Louise Meijer

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka kansliet för det arbete som de har lagt ned för att få ihop vårens granskningsbetänkande. Det var kanske inte i alla stunder den enklaste av arbetsuppgifter. Stort tack för det!

Jag vill också tacka ledamöterna i konstitutionsutskottet, både dem som jag har arbetat väldigt nära och dem som vi har träffat runt mötesbordet och haft långa debatter med.

Jag skulle även vilja passa på att rikta ett särskilt tack till utskottets ordförande Ida Karkiainen för mycket gott samarbete. Det finns en funktion med konstitutionsutskottet som kanske glöms bort i de stora orden om varför enigheten har en så värdefull betydelse. Det är aspekten att de statsbärande partierna i den bästa av världar får möjlighet att bygga förtroendefulla relationer med varandra. Långsiktigt – för den som håller på med politik länge – tror jag att detta är mycket viktigt för Sverige och landets bästa. Med dessa ord vill jag rikta mitt särskilda tack till utskottets ordförande.

Efter valet 2014 bestämde sig, som sagts tidigare här, dåvarande ordförande och vice ordförande för att försöka nå enighet i KU:s granskning som ett sätt att slipa ned de partipolitiska hänsyn som granskningen av sin natur innehåller. Nu har vi återigen en enig vårgranskning, och det är naturligtvis en styrka i utskottets arbete. Man kan tänka sig att det ger större tyngd till det som utskottet väljer att uttala. Det ger också ett större värde än om uttalandena hade präglats av partipolitiska hänsyn och partiblockshänsyn.

Samtidigt är utskottet trots allt en politisk församling. Vi är åtta olika partier som samlas runt ett bord och med olika perspektiv och olika glasögon ser på hanteringen av ärenden gällande statsrådens och regeringens agerande. Mot den bakgrunden är det inte ovanligt att ledamöterna betonar olika delar i ärendena och i granskningen beroende på vilket perspektiv de har. Det ligger i sakens natur att oppositionen betonar försvårande omständigheter för sittande regering och ministrar. Lika självklart är det att vi som företräder regeringssidan vill peka på en mer nyanserad bild i hanteringen av ärendets gång.

Detta är alltså en politisk församling som presenterar en vårgranskning där man har nått enighet. Jag ska tillåta mig att kommentera några ärenden som kommer upp i följande diskussioner och debatter. Jag ska försöka fatta mig kort, fru talman.

Ett bra exempel på att man har olika perspektiv runt bordet gäller artikeln om medborgarskap. Det är nog inte någon hemlighet – inte längre, i alla fall – att den har blivit väl omdiskuterad under vårens granskning. En viss mening lyder på ett visst sätt, men samtidigt finns det en kontext att beakta. Vi har lite olika synsätt, men utskottet har ändå kommit fram till att en utbruten mening, tagen ur sin kontext, riskerade att ge upphov till otydlighet i fråga om lagstiftningen. Detta framhåller utskottet som en brist. Samtidigt vill vi peka på att debattartikeln i sin helhet lyfte säkerhetsaspekter som borde beaktas i medborgarskapsärenden och att artikeln var tänkt att peka på behovet av framtida lagändringar, inte att styra Migrationsverkets arbete i det enskilda fallet.

När det kommer till Institutet för mänskliga rättigheter och den nominering som skedde där kan vi konstatera att det var relativt få förslag som kom in, särskilt på personer med erfarenhet från civilsamhället. Regeringen förordnade då en person som hade blivit nominerad i en tidigare nomineringsprocess. Utskottet säger att det inte kan uteslutas att det faktum att endast få personer med erfarenhet från det civila samhället föreslogs var en konsekvens av hur inbjudan var formulerad. Utskottet anser därför att det kan finnas skäl att se över nomineringsprocessen.

Det näst sista ärende jag vill kommentera gäller klimatlagen. Även här har utskottet haft en lång diskussion om hur anmälan ska behandlas. Ska man granska klimatlagen i enbart formellt hänseende eller också i materiellt hänseende? Vi har i enighet kommit fram till att vi bör hålla oss till den formella delen av klimatlagen. Klimatlagen är en del av det klimatpolitiska ramverk som riksdagen beslutade om 2017. Den ställer krav på hur regeringen ska planera och följa upp sitt klimatarbete. Vi har som sagt fokuserat på de formella delarna. Vi konstaterar att regeringen har uppfyllt de krav som finns i klimatlagen när det gäller att lämna in klimatredovisning och handlingsplan i rätt form och vid rätt tid. Det föreligger alltså ingen brist i det här ärendet.

Det sista ärende jag ska kommentera gäller fångutväxlingen. Inte heller i detta ärende har det framkommit någon brist. I det aktuella ärendet gör utskottet bedömningen att frågan var av ett sådant slag att överläggning med Utrikesnämnden typiskt sett borde ha ägt rum, men mot bakgrund av den uppkomna brådskan har konstitutionsutskottet inget att invända mot att regeringen i den rådande situationen inte överlade med nämnden. Som vi sa på presskonferensen är vi alla såklart mycket glada över att Johan Floderus och Saeed Azizi kunde återvända till Sverige. Mot bakgrund av de senaste dagarnas utveckling väger de orden betydligt mer nu, även om de naturligtvis var lika sanna då som nu. Fångutväxlingen sätts i ett annat ljus. Vi är alltså mycket tacksamma och glada.

Med det sagt önskar jag alla en glad sommar.

Herr talman! I dag ska vi debattera eller diskutera motionsbetänkandet om fri- och rättigheter.

Det är några som sitter på läktaren och kanske några som tittar på oss hemifrån, så låt oss göra vårt bästa för att det här ska bli så intressant som möjligt för alla som ser och hör på den här diskussionen eller, om man så vill, debatten!

Herr talman! Den moderatledda regeringen har nu styrt Sverige i över två år, och den politiska debatten nu är inte riktigt som den var då.

Jag kan notera att våren 2023, för två år sedan, reste Socialdemokraternas partiledare till USA för att studera Demokraternas valstrategi. Det hon kom tillbaka med var påståenden om att regeringen var en högerregim som i grunden hotade vår demokrati och anklagelser om att politiska motståndare ljög.

Det politiska tonläget då var väldigt högt, men det blev inte riktigt som Socialdemokraterna hade hoppats. För tillfället verkar strategin i stället vara inriktad på konflikt om ekonomisk politik, om finansiering av försvaret och om arbetstillfällen.

Det här välkomnar naturligtvis vi moderater. Det är viktigt, särskilt i en polariserad värld, att sakpolitiken får stå i fokus.

Låt oss gå in på just frihet, demokrati, fred och rättvisa. Man får ändå säga att det är några av de övergripande temana för de förslag som ligger i detta motionsbetänkande. Jag vill peka på några viktiga reformer som den moderatledda regeringen gör inom just detta område. Vi genomför just nu flera reformer för att stärka skyddet för den svenska demokratin och rättsstaten. Under våren – om några veckor – kommer en proposition om stärkt skydd för grundlagen och domstolarnas oberoende. Detta är historiskt.

I propositionen kommer förslag att finnas om att införa krav på att det andra beslutet om att ändra grundlagen ska ske med en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av riksdagens samtliga ledamöter. I regeringsformen kommer en bestämmelse om att domstolarna ska vara oberoende att införas. Det kommer också att införas bestämmelser i regeringsformen om att domare ska utnämnas av regeringen efter förslag från ett särskilt organ.

Vi går också fram med förslag om att skydda både politiker och offentliganställda från otillbörlig påverkan. Bland förslagen finns stärkt personalsekretess och möjlighet att utelämna beslutsfattares namn i skriftliga underrättelser. Vi har också tagit initiativ till ett demokrativillkor för utbetalningar ur allmänna arvsfonden för statliga bidrag till det civila samhället och statligt stöd till trossamfund.

Vi vill också stärka den enskildes möjligheter att processa mot staten i förvaltningsdomstol. Sammantaget kan man säga att den moderatledda regeringen nu gör historiska satsningar för att stärka vår demokrati och den svenska rättsstaten. Det är jag väldigt stolt över.

Jag ska kommentera några av de förslag som finns i detta motionsbetänkande, och jag börjar med abortfrågan. Det finns ett förslag om att grundlagsfästa aborträtten. Det är mycket bra. Det är också detta som kommer att ske. Från den fri och rättighetskommitté som har verkat under de senaste ett och ett halvt åren finns nu förslag om att vi ska stärka skyddet för aborträtten genom att grundlagsfästa den.

Detta är typiskt moderat politik: ett modernt Sverige med hög tillväxt, ett starkt skydd för vår demokrati och att se till att vi får robusta regler som skyddar några av våra absolut viktigaste värden och vägval.

Till detta kommer också en lag om att till exempel modernisera abortlagen i form av en möjlighet att göra hemaborter. Det finns också förslag om att lagfästa de tidsgränser som nu finns i praktiken. Dessa ska göras till lag. Till exempel ska man utan orsak eller anledning kunna göra abort fram till vecka 18.

I och med att vi har en moderatledd regering blir ordet kvinna – som utredaren föreslog skulle tas bort ur lagen – kvar i det förslag till abortlag som eventuellt kommer hit till riksdagen som proposition. Detta är också typiskt moderat politik. Givetvis kan vi inte ha en abortlag i Sverige där ordet kvinnor tas bort och utraderas. Abortlagen handlar ju i huvudsak om rätten för oss kvinnor att göra abort. Låt mig också säga till er som lyssnar och tittar att det inte är säkert att ordet kvinna i framtiden hade varit kvar i abortlagen om vi hade haft en annan färg på regeringen.

Ett annat förslag som lyfts upp i motionsbetänkandet är återkallelse av medborgarskap för gängkriminella. Detta tycker vi också är mycket bra, och det var något som vi moderater drev i fri och rättighetskommittén. Det råder dock lite olika uppfattningar om detta. Jag har därför en fråga som det vore bra att få svar på. Det behöver inte ske i den här debatten eller diskussionen, men någon gång i den allmänna debatten behöver nog väljarna få ett tydligt svar från Socialdemokraterna på frågan om de vill kunna återkalla medborgarskap för gängkriminella eller inte. Detta är en viktig fråga för väljarna att få svar på inför valet 2026.

Jag noterar att Centerpartiet på ett mycket förtjänstfullt sätt har motionerat om förstärkt stöd till trossamfund för säkerhetshöjande åtgärder. Jag tycker att detta är ett väldigt välkommet förslag och en välkommen ansats. Låt mig också konstatera att den moderatledda regeringen i budgetpropositionen för 2025 höjde anslaget med 10 miljoner kronor för just säkerhetshöjande åtgärder för den judiska minoriteten. Vi har också en långsiktig strategi på gång för att stärka judiskt liv i Sverige.

Sedan attacken mot Israel av Hamas har den judiska minoriteten i Sverige lidit enorm skada och utsatts för otroliga svårigheter när det gäller att skydda sin egen säkerhet. Situationen för judar i Sverige är väldigt problematisk. Jag är glad att det finns en bred enighet i kammaren kring detta. Det ser man inte minst genom Centerpartiets motion om att vi behöver förändra situationen.

Jag kan därför förstå de våndor som finns mot bakgrund av nyheten som kom i går om att en vänsterpartistisk ledamot – som det verkar – återigen har spridit antisemitiskt material. Det finns därför våndor gällande hur en regeringsbildning för Centerpartiet ska se ut efter 2026. Det är naturligtvis svårt att samarbeta – och än mer att sitta i regering – med ett parti som återkommande ger uttryck för åsikter som inte bidrar till att stärka den judiska minoritetens säkerhet eller situation här i Sverige.

Det sista jag ska kommentera är förslaget om att vi ska förändra reglerna för hur bidrag skickas från fackföreningsrörelsen till partier. Vi har ett jättestort problem i Sverige. Partimedlemmar i Moderaterna, Sverigedemokraterna och andra partier är medlemmar i exempelvis ett fackförbund som i sin tur skickar pengar till Socialdemokraterna. Personer som har politiska sympatier är alltså medlemmar i ett fack för att ta vara på sina egna rättigheter på arbetsmarknaden och för att facket ska stå upp för dem och löneförhandla. Om någonting fel inträffar ska facket stå på deras sida och skydda deras sak.

Samma organisation ger utan deras samtycke också pengar till ett parti som direkt motarbetar deras privata och politiska åsikter. Detta är naturligtvis något som behöver förändras i grunden. Det här är inte bra. Därför har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv till 2023 års insynskommitté, som ska redovisas den 15 maj. Kommittén ska se om man kan stärka frivilligheten och se till att varje person som är medlem i ett fackförbund frivilligt måste gå med på att pengar ska få slussas vidare till ett politiskt parti. Detta tycker jag är riktigt bra, och det är också ett förslag jag vill peka på i betänkandet. Vi följer det här noggrant från regeringens sida, och vi har också vidtagit aktiva åtgärder för det.

(Applåder)

Herr talman! Konstitutionsutskottets granskning är ett årligt återkommande arbete som kanske inte alltid får samma uppmärksamhet som partiledardebatter eller politiska utspel. Men låt mig påminna om att detta arbete ändå är av yttersta vikt. Det är här vi säkerställer att regeringen följer beslutade regler och att processerna är transparenta.

Vi granskar inte bara enskilda ärenden utan också hur hela regeringsmaskineriet fungerar i praktiken. I en tid präglad av förändring är denna granskning en viktig del av att upprätthålla tilliten till våra institutioner. Jag hoppas också att den i någon mån kan bidra till att minska polariseringen som vi ser öka i samhället.

Herr talman! Årets betänkande tar upp flera centrala områden som rör regeringens arbete. Utskottet har bland annat granskat regeringens sammansättning, regeringsprotokollen och politiska samordningsfunktioner i Regeringskansliet. Vi har också tittat på statsrådens användande av sociala medier och propositionsavlämnandet.

Det sistnämnda, alltså propositionsavlämnandet, ger skäl för lite extra uppmärksamhet eftersom det är en del av den svenska lagstiftningsprocessen.

Under de senaste åren har det förts en debatt om lagstiftningsprocessen och dess snabbhet - eller långsamhet om man så vill.

Lagstiftningsprocessen består av olika delar. Först och främst ska det tas fram direktiv till en utredning. Därefter ska en utredare tillsättas och en utredning tillsättas. När utredningen är klar ska den remitteras, både till berörda aktörer och till Lagrådet. Därefter ska lagstiftningen bli en proposition som riksdagen ska behandla och besluta om.

När det kommer till den första delen i utredningsväsendet har den moderatledda regeringen startat snabbspår för lagstiftning. I praktiken betyder det att heltidsanställda utredare tar fram lagstiftningsförslag snabbare än vad de traditionella utredningarna gör. I dessa är utredarna oftast deltidsanställda och jobbar som exempelvis domare till vardags.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Det är bra att regeringen nu påskyndar utredningsväsendet. Samhällsutvecklingen rör sig snabbt, och det är viktigt att vår lagstiftning klarar av att hänga med i det tempot. Utan flexibilitet och snabbhet riskerar lagstiftningsprocessen att bli föråldrad innan besluten ens har klubbats i den här kammaren. Detta gäller särskilt vissa områden, som kriminalpolitiken och migrationspolitiken.

Hög kvalitet på utredningar är inte alltid samma sak som att det tar tid. Som jag precis påpekade finns det en uppenbar fördel med de så kallade snabbspåren för lagstiftning, nämligen att det är just heltidsanställda utredare som kan ägna all sin tid åt det aktuella utredningsuppdraget. När utredningen sedan är klar påbörjas nästa del i lagstiftningsprocessen: remissförfarandet och så småningom propositionsavlämnandet till riksdagen. Detta granskade ju konstitutionsutskottet i delar förra hösten och i delar denna höst.

Låt mig upprepa vad konstitutionsutskottet kom fram till förra hösten. När det gällde remisstiderna och längden på dessa gick det inte att dra några säkra slutsatser om huruvida remisstiderna har blivit kortare eller längre de senaste 15 åren. Den genomsnittliga remisstiden verkar dock ha blivit något längre.

Under de granskade perioderna, alltså 2007, 2015 och 2023, varierade den genomsnittliga tidsåtgången för Lagrådets granskning utan någon tydlig trend. När det gäller tiden mellan Lagrådets yttrande och regeringens beslut att överlämna propositionen till riksdagen kan det konstateras att ett tidsintervall mellan yttrande och beslut på cirka en månad har blivit vanligare medan kortare tidsintervaller än så har blivit mindre vanliga.

Av konstitutionsutskottets granskning förra hösten gick det inte att dra några slutsatser om att regeringen numera skulle runda några hörn i lagstiftningsprocessen. I stället verkar delar i lagstiftningsprocessen numera gå i en riktning av att det tar längre tid.

Herr talman! Låt mig nu vända blicken mot höstens granskning och propositionsavlämnandet. Utskottet ser att det vid tiden för covid-19-pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skedde en ökning av såväl antalet propositioner som bordlagts tidigare än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande som antalet propositioner som behandlats med förkortad motionstid. Det har alltså gått väldigt snabbt under tidsperioden för covid-19 och det fullskaliga kriget i Ukraina. Det framstår för alla som motiverat att dessa händelser föranledde lagstiftning som behövde behandlas snabbt av riksdagen.

När det gäller hela gruppen propositioner som bordlagts 85 dagar eller kortare tid före föreslaget ikraftträdande noterar utskottet dock inte några påtagliga förändringar jämfört med riksmötena före pandemiutbrottet. Inom den här gruppen kan man däremot iaktta en ökning av propositioner som bordlagts 10 veckor, eller ännu kortare tid, före föreslaget ikraftträdande. De propositioner som lämnas sent lämnas numera i ett senare skede än de gjorde före pandemiutbrottet. Men gruppen propositioner som lämnas sent har som helhet inte ökat.

När det gäller propositioner som bordlagts mindre än 85 dagar före ikraftträdandet är kanske den viktigaste delen i riksdagsbehandlingen att titta på motionstiden. Motionsverktyget är ju oppositionens möjlighet att formellt sett tycka till om den lagstiftning som regeringen föreslår. Att upprätthålla motionsverktyget och motionsinstitutionen är ett mycket viktigt arbete för att oppositionen i praktiken ska kunna utöva just oppositionsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

När det gäller propositioner med förkortad motionstid går det inte heller att peka på en trend med allt fler propositioner med förkortad motionstid. Riksmötena 2022/23 och 2023/24 var det tre respektive en proposition som inte var av karaktären extra ändringsbudget som behandlades med förkortad motionstid. Det kan jämföras med fem propositioner 2013/14 och åtta propositioner 2015/16.

Det är också intressant att titta på vilka de tre propositionerna var - alltså de tre respektive en, som sedan den moderatledda regeringen tillträdde har behandlats med förkortad motionstid. Det var följande lagstiftningsprodukter: vissa förfarandefrågor om elstöd till företag, Sveriges medlemskap i Nato, sekretess vid Försäkringskassans handläggning av ärenden om elstöd och tilläggsskatt för företag i stora koncerner.

Med dessa två granskningar i ryggen, alltså konstitutionsutskottets granskningar förra hösten och denna höst, kan vi konstatera att regeringen inte slarvar med lagstiftningsprocessen. I stället levererar den moderatledda regeringen det som väljarna valt oss för att göra.

Med detta sagt är det välkommet - och det hörde vi ju utskottets ordförande tala om - att ha en diskussion om den svenska lagstiftningsprocessen och tidsåtgången från direktiv till ikraftträdande av ny lagstiftning. De tidsramar som har kommit att bli något slags soft law är inte skrivna i sten. De står inte i grundlagen, och det står inte heller i vanlig lag hur långa ledtiderna ska vara för respektive delmoment i lagstiftningsprocessen. Ofta tillkom de för många decennier sedan i en annan tid och en annan verklighet.

I Sverige är vi också unika när det gäller den tid det tar att ta fram ny lagstiftning. Om vi tittar på våra nordiska grannar går det betydligt snabbare. Det är också så att väljare förväntar sig att en regering som valts också levererar på de vallöften som de ställt ut, oavsett om det skulle vara en socialdemokratiskt ledd regering eller en moderatledd som nu. Det krävs ett högt tempo i lagstiftningen för att man ska hinna med att leverera på fyra år. Som tidigare påpekats finns det också en risk att alltför långa processer skulle kunna leda till förlegade förslag redan före ikraftträdande.

Det finns alltså många skäl till att ha en seriös debatt om hur vår lagstiftningsprocess bör se ut, oavsett vilken regering vi har framåt i tid.

Herr talman! Min tid tickar ut efter djupdykningen i lagstiftningsprocessens olika delar och rekapitulationen av förra höstens utskottsgranskning. Men låt mig också bara notera, understryka och kommentera ett sista område som utskottet granskade i höstas. Det gäller statsrådens användande av sociala medier.

Sociala medier är i dag en viktig kanal för kommunikation och dialog. Det gäller kanske särskilt den yngre publiken, som kan söka information via just sociala medier och appar. Det betyder i sig att budskap och information - och därmed också demokratin, genom möjligheten att informera sig och ta del av de beslut som fattas - ökar med möjligheten att genom sociala medier nå ut till hela befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Utskottet pekar dock på att det finns vissa faror med användandet av sociala medier. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på. Vi är också överens om att de officiella kanalerna för kommunikation är regeringens hemsida och regeringskontona. Det är inte de privata kontona i sociala medier. Det är viktigt att det finns en sådan riktlinje och framför allt att det finns en sådan tydlighet i praktiken.

Med det sagt vill jag tacka så mycket för den här granskningen och det arbete som utskottet har gjort med den. Jag ser fram emot vårens alla granskningar.

Fru talman! Låt mig börja detta anförande om utgiftsområde 1 Rikets styrelse med ett lite bredare anslag. Vårt budgetområde i konstitutionsutskottet är en pusselbit av många som utgör hela statsbudgeten. Låt mig därför börja med att kommentera just helheten så här halvvägs in i mandatperioden.

För drygt två år sedan tog Moderaterna och samarbetspartierna över ansvaret för ett land som befann sig i flera svåra kriser samtidigt. En tvåsiffrig inflation, skyhöga el- och bränslepriser och höga räntor pressade hushållen. Vi ärvde ett utanförskap som tillåtits växa i decennier och en skola i kris. Vi ärvde ett Sverige med en systemhotande gängkriminalitet som precis slagit sitt rekord i dödsskjutningar. Det var ett Sverige som länge blivit både fattigare och farligare.

Fru talman! Sedan hösten 2022 har vi steg för steg jobbat hårt för att genomföra Tidöavtalet och med det göra Sverige rikare och tryggare. Med den budget som den moderatledda regeringen nu presenterar stärker vi tanken att varje person som befinner sig i Sverige ska vara självförsörjande. En undersökning visar att en av fyra vuxna i arbetsför ålder inte försörjer sig själv genom arbete. Därför stärker vi drivkrafterna för att arbeta och ökar kraven på självförsörjning. Det är väl värt att nämna att en familj som består av en polis och en sjuksköterska kommer att få ungefär 9 000 mer i plånboken nästa år.

Vi gör massiva insatser och satsningar på att trycka tillbaka kriminaliteten, gängen och våldet mot kvinnor. Effektiv brottsbekämpning, fler poliser och högre straff är viktigt för detta - och givetvis att strypa den kriminella ekonomin och stoppa nyrekryteringen av unga genom förebyggande åtgärder. Till detta kommer satsningar på fossilfri energi, försvaret och inte minst Ukraina.

Fru talman! Den moderatledda regeringen lägger nu fram en budget som i all enkelhet gör gatorna tryggare och plånboken större. Vi tog över regeringsmakten i ett Sverige som hade blivit fattigare och farligare. Tillväxttakten var bland de lägsta i EU, och våldsutvecklingstakten var bland de högsta. Vi fick väljarnas mandat att vända den utvecklingen. Steg för steg, reform för reform och budget för budget gör vi just detta.

Hur hänger då det här ihop med rikets styrelse, utgiftsområde 1 och konstitutionsutskottet? Jo, med Tidöavtalet säkrar vi folksuveränitetsprincipen: att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det är en princip som konstitutionsutskottet har en vana av att diskutera och analysera. För detta ändamål, för att kunna genomföra den här budgeten och för att kunna genomföra de reformer som vi fick mandat för lägger vi 300 miljoner kronor extra på Regeringskansliet.

Fru talman! Hur ser då just utgiftsområde 1 ut? I detta utgiftsområde hittar man pengarna som regeringen lägger på statschefen, Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Riksrevisionen, Sametinget och samepolitiken, Regeringskansliet, länsstyrelserna, demokratipolitik, mänskliga rättigheter och nationella minoriteter. Totalt lägger vi ungefär 20 miljarder på detta. Detta är ett budgetområde som i mångt och mycket upprätthåller och utvecklar vår demokrati och rättsstat. Vid en internationell utblick skulle vi se att demokratin och rättsstaten i många fall går åt fel håll. Inte minst följer vi utvecklingen i Georgien noggrant.

Fru talman! Här hemma har en av våra grundlagar, regeringsformen, fyllt 50 år i år. När den nya regeringsformen kom till fördes det resonemang om huruvida den skulle innehålla en maktdelning eller inte. Konstitutionsutskottet hade vid den tiden, liksom nu, en socialdemokratisk ordförande, Hilding Johansson. Han sa då: "Det hör definitivt till det förgångna att bygga upp en författning så att olika statliga organ skall balansera varandra för att förebygga en omfattande statlig verksamhet eller att det centrala i författningen skall vara att skydda den enskilde mot den statliga verksamheten."

Moderaternas partiordförande Gösta Bohman hade däremot en annan syn på maktdelning. Han sa: "Varje maktutövning måste kontrolleras och balanseras, även den demokratiska. Och den demokratiska makten måste övervakas inte bara genom det demokratiska systemet i sig utan också genom att man däri bygger in särskilda spärregler."

Moderaternas hållning, det vill säga att Sverige ska erbjuda ett starkt skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna, gäller fortfarande. Just därför är det värt att notera att redan 2021, det vill säga före regeringsskiftet 2022, ville Moderaterna tillföra 10 miljoner mer än Socialdemokraterna till Regeringskansliet för att finansiera en utredning om enskildas fri- och rättigheter och domstolars oberoende.

Båda dessa utredningar har nu satts igång, och arbetet med dessa är till för att stärka våra individuella fri- och rättigheter och därmed stärka demokratin och rättsstaten. Och jag är stolt över den moderatledda regeringens arbete för att stärka just den svenska rättsstaten.

Herr talman! Under utgiftsområde 1 ligger också minoritetspolitiken. Sedan den 7 oktober förra året är det en minoritet här i Sverige som lidit allvarligt. Ingen annan minoritet eller grupp i Sverige har på så kort tid sett en sådan akut försämring av sina möjligheter att leva ett öppet och fritt liv som judarna.

Rasism och intolerans är naturligtvis förkastligt oavsett mot vem eller vilka detta riktas. Men antisemitismen har en särställning. Ingen annan grupp möter hat och hot från så många håll samtidigt - från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster men också från islamism och en antisemitism med rötter i Mellanöstern.

På grund av denna situation går stora delar av medlemspengarna som organisationerna får in till att sköta just säkerheten. Det var också därför som regeringen i den förra budgeten, alltså den som gäller för nuvarande år, sköt till pengar för säkerhetshöjande insatser. Det gör vi nu igen. Nu tillför vi ytterligare 10 miljoner kronor i permanenta medel som är öronmärkta för judiska organisationer för arbete med säkerheten kortsiktigt. Vi tillför även 10 miljoner för att stärka judiskt liv här i Sverige. Regeringen fortsätter också satsningarna på hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser i syfte att ge fördjupad kunskap om Förintelsen och om den nazistiska regimens förbrytelser mot judar, romer och andra grupper.

På kort sikt behöver vi jobba med säkerhet och trygghet kring judarnas situation i Sverige. Men på lång sikt måste vi stärka möjligheten för judarna att leva ett fritt och öppet liv i Sverige. Låt oss hoppas att nästa års 250-årsjubileum av judiskt liv här i Sverige blir just en sådan vändpunkt.

Herr talman! Det sista jag vill kommentera är anslaget till länsstyrelserna. Det ökar vi nu med 180 miljoner, och merparten av dessa pengar går till att stärka arbetet med det civila försvaret. I den tid som vi lever i är totalförsvaret och däri det civila försvaret helt nödvändigt, och satsningarna på detta är alltså brådskande.

Med detta sagt vill jag önska alla i utskottet, såväl kollegor och ledamöter som kanslipersonal, god jul och tacka för ett gott samarbete. Precis som utskottets ordförande nyligen sa hoppas jag att även vårens arbete kommer att präglas av konsensus och sökande efter överenskommelser och gemensam förståelse när vi går in i den spännande vårgranskningen.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! På måndag är det ett år sedan Hamas utförde det värsta massmordet på judar som vi sett sedan Förintelsen.

Jag vill förstärka det som statsministern sa i måndags. Rasism och intolerans är naturligtvis förkastligt, oavsett mot vem eller vilka det riktas. Men antisemitismen har en särställning. Ingen annan grupp möter hat och hot från så många håll samtidigt - från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster men också från islamism och en antisemitism med rötter i Mellanöstern.

Ingen annan minoritet eller grupp i Sverige har heller på så här kort tid sett en sådan akut och kraftig försämring av sina möjligheter att leva ett öppet och fritt liv.

Min fråga till statsrådet Parisa Liljestrand är därför: Vilka satsningar görs från den moderatledda regeringen för att säkra judars trygghet i Sverige?

Fru talman! Det jag hör är följande: Om Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet hade bildat regering i stället för det vi nu har, det vill säga den moderatledda regeringen, hade en ny diskrimineringslagstiftning prioriterats framför det akuta skydd som behövs för de poliser som just nu utgör första linjen i bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten. Det tror jag är ett väldigt bra klargörande för väljarna.

Jag fick inte helt svar på frågan om Vänsterpartiet tycker att polisers namn ska kunna begäras ut i efterhand av grovt kriminella eller inte. Det är nämligen det den här lagstiftningsprodukten handlar om: Ska polisers namn, utöver det som skrivs i den utredning som Gudrun hänvisar till, kunna skyddas även efter att ett sådant beslut har fattats? Ska kriminella alltså inte kunna begära ut identitetsuppgifter för poliser?

Det är vad vi tycker, och det är därför vi yrkar bifall till den här lagstiftningsprodukten. Vänsterpartiet röstar dock nej. Jag är därför lite nyfiken på om Vänsterpartiet tycker att grovt kriminella ska kunna begära ut polisers identitet i efterhand. Det är min första fråga, som jag återigen ställer och skulle vilja ha besvarad.

Den andra frågan besvarades, och jag tycker att även det var ett glädjande klargörande. I stället för att det här blir gällande lagstiftning, det vill säga att vi stärker skyddet för polisernas identitet redan nu på tisdag, skulle detta vänta till i höst om Vänsterpartiet fick bestämma. Det beslutet skulle då också innebära ett svagare skydd, får man väl anta eftersom Gudrun Nordborg hänvisar till den andra utredningens förslag, än den lagstiftningsprodukt som vi nu röstar igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Det var alltså också ett glädjande klargörande: Det skulle dröja ända till i höst, och det skulle innebära ett svagare skydd för poliser. Det tycker jag är dåligt. De poliser som just nu arbetar längst fram behöver sitt skydd just nu. De gör ovärderliga insatser för tryggheten i Sverige.

Fru talman! Vänsterpartiet har röstat nej till de flesta av de senaste förslagen om brottskämpning som den moderatledda regeringen har presenterat och gått fram med. Man undrar ju hur ett regeringsunderlag med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och inte minst Vänsterpartiet skulle hantera brottsbekämpningsfrågorna i och med att vissa partier i den konstellationen ständigt motsätter sig de nya brottsbekämpande verktyg som den moderatledda regeringen presenterar, men det återstår väl att se om det skulle bli aktuellt.

Jag skulle vilja bemöta det som Vänsterpartiet säger är anledningen till att de yrkar avslag på propositionen, nämligen att det finns en annan utredning - en SOU - som behandlar liknande frågor. Men faktum är att den utredningen inte föreslår ett skydd för poliser så att deras namn inte kan begäras ut i ett senare skede. Den utredningen har inga förslag om att det, efter att en annan identitetsuppgift har använts vid ett beslut, inte ska gå att få ut identifikationsuppgiften för polisen. Det här är alltså en annan lagstiftningsprodukt.

Mina frågor till Vänsterpartiet är därför för det första om Vänsterpartiet tycker att namnen på poliser som är i behov av skydd ska kunna begäras ut i ett senare skede. För det andra undrar jag, mot bakgrund av det Vänsterpartiet anför om tiden, om Vänsterpartiet tycker att vi kan avvakta med skyddet för de av våra poliser som just nu utgör första linjen i bekämpningen av grov organiserad brottslighet. Tycker Vänsterpartiet att det inte är särskilt brådskande? Det är mina två frågor till Vänsterpartiet.

Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till alla poliser som just nu står vid fronten mot den grova organiserade brottsligheten. Tack för att ni varje dag upprätthåller det våldsmonopol som tillhör just polisen och ingen annan! Tack för att ni varje dag upprätthåller vår demokrati och vår rättsstat! Tack för att ni varje dag går till jobbet för att se till att andra människor kan göra detsamma utan att riskera livet! Tack för det arbete ni gör! Vi ser er. Vi uppskattar er, och vi kommer att göra allt vi kan för att ni ska vara säkra i ert arbete med att skydda Sverige.

Fru talman! Kampen mot gängen, våldet och brotten måste stärkas, och tryggheten måste återupprättas. Flera åtgärder vidtas just nu på olika områden för att stärka samhällets motståndskraft mot de kriminella gängen och den utbredda brottsligheten.

Den straffrättsliga lagstiftningen är ett viktigt verktyg för att minska kriminella nätverks inflytande och på så sätt öka tryggheten i samhället. Från den 1 januari i år har straffen för de allvarligare formerna av vapenbrott, brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, vapensmuggling och smuggling av explosiva varor kraftigt skärpts. Det handlar till exempel om när människor har vapen på sig eller använder sprängmedel av olika slag. Vi har kraftigt skärpt straffen för de brotten.

Den 1 februari, alltså en månad senare, trädde lagen om preventiva vistelseförbud i kraft. Syftet med den lagen är att öka tryggheten i det offentliga rummet och att förhindra att brottslig verksamhet utövas där. Till exempel har polisen berättat om hur det är i Rågsved. Där har flera personer bidragit till otrygghet vid tunnelbaneuppgången när de har dealat knark. Dessa personer har polisen nu kunnat flytta på, och det har bidragit till att tryggheten i Rågsved är mycket större nu än vad den var för bara tre månader sedan.

Den 21 december 2023, det vill säga förra året, beslutade regeringen om en lagrådsremiss för att förändra hur man kan ta gängens prylar. Det handlar alltså om förverkandelagstiftningen. Vi vill ge mer effektiva verktyg i brottsbekämpningen och försvåra för kriminella att skörda frukterna av sin brottslighet. De ska inte kunna ha dyra bilar och gå runt med dyra klockor och dyra jackor eftersom det är pengar som kommer från olaglig verksamhet. Vi gör det nu lättare för polisen och andra brottsbekämpande myndigheter att ta de sakerna från de gängkriminella.

Den 5 mars i år beslutade regeringen om säkerhetszoner, det vi tidigare kallade visitationszoner. Förslagen innebär att Polismyndigheten ska kunna införa säkerhetszoner, och där ska polisen ha särskilda befogenheter att leta efter just vapen eller andra farliga föremål. Syftet är naturligtvis att vi ska motverka sprängningar och skjutningar.

Fru talman! Den synnerligen allvarliga och omfattande brottslighet som just nu pågår är systemhotande. Staten har ett ansvar för att upprätthålla tryggheten för varje enskild medborgare och människa som är här i Sverige. I det ansvaret ligger att säkerställa att det finns en väl fungerande och effektiv brottsbekämpning. Det är angeläget att rättsväsendet - och särskilt i första ledet polisen - förmår möta det hot som den organiserade brottsligheten just nu utgör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

I Brottsförebyggande rådets rapport Hot och våld - Om utsatthet i yrkesgrupper som är viktiga i det demokratiska samhället redovisas att poliser är en utsatt yrkesgrupp. De har i stor utsträckning angett att de utsatts för hot, våld, trakasserier eller liknande under de senaste 18 månaderna. När det gäller poliser är det vanligt att förövarna kan kopplas till organiserad brottslighet. Det uppgavs inte vara lika vanligt när det gäller övriga yrkesgrupper i denna studie.

Enligt en annan rapport, Otillåten påverkan mot myndighetspersoner, var Polismyndigheten den myndighet där störst andel personer uppgav att de utsatts för våld, och det förekom exempel på konkreta hot som framförts vid polisanställdas bostad.

De uppgav också att det inte var ovanligt, det vill säga att det var vanligt, att hot riktats mot polisanställdas anhöriga. 40 procent av de polisanställda uppgav år 2020 att de hade utsatts för ett eller flera påverkansförsök den senaste tiden. Störst andel av dessa poliser fanns i gruppen som jobbar med ingripandeverksamhet, men det var vanligt även bland utredare.

Av analysen framgår att det är vanligt att polisanställda till följd av trakasserier, hot eller skadegörelse förändrar sitt beteende i privatlivet, det vill säga att de anpassar sig efter de hot som de möter i sitt arbete när de sedan kommer hem till sin familj. Detta är naturligtvis väldigt allvarligt.

Fru talman! Poliser och andra anställda i Polismyndigheten verkar i ett väldigt hårt samhällsklimat. I detta läge finns det risk för att ytterligare gränser passeras. Genom det alltmer offensiva och intensiva arbete som poliserna utför i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten har risken för att de hamnar i fokus för våldet ökat. Den ökade risken för att utsättas för brott och påverkan gäller särskilt de anställda inom Polismyndigheten som vidtar åtgärder just mot gängkriminella. Vid till exempel ingripanden, visitationer, beslag av vapen, narkotika och pengar möter polisen mycket våldsamma individer som inte skyr några medel för att kunna fortsätta med sin brottsliga verksamhet.

Fru talman! Förslagen i propositionen innebär att anställda vid Polismyndigheten som arbetar mot den organiserade brottsligheten i vissa fall ska kunna använda en annan uppgift än sitt namn, det vill säga att när de fattar beslut om ingripanden kan de använda sig av en annan identitetsuppgift än just sitt namn. Det innebär att de kan vara anonyma och i mindre utsträckning kommer att utsättas för hot om våld eller repressalier.

Den moderatledda regeringen föreslår också att sekretess ska gälla för uppgifter som kan bidra till upplysning om den anställdes identitet, det vill säga att det inte ska kunna begäras ut uppgifter om vem det är som har fattat beslutet. Eftersom det är en främmande fågel, kan vi väl säga, i svensk rätt att sekretessbelägga offentliganställdas namn och identitet säger regeringen att lagen ska tidsbegränsas i fem år och att man därefter ska se hur väl den fungerat.

Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet om att i vissa fall upprätthålla skyddet för vissa poliser genom att sekretessbelägga deras identitet och uppgifter.

Herr talman! Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge när det gäller sprängningar och skjutningar. Barn skjuter barn, och oskyldiga hårt arbetande människor får sina hem söndersprängda. De gängkriminella visar ingen empati inför oskyldiga; inte minst visar förra onsdagens händelse i Skärholmen just detta.

När den här regeringen tillträdde utlovade man en kameraoffensiv - en viktig åtgärd för att förhindra och bekämpa brott. Den senaste tidens våldsdåd gör det tydligt att polisen behöver få utökad och förenklad tillgång till kamerabevakning. Min fråga till justitieministern är: Vad gör den moderatledda regeringen för att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter snabbt ska få möjlighet till kamerabevakning för att förhindra att fler oskyldiga människor drabbas av det brutala gängvåldet?

Fru talman! Vi ska nu debattera justitieutskottets betänkande om polisfrågor med anledning av de motioner som väckts på detta område under den allmänna motionstiden.

Ett välfungerande polisväsen är avgörande för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Att polisen behöver fungera bättre och att det finns en rad brister som behöver åtgärdas är tydligt. Det är därför glädjande att förståelsen och engagemanget för detta är stort i riksdagen.

I flera av motionerna återfinns goda idéer och konstruktiva förslag. Utskottsmajoriteten föreslår dock att samtliga motioner avslås, i de flesta fall för att regeringen arbetar mycket intensivt med att bygga ut och förbättra polisen, genom mer resurser och fler verktyg till polisen.

Fru talman! Under kommande år görs rekordstora satsningar på rättsväsendet - från 69 till 90 miljarder kronor mellan 2023 och 2026. För polisens del innebär detta 10 miljarder mer. Vi pratar alltså om en långsiktig tillväxtbana, med kraftigt ökade tillskott.

Sedan den moderatledda regeringen tillträdde har polisen också fått flera nya effektiva verktyg, såsom hemlig avlyssning av gängkriminella, bättre möjligheter att använda kamerabevakning, vistelseförbud för att plocka bort kriminella från vissa platser, säkerhetszoner, utökade befogenheter i gränsnära områden och så vidare.

Ska vi få ordning på Sverige måste vi också få ordning på polisen. Kraftigt skärpta straff är nödvändigt, men det räcker inte. Vi behöver också en starkare och synligare polis.

Fru talman! Polisens arbete har till ändamål att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I det ligger inte minst uppgifterna att förebygga, förhindra och upptäcka brottslighet och att utreda och beivra brott.

I det läge Sverige befinner sig i är det förstås en helt central uppgift att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige. I förlängningen handlar det om att värna vårt öppna och fria samhälle. Regeringens plan för det här ligger fast: Det handlar om att slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta nyrekryteringen av barn och unga till gängen. Polisen har en kritisk roll i alla dessa delar.

Den moderatledda regeringen har sedan tillträdet arbetat på flera sätt för att stärka polisen i hela landet. Det sker, som jag redan nämnt, genom kraftigt ökade resurser och nya effektivare verktyg, men också genom att tydliggöra styrningen och genom att ställa högre krav på ökad operativ förmåga och resultat till medborgarna.

I december utsåg regeringen förra riksåklagaren och hovrättspresidenten Petra Lundh till ny rikspolischef. Med tanke på både uppdragets och organisationens komplexitet såg vi också ett behov av att förstärka myndighetens ledning med en biträdande rikspolischef och utsåg därför polismästaren Stefan Hector till den rollen.

Den nya ledningen har ett tydligt förändringsuppdrag: för det första att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna, för det andra att få upp trycket i utredningsverksamheten så att fler brott kan klaras upp och för det tredje att säkerställa en effektiv styrning, användning och uppföljning av polisens växande resurser.

Den nya ledningens uppdrag togs fram bland annat mot bakgrund av flera utvärderingar av polisens verksamhet som har gjorts under senare år. Jag tänker på Statskontorets utvärdering av ombildningen av polisen, Riksrevisionens granskningar av polisens hantering av mängdbrott och arbete med särskilda händelser samt Brottsförebyggande rådets utvärdering av satsningen på 10 000 fler polisanställda. Till det kommer utvärderingar som polisen själv har genomfört.

Det senaste året har polisen gjort exceptionella framsteg när det kommer till att klara upp skjutningar och sprängningar, och det på grund av nya verktyg och nya arbetssätt, inklusive ett nära samspel med Åklagarmyndigheten. Bara i Stockholm har brottsuppklaringen i fråga om dödsskjutningar gått från dryga 15 procent 2022 till dryga 70 procent 2023. Motsvarande siffra för Uppsala är 85 procent.

Samtidigt pekar dessa utvärderingar på mer strukturella brister och problem att ta itu med. Det hänger ihop med att viktiga mål med ombildningen av polisen inte har uppnåtts. Det handlar om att polisens synlighet, tillgänglighet och kontakter med medborgarna inte är tillräcklig, att tillväxten av bemanning i lokalpolisområdena har varit alldeles för svag, att för få brott klaras upp och att utredningstiden och utredningsresultaten över tid har försämrats, framför allt gällande mängdbrotten, alltså de brott som medborgarna drabbas av i vardagen, såsom snatterier, stöld, skadegörelse, misshandel och bedrägerier.

Det finns också mer generella utmaningar när det gäller Polismyndighetens effektivitet, uppföljning, styrning, resursfördelning med mera. Årsredovisningen för polisen 2023 bekräftar också att problemen med att komma fram för den som ringer till polisens kontaktcenter finns kvar. Det finns stora lokala skillnader. I synnerhet hade Stockholm problem med bemanning och långa svarstider.

Fru talman! I Polismyndighetens regleringsbrev för 2023 listas följande mål för verksamheten, i linje med vad som sägs i polislagen: för det första att arbetet för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet ska bedrivas strukturerat och med grund i beprövad erfarenhet, för det andra att arbetet med övervakningen av den allmänna ordningen och säkerheten samt ingripandet vid störningar ska bedrivas på ett sådant sätt att det motsvarar behoven i hela landet och för det tredje att arbetet med att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal ska bedrivas effektivt och att brottsuppklaringen ska öka.

De här målen ligger fast i regleringsbrevet för 2024. Där har vi också, i linje med förändringsuppdraget till polisledningen, fört in ett särskilt mål om att polisens lokala närvaro ska öka i hela landet och att servicen för medborgarna ska förbättras, till exempel genom förkortade svarstider hos polisens kontaktcenter.

Flera punkter i regleringsbrevet tar sikte på uppgiften att få upp trycket i utredningsverksamheten. Polisen ska exempelvis vidta och redovisa åtgärder för att förstärka förmågan att utreda mängdbrott. Polisen ska också redovisa hur man utvecklat förmågan att utreda och förebygga mäns våld mot kvinnor, brott mot barn och hedersrelaterat våld.

Det här syftar till att bättre kunna mäta polisens resultat över tid. I vissa polisregioner är exempelvis mäns våld mot kvinnor dödligare än skjutvapenvåldet.

Vi, den moderatledda regeringen, är tydliga i vår styrning av myndigheten med att våldet som kvinnor utsätts för måste prioriteras. I polisens strategiska verksamhetsplan lyfts det också upp som särskilt prioriterat. Flera nationella initiativ har genomförts, men det är tydligt att det inte fått fullt genomslag i organisationen.

Fru talman! Den moderatledda regeringen prioriterar och vill bekämpa mäns våld mot kvinnor med samma kraft som vi prioriterar och vill bekämpa det dödliga skjutvapenvåldet.

Fru talman! Regeringen bedriver ett omfattande, genomtänkt och strategiskt arbete för att få polisen att fungera bättre. Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte så att S-MP-oppositionens riktade statsbidrag kommer att bryta nyrekryteringen till gängen. Nyrekryteringen av barn är ett symtom på det utanförskap vi har fått i våra utsatta områden till följd av en väldigt stor migration och en kravlös integrationspolitik. Det som kommer att lösa detta och göra Sverige till ett land som åter håller ihop och känner gemenskap är att människor blir självförsörjande, kan svenska språket och delar våra svenska och västerländska värderingar. Två av dessa verkar ni i Socialdemokraterna dock inte ställa upp på, och vad gäller det tredje, det som gäller språket, verkar ni i partiet inte helt ha bestämt er för om ni fullt ut tycker så eller inte.

För Moderaterna och för den moderatledda regeringen är det hundra procent klart och tydligt vad som gäller när det kommer till att bryta nyrekryteringen. Den är en följd av en hög migration under lång tid tillsammans med en kravlös integrationspolitik där man inte har vågat tala öppet om många av problemen utan har sopat dem under mattan.

Detta måste mötas med krav på full sysselsättning, och därmed bidragstak, och med att styra mot att fler arbetar. Det går oppositionen inte med på.

Det måste också handla om språkkrav och att uppvärdera det svenska medborgarskapet för att hålla fast vid en gemenskap här i Sverige. Det är oklart om oppositionen, med Miljöpartiet i spetsen, går med på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

När det kommer till de svenska och västerländska värderingarna är det också oklart om oppositionen tycker att det är rasistiskt att tala om detta och vill ha en semantisk diskussion om vad svenska och västerländska värderingar egentligen är och om man verkligen kan säga så eller om det innebär att säga "vi och dom".

Det finns alltså många utestående frågor när det gäller det recept som den moderatledda regeringen har för att bryta nyrekryteringen av unga till gängkriminaliteten.

(Applåder)