Bassem Nasr

Motion till riksdagen 2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:304 Stärkt trygghet i bostadsrätter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag som tydligare definierar begreppen ”bristande skötsamhet” och ”närmiljö” i bostadsrättslagen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som säkerställer en rättssäker process vid förverkande av bostadsrätt på grund av brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som stärker barnperspektivet vid förverkande av bostadsrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska följa upp och utvärdera lagstiftningens effekter på trygghet, rättssäkerhet och barns situation inom två år efter ikraftträdandet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som säkerställer rättssäkra och enhetliga kriterier för bostadsrättsföreningars möjlighet att neka medlemskap på grund av brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Miljöpartiet delar regeringens bedömning att tryggheten i bostadsområden behöver stärkas. Alla människor har rätt till ett tryggt hem och en trygg närmiljö. Samtidigt måste lagstiftning som inskränker enskildas möjligheter att bo kvar i sina hem präglas av hög rättssäkerhet, tydlighet och proportionalitet. Stärkt trygghet i bostadsrätter innehåller flera förslag som syftar till att motverka brottslighet och otrygghet men väcker också viktiga frågor om rättssäkerhet och barns rättigheter. Lagförslaget bygger i stora delar på den redan beslutade propositionen för hyresrätter (prop. 2023/24:112 Åtgärder för tryggare bostadsområden), och redan då uttryckte Miljöpartiet risker med breda och otydliga begrepp, risker för rättssäkerheten och att barn kan riskera att vräkas. Vi kan inte se att rättstillämpningen har tydliggjort dessa frågor under de dryga två år som lagstiftningen nu gällt. Otydliga begrepp riskerar godtycke Miljöpartiet ser med oro på att flera av propositionens centrala bestämmelser bygger på relativt öppna formuleringar såsom ”bristande skötsamhet” och brottslighet som påverkar ”närmiljön”. Sådana begrepp ger ett betydande tolkningsutrymme och riskerar att leda till olika tillämpning mellan olika bostadsrättsföreningar och olika delar av landet. När konsekvensen kan bli att en person förlorar sitt hem måste regelverket vara så tydligt som möjligt. Regeringen bör därför återkomma med förtydliganden av lagstiftningens centrala begrepp. Förverkande av bostadsrätt kräver stark rättssäkerhet Förslaget innebär att en bostadsrätt i fler situationer ska kunna förverkas på grund av brottslighet eller andra handlingar som anses skapa otrygghet. Att förlora sitt hem är ett mycket ingripande beslut. Miljöpartiet anser därför att det behöver finnas tydliga rätts­säkerhetsgarantier och att det ska råda stor tydlighet kring vilka omständigheter som ska kunna läggas till grund för sådana beslut. Barnperspektivet behöver stärkas Propositionen innehåller inte tillräckliga överväganden kring hur barn påverkas när en familj riskerar att förlora sin bostad till följd av en familjemedlems agerande. Barn som inte själva har begått något fel kan drabbas mycket hårt av att förlora sitt hem. Risken för att barn hamnar i en otrygg boendesituation måste analyseras noggrant och barnets bästa bör särskilt beaktas. Medlemskapsprövningen kräver tydliga skydd mot godtycke Propositionen innehåller också utökade möjligheter för bostadsrättsföreningar att neka medlemskap på grund av brottslighet. Miljöpartiet ser behovet av att motverka att bostadsrätter används för allvarlig kriminalitet. Samtidigt måste medlemskapsprövningen bygga på tydliga kriterier och höga krav på rättssäkerhet. Bedömningar får inte bli beroende av enskilda föreningars varierande praxis. Uppföljning och utvärdering Lagstiftningen innebär betydande förändringar för enskilda bostadsrättshavares rättigheter. Regeringen bör därför återkomma med en samlad utvärdering av hur reglerna tillämpas och vilka effekter de får för trygghet, rättssäkerhet och barns situation. Hanna Lindqvist (MP) Janine Alm Ericson (MP) Ajda Asgari (MP) Marcus Friberg (MP) Bassem Nasr (MP)

Motion till riksdagen 2026/27:2 av Daniel Helldén m.fl. (MP) Stopp för tonårsutvisningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast ta fram ett permanent stopp på tonårsutvisningar och utvisningar av unga vuxna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra bestämmelsen som riksdagen avskaffade 2023 om särskilt ömmande omständigheter för vuxna med stark anknytning till Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra utlänningslagen så att ungdomar som redan utvisats ska få möjlighet att återvända till Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att unga som vuxit upp i Sverige ska få samma rätt till kostnadsfri högre utbildning som svenskar och EU-medborgare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Under hela valrörelsen har Tidöpartiernas företrädare påstått inför svenska folket att tonårsutvisningarna sedan länge är stoppade. Samtidigt har vi bevittnat utvisningar av flera unga vuxna som levt hela sin ungdomstid i Sverige. Nu finns en ny majoritet i Sveriges riksdag. Riksdagen bör uppmana regeringen att snarast presentera en permanent lösning som på riktigt stoppar alla tonårsutvisningar och utvisningar av unga vuxna efter 21 års ålder. Fram tills att en permanent lösning finns på plats bör riksdagen återinföra möjligheten till uppehållstillstånd för särskilt ömmande omständigheter för vuxna med stark anknytning till Sverige. Den 1 oktober börjar nya tillfälliga regler att gälla som ger vissa av dessa ungdomar möjlighet att stanna i Sverige om de har en anställning som uppställer strikta administrativa krav och de höga lönekraven på 34 470 kr/månaden alternativt om de kan betala för en studieplats på ett universitet eller en högskola. Kostnaden för ett års studier varierar kraftigt och kan uppgå till en bra bit över 100 000 kr/år. Om de studerar begränsas också deras möjlighet att arbeta till maximalt 15 h/vecka. Många ungdomar kommer av olika skäl inte att ha möjlighet att stanna. Dessa ungdomar borde ha samma rätt till kostnadsfri högre utbildning som svenskar och EU-medborgare. Detta bör riks­dagen tillkännage för regeringen. För de unga som redan tvingats ut ur Sverige saknas idag en tydlig väg tillbaka. Flera ungdomar har nekats tillstånd att komma tillbaka till Sverige trots att de uppfyllt kraven på att vara antagna till en studieplats m.m. Detta på grund av att det varit tydligt att de inte främst vill komma till Sverige för studierna eller arbetet, utan för att deras familjer, vänner och hela liv finns här. Detta är fullkomligt bakvänt. Att ungdomarna har stark anknytning till Sverige ska tala för att de snarast ska få komma hem igen, inte innebära att de får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra utlänningslagen så att ungdomar som redan utvisats ska få möjlighet att återvända till Sverige och tillkännager detta för regeringen. Daniel Helldén (MP) Amanda Lind (MP) Annika Hirvonen (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Camilla Hansén (MP) Rebecka Le Moine (MP) Emma Nohrén (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Nils Seye Larsen (MP) Ulrika Westerlund (MP) Mohamed Abdukani (MP) Ajda Asgari (MP) Gurgin Bakircioglu (MP) Marcus Friberg (MP) Mursal Isa (MP) Åsa Lindhagen (MP) Hanna Lindqvist (MP) Bassem Nasr (MP) Rikard Salander (MP) Nila Vikhe Patil (MP)

Motion till riksdagen 2022/23:2375 av Bassem Nasr m.fl. (MP) med anledning av prop. 2022/23:91 En ny lag om ordningsvakter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ordningsvakters ingripanden bör motiveras tydligt, avrapporteras och följas upp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen avslår förslaget om ändring av 29 § polislagen (1984:387) som innebär att ordningsvakter ska få befogenhet att kroppsvisitera personer i syfte att fastställa deras identitet. Riksdagen avslår förslaget om att ordningsvakter ska få befogenhet att transportera personer som har omhändertagits på grund av berusning eller vissa ordningsstörningar. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en skyldighet för Polismyndigheten att löpande genomföra registerkontroller av ordningsvakter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utbildningens längd och innehåll och tillkännager detta för regeringen. Motivering Miljöpartiet ställer sig i flera avseenden bakom regeringens förslag till ny lag om ordningsvakter. Att ordningsvakter ska få användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller främja trygghet kan bli ett användbart komplement till polisens arbete. Med det sagt får privata företag aldrig ersätta staten, som genom Polis­myndigheten och andra myndigheter har det övergripande ansvaret. Vidare är det viktigt att såväl de pågående satsningarna på att stärka Polismyndig­heten och andra myndigheter i rättsväsendet som den ökade användningen av ordnings­vakter kompletteras med kraftfulla satsningar på förebyggande arbete och insatser för att skapa tillit och inkludering. Insatser mot diskriminering och rasprofilering är av stor betydelse inte bara för den enskilde som drabbas utan också för att förebygga brott och stärka förtroendet för rättsväsendet. En stark sammanhållning och tillit mellan olika grupper i samhället och mellan enskilda människor, företag och staten är brottsföre­byggande. Flera remissinstanser har framfört viktiga synpunkter och farhågor ur ett människo­rättsperspektiv. När ordningsvakters uppdrag, uppgifter och befogenheter nu föreslås utökas är det mycket viktigt att lagstiftning, rutiner, kontroller, uppföljning och utbild­ning säkerställer respekten för den enskildes integritet och fri- och rättigheter. Ordnings­vakters befogenheter får inte heller bli för långtgående sett till syfte, behov och propor­tionalitet. Därför föreslår Miljöpartiet flera förändringar i den riktningen. Ingripanden bör motiveras tydligt, rapporteras och följas upp Miljöpartiet står bakom regeringens förslag att det uttryckligen ska framgå av den nya lagen att proportionalitetsprincipen ska gälla vid ordningsvakters ingripanden och att om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig så ska den användas. Detta är viktiga principer som samhället måste säkerställa såväl i lagstiftning och riktlinjer som genom tillämpning och utbildningsinsatser. Vi välkomnar också Ordningsvaktsutredningens (SOU 2021:38) förslag om en fortsatt rapporteringsskyldighet för ordningsvakter och att ordningsvakter bl.a. ska rapportera om ingripanden. Amnesty International Sverige har inom ramen för ett pilotprojekt bl.a. granskat hur regelverket för ordningsvakter i Sverige efterlevs. Amnesty såg tecken på att ordnings­vakternas subjektiva uppfattningar i vissa fall påverkade vilka de ingrep mot och när. Att ordningsvakterna i efterföljande processer inte förväntades sakligt motivera eller förklara grunden för sina ingripanden försvårade en genomlysning av problemet. Amnesty såg också exempel på att när ett ingripande väl inletts fanns det brister i tillämpningen av behovs- och proportionalitetsprinciperna. Resultaten har också visat hur rapporteringsskyldigheten inte efterlevs i många fall. När rapporteringar väl har skett har de brustit allvarligt i kvaliteten, bl.a. genom att ordningsvakter har använt ett problematiskt språkbruk och gjort ogrundade antaganden som härstammar ur rasistiska föreställningar om individer som ordningsvakter har ingripit gentemot. Den problembild som projektets resultat tecknar behöver tas på allvar. Vi anser därför, likt Civil Rights Defenders, att ordningsvakter bör motivera sina ingripanden i förhållande till behovs- och proportionalitetsprincipen vid avrapporteringar till Polis­myndigheten, och att dessa ingripanden systematiskt bör utvärderas och följas upp. Detta är viktigt, särskilt i ljuset av de ytterligare uppdrag, uppgifter och befogenheter som ordningsvakter föreslås få med det nya regelverket. Dessa åtgärder kan dels före­bygga godtyckliga eller oproportionerliga ingripanden och rasprofilering eller etnisk profilering, dels bidra till att bygga ett långsiktigt förtroende och legitimitet för systemet i stort. Därför bör regeringen återkomma med ett förslag som innebär att ordningsvakter åläggs att tydligt motivera sina ingripanden utifrån behovs- och proportionalitetssynpunkt och att dessa ingripanden systematiskt utvärderas och följs upp av Polismyndigheten. Om förslagen till nya befogenheter för ordningsvakter Regeringen har föreslagit att ordningsvakter ska få flera nya befogenheter, däribland att ordningsvakter ska få kroppsvisitera personer för att fastställa deras identitet och att de ska få transportera personer som omhändertagits på grund av berusning eller vissa ordningsstörningar. Kroppsvisitationer utgör ett betydande ingrepp mot den enskilde och i den person­liga integriteten. Ingrepp av det slaget får bara ske om det finns ett tydligt behov, om mindre ingripande åtgärder saknas och åtgärden är proportionerlig i förhållande till dess konsekvenser. Miljöpartiet anser att det finns anledning att ifrågasätta behovet för ordningsvakter att kroppsvisitera personer för att fastställa deras identitet. Vi anser inte att de skäl som regeringen har presenterat är övertygande i det avseendet, i synnerhet sett i relation till ordningsvakters befintliga – och mer välmotiverade – befogenhet att skyddsvisitera personer av säkerhetsskäl i syfte att ta hand om vapen eller farliga föremål. Vidare har flera remissinstanser invänt mot förslaget. Amnesty International Sverige anser att en kroppsvisitation i syfte att fastställa identiteten är en mycket ingripande åtgärd som inte tillräckligt har motiverats som behövlig eller proportionerlig och att det finns risk för att en kroppsvisitation görs på obefogade grunder. Som redogörs för ovan har Amnesty dessutom kartlagt fall där det funnits brister i hur ordningsvakter hanterar sina befintliga befogenheter att ingripa, däribland vad gäller att bedöma och motivera sina ingripanden utifrån behovs- och proportionalitetssynpunkt och avrapportera dessa. Civil Rights Defenders anser att förslaget riskerar att skapa godtycklighet i den praktiska tillämpningen, bl.a. genom en förhöjd risk för olaga rasprofilering och etnisk profilering från ordningsvakter gentemot individer. Justitiekanslern anser att det inte klart framgår i vilken mån förslaget är motiverat utifrån uppdraget att medverka till att upprätthålla allmän ordning. JO anser att eftersom det sällan finns anledning att utföra kroppsvisitationer i identifieringssyfte i samband med avlägsnanden bör en mer utförlig analys i detta avseende göras. Miljöpartiet konstaterar att det kan finnas effektivitetsvinster med regeringens förslag att ordningsvakter ska få transportera personer som har omhändertagits. Detta kan ha fördelar också för den enskilde, som bl.a. Stockholms universitet påpekar. Samtidigt innebär även denna åtgärd ett betydande ingrepp i den personliga integri­teten. Det handlar om situationer där den enskilde kan vara mycket utsatt. Amnesty och Civil Rights Defenders anser att transporter är en mycket ingripande åtgärd och utgör en inskränkning i de mänskliga fri- och rättigheterna. Även JO för fram synpunkter i linje med detta. Civil Rights Defenders lyfter dessutom att ordningsvakter inte har den kunskap som behövs för att kunna bedöma individens medicinska tillstånd. Både Amnesty och Civil Rights Defenders avstyrker förslaget. Mot bakgrund av de brister som identifierats och den kritik organisationerna har lagt fram anser Miljöpartiet att det framstår som olämpligt att utvidga ordningsvakters befogenheter i en så pass stor utsträckning. Därför bör riksdagen avslå förslagen om att ge ordningsvakter befogenhet att kroppsvisitera personer i syfte att fastställa deras identitet och transportera personer som har omhändertagits på grund av berusning eller vissa ordningsstörningar. Överväg en skyldighet att göra löpande registerkontroller Miljöpartiet är positivt till att lämplighetskraven för att förordnas som ordningsvakt skärps och att det kommer att framgå uttryckligen av lag att den som vill förordnas ska ha genomgått föreskriven utbildning. Att personen med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget är av stor vikt. Uppsala universitet anser att eftersom en ordningsvakt måste leva upp till högt ställda krav på laglydnad och lämplig­het bör Polismyndigheten ges en skyldighet att löpande göra registerkontroller även under den tid som förordnandet gäller. Regeringen anför att möjligheten för Polis­myndigheten att genomföra sådana registersökningar finns även efter förordnandet och att det får förutsättas att Polismyndigheten gör detta när behovet finns. Miljöpartiet anser att det finns anledning att överväga om Polismyndigheten i stället bör ges en skyldighet att genomföra sådana kontroller. Detta kan bidra till att stärka den löpande uppföljningen och förhindra att ordningsvakter som misstänks för eller begår brott av en viss karaktär inom en rimlig tid antingen stängs av eller får sitt förordnande återkallat. Det kan också bidra till ett ökat förtroende för ordningsvakter. Samtidigt finns viktiga integritetsaspekter att överväga avseende registerkontroller i arbetslivet. Regeringen bör därför låta utreda frågan och överväga för- och nackdelar med att införa en skyldighet för Polismyndigheten att genomföra löpande registerkontroller av ordningsvakter. Förläng utbildningen och säkerställ viktiga moment Ordningsvaktsutredningen föreslår att grundutbildningen förlängs från 80 timmar till minst 160 timmar. Detta ska anges i den föreslagna ordningsvaktsförordningen. Det är att jämföra med polisutbildningen som sträcker sig över ca 2,5 år och utbildningen för kriminalvårdare som omfattar ungefär 24 veckor. I likhet med Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders och Amnesty International Sverige anser Miljöpartiet att utbildningen fortsatt skulle vara alldeles för kort, särskilt med tanke på de utökade uppgifter och befogenheter som ordningsvakter föreslås få. Därför bör regeringen återkomma med ett förslag som innebär att utbild­ningen förlängs ytterligare, exempelvis i paritet med utbildningen för kriminalvårdare. Utredningen anser att det även fortsättningsvis bör vara Polismyndigheten som i detalj reglerar utbildningens innehåll och utformning. Miljöpartiet anser att lagstiftaren bör kunna ställa vissa krav på innehållet i utbildningen. I det projekt som Amnesty genomförde observerades bl.a. brister i tillämpning av behovs- och proportionalitets­principerna och att subjektiva uppfattningar kopplade till ursprung och etnicitet kan ha påverkat ordningsvakternas bedömning av behovet av nödvändigt våld. Miljöpartiet anser att ordningsvakters utbildning bör innehålla moment som berör frågor om pro­portionalitet, rättssäkerhet och enskildas integritet och fri- och rättigheter. Detta kan exempelvis handla om frågor om konflikthantering och förebyggande åtgärder, rasism, diskriminering och likabehandling samt metoder för att motverka godtyckliga ingripan­den, övervåld, rasprofilering och etnisk profilering. Ordningsvakter bör också få gedigen kunskap om barns särskilda behov, situation och utsatthet, så som understrukits av Barnombudsmannen. Den utvärdering och uppföljning som efterlyses ovan kan också vara värdefull som inslag i utbildningen. Bassem Nasr (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Amanda Lind (MP) Jan Riise (MP) Ulrika Westerlund (MP)

Riksdagen sa nej till cirka 80 förslag i motioner som inkommit under den allmänna motionstiden 2022. Motionerna handlar bland annat om den övergripande politiken för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar, den så kallade ANDTS-politiken. Riksdagen pekar på att det redan pågår ett arbete för att se över ANDTS-politiken.

Andra förslag handlar om att förändra alkohollagstiftningen, bland annat gällande regelverket för serveringstillstånd. Även i detta fall hänvisar riksdagen till det arbete som redan pågår.

Riksdagen sa nej till cirka 80 förslag i motioner som inkommit under den allmänna motionstiden 2022. Motionerna handlar bland annat om den övergripande politiken för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar, den så kallade ANDTS-politiken. Riksdagen pekar på att det redan pågår ett arbete för att se över ANDTS-politiken.

Andra förslag handlar om att förändra alkohollagstiftningen, bland annat gällande regelverket för serveringstillstånd. Även i detta fall hänvisar riksdagen till det arbete som redan pågår.

Riksdagen sa nej till cirka 80 förslag i motioner som inkommit under den allmänna motionstiden 2022. Motionerna handlar bland annat om den övergripande politiken för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar, den så kallade ANDTS-politiken. Riksdagen pekar på att det redan pågår ett arbete för att se över ANDTS-politiken.

Andra förslag handlar om att förändra alkohollagstiftningen, bland annat gällande regelverket för serveringstillstånd. Även i detta fall hänvisar riksdagen till det arbete som redan pågår.

Motion till riksdagen 2022/23:2357 av Bassem Nasr m.fl. (MP) med anledning av prop. 2022/23:73 En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag som innebär att deltagandebrottet och samröresbrottet görs om till en och samma straffbestämmelse, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Regeringen föreslår att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen (2022:666), deltagande i en terroristorganisation. Brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen. Det föreslås bli straffbart att delta i organisationen t.ex. genom att ta hand om utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, anordna aktiviteter, laga mat, ansvara för transporter och ta hand om barn. I november 2022 röstade riksdagen för andra gången ja till ett grundlagsförslag som innebär utökade möjligheter att genom vanlig lag begränsa föreningsfriheten för sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism. Detta beslut beredde marken för det förslag regeringen nu presenterat om en kriminalisering av deltagande i terroristorganisationer. Miljöpartiet stod och står fortsatt bakom Grundlagskommitténs (Ju 2020:04) och riksdagens bedömning att det bör vara möjligt att begränsa förenings­friheten för organisationer som ägnar sig åt eller understöder terrorism. Sverige bör bekämpa terrorismen med full kraft, och i det arbetet är en gedigen straffrättslig reglering viktig. Att i större utsträckning kriminalisera handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer är viktigt. Det aktuella lagförslaget har dock mötts av kraftfull kritik från flera remissinstanser. I sitt yttrande riktade Lagrådet skarp kritik och avrådde från att remissförslaget ska bli lag: Lagrådet anser att det finns en tydlig risk för att förslaget kommer innebära en alltför långtgående kriminalisering sett till det behov som kan finnas. Det är också tvek­samt om det uppfyller de krav på tydlighet som måste ställas på strafflagstiftning. Lagrådets slutsats är att förslaget inte i nuvarande skick bör läggas till grund för lagstiftning. I stället bör det övervägas på nytt om en lagstiftning av den här typen verkligen bör införas och hur den i så fall bör utformas. Regeringen gjorde vissa förtydliganden med anledning av Lagrådets kritik, men huvuddragen i förslaget består. Att regeringen samma dag[1] som Lagrådet lämnade in sitt yttrande avfärdar yttrandet och meddelar att regeringen ändå avser att gå vidare, tyder på en bristande respekt för Lagrådets roll och ställning som rådgivare. Statsministerns uttalande om att ”de underkänner inte, de har synpunkter”, står dessutom i bjärt kontrast till yttrandets övergripande slutsats, som redovisas ovan. Till skillnad från regeringen anser Miljöpartiet att det finns skäl att följa Lagrådets rekommendation i det aktuella fallet. Mot bakgrund av de överväganden som anges nedan föreslår vi att riksdagen avslår propositionen. Samtidigt är det viktigt att åstadkomma en lagstiftning som, utan att vara för långtgående, i större utsträckning straffbelägger olika handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer. Vi föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att återkomma med ett alternativt förslag som innebär att deltagandebrottet och samröresbrottet görs om till en och samma straff­bestämmelse. Skälen för detta redovisas nedan. Proportionalitet och nödvändighet Proportionalitetsprincipen är en grundläggande konstitutionell princip som slås fast i bl.a. regeringsformen, Europakonventionen och EU-rätten. I korta drag innebär den att åtgärder som vidtas för att uppnå ett visst ändamål inte får vara mer betungande eller långtgående än vad som anses nödvändigt för att uppnå sitt ändamål. För att bedöma om en åtgärd är proportionerlig bör det först övervägas om åtgärden är ägnad att tillgodose ett legitimt ändamål. Därefter bör det bedömas om åtgärden är nödvändig för att uppnå ändamålet eller om det finns mindre inskränkande alternativ. Slutligen bör det göras en bedömning av om åtgärden och dess konsekvenser står i rimlig proportion till den skada och de negativa konsekvenser förslaget innebär. Miljöpartiet anser att den föreslagna kriminaliseringen är ägnad att tillgodose ett legitimt ändamål, dvs. att bekämpa terrorism, även om flera remissinstanser har ifrågasatt om kriminaliseringen verkligen kommer att leda till önskat resultat. Vi ställer oss dock frågande till om deltagandebrottet, så som det är utformat i propositionen, krävs för att uppnå ändamålet eller om det finns mindre ingripande alternativ som skulle kunna uppnå önskat resultat. Regeringen motiverar sitt förslag med att terrorism är ett omfattande samhälls­problem och att det finns straffvärda former av deltagande i en terroristorganisation som inte är kriminaliserade. Miljöpartiet står fullt ut bakom regeringens uppfattning att terrorism är ett omfattande samhällsproblem. Vi står fullt ut bakom arbetet med att förebygga och bekämpa terrorism och ser en omfattande straffrättslig reglering som en viktig del i det arbetet. Samtidigt är det inte självklart hur ett sådant regelverk ska utformas för att uppnå det önskade resultatet. Lagrådet konstaterar i sammanhanget att en kriminalisering av deltagandebrottet inte krävs för att Sverige ska leva upp till EU:s terrorismdirektiv och ställer sig frågan om det finns skäl att gå längre i straffbeläggandet än vad direktivet kräver. Enligt Sveriges advokatsamfund finns det inte underlag för slutsatsen att det föreligger behov av den föreslagna kriminaliseringen. Advokatsamfundet framhåller bl.a. att det straffbara området när det gäller gärningar med koppling till terrorism redan är vidsträckt. Advokatsamfundet anser dessutom att effekterna av samröresbrottet bör utredas innan eventuell ny lagstiftning införs avseende deltagande i en terrorist­organisation. Civil Rights Defenders har svårt att se att en ytterligare utvidgning av det straffbara området är nödvändig eftersom många av de handlingar som skulle omfattas av deltagarbrottet redan i dag är straffbelagda. Lunds universitet är inte övertygat om att tillräckliga skäl föreligger för att motivera införandet av ett deltagandebrott. Som regeringen konstaterar i propositionen kan olika former av deltagande i eller stöd till terroristbrottslighet straffas med stöd av reglerna om medverkan, förberedelse och stämpling till terroristbrott. Det skulle även kunna utgöra samröre med en terroristorganisation, finansiering av bl.a. terroristbrott eller en person eller en sammanslutning av personer som t.ex. begår eller på annat sätt medverkar till sådan brottslighet eller offentlig uppmaning, rekrytering eller utbildning avseende bl.a. terroristbrott. Även bestämmelser i brottsbalken kan vara tillämpliga. Regeringen pekar på att om det är oklart på vilket sätt en persons deltagande har bidragit till utförandet av en viss brottslig gärning inom ramen för en terroristorganisation kan den nuvarande regleringen vara svår att tillämpa, såsom att delta i exempelvis logistik och administra­tion. Samröresbrottet träffar visserligen vissa avgränsade handlingar som underlättar för en terroristorganisation att bedriva sin verksamhet, men det riktar sig inte mot själva deltagandet i organisationen. Frågan är då hur lagstiftningen ska utformas för att göra den straffrättsliga regleringen tillräckligt omfattande, utan att straffansvaret och dess konsekvenser blir för långtgående. Lagrådet har framfört att det finns en tydlig risk att den föreslagna kriminaliseringen blir för långtgående. Vid inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter måste lagstiftaren alltid överväga om en viss åtgärd är nödvändig eller om det finns mindre ingripande alternativ som kan uppnå ändamålet i fråga. Ett möjligt alternativ är att, som Hovrätten för Västra Sverige, Sveriges Domareförbund och Lagrådet påtalar, överväga att smälta samman samröresbrottet med deltagandebrottet. Att, som Sveriges advokatsamfund förordar, utvärdera effekterna av kriminaliseringen av samröresbrottet vore en bra utgångspunkt. Miljöpartiet anser att regeringen därför bör ta ett steg tillbaka och på nytt överväga utformningen. Av dessa skäl bör riksdagen avslå regeringens proposition. Det är samtidigt viktigt att få på plats en lagstiftning som i större utsträckning kriminaliserar handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer. Därför vill vi att riksdagen uppmanar regeringen att återkomma med ett alternativt förslag som innebär att samröresbrottet och deltagandebrottet integreras i en och samma bestämmelse. Bassem Nasr (MP) Annika Hirvonen (MP) Amanda Lind (MP) Jan Riise (MP) Ulrika Westerlund (MP) Camilla Hansén (MP) Rebecka Le Moine (MP) [1] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WRJg3r/justitieradets-sagning-av-regeringens-terrorlag-haller-inte-mattet.