Jennie Nilsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag tackar återigen Mauricio Rojas för frågan.

Jag kan konstatera att den mest vägledande principen för konstitutionsutskottets arbete borde vara att vi alltid ska granska det som går att granska av en sittande regering. Särskilt viktigt borde det vara ett valår. Det borde ligga i allas intresse att väljarna när de går till valurnorna också har fått alla de frågor belysta som har blivit väckta under en granskning. Det är en princip som Tidöpartierna har valt att frångå.

Jag kan också konstatera att det är alldeles uppenbart att när oppositionen blir förvägrad att få fram underlag om vad som kan granskas och inte granskas självklart blir upprörd, besviken och bestört. Man bryter mot en tidigare princip på ett sätt som aldrig tidigare har skett.

Mauricio Rojas blir tydligen kränkt över att vi kommunicerar vad som har hänt, och det får stå för Mauricio Rojas. Jag kan bara konstatera att antingen fick man order om att mörklägga granskningen eller så trodde inte de ledamöter i utskottet som är i Ulf Kristerssons politiska regeringsunderlag att han skulle klara av granskningen. Oavsett vilket är det allvarligt.

Det är alldeles uppenbart att detta inte är det enda som Tidöpartierna valde att göra. Man gick sedan vidare med att se till att vi inte fullt ut kunde granska ett antal andra ärenden enligt samma mönster. Till syvende och sist kan konstateras att Sveriges kontrollmakt inte tålde en Tidöregering.

Fru talman! Jag tackar Mauricio Rojas för frågan.

Givetvis väljer Mauricio Rojas att plocka ut citat, tagna ur sitt sammanhang och vid olika tidpunkter i en process, och tolka dem. För den som är intresserad av vad som sades vid den pressträff som hölls när ärendet bordlades första gången, framgår det tydligt att både ordföranden Ida Karkiainen och vice ordföranden Louise Meijer instämde i att den bordläggning som gjordes var utifrån att frågan hade blivit föremål för en rättsprocess. Man konstaterade att man behövde fatta ett nytt beslut efter det att den första rättsinstansen kom med sitt besked. Då kunde man tydligare avgöra vilka frågor som låg inom ramen för rättsprocessen och vilka frågor som inte gjorde det.

Det har aldrig varit KU:s uppgift och roll att faktiskt granska Henrik Landerholm. KU:s uppgift är att granska regeringen och statsministern och huruvida de har gjort vad de borde kopplat till säkerhetsskandalen.

Det som den samlade oppositionen tyckte och ville i slutet av året, när vi skulle förbereda årets granskning, givet att det fanns en dom och att det fanns ett tydligt sätt att se på detta, var att få fram ett opolitiskt tjänstemannaunderlag om vilka frågor som var möjliga att granska utan att påverka rättsprocessen. Det var just den begäran att få fram det underlaget som Mauricio Rojas och Tidöpartierna sa nej till.

Om det underlaget hade fått tas fram hade vi tydligt kunnat se huruvida det gick eller inte gick att utkräva politiskt ansvar i den kanske största säkerhetspolitiska skandal som Sverige någonsin har haft.

Fru talman! Riksdagens kontrollmakt är en bärande del av en fungerande demokrati. Den upprätthålls genom frågeinstituten, såväl de muntliga som de skriftliga, och genom KU:s granskningar. Reglerna om KU:s granskning är förhållandevis få. Hur utskottsarbetet bedrivs bestäms till stor del av utskottet självt. Det ligger alltså ett stort ansvar på utskottet att i god anda utforma arbetsformer och arbetssätt så att utskottet kan leva upp till sin uppgift som konstitutionellt kontrollorgan.

Det följer naturligtvis att oppositionen utgör en drivkraft vid granskningen av regeringen. Genom åren har det därför utvecklats en kultur och en praxis i utskottet som värnar minoritetens intresse i utredningsarbetet. Denna ordning är nödvändig för att säkerställa att granskningsärendena blir allsidigt belysta och att riksdagens kontrollmakt fungerar som det är tänkt.

Det är därför beklagligt och djupt sorgligt att årets granskning av Tidöregeringen har präglats av något annat. Det började med att Tidöpartierna hindrade oppositionen från att begära in underlag från kansliets opolitiska tjänstemän för att avgöra vad i Landerholmaffären som gick att granska utan att påverka rättsprocessen mot Landerholm själv.

Låt mig här vara tydlig: Rättsprocessen ska ha sin gång. Det är domstolarnas uppgift att avgöra om Henrik Landerholm har brutit mot lagen. Men KU:s uppgift är en annan. Vi granskar inte den tidigare säkerhetsrådgivaren; vi granskar statsministern och regeringen och huruvida de har skött sitt jobb.

Det rör sig alltså om frågor som ligger utanför rättsprocessen och som handlar om politiskt ansvar och om regeringens interna hantering, exempelvis varför en skadebedömning inte diariefördes på 673 dagar och om regeringen verkligen levt upp till kravet på skyndsam handläggning av allmänna handlingar. Efter många och men och en JO-granskning med efterföljande kritik har vi ändå granskat dessa frågor och kommit fram till att regeringen uppenbart har brustit.

Exempel på sådant vi däremot inte tillåtits granska är hur säkerhetsincidenterna rapporterades internt, vilken information statsministern fick och när, om det vidtogs några åtgärder, om gällande regelverk följdes samt frågor om den rent politiska hanteringen, exempelvis varför statsministerns egen presschef bistod den tidigare säkerhetsrådgivaren i den uppenbart vilseledande kommunikationen kring vad som hade hänt.

Fru talman! Det är givetvis allvarligt att Tidölaget väljer att förhindra politiskt ansvarsutkrävande i den kanske största säkerhetspolitiska skandal Sverige någonsin har haft. Men det är kanske än mer anmärkningsvärt att man sedan följde upp med att ensidigt besluta vilka övriga ärenden i årets granskning som skulle vara föremål för offentlig utfrågning och vilka ministrar som skulle kallas.

Resultatet blev att det i AP-fondsärendet kallades åtta personer, alltifrån tidigare statsråd och statssekreterare till vd:ar för AP-fonderna. Samtidigt förvägrades oppositionen att kalla statsministern i Somaliaärendet och statsministern och försvarsministern i lantmäteriärendet. Det är ett agerande som inneburit att vi inte har kunnat ställa viktiga och för granskningsarbetet relevanta frågor i två av de politiskt svåraste ärendena.

Fru talman! Trots detta lyckades utskottet, efter mycket möda och stora ansträngningar från samtliga, komma fram till ett enigt betänkande – något som många av oss under processens gång nog inte trodde skulle vara möjligt. För detta ska alla ha en stor eloge.

Men det räcker inte när man sedan följde upp med att frångå de principer och bedömningsgrunder som sedan länge varit vägledande för hur vi redovisar resultatet av KU:s granskningsarbete. Återigen bröts gammal praxis, och Tidöpartierna motsatte sig att redovisa kritik i flera ärenden trots att granskningen visat på tydliga brister.

Mest anmärkningsvärt är detta, kanske inte helt förvånande, just i ärenden där vi inte heller tilläts en fullgod granskning, alltså Somaliaärendet och lantmäteriärendet. Här kan konstateras att ärendena, även om det är lätt att förstå varför de är politiskt svåra och känsliga för regeringen, är tämligen enkla ur konstitutionell synvinkel.

Regeringen styr riket i enlighet med 1 kap. 6 § i regeringsformen. Det ansvar som följer med detta är inte valfritt. När regeringen ingår internationella överenskommelser och ger myndigheter uppdrag att genomföra dessa måste styrning, samordning och uppföljning fungera på ett sådant sätt att regeringens beslut kan verkställas. De brister som framkommit i granskningen rör regeringens styrning och förvaltning och dess ansvar för att säkerställa ett korrekt genomförande av fattade beslut. Även regeringens interna informationshantering och beredning av frågor med betydande säkerhetspolitiska konsekvenser samt regeringens ansvar att säkerställa att relevanta åtgärder vidtagits faller under denna paragraf.

Avslutningsvis, fru talman: Det är säkert så att ingen regering uppskattar att bli granskad. Men varje regering borde förstå värdet av att bli det.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Initialt kan jag väl bara konstatera att vi har suttit med i den utredning som har lagt fram förslaget. Vi står bakom förslaget i utredningen, och vi står bakom förslagen som nu läggs fram i kammaren. Det talar väl för att vi inte har ändrat åsikt i frågan. Vi har inte svajat och inte svängt.

Utredningen tillsattes utifrån en samhällssituation som gjorde att många partier – däribland både Liberalerna och Socialdemokraterna, tror jag – såg ett behov av att titta över grundlagens utformning för att kunna stifta lag på ett antal områden som framför allt handlar om en situation i Sverige med systemhotande brottslighet. Man ville lägga fram och göra förändringar för att hantera situationen och såg behovet av att göra förändringar i grundlagen. Det har vi bidragit till att göra.

Vi – både den socialdemokratiska riksdagsgruppen och Skåne och alla dess delar – står bakom och har bidragit till det förslag som nu ligger på bordet. Ingen socialdemokrat från någon del av landet kommer mig veterligt att rösta på ett annat sätt i dag.

Det är lite anmärkningsvärt att man från Liberalernas sida försöker göra en sak av att ett annat parti är splittrat. Såvitt jag har kunnat bedöma när jag har läst medier – jag är givetvis inte en del av det inre livet i Liberalerna – har det varit alldeles uppenbart under egentligen hela den här mandatperioden att få partier är så splittrade som Liberalerna i grundläggande frågor. Det gäller exempelvis om man ens ska ingå i regering eller inte och vilka partier man kan tänka sig att samarbeta med och inte. De som tittar på den här debatten bör nog ha några funderingar kopplade till huruvida det går att lita på ett parti och vad ett parti faktiskt kommer att göra. Oavsett fråga är väl Liberalerna det parti de borde fundera mest på.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Initialt kan jag väl bara konstatera att vi har suttit med i den utredning som har lagt fram förslaget. Vi står bakom förslaget i utredningen, och vi står bakom förslagen som nu läggs fram i kammaren. Det talar väl för att vi inte har ändrat åsikt i frågan. Vi har inte svajat och inte svängt.

Utredningen tillsattes utifrån en samhällssituation som gjorde att många partier – däribland både Liberalerna och Socialdemokraterna, tror jag – såg ett behov av att titta över grundlagens utformning för att kunna stifta lag på ett antal områden som framför allt handlar om en situation i Sverige med systemhotande brottslighet. Man ville lägga fram och göra förändringar för att hantera situationen och såg behovet av att göra förändringar i grundlagen. Det har vi bidragit till att göra.

Vi – både den socialdemokratiska riksdagsgruppen och Skåne och alla dess delar – står bakom och har bidragit till det förslag som nu ligger på bordet. Ingen socialdemokrat från någon del av landet kommer mig veterligt att rösta på ett annat sätt i dag.

Det är lite anmärkningsvärt att man från Liberalernas sida försöker göra en sak av att ett annat parti är splittrat. Såvitt jag har kunnat bedöma när jag har läst medier – jag är givetvis inte en del av det inre livet i Liberalerna – har det varit alldeles uppenbart under egentligen hela den här mandatperioden att få partier är så splittrade som Liberalerna i grundläggande frågor. Det gäller exempelvis om man ens ska ingå i regering eller inte och vilka partier man kan tänka sig att samarbeta med och inte. De som lyssnar på den här debatten bör nog ha några funderingar kopplade till huruvida det går att lita på ett parti och vad ett parti faktiskt kommer att göra. Oavsett fråga är väl Liberalerna det parti de borde fundera mest på.

Fru talman! Tack så mycket, Mauricio Rojas, för frågan! Först får jag väl konstatera att frågor om Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med fördel ställs till just dessa partier. Jag tänker att de själva bäst utvecklar hur de ser på frågan och att det också är rimligare att de svarar på den.

Jag tänker även att Mauricio Rojas och Liberalerna inte gärna vill svara på alla delar kring hur Sverigedemokraterna agerar, särskilt inte i enskilda kommuner. Själv kommer jag från en kommun där Sverigedemokraternas toppnamn alldeles nyligen gick ut och varnade för socialtjänsten och sa att socialtjänsten skulle ta folks barn. Det är ingenting jag håller enskilda sverigedemokrater i riksdagens kammare ansvariga för, även om jag anser att man som parti bör agera. Jag kommer definitivt inte att ställa frågor till Mauricio Rojas om hur han ser på det, om vilket ansvar han har eller om han vill samarbeta med ett parti där den typen av saker kan hända.

För att återgå till själva sakfrågan: Kan man lita på att Socialdemokraterna kommer att stå bakom det här förslaget vid nästa beslut? Ja, självklart kan man det. Vi är ett parti – kanske ett av få partier kvar i Sveriges riksdag – som är berett att skaka hand med företrädare från andra partier för att säkerställa långsiktiga beslut. Det gäller inte minst i viktiga frågor, exempelvis grundlagsfrågor.

Det är inte ovanligt, om man tittar historiskt, att vi tillsammans med de större partierna och de partier som har ansett sig aspirera på att vara regeringsbärande har säkerställt just breda överenskommelser i den här typen av frågor. Det är också det ansvar vi har tagit i kommittén som lade fram förslagen på det här området och som vi tar här och nu i denna fråga och i väldigt många andra frågor.

Fru talman! Tack så mycket, Mauricio Rojas, för frågan! Först får jag väl konstatera att frågor om Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med fördel ställs till just dessa partier. Jag tänker att de själva bäst utvecklar hur de ser på frågan och att det också är rimligare att de svarar på den.

Jag tänker även att Mauricio Rojas och Liberalerna inte gärna vill svara på alla delar kring hur Sverigedemokraterna agerar, särskilt inte i enskilda kommuner. Själv kommer jag från en kommun där Sverigedemokraternas toppnamn alldeles nyligen gick ut och varnade för socialtjänsten och sa att socialtjänsten skulle ta folks barn. Det är ingenting jag håller enskilda sverigedemokrater i riksdagens kammare ansvariga för, även om jag anser att man som parti bör agera. Jag kommer definitivt inte att ställa frågor till Mauricio Rojas om hur han ser på det, om vilket ansvar han har eller om han vill samarbeta med ett parti där den typen av saker kan hända.

För att återgå till själva sakfrågan: Kan man lita på att Socialdemokraterna kommer att stå bakom det här förslaget vid nästa beslut? Ja, självklart kan man det. Vi är ett parti – kanske ett av få partier kvar i Sveriges riksdag – som är berett att skaka hand med företrädare från andra partier för att säkerställa långsiktiga beslut. Det gäller inte minst i viktiga frågor, exempelvis grundlagsfrågor.

Det är inte ovanligt, om man tittar historiskt, att vi tillsammans med de större partierna och de partier som har ansett sig aspirera på att vara regeringsbärande har säkerställt just breda överenskommelser i den här typen av frågor. Det är också det ansvar vi har tagit i kommittén som lade fram förslagen på det här området och som vi tar här och nu i denna fråga och i väldigt många andra frågor.

Fru talman! Vi debatterar i dag en proposition som rör själva kärnan i vår demokrati – våra grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar om frågor som definierar relationen mellan individ och stat, om vilka befogenheter staten ska ha och om vilka gränser som aldrig får överskridas.

Propositionen bygger på delar av 2023 års fri- och rättighetskommitté. Vi välkomnar att regeringen nu går vidare med flera viktiga förslag. Men det är också tydligt att vissa delar väger tyngre än andra, inte minst de som rör statens möjlighet att ingripa mot enskilda. Just därför är det avgörande att detta arbete görs med största noggrannhet. När vi ändrar i grundlagen måste varje steg präglas av rättssäkerhet, proportionalitet och respekt för våra internationella åtaganden.

Fru talman! Förslaget om att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall är ett av de mest ingripande som kan riktas mot en enskild individ. Det handlar ytterst om att staten omprövar en persons tillhörighet till ett land. Därför är det helt avgörande att den kommande lagstiftningen fullt ut respekterar internationella konventioner, såsom Europakonventionen, medborgarskapskonventionen och de konventioner som reglerar statslöshet. Vi accepterar inte att människor görs statslösa, i strid med dessa åtaganden.

Och när barn berörs måste barnets bästa vara en styrande princip, oavsett på vilken grund ett ärende prövas.

Här kommer den vanliga lagens konkreta utformning att vara helt avgörande. Det räcker inte att öppna upp i grundlagen. Det måste också träffa rätt i tillämpningen.

När det gäller föreningsfriheten kan vi konstatera att vi delar uppfattningen att samhället behöver kraftfulla verktyg mot organiserad brottslighet – men ju kraftfullare verktyg, desto högre krav på precision. Lagstiftningen måste vara tydlig, förutsägbar och rättssäker. Det måste klart framgå vilka sammanslutningar som omfattas och på vilka grunder. Definitionen av organiserad brottslighet kan inte vara vag eller öppen för tolkning. Är den det riskerar vi att antingen missa målet eller att träffa fel. Ändamålsglidning måste till varje pris undvikas.

Låt mig vara helt tydlig i en avgörande fråga: Fackföreningar eller andra civilsamhällesorganisationer ska aldrig, inte under några omständigheter, kunna omfattas av den här lagstiftningen.

Detta är en grundläggande del av vår demokrati och av den svenska modellen. Men vi ser också brister i hur förslaget är utformat. Vi hade gärna sett att regeringen också hade tagit tag i frågan om att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. Det finns dessutom skäl att ifrågasätta om den konstruktion som diskuteras i tillräcklig grad kommer att träffa exempelvis de så kallade aktivklubbarna.

Fru talman! Jag vill också beröra frågan om aborträtten. Att stärka skyddet för aborträtten i grundlagen är ett viktigt och principiellt betydelsefullt steg. Det markerar tydligt att denna rättighet är en del av våra mest grundläggande friheter. Samtidigt måste vi konstatera att det i Sverige redan finns ett starkt skydd för aborträtten i praktiken. Den avgörande frågan framåt handlar därför om att säkerställa att rätten också är reellt tillgänglig – i hela landet. Det kräver en fungerande och jämlik sjukvård.

Vi vill också vara tydliga i två centrala avseenden: Det ska inte införas någon samvetsfrihet för vårdpersonal, och tidsgränsen för abort ska inte sänkas.

Fru talman! Denna proposition rör fundamentala frågor om makt, rättigheter och statens gränser. Det handlar också, mer konkret, om att ge samhället vassare verktyg mot den systemhotande brottslighet som sedan länge har plågat vårt land. Vi socialdemokrater ställer oss därför bakom dessa förändringar. Men vårt stöd förutsätter att det fortsatta lagstiftningsarbetet lever upp till högt ställda krav på rättssäkerhet, tydlighet och respekt för våra grundläggande fri- och rättigheter.

Det som krävs är både handlingskraft och eftertanke. Det är så vi stärker vår demokrati, och det är så vi säkerställer att de beslut vi fattar i dag också står sig i morgon.

Fru talman! Vi debatterar i dag en proposition som rör själva kärnan i vår demokrati – våra grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar om frågor som definierar relationen mellan individ och stat, om vilka befogenheter staten ska ha och om vilka gränser som aldrig får överskridas.

Propositionen bygger på delar av 2023 års fri- och rättighetskommitté. Vi välkomnar att regeringen nu går vidare med flera viktiga förslag. Men det är också tydligt att vissa delar väger tyngre än andra, inte minst de som rör statens möjlighet att ingripa mot enskilda. Just därför är det avgörande att detta arbete görs med största noggrannhet. När vi ändrar i grundlagen måste varje steg präglas av rättssäkerhet, proportionalitet och respekt för våra internationella åtaganden.

Fru talman! Förslaget om att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall är ett av de mest ingripande som kan riktas mot en enskild individ. Det handlar ytterst om att staten omprövar en persons tillhörighet till ett land. Därför är det helt avgörande att den kommande lagstiftningen fullt ut respekterar internationella konventioner, såsom Europakonventionen, medborgarskapskonventionen och de konventioner som reglerar statslöshet. Vi accepterar inte att människor görs statslösa, i strid med dessa åtaganden.

När barn berörs måste barnets bästa vara en styrande princip, oavsett på vilken grund ett ärende prövas.

Här kommer den vanliga lagens konkreta utformning att vara helt avgörande. Det räcker inte att öppna upp i grundlagen. Det måste också träffa rätt i tillämpningen.

När det gäller föreningsfriheten kan vi konstatera att vi delar uppfattningen att samhället behöver kraftfulla verktyg mot organiserad brottslighet – men ju kraftfullare verktyg, desto högre krav på precision. Lagstiftningen måste vara tydlig, förutsägbar och rättssäker. Det måste klart framgå vilka sammanslutningar som omfattas och på vilka grunder. Definitionen av organiserad brottslighet kan inte vara vag eller öppen för tolkning. Är den det riskerar vi att antingen missa målet eller att träffa fel. Ändamålsglidning måste till varje pris undvikas.

Låt mig vara helt tydlig i en avgörande fråga: Fackföreningar eller andra civilsamhällesorganisationer ska aldrig, inte under några omständigheter, kunna omfattas av den här lagstiftningen.

Detta är en grundläggande del av vår demokrati och av den svenska modellen. Men vi ser också brister i hur förslaget är utformat. Vi hade gärna sett att regeringen också hade tagit tag i frågan om att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. Det finns dessutom skäl att ifrågasätta om den konstruktion som diskuteras i tillräcklig grad kommer att träffa exempelvis de så kallade aktivklubbarna.

Fru talman! Jag vill också beröra frågan om aborträtten. Att stärka skyddet för aborträtten i grundlagen är ett viktigt och principiellt betydelsefullt steg. Det markerar tydligt att denna rättighet är en del av våra mest grundläggande friheter. Samtidigt måste vi konstatera att det i Sverige redan finns ett starkt skydd för aborträtten i praktiken. Den avgörande frågan framåt handlar därför om att säkerställa att rätten också är reellt tillgänglig – i hela landet. Det kräver en fungerande och jämlik sjukvård.

Vi vill också vara tydliga i två centrala avseenden: Det ska inte införas någon samvetsfrihet för vårdpersonal, och tidsgränsen för abort ska inte sänkas.

Fru talman! Denna proposition rör fundamentala frågor om makt, rättigheter och statens gränser. Det handlar också, mer konkret, om att ge samhället vassare verktyg mot den systemhotande brottslighet som sedan länge har plågat vårt land. Vi socialdemokrater ställer oss därför bakom dessa förändringar. Men vårt stöd förutsätter att det fortsatta lagstiftningsarbetet lever upp till högt ställda krav på rättssäkerhet, tydlighet och respekt för våra grundläggande fri- och rättigheter.

Det som krävs är både handlingskraft och eftertanke. Det är så vi stärker vår demokrati, och det är så vi säkerställer att de beslut vi fattar i dag också står sig i morgon.

Herr talman! Vi lever i en tid av snabbt försämrat säkerhetsläge. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina pågår med oförminskad brutalitet. Det europeiska säkerhetssystemet, som byggdes upp efter kalla kriget, är allvarligt skadat. Samtidigt ser vi hur den globala maktbalansen förskjuts och hur stormaktsrivalitet återigen präglar internationell politik.

Även i vårt närområde ökar spänningarna. Amerikanska uttalanden och anspråk kopplade till Grönland och Arktis visar hur strategiska intressen allt tydligare kopplas till territorium, resurser och militär närvaro. Det är en utveckling som påverkar hela det nordatlantiska området och därmed också Sveriges säkerhet.

I en sådan tid prövas inte bara vår militära beredskap utan även våra demokratiska institutioner. När omvärlden blir osäkrare måste den konstitutionella ordningen fungera med precision, tydlighet och ansvar. Regeringsmakten måste utövas korrekt, rättssäkert och i nära samspel med riksdagen. Det är mot den bakgrunden som konstitutionsutskottets arbete blir särskilt viktigt.

Riksdagen bär det yttersta ansvaret för att granska regeringen, och regeringen vilar på riksdagens förtroende. När mycket står på spel får det inte råda några oklarheter om hur makt utövas i Sverige. Det är också mot den bakgrunden vi i dag behandlar konstitutionsutskottets höstgranskning. Denna granskning handlar dock inte om världspolitik utan om hur regeringsmakten i Sverige utövas och hur riksdagen fullgör sitt ansvar att granska den.

Konstitutionsutskottets arbete är sällan uppseendeväckande till formen, men det är grundläggande till sitt innehåll. Det handlar om hur regeringsmakten utövas i praktiken och om ordning, ansvar och förutsägbarhet i den dagliga styrningen av landet. I just dessa frågor avgörs det hur väl vårt konstitutionella system fungerar.

Herr talman! Konstitutionsutskottets uppgift är att värna formen för hur regeringsmakten utövas. Den handlar om hur beslut fattas, hur ärenden bereds och hur ansvar faktiskt tas. Minst en gång om året redovisar utskottet de iakttagelser som är värda riksdagens uppmärksamhet. Det är denna samlade bild av regeringens arbete som vi nu presenterar.

Årets höstgranskning rör inte politiska sakfrågor utan själva maskineriet i statsförvaltningen. Det kan uppfattas som tekniskt, men det är just i dessa processer som rättssäkerhet och förtroende prövas i praktiken. Utskottet har följt utvecklingen inom Regeringskansliet när det gäller både omfattning och organisation.

Regeringskansliet måste kunna möta samtidens krav men samtidigt präglas av tydlighet och ansvarstagande. När organisationen förändras är det avgörande att rollerna i Statsrådsberedningen, departementen och myndigheterna inte flyter samman. Samordning kan vara nödvändigt, men det får inte ske på bekostnad av en klar ansvarsfördelning.

Vi har även granskat regeringens beslutsformer. Författningar behöver kungöras i god tid innan de träder i kraft, och beslutsfattandet måste följa fastställda ordningar. Att statsråd som undertecknat beslut också har deltagit i sammanträdena är en grundläggande förutsättning men samtidigt något som i denna granskning har visat sig kräva ständig uppmärksamhet. I granskningen av förvaltningsärenden har utskottet sett exempel på att frågor som borde ha hanterats tidigt i processen ibland har dröjt. Det gäller exempelvis beslut om inhibition och anstånd. Regeringsärenden ska handläggas effektivt och framåtsyftande utan att rättssäkerheten åsidosätts.

Utskottet har också gått igenom hur regeringen hanterar framställningar från Justitieombudsmannen. Dessa är viktiga verktyg för att identifiera brister i lagstiftning och tillämpning. Vi har noterat att vissa ärenden blivit liggande under lång tid utan beslut. Det riskerar att urholka systemets trovärdighet.

Vidare har vi granskat hur funktionerna för säkerhet och krishantering inom Regeringskansliet utvecklats. Regeringen har stor frihet att organisera sitt arbete, men organisatoriska förändringar måste vara genomtänkta, följas upp och dokumenteras. Tydliga processer och fungerande informationsflöden är avgörande, särskilt i ett mer osäkert omvärldsläge.

Lagstiftningsarbetet har varit ett annat viktigt område för granskningen. Utskottet understryker remissförfarandets betydelse och Lagrådets centrala roll för kvalitet och rättssäkerhet. Vi noterar att regeringen i huvudsak beaktar Lagrådets synpunkter men också att antalet lagförslag som möter allvarlig kritik har ökat senare år. När regeringen väljer att inte följa Lagrådet måste skälen redovisas tydligt och öppet.

Utskottet har även granskat styrningen av statens affärsverk. Här kvarstår problem med överblick och tydlighet i regelverken. Skillnader i styrning måste vara medvetna och motiverade. Den ekonomiska uppföljningen behöver vara strukturerad och transparent.

Avslutningsvis har utskottet granskat regeringens kontakter med Utrikesnämnden. Vi konstaterar att ett försämrat omvärldsläge har lett till tätare kontakter och kortare framförhållning. Denna utveckling är förenlig med Utrikesnämndens konstitutionella roll och speglar de krav som den internationella situationen ställer.

Herr talman! Konstitutionsutskottets granskning är inte högljudd. Den är metodisk och saklig. Men just därför är den viktig. I en tid av snabb förändring och ökad osäkerhet bidrar detta arbete till stabilitet, ansvar och tillit.

Med detta överlämnar jag konstitutionsutskottets årliga höstgranskning till riksdagen.

Herr talman! Varje budgetproposition och varje budgetmotion ska ses som en helhet, och ramarna beslutas genom ett enda klubbslag. Därför kommer vi socialdemokrater inte att delta i beslutet, utan vi lämnar i stället ett särskilt yttrande i de delar som berör detta utgiftsområde.

Jag börjar dock med helheten. Tidöregeringen har nu lagt fram sin fjärde och sista budget för denna mandatperiod. Fyra gånger har man haft möjligheten att lägga fram en ekonomisk politik för att lösa utmaningar och rusta Sverige starkt för framtiden, och fyra gånger har man misslyckats.

Resultatet efter tre år och tre budgetar med Kristersson och Åkesson är 100 000 fler arbetslösa, familjer som varje månad kämpar med att få ekonomin att gå ihop och en tillväxt i EU:s bottenliga. Gängvåldet fortsätter, sprängningarna ökar och kriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna. Väntetiderna i vården är oacceptabelt långa, och klassrummen i skolorna är överfulla samtidigt som skattepengar försvinner till riskkapitalbolag i stället för att gå till elever och patienter.

Avskedsbudgeten – den fjärde – fortsätter på samma tema. Trots att den är rekordstor innehåller den inga strukturella reformer för att få igång tillväxten och minska arbetslösheten. Den blundar för behoven i välfärden och saknar tillräckliga åtgärder för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Facit är ett försvagat och splittrat land.

Vi socialdemokrater vill något annat. Vi vill vända Sveriges negativa utveckling. I vårt budgetförslag prioriterar vi därför långsiktiga investeringar för att stärka vanligt folks ekonomi, få fler i jobb och öka tillväxten. Vi storsatsar på sjukvården och skolan, och vi möter en åldrande befolkning med stärkt äldreomsorg.

Vi föreslår kraftfulla åtgärder för att stoppa våldet och bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Vi föreslår en rättvis skattesänkning och säger nej till skattebonusar till dem som tjänar allra mest. Vi stöttar de familjer och pensionärer som har det allra tuffast. Vi säger med andra ord nej till dyrare mediciner, sänkt bostadsbidrag och ett urholkat barnbidrag, och vi säger nej till en välfärd som pressas till bristningsgränsen.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att politik är att prioritera och att Sverigedemokraterna och regeringen genom hela mandatperioden har prioriterat sänkta skatter och att ge mest till dem som redan har mycket. Socialdemokraterna har lika konsekvent prioriterat människors vardagsekonomi, jobb, tillväxt, välfärd och trygghet.

Herr talman! Utgiftsområde 1 Rikets styrelse, som vi debatterar här i dag, är en del av helheten. Det är ingen stor del, ska sägas, men den är likväl viktig. I detta utgiftsområde behandlas själva grunden för vår demokrati och vårt statsskick.

Vi socialdemokrater har sedan vårt parti bildades stått upp för de demokratiska värderingarna och allas rätt att delta i demokratin. Utvecklingen mot mer demokrati både i Sverige och globalt verkade länge självklar, men på senare år har vi sett hur det runt om i världen har skett en tillbakagång. Allt fler människor lever under auktoritära styren, och den regelbaserade världsordningen är hotad.

Inte heller Europa, vårt närområde, är förskonat. Vi ser att rättsstatsprincipen försvagas, att kritiska röster tystas och att mediernas oberoende inskränks. Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Magarörelsens framfart i USA är tydliga och förskräckande exempel.

Också här i Sverige finns oroande tendenser, såsom ett sjunkande valdeltagande och att hot och hat i sociala medier, i syfte att skrämma och tysta meningsmotståndare och medier, har blivit vardagsmat. För att ta några aktuella exempel ser vi nu en framväxt av så kallade aktivklubbar med syfte att bygga upp våldskapital. Nazister marscherade i Stockholm förra helgen, och man planerar för en ny marsch i Stockholmsförorten Salem nu på lördag.

Sammantaget är det en oroande utveckling som gör att fler väljer att inte delta i samhällsdebatten eller engagera sig politiskt. Det försvagar vår demokrati. Det är därför nödvändigt att motverka och bekämpa denna utveckling på varje relevant politikområde. Våldsbejakande extremism hör inte hemma i en demokrati, oavsett om det handlar om religiös, högerorienterad eller vänsterorienterad sådan.

Herr talman! I vårt särskilda yttrande tar vi upp våra förslag till anslagsförändringar i förhållande till SD-regeringens budget på detta utgiftsområde. Kortfattat innebär det att vi vill öka anslaget till allmänna val och demokrati med 40 miljoner, varav 30 miljoner går till säkerhetshöjande åtgärder för organisationer inom det civila samhället och 10 miljoner går till hågkomstresor.

Vi föreslår att Institutet för mänskliga rättigheter tillförs ytterligare 20 miljoner kronor och att anslaget till åtgärder för nationella minoriteter – ett anslag som länge har fått stå tillbaka – ökas med 41 miljoner kronor. Av dessa vigs 31 miljoner åt att upprätthålla verksamheten i de språkcentrum för minoritets- och urfolksspråk som regeringen har skurit ned på, och resterande 10 miljoner går till ökade grundanslag till minoritetspolitiken.

Vi föreslår vidare att anslagen till mediestödet ökar med 50 miljoner jämfört med regeringens förslag, eftersom vi motsätter oss den neddragning som återfinns i Sverigedemokraternas och regeringens budget. I en tid av desinformation och fake news menar vi att mediestödet är viktigare än någonsin.

Avslutningsvis föreslår vi en minskning av anslaget till Regeringskansliet med 600 miljoner kronor då kostnadsökningen under mandatperioden – 2,3 miljarder, vilket motsvarar hisnande 30 procent – inte har kunnat motiveras på ett trovärdigt sätt av regeringen.