Mohamed Yassin

Regeringen vill införa undantag från kravet på etikgodkännande för forskning som avser människor och föreslår därför ändringar i etikprövningslagen. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Förslaget innebär bland annat att det införs undantag från kravet på etikgodkännande för viss forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagöverträdelser. Forskningshuvudmannen ska göra en bedömning av om forskningen omfattas av något av undantagen, och det ska finnas en möjlighet att ansöka om frivillig etikprövning av sådan forskning.

Regeringen föreslår även vissa förändringar av tillsynen över efterlevnaden av etikprövningslagen.

Lagändringarna syftar till en mer ändamålsenlig etikprövning och en mer vägledande tillsyn.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Regeringen har i en skrivelse redogjort för den nationella planen för transportinfrastrukturen 2026–2037. Riksdagen la regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen sa också nej till samtliga förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025 om bland annat styrning, ansvarsfördelning, finansiering och genomförande av infrastrukturplaneringen. Riksdagen hänvisar bland annat till planerade eller redan vidtagna åtgärder.

Regeringen har i en skrivelse redogjort för den nationella planen för transportinfrastrukturen 2026–2037. Riksdagen la regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen sa också nej till samtliga förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025 om bland annat styrning, ansvarsfördelning, finansiering och genomförande av infrastrukturplaneringen. Riksdagen hänvisar bland annat till planerade eller redan vidtagna åtgärder.

Motion till riksdagen 2025/26:4199 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:275 Extra ändringsbudget för 2026 – Stöd till Ukraina samt stöd till hushåll och andra åtgärder med anledning av kriget i Mellanöstern Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare tillfälligt sänkt koldioxidskatt på bensin och omärkt diesel. Riksdagen avslår regeringens förslag om 400 miljoner kronor till utökat stöd till flyget. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krisstöd till hushåll och företag ska vara träffsäkra och rättvisa och inte öka Sveriges fossilberoende, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utformningen av stöd i fråga om yrkesfisket ska premiera småskaligt och kustnära fiske som går till humankonsumtion, inte storskaligt foderfiske, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Miljöpartiet står fast vid att Sverige ska ge ett starkt, uthålligt och långsiktigt stöd till Ukraina. Rysslands fullskaliga invasion är ett angrepp på Ukraina, på Europas säkerhet och på den internationella rättsordning som Sverige är beroende av. I ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge behöver Sverige bidra till Ukrainas försvarsförmåga, till Europas samlade motståndskraft och till att auktoritära stater inte tillåts vinna genom militärt våld. Av denna anledning ger Miljöpartiet fullt stöd till att skänka materiel till Ukraina i form av bl.a. Jasplan. Miljöpartiet stöder också de utökade bemyndiganden som föreslås i ändringsbudgeten till gagn för Ukraina. Miljöpartiet delar också uppfattningen att staten behöver agera när krig, oro och stör­ningar på globala energimarknader driver upp kostnaderna för hushåll och företag. Av denna anledning stöder Miljöpartiet regeringens förslag om att utöka el- och gasstödet (utg.omr. 21, anslag 1:12) med ytterligare 1 miljard kronor för att underlätta för Sveriges hushåll i en tid av krig och oro i omvärlden. Miljöpartiet delar också regeringens analys att lantbruket befinner sig i ett mycket pressat läge till följd av kostnadsökningarna på diesel och andra insatsmedel till lant­bruket, i kombination med bl.a. väder-/klimatrelaterade faktorer. Vi står därmed bakom stödet till lantbruket för att kompensera för ökade kostnader inom växtodlingen. Miljöpartiet välkomnar att regeringen föreslår medel för sänkta priser i kollektivtrafiken. Det är precis vad Miljöpartiet efterfrågade i motion 2025/26:4098. När energipriserna stiger är kollektivtrafiken en av de snabbaste åtgärderna för att ge hushåll lättnad, minska efterfrågan på fossila drivmedel och stärka samhällets motståndskraft. Men stöd till kollektivtrafik behöver ges på ett sätt som långsiktigt sänker priserna på resor över hela landet, och som erbjuder regioner och kommuner rimliga planerings­förutsättningar. Regeringens drivmedelsskattesänkning är fel svar på krisen Ekonomisk politik måste vara träffsäker, rättvis och långsiktigt klok. Den avgörande frågan är inte om människor ska få stöd genom krisen. Det ska de. Frågan är om staten ska använda krisen till att göra Sverige mer beroende av den fossila energi som har gjort oss sårbara från början – eller om vi i stället ska använda de medel vi har till att bygga ett tryggare, friare och mer motståndskraftigt samhälle. Regeringen agerar ännu en gång med en generell fossilsubvention. I propositionen före­slås att koldioxidskatten på bensin och omärkt diesel tillfälligt sänks ytterligare med 2 kronor och 40 öre per liter. Det sker utöver den redan beslutade tillfälliga sänkningen av drivmedelsskatterna. Förslaget beräknas minska statens skatteintäkter med omkring 7,7 miljarder kronor under 2026. Det är mycket stora resurser som läggs på en åtgärd som har svag träffsäkerhet och som riskerar att förlänga just det beroende som gör hus­håll och företag utsatta. Miljöpartiet anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om ytterligare tillfälligt sänkt koldioxidskatt på bensin och omärkt diesel. Riksdagen bör också avslå regeringens förslag om stöd till flyget samt befrielsen från punktskatt på flygbränsle. Regeringen bör i stället återkomma med krisstöd som är träffsäkra, rättvisa och förenliga med målet att minska Sveriges fossilberoende. Sverige ska stå starkt med Ukraina, stötta hushåll och företag genom krisen och samtidigt använda krisen till att göra vårt land tryggare, friare och mer självständigt. Precis som vid regeringens förra förslag om sänkt skatt på drivmedel är remiss­kritiken tung. Många av instanserna avstyrker helt regeringens förslag, däribland Energimyndigheten, 2030-sekretariatet, Energiföretagen Sverige, Drivkraft Sverige, Energigas Sverige, Konjunkturinstitutet, Naturvårdsverket, Statskontoret, Svensk Bioenergi och Svensk Kollektivtrafik, och ännu fler framför betydande invändningar. Att förslaget motverkar utfasningen av fossila bränslen och försvårar våra möjligheter att nå Sveriges antagna klimatmål betonas av många instanser, som Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Energiföretagen. Klimatutsläppen bedöms öka ytterligare av att hållbara biobränslens och kollektivtrafiks konkurrenskraft gentemot fossildriven biltrafik försvagas, och – som Transportföretagen, Tågföretagen och Mobility Sweden påpekar – av att elektrifieringen av fordonsflottan motverkas. Även den grannlandstankning som riskerar uppstå när Sveriges drivmedelspriser är lägre än närliggande länder beräknas av Energimyndigheten göra det svårare för Sverige att uppnå sina klimatmål. Naturvårdsverket och Energimyndigheten betonar att det rådande omvärldsläget under­stryker behovet av åtgärder som minskar Sveriges fossilberoende, snarare än tvärtom. Trafikverket, Trafikanalys, Energimyndigheten och Energiföretagen ställer sig frågande till hur förslaget förhåller sig till Sveriges beredskap, särskilt med tanke på den risk som finns för framtida bränslebrist. Tvingande förbrukningsdämpande åtgärder kan behövas i framtiden, vilket förvärras av regeringens förslag, och Svenskt Näringsliv, Konkurrens­verket och Företagarna påpekar att denna skattesänkning riskerar att skapa ytterligare orimlig förväntan om återkommande kompensation vid framtida prisökningar, som kommer ske så länge vi är beroende av importerade fossila drivmedel. En särskilt angelägen kritik för just denna proposition, där Sverige föreslås sänka bränsleskatterna under EU:s minimiskattenivåer efter ansökan hos EU-kommissionen och de andra medlemsstaterna, är att Sveriges agerande skapar incitament för andra medlemsländer att göra samma sak, något som lyfts fram av bl.a. Konjunkturinstitutet, Energiföretagen Sverige och Drivkraft Sverige. Detta ökar efterfrågan i EU, skapar konkurrens om tillgängliga bränslemängder och driver upp priserna ytterligare. Att just Sverige enskilt skulle få sänka sina drivmedelspriser är inte helt logiskt med tanke på att Sverige inte har högre drivmedelspriser än våra grannländer. Energimyndigheten varnar för att närliggande länder kan vilja sänka sina drivmedelsskatter för att undvika snedvriden konkurrens och grannlandstankning, och att åtgärder generellt ökar sannolikheten för liknande beslut i andra länder på grund av dess legitimering. Propositionen framför att regelrådet bedömer att konsekvensutredningen inte upp­fyller kraven i förordningen om konsekvensutredningar. Med tanke på den svidande kritik mot förslaget som remissinstanserna tar upp och som regeringen väljer att bortse ifrån, är det anmärkningsvärt att regeringen hävdar, mot regelrådets bedömning, att konsekvensutredningen står i proportion till förslagets effekter. Dyr reform med svag träffsäkerhet Skattesänkningen innebär en väldigt hög kostnad för staten, samtidigt som det inte särskilt effektivt eller rättvist hanterar hushålls och företags ökade kostnader. Skatteintäkter beräknas minska med ca 7,7 miljarder kronor under 2026, utöver de 1,64 miljarder som gick till den förra sänkningen. Det uppskattas bidra till att en bensin- eller dieselbilägare sparar runt 135–175 kronor i månaden. Andelen som berörs av förslagen är lägre i de lägre inkomstgrupperna. I den lägsta inkomstgruppen berörs ca 40 procent av personerna av förslaget. I inkomstgrupperna i den övre halvan av inkomstfördelning berörs ca 80 procent av personerna av förslaget. Även om effekten av förslaget relativt den ekonomiska standarden är störst för personer med låga inkomster lägger personer i höga inkomstgrupper i genomsnitt mer pengar på drivmedel i kronor räknat. Kostnadsminskningen räknat i kronor är därmed som störst i de högre inkomstgrupperna. Därtill bedöms förslaget gynna män mer än kvinnor. Ökar utsläppen och försvagar omställningen Förslaget ökar klimatutsläppen kraftigt och ökar utsläppsgapet mot Sveriges klimatmål för inrikes transporter till 2030. Regeringen bedömer själva att deras förslag kommer att öka utsläppen med 300 000 ton koldioxid under 2026, utöver ökningen på 100 000 ton koldioxid som den förra sänkningen beräknades leda till. Utsläppsökningen bedöms kunna bli ännu större om höginblandade och rena biodrivmedels konkurrenssituation försämras gentemot det fossila, något flera remissinstanser varnar för. Därutöver minskar förslagen incitamenten för övergång till eldrift och andra mer hållbara transportslag, som kollektivtrafiken. Att regeringen själva erkänner att det blir mindre fördelaktigt med eldrivna alternativ rimmar dåligt med Tidöregeringarnas löften om satsningar för elektrifieringen. Att påstå, som framförs i propositionen, att förslaget bara skulle påverka elektrifieringstakten lite grann på grund av att åtgärden är ”temporär” är ett ologiskt argument med tanke på de skattesänkningar som genomförts även 2023, 2024 och 2025. Elektrifieringen har bromsat in under Tidöregeringen, som inte verkar vilja dra några lärdomar från tidigare misstag. Vi behöver träffsäkra stöd som minskar fossilberoendet Det finns betydligt bättre alternativ för att stötta hushåll och företag utan att förvärra parallella och framtida kriser, samtidigt som vi främjar klimatomställningen. Riktat transportstöd Som Miljöpartiet betonade vid regeringens förra skattesänkningsförslag är det fullt möjligt, och betydligt mer effektivt, att stötta hushållen i pågående kostnadskris utan att subven­tionera det fossila. Lösningen är inte bensinpopulism och kortsiktiga skattesänkningar på fossila bränslen som fördjupar vårt fossilberoende. I stället bör vi rulla ut ett transport­stöd riktat till de hushåll som drabbas hårdast av höga bensin- och dieselpriser, dvs. människor i glesbygd och landsbygd med lägre inkomst. Vårt förslag finner stöd i flera remissinstanser, som exempelvis Energimyndigheten och 2030‑sekretariatet, som betonar behovet av riktade stöd direkt gentemot utsatta hushåll utan att påverka prissignalen om ett minskande utbud av fossila drivmedel. I Miljöpartiets vårbudgetmotion budgeteras ca 4 miljarder till ett transportstöd, som beräknas ge en utdelning på ca 2 900 kronor per person resterande halvan av 2026. Elbilsoffensiv och fossilfria alternativ Elektrifiering av transportsektorn var både statsministerns och klimatministerns främsta klimatlöfte, men det har blivit deras största misslyckande. Elektrifieringen av fordons­flottan har tvärnitat under Tidöregeringen, och därmed fördjupat svenskarnas fossil­beroende. Miljöpartiet vill rulla ut en nationell elbilsoffensiv med omfattande stöd för köp och leasing av nya och begagnade elbilar för att kraftigt öka elektrifieringstakten. Jämfört med regeringens senkomna premie kan nästan fyra gånger så många hushåll byta till elbil med vårt förslag, samtidigt som vi gör det billigare att ladda. Halverat pris på kollektivtrafiken i väntan på ett Sverigekort Sverige behöver snabbt minska efterfrågan på fossila bränslen, och politiken ska göra det lättare för fler att välja kollektivtrafik. För att uppmuntra så många som möjligt att resa kollektivt föreslog Miljöpartiet som omedelbar krisåtgärd redan i samband med vårändringsbudgeten att priset på kollektivtrafiken skulle halveras i hela landet. Detta förslag var inte nytt. När Tyskland befann sig i en liknande situation 2022 införde landet mycket kraftigt sänkta priser i kollektivtrafiken, med goda resultat. Kraftigt sänkta biljettpriser ger hushållen en snabb lättnad och gör det möjligt för fler att ställa bilen hemma och samtidigt minska trycket på användningen av bensin och diesel. Det är positivt att regeringen valt att lyssna på Miljöpartiet och flera stora miljö­organisationer, men åtgärden kommer väldigt sent under mandatperioden och det är förvånande att regeringens halvering av priserna i kollektivtrafiken enbart sker månaderna runt just valet. Detta samtidigt som regeringen knappt nämnt ordet kollektivtrafiken under fyra år. Miljöpartiet vill permanent införa ett Sverigekort, så att människor enkelt och smidigt kan resa med all regional och lokal kollektivtrafik i hela landet till ett lågt och enhetligt pris. Ett Sverigekort blir enklare för de som pendlar över regiongränser eller besöker platser runt om i landet. Miljöpartiet lanserade detta redan våren 2023 och har budgeterat för ett Sverigekort sedan dess. Halveringen av priset i kollektivtrafiken är ett steg på vägen som kan möta den akuta situation vi står inför, men det är inget Sverigekort. Faktum är att regeringen tidigt valde att inte gå vidare med ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige, trots att detta har legat färdigutrett hela mandat­perioden. Miljöpartiet ställer sig bakom sänkta priser i kollektivtrafiken för andra halvåret 2026, men vi vill mer än regeringen. Färdtjänsten bör omfattas av prissänkningen. Halveringen behöver dessutom förlängas till dess att vi kan införa ett Sverigekort som gäller för all kollektivtrafik i hela landet, regional som lokal, till ett lågt och enhetligt pris. Bredda stödet till trafikavtalen till samtliga trafikslag Anslaget Trafikavtal används för utgifter för statens trafikavtal när det gäller transport­politiskt motiverad interregional kollektivtrafik. I Trafikavtalen ligger ersättningar till tåglinjer, flygsträckor, Gotlandsfärjorna samt busstrafik i inre Norrland. Under mandat­perioden har regeringen skapat stor osäkerhet kring flertalet viktiga tåglinjer och busslinjer eftersom de medel som behövs för att bibehålla tidigare trafikavtal på motsvarande nivå har saknats. Regeringen har helt enkelt inte anslagit de medel som Trafikverket äskat om för att ens kunna bibehålla trafiken, än mindre för att kunna finansiera det ännu större behov som finns. Det är symptomatiskt för regeringens prioriteringar att interregionala tåglinjer och buss­linjer inte får de stöd från staten som behövs, men flygtrafiken får gång på gång nya stödpengar. De regioner som efterfrågar statligt stöd har även behov av att det finns en långsiktighet för statens åtaganden. Bristen på pengar har inneburit att de avtal som löper ut ett visst år är de som inte kan förnyas eller får kraftigt neddragna stöd. Det har blivit ett ”trafikavtalslotteri” vilka tåglinjer och bussar som drabbas. Vi ser hellre att de 100 miljoner som regeringen nu lägger på inrikesflyget breddas till trafikavtalen generellt och blir öppna för regioner att ansöka om för samtliga trafikslag. Det ger naturligtvis inte den långsiktighet som behövs och därför är det även nödvändigt att anslaget Trafik­avtal generellt höjs och att regeringen aviserar en långsiktighet i ambitionerna för interregional kollektivtrafik. Vi anser att den tillfälliga utökningen av anslaget 1:7 Trafik­avtal ska möjliggöras som ett utökat stöd för all trafik och samtliga trafikslag som kan omfattas av trafikavtal. Flygtrafiken ska bära kostnader för säkerhet och bagage Men regeringen nöjer sig inte med att tilldela medel från anslaget Trafikavtal till flyget. Utöver detta anser regeringen att skattebetalarna ska bjuda på flygets kostnader för säkerhetskontroll av passagerare och bagage. Enligt lagen (2004:1100) om luftfartsskydd ska flygplatshavarnas kostnader för säkerhetskontroll av passagerare och deras bagage täckas av en avgift som tas ut av flygföretagen i ett avgiftsutjämningssystem. Transport­styrelsen förvaltar det gemensamma avgiftsutjämningssystemet och tar ut avgiften. Reger­ingen vill nu ta bort denna avgift då högre bränslepriser till följd av kriget i Mellanöstern och stängningen av Hormuzsundet kan medföra högre biljettpriser och därmed ett minskat flygresande. Miljöpartiet avslår regeringens förslag och därmed ska anslaget 1:12 Transportstyrelsen behållas oförändrat. Stödet till lantbruket, yrkesfisket och vattenbruket Vi delar regeringens analys att lantbruket befinner sig i ett mycket pressat läge till följd av kostnadsökningarna på diesel och andra insatsmedel till lantbruket, i kombination med bl.a. väder-/klimatrelaterade faktorer. Vi står därmed bakom stödet till lantbruket för att kompensera för ökade kostnader inom växtodlingen. Lantbruk, yrkesfiske och vattenbruk behöver stöd för omställning Jordbruket är i dag i mycket hög grad beroende av såväl fossila bränslen, för drivmedel och för produktion av insatsmedel, som mineralgödsel. När priset på fossila bränslen går upp till följd av krig och kriser i omvärlden, drabbas lantbruket hårt. Jordbrukets beroende av fossila bränslen utgör en djupgående sårbarhet i livsmedelsproduktionen. För att stärka Sveriges beredskap och bygga upp motståndskraften inom livsmedels­produktionen är det nödvändigt att fasa ut fossila bränslen från jordbruket och från hela livsmedelskedjan. En politik för att stötta lantbrukarna i den kostnadskris som uppkommit måste därför med nödvändighet kombineras med en offensiv och systematisk politik för att ersätta fossila bränslen i drivmedel och produktion av insatsmedel med förnybara och fossilfria alternativ. Regeringens satsningar på produktion av förnybara bränslen inom ramen för exempelvis Klimatklivet har dock präglats av en ryckighet som skapat osäkerhet i branschen, och de lantbrukare som väljer förnybara drivmedel som HVO missgynnas i förhållande till dem som kör på fossil diesel, där statliga subventioner ges, för att nämna några exempel. Regeringen måste omgående ta fram en sammanhållen strategi för att göra hela livs­medelsproduktionen fossilfri. Satsningarna på förnybar energiproduktion och eldrift behöver öka kraftigt, och det krävs en strategi för jordbrukets behov av näring och fossilfri gödsel. Ekologiskt och kretsloppsbaserat jordbruk måste öka. Det är också av avgörande betydelse att den styrmedelsmix som används på helheten stöder förnybara alternativ. Regeringens egen styrmedelsutredning konstaterade dock att den statliga subventionen av fossila drivmedel inom jordbruket bidrar till att försvaga och försena omställningen till förnybara drivmedel och skapar en ojämn spelplan till förmån för fossila bränslen. Det är avgörande att jordbrukets kostnadskompensation sker på andra sätt än genom fossila subventioner, men regeringen har under mandatperioden inte tagit några initiativ för att ersätta den statliga fossilsubventionen med en styrmedelsmix som främjar och inte motarbetar den nödvändiga omställningen till förnybara alternativ. Både Klimat­politiska rådet och Riksrevisionen har exempelvis konstaterat stora brister i regeringens arbete i detta avseende. Miljöpartiet anser att de fossila subventionerna omgående måste växlas mot ett generellt jordbruksavdrag samt en biopremie för att ytterligare stimulera produktionen av förnybara drivmedel. När det gäller krisstödet till yrkesfisket och vattenbruket är det viktigt att utformningen gällande yrkesfisket premierar småskaligt och kustnära fiske som går till human­konsumtion, inte storskaligt foderfiske. Janine Alm Ericson (MP) Leila Ali Elmi (MP) Annika Hirvonen (MP) Linus Lakso (MP) Katarina Luhr (MP) Nils Seye Larsen (MP) Ulrika Westerlund (MP) Mohamed Yassin (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4198 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att abortlagen bör förtydligas så att kvinnor synliggörs samtidigt som lagen också uttryckligen bör omfatta den som är gravid, oavsett juridiskt kön, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformen med hemaborter måste följas av tydliga rutiner och strategier för att upptäcka och hantera mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och annan utsatthet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Rätten till abort är en grundläggande frihets- och jämställdhetsfråga. Den handlar om kroppslig autonomi, hälsa, självbestämmande och alla människors möjlighet att forma sina liv. Miljöpartiet välkomnar därför regeringens proposition om en förändrad abortlag och ser positivt på flera av förslagen: att abort ska tillhandahållas skyndsamt, att abortvården moderniseras, att hemaborter möjliggörs och att det inte längre ska anges i abortlagen att endast läkare får utföra abort. Miljöpartiet menar också att en ny och förbättrad abortlag är en viktig förstärkning av aborträtten och ett nödvändigt komplement till ett kommande grundlagsskydd. Språket i lagen måste både synliggöra kvinnor och inkludera alla gravida De allra flesta som behöver abortvård är kvinnor. Abort är därför en central kvinnorättsfråga och en del av kampen för kvinnors mänskliga rättigheter. Samtidigt måste lagstiftningen vara tydlig och rättssäker för alla som omfattas av den. Det finns personer som har manligt juridisk kön och som har en fysiologi som gör det möjligt att bli gravida. De ska självklart omfattas av abortlagen. Vårdförbundet, RFSU, Statens medicinsk-etiska råd (Smer) m.fl. har på olika sätt betonat behovet av en inkluderande och rättssäker lagtext. Smer framhåller att det inte får råda oklarhet om vem som omfattas av lagens bestämmelser och att det därför inte är möjligt att endast behålla ordet kvinna. Miljöpartiet menar att dessa perspektiv inte står i motsättning till varandra. Lagen bör kunna synliggöra kvinnor och kvinnors rätt till abort samtidigt som den uttryckligen omfattar den som är gravid oavsett juridiskt kön. Regeringen bör återkomma med ett sådant förtydligande, vilket också skulle vara i linje med språket i grundlagsändringen som är könsneutralt och därmed ger en inkluderande text. Hemaborter kräver ett starkt skyddsperspektiv Regeringen konstaterar själv att färre fysiska besök kan minska möjligheten att upptäcka våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Sveriges Kvinnoorganisationer, Roks m.fl., har lyft risken för att kvinnor kan utsättas för tvång i samband med abort. Miljöpartiet menar, precis som utredningen, att det är av stor vikt att vården har tydliga rutiner och strategier för hur mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ska upptäckas och hanteras när fysiska besök minskar. Asylsökande och papperslösa måste ha faktisk tillgång till abort Abortlagen ska gälla alla som befinner sig i Sverige. Vårdförbundet har betonat att rätten till abort för asylsökande, papperslösa och andra som vistas i landet måste kvarstå. RFSU, RFSL och Lunds universitet har pekat på att förslag i Mottagandelagen – En ny lag för ordnat asylmottagande och effektivt återvändande – riskerar att verka hämmande på eller i praktiken begränsa vissa gruppers rätt till abort. Regeringen konstaterar dock att det inte finns några begränsningar för dessa grupper i nuvarande eller föreslagen abortlag, men hänvisar samtidigt frågan om mottagandelagen till ett annat lagstiftningsärende. Det är inte tillräckligt. En rättighet som är tydlig i en lag kan i praktiken undergrävas av regler i en annan. Miljöpartiet menar att regeringen måste säkerställa att annan lagstiftning inte skapar anmälningskrav, rädsla eller andra hinder som gör att asylsökande och papperslösa avstår från att söka abortvård. Rättsliga rådet behöver ses över Efter graviditetsvecka 18 krävs tillstånd för abort. Det gör Socialstyrelsens rättsliga råd till en mycket viktig aktör för den enskildes möjlighet att få tillgång till abort. RFSU, RFSL, Lunds universitet och Uppsala universitet har pekat på behovet av en översyn av Rättsliga rådets roll, bl.a. när det gäller rättssäkerhet, insyn, sammansättning, besluts­grunder och möjligheten att överklaga beslut. Även utredningen gör bedömningen att det finns behov av en översyn av Rättsliga rådet, trots att det inte ingick i uppdraget. Utredningen menar att synpunkter som framkommit under arbetet visar att frågan behöver lyftas. Miljöpartiet delar denna bedömning. Beslut om abort efter vecka 18 fattas i mycket tidskänsliga och ofta svåra situationer. Då måste beslutsprocessen vara transparent, rättssäker och förutsebar. Regeringen bör därför snarast initiera en översyn av Rättsliga rådet i abortärenden. Nils Seye Larsen (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Annika Hirvonen (MP) Ulrika Westerlund (MP) Mohamed Yassin (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4194 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) Övergångsregler för medborgarskap – en ny omröstning (väckt enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen med anledning av en händelse av större vikt) Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen antar förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som innebär att anmälningar och ansökningar om medborgarskap och överklaganden av sådana beslut bedöms utifrån nu gällande regler. Motivering Denna motion väcks med stöd av 9 kap. 15 § riksdagsordningen, med anledning av en händelse av större vikt. Bestämmelsen är avsedd för situationer som inte har kunnat förutses eller beaktas under den allmänna motionstiden eller annan motionstid. Sverigedemokraternas medvetna manipulerande av resultatet i riksdagens omröstning den 29 april 2026 om övergångsregler för medborgarskap är just en sådan situation. När riksdagen röstade om övergångsbestämmelser vid ansökan om svenskt medborgarskap den 29 april manipulerades resultatet av omröstningen genom att Sverigedemokraterna bröt mot det avtal om kvittning som samtliga riksdagspartier undertecknat. Två utkvittade ledamöter från Sverigedemokraterna deltog i just den specifika omröstningen eftersom Sverigedemokraterna på förhand visste om att de skulle ha förlorat annars. Omröstningen slutade med 147 ja-röster mot 146 nej-röster. Hade Sverigedemokraterna respekterat kvittningsöverenskommelsen, eller om alla riksdagens ledamöter hade varit samlade, hade omröstningens resultat blivit det motsatta. Sverigedemokraternas medvetna manipulation vid omröstningen den 29 april är en extraordinär händelse på flera sätt. För det första hade händelsen inte kunnat förutses. Kvittningsöverenskommelsen är en helt och hållet tillitsbaserad överenskommelse som slutits mellan partiernas gruppledare. Systemet har funnits för att riksdagens majoritets­förhållanden inte ska påverkas av att en ledamot till exempel är sjuk, ska gå på en begravning eller delta i internationella uppdrag eller är fast i tågtrafiken. Över tid har utformningen av överenskommelsen varierat liksom vilka partier som varit delaktiga i den. Fram till omröstningen den 29 april gällde överenskommelsen mellan alla riksdags­partier. Under kvittningssystemets över hundra år långa historia har riksdagens partier kunnat vara oense om politiska förslag, men ändå respekterat de gemensamma spel­regler som syftar till att bevara majoritetsförhållandena i kammaren oberoende av oförutsedda händelser som t.ex. en ledamots sjukdom. Inget parti har under kvittningens historia någonsin brutit mot överenskommelsen för att manipulera ett resultat i en omröstning. Mot den bakgrunden fanns det ingen anledning att anta eller möjlighet att förutse att kvittningssystemet skulle manipuleras just vid detta tillfälle. För det andra påverkade Sverigedemokraternas agerande slutresultatet i omröstningen om övergångsbestämmelser. Partiets två röster avgjorde utfallet. Om Sverige­demokra­terna följt kvittningsöverenskommelsen, eller om samtliga riksdagsledamöter hade röstat, hade riksdagen beslutat om att införa övergångsbestämmelser för alla de människor som redan ansökt om svenskt medborgarskap. Att partiets agerande får så långtgående konsekvenser för resultatet av omröstningen är extraordinärt i sig, men också utifrån vilka konsekvenser det får för enskilda. Resultatet av omröstningen påverkar direkt rättigheterna för över 100 000 personer som väntar på besked om medborgarskap. Att en så viktig och avgörande fråga har avgjorts genom ett medvetet fusk med kvittningssystemet, kan inte accepteras utan att det i sig får negativa följder för förtroendet för riksdagen och demokratin. Mot bakgrund av de skäl vi anger ovan, måste denna fråga få tas upp enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Det finns inget annat rimligt sätt att återupprätta legitimiteten i beslutet. Att låta utfallet för omröstningen den 29 april ligga fast vore att acceptera att en omröstning som annars hade fått motsatt resultat får rättsverkan därför att ett parti valde att manipulera riksdagens majoritetsförhållanden. Det skulle undergräva förtroendet för riksdagens demokratiska beslutsfattande. En ny omröstning innebär att kammarens faktiska majoritet kan få genomslag på ett legitimt sätt. Med anledning av att omröstningen manipulerades på ett sätt som inte kunnat förutspås vill vi att omröstningen tas upp på nytt, med alla riksdagens ledamöter närvarande. Förslag på övergångsbestämmelser Regeringens proposition 2025/26:175 Skärpta krav för svenskt medborgarskap innebär omfattande förändringar i regelverket. Kraven på hemvist skärps, högre krav ställs på hederligt levnadssätt, ett försörjningskrav införs och krav på kunskaper i svenska och om det svenska samhället införs. Lagändringarna börjar gälla 6 juni 2026. Oavsett inställningen till propositionen är det uppenbart att avsaknaden av övergångs­bestämmelser avseende anmälningar och ansökningar om medborgarskap och över­klaganden av sådana beslut är särskilt anmärkningsvärd, särskilt mot bakgrund av att regeringen föreslår mycket omfattande lagändringar som ska träda i kraft med mycket kort framförhållning. I en rättsstat som Sverige borde det vara självklart att alla de människor som ansökt om svenskt medborgarskap eller överklagat ett sådant beslut, bör få sina ansökningar bedömda utifrån de regler som gällde när de lämnade in sin ansökan. Båda de utredningar som ligger till grund för lagstiftningen lämnade förslag på över­gångsbestämmelser, och även om regeringen remitterat en kompletterande promemoria utan förslag på övergångsbestämmelser, så har remissinstanserna i princip inte fått möjlighet att uttala sig om frågan. Lagrådet har riktat skarp kritik mot regeringens hantering. Regeringen har uppgett att ny lagstiftning som utgångspunkt ska tillämpas direkt, men som Lagrådet har påpekat är detta just en utgångspunkt, inte en huvudregel. Hänsyn måste tas till effekterna av en direkt tillämpning för de som berörs, samtidigt som en direkt tillämpning måste uppfylla rimliga krav på rättssäkerhet och förutsägbarhet. Regeringen uppger att krav på rättssäkerhet, förutsebarhet och likabehandling inte frångås bara för att ny lagstiftning kan påverka prövningen, och avfärdar behovet av övergångsbestämmelser utifrån den slutsatsen. Vi noterar däremot att regeringen inte gör någon analys av hur skälen som talar för att lagstiftningen tillämpas omedelbart förhåller sig till skäl som talar för att inneliggande ärenden och överklaganden bör avgöras enligt nuvarande reglering. Regeringen har alltså inte tillräckligt utrett frågan om övergångsbestämmelser, vilket riskerar att inte bara få stora konsekvenser för alla de människor som berörs, utan också leda till ökad belastning på Migrationsverket och migrationsdomstolarna och längre handläggningstider. Miljöpartiet delar Lagrådets kritik. Den som lämnat in en ansökan om svenskt medborgarskap ska inte under pågående handläggning få förutsättningarna avsevärt förändrade till sin nackdel. För att ny lagstiftning ska vara rättssäker och förutsägbar krävs att äldre föreskrifter ska gälla för redan inledda ärenden och för överklaganden. Riksdagen bör därför anta övergångsbestämmelser i enlighet med de förslag som lämnas i SOU 2025:1 Skärpta krav för svenskt medborgarskap. Dessa bör träda i kraft så snart som möjligt. Det innebär att riksdagen bör anta punkt 2, 3 och 4 i ikraftträdande- och övergångs­bestämmelserna och att punkterna bör formuleras enligt följande: 2. Äldre föreskrifter gäller för ärenden enligt 7, 9 och 11 §§ som har inletts före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter gäller för ärenden enligt punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap som har inletts före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter gäller vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Annika Hirvonen (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Jan Riise (MP) Nils Seye Larsen (MP) Ulrika Westerlund (MP) Jacob Risberg (MP) Leila Ali Elmi (MP) Emma Berginger (MP) Mohamed Yassin (MP) Amanda Palmstierna (MP) Linus Lakso (MP) Katarina Luhr (MP) Janine Alm Ericson (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4191 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:261 Utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag som säkerställer att personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress kan folkbokföras på ett rättssäkert sätt och inte av detta skäl förlorar tillgången till rättigheter och samhällsservice som är knutna till bosättning i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en fördjupad analys av hur de utökade kontrollbefogenheterna inom folkbokföringsverksamheten påverkar den personliga integriteten och principen om likabehandling, särskilt för personer i social utsatthet och personer med utländsk bakgrund, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering En korrekt folkbokföring är avgörande för att bekämpa välfärdsbrottslighet, identitets­missbruk och organiserad brottslighet. Miljöpartiet delar uppfattningen att samhället behöver bättre verktyg mot handel med adresser, falska identiteter och medvetet oriktiga uppgifter i folkbokföringen. Det är viktigt både för tilliten till välfärdssystemen och för att myndigheter ska kunna fatta korrekta beslut. Folkbokföringens betydelse för den enskildes rättigheter Samtidigt får skärpta kontrollregler inte leda till att människor som redan befinner sig i stor utsatthet faller ur samhällssystemen. Folkbokföringen är inte enbart ett register. Den är i praktiken en nyckel till möjligheten att ta del av samhällsservice, få kontakt med myndigheter och utöva rättigheter som följer av att vara bosatt i Sverige. För personer i hemlöshet, personer som lever på härbärgen, i tillfälliga boendelösningar, i skyddade eller mycket instabila boendeförhållanden kan kravet på en folkbokförings­adress bli ett moment 22, där de är bosatta i Sverige, men saknar en faktisk adress som på ett enkelt sätt kan användas i folkbokföringen. Redan i dag finns bestämmelser som gör det möjligt att i vissa situationer folkbok­föra en person utan att bosättningen knyts till en viss fastighet. Det löser dock inte hela den praktiska problematiken. Tillämpningen behöver vara likvärdig över landet, rätts­säker för den enskilde och tydlig för både Skatteverket, kommuner, socialtjänst och andra berörda myndigheter. Det får inte vara så att den som saknar bostad också riskerar att förlora sin administrativa existens i samhällets system. Regeringens proposition fokuserar i huvudsak på kontroll, straffansvar och bio­metriska uppgifter. Det är i sig viktiga frågor, men propositionen saknar ett tillräckligt socialt och rättssäkert svar på vad som ska gälla för personer som inte försöker fuska med folkbokföringen, utan som på grund av hemlöshet eller annan utsatthet saknar en adress att folkbokföra sig på. Den gruppen måste kunna skiljas från personer som med­vetet använder felaktiga adresser för brottslighet eller vinning. Kontrollbefogenheter, integritet och likabehandling Propositionen behöver också ses i ljuset av en bredare utveckling där folkbokföringen i allt högre grad används som ett kontrollinstrument. Det är särskilt problematiskt när kontrollen riskerar att slå olika mot olika grupper. Förslagen om behandling och jäm­förelse av biometriska uppgifter innebär i praktiken att personer som har eller har haft kontakt med migrationsmyndigheterna, personer med samordningsnummer och personer vars identitet oftare ifrågasätts av myndigheter kan bli föremål för mer långt­gående personuppgiftsbehandling än andra. Även om reglerna formellt är generellt utformade finns det därför en uppenbar risk att integritetsskyddet i praktiken blir svagare för personer med utländsk bakgrund. Miljöpartiet ser med oro på denna utveckling. Regeringens politik präglas åter­kommande av ett misstänkliggörande av människor som invandrat till Sverige eller som har utländsk bakgrund, och på område efter område görs större skillnad mellan människor i fråga om rättigheter, kontroll och myndighetsbehandling. En korrekt folk­bokföring är viktig, men den får inte bli ett verktyg för att stegvis urholka likabehandling och integritetsskydd. Samma utgångspunkt måste gälla för personer i hemlöshet eller annan utsatthet: människor som faktiskt är bosatta i Sverige ska behandlas som rättighets­bärare, inte som administrativa problem eller riskobjekt. Detta är också skälet till att regeringen bör återkomma med förslag som säkerställer en rättssäker ordning för personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress. När staten stärker sina kontrollbefogenheter måste den samtidigt säkerställa att kontrollen inte leder till att redan utsatta grupper förlorar sin faktiska tillgång till rättigheter, samhällsservice och skydd för den personliga integriteten. Regeringen bör därför återkomma med förslag som säkerställer en fungerande ordning för personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress. En sådan ordning bör bland annat klargöra hur folkbokföring på kommun eller annan särskild lösning ska användas, hur kontaktvägar till myndigheter ska säkras och hur samverkan mellan Skatteverket, kommuner och socialtjänst ska utformas. Utgångspunkten ska vara att den som faktiskt är bosatt i Sverige inte ska förlora tillgången till rättigheter och samhällsservice enbart därför att personen saknar en egen adress. Annika Hirvonen (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Ulrika Westerlund (MP) Mohamed Yassin (MP) Nils Seye Larsen (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4186 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:255 Stickprovsinsamling av uppgifter om hushållens skulder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att statistikinsamlingen även ska omfatta uppgifter om hushållens tillgångar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen föreslår att Statistiska centralbyråns mikrosimuleringsmodell Fasit ska utökas med uppgifter om hushållens skulder och skuldbetalningar. Miljöpartiet välkomnar att regeringen tar steg för att förbättra kunskapen om hushållens skuld­sättning. Det är viktigt att kunna analysera hur hushåll påverkas av exempelvis räntehöjningar, inkomstbortfall och ökade levnadskostnader. Kunskap behövs även om tillgångar Men regeringens förslag är otillräckligt. Skulder är bara den ena sidan av hushållens balansräkning. För att förstå hushållens ekonomiska sårbarhet krävs också kunskap om deras tillgångar. Ett hushåll med stora lån men betydande finansiella buffertar befinner sig i en helt annan situation än ett hushåll med motsvarande skulder men utan sparande. Flera tunga remissinstanser har framhållit just detta. Konjunkturinstitutet, Riks­banken, Riksdagsförvaltningen, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Uppsala universitet har på olika sätt pekat på att uppgifter om hushållens tillgångar behövs för att ge en rättvisande bild av hushållens ekonomiska motståndskraft. Regeringen väljer ändå att avgränsa insamlingen till skulder. Det riskerar att ge ett ofullständigt och delvis missvisande beslutsunderlag. Kunskap om tillgångar är också nödvändig för att förstå och bekämpa ekonomisk ojämlikhet. Ojämlikhet handlar inte bara om inkomster, utan i hög grad om ägande, kapital och förmögenheter. Det är omöjligt att bekämpa ojämlikhet utan tillräcklig kunskap om hur ojämlikheten faktiskt ser ut. Om staten saknar grundläggande uppgifter om hur tillgångar och förmögenheter är fördelade blir det svårare att utforma, utvärdera och rikta ekonomisk politik. Sverige behöver ett förmögenhetsregister Miljöpartiet vill se en mer rättvis kapitalbeskattning. Skattesystemet måste vara rättvist och effektivt och riktas även mot dem med de allra största förmögenheterna. För att kunna utforma kapitalskatter på ett rättssäkert, effektivt och legitimt sätt krävs ett tillförlitligt underlag om stora förmögenheter. Ett modernt förmögenhetsregister är därför en central förutsättning för en seriös politik för ökad ekonomisk rättvisa. Ett sådant register måste självklart utformas med starkt integritetsskydd och tydliga ändamål. Integritetsskydd och kunskap står inte i motsats till varandra. Ett modernt tillgångsregister behöver bättre kunskap om hushållens ekonomiska situation, samtidigt som enskildas uppgifter ska skyddas noggrant. Regeringens proposition är ett steg i rätt riktning när det gäller skulder, men den stannar halvvägs. För att förstå hushållens ekonomi, analysera sårbarhet och bekämpa ojämlikhet behöver staten också samla kunskap om hushållens tillgångar och förmögen­heter. Regeringen bör därför återkomma med förslag som kompletterar den föreslagna skuldinsamlingen med uppgifter om tillgångar och med förslag om ett modernt, rätts­säkert och integritetssäkert förmögenhetsregister. Janine Alm Ericson (MP) Leila Ali Elmi (MP) Annika Hirvonen (MP) Nils Seye Larsen (MP) Ulrika Westerlund (MP) Mohamed Yassin (MP)