Hans Ekström

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:4151 av Jennie Nilsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:258 Ökad insyn i politiska processer Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Motivering I regeringens proposition föreslås en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknads­organisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Lagförslaget innebär att en enskild medlem i en organisation som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska ha rätt att avge en förklaring om att dennes medlemsavgift inte får användas för sådana bidrag. I frågan om att införa ett krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisa­tioner på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett parti ekonomiskt är vår uppfattning att det är klart tveksamt om detta är förenligt med regeringsformen eller internationella konventioners skydd för den mycket grund­läggande föreningsfriheten. Utredningen Ökad insyn i politiska processer (SOU 2025:52) kom fram till att förslaget inte borde genomföras och redovisade det därför endast som en del av deras över­vägande, även tidigare utredningar har dragit samma slutsats. Lagrådet fastslår i sitt yttrande att underlaget för lagförslaget framstår som bräckligt då det enligt deras tolkning framstår som en icke bindande uppförandekod eftersom det saknas möjlighet till att ålägga en organisation några sanktioner enligt förslaget. Vi anser att det inte är statens sak att underkänna den representativa demokratiska ord­ningen i vilken föreningar fattar beslut. Det är en väl fungerande ordning som utgör en grundläggande del i den föreningsfrihet vi har i landet och som i det längsta bör värnas. Ett beslut som pekar ut att vissa delar av en föreningsverksamhet ska omfattas av andra regler än övriga riskerar att öppna en dörr som kan ge långtgående konsekvenser och är på inget sätt proportionerlig till det problem som regeringen vill lösa. Det finns i dag en mycket god transparens kring de bidrag som fackförbunden skänker till politiska partier. I Sverige är det oerhört få fackförbund som beslutat att lämna bidrag till politiska partier. De partier som berörs är främst Socialdemokraterna, men i viss mån även Vänsterpartiet. Uppgifter om de bidrag som lämnas finns att tillgå både i de rapporter som partierna lämnar till Kammarkollegiet, och i Socialdemokraternas fall även i årsredovisningar som är tillgängliga på partiets webbplats. Regeringens agerande förefaller mot bakgrund av detta främst vara ämnat att försvaga det största oppositionspartiets finansiering. Vi avslår därför regeringens förslag att införa en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Jennie Nilsson (S) Hans Ekström (S) Mirja Räihä (S) Per-Arne Håkansson (S) Peter Hedberg (S) Lena Malm (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) Utgiftsområde 1 Rikets styrelse Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt förslaget i tabellen i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en handlingsplan för ökat valdeltagande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av tillgängligheten kopplat till röstförfarandet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om valbarheten i kommuner och regioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en handlingsplan för att motverka hat och hot mot journalister och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sociala medier-plattformars ansvar för användarkännedom och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur fungerande åldersgränser på sociala medier-plattformar kan införas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tydligare krav på algoritmer riktade till minderåriga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en rimligare anslagsökning till Regeringskansliet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda statsråd och statssekreterare att själva handla med enskilda aktier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka transparensen kring riksdagens ekonomiska register och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelsernas uppdrag att samordna måste kompletteras med motsvarande uppdrag för berörda myndigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen från SOU 2025:52 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ytterligare stärka regelverket kring övergångar från offentliga uppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begränsa möjligheten att göra mycket känsliga personuppgifter sökbara och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omlokalisering av statliga jobb och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fortsatt etablering av statliga servicekontor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om mediestödets storlek och att det också ska tillfalla nischtidningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en parlamentarisk utredning för framtidens mediepolitik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om anslagen till minoritetspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra och permanenta satsningen på språkcentrum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att permanenta satsningarna på resursbibliotek och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta till sig Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaisets betänkande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av ett samiskt riksarkiv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om repatriering av samiska kvarlevor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om älvdalskans språkstatus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om säkerhetshöjande åtgärder för organisationer inom civilsamhället och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Anslagsförslag för 2026 för utgiftsområde 1 Rikets styrelse Tusental kronor Anslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten 190 457 ±0 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. 1 182 565 ±0 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag 1 205 607 ±0 2:3 Riksdagens fastighetsanslag 340 000 ±0 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO) 170 059 ±0 2:5 Riksrevisionen 399 403 ±0 3:1 Sametinget 66 987 ±0 4:1 Regeringskansliet m.m. 10 722 886 −600 000 5:1 Länsstyrelserna m.m. 4 418 384 ±0 6:1 Allmänna val och demokrati 921 940 40 000 6:2 Justitiekanslern 101 298 ±0 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten 226 336 ±0 6:4 Valmyndigheten 173 740 ±0 6:5 Stöd till politiska partier 169 200 ±0 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter 54 840 20 000 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 159 271 41 000 8:1 Mediestöd 977 119 50 000 8:2 Mediemyndigheten 97 861 ±0 9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information 36 371 ±0 Summa 21 614 324 −449 000 Anslagsförändringar, sammanfattning Anslag 4:1 Regeringskansliet minskas med 600 miljoner kronor då de föreslagna kostnadsökningarna inte kunnat motiveras väl av regeringen. Anslag 6:1 Allmänna val och demokrati ökas med totalt 40 miljoner där 30 miljoner går till säkerhetshöjande åtgärder för organisationer inom det civila samhället och 10 miljoner till hågkomstresor. Anslag 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter tillförs 20 miljoner kronor. Anslag 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter får ökade anslag om 41 miljoner kronor där 31 miljoner kronor är för att stärka verksamheten i språkcentrum för minoritets- och urfolksspråk och 10 miljoner kronor ges till ökade grundanslag för minoritetspolitiken. Anslag 8:1 Mediestöd ges 50 miljoner kronor mer än i regeringens förslag. Ett Sverige som står upp för demokratin I utgiftsområdet behandlas själva grunderna för vår demokrati och vårt statsskick. Vi socialdemokrater har sedan det socialdemokratiska partiet bildades stått upp för de demokratiska värderingarna och allas rätt att delta i vår demokrati. Utvecklingen mot mer demokrati, både i Sverige och globalt, verkade länge självklar men på senare år har vi sett hur det runt om i världen skett en tillbakagång. Allt fler människor lever under auktoritära styren. Den regelbaserade världsordningen är hotad. Det är en mycket oroande utveckling och inte heller i Europa är vi förskonade när rättsstatsprinciper försvagas, kritiska röster tystas och mediers oberoende inskränks. Det pågår ett krig i Europa där folkrätten utmanas av auktoritära ledares stormaktsambitioner. Också i Sverige finns oroande tendenser. Vi har i flera val sett ett sjunkande valdeltagande och enligt Varieties of Democracy (V-Dem) vid Göteborgs universitet har den svenska demokratin försvagats de senaste åren. Det påminner oss om att kampen för demokrati, frihet och jämlikhet måste utkämpas varje dag och inga av de värden vi i Sverige står för går att ta för givna. Vi måste vara vaksamma mot auktoritära tendenser, politik som splittrar, korruption och de som vill använda sin politiska makt för att attackera sina motståndare. Detta är en uppgift för varje demokratiskt sinnad person och en plikt för varje politiker som säger sig stå för demokrati. Yttrandefriheten är grundläggande för en stark demokrati och bara genom att ingen är förhindrad att uttrycka sin mening kan vi säkerställa att varje perspektiv, varje ny tanke eller idé, varje lösning på ett problem kan komma fram. Genom att inte hindra någon att kritisera, granska och ifrågasätta ges möjlighet att störta gamla sanningar och utkräva ansvar från de med makt. Utan en vidsträckt yttrandefrihet stagnerar ett samhälle och de första stegen mot en auktoritär och förtryckande regim tas. Det finns dock gränser för den yttrandefrihet som ett demokratiskt samhälle kan tolerera. Brott mot immateriella rättigheter, statshemlig­heter och hot är några exempel där de flesta är överens om att begränsningar är nöd­vändiga. Varje inskränkning kräver synnerligen goda, väl övervägda argument och får inte sträcka sig så långt att den utgör en fara för den fria åsiktsbildningen. Människors vilja och möjlighet att delta i samhället är central för en välfungerande demokrati. Alla ska kunna organisera sig i fackföreningar, ideella föreningar och politiska partier för att göra sin röst hörd och ställa krav. Var och en ska kunna åta sig uppdrag och axla ansvaret som förtroendevald. Ett allt mer polariserat samhällsklimat där hat och hot blivit vanligare, inte minst på de digitala plattformarna, gör att fler väljer att inte delta i samhällsdebatten eller engagera sig politiskt. Det försvagar vår demokrati och vi måste ta detta på allvar. De senaste åren har vi sett hur AI-teknik gjorts tillgänglig och vi har fått en försmak på dess enorma potential. Det väcker funderingar och ställer oss inför svåra etiska och politiska frågeställningar. Här måste politiken bejaka teknikutvecklingens möjligheter, men samtidigt hantera dess risker och se till med­borgarnas säkerhet och integritet. Vi har blivit allt mer varse om att främmande makter genom påverkansoperationer vill lägga sig i och sabotera i vårt land, men hoten kommer också inifrån. Vår demokrati och öppenhet används av de som vill oss illa och inför detta får vi inte vara naiva. Samtidigt kan vi inte i vår strävan att skydda oss tumma på rättsstatens principer eller låta de värden vi vill försvara offras. Detta dilemma ställer särskilt höga krav på politiken att inte hemfalla åt enkla och populistiska lösningar på svåra problem – istället krävs mer gemensamma ansatser för att behålla vår starka demokrati. Fler måste delta i demokratiska val I riksdagsvalet 2022 var valdeltagandet tre procentenheter lägre än föregående riksdags­val. I valet till Europaparlamentet 2024 var valdeltagandet cirka två procentenheter lägre än föregående Europaparlamentsval. Detta är en oroande tendens och något att ta på allvar. När människor inte röstar kan det vara ett uttryck för politisk apati eller känsla av avståndstagande från samhället. Det är viktigt att man redan som ung kan delta i de demokratiska processerna och det är därför mycket olyckligt att många skolor inte låter de politiska ungdomsförbunden besöka dem och prata politik. Vi tror att det demokra­tiska samtalet skulle tjäna på att det i samband med val fanns möjlighet att träffa de politiska ungdomsförbunden i skolorna i större utsträckning. Den sittande regeringen har också tagit steg som riskerar att försvaga demokratin i landet när stödet till civilsamhällets organisationer, inte minst folkbildningen, dras in och stramas åt. Det är en allmänt oroande utveckling och vi bär alla ett stort ansvar för att bevaka demokratins ställning och funktionssätt i vårt samhälle. För att öka valdeltagandet brukar det i samband med val göras insatser, men det är uppenbart att dessa inte är tillräckliga. Vi vill därför att regeringen tar fram en handlingsplan för att öka valdeltagandet i hela landet. Värna tryggheten och tillgängligheten i samband med val Det svenska valsystemet är robust. Flera tunga bedömare, såväl svenska som utländska, bekräftar denna bild. När det gäller tillförlitligheten i våra valresultat finns för när­varande ingen anledning till tvivel. Med detta sagt är vi förstås inte på något sätt immuna mot påverkan. Vi ser tvärtom en rad oroande faktorer i vår omvärld, och måste därför fortsätta att jobba systematiskt för att värna tryggheten i vår valprocess. Vår beredskap mot både inhemsk och utländsk påverkan måste höjas. Eventuella förändringar i valsystemet bör genomföras med stor varsamhet, och i bred politisk enighet. Det finns dock mindre, om än inte oviktiga, brister som behöver åtgärdas här och nu – inte minst kopplat till frågan om tillgänglighet och trygghet i samband med val­processen. Inför valet 2022 distribuerades punktskriftsmaterial som visade sig innehålla fel, och Valmyndigheten har i efterhand inte kunnat klarlägga den exakta omfattningen av felen eller vart allt material skickades. Detta är allvarligt, även om det inte bedömdes ha påverkat valutgången. Vi behöver också skyndsamt hitta en bra och långsiktig lösning på hur valhemlig­heten kan säkras för personer med synnedsättning. Det är mycket angeläget att blinda och personer med grav synnedsättning ges möjlighet att ta valsedlar och göra i ordning sin röst på ett röstmottagningsställe utan att behöva begära hjälp av någon annan. Mot bakgrund av ovanstående välkomnar vi socialdemokrater en grundlig översyn av tillgänglighetsfrågan kopplat till röstförfarandet. Valbarheten i kommuner och regioner En bärande princip inom den lokala demokratin är att den som kandiderar till kommunala förtroendeuppdrag även bor och verkar på samma plats. Logiken är enkel: den som företräder invånarna i en kommun bör rimligen dela vardag och levnadsvillkor med de väljare man vill företräda. Den specifika kännedomen om lokala och regionala förhållanden och förutsättningar är också – på rent saklig grund – helt avgörande för ett klokt beslutsfattande. Det går dock att runda denna princip. Som dagens regelverk är utformat finns det inga hinder för politiska kandidater att ställa upp i flera kommuner eller regioner, och därefter retroaktivt folkbokföra sig i den kommun där de har möjlighet att bli invalda. Detta fick vi se prov på i samband med valet 2022, där en kandidat hemmahörande i Västsverige efter valdagen folkbokförde sig i en kommun i Stockholmstrakten. Valmyndigheten granskande ärendet och konstaterade att detta inte bröt mot några regler. Valprövningsnämnden har dock senare gett uttryck för att agerandet – trots att det inte bröt mot några regler – knappast var i samklang med det allmänna rätts­medvetandet. Vi socialdemokrater instämmer i den slutsatsen. Att utnyttja det valtekniska regelverket på det här sättet strider mot svensk demokratisk tradition och kan på sikt urholka förtroendet för politiken och den lokala demokratin. Det här kryphålet måste omedelbart täppas till. Mot bakgrund av detta vill vi att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag som motverkar denna problematik. Hot och hat mot journalister måste stoppas Hot och hat mot journalister och opinionsbildare är ett kraftigt och snabbt växande problem. Enskilda drabbas men i förlängningen drabbas också demokratin. Fyra av tio journalister uppgav i en stor undersökning som Journalistförbundet tillsammans med Göteborgs universitet genomförde 2019 att de avstått från att rapportera om ett ämne för att undvika att utsättas för hat och hot. Situationen har sannolikt inte förbättrats. När hot och hat begränsar vad vi vågar uttrycka och diskutera försämras snabbt det demokra­tiska samtalet och den aggressive kan styra debatten. Utvecklingen påverkar också allmänhetens vilja att engagera sig politiskt och fullt ut nyttja sin yttrandefrihet i samhällsdebatten. Politiska krafter i Sverige – inte minst trollfabriker och propaganda­centraler på högerkanten – underblåser den här utvecklingen. Vissa lagskärpningar har skett och Mediemyndig­heten har fått i uppdrag att följa arbetet med journalisters säkerhet i Sverige. Det är vällovligt men långt ifrån tillräckligt. Vi vill se att regeringen tar fram en konkret handlings­plan för att angripa detta problem. De digitala plattformarna måste ta ett större ansvar De stora digitala plattformarna med användargenererat innehåll har blivit viktiga förmedlare av det fria ordet och en del av det demokratiska samtalet. Utan höga trösklar ges var och en möjlighet att föra fram sin åsikt och interagera på de globala, digitala torg som uppkommit. Samtidigt som digitala plattformar vitaliserat och underlättat utbytet av information och åsikter tjänar de stora pengar på polariserande innehåll. Vi ser också hur de blivit arenor för utländska påverkansoperationer genom desinformation och ryktesspridning, hat och hot mot meningsmotståndare, politiker och journalister och en plats där kriminella nätverk rekryterar ungdomar till morduppdrag. Vi måste ställa högre krav på de som tillhandahåller plattformarna. Trollfabrikerna måste stängas ner och vi kräver att plattformarna ska veta vem som står bakom ett konto hos dem. Att kunna delta i debatten anonymt är fortsatt viktigt, men för brottsbekämpande syften måste de som tillhandahåller tjänsterna ha en bättre vetskap om vem som står bakom ett konto. Det är också viktigt för att kunna hindra att någon skapar en stor mängd konton i mening att styra algoritmer och skapa falska opinioner online. Detta bör ske genom EU-lagstiftning och Sverige bör vara drivande i denna fråga. Vi måste också skydda våra barn och unga på internet. Plattformarna tjänar idag stora pengar på cyniska affärsmodeller som är skapade för att fånga vår uppmärksamhet och hålla användarna kvar i flödena. En fungerande åldersgräns på sociala medier måste komma på plats och vi måste kunna hindra algoritmerna från att premiera desinforma­tion, extremism, gängvåld och hat på sociala medier – särskilt när det riktar sig till unga. Regeringskansliet kan inte svälla när andra måste spara De stora anslagsökningarna till Regeringskansliet fortsätter. Om man jämför 2022 och 2026 har resurserna ökat med uppemot 2,3 miljarder, vilket motsvarar närmare 30 procent av det totala anslaget. Även om mer resurser kan vara motiverat, inte minst som en följd av krav på ökad säkerhet och allmän löne- och kostnadsuppräkning, framstår denna ökning över en mandatperiod som för stor mot bakgrund av det ekonomiska läget som ställer stora sparkrav på välfärden när kommuner och regioners ekonomi pressas hårt. Regeringen har inte på ett trovärdigt sätt kunnat motivera den stora ökningen av anslagen till Regeringskansliet varför vi föreslår att Regeringskansliets anslag minskar med 600 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Stopp för regeringens aktieaffärer Regeringen utgör landets högsta politiska ledning och fattar årligen tusentals beslut. Många av dessa beslut har direkt eller indirekt påverkan på marknader och företag, och därför lyder regeringen och statsråd under en rad regler som ska förhindra att jäv- och insideraffärer uppstår, bland annat genom krav på att redovisa ekonomiska intressen och avstå från beslut där personliga aktieinnehav kan skapa intressekonflikter. Detta är en mycket rimlig ordning som syftar till att säkerställa att regeringen agerar utifrån allmänhetens bästa, inte egen vinning. Under den senaste mandatperioden har dock flera statsråd och statssekreterare i regeringen Kristersson hamnat i situationer där deras aktieinnehav har väckt frågor om jäv och förtroende. Flera av dessa ärenden kommer så småningom att granskas av KU, men det kan inte uteslutas att detta redan åsamkat viss skada på allmänhetens förtroende för politiken. Vi socialdemokrater ser mycket allvarligt på detta och anser att regeringen omedel­bart bör se över rådande regler, interna policys och lagstiftning. Vi anser att statsråd och statssekreterare bör förbjudas från att själva handla med enskilda aktier. Publicera riksdagens ekonomiska register I en demokrati är förtroendet mellan folkvalda och medborgare avgörande. Därför bör riksdagens ekonomiska register över ledamöternas aktieinnehav, styrelseuppdrag och andra ekonomiska intressen göras mer lättillgängligt. Idag är registret offentligt såtillvida att uppgifter går att begära ut, men vi anser att det finns goda skäl att sänka trösklarna ytterligare och publicera uppgifterna på riksdagens hemsida. Offentlighet skapar transparens, och transparens är det starkaste skyddet mot korruption, jäv och otillbörlig påverkan. Länsstyrelser för en effektiv statlig förvaltning i hela landet Sveriges 21 länsstyrelser är centrala för en effektiv statsförvaltning. De har många uppdrag inom ett stort antal politikområden och ska verka för att nationella mål får genomslag i länen, samtidigt som hänsyn tas till regionala förhållanden och förut­sättningar. Dessutom ska länsstyrelserna med ett helhetsperspektiv arbeta för att främja länets utveckling och samverkan mellan kommuner, regioner, statliga myndigheter och andra relevanta aktörer i länet – inte minst när det gäller vår beredskap kopplat till kris, civilt försvar och totalförsvar. Därtill ansvarar länsstyrelserna för en rad tillstånds­prövningar, inte minst inom områden som är viktiga för den gröna omställningen i hela landet. För att länsstyrelserna ska kunna upprätthålla sin verksamhet på ett tillfreds­ställande sätt, men också för att påskynda för Sverige viktiga tillstånds­processer – inte minst för att säkra energiförsörjningen – behövs tillräckliga anslag. En stor del av de anslagsökningar som regeringen nu ger länsstyrelserna är pengar avsedda för specifika, om än viktiga, ändamål. Det riskerar i förlängningen göra det mycket svårt för läns­styrelserna att bedriva en ändamålsenlig verksamhet när möjligheten att själva styra och prioritera över de ekonomiska medlen begränsas. Vi kommer fortsätta bevaka att länsstyrelserna har den finansiering de behöver för att både klara sitt uppdrag och öka takten i tillståndsprocesser. För att länsstyrelserna ska kunna fungera som en samlande kraft i länen måste deras uppdrag att samordna statens myndigheter kompletteras med ett uppdrag till berörda myndigheter att samverka. Finansiering av partier och lobbyism behöver bli mer transparent Möjligheten att påverka politiska beslut genom dialog med politiker är en självklar del i en demokrati, men det får inte avgöras av ekonomiska förutsättningar. När företag och andra aktörer lägger allt mer pengar på lobbyism är det uppenbart att deras röst stärks på bekostnad av ideella krafter eller enskilda medborgare som saknar sådana resurser. Ekonomisk styrka får inte bli det som avgör möjlighet till inflytande över politiska beslut och det är väljarnas rätt att veta vilka ekonomiska intressen som finns i bakgrunden. Det finns idag lagar som reglerar hur bidrag till de politiska partierna ska redovisas. Dessa finns till för att medborgarna ska få insyn i hur partierna finansierar sin verk­samhet och själva kunna bedöma om intressekonflikter riskerar att uppstå. Öppenhet och transparens kring de bidrag politiska partier får är en hygienfaktor i en väl­fungerande demokrati. Att de partier som tar emot bidrag följer de regler som finns ska vara en självklarhet. Därför är det oacceptabelt att partier på mer eller mindre kreativa sätt har försökt kringgå den lag som finns gällande insyn i finansieringen. Ett sådant agerande är helt i strid med lagens syfte, försvårar allmänhetens insyn och riskerar att urholka förtroendet för politiker och partierna. En parlamentarisk kommitté (SOU 2025:52) som har tittat på bland annat de här frågorna har nu lämnat sitt betänkande. Vi välkomnar kommitténs förslag om förbud mot anonyma respektive utländska partibidrag, utökad redovisningsplikt och inte minst införandet av ett nationellt lobbyregister, och vi ser gärna att regeringen går vidare med dessa. Vi välkomnar också kommitténs slutsats att inte förbjuda fackförbund att stödja politiska partier och inte heller att kräva samtycke från enskilda medlemmar. Vi ser det som en självklarhet att fackföreningarna själva, genom sina demokratiska processer, ska få avgöra vilka de vill stödja. Att regeringen struntade i dessa slutsatser, och ändå – genom sent tillkomna tilläggsdirektiv – beställde lagstiftningsunderlag för sådana regleringar bekräftar bilden av en regering som vill kringskära oppositionens möjligheter att verka politiskt. Kraftfulla åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet Sverige tillhör världstoppen över länder med minst korruption när jämförelser görs, men vi är inte förskonade. Arbetet mot korruption måste ständigt fortgå och det finns oroande tendenser, inte minst kopplat till organiserad brottslighet som infiltrerar välfärdssystemen. Att individer från kriminella nätverk tillskansar sig fördelar genom att utöva påtryckningar mot offentliga tjänstemän att dela information eller skriva ut intyg eller genom att skrämma till passivitet är en reell risk och något att ta på stort allvar. Det drabbar främst de som arbetar närmast människor som exempelvis poliser, social­sekreterare, tillståndshandläggare, men också politiska beslutsfattare – och i förläng­ningen drabbar det hela samhället. De senaste åren har kriminella nätverk infiltrerat det offentliga och fått makt och inflytande. Det är ett utbrett problem och en stor inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. När välfärdssystemen utnyttjas av kriminella minskar allmänhetens förtroende. Denna rovdrift utarmar också systemen ekonomiskt, vilket ytterst riskerar att drabba de individer som är i behov av dem. Vi har i närtid också sett exempel på hur rättsvårdande myndigheter drabbats av infiltration från organiserad brottslighet. När allt större delar av tidigare offentlig verksamhet sker i privat regi öppnas nya vägar in för den organiserade brottligheten till att tjäna pengar på samhällets bekostnad. Detta är ett i raden av marknadsmisslyckanden som en utökad privatisering lett till. Vi behöver säkerställa att samhället vidtar tillräckliga åtgärder, både på kort och på lång sikt, för att förebygga och bekämpa otillåten påverkan, korruption och infiltration. Det handlar om att skydda grundläggande demokratiska principer om likabehandling, rättssäkerhet och effektivitet. Det handlar också om att motverka tystnadskulturer och framväxten av parallella samhällsstrukturer. För att upprätthålla ett högt förtroende för den offentliga förvaltningen och välfärdssystemen måste medborgarna ha tilltro till att verksamheten bedrivs på ett korrekt sätt och att offentliga medel inte används på felaktiga grunder. Under 2025 utreddes lagstiftningen kring korruption och tjänstefel. Det är bra att frågan nu är utredd, men det är viktigt att fokus ligger på att stoppa de kriminella från möjligheten till otillbörlig påverkan och korruption. Vi tror därför att kraftfullare åtgärder behöver sättas in för att förhindra att maffialiknande strukturer växer fram och blir starkare. Vi vill därför införa en svensk RICO-lagstiftning för att bekämpa den organiserade brottsligheten, beslagta deras tillgångar och gripa och lagföra ledarna. Ett samlat och nytt angreppsätt som går att läsa mer om i Socialdemokraternas kommitté­motion på UO 4. Stärkta övergångsregler för ökat förtroende för det offentliga Det finns idag en reglering om övergångsrestriktioner för statsråd och statssekreterare. När den infördes var det ett mycket viktigt steg för att stärka förtroendet för offentlig verksamhet och motverka att intressekonflikter uppstår. Även om ytterligare några uppdrag inom det offentliga också omfattas av övergångsrestriktioner är det fortfarande en begränsad grupp och det finns all anledning att se över om fler borde omfattas. När inflytelserika personer snabbt går från offentliga uppdrag till privata verksam­heter väcks misstankar om intressekonflikter. Det kan handla om löften om framtida anställning under pågående uppdrag, eller om att tidigare information och kontakter utnyttjas till fördel för den nya arbetsgivaren. Hösten 2023 presenterades en utredning som utvärderade nuvarande lagstiftning men också föreslog en ny lagstiftning som möjliggör att fler med ledande befattningar kan komma att omfattas av restriktioner. Regeringen har ännu inte återkommit i frågan och vi förutsätter att regeringen kommer med förslag som ytterligare stärker regelverket som syftar till att säkerställa att övergångar från centrala offentliga uppdrag till icke-offentliga uppdrag inte riskerar det offentligas integritet och förtroende. Värna känsliga personuppgifter På nätet finns lättillgängliga databaser som publicerar mycket omfattande person­uppgifter om människor i kommersiellt syfte – allt från adress och telefonnummer till känsliga personuppgifter som bland annat underlättat för kriminella att systematiskt utnyttja äldre och svaga grupper genom att kartlägga dem i detalj. Även om utgångs­punkten i vårt samhälle är offentlighetsprincipen utgör webbplatserna allvarliga ingrepp i enskildas personliga integritet och har visat sig vara användbara verktyg för kriminella som vill kartlägga individer. Det går inte heller att förutse vilka konsekvenser dessa öppna databaser kommer få när de kombineras med användning av nya verktyg med artificiell intelligens. Innehållet på de aktuella webbplatserna skyddas av grundlag, oftast genom att de har ett så kallat utgivningsbevis för verksamheten. För dessa webbplatser har Sverige fått kritik av EU-kommissionen, något som i förlängningen kan leda till vite. Den föregående regeringen agerade för att skapa en bättre balans mellan integritetsskyddet och yttrandefriheten genom att föreslå begränsningar i grundlagsskyddet för de mest integritetskänsliga söktjänsterna, ett förslag som stoppades av en högermajoritet i riksdagen. Den borgerliga regeringen tvingades hösten 2023 tillsätta en utredning som återigen ska se över frågan om grundlagsskyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter om lagöverträdelser och söktjänster som offentliggör personuppgifter om adress, telefonnummer, civilstånd och andra uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden. Avvägningen mellan personlig integritet och yttrandefrihet bör regleras av svensk lag och vi social­demokrater förutsätter att regeringen skyndsamt kommer gå vidare med lagstiftning. Statlig närvaro i hela landet Utbyggnaden av den statliga närvaron och servicen behöver fortsätta i hela landet. Genom fler servicekontor, beslut om omlokalisering och nyinrättade myndigheter samt Försvarsmaktens, Polismyndighetens och Kriminalvårdens pågående expansion finns förutsättningar för tusentals nya statliga jobb runt om i landet. Riksrevisionen har tidigare i en granskning konstaterat att omlokaliseringen av statliga myndigheter haft flera av de positiva effekter som var avsikten när den tidigare socialdemokratiska regeringen påbörjade arbetet. Arbetet måste fortsätta, och de omlokaliseringar som gjorts måste försvaras så att det inte sker en tillbakagång. Här ser vi oroande tendenser som pekar mot att denna regering saknar förståelse för vikten av omlokaliseringsarbetet. Det sker också en smygcentralisering där myndigheter har huvudkontoret på en ort, men ändå placerar mycket personal på en annan ort, oftast Stockholm. Servicekontoren är mycket uppskattade med över 2,8 miljoner besök under 2024 och en kundnöjdhet på 95 procent. Sverigedemokraterna och regeringens tidigare aviserade nedskärningar av budgeten för servicekontor innebär att minst 35 servicekontor kommer att stängas. Det slår hårt mot medborgarservicen runt om i Sverige. Vi socialdemokrater anser tvärtom att servicekontoren ska fortsätta utvecklas, och de som stängt återöppnas, samt att fler verksamheter ska kunna knytas dit. Det är avgörande att inte enbart ett effektivitetsperspektiv får styra utbyggnaden av nya servicekontor, utan en politisk bedömning som tar hänsyn till fler aspekter måste ligga till grund för besluten. Det regionala perspektivet ska finnas med i varje beslut om var statlig verksamhet ska placeras, och arbetet med omlokaliseringar av statliga jobb och etableringen av nya servicekontor ska fortsätta. Mediepolitik för mediemångfald och journalistik i hela landet Att kunna ta del av fri och oberoende journalistik är en förutsättning för att delta i det demokratiska samtalet, bilda sig en välgrundad uppfattning och kunna ta del av ansvarsutkrävning och granskning av makten. En stark, självständig och livskraftig mediesektor i hela landet är kort sagt en grundbult i vår demokrati. På många håll i landet är de ekonomiska förutsättningarna att bedriva journalistik utmanande och därför är det är bra att det nya mediestödet har kommit på plats. Samtidigt ser vi att de risker vi varnade för när stödet infördes nu ser ut att ha blivit verklighet. Betoningen på den geografiska spridningen har lett till att mediemångfalden på nationell nivå har prioriterats ner och flera medier som tidigare fått stöd nu har blivit utan. Kvartal, Hemmets vän, Flamman och Altinget är några exempel på medier som med viss nisch av innehåll bidragit till den journalistiska mångfalden med olika samhällspolitiska perspektiv, infallsvinklar och nyhetsvärdering. Vi ser därför ett behov att den utvärdering som ska ske i samband med budgetpropositionen för 2027 behöver tidigareläggas så att inte medier som kunnat överleva försvinner i onödan. Alla pengar som anslagits för mediestödet ser inte ut att betalas ut. Därför vill vi också se att ändringar görs i förordningen så att i första hand de nationella nischmedier som tidigare haft stöd men nu blivit utan kan få ta del av stödet. Det är orimligt att Mediemyndigheten betalar tillbaka pengar till staten samtidigt som uppskattade och för mediemångfalden viktiga medier riskerar att försvinna. Vi motsätter oss också den neddragning av stödet som regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2026 och föreslår därför att ytterligare 50 miljoner kronor läggs på mediestöd. Medielandskapet förändras fortsatt mycket hastigt och de stora framstegen som gjorts inom AI kan ytterligare drastiskt förändra förutsättningarna att bedriva medier och journalistik. Därför är det nya mediestödet, även om de uppenbara bristerna skulle rättas till, inte en lösning på längre sikt. Vi vill se att en bred parlamentarisk utredning får i uppgift att ta fram en mediepolitik för framtiden. En sådan bör dessutom se över om, och i sådant fall hur, staten kan medverka till att stärka förutsättningarna för fri, grävande journalistik – exempelvis genom att stödja ett oberoende, organiserat nationellt grävcentrum likt det som finns i Norge. En aktiv politik för minoritets- och urfolk Minoritetspolitiken har länge fått stå tillbaka och blivit utan ökad resurstilldelning. Vi ser ett behov av stärkta resurser och en början är en ökning med 10 miljoner kronor i grundanslag för 2026. Språkcentrum De nationella minoritetsspråken och kulturerna måste bevaras, utvecklas och föras över till framtida generationer. De har länge varit en viktig del av vårt lands kulturella och språkliga mångfald. De språkcentrum som stöds av staten har visat sig vara centrala aktörer i att bevara och utveckla språken och kulturarvet hos dessa minoriteter. Genom att ge dem möjlighet att arbeta långsiktigt och stabilt kan vi säkerställa att deras värde­fulla arbete kan fortsätta, och för att åstadkomma detta satsar vi 31 miljoner mer än regeringen på språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romani chib och samiska. Fortsatt satsning på nationella minoriteters bibliotek Den nationella satsningen på nationella minoritetsbibliotek är ett initiativ som syftar till att stärka och främja tillgången till litteratur, kultur och information för Sveriges nationella minoriteter. Dessa minoriteter, som inkluderar samer, tornedalingar, sverige­finnar, romer och judar, har alla unika språk och kulturella traditioner som är viktiga att bevara och vidareutveckla. Genom att inrätta och stödja minoritetsbibliotek, både fysiska och digitala, kan man säkerställa att de nationella minoritetsgrupperna ges bättre möjligheter att tillgå material på sina modersmål och om sina kulturer. En central del av satsningen är att förbättra samlingen av böcker och media på minoritetsspråken. Detta inkluderar allt från barnböcker till akademisk litteratur och populärlitteratur. Genom att tillgängliggöra dessa resurser på bibliotek runt om i landet kan fler människor få möjlighet att utforska och upprätthålla sitt språkliga och kulturella arv. Det kan handla om allt från författarbesök och bokcirklar till språkkurser och kulturella utställningar. Genom att vara dynamiska mötesplatser kan minoritets­biblioteken bidra till att stärka sammanhållningen inom minoritetsgrupperna samt mellan dem och majoritetssamhället. De nationella minoritetsbiblioteken/resurs­biblioteken servar kommuner, skolor och folkbiblioteken i hela Sverige. Den nationella satsningen är en del av Sveriges åtaganden enligt internationella konventioner och den nationella minoritetspolitiken. Genom att stödja minoritets­bibliotek visar staten sitt engagemang för att skydda och främja de nationella minoriteternas rättigheter, inklusive rätten till språk och kultur. Satsningen på nationella minoritetsbibliotek är därför en viktig del av arbetet för att främja mångfald, stärka minoriteternas kulturella självbestämmande och säkerställa att Sveriges kulturarv är inkluderande och representativt för alla dess invånare. Vi socialdemokrater menar att satsningar på de nationella minoritetsspråken och minoritetsbiblioteken ska stärkas och permanentas. Den judiska minoriteten Den judiska minoriteten är på ett särskilt sätt utsatt för hat och hot från extrema grupper av olika slag. Detta har ytterligare förstärkts av konflikten i Mellanöstern. Det är fullständigt oacceptabelt. Antisemitism har ingen plats Sverige. Ett fortsatt arbete för att stärka säkerheten kring judiska institutioner och för att öka tryggheten för judar i Sverige är helt nödvändigt. Polisen bör få ett särskilt uppdrag att stärka säkerheten kring utsatta arrangemang och institutioner. Ingen jude ska känna sig tvingad att lämna Sverige av säkerhetsskäl. Judiska och andra organisationer inom civilsamhället gör också mycket själva för att öka säkerheten. Vi vill se ökade resurser för detta samt att de som mottar pengarna får en större frihet att själva bestämma vilka åtgärder som ska prioriteras. Vissa av samhället finansierade verksamheter, såsom skolan, ska bidra till att motverka antisemitism. Många lärare ser idag ökad antisemitism och har svårt att tala om exempelvis Förintelsen och nutida konflikter med eleverna. Det är därför viktigt att lärare får det stöd och material de behöver för att kunna hantera dessa frågor och Skolverket bör därför få i uppdrag att se över undervisningsmaterialet och i uppgift att sprida kunskapen till lärare. Sveriges museum om Förintelsen är en viktig institution för att fördjupa kunskaperna om de fruktansvärda gärningar som begicks. Det är viktigt att sprida och fördjupa kunskapen till nuvarande och framtida generationer. De hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser som genomförs för att öka kunskapen om antisemitism och rasism, ur ett historiskt och samtida perspektiv bland svenska ungdomar och lärare är ett viktigt inslag i kampen mot antisemitism och behovet är större än på länge. Regeringen gör flera viktiga insatser på området som vi välkomnar, och det är bra att vi nu har fått på plats en nationell strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. Men vi tror att ytterligare tillskott behövs. Därför vill vi se att 10 miljoner kronor extra läggs på hågkomstresorna och bredda satsningen till att också omfatta lärarfortbildning. Tornedalingar, kväner och lantalaiset En sannings- och försoningskommission för granskning av kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset lämnade i slutet av 2023 över sitt slut­betänkande. Det är ett gediget arbete som tydligt visar på det tryck den svenska staten satte på tornedalingar för språklig, religiös och kulturell assimilation. Försvensknings­politiken har inneburit att minoritetens språk, kultur och identitet nedvärderats, skambelagts och osynliggjorts. Konsekvensen har blivit att meänkieli minskat i användning och inte förts vidare till nästa generation annat än i begränsad utsträckning. Där konstateras att staten och kyrkan har ett moraliskt ansvar att gottgöra minoriteten för den skada som blivit konsekvensen av assimileringspolitiken och att denna gottgörelse och försoning behöver ta avstamp i minoritetens behov i dag. Regeringen har gett Forum för levande historia i uppdrag att ta fram en populärversion av Sannings- och försoningskommissionens arbete – något vi välkomnar. Vi förutsätter att regeringen vidtar åtgärder med anledning av Sannings- och försoningskommissionens utredning och erkänner de historiska kränkningar som har begåtts mot minoriteten. Den romska minoriteten Det finns en långsiktig strategi för romsk inkludering som löper fram till 2032. Genomförandet ska präglas av romsk delaktighet och romskt inflytande med inriktning på förstärkt genomförande och kontinuerlig uppföljning av romers tillgång till de mänskliga rättigheterna på lokal, regional och nationell nivå. Det övergripande målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Det viktiga arbetet måste fortsätta. Skolverket och Socialstyrelsen har haft till uppdrag att säkerställa att lämplig utbildning tas fram och görs tillgänglig 2022–2024 för personer med romsk språk- och kulturkompetens för arbete inom förskola, förskole­klass, skola, fritidshem, vuxenutbildning och socialtjänst eller hälso- och sjukvård. Regeringen behöver dra lärdom av dragna slutsatser exempelvis när det gäller hur utbildningar utformas, hur målgruppen nås och hur långsiktigheten i arbetet med brobyggare kan säkerställas. Urfolket samerna Det viktiga arbete som sanningskommissionen gör för att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna måste fortsätta. Under den gångna mandatperioden röstade riksdagen igenom den förra regeringens initiativ om inrättandet av en konsultationsordning, något Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna motsatte sig. Det är ett viktigt steg i att stärka samernas möjlighet till inflytande och delaktighet i frågor som rör samiska förhållanden. För att stärka det samiska folkets rättigheter att bevara och utveckla sitt språk, sin kultur, sina näringar och sitt samhällsliv är arbetet med en nordisk samekonvention centralt och arbetet med konventionen pågår. En annan åtgärd är att vi vill se ett samiskt riksarkiv som ska hanteras av Sametinget. En motsvarande lösning finns i bland annat Finland genom ett samarbete mellan Sametinget och det finska riksarkivet, medan Sverige saknar ett samlat samiskt arkiv. Hos flera statliga institutioner finns kvarlevor från det samiska urfolket. Det har sedan länge funnits ett krav om att dessa ska återföras – så kallad repatriering. Det är rimligt att staten tar sitt ansvar och vi förutsätter ett fortsatt arbete med repatrieringen. Älvdalskans språkstatus Älvdalska har en lång historia i Sverige och bär uråldriga särdrag som nästan inte längre går att återfinna i någon annan del av det nordiska språkområdet. Att älvdalskan bär spår från fornnordiska gör den till en levande del av vår språkhistoria och är en viktig del av Sveriges språkliga och kulturella mångfald. Trots det klassas älvdalskan som dialekt. Vi vill att man utreder möjligheten att ge älvdalskan språkstatus, vilket också Europarådets expertkommitté uppmanat Sverige att göra. Säkerhetshöjande åtgärder för organisationer inom det civila samhället Många civilsamhällesorganisationer upplever en ökad hotbild mot verksamheten, lokaler och mot företrädare. Inte minst religiösa samfund är utsatta för hot och våld där det finns uppgifter om församlingar som lägger så mycket som 25 procent av sin budget på säkerhetsåtgärder. Många vittnar också om stora svårigheter med att försäkra sina lokaler och materiella tillgångar. Vi anser att det vore angeläget med en bred översyn av viktiga fastigheters skyddsstatus, med syftet att långsiktigt förbättra deras trygghet och motståndskraft mot hot och skador. Omvärldshändelser och pågående konflikter har också påverkat säkerheten för religiösa grupper i Sverige. Att skydda civilsamhällets organisationer är självklart i huvudsak polisens uppgift men det finns många enklare säkerhetshöjande åtgärder som kan göras för att göra verksamheten tryggare. Statskontoret har tidigare sett över hur statsbidraget för säkerhetshöjande åtgärder till organisationer inom det civila samhället fungerar och kommit med flera förslag på hur arbetet kan struktureras. För att stärka detta arbete vill vi öka detta anslag med 30 miljoner kronor för 2026. Förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer Vi socialdemokrater står i alla sammanhang upp för människovärdet och kräver krafttag mot de hatbrott som begås på grund av rasism, främlingsfientlighet eller homofobi. Vi kommer aldrig att acceptera att otryggheten breder ut sig eller att hot och hat tar över vårt demokratiska samhälle. Diskriminering på grund av kön, ålder, funktionsned­sättning, hudfärg, tro eller sexuell läggning är oacceptabel i Sverige. Det är viktigt att samhället visar sitt avståndstagande mot rasistiska och nazistiska organisationer som sådana. De utgör ett särskilt hot mot samhället och demokratin, eftersom de i sitt själva syfte strävar efter att undergräva eller avskaffa demokratin och andras fri- och rättigheter. Deras existens är ett hot mot andras frihet och utgör därför ett hot mot demokratin som vi inte kan tolerera. Detta innefattar även så kallade ”aktivklubbar”, viket syftar på lokala grupper inom vit makt-miljön där främst unga män samlas kring rasistiska och främlingsfientliga idéer och ägnar sig åt fysisk träning och kampsport i en våldsbejakande miljö. En utredning har föreslagit förbud mot organisationer vars verksamhet innebär förföljelse av vissa folkgrupper inom ramen för den nuvarande grundlagen. Det finns farhågor att en sådan lagstiftning skulle bli svår att tillämpa på grund av de strikta ramar regeringsformen sätter. Därför anser vi att det behövs en tydlig politisk viljeyttring genom kombinationen av en straffbestämmelse och en upplösningslagstiftning. Eftersom regeringen via grundlag vill utöka möjligheterna att begränsa förenings­friheten i förhållande till kriminella sammanslutningar vore det dock lämpligt att också utreda frågan i förhållande till rasistiska och nazistiska organisationer. Vi är mycket kritiska till att regeringen inte vill ta i denna fråga. Förstärkning av Institutet för mänskliga rättigheter Institutet för mänskliga rättigheter har som uppgift att värna efterföljandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige med utgångspunkt i hur de kommer till uttryck i grundlag och internationella överenskommelser. Genom att följa, undersöka, rapportera och lämna förslag till regeringen arbetar MR-institutet för att förbättra situationen i Sverige. Detta sker också genom att främja utbildning, forskning och kompetens­utveckling på området. MR-institutet har också en viktig roll i kontakterna med internationella organisationer och internationellt samarbete. Efter inrättandet 2022 fanns en plan för hur institutet skulle utvecklas. De successiva anslagsökningarna har inte materialiserats och nu måste institutet växa till den nivå som det var tänkt. Därför vill vi öka anslaget med 20 miljoner kronor. Justitiekanslern Antalet rättsprocesser där staten behöver vara part eller lämna yttranden har ökat under senare år. Justitiekanslern har ansvaret att företräda staten, men myndighetens resurser är inte anpassade till den växande arbetsbördan. Komplexa mål kräver både juridisk expertis och tillräcklig bemanning för att kunna hanteras effektivt. Handläggningskapaciteten måste öka för att garantera förutsebarhet för både myndigheter och enskilda. Jennie Nilsson (S) Hans Ekström (S) Per-Arne Håkansson (S) Mirja Räihä (S) Amalia Rud Stenlöf (S) Peter Hedberg (S)

Motion till riksdagen 2025/26:2698 av Per-Arne Håkansson m.fl. (S) Utbildning och kunskap om kooperativt företagande Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja utbildning och kunskap om kooperativt företagande och tillkännager detta för regeringen. Motivering Kooperativa och ömsesidiga företag är en viktig del av näringslivet i Sverige. Men okunskapen om sektorn är stor och det får negativa följder för dagens och även för morgondagens kooperativa företag. De hundra största kooperativa och ömsesidiga företagen i Sverige sysselsätter cirka 100 000 människor och har en omsättning på omkring 660 miljarder kronor senaste året och det startas hundratals nya kooperativa företag över hela landet varje år. FN utlyste 2025 till kooperationens år för att lyfta fram kooperativa företags betydelse för samhället och bidrag till de globala hållbarhetsmålen. Det finns anledning att följa upp de initiativ som togs framförallt av den samlade kooperativa rörelsen och idéburna företag. Trots sektorns storlek och betydelse finns det bristande kunskaper om den kooperativa företagsformen och det gäller tyvärr även inom den högre utbildningen. För att kartlägga frågan gjorde Svensk Kooperation en studie kring hur kunskap om kooperativa och ömsesidiga företag inkluderas på universitet och högskolor i Sverige. Granskningen omfattade 271 relevanta kursplaner och visade att kooperation, ömse­sidiga företag, ekonomiska föreningar eller personalägda företag inte fanns med över huvud taget i någon av kursplanerna. Däremot fanns aktiebolag med som en röd tråd genom många av utbildningarna. Landets utbildningar behöver i högre grad inkludera den kooperativa och ömsesidiga affärsmodellen i relevanta utbildningar för att Sverige långsiktigt ska öka mångfalden av företagsformer i landet. Även forskningen i Sverige har ett alltför ensidigt fokus på det aktiebolagsdrivna företagandet. För att utveckla den kooperativa sektorn och därmed hela näringslivet behövs mer forskning om kooperativa och ömsesidiga företag. Bristande kunskap om kooperation påverkar även myndigheters och bankers agerande gentemot kooperativa företag negativt. Det kan handla om att inte få starta ett bankkonto eller att kooperativa företag i relation till finansiella aktörer behöver förklara det särskilda i sin associationsform i återupprepade, tidsödande byråkratiska processer. Troligen är detta även en bidragande faktor till den brist på finansiering som idag hindrar kooperativ utveckling och innovation i Sverige. Dessutom behöver offentligt finansierad företagsrådgivning som ges, till exempel via Almi, ha tillräckliga kunskaper om kooperativt företagande för att på ett likvärdigt sätt kunna inkludera företagsformen i sin rådgivning runt om i landet. Det finns en bred enighet i riksdagen kring att det kooperativa och ömsesidiga företagandet behöver stärkas. Det är den nya lagen om ekonomiska föreningar ett exempel på. Vill vi ha ett mer diversifierat näringsliv, ett mer demokratiskt näringsliv och ett kooperativt företagande som sätter människan i centrum så måste även kunskapen om sådant företagande spridas och fördjupas. Per-Arne Håkansson (S) Isak From (S) Louise Thunström (S) Johan Andersson (S) Tomas Kronståhl (S) Azadeh Rojhan (S) Anna Wallentheim (S) Eva Lindh (S) Anna-Belle Strömberg (S) Denis Begic (S) Lars Mejern Larsson (S) Malin Larsson (S) Peter Hedberg (S) Mats Wiking (S) Kristoffer Lindberg (S) Hans Ekström (S) Heléne Björklund (S)

Motion till riksdagen 2025/26:1948 av Hans Ekström (S) En långsiktig och sammanhållen plan för Mälaren Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en långsiktig och sammanhållen plan för Mälaren och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ungefär två miljoner människor får sitt dricksvatten från Mälaren. Mälaren är Sveriges tredje största sjö till ytan med över 8 000 öar, holmar och skär. Tillrinningsområdet är stort och utgör en tjugondel av Sveriges yta och omfattar bland annat delar av Bergslagen. Många intressen sammanflätas genom Mälaren, exempelvis genom dricksvattenförsörjning, transportleder, fiske, rekreation och avlopp. Tillgången på vatten är mycket stor och det är bara en bråkdel av Mälarens utflöde till Östersjön som renas till dricksvatten. Mälarens första vattendom kom 1941 och sjön började regleras 1943 i syfte att motverka översvämningar av jordbruksmark, att höja de låga vattenstånden för minskad risk för fartyg att gå på grund samt att undvika saltvatteninträngning. Vattendomen från 2015 bygger på en regleringsstrategi som togs fram inom Slussenprojektet och har på samma sätt, vid sidan av hänsyn till olika intressen för Mälaren, huvudsyftet att minska risken för översvämning runt Mälaren, minska risken för låga vattennivåer samt förhindra saltvatteninträngning. Klimatet förändras och med detta följer ökad nederbörd, ändrade flöden och en global havsnivåhöjning. Enligt SMHI:s beräkningar antas världshaven stiga uppemot en meter från 1990 års nivåer till slutet av detta sekel. Haven förväntas därefter stiga än mer och enligt internationell forskning kan det röra sig om ett intervall på två till fyra meter till år 2200. Samtidigt ligger Mälarens vattennivå idag ca 0,7 meter över Saltsjön, räknat som årsmedelvärde för den senaste tioårsperioden. I ett varmare klimat stiger vattentemperaturen och perioden med istäcke kommer att minska. Detta kommer att påverka Mälarens ekosystem, men även råvattenkvaliteten och kostnaden för att rena Mälarens vatten till dricksvatten av god kvalitet. Förändrad tillrinning och ökning av skyfall ger ökad risk för försämrad råvattenkvalitet på grund av att skyfall ökar ytavrinningen med mer föroreningar och näringsämnen som spolas ut i Mälaren. Tidsperspektiven är relativt långa, men problem med råvattenkvaliteten kan uppkomma redan under innevarande sekel. Samtidigt beräknas befolkningen öka påfallande i Stockholms- och Mälarregionen under kommande halvsekel. Den regionala tillväxten kommer också att kräva utbyggd infrastruktur för vattenproduktion, avlopps­vattenrening samt avfallshantering. Med en ökad befolkning följer även en ökad sjöfart med förväntat ökade gods- och persontransporter på Mälaren. Ökad sjöfart leder i sin tur bland annat till ökade risker för olyckor med spill, spill av lastrester, fartygsavfall, toalettavfall och barlastvatten med införsel av invasiva arter. Klimatförändringarna kommer således att ge risk för inströmning av saltvatten samt förändrad markavrinning och tillflöden till Mälaren, förutom en permanent höjd havsnivå och högvatten. Båda dessa mekanismer påverkar vattnets kvalitet. Detta innebär även direkta och indirekta risker och möjliga konsekvenser för till exempel lågt liggande bebyggelse, infrastruktur, näringsverksamhet och naturmiljö kring Mälaren och Saltsjön och i skärgården. Länsstyrelserna har till exempel tagit fram tre olika spår för hur detta kan hanteras på lång sikt, någon gång bortom 2100, där Mälaren tillåts att återgå som havsvik, där Mälaren höjs i samma takt som havet eller där barriärer och vallar byggs i skärgården. Oavsett vilket alternativ som väljs kommer konsekvenserna att bli mycket stora. Mälaren och dess omgivning representerar vitt skilda värden. Distinkta och betydelsefulla avvägningar kommer därför att behöva göras. Dessa värden bör tydliggöras och prioriteras även där dessa är svåra eller omöjliga att förena. Valet av lösningar för framtiden har betydelse redan idag, bland annat gällande bebyggelse­planeringen. Frågeställningarna, planeringen och arbetet rymmer många behövliga aspekter kring klimatprognoser, system- och konsekvensanalyser, samhällsekonomiska prövningar, juridiska aspekter liksom Stockholms- och Mälarregionens förväntade demografiska och ekonomiska utveckling. Förväntningarna på Mälarens intresse­kommuner och regioner behöver även följas upp och vid behov förtydligas för framtida åtgärder. Eftersom frågan är komplex behövs en bred ansats där vägen framåt och ansvarsförhållanden tydliggörs. En långsiktig sammanhållen plan för Mälaren behövs. Det bör riksdagen ge regeringen tillkänna. Hans Ekström (S)

Motion till riksdagen 2025/26:1613 av Caroline Helmersson Olsson m.fl. (S) Säkring av arbetspendlingen och godstransporterna i Stockholm-Mälarregionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att förbättra arbetspendlingen och godstransporterna i Stockholm-Mälarregionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Hälften av Sveriges BNP skapas i Stockholm-Mälarregionen. När regeringen nu väljer att sätta fokus på arbetspendling och godstransporter i utvecklingen av transportinfra­strukturen krävs satsningar som stärker motståndskraften i Stockholm-Mälarregionen – ett område med omfattande pendeltrafik och betydande godstransporter. De återkommande störningarna och förseningarna i tågtrafiken understryker behovet av en mer driftsäker infrastruktur och utökad kapacitet. Detta är särskilt avgörande i Stockholm-Mälarregionen, där åtta av tio tåg i landet har sin start- eller slutpunkt. Varje dag pendlar omkring 850 000 personer över kommungränserna, många längs stråken Uppsala–Stockholm, Stockholm–Nyköping och vidare söderut. Ett avbrott i järnvägs­trafiken till exempel på sträckan Västerås–Stockholm, Eskilstuna–Stockholm, Katrineholm–Stockholm eller Uppsala–Stockholm drabbar inte bara dem som ska till arbete eller skola över länsgränserna, utan kan även orsaka förseningar som sprider sig till övriga delar av landet. För godstrafiken gäller motsvarande risker vid viktiga godsnoder som Hallsberg, Rosersberg och Eskilstuna kombiterminal. Att prioritera arbetspendlingen och godstransporterna är positivt. Men för att nå den fulla potentialen i investeringarna är det nödvändigt att se till helheten i de storregionala och i stor utsträckning nationella transportstråken, inklusive den anslutande infra­strukturen med vägar som kompletterar systemet och möjliggör hela resan. I Stockholm-Mälarregionen finns en stark och långsiktig samsyn mellan länen i Mälardalsrådet om vilka infrastruktursatsningar som behöver prioriteras och komma till stånd. När Regeringen ska fatta beslut om den nationella transportinfrastrukturplanen nästa år måste stor vikt läggas vid Stockholm-Mälarregionens perspektiv. Caroline Helmersson Olsson (S) Fredrik Olovsson (S) Hans Ekström (S) Sofia Skönnbrink (S)

Motion till riksdagen 2025/26:1596 av Sofia Amloh m.fl. (S) Skavsta flygplats Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att lyfta fram betydelsen av Skavsta flygplats i den nationella flygstrategin och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skavsta flygplats, tidigare känd som Nyköpings-Oxelösunds flygplats, ligger sju kilometer från Nyköping och 100 kilometer från Stockholm. Den anses ligga i Stockholmsområdet i mer vid mening och är därför inkluderad i flygkoden STO. Vid Stockholm Skavsta Airport i Nyköping finns unika förutsättningar för utveckling och expansion. Passagerarterminalen kan ta emot cirka tre miljoner passagerare per år och är designad för ytterligare utbyggnad. Flygplatsen har tillstånd att ta emot upp till sex miljoner passagerare per år. Läget söder om Stockholm kortar flygresor mot kontinenten jämfört med Arlanda och Bromma. Flygplatsen borde därför vara intressant för fler än de två lågprisbolag, Wizz Air och Norwegian, som i dag trafikerar flygplatsen. Rätt utnyttjad kan Skavsta bli en pilotflygplats för elflyg och alternativa bränslen (där avstånd fortfarande har stor betydelse). Den bör därför tydligare lyftas fram i den nationella flygstrategin. Takten i omställningen mot ett mer hållbart flyg bör också öka. Flygplatsen är en lösning på frågan om flygplatskapacitet i Stockholmsregionen. När den dubbelspåriga järnvägen Ostlänken är färdig 2034 nås Skavsta resecentrum med tåg från Stockholm på 52 minuter. Från Södertälje blir restiden 32 minuter medan Norr­köping samt Linköping nås på 19 minuter respektive 33 minuter. Då ökar Stockholm Skavsta Airports betydelse som nationell och regional multimodal transportnod. Kom­binationen med Ostlänken och snabba tågförbindelser gör flygplatsen till ett viktigt komplement till Stockholm Arlanda Airport. Man bör redan idag förbereda för den dag Ostlänken står färdig så att flygplatsen omedelbart kan börja trafikeras. Skavsta har fördelar med den geografiska placeringen och borde vara ett givet alternativ för att ersätta Bromma som andraflygplats i Stockholmsregionen. Bromma ligger på mark som bör kunna användas bättre för bostäder. Brommas flygplats bromsar dessutom annan byggnation i Stockholm på grund av regler kring hushöjd etc. Skavsta kan däremot växa och utvecklas och på så vis bidra med att fördela belastningen på Stockholms infrastruktur. Det är inte heller bara kommersiellt flyg som trafikerar flygplatsen. Sedan 2023 är Skavsta en av Sveriges beredskapsflygplatser. Det innebär att de tar emot samhällsviktiga lufttransporter dygnet runt, året runt. Det kan handla om ambulansflyg, militärt flyg, brandflyg eller Kustbevakningens flyg. Staten bör se till att det finns resurser för att flygvapnet ska kunna använda flygplatsen för sina behov. Det försämrade omvärldsläget gör detta särskilt angeläget. Skavsta har också många fördelar för att kunna bli en pilotflygplats för elflyg och alternativa bränslen. Ett närmare avstånd till kontinenten än Arlanda har stor betydelse, särskilt i teknikens linda. Skavsta bör därför tydligare lyftas fram i den nationella flygstrategin. Samtidigt bör takten i omställningen mot ett mer hållbart flyg också öka. Sofia Amloh (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Fredrik Olovsson (S) Hans Ekström (S)

Motion till riksdagen 2025/26:1387 av Karin Sundin m.fl. (S) Stärkta förutsättningar för kooperativt företagande Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa goda och långsiktiga förutsättningar för rådgivning om kooperativt företagande i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Motivering De 109 största kooperativa företagen i Sverige omsatte under år 2023 662 miljarder kronor enligt den senaste rapporten från paraplyorganisationen Svensk Kooperation. Med kooperativa företag menas här både kooperativa företag och ömsesidiga företag – företag vars primära syfte inte är att göra vinst utan att göra nytta för sina medlemmar eller kunder och för samhället i stort. Kooperativa företag ägs av sina medlemmar och ömsesidiga företag ägs av sina kunder. De kooperativa företagen är viktiga som aktörer på svensk arbetsmarknad, med sammantaget cirka 100 000 anställda. De kooperativa företagen är också livskraftiga. Rapporten Nya kooperativa företag 2008–2018 – siffror, fakta och trender, från Svensk Kooperation, visar att kooperativa företag under de känsliga första tre åren har en överlevnadsgrad på 90 procent. Det är en högre överlevnadsgrad än alla andra företags­former. Internationella studier visar att kooperativa och ömsesidiga företag klarar lågkonjunkturer och svängningar i ekonomin bättre än andra företag. Kooperativa företag ger förutsättningar för hela Sverige att leva. De utgör en viktig del av livsmedels- och energiförsörjningen och de finns närvarande över hela landet genom bland annat kooperativa livsmedelsbutiker och mackar med stor betydelse i det lokala samhället. Kooperativa företag är därmed en viktig del av det svenska näringslivet i dag, men potentialen för kooperationen är mycket större. Inte minst genom att kooperativa företag kan vara ett bra alternativ för medarbetarövertagande i den generationsväxling som pågår i svenskt näringsliv just nu. Det finns också en stor potential för kooperativa företag inom ramen för idéburen välfärd. Sverige är ett starkt land när det gäller kreativitet och innovation. Tröskeln för att starta nya verksamheter blir allt lägre. Startups är ett sådant exempel. De kännetecknas bland annat av att flera personer eller bolag vill gå in och utveckla en produkt eller tjänst tillsammans med ambitionen att växa snabbt. Den kooperativa företagsformen passar väl in när flera vill dela på arbetet och ägandet för att styra och dela risker gemensamt. Problemet är att kunskapen om kooperativt företagande och om hur man bildar kooperativa företag är mycket låg i Sverige i dag. En Sifoundersökning som är gjord på uppdrag av Svensk Kooperation visar dock att hela 60 procent av de unga svarande vill veta mer om kooperativt företagande. En viktig förutsättning för att möta denna efter­frågan och för sektorns tillväxt är goda och långsiktiga förutsättningar för rådgivning. Coompanion ger rådgivning till nyblivna och blivande kooperativa och ekonomiska föreningar och får för det arbetet stöd av Tillväxtverket. Trots den ökade efterfrågan har resurserna till Coompanion minskat över tid. Det är mycket förvånande, då de för­ordningar som styr den regionala utvecklingspolitiken och Tillväxtverkets arbete betonar en hållbar näringslivsutveckling i hela landet. En viktig aspekt av ett hållbart näringsliv är att det finns en mångfald av företagsformer. Med detta som utgångspunkt och med tanke på det kooperativa företagandets potential bör därför en översyn göras för att säkra en resursfördelning som gynnar en rådgivning i hela landet och kring alla företagsformer, inklusive kooperativt företagande. Karin Sundin (S) Lars Mejern Larsson (S) Anna Wallentheim (S) Tomas Kronståhl (S) Anna-Belle Strömberg (S) Peter Hedberg (S) Heléne Björklund (S) Mattias Vepsä (S) Per-Arne Håkansson (S) Mats Wiking (S) Fredrik Lundh Sammeli (S) Eva Lindh (S) Gunilla Carlsson (S) Kristoffer Lindberg (S) Malin Larsson (S) Mathias Tegnér (S) Hans Ekström (S) Hanna Westerén (S)

Motion till riksdagen 2025/26:1260 av Louise Thunström m.fl. (S) Kooperativa hyresrätter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och belysa villkoren för den kooperativa hyresrätten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk bostadsmarknad står inför stora utmaningar. Nyproduktionen av bostäder har minskat samtidigt som byggkostnaderna stadigt ökar. Ökade amorteringskrav och hårdare kreditgranskningar från bankerna gör det allt svårare att köpa bostadsrätter. Alltför höga presumtionshyror och höga inkomsttrösklar gör det omöjligt för det stora flertalet hushåll som i dag är i behov av ny bostad att hyra en lägenhet. Bankernas kreditrestriktioner riktar sig även mot fastighetsägarna, som får allt svårare att få tillräckliga banklån för byggandet av hyresrätter. Med en kraftigt ökad nyproduktion av kooperativa hyresrätter skulle en bättre balans mellan fastighetslån och bostadslån kunna uppnås. Fler hushåll skulle få åtkomst till nyproducerade lägenheter och, med föreningarnas egna ansvar för fastighetsförvaltningen och hyressättningen, få en gynnsammare hyresutveckling än inom hyresrätten. En ytterligare utmaning är det fortsatta ombyggnadsbehovet av miljonprogrammet. Allt fler allmännyttiga bostadsbolag saknar kapital för att kunna genomföra hållbara ombyggnadsprogram och väljer istället att sälja ut delar av beståndet till privata intressen, ofta med följd av höga hyreshöjningar och oönskad omflyttning. Med de senaste årens utveckling kommer det snart att saknas ett hyresbestånd med hyresnivåer som även låginkomsttagare har möjlighet att betala. Till detta kommer ett växande problem med trångboddhet och andrahands­uthyrningar i dessa områden. Forskningen är inte enig om vilka åtgärder som är nödvändiga för att bryta negativa grannskapseffekter i segregerade bostadsområden. För att i grunden kunna stimulera positiva sociala nätverk och normer, minska negativ konkurrens och exkludering och förbättra den egna närmiljön kommer strukturella förändringar i områdena att bli nödvändiga. En sådan avgörande förändring är att ge de boende ökat ansvar för sin egen vardag och närmiljö genom ombildning till kooperativ hyresrätt. Dessa nödvändiga förändringar av bostadsmarknaden måste ske med utgångspunkt i att såväl det befintliga som det nytillkommande bostadsbeståndet utvecklas till ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara bostäder och bostadsmiljöer, där de framtida upplåtelseformerna kommer att spela en allt större roll för att möta dessa utmaningar på de boendes villkor. Hyres-, bostads- och äganderätten kommer trots reformer inte att kunna fylla alla dessa behov utan behöver kompletteras med en reformerad kooperativ hyresrätt. Samtidigt behöver finansieringsförutsättningarna för kooperativa hyresrättsföreningar förbättras. Redan i propositionen (SOU 2000:95) om kooperativ hyresrätt anges att ”någon form av ekonomisk stimulans torde krävas” om kooperativ hyresrätt ska förekomma i större omfattning. Ett tydligt ägardirektiv till SBAB med uppdrag att prioritera finansiering av nyproduktion och ombildning till kooperativ hyresrätt skulle vara en väg, i kombination med Boverkets kreditgarantier. Bostadsmarknaden är med den utveckling vi beskrivit på väg att bli en marknad för rika. Unga, vanliga löntagare får allt svårare att komma in på bostadsmarknaden då hyresrätterna blir färre i takt med att många kommuner säljer ut sina allmännyttiga bostäder och bostadsrätterna blir allt dyrare och mer kapitalkrävande. Samtidigt blir det allt svårare att bygga hyresrätter i landets minsta och medelstora kommuner. Den kooperativa hyresrättens mer balanserade och spekulationsfria omfördelning av lån mellan medlemmen och föreningen/fastighetsägaren framstår som allt mer angelägen. Den kooperativa hyresrätten permanentades av riksdagen 2002 som den fjärde upplåtelseformen i Sverige. Det har nu gått 23 år sedan lagstiftningen trädde ikraft, med en idag ny bostadspolitisk verklighet. Vissa villkor för den kooperativa hyresrättens förutsättningar att fungera så bra som möjligt behöver därför reformeras. Upplåtelseformens grundläggande värden är dock viktiga att hålla fast vid. Kooperativ hyresrätt är en upplåtelseform som kan beskrivas som en mellanform mellan hyresrätt och bostadsrätt. Kooperativ hyresrätt utvecklar den vanliga hyresrätten samtidigt som den ger nya möjligheter i nyproduktionen och bidrar till ökad boendedemokrati. I en kooperativ hyresrätt hyr hyresgästen sin lägenhet på ungefär samma villkor som gäller för en vanlig hyreslägenhet. Skillnaden är att hyresgästen hyr av en ekonomisk förening, en kooperativ hyresrättsförening. Medlemmarna i föreningen betalar då dels medlemsinsatser, dels upplåtelseinsatser. Medlemsinsatserna uppgår vanligtvis till symboliska belopp medan de spekulationsfria upplåtelseinsatserna varierar betydligt. En nivå som riksdagen inte förutsåg vid införandet av kooperativ hyresrätt utan som drivits upp av de allt mer ökande byggkostnaderna under de senaste åren. Boverket har visat att det finns ett stort potentiellt intresse för den kooperativa hyres­rätten som upplåtelseform. Samtidigt råder utbredd kunskapsbrist hos såväl myndig­heter som allmänheten och fastighetsägare, något som i sin tur leder till att alltför få ges reella förutsättningar att kunna uttrycka en klar efterfrågan. Hyresgäster som ställs inför utförsäljnings- eller ombildningssituationer ges i praktiken ingen möjlighet att pröva den kooperativa hyresrätten som ett alternativ. Bristen på information och rådgivning gör även att upplåtelseformen osynliggörs i samhällsdebatten och därmed blir negativt särbehandlad jämfört med övriga upplåtelse­former. Sveriges Allmännytta har gjort en kartläggning av befintliga kooperativa hyresrättsföreningar och med vilka bevekelsegrunder de kommit till. Men det finns i dag ingen myndighet som har ett uttalat uppdrag att bistå med information, statistik eller annan relevant kunskap om den kooperativa hyresrätten. SCB:s statistik över bostads­beståndet särredovisar inte kooperativa hyresrätter som egen upplåtelseform, för att ta ett exempel. En kooperativ hyresrätt ger de boende förutsättningarna som behövs för att besluta över hyresnivå och hur fastighetsförvaltning ska gå till. Det stärker både eget engagemang och ansvarstagande. Hyresgästerna själva bestämmer vilken hyra som ska tas ut, grundat på föreningens kostnader. Ju mer man hushållar med vatten och värme och sköter utemiljö, städning och reparationer själv, desto lägre blir boendekostnaden. Detta är något som boende i traditionell hyresrätt ofta är missnöjda med att de saknar inflytande över. Både bostadsrätten och den kooperativa hyresrätten är ekonomiska föreningar av särskilt slag. Det finns dock en avgörande skillnad mellan bostadsrätt och kooperativ hyresrätt. I bostadsrätten finns en fast koppling mellan medlemmens andel i föreningen och nyttjanderätten. Detta gör att man kan köpa och sälja nyttjanderätten i föreningen. I den kooperativa hyresrätten finns ingen fast koppling mellan medlemmens andel i föreningen och nyttjanderätten. Detta medför att nyttjanderätten inte heller kan köpas och säljas. Ett spekulationsfritt boende kan bidra till en väl fungerande bostadsmarknad och fler jobb. Vi föreslår därför att det skyndsamt görs en översyn för att se över och belysa villkoren för den kooperativa hyresrätten utifrån dagens samhällsutmaningar samt reformera och lägga förslag för att anpassa gällande rätt. Louise Thunström (S) Johan Andersson (S) Peter Hedberg (S) Mattias Vepsä (S) Isak From (S) Anna-Caren Sätherberg (S) Tomas Kronståhl (S) Mathias Tegnér (S) Hans Ekström (S) Hanna Westerén (S) Adrian Magnusson (S) Lars Mejern Larsson (S) Heléne Björklund (S) Monica Haider (S)

Motion till riksdagen 2025/26:920 av Hans Ekström och Caroline Helmersson Olsson (båda S) Behoven av fler kontrollplatser för tunga fordon i Södermanlands län Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i planeringen av infrastruktur överväga att stärka förutsättningarna för fler kontrollplatser för tung trafik i Södermanlands län och tillkännager detta för regeringen. Motivering Godstransporter med lastbil ökar stadigt i Sverige. För att upprätthålla både trafiksäkerhet och god arbetsmiljö krävs kontinuerliga kontroller av dessa fordon. Det är främst polisens så kallade tunga grupp som ansvarar för att granska den yrkesmässiga tunga trafiken. Kontrollerna omfattar bland annat fordonens tekniska skick, eventuell överlast, surrning av gods samt att kör- och vilotider följs. Regelbundna kontroller bidrar till en tryggare och säkrare trafikmiljö. Brist på kon­troller riskerar att leda till ett utökat fusk samt att orsaka osund konkurrens och ger oseriösa aktörer möjlighet att åsidosätta lagar och avtal. Trafikverket ansvarar för att etablera fasta kontrollplatser, utrustade med exempelvis kontrollvågar och bilgropar. För att nå de nationella trafikmålen krävs en god geografisk spridning av sådana platser. I transportnäringen förekommer återkommande problem med överlast, bristfällig lastsäkring och överträdelser av kör- och vilotidsregler. Detta innebär betydande risker för både förare och övriga trafikanter. Ökade fordonskontroller är därför en nödvändig åtgärd, och det är positivt att fler poliser utbildats inom området. I Södermanlands län har polisens tunga grupp länge påtalat bristen på fasta kontroll­platser. Denna brist försvårar arbetet och begränsar antalet genomförda kontroller. För att uppnå den nationella nollvisionen – där antalet dödsolyckor ska halveras till 2030 och antalet allvarligt skadade minska med 25 procent – måste fler kontrollplatser etableras i länet. Detta bör beaktas vid planering och genomförande av framtida vägprojekt. Dessutom har EU antagit ett skärpt regelverk för transporter, vilket ytterligare understryker vikten av att Sverige säkerställer att reglerna efterlevs genom fler och effektivare kontroller. Hans Ekström (S) Caroline Helmersson Olsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:919 av Hans Ekström och Fredrik Olovsson (båda S) Behov av fler häktesplatser i Eskilstuna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av fler häktesplatser och tillkännager detta för regeringen. Motivering Kriminalvården har ett stort behov av att öka platskapaciteten då landets anstalter och häkten idag är fullbelagda. Läget kommer att ytterligare förvärras då antalet klienter förväntas fortsätta öka. Därför pågår en nödvändig och rejäl utbyggnad inom kriminal­vården. Kriminalvården har dock gett signaler om att utbyggnaden inte kommer att räcka utan att man kommer att behöva utöka med ytterligare platser på andra orter. Platsbristen skapar problem. Inte sällan blir häktade kvar i polisens arrester. När en häktesplats väl blir ledig kan inte polis, advokater och åklagare räkna med att de misstänkta finns nära orten där brottsutredningen sker. Det innebär långa restider som är ett slöseri med rättsväsendets resurser. Exempelvis får Eskilstunapolisen ofta åka till Nyköping för att hålla förhör med misstänkta. Det innebär en restid på 2,5 timmar tur och retur. Till häktet i Sala tar det 2 timmar och 20 minuter från Eskilstuna. Polisarbetet borde rimligen kunna utföras mer tidseffektivt. Eskilstuna är Södermanlands läns största kommun med omkring 107 000 invånare. Eskilstuna har – likt flera andra kommuner – drabbats av de senare årens eskalerande gängkriminalitet. I den fortsatta utbyggnationen av kriminalvården och häkten bör Eskilstuna och Hällbyanstaltens fördelar beaktas. Hällbyanstalten har förutom till Eskilstuna också en betydande närhet till Sveriges sjätte största stad Västerås. Det tar mindre än 30 minuter i bil från Hällbyanstalten till polisstationen i Västerås. Anstaltens närhet till Örebro bör inte heller bortses från. Det gör det särskilt lämpligt att också bygga ett nytt häkte i anslutning till Hällbyanstalten. Hans Ekström (S) Fredrik Olovsson (S)