Andrea Andersson Tay (V) svarade John Widegren i en replik om Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk i debatten ”Protokoll 2025/26:141 Måndagen den 15 juni” den 15 juni 2026.
John WidegrenM· i en replikJag tackar ledamoten för frågorna. Vad gäller Skogsstyrelsens rapport har en ganska stor del av deras argument med önskvärd tydlighet skjutits ned efteråt av expertis inom skogsskötsel. Det är också så att de skogar som…Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Jag ska försöka ta tillfället i akt att sammanfatta åtta års skogsdebatterande, eftersom detta är det sista jag gör i kammaren. Det är väl ingen hemlighet att jag hela tiden har stått upp för äganderätten, alltså för individens frihet att bruka det man äger.
Vi har många gånger hänvisat till den skogsproposition som blev verklighet 1993. Den handlade om frihet under ansvar. Den skogspropositionen baserades på en utredning som leddes av en moderat riksdagsledamot, Sven Eric Lorentzon.
Det var väl ingen överraskning att en moderat landade i just frihet under ansvar, för det är precis det som är hela grunden för skogen och vårt brukande av den.
Jag har i många debatter stått här och talat om att vi behöver komma tillbaka till besluten som vi fattade då. Vi har sedan dess haft ett antal ministrar som har sagt att skogspolitiken ligger fast. Men det har snarare varit raka motsatsen, fru talman. Skogspolitiken har inte legat fast, för även om inte lagar och annat har ändrats har uttolkare, domstolar och myndigheter uppfattat frihet under ansvar på ett helt annat sätt.
Också EU har sedan vi gick med där påverkat svensk skog på väldigt många olika sätt – trots att skogen inte är en EU-gemensam fråga. Men skogen går ju att inrymma i många andra delar.
Jag som själv är skogsägare känner ganska ofta att debatten med människor som kanske inte är skogsägare och inte rör sig så nära skogen blir väldigt känslomässig. Man lägger känslor på sina tankar om skogen, och det är direkt felaktigt. Jag som skogsägare älskar såklart min skog, vilket gör att jag brukar den på ett förståndigt och hållbart sätt. Och jag tror inte att jag på något sätt är unik bland skogsägare. Jag tycker att det är kul att ha många arter i min skog. Jag tycker att det är kul att ha mångsidighet i mitt brukande. Men på sista raden är det också så att jag har räntor och amorteringar att betala. Jag behöver också bruka min skog och få in pengar på mitt skogsbrukande. Det här glöms ganska ofta bort i debatten, tror jag.
Ibland talar man också illa om skogsindustrin. Men skogsindustrin är ju garanten för att vi skogsägare har en inkomst från vår skog i dag. Svensk skogsindustri har också varit en mycket stor del av grunden till Sveriges framgång. Jag skulle säga att skogen och gruvorna är grunden till svensk framgång. Senare har det tillkommit andra delar, men i grunden är det skogen och gruvorna som har burit upp Sverige och svenskt välstånd.
För att återkomma till hur det ibland låter i debatten: Skogsindustri har nästan blivit ett skällsord, som att det skulle vara något negativt och att det finns någon form av vinstjakt och så vidare som är utanför alla biologiska gränser. Jag håller inte med i de delarna.
Därför är jag glad för att den skogsproposition som vi debatterar i dag och ska fatta beslut om i morgondagens votering är det första steget för att komma åter till frihet under ansvar. Det har varit en framgångssaga. Det har varit något som svenska skogsägare har levt upp till på ett framgångsrikt sätt och som de har varit stolta över att bära genom åren. Det är dit vi måste komma tillbaka.
I skogsdebatten har vi också år efter år pratat om hur mycket pengar som ska gå åt, hur mycket skog vi ska avsätta och hur mycket vi ska inskränka enskilds möjlighet till brukande. Jag skulle vilja säga att det borde vara precis tvärtom. Ju mindre vi gör den här budgeten och ju mindre vi inskränker individens frihet i dess ägande och brukande, desto mer av höga miljövärden kommer att skapas. De kommer också att bestå. De kommer att bestå över lång tid om vi tar bort pekpinnar och slutar att lägga oss i allt som hör till individens frihet.
Det kommer såklart alltid att finnas skogsägare som inte gör allting perfekt, men i vilken bransch i samhället finns det inte sådana? Merparten av de 330 000 skogsägarna i Sverige gör saker och ting otroligt bra.
Någon sa tidigare att det inte är i skogsbruket som arterna utrotas, utan det är någon annanstans. Ja, i mångt och mycket handlar det om sandmarker, som nämndes, men också om igenvuxna betesmarker. Det är betesmarker som man i dag tycker är jobbiga att bruka på grund av för hög rovdjursförekomst. Betesmarkerna är en del där vi på olika sätt har fått vår äganderätt inskränkt.
Jag kommer ihåg när vi i samband med Sveriges EU-inträde började med Natura 2000-områden. Det här var något som lät väldigt bra. Det lät som att det var ett bra sätt för oss att ta ansvar för miljön och så vidare. Och det hette på den tiden, hör och häpna, att det inte skulle innebära några inskränkningar. Jag skulle vilja säga att de markägare som hakade på i ett tidigt skede och ville ha in sina marker i Natura 2000 inte känner så i dag. De känner inte att det inte innebär några inskränkningar, för i de här Natura 2000-områdena får man inte längre göra som man vill. Utanför dem har det dessutom uppkommit buffertzoner på marker där man inte heller får göra som man vill för att de ligger i närheten av ett Natura 2000-område. Jag kan fortsätta och rabbla upp mer och mer av olika saker.
Här inne säger vi att äganderätten ligger fast och är stark. Ändå läser vi gång på gång i jordbrukspressen om olika typer av inskränkningar i det enskilda ägandet och hur man blir begränsad. Man ska återkomma med olika typer av journalföring och så vidare.
Staten ska lägga en död hand över brukandet, precis som sades här tidigare, för någon tror att staten är bättre på att sköta det som individer har skapat under flera hundra år – det som jag som åttonde generationen hemma på gården med stolthet bär vidare till nästa generation, till min lille kille. Men jag vill inte att staten lägger sig i med pekpinnar och säger vad som är bra och vad som inte är bra, för jag tror inte att det är vägen till framgång.
Det har också visat sig sedan vi lade om skogspolitiken från en väldigt reglerad skogspolitik till en med mer frihet under ansvar att markägare och skogsägare har rört saker åt rätt håll. Och nu tar vi återigen bort de här pekpinnarna.
Det har också diskuterats här i dag att det fattas pengar. Det är för lite pengar i budgeten för att skydda natur. Vi moderater har varit tydliga ganska länge: Öka inte andelen natur som inte brukas! Ge i stället frihet, så kommer höga naturvärden att finnas i mycket mer av skogen – även den brukade skogen! Vi som lever och verkar i naturen vet att det är så. Det är så det blir. Men för dem som inte lever nära och i den svenska naturen låter det som en utopi.
Det är också därför vi har våra skiljaktigheter här inne. Man sätter känslor på något som någon annan äger. Ibland har vi kallat det skogssocialism. Jag kallar det i stället okunskap, för det är precis det det handlar om.
Fru talman! Jag ska gå in för landning. Jag yrkar återigen bifall till ett första steg tillbaka till den frihet under ansvar som har tjänat oss väl.
Jag hoppas att ni härinne kommer att ta ert ansvar efter valet. Gör ni inte det kommer jag att jaga er – med klokskap, såklart, om hur det ser ut där ute i verkligheten för oss som lever och verkar tillsammans med naturen.
(Applåder)
Fru talman! Det är lite okonventionellt att ta replik på ett av sina samarbetspartier, men vad tusan. Jag vill tacka John Widegren för hans insatser och hans generositet med den kunskap han besitter.
Jag minns första gången vi träffades, våren 2022. Jag vet inte om ledamoten minns det. Jag hade hastigt fått hoppa in för att ersätta Johan Pehrson i en skogsdebatt på Skogsmaskindagarna i Karlskoga. Det var strax efter att han hade blivit partiledare och min första debatt som riksdagskandidat. Det var faktiskt lite nervöst.
Lite drygt fyra år senare står vi nu här och debatterar skogspolitik. Det tycker jag är fint, och man kan konstatera att vi har gjort väldigt mycket bra för svensk skog under de här fyra åren.
Jag uppskattar särskilt John Widegrens tydlighet med att det som Sveriges lantbrukare behöver och önskar sig inte är mer bidrag utan mer frihet och rimligare villkor, färre statliga pekpinnar och mindre regelkrångel – mer frihet, helt enkelt.
Som vi fick höra prov på här är äganderätten din tydliga ledstjärna och ditt signum, John. Jag ber om ursäkt för att jag duar, fru talman. Men det är ju så att den som äger något också förvaltar det klokt.
Vi har hunnit med en hel del under dessa fyra år, John. Vi har påbörjat en rejäl översyn av strandskyddet, vi har jobbat med omläggningen av skogspolitiken och rovdjurspolitiken och vi satt i Miljömålsberedningen tillsammans.
Min fråga till dig är: Om du blickar 30 år framåt i tiden och får önska något, var befinner sig svensk skogspolitik då?
Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för flera spännande år och roliga diskussioner! Jag tycker också att vi har gjort framsteg i många av frågorna.
Om jag ska blicka framåt 30 år vill jag att vi ska ha gått tillbaka till det som var grunden för det vi försöker att återupprätta nu. Jag tror att det är absolut nödvändigt, för vi hör hela tiden att det är väldigt många som vill ha del av skogen och vad skogen kan erbjuda när det gäller produkter och så vidare – produkter och upplevelser som jakt till exempel. Allt detta ska levereras i den svenska skogen.
Vi har också kunnat leverera detta under lång tid, men det har då varit frihet under ansvar, så om det är någonstans vi ska vara på väg är det tillbaka till dessa grunder. Jag är helt övertygad om att svenska skogsägare också kommer att ta det ansvar som vi från politikens sida vill och kräver att de ska ta.
Snart är jag dock inte på politikens sida längre utan är en av de där skogsägarna som kommer att leverera virke, naturupplevelser, artrikedom och så vidare. Men återigen – det ska vara mer frihet, då kommer det att bli bra.
Fru talman! Det var det svaret jag hade tänkt mig. Jag vill bara önska ledamoten all lycka. Jag tänker att du inte kommer att tystna som stark röst för svenskt skogsbruk utan att vi kommer att kunna läsa dina insändare och att vi om vi inte sköter oss kommer att bli uppsökta – kanske hemsökta!
Stort lycka till och stort tack!
(Applåder)
Fru talman! Tack, John Widegren, för det kanske sista anförandet här i riksdagens kammare. Det är alltid lika uppskattat; du håller inte i några papper eller något manus, utan du pratar från hjärna och hjärta.
Innan jag ställer min fråga vill jag såklart också passa på att tacka John för alla dessa år tillsammans i miljö- och jordbruksutskottet – åtta år har det blivit. Jag har verkligen uppskattat din kunskap och erfarenhet samt ditt stora engagemang i alla de frågor som rör våra viktiga gröna näringar.
Vi har såklart inte alltid varit överens, eftersom vi tillhör två olika partier. Jag tycker dock faktiskt att vi ofta har haft samma syn på långsiktighet och på att politiken och de beslut vi fattar också ska fungera i verkligheten för dem som lever och verkar runt om i landet – precis som ledamoten sa i talarstolen.
Jag vill rikta ett jättestort tack till ledamoten Widegren för dessa år. Du kommer att vara saknad i både riksdagen och utskottet.
Herr talman! Nu till frågan. Vi behandlar resultatet av skogsutredningen, och vi satt med i en referensgrupp kopplad till denna. Några förslag har presenterats här, men det saknas också en hel del – det finns en del kvar att göra. Min fråga till ledamoten Widegren är alltså: Är du nöjd med resultatet, eller saknar du något och i så fall vad?
Herr talman! Tack, Malin Larsson, för vänliga ord! Jag skjuter tillbaka dem, för jag upplever precis samma sak. Det har varit ett givande och tagande men alltid under väldigt trevliga former.
Som jag förstår det, och som nämndes tidigare, fortsätter just nu beredningen av flera delar ur skogsutredningen. Frågar man mig vad jag tycker hade jag gärna sett fler delar redan nu. Jag hade gärna sett att man till exempel hade höjt arealgränsen för en avverkningsanmälan, för jag är ganska säker på att det skulle leda till att vi fick mindre föryngringsytor överlag. Genomsnittet på föryngringsytorna hade minskat om vi till exempel hade gått från ett halvt hektar till två hektar, vilket det fanns diskussioner om i utredningen. Det är väl en sak som jag kan sakna.
För mig är det dock framför allt grunden som är viktigast, alltså att vi faktiskt svänger om igen och går tillbaka i riktning mot en större tillit till skogsägarna. För att komma in på pengafrågan igen handlar det inte om att ha mest pengar i budgeten för att skydda natur, utan det handlar om att ha mest tillit till dem som lever och verkar i vår natur, för det är då det kommer att skapas mest nya naturvärden.
Jag nöjer mig med att säga att jag är nöjd med att vi har svängt och nu går tillbaka mot det som var. Jag hoppas att man fortsätter med det efter valet!
Herr talman! Jag tackar John Widegren för svaret.
Jag delar uppfattningen att flera viktiga steg har tagits, men det finns en hel del kvar att göra. Framför allt handlar det om att se till att allt detta landar rätt, så att vi inte återigen hamnar i domstolsavgöranden.
Jag hade en sista fundering, och det gällde just den fråga som ledamoten Nilsson ställde tidigare om huruvida det finns någon viktig del du hade önskat dig om du hade fått önska fritt, men jag tycker att ledamoten svarade på det.
(Applåder)
Herr talman! Jag och John Widegren satt båda i Miljömålsberedningen, som hade i uppdrag att föreslå hur vi i Sverige ska nå våra åtaganden för biologisk mångfald och upptag av växthusgaser i skog och mark.
I utredningen hade John Widegren närmast som ett mantra att ingen mer skog ska tas ur produktion. Samtidigt är vi i dag i ett läge där förlusten av biologisk mångfald lyfts fram av allt fler som ett säkerhetshot. Den brittiska underrättelsetjänsten har slagit larm om att viktiga ekosystem riskerar att börja kollapsa om bara några få år. Det handlar om ekosystem som vi är beroende av för vår tillgång till mat och vatten.
Ett av de ekosystem som särskilt lyfts fram är de boreala skogarna, alltså nordliga skogar – samma typ av skog som täcker större delen av Sverige. De länder som enligt den brittiska larmrapporten kommer att klara sig bäst är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem.
En rapport från Skogsstyrelsen under våren visade att de oskyddade naturskogarna kommer att vara helt borta om 25 år om dagens avverkningstakt fortsätter. Oersättliga naturvärden går då förlorade.
I det läget väljer Moderaterna att i den proposition som vi debatterar lägga fram politik som innebär att dessa skogar hädanefter ska kunna avverkas ännu snabbare.
Min fråga är: Ska det vara fritt fram att avverka de sista oskyddade naturskogarna?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Vad gäller Skogsstyrelsens rapport har en ganska stor del av deras argument med önskvärd tydlighet skjutits ned efteråt av expertis inom skogsskötsel. Det är också så att de skogar som ledamoten pratar om i mångt och mycket är skyddade redan i dag – en stor del av dem är redan skyddade.
Jag är övertygad om att även om vi gav carte blanche för att avverka gamla skogar eller liknande i dag skulle det inte ske, för skogsägarna är klokare än så. Det kommer såklart alltid att avverkas skogar med höga naturvärden därför att privata skogsägare i regel låter skogen stå lite längre än vad staten gör, och då växer det in höga naturvärden i dessa skogar. Väldigt många av de här skogarna har också på ett eller annat sätt varit brukade under tidens gång, så jag har inte samma oro gällande den frågan.
Jag tycker att min kollega Kjell-Arne Ottosson föredömligt föredrog hur Sverige står sig i de olika rankningarna. Den som det hänvisades till här är ju inte den enda. Sverige ligger väldigt bra till när det gäller rankning av just biologisk mångfald.
Jag hyser alltså inte samma oro, utan jag vidhåller precis det jag har sagt tidigare: ju mer frihet vi ger till skogsägarna desto bättre kommer de att förvalta de höga naturvärden som finns, och de kommer också att skapa nya.
Herr talman! Nu tycker jag att John Widegren försöker blanda bort korten lite grann här. Min fråga gällde nämligen naturskog, vilket är skog som definieras av just frånvaro av brukande. Det handlar alltså inte om skogar där naturvärden kommer tillbaka inom ett kortare perspektiv, utan det tar hundratals år för skogarna att utveckla den typen av värden.
Miljömålsberedningen, som vi båda som sagt satt med i, uppskattade att det i dag finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade. De rapporter som finns visar som sagt att det i dag pågår avverkning av de här skogarna, och de naturvärdena kommer inte att komma tillbaka. Är de borta så är de borta, och då har vi förlorat det naturarvet.
Herr talman! Så är det. Vi kommer att bruka en del skog som har höga naturvärden, och vi kommer att bruka en del av naturskogarna. Men faktum kvarstår att vi har skyddat en väldigt stor andel av dessa skogar.
Om man lever med att the sky is the limit när det gäller skydd av natur kan man ju fortsätta säga att vi ska ta mer och mer mark ur produktion. Men då tycker jag att man också ska ta ansvar för att säga hur vi som land ska ha råd att göra detta. Vi har nämligen skyddat skogar med stora biologiska värden, och dem kommer vi inte att röra. Men vi kan inte fortsätta in absurdum och ta mer och mer mark ur produktion. Det kommer nämligen inte att gynna någon. Sverige ligger bra till – låt oss fortsätta ligga bra till!
(Applåder)
Herr talman! Det är alltid underhållande att lyssna på en debatt som far iväg ganska långt ifrån den produkt som vi faktiskt debatterar.
Det var många år som skulle sammanfattas och utvärderas, men något som regeringen och dess företrädare har försökt återkomma till är att man nu plockar bort socialismen från skogsvårdslagen och från sättet vi brukar skogen. Jag skulle gärna vilja fråga ledamoten om han kan utveckla detta.
Vi kan väl gå tillbaka till det vi faktiskt diskuterar och kommer att rösta om i morgon. Det handlar bland annat om ett förslag om att korta den tid som myndigheter har på sig att handlägga ärenden från sex veckor till tre veckor. Jag ser inte riktigt var detta med socialism finns avspeglat i den åtgärden. Jag ser inte heller riktigt hur det skulle kunna vara något som hjälper markägare med deras huvudbry.
Som ledamoten själv redogjorde för har man som markägare ofta långsiktiga perspektiv på sitt brukande. Det är lovvärt. Med relationer till en plats och ett ansvar för en skog tänker man ofta långsiktigt – det handlar kanske om decennier. Man gör en skogsvårdsplan så att man har en plan och en idé om vad som ska hända. Ofta har skogsägaren inte så bråttom att handläggningstiden behöver vara tre veckor i stället för sex veckor. En sådan brådska är i alla fall inget som jag har uppfattat som det största problemet för Sveriges 330 000 skogsägare.
Jag skulle därför vilja veta varför man genomför den här reformen, varför man har så bråttom och på vilket sätt det går att koppla till socialism.
Herr talman! Skogssocialism handlar ju om att man vill lägga beslag på mer privat egendom. Det är inte svårare än så.
Frågan om handläggningstiderna tycker jag är lite intressant, för den är en del av arbetet med att just ge ökad frihet. Om man hade litat på skogsägarna hade vi inte behövt ha någon handläggningstid över huvud taget, men jag vet att det finns partier härinne som inte litar på skogsägarna utan tror att staten är garanten för skogen. Det är dock precis tvärtom. Därför ser jag det som en ren frihetsfråga att man kortar handläggningstiden så här mycket. Jag hade som sagt gärna sett att den blev ännu kortare.
Diskussionen om huruvida någon ska göra en föryngringsavverkning eller inte ska ju föras mellan markägaren och Skogsstyrelsen. Det ska inte vara som det har blivit på senare år, med ett antal olika intresseorganisationer och annat som ska lägga sig i hur markägare vill bruka sin skog. Det är inte frihet.
Vi är så många skogsägare i Sverige att vi kommer att bruka vår skog på olika sätt, och just det är en del av det fina med den biologiska mångfalden i Sverige – att vi brukar på olika sätt.
Det här med att förkorta handläggningstiderna tycker jag alltså är ett tydligt exempel på ökad frihet och lite mindre socialism, herr talman.
Herr talman! I den förklaringen finns det ju inte ett spår av vad den här skogspropositionen handlar om. Det finns ingenting som handlar om skydd av skog i den här skogspropositionen.
Att halvera handläggningstiden innebär att gå från ett läge där Skogsstyrelsen har möjlighet att granska 1–2 procent av alla avverkningar innan skogen avverkas till ett läge där de troligtvis kan granska en ännu mindre andel. Vad man gör då – vilket jag tycker att regeringen skulle kunna vara lite mer transparent med, herr talman – är att lämpa hela ansvaret över på skogsägaren. Nu blir det skogsägaren som får stå till svars om myndigheterna inte hinner granska. Kunskapskravet är nämligen kvar.
Vi har kvar miljöbalken och artskyddet – allt det där är kvar – men på väldigt kort tid finns det inte möjlighet att få rådgivning eller tillsyn från Skogsstyrelsen eller andra myndigheter. I stället blir det helt enkelt upp till skogsägaren att känna igen olika arter och indikationer på naturvärden i sin skog. Något som har tagit mig en utbildning på fem år att lära mig förväntas nu samtliga av Sveriges 330 000 skogsägare kunna. Kan de inte det är det de som står där med risken för straff.
Att halvera tiden och ta bort tillsynen – ta bort Skogsstyrelsens hjälp – innebär alltså att lägga över ett oerhört stort ansvar på skogsägaren. Det har inte riktigt med frihet utan bara med krav att göra.
Herr talman! Där är Rebecka Le Moine och jag inte överens, kan vi väl säga. Jag ser det på ett helt annat sätt.
Ledamoten lyfte tidigare fram långsiktighet, skogsbruksplaner och att skogsägaren har en tanke och en idé med sitt skogsbrukande. Ja, och då kan det ju omöjligt spela roll hur lång handläggningstiden är.
Det är precis en sådan sak vi tror på, det vill säga att ge markägaren frihet. Markägaren har nämligen för det allra mesta ganska god kännedom om vad som finns på hans marker, och han – eller hon – vill också fortsätta bruka sin skog på ett lika föredömligt sätt som man har gjort under lång, lång tid.
Skillnaden mellan Moderaterna och Miljöpartiet är alltså att vi tror på den som brukar skogen. Vi tror på ökad frihet, för det är också det som kan leverera till aktiebolaget Sverige. Vi tror på mindre reglering och färre pekpinnar från det offentliga. Då kan man nämligen leverera det vi faktiskt önskar och vill ha.
Det kan väl vara ett bra slutord för min del: Här kan man se de stora politiska skillnaderna. Vi tror på skogsägaren, och andra partier – till exempel Miljöpartiet – tror på staten.
(Applåder)
