Peter Kullgren

Fru talman! Det är viktigt med en bra dialog med organisationerna när jakttiderna sätts. Jag delar uppfattningen att jakttiderna måste ha hög legitimitet bland landets jägare. Jag tror inte att lösningen är att politisera Naturvårdsverkets arbete mer. Lösningen är i stället att myndigheten har ett brett kunskapsunderlag, lyssnar på remissinstanserna och fattar välgrundade beslut eller lägger fram förslag som har potential att hålla över tid.

Jägarnas förtroende för viltförvaltningen är helt avgörande. Därför bör beslut vara välmotiverade, förutsägbara och långsiktiga.

Som jag sa inledningsvis: Nuvarande jakttider gäller till dess att något annat har beslutats, och det är regeringen som fattar beslut när det gäller nya jakttider.

Jag får väl säga detsamma till Isak From som han sa till mig: Lagom lycka till! Vi ses säkert i många sammanhang under de kommande veckorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Den här interpellationen handlar om jakttider, så jag håller mig till det.

Isak From vet vad vi, och jag, har kommunicerat tidigare. Ambitionen är att tillsätta en ny – motsvarande – renmarksutredning före valet. Den ambitionen kvarstår; jag hoppas att vi ska kunna göra det.

Det är viktigt att komma ihåg att jakttider inte beslutas politiskt dag för dag, utan det finns vissa ledtider så att det hinner sätta sig. Jag tycker att vi har en bra ordning med jakttidsprocesserna. Vi har en ordnad form.

Nu är vi precis i beredningsläge. Det slutgiltiga förslaget från Naturvårdsverket, med alla synpunkter, kom ganska tätt inpå sommaren. Självklart har vi gått igenom synpunkterna. Med tanke på att ledamoten refererade till olika debatter utanför den här kammaren borde han ha sett vad de flesta partier säger och tycker om exempelvis jakten på älgkalv, som har diskuterats mycket. Här finns bred enighet och samsyn. Det har i alla fall lyfts fram många farhågor kring den biten.

Från regeringens sida har vi med oss alla synpunkter från naturintressen, jaktintressen, skogsägarintressen och lantbrukarintressen i arbetet för att kunna fatta ett så välgrundat beslut som möjligt som så många som möjligt kan stå bakom.

Vi skulle jättegärna se en fennoskandisk vargförvaltning. Vi betraktar stammen i Sverige, Norge och Finland som en enda stam. Vi har också gett myndigheterna i uppdrag att titta på om det är möjligt – de har fått i uppdrag att inleda den typen av dialoger.

Självklart har jag nämnt detta. Norge har bytt ut de ministrar som har ansvar för mina frågor ganska många gånger, så jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har tagit upp den här frågan med den senaste ministern. Jag vet dock med säkerhet att jag gjorde det med tidigare ministrar. Samma sak gäller för den finska sidan. Det finns ett intresse, men de inledande diskussionerna i en sådan här fråga behöver ske på teknisk nivå – på tjänstemannanivå.

Norge är ju inte ett EU-land, vilket gör att det blir en särskild diskussion. Det är en aspekt som vi behöver ta hänsyn till, men vargen struntar ju i om Norge är med i EU eller inte. Den norska vargen anser sig tillhöra samma stam som den svenska.

Målsättningen är att vi ska få till detta och att vi ska kunna ha ett MVP på 100 som nivå i Sverige.

Herr talman! Regeringens arbete med jakt har måhända dragit på sig kritik i vissa delar. Den inställda vargjakten är en fråga som har diskuterats flitigt, men om vi kan beskyllas för det eller inte låter jag vara osagt. Det var ju en domstol som stoppade vargjakten, inte regeringen.

Däremot har vi i regeringen gjort så mycket vi kan för att Sverige ska kunna ha en vargjakt och en mindre stam. Uppenbarligen behöver vi göra ännu mer, och det är vi i färd med. De förvaltningsåtgärder som är planerade och som Naturvårdsverket har sagt behövs håller på att komma på plats i detta nu.

Jag värnar om en kunskapsbaserad och lokalt förankrad viltförvaltning där de som berörs självklart ska ges möjlighet till inflytande. Regeringens och min utgångspunkt är att den operativa viltförvaltningen ska vara och förbli decentraliserad.

Jag tror att det är viktigt att påminna om hur det gick till när man tog fram jakttider förr i tiden. Då fanns det i Svenska Jägareförbundets regi en jakttidsberedning med företrädare för jägare och naturvårdsintressen. Beredningen lämnade ett förslag till Naturvårdsverket om ändrade jakttider, och efter ett remissförfarande lämnade verket över ett förslag till regeringen.

Den hanteringen av jakttiderna lades ned år 2000, på Jägareförbundets eget initiativ. Eftersom det är regeringen som fattar beslut om jakttider – och det är också svaret på frågan huruvida detta behöver beredas med fler partier eller inte, det vill säga att det är regeringen som beslutar och inte riksdagen eller andra partier – fick regeringen därefter årligen ett antal enskilda ärenden med yrkanden om ändringar gällande jakttider. Därför har vi den här tingens ordning, och på initiativ och uppdrag av tidigare regeringar fick Naturvårdsverket uppdraget.

Man kan naturligtvis alltid skruva i alla modeller. När förslag kommer blir det förstås alltid diskussion, och även tidigare regeringar har ändrat i förslag som har kommit från verket.

Min ambition är att vi ska få det här på plats så snart som möjligt så att det inte ska finnas några osäkerheter, men oavsett om vi fattar beslut nu före valet – vilket jag verkligen hoppas att vi ska kunna göra – kommer de inte att träda i kraft omedelbart. De kommer i stället att gälla nästa jaktår. Eventuella oroliga svamp- och bärplockare, som jag tror att ledamoten pratade om, kan alltså med trygghet veta att nuvarande jakttider kommer att gälla fram till juni, då nästa jaktår börjar.

Det system som Naturvårdsverket presenterade är alltså grunden för den jakttidsprocess vi har, och grundläggande här är att förvaltningen ska vara adaptiv men också transparent och tydlig. Nu har vi ju ett system där jakttiderna ses över med viss periodicitet. Det är helt enkelt ett system med mer ordning än det som gällde innan detta infördes.

Herr talman! Isak From har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att förlänga nuvarande jakttider eller göra något annat för att upprätthålla förtroendet för jakttiderna.

Inledningsvis vill jag förtydliga att nuvarande jakttider gäller till dess att något annat har beslutats.

Naturvårdsverket påbörjade arbetet med översynen av jakttiderna 2024 och har inför arbetet med översynen tagit fram riktlinjer för utformning av jakttider. Riktlinjerna handlar bland annat om biologiska ramar, såsom en arts parnings- och uppfödningsperiod. De innefattar även legala ramar, däribland EU-direktiv och internationella överenskommelser som Sverige förbundit sig till.

För arbetet har Naturvårdsverket en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Skogsstyrelsen, Birdlife Sverige, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Svenska Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen. Naturvårdsverket remitterade ett preliminärt förslag mellan den 15 december 2025 och den 16 februari i år.

Regeringen fick Naturvårdsverkets slutliga förslag den 12 juni 2026, och det förslaget bereds nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Tack till alla deltagare i den här debatten för bra diskussioner!

Sverige står inför ett vägval vad gäller jordbruks- och skogspolitiken. Endera fortsätter vi på den inslagna vägen som leder till bättre lönsamhet, mindre regelkrångel och mer framtidstro i svenskt jordbruk och svensk skogsproduktion eller väljer vi en väg med mer regler, sämre lönsamhet och mer krav på våra bönder, vilket ofrånkomligen kommer att leda till minskad livsmedelsproduktion.

Det finns mycket att vara stolt över kring det svenska jordbruket, som har nämnts i den här debatten. Framtidstron är större än på länge. Det ser vi inte minst genom de investeringar som nu är aviserade. Arla gör sin största investering någonsin i bolagets historia i Sverige. Lantmännen utvecklar vegetabiliska proteinfabriker med mera i Sverige. Pågen bygger nya bagerier, och Scan ska investera i slakterier i norr. Det finns framtidstro och bra driv i svensk livsmedelsproduktion. Låt den vägen fortsätta! Tack för debatten!

(Applåder)

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Fru talman! Centerpartiets jord- och skogsbrukspolitik liknar Kristdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Liberalernas betydligt mer än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik på området.

Det här är viktigt i sak, för vad blir kontentan av en ny regering? Vad kommer ni att få kompromissa med?

En sak är säker: Sitter man i regering måste man vara överens. Hur ska ni bli överens om skogsbrukspolitiken med Miljöpartiet och om köttkonsumtionen i Sverige med Vänsterpartiet? Hur ska äganderättsfrågorna lösas ut med Socialdemokraterna vid rodret?

Det är ingen icke-fråga. Det är bara retorik att hävda att det här inte handlar om sak, för det är just vad det gör. Vilken sakpolitik blir faktiska beslut om man lägger sin röst på Centerpartiet? Det är en relevant fråga.

Fru talman! Allra först får Helena Lindahl titta på vad jag sa kring CAP och så vidare. Sedan får hon värdera om det var en fultolkning av det hon sa i talarstolen eller inte.

Nu är det så att Centerpartiet har valt sida, och det är en sida med förslag som en ny avgift på avverkning, mer skog ur produktion och höjd skatt på jordbruksdiesel. Nästa år ska också en slutversion lämnas in av naturrestaureringsplanen, detta som en följd av en EU-lag som alla Centerpartiets kamrater gillar och som fel hanterad kommer att ta folks mark ur produktion och kosta skattebetalarna många, många miljarder.

Min fråga är ganska enkel: Varför gör ni så här? När det redan blåser kring våra bönder, varför öppnar man porten på vid gavel för miljöpartistisk full storm?

Fru talman! Här blottas någonstans okunskapen och anledningen till att Vänsterpartiets politik inte går ihop. Vi ligger redan i häradet 70–75 procents självförsörjning i fråga om kött. En minskning med 25 procent skulle betyda att 100 procent av det vi konsumerar skulle vara svenskt. Det är nog lite utopiskt att tro det. Vi kommer ofrånkomligen att komma till läget då vi också minskar produktionen.

Ska man öka andelen ekologiskt så extremt mycket borde linjen vara, om man har en seriös politik, att man ska öka den inhemska animalieproduktionen för att kunna möta det behov man har. Där går alltså inte er politik ihop.

Ni vill också avveckla EU:s stöd till storskalig animalieproduktion. Då vill jag fråga er: Vad definierar Vänsterpartiet som storskalig animalieproduktion?

Fru talman! Vänsterpartiet vill kraftigt öka andelen ekologiskt jordbruk. Ni vill att minst 30 procent av jordbruksarealen ska vara ekologisk. Minst 60 procent av den offentliga konsumtionen ska vara ekologisk, och stöden till den ekologiska produktionen ska öka kraftigt.

Ni säger också att vi ska minska konsumtionen och därmed produktionen av kött med minst 25 procent till 2030.

Alla som kan sitt jordbruk vet att den ekologiska produktionen är enormt avhängig av att det finns djur, eftersom det är den gödseln man använder för att få upp grödorna. För det första skulle jag vilja höra hur Vänsterpartiet resonerar kring kopplingen mellan djur och ekologisk produktion. För det andra undrar jag: Hur ska Vänsterpartiet minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till år 2030?