaka när den nyktrat till och frågat om den var törstig när den vaknade.

Sanningen är denna: För fem år sedan investerade vi i solpaneler på ladugårdstaket, och i april i fjol köpte min fru en begagnad elbil. Halva året pendlar hon till jobbet – det är fyra mil enkel väg – och jag ser inte en enda spänn på elräkningen för att hon kör bil. Sedan har vi alla andra resor. Vi har sex mil till affären, och jag ser inte enda spänn på elräkningen. Kom ihåg att jag bor 15 mil norr om polcirkeln!

Därför, herr talman, sticker jag ut och frågar – med självförtroende, till och med – varför någon skulle vilja investera i ny kärnkraft om det blir tre gånger så dyrt och kräver lagring av avfall som är farligt i hundratusen år. Berätta det för mig!

Jag förstår givetvis fördelarna med kärnkraft, men varför i hela världen ska vi stressa fram det här nu? Jag har alltid tyckt att vi ska ha en bred energiuppgörelse, och det tycker jag fortfarande. Om vi om sex år ser att utvecklingen vad gäller energilagring och priser på elproduktion inte går i den takt som vi trodde kan vi börja spåna på vad det svenska elsystemet behöver för att klara elektrifieringen och klimatmålen, men jag förstår inte varför vi ska stressa fram det i dag. Att med åsnans envishet köra på kärnkraftslinjen blir för mig helt obegripligt.

Herr talman! Jag är glad att oppositionen har en gemensam reservation om att avslå propositionen. Vänsterpartiet har dock också en egen reservation, nummer 3, som jag vill yrka bifall till.

Jag tycker att alla där ute ska ställa sig denna fråga: Varför stressa fram det här? Jag är inte emot kärnkraft på något religiöst vis, men varför stressa fram det med den här farten? Det har jag svårt att förstå. Jag hoppas att svenska folket också inser det.

Herr talman! Betänkande NU27 har ett långt namn, men jag har döpt det till Regeringens våta dröm om ny kärnkraft. Allt handlar ju om ny kärnkraft. Jag hävdar det stenhårt.

Det handlar om att regeringen vill ändra lagen om kärnteknisk verksamhet, lagen om kärntekniska restprodukter och lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Förslaget innebär att utvinning och bearbetning av kärnämnen på en övergripande nivå kommer att behandlas på samma sätt som andra metaller och mineraler inom ramen för den samlade tillståndsprocessen. Förenklat betyder detta att man tittar på uran på ett helt annat sätt än i dag. Jag kommer att återkomma till alunskifferuranet.

Alla ändringar och förslag som på något sätt kan härledas till kärnkraft, som många propositioner handlat om, landar alltid i att man försöker underlätta och ge en bild av att det är bra att investera i ny kärnkraft i Sverige.

För att exemplifiera det skulle vi kunna leka med tanken att regeringen vill ge en bild av att en ny bilmodell som ska börja byggas i Sverige är jättebra. Den ska gå att köra på alla sorters flytande bränslen. Bilden som kommer fram är att elbilar inte är framtiden, utan det är just den här bilmodellen med förbränningsmotor som Sverige vill bygga. Sedan börjar man luckra upp reglerna för just den här modellen. Man kommer att ge stöd till dem som kör den här fantastiska bilen, som man anser är framtiden. Man tar bort vägskatten och ger bonus till dem som köper just en sådan här bil. Men investerarna lyser fortfarande med sin frånvaro. Då kommer man på en lysande idé: ”Vi låter människor bränna hembränt, bara de häller spriten i tanken!” Man kommer fram till att det säkert skulle underlätta. Men nej, investerarna lyser fortfarande med sin frånvaro.

Jag vet att jag raljerar nu, herr talman, men det är för mycket av den här varan som till slut alltid landar i kärnkraftsfrågan.

Nu, i tider när vi skulle behöva ge vår industri och konkurrenskraft långsiktighet och förutsägbarhet, väljer den här regeringen att sätta de industrier som verkligen vill göra rätt i limbo. De vet inte vilken väg Sverige tänker ta. Ett parti i underlaget ifrågasätter till och med om LKAB ska gå in med ny teknik och göra järnsvamp eller om man fortfarande ska mura om masugnen i Luleå. Den här osäkerheten ger inte Sverige bättre konkurrenskraft. Det vi skulle behöva är att få mer tillit till politiken, inte tvärtom.

Herr talman! Brytning i alunskiffer är en verksamhet som kan få betydande konsekvenser för närområdet, och det skapar stor oro. Jag beundrar mina kollegor som har tagit replik i de här frågorna. Därför borde det vara självklart att lokalbefolkningen har inflytande över eventuell brytning i alunskiffer i närområdet. Jag förstår verkligen inte varför man nu tar bort det och påstår att det kommer något annat.

Vi anser därför att det bör införas ett kommunalt veto som avgör om sådan här verksamhet ska få bedrivas – inga konstigheter. Men när propositionen som behandlas i det här betänkandet överlämnades till riksdagen aviserade företrädare från regeringen att en utredning skulle tillsättas. Den har vi hört om i dag. Den har så att säga fräschats upp lite grann och ska nu titta på kommunernas veto och inflytande vid brytning i alunskiffer.

Vi kan konstatera att regeringen hittills inte har presenterat några konkreta åtgärder. Vi har hört i replikskiften att det är på g. Det är bra. Men eftersom vi inte litar på den här regeringen och vad den håller på med vill vi även här driva på för ett förbud mot all gruvbrytning i alunskiffer.

Allt sådant här spär bara på politikerföraktet; det ska ni veta.

Uranbrytning innebär fördyrande risker för miljön och människors hälsa. Vid brytning såväl i alunskiffer som i urberg frigörs radioaktiva ämnen – vi har hört av dem som vet det bättre precis vilka ämnen som frigörs – och tungmetaller som kan läcka ut i mark, vatten och ekosystem och orsaka långsiktiga skador.

I dag saknas säkra och beprövade tekniker som kan garantera att dessa risker kan hanteras på ett tillfredsställande sätt. Sverige har dessutom uranfyndigheter med mycket låg halt. Rickard Nordin redogjorde för skillnaderna mellan exemplet Kanada och våra låga halter på ett bra sätt. Det här innebär att brytning är förenad med omfattande ingrepp i naturmiljön utan att ge någon nämnvärd energinytta.

De negativa konsekvenserna för lokalsamhällen, biologisk mångfald, vattenresurser och markanvändning väger enligt vår mening betydligt tyngre än påstådda fördelar. Allt landar ändå i att man vill ge en bild av att vi till och med har bränsle till våra reaktorer.

Mot denna bakgrund anser vi att Sverige bör återinföra ett nationellt och tydligt förbud mot uranbrytning. Det ger inte de effekter som man skulle kunna tro, det vill säga att vi kan driva våra reaktorer med eget uran. Det är skitsnack.

Herr talman! När vi tittar på konsekvenser av den här och flera andra propositioner eller hur den här regeringen agerar kommer det fram en tydlig bild av att landsbygden, enligt regeringen, ska vara en koloni: ”Ni får inte ha makt på något sätt över er framtid.” Man pekar med hela handen och förväntar sig att befolkningen på landsbygden ska hålla tyst. Men vet ni, människor där ute har fått nog. Ni kommer att få besked om det den 13 september. Det kan jag lova.

Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation 3.

Fru talman! När det handlar om energieffektivisering är det helt klart att det inte finns någon molekyl som skapar energi som är effektivare än den man inte behöver använda. Så är det. Vi är alla säkert överens om det.

Fru talman! Jag ska börja med något som slog mig när jag kom hit till Stockholm 2014. Jag besökte en restaurang här i stan – jag säger inte var. Man hade enkla fönsterrutor på restaurangen! Jag var tvungen att känna om det verkligen bara var en ruta.

Hemma hos mig rangerade man ut enkla fönsterrutor på 1950-talet. Till och med i ladugården hade vi tre fönsterrutor. Men här i storstaden är det enkla fönsterrutor på en restaurang. Detta slog mig, och nog är det på plats att man tittar på detta.

Precis som Amanda Palmstierna säger kan detta med energieffektivisering bli riktigt stort. Det som vi talar om i dag är bara en liten del. Men när vi jämför den sparade energin med en reaktor snackar vi stort, givetvis.

Låt mig komma till ämnet nu. Energieffektivisering är inte bara en viktig del av EU:s energipolitik. Det är också en avgörande fråga för Sveriges framtid. Genom att använda elenergin smartare skapar vi resurseffektivitet, stärker vår konkurrenskraft och bygger ett mer hållbart samhälle. Samtidigt kan vi möta den ökande elektrifieringen och bidra till lägre elkostnader för både hushåll och företag. Här finns det mycket att säga om hur vi prissätter vår el, men jag låter bli det den här gången eftersom det inte ska handla om det.

Det är därför regeringens förslag om ett nytt mål för effektiv energianvändning är problematiskt. Regeringen vill ersätta dagens kvantitativa och mätbara mål med ett kvalitativt mål som varken är tydligt eller möjligt att följa upp, och detta har tagits upp tidigare här i talarstolen. Samtidigt har tidigare stöd för energieffektivisering tagits bort.

Vi delar den kritik som flera remissinstanser har framfört. Ett mål utan tydliga siffror och indikatorer riskerar att skapa otydlighet och göra det svårare att styra arbetet med energieffektivisering. Utan mätbarhet blir det också svårt att utvärdera om politiken faktiskt ger resultat. Det är därför bra att det har lyfts upp att man om några år bör titta på om det ens går framåt över huvud taget.

Regeringens förslag riskerar dessutom att försvåra Sveriges möjligheter att leva upp till sina klimatåtaganden inom EU och internationellt.

Det nuvarande kvantitativa målet bidrar tydligare till EU:s gemensamma målbild och ger Sverige bättre förutsättningar att ta ansvar i klimatarbetet. Vänsterpartiet menar därför att regeringens förslag bör avslås. Sverige behöver i stället ett nytt mål om effektiv energianvändning som är kvantitativt mätbart och möjligt att följa upp. Ett sådant mål skapar tydlighet, driver utvecklingen framåt och stärker både klimatpolitiken och svensk konkurrenskraft.

Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! När man lyssnar på debatten verkar det som att det finns helt olika världar beroende på var man lever. Men det hör väl till.

Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder är titeln på betänkande NU21, och det är vad vi ska debattera.

I propositionen lämnar regeringen förslag om ett förtydligande av samrådsskyldigheten i 9 § lagen om regionalt utvecklingsansvar. Enligt förslaget ska det i lagen om regionalt utvecklingsansvar tydliggöras att en regions samrådsskyldighet i fråga om organisationer ska omfatta företrädare för berörda organisationer inom det civila samhället och enskilda utbildningsanordnare inom högskoleområdet. Det är bra.

Regeringen framhåller att förslaget inte utvidgar regionernas samrådsskyldighet, utan det tydliggör att samråd endast ska ske inom länet. Vidare föreslår regeringen att det i lagen även ska föras in en hänvisning till lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det är också bra.

Vi har inga invändningar mot ändringarna i lagförslaget om regionalt utvecklingsansvar. Men jag kan tyvärr konstatera att regeringens proposition om en politik för att stärka landsbygden innehåller få konkreta förslag. Det är snarare fråga om en redogörelse för regeringens arbete.

Det finns stora och växande regionala skillnader i Sverige, och därför krävs en politik som bygger på långsiktigt engagemang, samverkan och ökat regionalt inflytande. Vidare ska staten ta ett tydligt ansvar för att säkerställa en grundläggande service i hela landet. Jag förordar således en aktiv regionalpolitik som ger alla kommuner likvärdiga möjligheter och som garanterar service, utbildning och infrastruktur i hela Sverige.

Men ärligt talat, mina kollegor, verkar regeringar – oavsett färg – ibland ta upp landsbygdsfrågor för att det ska uppfattas som att regeringen säger: Ja, vi ser er, vi hör er. Här kommer förslag som kostar nästan ingenting för staten, och vi jobbar med frågan.

Det här är vad vi har fått höra, oavsett färg på regeringen. Hyckleri, skulle jag kalla det – om det var tillåtet.

Låt oss titta på rubriken Ett starkt lokalsamhälle och en effektiv landsbygdspolitik. Vad skulle mina kollegor säga att ett starkt lokalsamhälle betyder? Vad ska ett starkt lokalsamhälle innehålla?

Först och främst påstår jag att det måste finnas människor som lever och verkar på plats och som trivs.

Jag har skrivit i mitt manus att jag ser nickningar från mina kollegor, men jag såg ingen nickning. Ni kanske inte håller med mig?

Sedan behövs givetvis ett samhälle som fungerar runt mig och min vardag. Eller hur?

Då kommer jag till den svåra biten när det gäller ett samhälle som fungerar. Vad är det vi förväntar oss av det gemensamma? Är det att barnen ska ha en bra skolgång på rimliga avstånd? Är det att förskola ska erbjudas så att föräldrarna kan jobba och få ett någorlunda rimligt liv i vardagen? Är det att man får vård när det behövs?

Polisens närvaro har man varit inne på, liksom statlig närvaro över huvud taget. Det pratas om hur den digitala världen går framåt. Ja, det gör den. Då måste det även finnas ett nät som fungerar. Mediebevakning – är det något som vi ska förvänta oss? Äldrevård, boende för dementa och hemtjänst – ska det finnas på plats i den egna kommunen? Kultur – är det lyx, eller ska det finnas något av den varan? Posten – ska den över huvud taget delas ut? Dagstidningar – är de bara för storstadsbor? Jag kan inte få någon tidning hem. Vägunderhåll – är det lyx, eller ska det vara någorlunda likvärdigt med förorterna till städerna, där det också finns småvägar? Gatubelysning – är det till för alla eller bara för Trafikverkets egen parkeringsplats?

Herr talman! Det finns många frågor som inte kommer att få svar, fast vi debatterar politik för landsbygden. Det är klart att de landsbygder och glesbygder som finns relativt nära tillväxtorter och har pendlingsavstånd till jobb och samhällsservice kommer att överleva. Men det finns även kommuner som har tappat befolkning i mer än 50 år och i dag går på knäna. De skär ned på sådant som skulle ha gett de sista halmstråna för människorna att sträcka sig efter. Samtidigt finns det kommuner som bidrar till Sveriges välstånd med stora värden i form av elproduktion, mineraler och skogsprodukter men ändå inte har råd att anställa en extra lärare, att ge stöd till civilsamhället eller att låta några gatlampor fortsätta lysa. Det är vardag där ute.

Jag är nu i den åldern att jag någorlunda kommer ihåg vad som skedde ungefär 55 år tillbaka i tiden. Jag börjar med en berättelse av en farbror som var släkt till min far.

Det var i slutet av 60-talet. Flyttbilarna körde i skytteltrafik till södra Sverige från Tornedalen. Han sa att han efter jobbveckan tog en dusch i stället för fredagsbastu, som var vanligt hos oss i Tornedalen. Han var begeistrad och förvånad över att det fanns en färdig lägenhet när han tog jobbet i södra Sverige. Han sa: Det var som om den var byggd för mig – helt fantastiskt!

Samhället hade gjort att han kunde ta jobbet och flytta dit. Bostäder fanns för alla som kom och fick jobb. Han berättade hur han står på balkongen till den här färdigbyggda lägenheten, som han tycker är till för honom, och tittar ut och betraktar fredagskvällen. Han lyssnar till tre killar som kommer förbi. De pratar den här finskan, eller meänkieli, som var mitt språk, och de uttrycker en enorm hemlängtan. De pratar om hur de blivit tvungna att lämna föräldrarna med jordbruket och allt jobb som de brukat hjälpa till med.

De här unga killarna lämnade hus, hem, nära och kära för att bidra till Sveriges välstånd och tillväxt. Den här farbrorn berättade hur dessa unga vuxna killar grät över sin situation. Men de bidrog till Sverige, för vi hade gemensamt sett till att det gick att göra det. Vi hade gemensamt byggt upp ett samhälle dit unga arbetslösa kunde flytta, och bostäder fanns.

I dag har vi brist på arbetskraft och bostäder i norra Sverige, men det man erbjuder är neddragna nattåg, släckning av gatubelysning och 30–40 arbetstillfällen i en grafitgruva i Vittangi – ministern kommer och pekar med hela handen och säger att länsstyrelsen ska göra detaljplanen. Vad man glömmer bort är att gruvan troligen skulle bemannas av fly-in/fly-out-personal. Vi har inte folk där uppe. Vi saknar människor. Regeringen pekar med hela handen, och lokalbefolkningen förväntas tiga och ta emot, oavsett hur nedsättande man behandlar dem som bor och verkar i området. Vi förväntas fortfarande vara en koloni för naturresurser som staten bara hämtar – vinsterna likaså.

Man försöker splittra lokalbefolkningen genom att slänga in brandfacklor i frågor som verkligen behöver benas ut med lokala lösningar. Jag försvarar inte Girjasdomen; den är förkastlig. Men vi kan inte backa – domen finns där. Att minska antalet renar, som regeringen och ett visst parti gjort utspel om, ger dock inget kapital för att bygga bostäder i Kiruna. Jag bara säger det.

Den arrogans mot norra Sverige som nu uppvisas saknar motstycke. Fina ord kommer inte att lösa kompetensförsörjningen, som man har varit inne på, och de samhällsutmaningar som landsbygden står inför i dag. Det behövs en rättvis fördelning av de värden som skapas där ute. Det är bara så dessa orter kan fortsätta att bidra till Sveriges välstånd. Vi behöver helt enkelt ett system där orter som bidrar till Sverige med naturresurser får rättmätig ersättning för vad de offrar.

Herr talman! Jag var på ett seminarium om skogsbruket och rennäringen i går. Det framgår tydligt att båda parterna vill samsas och komma till samförstånd om hur det här ska kunna lösas. Men jag hävdar att det behövs folk som bor och verkar på plats. Tidigare var det vanligt på landsbygden att vi var självförsörjande på det mesta – ja, till och med på folk. Men det är vi inte längre. I dag saknar vi människor, inte bara i näringslivet utan även i offentlig sektor. Då blir konsekvensen att de förare som jobbar med markberedning i skogsbruket inte träffar lokalbefolkningen någonstans och att den personal som sköter ens föräldrar under sommarledigheten är inhyrd och inte känner brukarna eller lokalbefolkningen. Tror ni verkligen att detta underlättar för oss att lösa våra utmaningar inom olika näringsgrenar på landsbygden?

Vi behöver verkligen en ny inriktning, som någon var inne på, men den kanske ser annorlunda ut för mig än för Jesper Skalberg Karlsson. Vi behöver folk som kan bära upp våra landsbygder. I dag utvisar den här regeringen människor som vi är i desperat behov av för många samhällsbärande funktioner. Sedan har man mage att skryta över hur man stoppat invandringen. Jag hoppas verkligen att vi gör en game-changer, ett ord som några brukar använda, den 13 september och ser till att vi fixar den gröna omställningen, ger landsbygden rätt förutsättningar, visar att framtiden finns i ett Sverige som håller ihop och tar vara på våra olikheter på bästa sätt – inte som nu, då man vill skilja på oss människor och landsdelar.

Herr talman! Jag har aldrig under min tid som väljare eller vuxen egentligen varit rädd för ett kommande valresultat. På ett ungefär har jag vetat vad en borgerlig regering skulle innebära – man sänker skatten och privatiserar lite grann ytterligare. Första året med Reinfeldtregeringen brukade jag säga: De är i alla fall ärliga tjuvar.

Men den här gången är jag faktiskt rädd på riktigt för att sittande regering ska få fortsatt förtroende. Det som jag hoppas på är att människor där ute kommer ihåg vad moral och ärlighet betyder. Vi behöver verkligen en ny inriktning för Sverige och dess landsbygder. Men då kan vi inte låta den här regeringen fortsätta. Så är det bara.

Herr talman! Jag sätter mitt hopp till ett regeringsskifte och till att mer av de värden som skapas ute på landsbygden i form av elenergi, mineraler och skogsprodukter stannar kvar i de orter där de faktiskt utvinns.

Givetvis har vi även en jättemöjlighet till produktion av livsmedel. Det handlar om den civila beredskapen men även om det som vi gör oss av med varje dag. Det finns mycket på landsbygden. Det är den här möjligheten vi inte får missa. Vi producerar också livsmedel där.

Herr talman! Jag har så mycket att spåna om och prata om när det gäller landsbygden. Men jag ser att jag redan har dragit över tiden. Jag tänkte yrka bifall till reservation 2, men jag ändrar mig så att vi inte gör samma sak. Jag yrkar bifall till reservation 7 i stället. Och jag tackar för möjligheten att få säga det här.

Fru talman! Jag börjar med att tacka Kjell Jansson för ett bra samarbete i utskottet och för hans sista anförande i kammaren, om det blir så.

Jag måste beröra det Kjell Jansson sa om kärnverksamhet, och det håller jag med om i många avseenden. Han pratade också om att skattemedel används fel, vilket jag håller med om. Men när Stockholm till exempel privatiserar en förskola och säljer den för 3,5 miljoner när den är värd över 80 miljoner använder man också statliga pengar på fel sätt. Fingrarna i den syltburken är det faktiskt vår statsminister som har.

Nåväl. Vi debatterar nu nya verktyg för att stärka konkurrens i privat och offentlig verksamhet.

Vi i Vänsterpartiet motsätter oss regeringens förslag till ny lag om offentlig säljverksamhet. Vi ser problem med förslaget och dess konsekvenser. Vi menar att förslaget är otydligt när det gäller vilka säljverksamheter som kommer att anses vara otillbörliga och därmed kunna påverka privata aktörers möjligheter att agera på samma marknad.

Vidare kommer det att finnas svårigheter när det gäller att avgöra om offentliga aktörers säljverksamhet faller inom ramen för den kommunala kompetensen. Vi vill vidare lyfta fram att den föreslagna lagen även riskerar att begränsa offentliga aktörers möjligheter att agera och motverka marknadsmisslyckanden inom områden där det saknas privata aktörer som tillhandahåller samhällsviktig verksamhet, vilket också socialdemokraten Castro var inne på.

Enligt vår mening kan detta sammantaget riskera att i förlängningen leda till att samhällsviktig service uteblir på många mindre orter, till att angelägna offentliga initiativ hämmas och till att samhällets robusthet och beredskap försvagas. Den nya lagen riskerar även att få negativ påverkan på det privata näringslivet och på konkurrensen.

För ett tag sedan föreslogs i kammaren att alla lagförslag skulle landsbygdssäkras. Man skulle titta på hur olika lagändringar kunde påverka landsbygden på olika sätt. Här finns nu ett tydligt exempel på ett lagförslag som kan slå helt fel om man inte tar fram tydliga undantag eller helt enkelt låter undantagen bekräfta regeln på ett klokt sätt.

Det är lätt att ha en bild av att kommunerna och staten inte ska blanda sig i marknaderna. Men när det helt klart uppstår lägen där privata aktörer kan skinna samhället på ekonomiska resurser bara för att det inte finns konkurrens är det banne mig tjänstefel att inte titta på andra sätt att tillgodose verksamheten, oavsett vad det handlar om.

Ett av problemen i samhället är när monopol eller karteller sätter den populära marknadsekonomin ur spel. Detta pågår hela tiden när det gäller stora matkedjor och när det gäller monopol på elnät. Det finns även andra exempel.

Vi är överens med några andra partier om att strukturella åtgärder, i likhet med vad som föreslogs av den utredning som ligger till grund för propositionen, ytterst även bör kunna omfatta ett krav på avyttring av egendom om detta behövs.

Fru talman! Vi menar att det kan finnas omständigheter där långtgående strukturella åtgärder är det enda sättet att långsiktigt lösa ett konkurrensproblem. Krav på avyttring kan också vara motiverade ur allmän synpunkt och kan även bli föremål för rättslig prövning genom överklagande.

Jag nöjer mig med detta och yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Tack, ledamoten Brodin, för svaret!

Jag hävdar definitivt att det här hänger ihop eftersom regeringen pekar på låga elpriser. Men regeringen jobbar åt andra hållet. Man vill ha höga elpriser eftersom caset med kärnkraft annars inte blir hållbart.

Jag vill återge ett par rader. Eftersom jag inte är så duktig på språk hoppas jag att det här stämmer. Jag har fått det översatt åt mig. ”Därför uppmanar vi kommissionen att avstå från att presentera en elmarknadsreform som riskerar att skada de välbehövliga investerarnas förtroende.”

Fru talman och ledamoten Brodin! Det är precis det här jag pekar på. Man vill inte att svenska kunder ska få lägre elpriser, för det kommer inte att gynna caset med ny kärnkraft. Man försökte helt klart bromsa en reform som kommissionen ville komma fram med, som gick ut på att prissättningen på el inte skulle vara beroende av gaspriser.

Ministerns svar till kommissionen är dock tydligt: Man inte vill rucka på det här. Man vill ha höga elpriser för skåningarna.

Fru talman! Camilla Brodin! Jag nämnde i mitt anförande det brev som statsministern skrev till ansvarig EU-kommissionär. Dagen därpå följdes det av ett brev från energiministern. I det hyllar energiministern marginalprissättningen, trots att vi vet att det är den som smittar av sig så att högre priser drabbar oss i Sverige.

Hur ser ledamoten Camilla Brodin på att vi har en energiminister som inte vill skydda svenska konsumenter? Hon har skickat ett brev och framfört att hon inte vill att man rör det här. Men de som lyfter upp frågan i EU-kommissionen menar att gaspriserna smittar av sig och skapar högre elpriser, vilket även drabbar svenska kunder. Hur ser ledamoten Brodin på den utmaning som Sverige så att säga skyddar genom att säga att gaspriserna inte ska bortkopplas?

Fru talman! Ärendet NU19 heter En mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar. Men det skulle kunna döpas om till Regeringen försöker med alla till buds stående medel underlätta för ny kärnkraft eller något i den stilen, för det är det ärendet handlar om. Bara det man kan läsa sig till om när lagförslaget är tänkt att träda i kraft säger en hel del. Den nya lagändringen föreslås träda i kraft den 17 juni redan i år. Det är panik nu med att försöka få spaden i jorden för något som kommer att skuldsätta flera generationer och som kanske inte ens behövs. Jag är beredd att gå så långt som att säga att om vi får till en grundlig analys av läget och sedan tittar på hur mycket baskraft som behövs och om det kan uppnås på andra, rent av billigare sätt, landar vi i någonting.

Fru talman! Regeringen försöker med alla möjliga medel – lagändringar och garantier för investerare – få det att se ut som om det finns stort stöd för att bygga ny kärnkraft. Jag är egentligen en pragmatisk politiker. Det vet alla som känner mig sedan tidigare eller som har lärt känna mig här i mitt uppdrag som riksdagsledamot. Men sättet som man stressar fram ny kärnkraft på är inget annat än oseriöst och att lura svenska folket. Man får det att framstå som om det vore en ko på isen och enda chansen att rädda den är att sätta spaden i jorden för ny kärnkraft före den 13 september, annars väntar oss en katastrof. Det är lögn.

Hör upp, svenska folket! Regeringen vill att vi i Sverige ska ha billig el till hands. Det låter bra, och jag håller med. Men när andra länder i EU är villiga att låta gasens påverkan på elpriset bortkopplas skriver både statsministern och energiministern till kommissionen att marginalprissättningen fungerar väl och att de inte vill att man ska störa en fungerande marknad.

I den här debatten kommer vi knappast att få tydliga svar på hur det förhåller sig vad gäller dessa brev som skickades till kommissionen den 4 och 5 mars, men vi har KU-anmält statsministern för svaret han gav till partiledaren Nooshi Dadgostar under frågestunden för några veckor sedan. Där hävdade han att det var ett missförstånd av vad han skrev. Men jag tror som sagt att tolkningen kommer att göras och att sanningen kommer att segra även i den här frågan.

Varför, frågar sig kanske vän av ordning, skulle inte den här regeringen vilja ha så billig el som möjligt för svenska hushåll och svensk industri? Man skulle kunna tro att det är klart att de vill det. Men om vi kan visa på att el producerad i Sverige inte kostar skjortan och skulle kunna levereras till priser som är mycket lägre än vad marginalprissättningen levererar blir bilden av ny kärnkraft såklart sämre.

Höga elräkningar är en kassako för staten. Så är det, oavsett vem som sitter på regeringsmakten. Men vi har en tung industri som är i framkant när det gäller att ställa om. Då kan vi inte låta prestige och att den här regeringen vill visa väljare att man levererar på löften om ny kärnkraft stå i vägen. Det är det saken handlar om.

Fru talman! Det är mycket som står på spel. Ska vi med en åsnas envishet försöka få investerare att börja med ny kärnkraft i stället för att seriöst analysera investeringar i kärnkraft? Som jag sa: Jag är pragmatisk av mig. Låt oss titta på hur läget ser ut för reaktorerna som är i drift i dag! Jag hör ingenstans någon som talar om hur länge de kommer att kunna tuffa på. Kan de livstidsförlängas? Hur länge i så fall? Och så vidare.

Det behöver tas ett grepp om hela systemet under en bred energiöverenskommelse. Det är jag överens med till och med Moderaterna om. Bara så kan svenska hushåll och svensk industri få en rättvis behandling av oss politiker, som de förväntar sig. Men vi är inte där. Det har gått prestige i en mycket viktig fråga, och det kommer att bli en akilleshäl för vårt land.

Jag yrkar bifall till reservation 1, som är en gemensam reservation, som Socialdemokraternas ledamot presenterade och lyfte fram så bra i sitt anförande.