Magnus Berntsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! En av statens mest grundläggande uppgifter är att skydda människor och värna vårt lands frihet, säkerhet och självständighet.

För att kunna göra det måste vi förstå de hot som riktas mot oss. Vi måste veta vilka aktörer som har förmåga att skada Sverige, vilka avsikter de har och hur de försöker omsätta dessa avsikter i handling. Det är i grunden vad den här debatten handlar om. Sverige behöver mer och bättre underrättelser.

Det säkerhetspolitiska läget har förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat att storskaligt krig åter är en realitet i Europa. Samtidigt möter Sverige och våra allierade en betydligt bredare hotbild än den rent militära. Främmande makt använder cyberangrepp, ekonomiska påtryckningar, desinformation, sabotage, teknologistöld och otillbörlig påverkan. Kritisk infrastruktur kan utsättas för angrepp. Strategiska investeringar kan användas för att skapa beroenden. Organiserad brottslighet kan utnyttjas av främmande makt. Terrororganisationer verkar över nationsgränser. Ny teknik skapar nya sårbarheter men också nya möjligheter för den som vill skada våra samhällen.

Gränsen mellan fred, kris och krig har blivit mindre tydlig. Det betyder också att gränsen mellan militära och civila säkerhetshot har blivit mindre tydlig. Sverige behöver en mycket kvalificerad militär underrättelsetjänst. Den behöver vara stark. Den behöver fortsätta att utvecklas.

Sveriges behov av underrättelser är dock större än det rent militära. Vi behöver stärka vår förmåga att inhämta, bearbeta och analysera information om utländska förhållanden. Vi behöver bättre strategiska underrättelser som kan ge regeringen och andra beslutsfattare ett bättre underlag innan beslut fattas. Underrättelser handlar ytterst om att minska osäkerheten. I säkerhetspolitiken kan minskad osäkerhet vara skillnaden mellan att agera i tid och att agera för sent.

Herr talman! Det finns också en annan dimension som har blivit viktigare: Sverige är medlem i Nato. Vi är inte längre bara ansvariga för vår egen säkerhet, utan vi är också en del av ett kollektivt försvar där vår säkerhet är beroende av våra allierade och där deras säkerhet också är vårt ansvar.

Det förändrar perspektivet. Svensk underrättelseförmåga är inte bara en svensk tillgång utan också en tillgång för hela alliansen. Sverige har geografiska, tekniska och politiska förutsättningar som gör att vi kan bidra med värdefulla underrättelser. Vårt läge i norra Europa och Östersjöområdet och närheten till Arktis ger oss särskilda möjligheter och ett särskilt ansvar. Men ett fungerande underrättelsesamarbete bygger på ömsesidighet. Den som vill få kvalificerad information måste också bidra med kvalificerad information.

Underrättelsetjänstens kanske viktigaste framgångar är de händelser som aldrig inträffar. Det handlar om angrepp som kan förebyggas, sabotage som kan stoppas och påverkansoperationer som avslöjas. Det handlar om den säkerhetshotande investeringen som identifieras och den strategiska överraskningen som aldrig blir en överraskning. Det är svårt att mäta värdet av sådant som inte händer, men just därför får vi inte underskatta betydelsen av kunskap som gör att vi kan agera innan ett hot har blivit en kris.

Herr talman! För oss kristdemokrater finns här också en principiell utgångspunkt. Staten ska inte göra allt, men vissa uppgifter kan bara staten bära det yttersta ansvaret för. Att försvara landet, upprätthålla rättsstaten och skydda människors liv och frihet hör till dessa kärnuppgifter. En stat som inte förmår att skydda sina medborgare kommer till slut inte heller att kunna skydda deras frihet.

Samtidigt måste en stark underrättelseverksamhet alltid förenas med respekt för människovärdet, rättsstaten och den personliga integriteten. Det finns ingen motsättning i detta. Det är just eftersom underrättelseverksamheten får tillgång till kraftfulla verktyg och känsliga uppgifter som lagstiftningen måste vara tydlig. Befogenheter ska ha rätt stöd, och det ska finnas kontroll och tillsyn.

Rättssäkerhet får dock heller inte bli liktydigt med handlingsförlamning. Vi kan inte bygga ett regelverk för underrättelseverksamhet utifrån föreställningen att världen omkring oss är mindre farlig än den faktiskt är. Våra motståndare kommer inte att avstå från att samla in information om Sverige bara för att vi avstår från att samla in information om dem. De kommer inte att avstå från cyberangrepp, påverkan, sabotage eller spionage bara för att vi väljer att veta mindre. Okunskap är inte någon säkerhetsstrategi.

Herr talman! Det moderna försvaret av Sverige börjar långt innan ett militärt angrepp. Det börjar med information och underrättelser som genom analys blir till kunskap. Det handlar om kunskap om politiska beslut som förbereds i andra länder, kunskap om militära förflyttningar, kunskap om ekonomiska och tekniska beroenden, kunskap om cyberhot, terrorism och främmande makts försök att påverka våra samhällen och kunskap om vilka avsikter våra motståndare har innan dessa avsikter omsätts i handling.

Därför behöver Sverige både en stark militär underrättelsetjänst i Must och en stark civil underrättelsetjänst. Dessa ska komplettera varandra. Tillsammans med FRA, Säkerhetspolisen och andra relevanta aktörer ska de bidra till en starkare svensk underrättelseförmåga. Målet är inte att samla information för informationens skull, utan målet är att Sverige ska veta mer, förstå tidigare och kunna fatta bättre beslut.

För varje strategisk överraskning som vi kan undvika ökar vår säkerhet. För varje hot vi kan identifiera tidigare ökar vår handlingsfrihet. För varje beslut som kan fattas på ett bättre kunskapsunderlag minskar risken för att svenska män och kvinnor en dag behöver betala priset för att vi visste för lite och förstod för sent.

Sverige ska vara svårt att överraska, svårt att påverka och svårt att angripa. Det kräver ett starkt försvar, starka allianser och en stark underrättelseförmåga – militär såväl som civil. Därför välkomnar Kristdemokraterna att Sverige nu stärker sin utrikes underrättelsetjänst. Det kommer att göra Sverige starkare och bidra till att göra våra allierade säkrare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.

(Applåder)

Herr talman! I denna debatt behandlar vi regeringens proposition om Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen om den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina. Kristdemokraterna står bakom utskottets förslag och välkomnar att Sverige ansluter sig till denna överenskommelse.

Detta ärende kan vid första anblicken framstå som lite tekniskt. Det handlar om en förvaltningskommitté, om organisatoriska regler och om finansiering av en internationell tribunal, men i själva verket gäller det någonting betydligt större. Det handlar om huruvida den internationella rättsordningen ska försvaras när den utsätts för sitt kanske allvarligaste angrepp i Europa sedan andra världskriget. Det handlar om ansvar och om rättvisa.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är inte bara ett krig. Det är ett flagrant brott mot FN-stadgans grundläggande principer om staters suveränitet och territoriella integritet. Detta aggressionskrig har orsakat ett enormt mänskligt lidande och utmanar samtidigt själva grunden för den regelbaserade världsordningen.

Herr talman! När vi pratar om krigsförbrytelser handlar det ofta om övergrepp som sker under ett krig, men aggressionsbrottet är annorlunda. Det handlar om beslutet att inleda ett olagligt krig och om dem som sitter högst upp i den politiska och militära ledningen som fattar beslut om att använda militärt våld mot en annan stat i strid med folkrätten. Aggressionsbrottet brukar därför beskrivas som det ursprungliga brottet – det brott som gör alla de efterföljande övergreppen möjliga.

Just därför är det så viktigt att det finns en mekanism för att utkräva ansvar även för detta brott. Internationella brottmålsdomstolen har en central roll när det gäller krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, men när det gäller aggressionsbrottet finns det särskilda jurisdiktionsregler som gör att ryska företrädare inte kan lagföras under rådande omständigheter. Det är bakgrunden till att det internationella samfundet har arbetat fram denna särskilda tribunal.

Herr talman! Sverige har tillsammans med ett stort antal likasinnade länder, Europeiska unionen och Europarådet deltagit i detta arbete från början, och nu tar vi nästa steg. Genom att ansluta oss till den utvidgade partiella överenskommelsen blir Sverige medlem i den struktur som ska säkerställa tribunalens funktion och långsiktiga verksamhet. Det innebär att vi bidrar till tribunalens styrning, finansiering och fortsatta utveckling.

Det är viktigt att förstå att detta inte handlar om hämnd utan om rättsstatens principer. Det handlar om att den som bryter mot internationell rätt ska veta att det får konsekvenser. Om vi accepterar att ledare kan starta aggressionskrig utan risk för rättsligt ansvar öppnar vi dörren för framtida aggressioner. Då riskerar vi att signalera att makt går före rätt, och det vore ett farligt budskap.

Herr talman! För Kristdemokraterna är stödet till Ukraina djupt förankrat i våra grundläggande värderingar. Vi tror på människovärdet, vi tror på frihet, vi tror på nationers rätt till självbestämmande och vi tror på rättvisa. Därför har vi från dag ett ställt oss bakom ett starkt svenskt stöd till Ukraina, såväl militärt, humanitärt och ekonomiskt som politiskt.

Det stödet kan dock inte stanna vid vapenleveranser och återuppbyggnad utan måste även omfatta rättskipning. Den som har fattat beslutet att inleda ett aggressionskrig måste veta att världen inte glömmer och inte ser mellan fingrarna. Ansvarsutkrävande är viktigt för Ukrainas folk – för de människor som förlorat anhöriga, sina hem och sin framtid – men det är också viktigt för hela Europa. Om folkrätten inte försvaras i Ukraina blir den nämligen svagare överallt.

Herr talman! Historien visar att fred som bygger på glömska sällan blir varaktig. Varaktig fred kräver rättvisa, varaktig fred kräver ansvar och varaktig fred kräver att världen tydligt markerar att aggressionskrig aldrig kan accepteras som ett legitimt politiskt verktyg. Den tribunal som nu byggs upp kommer inte ensam att avgöra krigets utgång, men den kommer att bidra till att upprätthålla de principer som är avgörande för internationell fred och säkerhet.

Sverige bör vara en del av det arbetet. Det ligger i Ukrainas intresse, det ligger i Europas intresse och det ligger inte minst i Sveriges intresse.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Vi behandlar i dag regeringens proposition om Sveriges tillträde till konventionen om inrättande av en internationell skadeståndskommission för Ukraina. Kristdemokraterna står självklart bakom utskottets förslag och välkomnar att Sverige ansluter sig till denna viktiga konvention.

Sedan den 24 februari 2022 har Ukraina utsatts för ett fullskaligt, brutalt och oprovocerat anfallskrig. Rysslands fullskaliga invasion har orsakat en enorm mänsklig tragedi. Människor har dödats, familjer har splittrats, bostäder har förstörts och hela samhällen har lagts i ruiner.

Utöver det mänskliga lidandet har Ukraina drabbats av mycket omfattande materiella och ekonomiska skador. Det handlar dock inte bara om Ukraina utan också om den internationella rättsordningen. Om en stat kan inleda ett aggressionskrig mot ett grannland utan att ställas till svars riskerar det att undergräva de principer som har bidragit till fred och stabilitet i Europa efter andra världskriget.

Folkrätten är inte en samling rekommendationer. Den är ett regelverk, och brott mot detta måste få konsekvenser. Den som orsakar skada ska också hållas ansvarig för skadan. Det är en grundläggande rättsprincip både mellan individer och mellan stater.

Herr talman! Den internationella skadeståndskommissionen är en viktig del av den mekanism som nu byggs upp för att säkerställa att Ukraina får upprättelse. Tidigare har ett internationellt skaderegister etablerats inom Europarådet för att dokumentera de skador och förluster som orsakats av den ryska aggressionen. Sverige var en av de grundande medlemmarna i detta arbete.

Nästa steg är att skapa en institution som faktiskt kan pröva dessa anspråk. Det är precis vad skadeståndskommissionen ska göra. Oberoende experter kommer att bedöma anspråk från enskilda personer, företag, lokala myndigheter och den ukrainska staten. På så sätt skapas en rättslig struktur för att fastställa ansvar och ersättning.

Det är viktigt att understryka att detta inte bara är en symbolisk åtgärd utan ett konkret steg för att säkerställa ansvarsskyldighet. Konventionen slår tydligt fast att Ryssland bär ansvaret för de folkrättsstridiga handlingarna och förväntas finansiera den kompensation som kommissionen beslutar om.

Herr talman! För Kristdemokraterna är stödet till Ukraina både en säkerhetspolitisk och en moralisk fråga. Vi har från första dagen stått bakom ett starkt svenskt stöd till Ukrainas frihetskamp. Vi har gett militärt, humanitärt och ekonomiskt stöd, men vi måste också bidra till att rättvisa skipas. Fred utan rättvisa riskerar att bli en skör fred. Därför behöver det internationella samfundet skapa mekanismer som säkerställer att krigsförbrytelser, övergrepp och folkrättsbrott inte bara dokumenteras utan också får konsekvenser.

Den konvention som vi i dag behandlar är ett viktigt steg i den riktningen. Det är också positivt att arbetet sker inom ramen för Europarådet och har ett brett internationellt stöd. Redan nu har ett stort antal stater och Europeiska unionen anslutit sig till processen.

Sverige har länge varit en stark röst för folkrätten, för mänskliga rättigheter och för internationell ansvarsskyldighet. Genom att ansluta oss till denna konvention visar vi att dessa principer inte bara är ord utan också något som vi är beredda att omsätta i handling.

Vi står upp för Ukrainas rätt till frihet och självbestämmande, och vi står upp för folkrätten. Vi står även upp för principen att den som orsakar skada också ska hållas ansvarig. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! I dag behandlar vi regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2025. Det gångna året har tydligt visat varför det europeiska samarbetet är så viktigt. Europa står inför den största säkerhetspolitiska utmaningen sedan andra världskriget. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter, den regelbaserade världsordningen utmanas och auktoritära krafter försöker flytta fram sina positioner. I ett sådant läge behöver Sverige och Europa mer samarbete, inte mindre.

För oss kristdemokrater är EU ett samarbete mellan fria demokratier som tillsammans kan skapa fred, säkerhet och välstånd. Det är också utifrån dessa värden vi ska bedöma unionens utveckling. Under 2025 har EU fortsatt att stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt och militärt. Sverige har varit en drivande kraft för skärpta sanktioner mot Ryssland och Belarus. Det är rätt väg att gå. Ryssland måste förstå att aggression får konsekvenser och att Europas stöd till Ukraina kommer att bestå så länge det krävs. Ukrainas kamp är inte bara en kamp för det egna landets frihet utan även en kamp för Europas säkerhet och för internationell rätt.

Herr talman! EU-utvidgningen är kanske den viktigaste strategiska investeringen för Europas framtid. Länderna på västra Balkan, liksom Ukraina och Moldavien, måste få veta att dörren till den europeiska gemenskapen står öppen. Men utvidgningen får aldrig bli en genväg. Den måste bygga på reformer, respekt för rättsstatens principer och uppfyllandet av medlemskapskriterierna. Just därför är det viktigt att EU fortsätter att kombinera ett tydligt stöd till kandidatländerna med tydliga krav. Några av oss som nyligen besökte Ukraina fick återigen höra från civilsamhällets aktörer hur viktigt det är att man håller kraven tydliga.

När länder genomför reformer och stärker demokrati och rättsstat ska de också mötas av framsteg i processen. Det är så vi bygger ett starkare och mer sammanhållet Europa.

Herr talman! En tredje fråga gäller demokratin och rättsstaten. EU är mer än en marknad och mer än bara ett ekonomiskt samarbete. Unionen bygger på värden: människovärde, frihet, demokrati, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter. I en tid då dessa värden utmanas både inom och utanför Europa måste EU stå upp för dem med större tydlighet. Det gäller i relation till Ryssland och Belarus, och det gäller i relation till Kina. Men det gäller också inom unionen. EU:s trovärdighet bygger på att samma principer gäller för alla medlemsstater.

Europa behöver också stärka sin konkurrenskraft. Vi måste minska regelkrångel, fördjupa den inre marknaden och skapa bättre förutsättningar för innovation och företagande. Ett starkt Europa behöver en stark ekonomi. Bara så kan vi finansiera vårt försvar, vår säkerhet och den gröna och digitala omställningen.

Samtidigt måste vi hålla fast vid subsidiaritetsprincipen. EU ska fokusera på de frågor som bäst löses gemensamt och undvika att detaljstyra sådant som medlemsstaterna själva hanterar bättre.

Herr talman! Sverige har mycket att vinna på ett EU som är starkt där det behövs och återhållsamt där det så ska vara. Vi behöver ett EU som stärker Europas säkerhet, står upp för demokratin, stöder Ukraina och håller dörren öppen för nya demokratier som vill bli en del av den europeiska gemenskapen.

Det är därför välkommet att utskottet betonar vikten av fortsatt stöd till Ukraina, en trovärdig utvidgningspolitik och försvaret av unionens grundläggande värden.

Med detta yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU10 i dess helhet.

(Applåder)

Fru talman! I dag behandlar vi regeringens proposition om ett svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland, det som inom Nato benämns Forward Land Forces Finland. Kristdemokraterna välkomnar detta förslag och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige är sedan drygt två år medlem i Nato. Det är ett av de viktigaste säkerhetspolitiska besluten i modern svensk historia. Medlemskapet handlar dock inte bara om de säkerhetsgarantier som vi får utan också om det ansvar som vi tar.

Fru talman! I dag debatterar vi inte bara vårt eget försvar utan hela alliansens säkerhet. Genom vårt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland visar vi att Sverige är berett att bära sin del av ansvaret för freden och stabiliteten i Europa. Det är ett styrkebesked för Sverige som allierad och ett tydligt exempel på att vi är en säkerhetsgivare i vårt närområde.

Det är precis vad detta beslut handlar om. Genom att bidra till Natos närvaro i Finland stärker vi försvaret i hela Norden. Vi stärker den samlade avskräckningen mot den som vill hota vår frihet, och vi visar att artikel 5, principen om att en attack mot en allierad är en attack mot alla, inte bara är ord på ett papper utan ett gemensamt åtagande.

Det är också naturligt att Sverige tar ett särskilt ansvar just i Finland, vår närmaste allierade. Våra länder delar historia, geografi och säkerhetsintressen. Om säkerheten i Finland hotas påverkas Sverige direkt, och om Sverige hotas påverkas Finland direkt. Vår säkerhet är i dag på ett sätt mer sammanflätad än någonsin även om våra nationer genom historien har stått sida vid sida på slagfält och mött prövningar tillsammans vid otaliga tillfällen.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina förändrade Europas säkerhetspolitiska karta. Det blev tydligt att fred inte kan tas för given och att frihet måste försvaras. Därför är Natos framskjutna närvaro viktig. Syftet är att förhindra och förebygga konflikt. En trovärdig avskräckning minskar risken för att krig över huvud taget uppstår.

Det är också viktigt att komma ihåg att Sverige har mycket att bidra med. Vi har moderna och välutbildade förband, erfarenhet av att verka i nordiskt klimat och en stark försvarsindustri och högteknologisk kompetens.

Sedan medlemskapet har Sverige snabbt blivit en integrerad och uppskattad del av alliansen. Natos generalsekreterare, Mark Rutte, konstaterade nyligen att Sverige inte bara har blivit starkare genom Nato utan också har gjort Nato starkare. Han lyfte särskilt fram att Sverige är ramnation för Natos Forward Land Forces i Finland och att detta stärker hela den nordiska delen av alliansens försvar.

Även från amerikanskt håll kommer tydliga uppskattningar. USA:s utrikesminister, Marco Rubio, beskrev så sent som i går Sverige som en extraordinär partner och framhöll att den svenska försvarsförmågan är ett föredöme för andra allierade. Han uttryckte en önskan om att fler Natoländer skulle ha samma kapacitet som Sverige. Det är ord som vi kan ta emot med ödmjukhet men också med stolthet. Sverige har på kort tid visat att vi inte bara är en ny medlem i Nato utan också är en medlem som bidrar, tar ansvar och stärker alliansen.

Fru talman! Kristdemokraterna har länge argumenterat för ett starkare svenskt försvar och ett svenskt medlemskap i Nato. Det har vi gjort för att vi vet att frihet, demokrati och nationell suveränitet måste försvaras tillsammans med andra demokratier. Det handlar ytterst om solidaritet – samma solidaritet som gör att vi står upp för Ukraina, stärker våra baltiska grannars säkerhet och bidrar till Natos närvaro i Finland.

När demokratier håller ihop blir de starkare. När fria nationer tar gemensamt ansvar blir tröskeln högre för den som vill använda militärt våld. Därför är dagens beslut viktigt. Det visar att Sverige är en trovärdig allierad, att Sverige tar ansvar för säkerheten i närområdet och att Sverige står sida vid sida med Finland och övriga allierade. Det visar att Sverige är berett att bidra till fred och säkerhet, inte bara för vår egen skull utan för hela den transatlantiska gemenskapen. Återigen: Kristdemokraterna yrkar bifall till förslaget i sin helhet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först tacka ledamoten Lasses för de fina orden. Jag instämmer i att vi har haft samsyn i många frågor och respektfulla samtal om de frågor där vi inte har varit helt överens.

För Kristdemokraterna är biståndspolitiken en väldigt viktig fråga, och som alla vet har vi stått – och står – bakom enprocentsmålet och vill att vi ska komma tillbaka till det. Vi hade givetvis en stor diskussion innan regeringen bildades både om nivåerna på biståndet och inte minst om innehållet i biståndet.

De sakerna måste man diskutera i samma andetag, för enbart nivån på biståndet skapar inte de effekter man vill ha. Biståndet måste också gå till rätt saker, och jag tycker verkligen att vi kristdemokrater har lyckats få in många saker. Vi ser till att biståndet får mer effekt genom att en större andel går via civilsamhällets aktörer.

Jag behöver inte sticka under stol med att vi har haft andra åsikter än ett antal av partierna i regeringskoalitionen. Kristdemokraterna vill dock ha ett långsiktigt och tydligt bistånd.

Givetvis måste effekterna av att vi har ett krig i vårt närområde återspeglas i den svenska biståndspolitiken. Detta är tragiskt – särskilt eftersom vi har sett att andra länder har gjort andra bedömningar. Det är inte bara USA som har dragit tillbaka bistånd till andra delar av världen, utan det har även Storbritannien och andra länder gjort. Detta är alltså en viktig åtgärd att fortsätta arbeta med, men vi måste också bygga partnerskap.

Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om regeringens fördjupade resultatredovisning av det internationella biståndet till Ukraina. Det är en viktig skrivelse. Den handlar inte bara om Sveriges stöd till ett land som kämpar för sin frihet och överlevnad utan även om Sveriges och hela Europas säkerhet.

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 förändrades Europas säkerhetsläge i grunden. Ett europeiskt land utsattes för ett oprovocerat angrepp. Civila dödades. Städer bombades. Miljontals människor tvingades lämna sina hem. Men Ukraina kapitulerade inte. Det ukrainska folket valde att försvara sin frihet, sin demokrati och sin rätt att själva bestämma över sitt lands framtid.

Sedan dess har Sverige stått vid Ukrainas sida. Det har vi gjort genom militärt stöd, humanitärt stöd, ekonomiskt stöd och omfattande biståndsinsatser. Stödet är inte bara ett uttryck för solidaritet. Det är ett uttryck för ansvar. Ett fritt och självständigt Ukraina är avgörande för Europas säkerhet och därmed också för Sveriges säkerhet.

Herr talman! Det som gör denna skrivelse särskilt värdefull är att den går bortom redovisningen av hur mycket pengar som har betalats ut. Fokus ligger i stället på resultaten. I den politiska debatten talar vi ofta om resurser och anslag, och det är naturligt, men medborgarna har rätt att också få veta vad deras skattemedel leder till. Ger insatserna resultat, och gör de skillnad för människorna? Bidrar de till de mål som har satts upp?

Denna fördjupade resultatredovisning visar att svaret är ja. Svenskt bistånd har bidragit till att samhällsviktig infrastruktur kunnat återställas efter ryska attacker. Människor har fått tillgång till el, värme och vatten. Vi är flera här som har besökt attackerade kraftvärmeverk på plats i Ukraina. Vi har också sett hur kommuner och lokala myndigheter kunnat fortsätta att fungera och hur skolor, sjukvård och samhällsservice kunnat upprätthållas trots krigets påfrestningar.

Sverige har också bidragit till att stärka Ukrainas institutioner och reformarbete. Det är av stor betydelse, inte minst mot bakgrund av Ukrainas ambition att bli medlem i Europeiska unionen. Vägen till medlemskap kräver reformer inom rättsstatens område, stärkt förvaltning och åtgärder mot korruption. Här har svenskt stöd spelat en viktig roll.

Skrivelsen visar dessutom att humanitära insatser har nått människor som befinner sig i mycket svåra situationer. Internflyktingar, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning har fått hjälp när behoven varit som störst. Det handlar om konkreta resultat. Människor har fått sina livsvillkor förbättrade, samhällsfunktioner har kunnat fortsätta fungera och ett land har fått bättre möjligheter att stå emot aggression och bygga sin framtid.

Herr talman! Under flera år har det efterfrågats bättre resultatredovisning inom biståndet. Denna skrivelse är ett viktigt steg i denna riktning. Den bidrar till att öka transparensen och ger bättre möjligheter att utvärdera vilka insatser som fungerar väl och vilka som kan utvecklas ytterligare. Den stärker förtroendet för biståndspolitiken, och den stärker möjligheten att använda resurserna på bästa sätt.

Det är viktigt att komma ihåg att stödet till Ukraina handlar om mer än bara återuppbyggnad och humanitära insatser. Det handlar ytterst om värderingar. Rysslands krig är ett angrepp på den regelbaserade världsordningen. Det är ett angrepp på principen att gränser inte får flyttas med våld, och det är ett angrepp mot demokrati, mänskliga rättigheter och nationellt självbestämmande. När Sverige stöder Ukraina försvarar vi därför inte bara ett enskilt land. Vi försvarar de principer som den europeiska säkerhetsordningen vilar på.

Vi vet också att återuppbyggnaden av Ukraina kommer att bli en av vår tids största uppgifter. När kriget en dag tar slut kommer bostäder, vägar, energisystem och samhällsinstitutioner att behöva byggas upp i stor skala. Återuppbyggnad handlar dock inte bara om byggnader och infrastruktur. Det handlar också om att stärka demokratin, rättsstaten och det civila samhället samt om att skapa förutsättningar för ett fritt, demokratiskt och europeiskt Ukraina.

Herr talman! Arbetet med ansvarsutkrävande måste också fortsätta. Rysslands krigsbrott får inte glömmas bort, och de ansvariga måste ställas till svars. Dokumentation av övergrepp, stöd till rättsliga processer och internationellt samarbete för ansvarsutkrävande är viktiga delar av det långsiktiga stödet till Ukraina. En fred utan rättvisa riskerar att bli kortvarig, och därför måste återuppbyggnad och rättvisa gå hand i hand.

I en tid när omvärlden präglas av osäkerhet, konflikter och ökade geopolitiska spänningar behöver Sverige stå fast vid sitt stöd till Ukraina. Vi får inte tröttna eller tveka, och vi får inte heller vänja oss vid kriget.

Skrivelsen vi behandlar i dag visar att svenska insatser gör skillnad. Den visar att solidaritet och ansvar går hand i hand.

Kristdemokraterna yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! I den första delen av Risbergs andra fråga nämndes anledningen till att Sverige har tackat ja till Frankrikes inbjudan att vara med i diskussioner om deras framtida kärnvapendoktrin och deras sätt att utveckla den. Europa ska ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Risken är annars att vi endast är i händerna på en amerikansk president.

Detta är ju någonting som Miljöpartiet väldigt tydligt har sagt nej till. Jag vet att Miljöpartiet är emot Natomedlemskapet, men jag har ändå svårt att förstå varför man i detta läge inte uppskattar att Europa tar större ansvar för sin egen säkerhet.

Vad gäller Iran har det ju gjorts ett långsiktigt försök med det så kallade JCPOA-avtalet. Man har från europeisk sida – och inte minst från brittisk och fransk sida – verkligen försökt att gå vidare även efter att USA lämnat samarbetet. Fokus skulle vara på civil kärnkraft. Detta har dock lett till en enorm anrikning av uran i Iran. Anrikningen har nått nivåer som inte går att använda till någonting annat än kärnvapen. Alltså är detta inte en regim som går att lita på.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Risberg för frågan.

Det överraskar mig något att denna fråga kommer nu. Det här var ju en ganska avgörande fråga under diskussionen om Natomedlemskap. Det är en ny sak för oss i Sverige att avskräckning är en tydlig del av det som faktiskt hjälper oss att undvika att hamna i nya konflikter. Om man från demokratiers sida helt lämnar ifrån sig möjligheten att svara på ett angrepp visar man definitivt inte den styrka som man behöver visa i ett sådant läge. Det uppmuntrar dessutom alla möjliga auktoritära regimer att ta steg framåt.

Jag tycker att vi har förklarat avskräckningens dynamik ganska tydligt i det här betänkandet och framför allt i tidigare beskrivningar, inte minst i Natomedlemskapsbetänkandet.

Frågan går tillbaka till ledamoten Risberg. Hur skulle han tänka om en värld där demokratier tar ett steg tillbaka och lämnar ifrån sig det yttersta vapnet medan auktoritära regimer står kvar ensamma? Vi har bevisligen inte kunnat lita på någonting som exempelvis Ryssland har lovat vid andra tillfällen.

Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om säkerhetspolitik. Det handlar i grunden om Sveriges frihet och säkerhet i en allt farligare värld. Kristdemokraterna står bakom betänkandet i dess helhet.

Vi lever i ett säkerhetspolitiskt läge som är allvarligare än på mycket länge. Det är inte en tillfällig kris utan ett långsiktigt försämrat omvärldsläge. Man kan faktiskt med fog säga att vi befinner oss i ett permanent läge av kris, även om kriserna vid varje enskilt tillfälle varierar. Rysslands invasion av Ukraina har förändrat Europa i grunden.

Samtidigt ser vi hur auktoritära regimer samarbetar, hur hybridattacker ökar och hur hoten blir mer komplexa. Det handlar om cyberangrepp, sabotage och påverkan mot våra öppna samhällen. Det är mot denna bakgrund som svensk säkerhetspolitik måste formas.

Herr talman! En central slutsats i betänkandet är att Sveriges säkerhet bygger på samarbete. Vårt medlemskap i Nato är därför en nödvändig anpassning till verkligheten. Det finns de som vill gå tillbaka till en annan ordning, men den tiden finns inte längre. Sverige är i dag en del av det kollektiva försvaret, och det innebär både rättigheter och skyldigheter. Vi ska vara en trovärdig, solidarisk och kapabel allierad.

Det är också därför utskottet avvisar förslag som skapar osäkerhet kring Sveriges linje. Säkerhetspolitik kräver stabilitet och förutsägbarhet. Riksdagen ska inte föregripa det pågående arbetet i Försvarsberedningen eller genom nyckfulla beslut rycka i den långsiktiga inriktningen. Det är en viktig princip i detta betänkande.

Stödet till Ukraina är en annan helt avgörande fråga. Det finns en bred enighet i denna kammare om det, och det är viktigt. Men stödet handlar inte bara om solidaritet; det handlar också om vår egen säkerhet. Om Ryssland lyckas med sin aggression riskerar hela den europeiska säkerhetsordningen att undermineras. Därför måste stödet vara långsiktigt, uthålligt och kraftfullt.

Jag vill också här passa på att gratulera partivännen Péter Magyar och hans parti Tisza i Ungern till deras tydliga seger i valet i söndags. Valresultatet markerar ett historiskt skifte efter många år av en utveckling där rättsstatens principer satts under press, och denna förändring skapar nya möjligheter att föra Ungern närmare det europeiska samarbetets kärna igen. Men framför allt skapar det förutsättningar för ett mer enat och långsiktigt europeiskt stöd till Ukraina.

Herr talman! Betänkandet handlar också om kärnvapen och nedrustning. Kristdemokraterna står bakom utskottets linje. Vi vill givetvis också se en värld helt utan kärnvapen. Men vi måste också förhålla oss till den verklighet som vi lever i. Avskräckning spelar en roll för att bevara fred och stabilitet, särskilt inom ramen för Nato.

Det som är avsevärt mycket värre än en värld med kärnvapen är en värld där det endast är auktoritära stater som har tillgång till kärnvapen medan demokratier står utan.

Det är också viktigt att Europa tar ett större ansvar för sin egen säkerhet. I detta sammanhang är det därför välkommet att Frankrike har tagit initiativ till att föra en dialog med allierade, däribland Sverige, om sin kärnvapendoktrin och Europas säkerhet. Det är ett uttryck för ett ökat europeiskt ansvarstagande och för behovet av fördjupade samtal inom alliansen om avskräckningens roll i vår del av världen.

Vi måste också vara tydliga i en annan fråga: Vi kan aldrig acceptera att Iran utvecklar kärnvapen. Den iranska regimen agerar destabiliserande i sin region, stöder våldsbejakande grupper och bidrar till ökad osäkerhet. Ett kärnvapenbestyckat Iran skulle kraftigt förvärra situationen och riskera att driva på en farlig spridning av kärnvapen. Därför måste det internationella samfundet stå fast vid att Irans kärnvapenambitioner ska stoppas.

Vi påmindes om detta i måndags, då jag tillsammans med några kollegor hade glädjen att bjuda in kronprins Reza Pahlavi hit till Riksdagshuset. Det iranska folket betalar fortsatt ett högt pris för sin längtan efter frihet. I över fyra decennier har Iran styrts av en teokratisk diktatur. Kvinnor nekas sina rättigheter, och oliktänkande möts av förtryck och våld. Ändå har vi sett ett folk som gång på gång visar mod och kräver förändring. Regimen svarar med repression men saknar numera legitimitet.

Vi måste vara tydliga med att den iranska regimen i dag är den största statliga sponsorn av terrorism i Mellanöstern genom sin finansiering och beväpning av grupper som Hamas, Hizbollah och huthirörelsen. Världen kommer att bli säkrare den dag mullornas regim faller och det iranska folket själva får forma sin framtid i frihet och demokrati.

Herr talman! Detta betänkande präglas av ansvarstagande. Det bekräftar Sveriges säkerhetspolitiska linje och värnar stabilitet i en orolig tid. Säkerhet byggs tillsammans med andra genom starka allianser och ett tydligt ansvarstagande. I en farligare värld måste Sverige vara starkt, tydligt och pålitligt.

Kristdemokraterna står bakom betänkandet, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! När vi diskuterar Sveriges internationella relationer gör vi det i ett läge där den globala säkerhetsordningen är under press. Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina fortsätter att skaka Europas säkerhet. I Mellanöstern ser vi hur konflikter riskerar att sprida instabilitet i en hel region. Samtidigt utmanas internationell rätt allt oftare av auktoritära stater. Den regelbaserade världsordning som under lång tid bidragit till stabilitet, handel och utveckling är inte längre självklar.

Detta innebär att utrikespolitik i dag inte bara handlar om relationer mellan stater. Den handlar också om att försvara de principer som det internationella systemet bygger på. För oss kristdemokrater är utgångspunkten tydlig: Sverige ska stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Det gäller i Europa och i Afrika och det gäller i Indo-Stillahavsregionen, som betänkandet primärt täcker.

Herr talman! Indo-Stillahavsregionen har blivit allt viktigare för både global säkerhet och världsekonomi. Samtidigt ökar spänningarna, inte minst i Taiwansundet. Taiwan är en livskraftig demokrati och en central aktör i världsekonomin, inte minst inom avancerad halvledarteknologi. När militära övningar genomförs runt Taiwan och retoriken skärps ökar risken för destabilisering i hela regionen. Stabilitet i Taiwansundet är därför av stor betydelse för både regional och global säkerhet.

Sverige och EU måste tydligt stå upp för fredlig konfliktlösning och internationell rätt. Det gäller också respekten för FN:s generalförsamlings resolution 2758. Den handlar om Kinas representation i FN och ger inte stöd för försök att isolera Taiwan internationellt.

Den ökade spänningen i Taiwansundet är samtidigt en del av ett bredare mönster i regionen. Kina har under senare år blivit alltmer självsäkert och i många fall mer konfrontativt i sitt internationella agerande. Det märks i militära påtryckningar mot Taiwan, i militariseringen av Sydkinesiska havet och i hur ekonomiskt beroende ibland används som politiskt verktyg.

För oss kristdemokrater är det viktigt att Europa möter denna utveckling med både realism och principfasthet. Vi ska samarbeta där det är möjligt men också vara tydliga när internationell rätt och demokratiska principer utmanas. Att stå upp för demokratiska samhällen som Taiwan är därför inte konfrontation – det är konsekvens.

Sydkinesiska havet är ett tydligt exempel på varför internationell rätt måste försvaras. Där kombineras territoriella anspråk med militarisering och försök att begränsa andra staters rättigheter enligt havsrätten. Det är avgörande att FN:s havsrättskonvention respekteras.

Små och medelstora stater måste kunna lita på att internationella regler gäller. Om starka stater tillåts sätta dessa ur spel riskerar hela den regelbaserade världsordningen att försvagas. Därför måste EU fortsatt vara tydligt i sitt stöd för internationell rätt och för fri sjöfart i dessa vatten.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om situationen i Eritrea. Förra året fyllde Dawit Isaak 62 år. Han gjorde det i fångenskap. I över 24 år har han nu suttit fängslad i Eritrea utan åtal och utan rättegång. Hans hälsotillstånd är okänt för omvärlden, och ingen svensk företrädare, och inte heller någon i hans familj, har tillåtits besöka honom. Det är svårt att föreställa sig den brutalitet detta innebär. Det enda rätta är att Dawit Isaak omedelbart friges.

Eritrea är i dag en av världens mest slutna och repressiva stater. Politiska motståndare fängslas och torteras, och grundläggande fri- och rättigheter saknas. FN har vid upprepade tillfällen riktat stark kritik mot regimens omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Samtidigt ser vi hur den eritreanska staten försöker utöva kontroll över sina medborgare även utanför landets gränser.

Den så kallade tvåprocentsskatten, som tas ut av eritreaner i exil – även här i Sverige – innebär i praktiken att människor pressas att finansiera den regim som många av dem själva har flytt ifrån. FN uppskattar att denna skatt är regimens enskilt största inkomstkälla. Det är oacceptabelt. Sverige måste vara berett att vidta påtryckningar för att denna skatteindrivning ska upphöra och fortsätta att lyfta Dawit Isaaks situation i alla forum där Sverige möter Eritrea. Det är därför också viktigt att utrikesministerns besök i Eritrea i december användes för att tydligt framföra Sveriges krav på att Dawit Isaak ska släppas fri. Sverige får aldrig sluta att arbeta för hans frihet.

Dawit Isaak är ett av Sveriges mest långvariga konsulära ärenden. Men han är tyvärr inte ensam. Vi har exempelvis även erfarit hur förläggaren Gui Minhai dömts i Kina under omständigheter som väckt stark internationell kritik. Dessa fall visar hur viktigt det är att Sverige konsekvent står upp för sina medborgare och för grundläggande rättssäkerhet.

Herr talman! I en tid av globala spänningar är det viktigare än på länge att demokratier samarbetar med varandra. EU-samarbetet är centralt. Det transatlantiska samarbetet är avgörande. Men utrikespolitik handlar inte bara om säkerhet. Det handlar också om att stärka demokrati, värna internationell rätt och bygga partnerskap med andra demokratier runt om i världen. Sverige är ett relativt litet land, men genom tydliga värderingar, starka samarbeten och ett aktivt internationellt engagemang kan vi göra skillnad.

I en tid där auktoritära krafter utmanar internationell rätt behöver demokratier stå närmare varandra, inte längre ifrån varandra. Sverige ska vara en tydlig röst för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det är inte bara en fråga om utrikespolitik. Det är en fråga om vilken värld vi vill leva i.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Inför statsministerns medverkan i Europeiska rådets möte hade vi en diskussion om den så kallade 28:e bolagsregimen. Vi har farhågor från svensk sida, men vi ser också fördelar med resonemanget.

Finns det något ytterligare att säga om dessa frågor? Det man kan läsa i slutsatserna säger inte så mycket.

Vi ska väl också vara ärliga med att vi i Sverige har haft en tendens att vara väldigt snabba med att överimplementera saker. Om man ska vara bäst i klassen handlar det inte om att överimplementera, så vi behöver lära oss. Jag skulle gärna vilja höra ett resonemang kring detta.

Jag är glad att Sverige står upp för ETS och utvecklingen med ETS 2. Det är den effektivaste klimatinsats som världen har skådat.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten och för svar på tidigare frågor, och jag instämmer givetvis i statsministerns bedömning att vi inte ska bli en bricka i inrikespolitiken några veckor före valet i Ungern.

Man kan dock konstatera att de krav som ställs på Ukraina från den ungerska regeringens sida är anmärkningsvärda. De erbjuder sig ju inte ens att själva skicka ingenjörer från ungerskt håll för att laga pipelinen.

Iran diskuterades mycket, av naturliga skäl. Det är en stat som inte följer någon som helst regelbaserad världsordning eller folkrätt. Iran har verkligen använt sig av proxygrupper som har sett till att sätta världen i brand. Det gäller inte minst allt det vi ser i Mellanöstern. Vi ser också hur Iran har fått Hizbollah att skicka in raketer i Israel för att återigen få in Libanon i ett krig som ingen libanes, inte ens de shiamuslimska grupperna, vill ha. Det handlar om krav från en fruktansvärd regim.

Jag tycker att resonemanget i slutsatserna är bra. Det är klart att detta påverkar oss väldigt mycket i Europa; vi märker effekterna på energipriserna.

Det var väldigt viktigt att vi fick ordning på sättet att se på flaskhalsintäkterna. Det var ett totalt orimligt förslag från kommissionens sida, men nu kommer vi förhoppningsvis att kunna se till att det blir en bra användning av pengarna för svenska intressen.

Fru talman! Tack, ledamoten Risberg, för frågan! Det var ganska lång väg fram till frågan, vilket gjorde att jag kanske inte riktigt hann svara på alla delar.

Min poäng och det viktiga i det jag försökte säga var att jag inte tycker att vi riktigt tar itu med problemen i världen så som den ser ut när en andel så stor som två tredjedelar av de tio senaste årens resolutioner i generalförsamlingen handlar om ett enda land.

Sverige har två olika sätt att gå vidare med sanktioner: dels genom FN-systemet, dels genom EU-systemet. Genom EU-systemet har vi infört ett antal sanktioner mot extrema bosättare och grupper av extrema bosättare. Dessutom vet ledamoten Risberg att regeringen driver på för att sanktioner också ska införas mot extrema bosättare som även är ministrar, varav vi har ett par stycken i den israeliska regeringen. Detta är något som Sverige driver på för.

Men för att FN-systemet ska fortsätta att vara relevant måste man ta itu med andra frågor också. Det kan inte bara vara Israel som man ständigt diskuterar utan att hantera grundproblemen. I så fall har jag mycket större tilltro till att Abraham Accords-vägen kommer att ge resultat i konflikten mellan Israel och Palestina än till att FN klarar att hantera det.

Fru talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan! Jag är inte överraskad över att ledamoten Risberg begärde replik på mig; det brukar nämligen vara på det viset.

Jag pekade på ett problem som FN som organisation har när man till två tredjedelar pratar om ett land, Israel, men inte om övriga när man pratar om problem som finns i världen. Om det, vilket hade varit ganska naturligt, hade funnits betydligt fler resolutioner om Ryssland, om hur Iran bryter mot FN-stadgan, om hur Nordkorea beter sig eller om hur Venezuelas regim har betett sig genom åren – jag kan fortsätta med den ganska långa listan – hade vi inte haft den partiskhet som vi tyvärr ser i dagens system.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att FN vågar ta vara på den möjlighet till reformer som faktiskt finns just nu. Nu har generalsekreteraren väldigt sent i sin mandatperiod presenterat ett förslag som kallas för UN80, som ska ta itu med en del av de ekonomiska problemen. Men jag menar att man även måste ta itu med de politiska problemen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU16 i dess helhet.

Betänkandet handlar om Sveriges arbete i och genom Förenta nationerna. FN är och förblir den centrala institutionen i det internationella systemet. Ingen annan organisation samlar världens stater eller har samma legitimitet när det gäller att formulera gemensamma regler för internationellt samarbete, fred och säkerhet och arbetet för mänskliga rättigheter.

Sverige är sedan länge en stark röst för multilateralt samarbete. I en tid när världen präglas av ökade konflikter, geopolitiska spänningar och växande auktoritära tendenser är behovet av fungerande internationella institutioner större än på länge.

Men vi måste också vara ärliga med att FN i dag står inför betydande problem. Det handlar om ekonomiska utmaningar, byråkrati och ineffektivitet men också om politiska problem. Ett av de mest uppenbara är att en av säkerhetsrådets permanenta medlemmar, Ryssland, har startat ett fullskaligt aggressionskrig mot Ukraina. Ett land som enligt FN-stadgan har ett särskilt ansvar för internationell fred och säkerhet bryter alltså självt mot de mest grundläggande principerna i samma stadga. Det säger något om de svårigheter som FN-systemet står inför.

Det finns också andra problem. Ett av dem handlar om trovärdighet och partiskhet i vissa delar av FN-systemet.

Fru talman! Låt mig nämna några siffror. Under perioden 2015–2025 har FN:s generalförsamling antagit 187 fördömande resolutioner om Israel. Under samma tid har 90 sådana resolutioner handlat om alla andra länder i världen tillsammans. Det innebär att nästan två tredjedelar av generalförsamlingens landsspecifika resolutioner under tio år har handlat om ett enda land. Naturligtvis ska Israels agerande kunna diskuteras och kritiseras, men när fokus blir så här blir det oproportionerligt och riskerar att underminera hela FN:s trovärdighet.

I går hade jag möjlighet att träffa en människorättsförsvarare från Kuba, Yaxys Cires, som representerar Observatorio Cubano de Derechos Humanos. Hans berättelse påminner om hur avgörande internationellt stöd är för människor som arbetar under mycket svåra förhållanden. För människorättsförsvarare i auktoritära stater kan FN:s mekanismer och uppmärksamhet ibland vara ett viktigt skydd. Samtidigt väcker det frågor när FN-systemet ibland riktar fokus på ett helt annat sätt, som framstår som ganska obegripligt.

Förra veckan presenterade FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare, Mary Lawlor, en rapport om Sverige. Där uttrycks oro över vad som beskrivs som hot, hatpropaganda och stigmatisering av människorättsförsvarare samt över påstådda begränsningar av deras yttrandefrihet och rätt till fredliga sammankomster. Det är en beskrivning som är svår att känna igen när det gäller ett land där yttrandefriheten är grundlagsskyddad, där demonstrationer är vanliga och där civilsamhället fritt kan kritisera makthavare.

I rapporten lyfts samtidigt upp att klimataktivister riskerar rättsliga konsekvenser när de blockerar vägar eller stör verksamheter. Att rättsstaten reagerar när lagar bryts framställs alltså som ett problem för människorättsförsvarare.

Skillnaden mellan att få böter för att blockera en väg i en demokrati och att fängslas för sitt arbete i en diktatur borde vara uppenbar. När sådana frågor lyfts upp i en FN-rapport om Sverige samtidigt som människorättsförsvarare i många delar av världen, inte minst just Kuba, fängslas, hotas och mördas finns det skäl att tala om behovet av proportioner.

Fru talman! FN står inför viktiga vägval. Valet av nästa generalsekreterare kommer att bli mycket betydelsefullt. Organisationen behöver ett ledarskap som kan prioritera, reformera och ta itu med de problem som finns, allt ifrån ineffektivitet och överlappande strukturer till frågor om politisering och partiskhet.

FN-systemet har under lång tid vuxit och består i dag av ett stort antal olika organ, program och fonder. I vissa fall överlappar uppdragen och verksamheterna varandra samtidigt som administrationen har vuxit. Det finns därför skäl att se över hur olika delar av FN-systemet kan samordnas och i vissa fall slås samman.

Fokus måste ligga på kärnuppgifterna: att bidra till fred och säkerhet, att försvara mänskliga rättigheter och att främja hållbar utveckling. FN:s arbete måste bidra till att lösa problem, inte permanenta dem.

Internationella insatser måste syfta till att människor ska kunna leva i frihet, säkerhet och värdighet i sina hemländer, inte till att generation efter generation fastnar i flyktingstatus utan långsiktiga lösningar.

Samtidigt ser vi hur auktoritära regimer, framför allt Kina i detta läge, i allt större utsträckning försöker flytta fram sina positioner inom internationella organisationer, inklusive FN. De försöker påverka normer, språkbruk och institutioner i riktningar som riskerar att urholka arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är en utveckling som demokratiska länder måste möta med tydlighet och engagemang.

Fru talman! FN är en oumbärlig organisation. Just därför måste vi våga tala klarspråk om dess brister. För ett starkt FN krävs det reformvilja, trovärdighet och respekt för de principer organisationen själv är satt att försvara.

Med detta vill jag återigen yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och tacka för ordet.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste återigen stanna kvar vid att jag är lite överraskad över att ledamoten lyfter fram Hamasperspektivet i den här diskussionen. Jag vill bara lägga med det som en anmärkning.

Sedan ska jag svara på frågan som jag fick och som vi har diskuterat många gånger. Där har vi verkligen olika syn på vad KKL Sverige är för någonting.

Ledamoten pekar nu på någonting som finns på hemsidan. Förra gången vi diskuterade frågan uttrycktes det som att KKL Sverige var en bosättarorganisation. Jag var tydlig med att jag inte håller med om den bilden.

Det här gäller de besök som ett antal kristdemokratiska ledamöter gjorde innan det som hände i Gazakriget och före terrorattacken i södra Israel. Det handlade om att besöka ett antal platser där man odlar upp öknen. Man har trädplantering och ser till att få obebodda platser att kunna växa. Det var det vi följde med och besökte.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Risberg för frågorna. Jag är något överraskad, måste jag säga. Detta kan uppfattas som att man ska hitta en väg för att Hamas ska fortsätta att ha en roll i Gaza. Jag tycker att det är ett väldigt felaktigt sätt att resonera.

FN har fastställt den så kallade fredsplanen för Gaza. Där står det väldigt tydligt om avväpningen av Hamas och om att Hamas inte ska ha en roll i det framtida styret. Jag tycker att detta är väldigt tydligt reglerat genom det beslut som fattades i FN.

De exakta avgränsningarna gällande personer som haft olika roller blir en sak som man får hantera i nästa skede. Men organisationen som sådan har ett antal punkter i sin doktrin där det uttryckligen sägs att Israel inte får existera som stat. Det är ju omöjligt att få det att fungera med en framförhandlad tvåstatslösning.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Büser för följdfrågan. Jag tycker att jag var mycket tydlig med hur jag ser på den bosättarpolitik som Israel för. Det är väldigt tydligt att den fortsatta utbyggnaden av bosättningar är ett tydligt hinder för fred. Jag instämmer i ledamoten Büsers ord om situationen just nu med bosättningsutbyggnaden gällande E1. Den är allvarligare än många andra eftersom den håller på att dela Västbanken i två delar, vilket gör situationen väldigt mycket svårare.

Jag är också väldigt tydlig med att bosättarsituationen måste avgöras genom en framförhandlad tvåstatslösning som gör att de två staterna kan leva tillsammans bredvid varandra under säkra förhållanden. Man behöver komma bort ifrån att det är extremister som styr utvecklingen, vilket också är en av anledningarna till att regeringen drivit på väldigt tydligt för att även extrema bosättarministrar ska hamna på EU:s sanktionslista. Jag tycker att vi driver den frågan väldigt tydligt, och jag har ingenting ytterligare att säga just nu.