Gustaf Göthberg

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Vi behandlar i dag regeringens skrivelse om Sveriges militära stöd till Ukraina. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sedan den 24 februari 2022 har Ukraina kämpat för sin frihet, sin självständighet och sin rätt att existera som nation. Men man kämpar i grunden också för någonting större än så: för principen om att ett lands gränser inte ska kunna flyttas med våld, för principen om att demokratier alltid ska ha rätt att välja sin egen väg och för den europeiska säkerhetsordningen som byggts upp efter andra världskriget och som också det här landet har mycket att tacka för.

När de ukrainska soldaterna försvarar Charkiv, Cherson eller Mykolaïv försvarar de inte bara sina städer – med vapen i hand försvarar de också den europeiska säkerheten, som vi som sagt är så beroende av.

Herr talman! I skrivelsen redovisas det omfattande militära stöd som Sverige lämnat sedan invasionen. Vi har bidragit med materiel, utbildning, ammunition, luftförsvar, stridsfordon, ekonomiskt stöd, politiskt stöd och försvarsindustriellt stöd. Vårt land har lämnat 21 militära stödpaket omfattande 103 miljarder svenska kronor. Alla partier i riksdagen står bakom detta stöd. Det är en styrka för Sverige, och det är en styrka för Ukraina.

Stöden har utvecklats lite grann över tid, men den grundläggande insikten har varit densamma: Ukraina måste ges förutsättningar att vinna kriget och på så sätt säkra en rättvis och hållbar fred där Ukrainas naturliga plats i Europa också garanteras. Därför är Ukraina också den svenska regeringens viktigaste utrikespolitiska prioritering. Det handlar inte bara om blågul solidaritet utan i grunden även om svenska säkerhetsintressen.

Som Aron Emilsson sa lär vi oss också. Det har noterats att Ukrainas drönare står för 85 procent av de ryska förlusterna vid frontavsnitten, och det är någonting som Sverige och våra allierade i Nato lär sig mycket av. När jag besökte Älvsborgs amfibieregemente Amf 4 hemma i Göteborg för ett par veckor sedan var det just detta budskap som skickades med, det vill säga vad den svenska försvarsmakten lär sig direkt från den ukrainska fronten.

Herr talman! Jag är stolt över mitt finlandssvenska ursprung. Som liten grabb fick jag på somrarna höra min morfar, som var född 1926, berätta om hur det var förr i tiden – om barndomens hyss och om fullskaligt krig.

Han berättade hur han från skolan i Grankulla såg hur det brann i Helsingfors den 30 november 1939, dagen då Ryssland invaderade Finland. Han berättade om byns skomakare och dennes dotter, som inte hann ut från stugan uppe på höjden när de ryska planen släppte lös elden. Han berättade om hur han som liten pojke fick speja från vakttorn i civilförsvaret efter de ryska bombplanen, som han beskrev som getingar som kunde höras på många kilometers håll.

Det har sagts att fåglarna tystnade i Ukraina när de ryska bombplanen, robotarna och attackhelikoptrarna plöjde genom landet våren 2022. Så kan ett vittnesmål från kriget lyda, men vid sidan av alla andra vittnesmål vet vi också vad Ryssland under de senaste hundra åren har varit kapabelt till i form av ondska, imperialism och revanschism mot sina grannländer. Finland och Ukraina påminner oss om det.

Herr talman! Ibland, inte minst i förra veckan då Zelenskyj besökte Sverige, hörs formuleringar där vi får tack. Även Aron Emilsson beskrev detta från när han var i Kiev. Alla vi som har varit i Ukraina har träffat ukrainare som verkligen vill tacka oss. Det känns alltid så märkligt att få höra det. Ja, vi har skickat vapen, vi har skickat pengar och vi har fattat beslut. Men det är ju faktiskt inte uteslutande svenska soldater som sitter i skyttegravarna, även om det finns ett par. Det är inte svenska familjer som varje natt vaknar av flyglarm. Det är inte svenska städer som bombas sönder.

Det är Ukraina som bär den tyngsta bördan. Därför är det inte Ukraina som ska tacka oss; det är vi som behöver tacka Ukraina för att de försvarar också vår frihet. Tack, alla ukrainare – också ni som har kommit till Sverige – för att ni med oerhört mod har stått emot en brutal angripare trots att många trodde att det skulle vara över på några dagar! Konvojen som stannade norr om Kiev, striderna om Hostomels flygplats – jag tror att många minns var de var de där dagarna i februari 2022, när vi inte visste om det skulle gå. Ukraina har dock hållit huvudstaden fri, och man har hållit sitt land fritt så gott man har kunnat.

Herr talman! Det är också värt att påminna sig om hur det såg ut här hemma i Sverige under de där dagarna 2022. När Sverige för första gången sedan vinterkriget beslutade att skicka vapen till ett land i krig var det ett parti som stod ensamt vid sidan av: Vänsterpartiet sa nej till att skicka pansarskott till Ukraina. SVT rapporterade då att regeringen hade ett brett stöd för vapenleveranserna men att Vänstern sa nej.

Efter massiv kritik, ledd av Jonas Sjöstedt, tvingades partiet till ett extra partistyrelsemöte och ändrade sin linje. Det är naturligtvis bättre att ändra sig än att hålla fast vid ett dåligt beslut, herr talman. Men jag tycker också att det är viktigt, inte minst i valtider, att påminna sig om vilka slutsatser som olika partier här i Sverige drog när faran var nära. I dag står vi enade bakom Ukraina, och jag tror att det finns få så stora Ukrainavänner som Vänsterpartiets utrikesministerkandidat Håkan Svenneling. Det vill jag gärna ge honom. Men man ska också komma ihåg hur det har sett ut och vilka ryggmärgsreflexer som visade sig hos vissa partier.

Sverige har visat ledarskap. Sverige har skickat avancerade vapensystem, ammunition och ekonomiskt stöd. Vi har steg för steg höjt ambitionsnivån så fort situationen har krävt det. Regeringen har också fortsatt på den vägen, med tydlighet och beslutsamhet. Det senaste beslutet, att gå vidare med Gripensystemet, är ytterligare ett exempel på att Sverige inte bara uttalar sitt stöd för Ukraina utan också levererar i ord och handling. Vi kommer att skänka 16 Jas C/D, och Ukraina kommer att köpa 20 Jas Gripen E. Det ger direkt effekt i kriget för Ukrainas del.

Trots de historiska krumbukterna är vi som sagt eniga. Det är viktigt för Ukraina att Sverige står enigt – och det är viktigt för Sverige att Sverige står enigt – kring stödet till Ukraina. Det är också viktigt att vi håller i både det europeiska stödet och det transatlantiska stödet.

Herr talman! Avslutningsvis: Det ryska kriget fortsätter, och människor dödas alltjämt. Volodymyr Zelenskyj gick i går ut och varnade för att de ryska bombattackerna mot Ukraina enligt underrättelserapporter kommer att intensifieras kommande dagar. Tiotusentals barn deporteras alltjämt till Ryssland.

Samtidigt är det uppenbart att utgången av kriget kommer att få konsekvenser långt utanför Ukrainas gränser – också för oss. Om Ryssland lyckas sänder det nämligen signalen att aggression lönar sig. Om Ryssland lyckas kommer Ukraina att stå bortom hjälp och räddning under överskådlig tid. Det kommer inte heller att stanna i Ukraina även om det är i Ukraina som vi kan stoppa Putin.

Om Ukraina lyckas försvara sin frihet skickas däremot ett annat budskap, nämligen att demokratiska nationer faktiskt kan stå emot, att internationell rätt faktiskt betyder någonting och att tyranni inte vinner. Därför står vi med Ukraina – inte i dagar, veckor eller månader utan tills Ukraina vinner. Det är rätt, inte bara för Ukraina utan i grunden också för svensk säkerhet. Ukrainas sak är vår.

Fru talman! På toppmöten och i konferensrum eller i framförhandlade finstämda uttalanden skrivs inte europeisk historia. Den skrivs på gatorna i Tbilisi, i skyddsrummen i Charkiv och i de många små städer på västra Balkan där människor fortfarande väntar på det som vi andra européer ofta tar för givet: frihet, demokrati och rättsstat. Det gör de även när auktoritära krafter försöker skrämma Europa till tystnad. Just nu prövas också det europeiska modet.

I Georgien ser vi hur många människor – studenter, journalister, oppositionella, de som utgör en majoritet i landet – viftar med europeiska flaggor samtidigt som regimen svarar med repression. De demonstrerar för att de vill leva i ett europeiskt Georgien, inte i en rysk intressesfär.

Det är vanliga människor, som du och jag, som vill vara européer och tillhöra Europa, inte Moskva. De möts av hot och våld och inskränkningar av friheten. De möts av lagförslag som trumfas igenom i det georgiska parlamentet och som syftar till att tysta civilsamhället och kväsa de fria medierna. En majoritet av partiledarna, fackföreningsledarna, de journalistiska ledarna och ledarna för religiösa minoriteter är inlåsta. Maken till oppositionsledaren, den modiga Tina Bokuchava som jag är stolt över att kalla en vän till mig, har vid ett tillfälle kidnappats. Han fördes till hemlig ort, där han mottog hot från regimen mot deras tre minderåriga barn.

Detta sker i Europa i dag. Det är kanske inte i hjärtat av det geografiska Europa, men det är i Europa. Ändå väljer georgierna att återvända natt efter natt, kväll efter kväll, till Rustaveliavenyn för att med Europaflaggan i hand demonstrera och visa sin vilja att vara just européer.

Fru talman! Vi kan inte möta utvecklingen i Georgien med en försiktig diplomati, en allmän oro och de allmänna uttalanden som så ofta kommer snabbt. När fria medier pressas tillbaka och civilsamhället attackeras måste Europa tala klarspråk, inte för att det är särskilt enkelt utan för att alternativet alltid är värre. Vi riskerar just nu – om man ska tala klarspråk – att vi vänder ryggen åt en generation européer som vänt sig till oss. Vi måste göra mer för Georgien.

Inom ramen för Europarådets parlamentariska församling har vi markerat. Det var min kollega Boriana Åberg som i församlingen tog till orda när vi i januari 2025 ville neka den georgiska delegationen ackreditering efter det stulna valet. De deltar sedan dess inte i församlingens arbete. Församlingen har vid inte mindre än tre tillfällen haft debatter om den oroande utvecklingen i Georgien. Den parlamentariska församlingen har vidare konstaterat att den demokratiska tillbakagången är allvarlig och att man nu riskerar att etablera ett auktoritärt styre.

Vi moderater – kanske mest undertecknad – har också tagit initiativ till att granska användningen av kemiska vapen mot demonstranter i Georgien. Smaka på de orden! Det handlar alltså om användning av kemiska vapen mot demonstranter i Europa, i dag. Detta följs upp av Europarådet.

Men det handlar inte bara om Georgien. Det handlar om vilken kontinent och vilket Europa vi vill ha. Ryssland försöker inte bara ta territorium, som de försöker göra i Ukraina. De försöker framför allt flytta gränsen för vad människor tror är möjligt. De försöker nagga i kanten, påverka och skapa uppgivenhet, splittring och den där gnagande känslan av att demokratier kanske ändå inte orkar stå upp när det väl gäller. Det är i detta ljus vi måste se situationen i Georgien. Och det är därför vi behöver vara tydligare och starkare i våra fördömanden. Det handlar också om att stödja det georgiska civilsamhället, stödja de fria journalisterna och säga som det är.

De människor som demonstrerar för demokrati i Tbilisi och på andra ställen i Georgien är européer som står upp för europeiska värderingar, och vi står med dem.

Fru talman! Var börjar egentligen europeisk säkerhet? Är det vid nationsgränsen eller i den regelbaserade världsordningen, som just nu hotas? Nej, den europeiska säkerheten börjar långt mycket tidigare än så. Den börjar i frågeställningar: Fungerar domstolar? Vågar journalister skriva? Vågar oppositionella kandidera? Litar människor på att staten skyddar deras frihet och inte tvärtom? Om jag får parafrasera Margaret Thatcher kan jag säga: Är staten folkets tjänare eller folkets mästare? När det gäller detta står Europarådet som väktare.

Fru talman! Under året har Europarådets parlamentariska församling fortsatt arbetet med stöd till Ukraina, för kvinnors rättigheter, för rättsstatsfrågor och för demokratiutveckling på västra Balkan.

Det finns ibland en tendens i Västeuropa att tänka att västra Balkan är något slags permanent väntrum för någonting som inte riktigt är definierat – ett avslutat kapitel, någonting vid sidan av. Men vi vet att instabiliteten på Balkan sällan stannar på Balkan. Det som nu sker på västra Balkan – på sina håll är det en växande korruption, en stark utländsk påverkan och svaga institutioner – påverkar också övriga Europas säkerhet. Det är därför arbetet med rättsstaten och demokratiska reformer fortsätter att vara viktigt.

Vi vet vad det betyder när svaga institutioner skapar utrymme för andra krafter – för organiserad brottslighet, för ryskt inflytande eller för politisk extremism.

Det har ibland också funnits en naivitet i delar av Europa där man pratat om säkerhet som någonting hårt, som bara handlar om militära hot. Vi vet att korruption, organiserad brottslighet och just svaga institutioner – vi arbetar för att de ska bli starkare – tenderar att bli säkerhetshot. Vi har, fru talman, redan gjort misstaget en gång i historien att reagera för sent på det som händer på Balkan, och det misstaget får vi inte göra om.

Likaledes är läget i Azerbajdzjan skäl för stor oro. När medlemmar i delegationen till Europarådets parlamentariska församling och jag själv förklarades icke välkomna, persona non grata, till Azerbajdzjan såg nog en del av oss det som en hedersbetygelse. Men det säger också någonting om situationen i landet. Vårt engagemang för demokrati och rättsstat i Azerbajdzjan har inte minskat. Det finns goda skäl att fortsätta följa utvecklingen noga.

Fru talman! Sist men inte minst, snarare viktigast: Ukraina. Kriget i Ukraina handlar som vi vet inte bara om Ukrainas överlevnad eller om ett revanschistiskt Ryssland. Det handlar om vilka principer vi har och är satta att tjäna och försvara i vår del av världen. Det handlar om huruvida länder ska kunna invaderas bara för att de har en granne som är större eller om militär makt ska väga tyngre än internationell lag. Det handlar om huruvida makt ska gå före rätt eller om rätt ska gå före makt. Och det handlar om huruvida demokratiska länder ska kunna försvara sig utan att omvärlden tappar uthålligheten. Det är därför stödet till Ukraina måste fortsätta långsiktigt – militärt, ekonomiskt och politiskt.

I dag, när Volodymyr Zelenskyj befinner sig i Sverige för ett möte med Ulf Kristersson om vårt fortsatta stöd till Ukraina, förtjänar detta att påpekas ytterligare. Sverige står sida vid sida och axel mot axel med Ukraina till den dag då Ukraina har vunnit kriget.

Därför blir också frågan om den internationella tribunalen viktig. Det måste, fru talman, finnas ett rättsligt ansvarsutkrävande för aggressionsbrottet mot Ukraina. Den svenska regeringen har varit drivande i frågan. Det föreligger inga större partipolitiska skillnader i åsikter kring detta. Riksdagen väntas rösta om frågan om tribunalen i juni. Då kommer vi att ligga i framkant i Europa också i detta avseende.

Jag vill tacka delegationen – ordföranden, vice ordföranden och övriga medlemmar. Jag vill inte minst tacka de tjänstemän som med ackuratess hjälper oss på det allra bästa sätt att bedriva vårt arbete i Europarådets parlamentariska församling och i den svenska delegationen till densamma.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Ibland beskrivs frågor om demokrati och mänskliga rättigheter som mjuka frågor, som något som är lite sekundärt och som lätt kan blåsa bort i vinden och viftas undan när andra saker pockar på. Det är inte mjuka frågor. Det är helt avgörande frågor. När demokratier slutar försvara sina institutioner blir de snabbt svaga. Då ruttnar samhället och tilliten från insidan. Då urholkas förtroendet människor emellan.

Det är därför Sverige är, och ska vara, en stark röst i världen och i Europarådet – inte för att de resolutioner som vi debatterar med liv och lust kanske förändrar världen över en natt utan för att debatten och riktningen spelar roll och för att Europa behöver fler länder som vågar vara tydliga när andra tvekar. Här visar Sverige vägen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 juni.)

Fru talman! I försvarsutskottets arbete handlar rätt mycket av våra frågor om materiel, fregatter, stora anslag till inköp, flygmaskiner och drönare. Men i verkligheten börjar allting i försvaret av Sverige med den enskilda människan – med den värnpliktiga som kanske snart rycker in på Amf 4 hemma i Göteborg och som har sitt livs äventyr framför sig samtidigt som hon gör en stark, stor och viktig insats för försvaret av Sverige och våra allierade. Det handlar om officerare som utbildar nästa generation soldater, om soldater som väljer att stanna kvar i tjänstgöring, om specialistofficeren som ser det som ingen annan ser och om hemvärnsmannen som ständigt är redo att försvara Sverige.

Personalfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera. När det gäller detta betänkande, likt många andra betänkanden som försvarsutskottet har att hantera och som kammaren ska votera om, är vi för det mesta i huvudsak överens. Att vi har en samsyn i svensk försvarspolitik är en styrka för Sverige.

När det gäller personalförsörjningen i Försvarsmakten – och personalfrågorna och personalpolitiken – är detta inget som man kan ändra på en natt. Det tar tid att utbilda officerare. De växer liksom inte på träd. De ska utbildas och få erfarenhet. Allt detta är i fokus för personalpolitiken.

Att bygga upp fungerande utbildningskedjor tar tid. Att skapa en organisation där människor kan rekryteras och där de väljer att stanna kvar kräver uthållighet, struktur och ansvarstagande över flera mandatperioder. Därför arbetar man nu metodiskt med personalfrågorna, fru talman. Det har man gjort länge. Det finns, som sagt, en ganska bred samsyn.

Regeringen har genomfört höjda ersättningar för våra värnpliktiga, officersaspiranter och hemvärnssoldater. Vi bygger ut Försvarsmakten i nära takt med dess faktiska utbildnings- och absorptionsförmåga. Man kan inte som försvarspolitiker bara ställa sig och peka och säga vad man vill ha utan att förstå att det finns en organisation som måste kunna ta hand om det och ta till vara den kompetens som redan finns i organisationen.

Fru talman! Det finns anledning att påminna om just vikten av att ha långsiktighet i försvarets personalpolitik, inte minst för de anställda och pliktare i vårt totalförsvar. Därför är det fullständigt väsentligt att fortsätta förbättra villkoren för dem som tjänstgör, att fortsätta stärka rekryteringen, att fortsätta se till att Plikt- och prövningsverkets informationsinsatser till gymnasister i landet är starka, att fortsätta utveckla officersutbildningen och att fortsätta värna våra veteraner, som vi hörde tidigare, som vi särskilt högtidlighåller den 29 maj – Sveriges veterandag.

I en tid där hoten mot Sverige ökar har vi inte råd med symbolpolitik. Jag tycker mig heller inte se mycket av symbolpolitik i det här betänkandet. Det är åtta partier som tar ansvar gemensamt för vårt försvar och vår försvarspolitik. Det är en styrka för Sverige.

Jag vill i dag, på Uniform på jobbet-dagen, beklaga mig över att jag aldrig fick möjlighet att göra värnplikt och därmed inte kan ha en uniform förutom riksdagsmannens, som jag nu bär. Jag vill också vädja till er som ser denna debatt, som följer detta och som kanske ser en uniform i fikarummet under eftermiddagen eller på spårvagnen på väg hem, att rikta en tacksamhetens tanke till de män och kvinnor som har tjänstgjort i uniform – allt för att göra vårt land tryggare och säkrare.

Jag vill särskilt lyfta våra oerhört viktiga frivilliga försvarsorganisationer. Det handlar om att lyfta upp dem och komma ihåg vilket fantastiskt arbete som de bedriver och genomför i hela Sverige. Jag vill då också rikta en vädjan och en uppmaning till Sveriges 290 kommuner. Fundera över vilka frivilliga försvarsorganisationer som finns just i din kommun! Och fundera på hur kommunen, regionen eller den statliga myndighet som du kanske är verksam i kan använda sig just av en frivillig försvarsorganisation för att bli bättre på att absorbera och ta tillvara försvarsviljan!

Det är tillsammans – människa till människa – som vi bygger försvarsvilja och försvarsförmåga. Det är personalpolitiken i försvaret ett tecken på.

Sist men inte minst vill jag säga stort tack till dig som tjänstgör i uniform, till dig som tjänstgör i Försvarsmakten civilt, till dig som är pliktad och till dig som gör ditt för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! När vi i dag diskuterar betänkandet om Sveriges krisberedskap diskuterar vi i grunden något som är mycket större än alla de delar betänkandet innehåller. Det handlar om fyrverkerier, räddningstjänst, VMA och SOS Alarm, men det går att kondensera till något mycket enklare. Det handlar om huruvida vårt samhälle ska fungera när det verkligen gäller.

Vi har i dag ett av världens mest avancerade samhällen – det är digitaliserat, utvecklat och därmed också beroende. De flesta betalningar i samhället görs digitalt, och våra transporter styrs av digitala system. Våra energisystem, sjukhus och myndigheter är bland de mest uppkopplade i hela världen. Det är en styrka, men det är också en stor risk för sårbarhet.

Ett cyberangrepp mot betalningssystemen kan göra att människor inte kan köpa mat. Det har vi sett hända tidigare. En attack mot en företagsserver i någon del av landet kan betyda att viktiga uppgifter och personuppgifter röjs. Ett angrepp mot energisystemen kan slå ut elförsörjningen i hela regioner, och ett intrång i logistiksystem kan stoppa transporter av livsmedel och mediciner.

Detta blir märkbart tydligt inte minst i min egen hemstad Göteborg och i vår hamn. Den förser hela Norden med varor och livsmedel och allt det där andra som är så viktigt för att vanliga människors vardag ska fungera och för att företag ska kunna fortsätta bidra till svensk tillväxt. Sjukvård kan slås ut, och samhället kan lamslås.

Fru talman! Det är därför cyberförsvaret i dag är en central del av vår robusthet, resiliens och säkerhet som land. I dag arbetar flera myndigheter – Försvarets radioanstalt, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och Myndigheten för civilt försvar – för att stärka Sveriges förmåga att upptäcka och hantera cyberhot. Den tekniska kompetensen hos FRA spelar en särskilt viktig roll när det gäller att identifiera avancerade hot.

Sedan en tid tillbaka är Nationellt cybersäkerhetscenter en integrerad del av Försvarets radioanstalt. Detta center ska vara navet i det nationella cybersäkerhetsarbetet. Vi är väldigt stolta över det arbete som bedrivs där.

I februari inledde Sverige via Försvarets radioanstalt ett femårigt samarbete med Ukraina inom just cyberförsvarsområdet. Samarbetet möjliggör för Sverige att bidra med så kallad kapacitetsuppbyggnad till Ukraina. Det handlar om utbildning, övning, metodstöd, erfarenhetsutbyte och informationsdelning för att stärka Ukrainas förmåga att stå emot ryska cyberangrepp.

Samtidigt skapas förutsättningar för oss här i Sverige att dra lärdomar av det arbete som Ukraina har gjort för att möta avancerade ryska cyberangrepp. Det är lärdomar som också höjer vår resiliens och beredskap.

Fru talman! Krisberedskap handlar som sagt inte bara om myndigheter, lagstiftning, it-lösningar och memorandum som skrivs under mellan Sverige och andra länder. Det handlar i grund och botten om medborgarnas egen beredskap. Vi är alla, var och en, en viktig del i det svenska totalförsvaret och i Sveriges motståndskraft – kanske den viktigaste.

Under många år levde vi i vårt land under föreställningen att det var staten som skulle lösa allting om olyckan väl var framme, men i en större kris vet vi att det inte uteslutande fungerar så. Myndigheterna i Sverige är tydliga gentemot svenska folket med att varje hushåll bör kunna klara sig självt, utan stöd från staten, i minst en vecka.

Det innebär att man behöver tänka på ganska enkla saker: att ha färskt vatten hemma, att ha mat som håller och att ha en vevradio – något som åtminstone jag, född i början av 90-talet, fortfarande kan tycka känns främmande. Det är dock ack så viktigt för just den egna resiliensen, liksom ficklampor och batterier – en enkel krislåda. Som Riksbanken kommunicerade i går bör man även ha 1 000 kronor i kontanter hemma för att klara sig om de digitala betalningssystemen inte fungerar.

Detta är inga dramatiska förberedelser. Det finns ingen alarmism i detta, utan det handlar om enkelt och sunt förnuft – en viktig beståndsdel i det svenska totalförsvaret.

Fru talman! Det finns också ett historiskt perspektiv som det är viktigt att vara ärlig om när vi diskuterar de här frågorna i kammaren i dag. Efter kalla krigets slut monterades ju stora delar av det svenska civila försvaret ned. Beredskapslager avvecklades, och planering lades åt sidan. Många av de system och mycket av den kunskap och erfarenhet som hade byggts upp i det här landet under decennier sköts i sank.

De nedrustande försvarsbesluten, som bar socialdemokratisk prägel, visade sig vara ödesdigra för det svenska totalförsvaret. De fattades dock i en tid då många trodde att historien tagit slut och att vi levde i den eviga freden, fru talman. Vi vet i dag att det var fel. Därför bygger regeringen upp totalförsvaret igen, både det militära och det civila, och detta är vi ju överens om brett i Sveriges riksdag. Det gäller energiförsörjning, livsmedelssystem, transporter och kunskap. Det gäller cyberförsvar och digital motståndskraft.

Jag träffar många skolklasser i mitt arbete som riksdagsledamot; det är ju en underbar fröjd att få göra det. När jag tog emot skolklasser som nyvald riksdagsman efter förra valet brukade jag fråga skolklasserna från Göteborg om de visste vad de skulle göra när Hesa Fredrik ljöd. Reaktionen var oftast: Vem är Hesa Fredrik, och varför låter han så mycket?

I dag vet många av gymnasieeleverna i de skolklasser jag talar med när de kommer på besök till riksdagen eller när jag möter dem hemma i Göteborg precis hur man ska göra när man hör Hesa Fredrik. Många vet också redan vilken befattning de vill ha när de gör militär värnplikt, därför att totalförsvarskunskapen har vuxit dramatiskt på bara ett par år.

Detta är en styrka vi ska ta vara på. Motståndskraften i det svenska samhället är nämligen i grunden den främsta försvarslinjen i det här landet. Det ser vi inte minst i Ukraina, ett land som lyckas hålla sina energisystem igång och skydda viktiga nätverk och som har ett folk som är berett och försvarsvilligt. Ett sådant land är som bekant omöjligt för en fiende att knäcka, och det är ett sådant land Sverige ska vara. Vi ska vara ett land som fungerar även när det blåser hårt.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag kom i morse till Stockholm efter att ha besökt krigets Kiev. Syftet med besöket var att på årsdagen av den fullskaliga invasionen göra det jag kunde för att visa svenskt stöd för Ukrainas rätt till sin integritet, demokrati och möjlighet att själv fatta beslut om sin framtid. Det har gått fyra år sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Ukraina är inne på det femte krigsåret.

Vi minns också hur debatten kunde låta i Sverige vid den fullskaliga invasionen 2022. Vänsterpartiet röstade nej till den första vapenleveransen till Ukraina, och Magdalena Andersson hade på dagen för den fullskaliga invasionen svårt att kalla den för just invasion. Mycket har hänt.

Jag vill fråga Carl-Oskar Bohlin: Hur arbetar Sverige med att stödja Ukraina vad gäller inte minst det civila försvaret? Vad har vi gjort, och vad mer kan vi göra för att stödja och hjälpa dem?

Herr talman! Vi lever i en mycket allvarlig tid för Sverige och för världen. Från väster till öster tornar orosmolnen upp sig. Det har blivit väldigt klart, om inte annat under de timmar som denna utrikespolitiska debatt har pågått, att vi har samsyn om detta. Orosmolnen tornar upp sig mot oss, mot vår säkerhet, mot den regelbaserade världsordningen och mot vårt sätt att leva. Nu prövas vår gemensamma förmåga.

Vi är inne på det femte krigsåret efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Dagligen prövas det ukrainska folkets mod, försvarsvilja och rätt att existera.

Vi står bakom Ukraina så länge det krävs. Detta är vårt lands viktigaste utrikespolitiska uppgift. Den tar regeringen på stort allvar. Som utrikesministern konstaterade i den utrikespolitiska deklarationen: Vi är bland de största stödjarna av Ukraina. Det ska vi fortsätta vara. De slåss för oss. Vi ska stå sida vid sida, axel mot axel med dem.

Herr talman! I Belarus fortsätter regimen sitt brutala förtryck av folket. Sverige fortsätter arbeta för sanktioner mot regimen och för stöd till de demokratiska krafter i exil under ledning av Svjatlana Tsichanouskaja som leder arbetet för frihet och demokrati från Polen och Litauen.

Det finns också mycket goda skäl, herr talman, att vara djupt bekymrad över utvecklingen i Georgien. Varje kväll sedan ungefär ett år tillbaka får jag ett sms från min georgiska vän Nino med en bild på hundratals, ibland tusentals, georgier på Rustaveliavenyn i Tbilisi. Till bilden kommer en text som alltid lyder likadant: We are still here – vi är fortfarande här.

448 dagars fredliga protester fortsätter, trots omfattande brutalitet från säkerhetstjänst och polis. Kravet från demonstranterna är att bli behandlade som fria européer. Här behöver EU markera tydligare och initiera direkta sanktioner mot den Kremlinspirerade regimen ledd av oligarken Ivanisjvili.

Herr talman! Ledarskap spelar också roll. Moderaterna har under mandatperioden visat på ledarskap i utrikes- och säkerhetspolitiken. Våra försvarssatsningar saknar motstycke. Under vårt EU-ordförandeskap visade regeringen att det går att kombinera satsningar på europeisk konkurrenskraft, offensivt arbete med miljö och klimat och stöd till Ukraina.

Det sluts fler frihandelsavtal än på länge tack vare vår frihandelsagenda. Johan Floderus togs hem. Regeringen sliter för att Dawit Isaak och Gui Minhai också ska få komma hem. Vi har stöttat Ukraina mer än många andra länder, och detta med stolthet, samtidigt som vi bistår Moldavien i landets EU-integration. Vi tog också Sverige in i Nato.

Men det finns kontraster. Enligt vår grundlag är det regeringen som styr rikets utrikespolitik. Blir det ett regeringsskifte till hösten är det osäkert om vi får någon linje över huvud taget. Det blir ett vänsterpolitiskt lapptäcke.

Vänsterpartiet, exempelvis, vill som bekant lämna DCA-avtalet, hörde vi så sent som i förmiddags – det som Peter Hultqvist från Socialdemokraterna menar ”handlar om att bygga maximal säkerhet i vår del av Europa”. Det sa han i denna talarstol när frågan behandlades i kammaren.

När kammaren i december förra året debatterade Sveriges bidrag till Natos avskräckning och försvar under detta år var Socialdemokraterna för och Vänsterpartiet emot. Vänstern lämnade till och med en reservation i betänkandet. En regering med båda dessa partier hade alltså över huvud taget inte kunnat lämna en proposition i frågan om vad Sverige ska göra med sitt medlemskap i Nato under innevarande år.

Miljöpartiet säger nej till viktiga frihandelsavtal, något som Centern å andra sidan driver på för. Miljöpartiet sa exempelvis explicit nej till frihandelsavtalet med Kanada, trots att det ligger i nationens säkerhetspolitiska intresse. Detta avtal var i och för sig ledande socialdemokrater för. Vänsterpartiet säger å andra sidan nej till det mesta som har med frihandel att göra. Centern är frihandelsvänner för det mesta.

I Europaparlamentet sitter Vänstern och Miljöpartiet tillsammans med de mest Europakritiska rösterna. Centern sitter med federalisterna.

Vi minns också hur det lät i februari 2022. Vänsterpartiet röstade nej till vapen till Ukraina. De ändrade sig, ska rimligen sägas. Stödet för Ukraina är kompakt. Men om ryggmärgsreflexen när ett demokratiskt land i Europa angrips är att vi inte ska hjälpa med allt vi kan säger det mycket om landets utrikespolitik.

Miljöpartiet vill lämna Nato. Socialdemokraterna vill vara kvar. Nu vill man göra gemensam sak.

Herr talman! Det kommer inte att gå. Vi kan inte ha fyra parallella spår i vår utrikespolitik. Det går inte. Det handlar inte om nyansskillnader, utan det handlar om diametralt olika syn på vad Sverige ska driva för frågor i världen och hur vi ser på världens betydelse för oss. Detta är på allvar. Det här kommer inte att gå – och kan inte gå.

Mot detta står ett alternativ som ändå har lyckats visa det som jag tog upp, nämligen en stark röst i vårt närområde för det som är viktigt för Sverige. Det gäller att sätta fokus på att bygga säkerhet tillsammans med andra när det blåser kallt och att ge stöd till Ukraina så långt det är möjligt till dess att de vinner kriget. Få saker är viktigare än det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Stefan Olsson (båda M).

Herr talman! I går besökte ministern för civilt försvar Sveriges bästa stad, min hemstad Göteborg. I staden finns många frivilliga försvarsorganisationer, och vi har ett regemente och ett hemvärn som vi är väldigt stolta över.

I arbetet med att rusta det civila försvaret i staden noterar vi däremot att de styrande Socialdemokraterna inte fullt ut tar det ansvar som man kan kräva av dem. Knappt några resurser avsätts. Frågan är inte prioriterad, och det händer inte särskilt mycket.

Regeringen å sin sida tar sitt ansvar för rustandet av det civila försvaret. Sverige har nu börjat upphandla spannmålslager, och nyligen meddelades att 24 beredskapsmyndigheter ska samverka med näringslivet genom avtal för att tillförsäkra tillgången till varor och tjänster som är kritiska för samhället i kris, vid höjd beredskap och vid krig.

Min fråga är: Hur kommer de uppdrag som nyligen har aviserats för de 24 myndigheterna att konkret stärka svensk beredskap och svenskt totalförsvar?

Herr talman! Sverige är sedan den 7 mars 2024 en fullvärdig allierad i Nato. Efter decennier av allianslöshet och en säkerhetspolitisk osäkerhet i vårt land hittade vi till slut hem hos våra allierade i Nato – den enskilt största säkerhetspolitiska kursändringen för vårt land sedan 1809, enligt vissa.

För detta ska vi visa stolthet; att tillsammans med dem som delar idéer och ideal om rättsstat och demokrati försvara vår del av världen, ge stöd till Ukraina och vara med och bygga och ta del av gemensam säkerhet. Samtidigt ska vi fortsätta att visa engagemang och arbetsvilja. Sverige är sedan dag ett en mycket uppskattad allierad.

Inget land känner Östersjön, dess botten, ytskikt och luftdomän, bättre än vår marin. De många och oftast hyllade internationella insatserna med svenskar och med stridskrafter ger oss en bredd och ett djupt kunnande att samverka med andra länder. Världens bästa stridsflygplan Jas 39 Gripen är ryggraden i vårt lands flygvapen.

Vår underrättelseförmåga och Rysslandskunskap är högt värderade, inte minst i en Natokontext.

Sverige ska bidra till Nato. Vi ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Detta kräver handling. Jag vill därför yrka bifall till förslaget till beslut i betänkandet.

Med det betänkande som kammaren debatterar i dag ges regeringen möjlighet att under nästa år sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer samt flyg- och luftförsvarförband om högst 600 personer till och med den 31 december 2026 – nyårsafton nästa år. Detta görs för vårt gemensamma försvar i Nato och för försvaret av Sverige genom Nato, även om det sker utanför vårt lands gränser. Det är så solidarisk säkerhetspolitik fungerar.

Herr talman! De baltiska staterna utgör en stilla front mot Rysslands imperialistiska och fascistiska ideal. Det är därför fullkomligt rimligt att säga att det är högt prioriterat med avskräckning och försvar av också Baltikum. Därför är också beslutet i dag större än det förvisso viktiga mandatet kammaren väntas ge till regeringen i eftermiddag. Det är en slutlig uppgörelse med vårt lands Baltikumpolitik, den som vi visade under decennier under 1900-talet.

Baltikum var inte ockuperat, sa man. Båtflyktingar göre sig icke besvär! Många av dem som kom sändes hem. Stödet till de krafter som ville göra Baltikum fritt och europeiskt viftades bort från denna talarstol som korstågsfararmentalitet.

I dag sänder vi svenska män och kvinnor redo att försvara oss, Baltikum och våra allierade. Båtarna går numera åt andra hållet för ett gemensamt försvar mot Ryssland. Det sluter cirkeln och tecknar en ny säkerhetspolitisk linje för Sverige tillsammans med Baltikum.

Estland, Lettland och Litauen men även Polen och Finland vet vad det innebär att leva med jättens andedräkt. Det är därför vi står med dem i självklar solidaritet.

Herr talman! Vi rör oss nu med hög hastighet mot det femte krigsåret sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. I medierna går det att läsa olika förutsägelser från olika personer om hur det ska gå i kriget. Vem kommer egentligen att vinna? Hur kommer det att sluta i Ryssland? Vad väntar efter Vladimir Putin?

Polacker och danskar menar, enligt olika medieuppgifter, att det är nu vi måste rusta, eftersom Ryssland kan stå redo att angripa Nato redan 2027 eller 2029; det beror på vilken artikel och vilket medium man läser. Man säger att det därför är fara i dröjsmål och att Ryssland kan komma att invadera ett Natoland i framtiden.

Jag tycker att resonemanget bygger på ett logiskt felslut när man pratar om tid och årtal. Varför skulle Ryssland vänta tills vi är redo att försvara oss? Erfarenheterna från Ukraina visar att Ryssland inte var redo att besegra landet militärt eller numerärt, men man genomförde ändå en fullskalig invasion. Det är just därför vi inte har råd att vänta. Världsläget väntar inte på oss, inte en enda sekund.

Herr talman! Samtidigt ska det sägas att försvaret av Sverige och våra allierade är redo. Det är igång och aktivt dygnet runt, dag som natt, året om. Sverige står redo att försvaras om en kvart och om ett kvarts sekel. Om detta får vi inte ge andra signaler. Avskräckning är, näst efter vårt lands försvarsvilja, en av de främsta linjerna i just försvaret av Sverige.

Herr talman! Denna regering tog Sverige in i Nato. Och det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag om att Sverige ska vara en trovärdig allierad. Men är det fullt så enkelt? Om vi lägger betänkandet från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet som vi debatterar i dag åt sidan och tittar på den säkerhetspolitik som Sverige kommer att behöva föra under nästa mandatperiod och nästa decennium ser vi att det inte är fullt så klart. Man behöver inte ens gå så långt som till nästa decennium. Det finns oklarheter om vår säkerhetspolitik om det skulle bli ett regeringsskifte efter nästa val.

Socialdemokraterna vill bilda regering. Det ligger i sakens natur när man kandiderar till Sveriges riksdag att man vill bilda regering och besätta statsministerposten. Men det är väl känt att partiets kandidat till försvarsminister lovade att det inte skulle bli något Natomedlemskap under hans förra försvarsministertid. Han hann förvisso avgå innan Sverige blev medlem i Nato, det som oppositionsledaren på den tiden kallade för destabiliserande.

Socialdemokraterna blev till slut varse hur viktigt det var. Och hand i hand med oss ledde det till att Sverige gick med i Nato. Men Socialdemokraterna stöder sig på två partier som inte vill vara med och som lämnar reservationer under debatten i dag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är inbitna Natomotståndare. Det hedrar dem på sätt och vis att de står benhårt fast vid sina ideal och sin uppfattning. Men det väcker frågor om vår framtida säkerhetspolitiska linje när vi inte vet vilka röda linjer som ska ställas upp i en regeringsförhandling på vänsterkanten.

För att göra det smärtsamt påtagligt i denna debatt undrar man: Vid ett regeringsskifte, kommer en socialdemokratisk regering med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet över huvud taget att kunna lägga fram en sådan proposition som vi debatterar i dag, när hälften av regeringsunderlaget inte vill vara med och sätter upp förbehåll och riktar krav?

Herr talman! I eftermiddag röstar kammaren om det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Det innebär sammanfattningsvis att Sverige, genom vårt bidrag till Nato med svenska väpnade styrkor, blir säkrare och att Nato blir säkrare. Så värnar vi europeisk frihet och självständighet i solidaritetens namn till försvar av de värden som vi bekänner som våra och som europeiska.

Detta är inte en uppgift som ska tas lättvindigt på. Det är det aldrig när man ska fatta beslut om att sända svenska soldater och sjömän utomlands. Men jag är övertygad om att det kommer att finnas en påtaglig stolthet i kammaren i eftermiddag när vi fattar beslut om förslaget i betänkandet, inte minst en stolthet över de killar och tjejer, soldater och sjömän, som med vår flagga på sina uniformer far över havet för att försvara det som är vårt.

Till er som gör detta för Sverige vill jag rikta vårt varmaste tack.

(Applåder)

Herr talman! Ingenting är viktigare än att Ukraina vinner kriget. Få saker är viktigare också för svensk säkerhet än att se ukrainska militära framgångar på slagfältet. Uppslutningen kring detta i kammaren är bred och stor. Sverige är en av de största bidragsgivarna till Ukraina – politiskt, militärt och ekonomiskt. Det ska vi fortsätta att vara, även framgent.

Vi har kunnat se i den senaste tidens mediebevakning att Volodymyr Zelenskyj togs emot av försvarsministern och statsministern i Linköping för två tre veckor sedan. Då ingick Sverige och Ukraina en avsiktsförklaring gällande luftförsvar. Ukraina har varit tydliga med att man vill ta del av Jas Gripen, och det har Sverige svarat upp mot. Det talas om 100–150 Gripenplan som någon gång kan vara på väg till Ukraina för att hjälpa dem i deras krigföring och i deras försvar av landet.

Skulle försvarsminister Pål Jonson kunna berätta lite mer om hur regeringen ser på den här möjligheten och hur det kan komma att påverka svenskt framtida Ukrainastöd?

Herr talman! Vi är nu i höstmånaderna, och om ett par månader är vi inne på det femte året av Rysslands fullskaliga invasion och pågående krigföring i Ukraina.

Sammanfattningen av de senaste fem åren speglas tydligt i ett heroiskt och modigt folk, som trots angriparens militära numerär, kapacitet och ovilja att visa respekt för mänskligt liv fortfarande står starkt och enat. Ukrainarna kämpar för oss och för sin egen stats självständighet, och uppslutningen är stor kring detta.

Förra veckan presenterade regeringen ett nytt stödpaket – det tjugonde i ordningen – till Ukraina om 9,2 miljarder. Men Ryssland fortsätter sina terrorhandlingar. Det är bombningar av barnsjukhus, attacker på civil infrastruktur, angrepp mot och kränkningar av Natoterritorium och 20 000 bortförda ukrainska barn. De har ett namn och en familj men inga möjligheter till ett liv i fred och frihet så länge de är i Ryssland. Vad gör regeringen för att barnen ska friges och återföras till sina familjer?

Herr talman! Hälften av de tio grundskolor i Sverige som har sämst resultat ligger i socialdemokratiskt styrda Göteborg. I min hemstad har vi Sveriges längsta köer till den kommunala familjerådgivningen, och skattetrycket är högt. Stadens politiska ledning gör ideologiska kullerbyttor och briljerar i kategorierna misskötsel och vänstersvängar och har politiker som delges misstanke om tjänstefel för nämndbeslut och olagliga upphandlingar.

För en tid sedan samlades just Socialdemokraterna till kongress i Göteborg. Det blev tydligt att vänstersvängen fortsätter i form av förkortad arbetstid, färre jobb, höjda bidrag och skattesmällar mot vanligt folk. Miljarderna rullar när tillväxt och trygghet sätts på undantag.

Det här är farlig politik. Den riskerar nödvändiga försvarsinvesteringar och nödvändiga förstärkningar av rättsväsen och fossilfri elproduktion – som vi behöver bygga ut.

Herr talman! Jag undrar därför: Vad skulle denna farliga vänstersväng betyda för Sverige?

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande.

När vi i dag debatterar personalfrågorna inom totalförsvaret gör vi det mot en mycket dyster och mörk bakgrund. Säkerhetsläget i vår omvärld har som bekant förändrats i grunden. Därför krävs det att vi har ett starkt, välfungerande och uthålligt försvar. Det kräver i sin tur också något mer.

Det kräver människor som är beredda att kliva fram när det blåser som hårdast. Det handlar om alla anställda i vår försvarsmakt och i vårt totalförsvar. Det handlar om reservofficerare och civilanställda, om veteraner, frivilliga och totalförsvarspliktiga – de som tillsammans utgör ryggraden i vår säkerhet. Därför, herr talman, är det helt avgörande att vi ger dessa människor rätt förutsättningar att lyckas. Därför är jag stolt över den politik som regeringen för.

Regeringen har stärkt personalförsörjningen. Ersättningarna är bättre. Vi har förbättrat möjligheten att kombinera tjänstgöring med civilt yrkesliv. Vi ser till att villkoren för både officerare, gruppbefäl, soldater och sjömän är hållbara över tid – inte bara för Försvarsmaktens egna behov utan för individens trygghet och motivation.

Vi vet att försvaret av Sverige inte byggs bara i kaserner eller på övningsfält, utan det byggs också i tryggheten i att veta att du har en framtid efter din tjänstgöring och att du som veteran inte glöms bort utan erkänns, stöttas och ges möjlighet att växa vidare som människa när värvet är fullgjort.

För oss är det självklart att den som har tjänstgjort för Sverige, ofta under mycket tuffa förhållanden, inte ska mötas av tystnad efteråt utan av respekt, erkännande och konkret stöd. Att vara veteran i Sverige ska inte vara en ensam erfarenhet utan en hedersbetygelse som samhället bär tillsammans med veteranen.

Djupt imponerande är också de civilsamhällesorganisationer som jobbar med att stötta veteraner under och efter tjänstgöring. Jag vill särskilt nämna Invidzonen, som gör ett viktigt arbete med att stödja anhöriga och familjer till utsända.

Herr talman! Vi får inte glömma kraften i det frivilliga engagemanget i totalförsvaret. Vi har en lång och fin tradition av starka försvarsorganisationer på frivillig basis, allt från hemvärnet till lottakåren. Det handlar om hemvärnssoldater som rycker ut när stormen slår till. Det handlar om ungdomsledare i våra frivilliga försvarsorganisationer som tänder försvarsviljan hos nästa generation. Det handlar om frivilliga sjukvårdare som står redo i krisen, dygnets alla timmar. Det är de som bär vår beredskap och utgör grunden och ryggraden i totalförsvaret och försvaret av Sverige.

Jag själv träffade för några veckor sedan de djupt engagerade göteborgare som verkar i Frivilliga Automobilkåren i min hemstad. De förkroppsligar något som är fint och djupt rotat i den svenska samhällsmodellen: att frihet innebär ansvar och att trygghet inte kommer uppifrån utan byggs nedifrån, tillsammans.

Herr talman! Det är därför glädjande att vi nu stärker stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna. Det är en investering i försvarsvilja och beredskap och möjliggör demokratisk förankring. Gemensam säkerhet är inte någon abstrakt idé utan något som byggs mycket konkret varje dag av soldater, officerare, veteraner, frivilliga, anhöriga och civila samhällsbärare.

I budgetpropositionen för 2025 ökas anslaget till frivilliga försvarsorganisationer radikalt, och 2027 kommer stödet att uppgå till över 50 miljoner kronor. Det är anslag som gör skillnad.

Herr talman! Det har inte undgått någon, heller inte här i kammaren denna snart sena aprilkväll, att det pågår en historisk uppbyggnad av det svenska försvaret. Den sker i djup samhörighet mellan riksdagens partier, vilket är en styrka att ta fasta på. Sverige rustar. Vi förbereder oss för det värsta genom att arbeta för det bästa.

Vi satsar som bekant mycket. Det är nya vapensystem och ubåtar. Allt detta är bra, viktigt och nödvändigt, men försvaret av, och i, Sverige börjar alltid med den enskilde. Det börjar med dig, och det börjar med mig. Det börjar med viljan att försvara Sverige.

En soldat i Sverige måste öva för att vara redo för strid. Då behövs vapensystem och fordon byggda av den försvarsindustri som vårt land är så stolt över. Det behövs personlig materiel, regnställ och kängor, som tyvärr – det har vi alltför ofta kunnat läsa om – inte har funnits på plats när de har behövts som mest. Sedan ska soldaterna och de civilanställda i Försvarsmakten rekryteras eller kanske pliktas in och utbildas av befäl som måste ha löner de kan leva på och karriärmöjligheter framåt. Och de måste alla få bättre betalt.

Låt mig därför lämna ett tydligt besked i denna fråga: Moderaterna kommer i regeringens budgetförhandlingar efter sommaren att föreslå en höjning av dagersättningen till Sveriges värnpliktiga. Den har inte räknats upp sedan 2017 och ligger på 146 kronor per tjänstgöringsdag. Vi moderater vill se en höjning med närmare 30 procent, och för detta hoppas vi på bred uppslutning i denna kammare.

Utöver detta behöver Försvarsmakten röja undan hinder och administrativt krafs som ibland står i vägen för möjligheten för soldater och officerare att lösa sin uppgift. Därmed kan en mer betydelsefull och meningsfull tjänstgöringstid skapas. Vi delar den frustration som finns ute på våra krigsförband, där administrativa hinder ibland står i vägen.

Herr talman! I Sverige har garnisonsorterna blivit fler i takt med att fler unga tjejer och killar rycker in för att göra sin plikt för vår demokrati. Det sker just nu historiska förstärkningar av våra arméstridskrafter men även till sjöss och i luften, och ytterligare ett par tusen unga killar och tjejer väntar på att efter sommaren göra sin plikt för vårt land. De kommer att tas emot med öppna armar i växande garnisonsorter som Sollefteå och Karlskrona, på Gotland och inte minst i min hemstad Göteborg, på Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, som vi göteborgare är så stolta över.

Men försvaret av Sverige växer inte bara i Sverige. Försvarsutskottet besökte för två och en halv månad sedan USA och Joint Force Command Norfolk i Virginia. På plats mötte vi svensk utsänd personal som just hade givit sig i kast med att bidra till Natos gemensamma säkerhet. Det blev där uppenbart att vi faktiskt står inför rätt betydande utmaningar kopplat till utsänd personal.

Under en flerårsperiod framöver kommer ett par hundra officerare att sändas ut, ofta med familj och barn. Denna process kommer att göra Försvarsmakten bättre och öka vår säkerhet, men det måste ske med goda villkor för den enskilde. Det finns en hel del kvar att göra. Jag är övertygad om att regeringen och Försvarsmakten kommer att hålla sitt löfte att återkomma i dessa frågor, som är angelägna och som följs aktivt av utskottets samtliga ledamöter. Det i sig är också en styrka.

Avslutningsvis, herr talman, talas det ibland om försvarspolitik som om det bara handlade om enorma vapensystem. Det är stora miljardupphandlingar och tiotusentals människor som ska rustas i krigsorganisationer bortom 2030, enligt långtidsplanerna. Det här är kanske inte det vanligaste att höra från en moderat försvarspolitiker, men det är inte kronor och ören som är det väsentliga i detta utan tilliten i samhället – tilliten mellan staten och medborgaren, mellan soldaterna på förbandet och mellan ledningen och personalen.

Det handlar om tilliten, försvarsviljan och insikten att det finns värden i detta land som är värda att försvara och att man är beredd att göra det trots att lönen och ersättningen inte alltid är god och trots att det sker i obehagliga miljöer och på besvärliga tider. Tilliten och försvarsviljan är ryggraden. Detta har inte minst erfarenheterna från krigets Ukraina lärt oss.

Vi är många som förstår att försvarsinvesteringar inte bara handlar om en kostnad utan om en investering i gemensam säkerhet. Försvaret av Sverige, herr talman, är inte en strikt partipolitisk angelägenhet. Jag vill rikta mig till mina kollegor i försvarsutskottet och verkligen tacka för det goda samarbetsklimat som vi har i den här för nationen så viktiga frågan: försvaret av vår gemensamma demokrati. Den är inte en partipolitisk angelägenhet utan en nationell uppgift som måste utföras med ett ledarskap som är konsekvent, resultatinriktat och verklighetsförankrat.

Låt mig slutligen vara så tydlig som det bara går: Sverige kommer aldrig att stå ensamt så länge vi håller samman, också med våra allierade. Ett starkt försvar är en förutsättning för ett fritt land. Låt oss aldrig ta det för givet. Låt oss i stället försvara det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alexandra Anstrell (M).

Herr talman! Sverige är en fri och öppen demokrati, men vi lever i en tid där hoten mot vår säkerhet har förändrats och kontinuerligt också förvärras. Våra motståndare är inte längre enbart synliga på slagfältet, utan de opererar numera också i det dolda: i cybervärlden, genom påverkansoperationer och genom att samla in information på ett sätt som underminerar svensk suveränitet. Det är mot denna bakgrund vi i dag debatterar den återkommande skrivelsen om integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.

Låt mig vara tydlig: en stark underrättelseverksamhet och en stark underrättelseförmåga är en grundpelare i ett tryggt, fritt och demokratiskt samhälle. Att vi tidigt kan identifiera hot, förebygga angrepp och skydda vårt land från främmande makts illasinnade verksamhet är fullkomligt avgörande för vår nationella säkerhet. Samtidigt måste vi parallellt med detta säkerställa att detta sker under rättssäkra former och med full respekt för individens fri- och rättigheter. Det är oerhört viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet

Vi i Moderaterna står fast vid att Sverige behöver en effektiv och ändamålsenlig underrättelseverksamhet. Givet det min värderade kollega Markus Selin från Socialdemokraterna sa i sitt anförande finns det en bred enighet kring detta också i försvarsutskottet. Det är viktigt.

Vi måste från svensk sida kunna fortsätta att avslöja och motverka destabiliserande verksamhet, men vi får aldrig kompromissa med den rättsstat vi är satta att försvara. Vi välkomnar den granskning som görs av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, en myndighet som har till uppgift att säkerställa att Försvarets radioanstalts verksamhet bedrivs i enlighet med lag denna kammare fattat beslut om. Siun genomförde 2023 ett flertal granskningar, där inga överträdelser noterades. Det är ett kvitto på att systemet fungerar.

Herr talman! Sverige har alltså en av Europas mest kontrollerade underrättelseverksamheter, där varje steg följs av rättslig och parlamentarisk tillsyn. Det råder inget tvivel om att underrättelseverksamhet är en central del av svensk försvarsförmåga. Vi ser löpande hur andra demokratier utsätts för påverkansoperationer, cyberattacker och desinformationskampanjer – inte minst från Ryssland, Kina och Iran. Det vore mycket oansvarigt att inte säkerställa politiskt och parlamentariskt att Sverige har de verktyg som krävs för att hantera dessa hot.

Även om vi tittar ut över världen och ser ett mycket försvårande, fördjupat och försämrat omvärldsläge tycker jag att det kan vara värt att i denna debatt också påminna sig om historien. Vi har sett hur bristande underrättelseförmåga får förödande konsekvenser.

Under kalla kriget pågick en ständig kamp om information, där västvärlden kunde hålla emot Sovjetunionen genom en välfungerande underrättelseverksamhet. Vi ser på slagfältet i Ukraina hur oerhört viktig och fullkomligt avgörande en uppdaterad, duktig och kompetent underrättelsetjänst – med förmåga till också signalspaning – är. Det är därför oerhört viktigt och fullkomligt avgörande att vi inte faller för naiva föreställningar om att Sverige kan stå utanför dessa konflikter. Vi måste ha en underrättelsetjänst som är rustad för det 21:a århundradet, där signalspaningen är en oerhört viktig del.

Herr talman! Moderaterna står upp för ett starkt försvar och en stark underrättelseverksamhet. Vi anser att den lagstiftning vi har är väl avvägd och att den rättsliga kontrollen fungerar. Vi fortsätter att arbeta för att Sverige ska ha en underrättelseförmåga i världsklass – för det har vi – som kan identifiera och bekämpa hot i tid men som samtidigt värnar de friheter och rättigheter som är kärnan i vår demokrati.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Oliver Rosengren (M).

Herr talman! Sveriges stöd till Ukraina är orubbligt. Ryssland måste besegras. Det har sagts många gånger förut under de timmar vi har varit här, men när orden ekar ut i en kammare som under dagen till viss del tömts på lyssnande ledamöter förtjänar de att upprepas. Sveriges stöd till Ukraina är orubbligt.

Spekulationerna om en framtida amerikanskt frammäklad fredsöverenskommelse i Ukraina duggar tätt, närmast på minutbasis. Det återstår att se när och hur en sådan fredsplan tas fram, vad den innehåller och hur den tas emot i Kiev, i Bryssel och också i Stockholm. När vapnen har tystnat i Ukraina måste det oundgängligen ske på Ukrainas villkor. Vårt eget svenska åtagande är ett åtagande för kommande decennier. Ukraina är Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioritering i dag och i morgon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Detta är den första utrikespolitiska deklaration som debatteras i kammaren sedan Sverige fullt ut blev Natoallierad. När jag i förra veckan besökte Natohögkvaretet Allied Command Transformation i Norfolk i USA blev det med emfas tydligt vilket bidrag vi lämnar i Nato på daglig basis och har gjort sedan dag ett.

Det svenska medlemskapet och vårt bidrag till Nato är djupt uppskattat, och att arbeta med svensk trupp eller svenska officerare är ett löfte om att arbeta med kompetent personal och dugliga och ambitiösa kollegor. Vi gör Nato starkare och bättre.

Våra militära förmågor - världens bästa jaktflyg, vår undervattensförmåga, vår underrättelsekompetens, vår Rysslandskännedom och den breda folkförankringen - är avundsvärda hos våra allierade. Det skänker tillförsikt. Även här i kammaren är stödet för Nato kompakt.

Därför blev det märkligt, herr talman, när jag i morse slog upp Aftonbladet och kunde se att Vänsterpartiet kollektivt hade vaknat på dåligt humör. Vänsterpartiet kräver utan analys och djupare resonemang att Sverige ensidigt ska lämna sitt försvarssamarbetsavtal med USA. Det argument som förs fram är att man inte gillar Donald Trump.

Nu har Sverige alltså inte ingått något avtal med Donald Trump eller med någon republikan eller någon demokrat. Det är med Amerikas förenta stater som Sverige tecknar avtal internationellt, i syfte att öka vår egen säkerhet. Detta vill man nu överge över en natt, efter en surmulen morgon. Så behandlar man inte svensk säkerhetspolitik!

Frågan blir hängande i luften. Jag har noterat tystnaden från regeringsunderlaget vänsterut i denna fråga. Är detta något som vi kan räkna med ska ske framöver, om olyckan skulle vara framme och Håkan Svenneling blir utrikesminister under Magdalena Andersson? Kommer man att behandla svensk säkerhetspolitik på detta sätt?

Vi minns ju hur Socialdemokraterna traditionellt har behandlat internationella frågor: hur Sten Andersson vägrade säga att Baltikum var ockuperat, hur ett svenskt engagemang för Baltikum från denna talarstol blev betraktat som korsfararmentalitet och hur Margot Wallström var den första utrikesminister på decennier som valde att inte fördöma regimen i Belarus i sin utrikesdeklaration. Och vi minns hur Magdalena Andersson under Svjatlana Tsichanouskajas, Belarus rättmätiga ledare, första besök i Stockholm inte hade tid att ta emot henne. Sedan kallade Magdalena Andersson det svenska Natomedlemskapet för destabiliserande, för att sedan stå först i kön för att ta åt sig äran.

Peter Hultqvist hade i och för sig rätt i att det inte blev något Natomedlemskap så länge han var försvarsminister. Jag tror att vi är många som är glada över att Pål Jonson hade hunnit ta över.

Det är skillnad nu. Sverige leds av en regering som på allvar har Ukraina som sin främsta utrikespolitiska prioritet, som tog oss in i Nato och som tog Johan Floderus hem till Sverige.

Herr talman! Vi lever i oroliga tider. Vi förfäras över de scener vi dagligen ser från Georgien, vilket tagits upp brett i den här kammaren under dagens debatt. Georgien står nu på randen till avgrunden. Sanktioner måste till. Detta arbetar regeringen för på EU-nivå. Vi är skyldiga Georgien att inte glömma dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! "Världen är drömd av en sovande gud." Karin Boyes ord lyser klart när vi ser ut över en farlig, osäker och oförutsägbar värld. Vi vet inte hur det kommer att gå. Molnen hopar sig i alla väderstreck.

Med klarhet, tydlighet, värn om våra svenska intressen brett i denna kammare och samarbete med våra allierade står Sverige starkt, säkert och fritt. Vi gör det oftast i bred enighet och alltid med gott uppsåt. Det är en princip att slå vakt om: Allt i nationens intresse, allt för våra allierade - allt för Sverige.

(Applåder)