Helena Lindahl

Sverige inrättar en ny myndighet för att stärka den svenska underrättelseverksamheten. Riksdagen sa ja lagändringarna som behöver göras för att Sveriges utrikes underrättelsetjänst, Und, ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2027.

Riksdagen godkänner en ny lag som handlar om behandlingen av personuppgifter vid Und. Behandlingen av personuppgifter vid Und ska säkerställa att myndigheten kan behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och samtidigt skydda fysiska personers grundläggande rättigheter i samband med en sådan behandling.

Riksdagen godkänner också regeringens övriga förslag till lagändringar som krävs för att inrätta myndigheten.

I likhet med vad som i dag gäller för bland annat Försvarsmakten delar riksdagen regeringens bedömning om att det bör införas en möjlighet för Und att kunna medge direktåtkomst för utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst. Direktåtkomst är ett sätt att ta del av personuppgifter. Den som har direktåtkomst till någon annans register eller databas kan på egen hand söka efter uppgifter.

Lagförslagen börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Ledamoten säger att Miljöpartiet prioriterar lönsamhet för skogsägare. Ändå vill ni tvinga skogsägarna att välja en socialistisk modell med bonus malus i skogen, Rebecka Le Moine. Skogsägarna ska alltså inte själva få välja hur de ska bruka sin skog. Jag måste säga att det är det värsta jag har hört. Det innebär ju att ni i Miljöpartiet tycker att ni är bättre än skogsägarna själva på att besluta om deras skog. Så kan vi ju inte ha det.

Den som vill plockhugga kan göra det redan i dag; det är ingen som förbjuder det. Men det passar inte överallt. Dessutom tycker jag inte att man ska se ned på svensk export. Den skapar enormt många arbetstillfällen inte minst på landsbygden, där jag och många andra bor och lever – och vill fortsätta leva. Skulle vi bara plockhugga och tvinga in skogsägarna i er socialistiska modell kan jag lova att byar som Bygdsiljum och andra inte skulle överleva, och då vet inte jag vad vitsen är med Miljöpartiets politik.

Jag tycker att det är bättre att ni säger som det är, nämligen att ni vill prioritera nyckelbiotoper framför skogsägare och lägga en våt filt över det svenska skogsbruket. Det är nämligen det jag hör i det ni säger.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa ett par frågor till ledamoten. Är svenskt skogsbruk oviktigt? Tror Miljöpartiet att bonus malus i skogen kommer att främja svensk export och våra 330 000 skogsägare?

Dessutom undrar jag varför ledamoten fortsätter att hålla fast vid att alla naturskogar kommer att försvinna inom 25 år. Vi hade just ett replikskifte där jag bland annat talade om att 1,2 miljoner hektar fjällskog är avsatt, och det är naturskog. Jag kan förstå att det ligger i Miljöpartiets intresse att skydda mer skog på bekostnad av skogsägare och svensk skogsindustri, men jag undrar varför ni inte håller er till sanningen, Rebecka Le Moine. Det blir nämligen inte ärligt att säga att all naturskog försvinner inom 25 år när så mycket naturskog redan är avsatt.

Hur kan detta komma sig? Är det inte bättre om ni är ärliga och säger som det är?

Herr talman! Det var många frågor, som jag inte kommer att kunna besvara på två minuter. Men jag ska försöka göra mitt bästa.

Så här ser det ju ut inom alla branscher. Saker och ting effektiviseras genom årtiondena, och det kommer ny teknik. Men det skapar också nya jobb.

Jag tänker just nu på skogens klimatnytta. Vi behöver till exempel skapa mer produktion av biodrivmedel i Sverige, och det är klart att det är klokt att skapa den där skogen finns. Då kan det också bidra till fler arbetstillfällen.

Kort- och långlivade produkter är också bättre för klimatet än att använda fossila produkter som bas. Det tror jag att ledamoten håller med om.

Sedan är det ju så att om det är fler som tävlar om skogen kommer också priserna på skogen att öka. Då lär den som är skogsägare också få bättre betalt. Jag måste säga att jag inte har hört talas om någon skogsägare som är missnöjd, men vi kanske träffar olika personer. Jag säger inte att det är fel; jag säger bara att jag inte har hört det tidigare.

Däri ligger väl egentligen Centerpartiets önskemål: att vi ska bli mer självförsörjande, inte bara på mat utan också på konstgödsel och på biodiesel – sådant som vi faktiskt redan i dag kan skapa i Sverige med skogens hjälp genom att ta till vara till exempel biokoldioxid genom en katalytisk process och så vidare.

Det är också så att både skogsindustrier och skogsägare behöver ha långsiktiga, säkra spelregler. Då kan man inte ha osäkerhet om huruvida staten ska lägga en våt filt över stora delar av skogsägares marker så att de får dra de fallen till domstol för att kunna få betalt. Som min kollega sa: Så kan vi inte ha det i en rättsstat.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket för frågan, Rebecka Le Moine! Jag kommer också med en dåres envishet att upprepa att skogsnäringen är viktig för Sverige och för landsbygden. Jag har själv bott i en av alla dessa byar där sågen betydde allt och fortfarande gör det. Den skapar jobb åt flera hundra personer både i Bygdsiljums by och i omgivande byar. Jag vet inte vad som skulle hända med dem och andra byar och med alla investeringar i infrastruktur runt omkring om inte skogsbruket fanns.

Ibland blir jag ledsen när jag tycker att det polariseras för mycket kring skogen och sägs att den bara huggs ned och används till papper. Det är ju inte sant, och det tragiska är att man inte ens får möjlighet att kommentera det i medierna.

Det snurrar till exempel runt något från Ekot om att om 25 år är alla naturskogar borta. Jag tror att det var ett av Miljöpartiets språkrör som sa det i någon av kvällsnyhetskanalerna. Men då säger man inte hela sanningen utan pratar egentligen bara om skogen nedanför fjällgränsen. Jag tycker att man ska säga det, för det finns ju redan väldigt mycket skyddad skog. Om jag inte missminner mig är 1,2 miljoner hektar fjällskog skyddad. Där finns det enormt höga naturvärden. Varför tar Miljöpartiet inte upp det?

Jag hinner inte svara på frågan om vad vi i Centerpartiet drömmer om och hur vi ska öka inkomsten för skogsägare, men jag kanske får chansen i mitt andra inlägg.

Herr talman! Tack så hemskt mycket igen, Elin Nilsson! Jag blev nästan stum och dessutom rörd.

Det är någonting särskilt att börja i riksdagen. Ni kommer säkert alla ihåg er första dag här, hur man nöp sig armen och var livrädd att någon skulle slänga upp dörren och fråga om man kunde något och så skulle man krackelera och visa att man inte kunde det. Nu är snart den sista dagen inne – det är i alla fall vår sista debatt i dag – och då kanske man känner på ett annat sätt. Men man kommer ju ihåg båda.

Det här är min fjärde mandatperiod. Jag måste säga att det har varit en fantastisk ynnest att få vara riksdagsledamot, att få bära folks förtroende och hopp och att få dela dagarna med fantastiska tjänstemän, politiker och alla er i miljö- och jordbruksutskottet. Även om vi ibland har hårda debatter och kanske inte alltid tycker lika tycker jag väldigt mycket om er som personer. En del av er har också blivit mina vänner. Jag kommer att fortsätta att ha nära kontakt med er.

Jag är så glad över att jag har fått lära känna Elin Nilsson. Vi delar väldigt mycket, inte minst kärleken till skogen och till landsbygden. Jag vill framföra ett varmt och innerligt tack, från hjärtat!

(Applåder)

Herr talman! Det känns nästan som om det var jag som stod där Elin Nilsson står och ställde frågor till Elin Nilsson. För mig kändes det som att jag stod utanför en bubbla och tittade in. Jag tänkte: Vad säger hon? Det där brukar ju jag säga.

Jag håller med om att vi inte ska hälla skattepengar över avsättningar. I Grundlagskommittén driver Centerpartiet att det ska vara proportionerligt, det vill säga att staten måste rätta mun efter plånbok. Så ska det vara. Man ska skydda det som är mest skyddsvärt. Det är också något som Centerpartiets medlemmar tycker är bra och som vi också fattar beslut om på stämmor.

Jag antar att ledamoten har läst något annat, men då säger jag: Man ska inte tro på allt man läser! Det sa mamma till mig när jag var liten och läste skvallertidningar.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen, och jag yrkar även bifall till reservation 6.

Herr talman! Skogen är viktig för Sverige. Den betyder mycket för jobben, företagandet, klimatomställningen och hela landsbygden.

För många skogsägare är skogen också något mycket personligt. Det är mark som har gått i arv i generationer. Det är skog som man själv har planterat, röjt och gallrat och som man hoppas kunna lämna vidare i gott skick. Därför är skogspolitik viktigt. Det handlar inte bara om regler och paragrafer, utan det handlar om vilka förutsättningar människor ska ha för att bruka och utveckla sin mark.

Jag kan inte låta bli att kommentera några saker som har sagts i dag. Det har varit lite diskussioner om norra Sverige och att det skulle vara synd om folk om man avverkar skog runt knuten eftersom det blir tråkigt för dem som bor där.

För oss som bor och lever på landsbygden i norra Sverige, säkert också på andra ställen, är skogsbruk livet. Det är det som gör att våra byar och samhällen många gånger över huvud taget existerar, att vi har jobb att gå till, att huspriserna är någorlunda höga och att boende i omgivande byar kan arbeta i byn där skogsbruket finns. Skogsbruket kan vara orsaken till att vägen byggs. Den skulle kanske aldrig byggas om det inte var så att skogstransporter gick på den vägen.

För mig är skogsavverkning och skogsbruk liv på landsbygden. Vi är inte så bortskämda med jobb. Det finns inte några stora arbetsmarknader i närheten. Det är tråkigt att den delen inte förs fram.

Jag skulle vilja påpeka en annan sak. Det är märkligt att en del av oss i salen pratar om biologisk mångfald men nämner ingenting om klimat. Skogen är inte bara en kolsänka där den står, utan den betyder jättemycket för att byta ut produkter som i dag kommer från fossila bränslen. Det om något är viktigt att ta upp.

Sedan var det frågan om naturskogar. Jag bor nära fjälltrakterna i Norrlands inland, och jag kan säga att över 1 miljon hektar fjällskog är avsatt som naturskog. Det är också naturskog.

När jag hör företrädare för exempelvis Miljöpartiet stå i tv och säga att naturskogarna kommer att vara borta inom 25 år tycker jag att de töjer på sanningen.

Herr talman! Regeringens proposition innehåller flera förslag som syftar till att förenkla för Sveriges skogsägare, vilket är väldigt positivt. En hel del går i rätt riktning, och vi välkomnar förslagen som stärker äganderätten och minskar onödigt krångel.

Men jag och Centerpartiet hade nog hoppats på att propositionen skulle vara något mer omfattande och innehålla fler av alla de kloka förslag utredaren Göran Örlander tog fram. Problemet är inte det som står i propositionen, herr talman, utan det som saknas.

Skogsutredningen hade i uppdrag att ta fram reformer som stärker äganderätten och samtidigt skapar bättre förutsättningar för ett aktivt och hållbart skogsbruk. Utredaren gjorde ett omfattande arbete och lade som sagt fram många viktiga förslag. Regeringen har i dagsläget gått vidare med en mindre del, och det är väl det min kritik gäller.

Något jag vill betona är skogens klimatnytta, och utredaren skrev en hel del om detta. I dag talar vi ofta om klimatnytta som hur mycket kol som lagras i stående skog. Det är förstås viktigt, men det är inte hela bilden. Låt mig ta ett exempel. Om ett träd står i skogen binder det kol, vilket är bra. Men om trädet avverkas och används för att bygga hus i trä i stället för i betong kan utsläpp från byggande minska, om restprodukterna används till biodrivmedel kan de ersätta fossil diesel och om träfiber används i förpackningar eller textilier kan de ersätta plast och andra fossilbaserade material. Det är också klimatnytta.

Utredaren föreslog också att Sverige borde utveckla ett bredare sätt att mäta skogens klimatnytta. I dag tittar vi främst på hur mycket kol som lagras i den stående skogen, och utredaren menar att detta mått är för snävt och inte fångar hela skogens bidrag till klimatomställningen. Uppsidan med ett bredare mått är att vi får ett bättre beslutsunderlag och kan fatta mer välgrundade beslut om hur skogen bäst bidrar till klimatet både som kolsänka och som förnybar råvarukälla, och då till mer än bara papper. Det förslaget hade Centerpartiet gärna sett i propositionen.

Jag tror att detta hade varit bra, för i många nyhetsinslag och debatter lyfts det bara fram att skogen ska stå där den står och inte avverkas för att den är den bästa kolsänkan. Men att skogen är så mycket mer och exempelvis kan användas för att ersätta produkter som i dag baseras på fossila råvaror är viktig information som behöver gå ut till allmänheten.

Herr talman! Så till samrådsplikten. Till viss del finns detta med i propositionen, och i grunden delar Centerpartiet regeringens ambition. Färre skogsbruksåtgärder ska kräva samråd, vilket kan minska byråkratin för skogsägarna. Det är bra. Men här finns ett problem: Vi vet ännu inte vilka åtgärder som i framtiden kommer att kräva samråd. Om samråd bara krävs i ett fåtal tydligt känsliga situationer blir det en verklig förenkling. Men om många vanliga skogsbruksåtgärder fortfarande omfattas blir förändringen betydligt mindre. Här finns viss kritik, för riksdagen förväntas ta ställning till reformen innan det går att bedöma hur stor förenklingen faktiskt blir.

Herr talman! Det kanske viktigaste som saknas i propositionen är ett tydligt paket för att öka skogens tillväxt. Detta är avgörande, inte minst om Sverige ska minska sitt beroende av olja och gas. Fossilbaserade drivmedel, byggmaterial och produkter ska ersättas med förnybara alternativ. Men varifrån ska de förnybara råvarorna komma? Ett viktigt svar är: från den svenska skogen. Men om vi vill använda mer biobaserade material behöver vi också producera mer råvara på ett hållbart sätt.

Då spelar modern skogsskötsel stor roll. Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är regler som avgör hur mycket skog som produceras. Kunskap och investeringar spelar också stor roll. Två skogsägare kan ha liknande mark och liknande förutsättningar. Men om den ena får bättre rådgivning, använder bättre plantor och gallrar vid rätt tidpunkt kan den skogen efter några decennier ge betydligt mer virke av bättre kvalitet. Därför räcker det inte att enbart förenkla regler. Vi behöver också fler insatser som stärker skogsbruket i praktiken.

Här är utredaren tydlig. Det är i första hand skogsägarna och skogsnäringen som står för investeringarna i skogen. Statens roll är inte att själv göra investeringarna utan att skapa villkor som gör det mer attraktivt och möjligt att investera.

Utredaren lyfte bland annat fram att staten kan bidra genom bättre rådgivning, kunskapsöverföring och forskning. Det kan handla om hur framtidens skogar ska klara torka, stormar och skadeangrepp bättre samtidigt som de producerar mer råvara på ett hållbart sätt. Det kan även gälla forskning och satsningar på bättre plantmaterial, förädlat skogsodlingsmaterial och ny teknik som kan öka tillväxten och stärka skogens produktionsförmåga. Det kan också vara bättre stöd till skogsägare när det gäller gallring, föryngring och klimatanpassning.

Det är denna helhet som saknas i propositionen men som jag hoppas ska lyftas fram så småningom.

Herr talman! Avslutningsvis: Skogsbruk är långsiktigt. En skogsägare fattar inte beslut i fyraårscykler, utan många beslut fattas i perspektiv på 30, 50 eller 80 år. Därför behöver skogspolitiken också vara långsiktig och förutsägbar. Propositionen tar steg i rätt riktning, men det behövs lite mer. Vi behöver bli bättre på att mäta skogens klimatnytta, vi behöver tydligare regler och vi behöver bättre förutsättningar för att öka tillväxten på ett hållbart sätt.

Sveriges skogsägare fattar långsiktiga beslut varje dag. Det borde politiken också göra.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition om ersättning när skogsägares brukande inskränks till följd av artskyddet. Detta är mer än välkommet, och många har väntat på det.

I grunden handlar det om en viktig balans mellan att skydda hotade arter och värdefull natur och att samtidigt respektera den enskilda äganderätten. För mig och mitt parti är detta en självklar princip. Om staten begränsar en markägares möjlighet att använda sin mark på ett sätt som kraftigt påverkar verksamheten eller ekonomin ska markägaren också få rimlig ersättning. Därför välkomnar vi som sagt att regeringen nu äntligen lägger fram ett förslag som reglerar rätten till ersättning när artskyddet leder till sådana inskränkningar.

Fru talman! Det här är något som många markägare har väntat länge på. Osäkerheten har varit stor och rättsläget otydligt under många år. Men även om vi välkomnar propositionen finns det delar som behöver förbättras. Jag ska ta upp ett par stycken.

Den första gäller reglerna om återbetalning av ersättning. Regeringen föreslår att staten ska kunna kräva tillbaka ersättning i upp till tio år efter utbetalning om förutsättningarna förändras, till exempel om den skyddade arten försvinner från området. Vi ifrågasätter inte själva principen. Det är självklart rimligt att staten ska kunna agera om grunden för ersättningen inte längre finns kvar. Ingen vill skapa ett system som leder till överkompensation, men en tioårig återkravsperiod skapar en del problem.

Tänk dig att du som markägare får ersättning och planerar din ekonomi och kanske investerar utifrån denna ersättning men lever med osäkerheten att staten när som helst under tio års tid kan kräva tillbaka pengarna. Det är inte rimligt. Ett sådant system riskerar att skapa långvarig ekonomisk otrygghet för den enskilde. Regler kring återkrav måste vara tydliga, förutsägbara och skäliga. Staten ska inte kunna lägga en oproportionerligt tung börda på markägarna som redan har fått sin rådighet begränsad.

Fru talman! Vår andra invändning gäller regeringens hantering av processen. Jag tycker om jag ska vara ärlig att det är lite märkligt att regeringen fortfarande inte kan ge besked om när lagändringarna faktiskt ska träda i kraft. Anledningen är att man först nu, väldigt sent i processen, vill låta EU-kommissionen pröva om förslaget är förenligt med EU:s statsstödsregler. Hos mig väcker det en del frågor.

Rättsosäkerheten för markägare har varit känd länge. Flera remissinstanser varnade dessutom redan tidigt för att statsstödsfrågan skulle kunna bli aktuell. Ändå har det här dragit ut på tiden. Det är svårt att förstå varför detta inte har hanterats tidigare. Konsekvensen blir att skogs- och markägare får fortsätta att vänta och leva i ovisshet.

När människor berörs av statliga beslut som påverkar deras ekonomi, företagande och framtid måste politiken ge tydliga besked. Därför menar vi att regeringen skyndsamt måste slutföra dialogen med EU-kommissionen och återkomma till riksdagen med ett konkret datum för när lagen ska träda i kraft. Sveriges markägare förtjänar bättre än fortsatt osäkerhet.

Fru talman! I slutändan handlar den här frågan om tillit mellan staten och medborgaren. Naturvård och artskydd är viktiga mål, men de får aldrig genomföras på ett sätt som underminerar rättssäkerheten eller försvagar respekten för äganderätten. Ett starkt artskydd och en stark äganderätt måste kunna samexistera. Det kräver tydliga regler, rättvisa ersättningar och politiker som agerar i tid. Det är den balansen vi efterfrågar.

Eftersom jag glömde säga vilken reservation jag ville yrka bifall till gör jag det nu. Vi står naturligtvis bakom propositionen, men jag vill ändå yrka bifall till vår reservation 1.

Fru talman! Kanske jag hade tyckt att frågan var relevant om det vore första gången som ministern ställde den. Men ministern har ju konsekvent svarat på Centerpartiets sakpolitiska frågor med just den retoriken, och det är det jag till slut börjar tycka är oseriöst.

Senaste frågan jag fick handlade om fågeldirektivets översättning. Nu finns det ingen motivtext där, och då är problemet att domstolarna inte kan fatta beslut eftersom de inte vet vad lagstiftarens intention har varit. Då skickar man tillbaka det till Skogsstyrelsen, och redan nu, på en gång, har det blivit problem.

När jag ställer den typen av fråga får jag bara svar som ”och du då” och ”ni då, som ska jobba med dem och dem” och inte svar på sakpolitiska frågor som berör människor i deras vardag. Jag kan för mitt liv inte förstå varför det måste vara på det sättet.

(Applåder)

Fru talman! Som jag uttryckte mig tidigare var det här den mest förväntade frågan för dagen!

Jag kan säga som jag sa i det förra replikskiftet: Jag tycker att dagens debatt ska fokusera på sakpolitiken. Jag kan för mitt liv inte förstå varför denna fråga ständigt ska upprepas. Om jag ska vara ärlig med ministern är det ju det här svaret jag har fått på mina debattartiklar i Land Lantbruk och ATL, liksom när vi har debatterat hos LRF.

Bönder som tittar på den här debatten vill veta vad de ska göra med krisstöd, hur det kommer att se ut med EU:s jordbruksbudget och vad vi har för framtidsplaner för svenskt jordbruk. Att bara diskutera spelpolitik tycker jag tar udden av den viktiga debatten. Jag skulle önska att vi fokuserade på sakpolitiken i stället.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Var det en fråga som jag var riktigt säker på att jag skulle få i den här debatten – och det är säkert någonting som även ministern kommer att fråga om, vad vet jag – var det just den här frågan.

Jag tänker så här: Det som är viktigt i dag är att prioritera sakpolitiken och inte spelpolitiken. Spelpolitiken kommer vi att kunna ägna oss åt under hela valrörelsen. Den har visserligen redan börjat, men den möjligheten kommer att återkomma så många gånger.

Centerpartiet är ett dansant parti. Vi gillar att dansa. Jag gillar verkligen att dansa. Men när den som bjuder upp gör det med armbågen och sedan, när man väl dansar, ständigt trampar en på fötterna, då är det inte så kul att fortsätta dansa.

Det är mitt svar på den frågan.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågan!

Detta tangerar lite grann den handlingsplan som vi också behöver förhandla om i Bryssel. Det handlar ju inte bara om att förhandla om kronor och ören i den kommande jordbruksbudgeten, som sådan. Det handlar också om inriktningen när det gäller jordbruksbudgeten.

Centerpartiet tycker att det viktiga är att vi försöker få andra länder i EU att ta ett större ansvar för klimatet och för den gröna omställningen. Vi gör redan det i Sverige; svenska bönder gör det. Detta skulle gynna vårt jordbruk och göra det mer konkurrenskraftigt. Om vi inte gör detta – det vill säga att andra bara skulle få fokusera på ökad produktion och inte på någon förändrad klimatpolitik – kommer det att missgynna oss.

Jag hoppas och tror att den här regeringen och kommande regeringar ser att detta är en viktig fråga att förhandla fram för svenskt jordbruk.

Fru talman! Jag måste bara få ge några kommentarer, inte minst när det gäller EU:s kommande jordbruksbudget och den aviserade bantningen av den.

Minister Kullgren svarade mig att man inte från regeringens eller Kristdemokraternas sida kan säga om man nationellt skulle kunna kompensera de svenska bönderna för ett sådant bortfall, för det vore ansvarslöst. Jag och Centerpartiet tycker inte att det är ansvarslöst. Vi vill gärna lova det, för detta är en enormt viktig fråga för Sveriges beredskap. Att ha mat på bordet är ju en av de stora försvarsfrågorna i Sverige. Att då säga att man inte ska kompensera för detta på nationell nivå och att dra undan mattan för våra bönder tycker jag är ansvarslöst.

När det gäller att sänka statliga skatter och avgifter i livsmedelskedjan hoppas och tror jag att lite extra tjat ska löna sig. Den frågan är nämligen viktig. Våra bönder behöver tjäna mer pengar. De måste kunna bli mer konkurrenskraftiga. Det finns enormt många pålagor från staten – för bönderna själva, för slakterierna, för matförädlingsindustrierna, för transporterna och slutligen för affären, även om momsen är tillfälligt sänkt. Det finns alltså en hel sjö att ösa ur, och då tycker jag faktiskt att man ska vara öppen för att göra det.

Avslutningsvis: Försäljning av delar av Sveaskogs skogsmark som saknar höga naturvärden är en väldigt bra idé, enligt Centerpartiet, för att ställa om jordbruket. Det stärker också familjejordbruket och bidrar till en mer levande landsbygd och mer lokalt ägande. Det är väl toppen, inte minst för äganderätten i Sverige.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Att sälja ser vi som ett bra sätt att helt enkelt få de enorma pengar som behövs för den gröna omställningen – bönderna kan inte stå för den själva – och för att vi ska ha en större självförsörjning i Sverige och inte vara beroende av alla volatila svängningar i Mellanöstern och andra delar av världen. Det blir ju så enormt dyrt med både konstgödsel och diesel och så vidare.

Min fråga är då: När skulle en sådan försäljning kunna tänkas äga rum? Jag vet att Moderaterna var inne på detta under förra mandatperioden, men den här mandatperioden har det inte skett så mycket när det gäller Sveaskog. Därför undrar jag om ledamoten möjligen kan svara på hur långt bort en sådan plan ligger.

Fru talman! Tack, ledamoten Riedl, för ett väldigt bra anförande! Jag kan inte annat än hålla med om att Sveriges bönder ska hyllas; det kändes väldigt varmt i hjärtat. Min pappa var grisbonde, och jag tänker väldigt mycket på honom och andra med utslitna kroppar. De som jobbar dag och natt, året runt, och knappt får vara lediga förtjänar att hyllas.

Min fråga handlar egentligen om Sveaskog. Centerpartiet gick nyligen ut med ett förslag om att sälja av en stor del av Sveaskogs produktionsskogar, som saknar höga naturvärden, för att satsa på den gröna omställningen i lantbruket. Vi behöver helt enkelt öka konkurrenskraften och på sikt ta fram mer biodiesel. Vi behöver kanske ha en egen produktion av konstgödsel och så vidare.

Jag vet att Moderaterna också var intresserade av att sälja delar av Sveaskog, så min fråga är: Stöttar Moderaterna Centerpartiets förslag, och är Moderaterna fortfarande intresserade av att sälja delar av Sveaskog?