Helena Storckenfeldt

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Om det behövs lokala kontor eller inte är någonting som en utredning får komma fram till. Som jag nämnde inledningsvis har det uppenbarligen inte fungerat hittills, även om man har haft den lokala förankringen och kompetensen på plats ute i våra regioner och på våra länsstyrelser. Det har varit ett system som orsakat väldigt stora problem för väldigt många företagare, inte minst på landsbygden för våra lantbrukare. Det har varit djupt problematiska processer, och det här är en viktig del i att få ordning på processerna och se till att vi får effektivare tillståndsprocesser och ett nytt system för miljöprövningen.

Jag upprepar att det system vi har jobbat med hittills uppenbarligen inte har fungerat. Då tror jag att det är dags att vi testar någonting nytt. Jag kan inte här och nu säga vad som är rätt eller fel, utan mitt mål är att det ska bli så effektiva tillståndsprocesser som bara är möjligt, så att våra företagare får en rättssäkrare process och så att vi får bättre miljöprövning på plats. Om det ska vara en myndighet bara i Stockholm eller om det även ska finnas lokala eller regionala kontor kan inte jag svara på i dag. Det tror jag vore dumt för mig att spekulera i också.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med kompetensen och kompetensförsörjningen och upprepar det jag sa i replikskiftet med Emma Nohrén. Jag tror att det är viktigt att man inte överför dåliga vanor från ett sätt att hantera miljöprövningar till det nya. Tanken är ju att något nytt ska kunna växa fram nu. Då är det viktigt att det får lov att ske i olika steg.

Det är viktigt att vi har den kompetens som behövs. Jag är ganska övertygad om att det blir mer effektivt när man samlar kompetens på ett ställe. Det har vi sett i flera andra fall. Det blir också mer likvärdigt. Jag tror att det kommer att vara den bästa vägen framåt i just det här fallet.

Hittills har vi sett att systemet inte fungerar. Den lokala förankringen och den kompetens som finns utspridd över landet kan i vissa fall vara jätteviktig, men jag är inte övertygad om att det är det absolut viktigaste när det gäller att få till effektiva processer. Uppenbarligen är det ju någonting som inte har fungerat. Det är alltså viktigt att nu se över vad det är som faktiskt behövs framåt för att få effektivare processer.

Som jag nämnde kvarstår mycket mer arbete. Jag vet att ledamoten också driver bland annat ändringstillstånd som huvudregel. Det är något som jag fortsatt kommer att trycka på för.

När det gäller arbetstillfällen och kompetensförsörjningen ute i landet vet ledamoten också att Halland är det enda länet som inte har en statlig myndighet. Jag tycker att det vore på sin plats att nämna även i den här debatten att det är dags för Halland att få en statlig myndighet. Det är något som jag tror att vi kan ta i hand på.

Herr talman! Precis som det står i propositionen är det inte färdigt. Avsikten med den nya myndigheten är att den ska kunna breddas på sikt. Utformningen är alltså inte huggen i sten. Tanken är att den med tiden ska utvecklas till något som är bättre än den process som vi har i dag.

Jag tror att det är en mycket bättre väg att gå än att man vänder om hela systemet till att allting helt plötsligt ska ingå i den nya myndigheten och med det får med sig en massa dåliga vanor från hur saker har hanterats tidigare.

Jag tror att den lokala förankringen är viktig. Samtidigt har vi sett att det i det system som vi har haft med miljöprövningsdelegationer har fattats många tvivelaktiga beslut även med den lokala förankringen och den kompetens som varit utspridd i landet. Jag tror och hoppas att vi kommer att komma fram till en bättre process när vi samlar kompetensen och ser till att man jobbar på ett bättre sätt.

En lantbrukare ska exempelvis inte behöva be 190 grannar om lov för att få gödsla. Det är ett exempel som jag tror att vi kan enas om är generellt sett dåligt för svenskt lantbruk och för Sveriges utveckling.

Om vi kan komma ifrån den typen av tvivelaktiga beslut genom att samla kompetensen i en myndighet tror jag att vi har kommit en viktig och bra bit på vägen.

Herr talman! Precis som det står i propositionen och som jag nämnde i mitt anförande finns det mycket arbete kvar att göra. Jag tycker att det är bra att man i propositionen sätter fingret på det; vi är inte klara. Det är ett arbete som måste fortgå.

Vi har under den här mandatperioden fått svar från en hel del olika utredningar med olika förslag och har genomfört en del av dem. Men det betyder inte att vi är klara. De ska såklart genomföras. Mycket mer arbete kvarstår, precis som det står i propositionen. En myndighet är en del i det.

Jag som moderat brukar kanske inte tycka att fler myndigheter är lösningen på våra problem. Men vi har, precis som Emma Nohrén också nämner, sett att just kompetensförsörjningen har varit en del av problemet. Man har inte kunnat upprätta en god miljöprövningsprocess när det har varit utspritt över landet på det här sättet. Det har inte varit rättssäkert, och det har getts många olika besked beroende på typ av verksamhet och handläggare. Därför är en ny myndighet en del i det viktiga arbetet. Man ska samla kompetensen och se till att processen blir mer effektiv framåt.

Det är som sagt inte färdigt. Vi ska genomföra fler förändringar för att effektivisera och modernisera tillståndsprocesserna. Det här är en del i det.

Herr talman! Det finns en fråga som jag tycker att fler politiker borde ställa sig lite oftare: Är det rimligt?

Bakom besluten vi fattar i riksdagen ligger goda intentioner om att värna miljön, säkerställa rättssäkerhet och skapa ordning och reda. Men ibland leder både regelverk och myndighetsutövning till konsekvenser som jag tror få av oss hade accepterat i verkligheten.

Alltför ofta hör vi skräckhistorier från företagare runt om i landet som hamnat i kläm. De har försökt göra rätt. De har följt reglerna men missat ett kommatecken i ansökan. De har uppfyllt alla krav de visste om för att i efterhand få reda på att andra krav egentligen ställdes. De har hamnat i lotteriverksamheten som är svensk byråkrati och råkat få fel handläggare.

Politikens roll måste vara att skapa bästa möjliga förutsättningar för den utveckling vi vill se och förenkla och förbättra processer så att företagen kan fortsätta skapa värde och bidra till vår gemensamma välfärd. När den byråkratiska bördan blir för tung och leder till att allt fler lägger ned har vi misslyckats.

Regler behövs, men de måste vara begripliga, proportionerliga och möjliga att följa. Det är en fin balansgång, men systemet får aldrig bli så heligt att det går före de människor det berör. Då tjänar inte längre systemet sitt syfte. Därför återkommer jag till frågan: Är det rimligt?

Jag kan ta mjölkproducenten Henrik i Östergötland som exempel. I samband med ett nytt miljötillstånd fick han krav på att kontakta 190 grannar för att få gödsla sina åkrar. Han fick dessutom begränsningar som innebar att det inte fick ske på lördagar, söndagar, helgdagsaftnar eller helgdagar. Oavsett var vi står i någon enskild sakfråga måste vi kunna ställa oss frågan om sådana krav står i rimlig proportion till nyttan. Om de inte gör det riskerar vi att skapa ett samhälle där regelverken blir viktigare än resultaten och där byråkratin blir ett hinder för människor som vill bidra, investera och utveckla Sverige.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens förslag om att inrätta en ny myndighet, Miljöprövningsmyndigheten. Syftet är tydligt: att göra miljötillståndsprocesserna effektivare, enklare och mer likvärdiga över hela landet.

Den nya myndigheten ska inledningsvis ta över de uppgifter som miljöprövningsdelegationerna vid länsstyrelserna ansvarar för i dag. Samtidigt läggs grunden för att på sikt samla fler delar av miljöprövningen i en och samma organisation.

Det är helt avgörande att miljöprövningen är rättssäker, förutsebar och effektiv. Vi har en stark miljölagstiftning, och det ska vi vara stolta över. Den har bidragit till hållbara produktionsled och gett svenska företag goda förutsättningar att ligga i framkant. Men världen ser annorlunda ut nu än när många av våra regelverk utformades. Miljöbalken skrevs i en tid då klimatomställningen och elektrifieringen kanske inte stod lika högt upp på agendan. I dag behöver vi regelverk som både värnar miljön och möjliggör utveckling.

Miljöbalken är egentligen ganska tydlig. Redan i portalparagrafen anges att lagen ska tillämpas så att långsiktigt god hushållning med samhällets resurser tryggas och att samhällsekonomiska konsekvenser ska vägas in när beslut fattas. Problemet är att denna balans alltför ofta saknas i praktiken. När nyttan av att använda en naturresurs ställs mot miljöhänsyn är det ofta bara den ena sidan som får genomslag. Jag ställer frågan: Är det rimligt? Moderaterna anser att miljöbalken behöver reformeras i grunden.

Herr talman! Det finns anledning att i denna debatt även beröra frågan om talerätten, alltså rätten att överklaga beslut och föra talan i miljöprocesser. Låt mig vara tydlig: Moderaterna motsätter sig inte att organisationer ges möjlighet att företräda sina medlemmars intressen. Tvärtom är det en viktig del av ett öppet och demokratiskt samhälle. Samtidigt är det uppenbart att utvecklingen av talerätten har gått i en riktning som väcker frågor om proportionalitet. När miljöorganisationer baserade på Södermalm kan överklaga och stoppa projekt i Umeå eller Laholm riskerar vi att skapa processer som blir utdragna, dyra och oförutsägbara. Återigen: Är det rimligt?

Det här handlar i grunden om legitimitet. Kraven på vad som utgör en miljöorganisation behöver tydliggöras. Det finns skäl att ställa högre krav på geografisk anknytning och sakägarskap. Rättssäkerhet handlar inte bara om rätten att överklaga. Det handlar också om att den som söker ett tillstånd ska känna sig trygg med att systemet inte per automatik motarbetar en.

Herr talman! Det finns många delar som behöver bli bättre för att öka rättssäkerheten, korta tillståndsprocesserna och värna utvecklingen framåt. I denna proposition tar vi ett viktigt steg genom att införa en ny miljöprövningsmyndighet, men arbetet stannar inte där. Under nästa mandatperiod vill vi ta fler steg för att återupprätta balansen i miljöprövningen. När människor, företag och markägare ställer frågan: Är det rimligt? ska svaret oftare bli: Ja.

Herr talman! Det här är sista debatten för mandatperioden för min del. Jag skulle vilja tacka kammarkansliet, utskottets fantastiska kansli och inte minst utskottets fina ledamöter för bra debatter under mandatperioden. Vi har ofta roligt och trevligt ihop, ibland även med glimten i ögat. Det tror jag att demokratin mår väldigt bra av.

(Applåder)

Herr talman! Klimatomställningen är en av vår tids största utmaningar. Men den är också en av vår tids största möjligheter. För Moderaterna handlar klimatpolitiken om att förena höga ambitioner med ekonomisk tillväxt, teknikutveckling och framtidstro. Vi tror inte på att människor ska leva fattigare för att utsläppen ska minska. Vi tror på innovation, investeringar och konkurrenskraft.

Moderaternas klimatpolitik är hoppfull och lösningsorienterad. Vi är övertygade om att människan genom tekniska framsteg, forskning och företagsamhet kan lösa de problem vi står inför. Sverige har redan visat att det går att kombinera minskade utsläpp med ett ökat välstånd. Sedan 1990-talet har Sveriges ekonomi vuxit kraftigt samtidigt som utsläppen minskat med över en tredjedel. Det är ett styrkebesked, och det är precis den typen av utveckling som vi vill se globalt.

Men, herr talman, vi måste också våga vara ärliga med en sak. Klimatutmaningen är global. Sveriges utsläpp motsvarar ungefär 1 promille av världens totala utsläpp. Det betyder inte att vi ska göra mindre, men det betyder att vi måste fokusera på de åtgärder som faktiskt gör störst skillnad för det globala klimatet.

Utsläppen bryr sig inte om nationsgränser. Det spelar ingen roll om koldioxiden minskar i Sverige om den ökar någon annanstans. Klimatpolitiken måste därför handla om att minska de globala utsläppen, inte om att bara se till de svenska siffrorna. Därför är internationella klimatinsatser så viktiga.

Vi måste investera där utsläppsminskningarna blir störst per satsad krona. I många utvecklingsländer kan en investering ge en betydligt större klimatnytta än motsvarande summa investerad i Sverige kan ge. Det är både rationellt och ansvarstagande att se klimatpolitiken i detta ljus.

Vi står alla bakom Parisavtalet, som säger att vi ska hålla den globala uppvärmningen väl under två grader, med sikte på att begränsa den till en och en halv grad. Inom Parisavtalet finns artikel 6, som möjliggör samarbete mellan länder för att minska utsläppen där det är mest kostnadseffektivt. Det handlar om investeringar, utbyte av kunskap, teknikutveckling och handel med koldioxidkrediter. Det handlar helt enkelt om att använda resurser smartare för att nå större global klimatnytta. Att begränsa användningen av internationella klimatinvesteringar är därför att välja bort effektiva utsläppsminskningar. Det riskerar dessutom att göra klimatomställningen dyrare, svårare och mindre legitim.

Herr talman! Vi moderater står bakom ambitionen att Sverige ska nå nettonollutsläpp senast 2045. Men ska Sverige var ett föregångsland räcker det inte att vi bara minskar våra egna utsläpp. Vi måste också bidra till att andra länder kan och vill ställa om. Det är där vår verkliga styrka finns. Svenska företag ligger långt framme, och den svenska exportens globala klimatnytta motsvarar redan i dag ungefär hälften av Sveriges egna utsläpp. Det visar vilken enorm potential som finns i att kombinera klimatansvar med tillväxt och konkurrenskraft – också globalt. Den bästa klimatpolitiken är nämligen inte längre den som tvingar utan den som skapar bäst förutsättningar.

Herr talman! Internationella klimatinvesteringar enligt artikel 6 är därför inte ett undantag från en ambitiös klimatpolitik. Det är en naturlig del av en ambitiös, effektiv och trovärdig klimatpolitik.

För Moderaterna handlar det ytterst om resultat, om att minska utsläppen där det gör mest nytta, om att få fler länder att höja sina ambitioner och om att genom teknik, innovation och internationellt samarbete skapa en grön omställning som faktiskt fungerar hela vägen till nettonoll.

(Applåder)

Fru talman! En av de absolut viktigaste sakerna för lantbrukare i Sverige i dag är att vi förenklar regelverket. Vi har byggt upp ett system som i dag är alldeles för krångligt och komplicerat. Som jag sa i mitt anförande är det inte sällan fem olika myndigheter som ska in i ett och samma beslut, vilket krånglar till det väldigt mycket för en lantbrukare.

Jag tror att de grundläggande förutsättningarna för landsbygden och för lantbruket är det viktigaste. Om vi sätter detta i en kontext av det tuffa omvärldsläge som vi befinner oss i, med höga priser på nästan allting för våra lantbrukare, är det ju sänkta skatter som är viktigt för att underlätta för lantbrukarna i Sverige i dag.

Jag vill också tillägga, fru talman, att den här regeringen har haft rekordfart när det gäller antalet reformer som vi har lagt fram. Bioekonomiutredningen har alltså inte lagts i någon byrålåda, utan det har handlat om att vi – som jag nämnde i det tidigare replikskiftet – har haft en väldigt intensiv mandatperiod. Det har varit väldigt många högt prioriterade saker samtidigt som har behövt balanseras för att komma fram i propositionsordningen.

När vi nu går mot slutet av den här mandatperioden och vill försöka genomföra så mycket som möjligt har vi också sett till att riksdagen har ytterligare ett tillfälle att votera om olika propositioner som kommer fram nu. Jag vet att Socialdemokraterna har varit emot detta och att de inte har velat avbryta sina semestrar för att kunna genomföra dessa propositioner, så jag tycker att det är beklagligt att man säger att den här regeringen inte kan prioritera eller inte har tillräckligt fokus på reformerna; det har snarare varit raka motsatsen.

(Applåder)

Fru talman! Först måste jag bara påpeka för Malin Larsson från Socialdemokraterna att det alltså är en moderatledd regering som styr just nu och tack och lov inte en socialdemokratisk regering.

Vi har fokus på att se till att vi inte minskar livsmedelsproduktionen. Det är det absolut viktigaste när det gäller våra prioriteringar inom jordbrukssektorn, vilket är det vi diskuterar här i dag.

Vi har gjort flera olika satsningar för att på ett kostnadseffektivt sätt försöka stötta jordbruket när det gäller att ställa om, samtidigt som vi inte får riskera att vi minskar livsmedelsproduktionen. Snarare ska vi lyckas med konststycket att öka livsmedelsproduktionen samtidigt som vi har ett väldigt tufft omvärldsläge med höjda priser på nästan alla fronter och ett väldigt tufft läge för våra lantbrukare.

Bioekonomiutredningen är dock fortsatt intressant. Detta är fortsatt någonting som jag tror kommer att spela en avgörande roll framåt när det gäller hur vi ska hantera att ställa om de gröna näringarna.

Det är en fråga som jag tror kommer att fortsätta att vara viktig men som jag inte har något bättre svar på här i dag.

Fru talman! Det har varit en intensiv mandatperiod, minst sagt. Det har varit många saker att ta itu med samtidigt. Vi har försökt att balansera behoven för försvaret med den historiska infrastruktursatsning som nyligen presenterades och som täcker hela landet och med att trycka ned inflationen och se till att stötta våra hushåll och våra företag. Samtidigt har det varit ett otroligt osäkert omvärldsläge.

Jag kan säga att prioriteringarna på Finansdepartementet alltså har varit väl avvägda. Det är trots allt en enda pengapåse som vi alla har att hantera, och där får vi göra olika avvägningar. Jag tror att väldigt många partier här i Sveriges riksdag fortsatt prioriterar stora satsningar på försvaret och på infrastrukturen. Vi har också hela gängkriminaliteten som vi samtidigt har behövt hantera.

Fru talman! Det har som sagt varit mycket att prioritera samtidigt, men jag kan säga till Rickard Nordin att vi fortsatt står upp för de förslag som vi har tagit partipolitisk ställning till. Vi kommer att fortsätta att driva dem vidare.

Fru talman! Det enkla svaret på den frågan är att det inte är en moderat minister som styr på Landsbygdsdepartementet.

Det här är fortsatt prioriteringar för Moderaterna och något som vi fortsatt driver. Jag tror att ett grönt bränslestöd kan vara ett bra komplement till att vi nu gör det vi kan på dieselsidan för dem som fortsatt är beroende av fossila bränslen framöver. Men det bör kompletteras med ett stöd som gör det mer neutralt och också gör att det lönar sig att investera i gröna bränslen.

Jordbruksavdrag tror vi också kan vara intressant. Däremot vet jag att vi inte har tagit ställning till ett konkret förslag på just den punkten. Det är något som vi diskuterar i våra MJU-kretsar, vi som jobbar med de här frågorna, men det är som sagt inte något som vi har tagit ställning till i ett partipolitiskt program än.

Fru talman! Svenskt jordbruk befinner sig i ett kritiskt läge. Många lantbrukare pressas av höga kostnader, krångliga regler, osäker lönsamhet och en växande känsla av att politiken fattar beslut längre och längre ifrån deras vardag. De verkar heller inte i ett vakuum utan påverkas direkt av ett alltmer osäkert omvärldsläge.

Läget i Mellanöstern pressar upp energipriserna, stör globala handelsflöden och driver upp kostnader för insatsvaror som diesel och gödsel och för transporter. För lantbrukaren i Sverige blir det här mycket konkret. Marginalerna krymper, och riskerna ökar. Det är en dålig ekvation, inte bara för enskilda företag utan också för vår livsmedelsförsörjning och vår beredskap. Därför behöver vi göra det vi kan för att stötta dem som producerar maten vi ställer på bordet.

Det svenska jordbruket hör till de mest miljö- och klimatsmarta i världen. Våra lantbrukare producerar mat med låga utsläpp, hög djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och höga miljökrav. När mat produceras i Sverige sker det i regel på ett mycket bättre sätt än på många andra håll i världen. Men om den svenska produktionen trängs undan och ersätts av import från andra länder med högre utsläpp minskar vi inte de globala utsläppen. Vi flyttar dem bara – och matar vår befolkning med livsmedel av troligtvis lägre kvalitet. Det gynnar varken klimatet, miljön eller vår befolkning. Tvärtom riskerar vi att försvaga både vår livsmedelsberedskap och vår förmåga att bidra till en hållbar global utveckling.

Just därför är jordbrukspolitik också klimatpolitik. Ska vi minska de globala utsläppen räcker det inte att se till vad som sker inom Sveriges gränser. Vi måste också värna och stärka den produktion som faktiskt är mer klimatsmart än alternativen.

Fru talman! För varje liter mjölk och varje kilo potatis krävs det i dag dokumentation om gödselhantering, växtskydd, djurskydd, transporter, vattenanvändning och miljöhänsyn. Det är inte ovanligt att fem olika myndigheter knackar på gårdsdörren, alla med sina egna kontrollscheman och krav. Det håller inte. Vi måste våga erkänna att vi har gjort det för svårt att vara lantbrukare i Sverige i dag.

Moderaterna har ett tydligt fokus på regelförenkling, och det måste ske på alla nivåer där regelbördan uppstår.

På EU-nivå har vi tagit konkreta steg framåt. Tack vare ett moderat initiativ i Europaparlamentet har EU-kommissionen infört principen ”en in, en ut”. Det innebär att varje gång ett nytt krav införs som innebär ytterligare en kostnad för en lantbrukare ska det vägas upp med en lika stor kostnadsminskning någon annanstans.

Vi har inte stannat där – i ett andra steg har vi dessutom fått Europaparlamentet att ställa sig bakom ”en in, två ut”. Det innebär att varje ny kostnadsbörda ska följas av att det dubbla tas bort. Det är ett paradigmskifte i EU:s jordbrukspolitik och något som Moderaterna varit drivande i.

På nationell nivå måste Sverige sluta konstant försöka vara bäst i klassen, alltså lägga extra krav ovanpå EU:s regler. Om EU kräver en kontroll ska Sverige inte kräva två. Här har regeringen redan börjat rensa, men mycket mer behöver göras. Jag förstår att detta ännu inte känns på gårdsnivå, vilket måste vara det yttersta målet, men det är viktiga steg i rätt riktning.

Fru talman! Det finns ett antal tydligt prioriterade områden som vi behöver ta itu med.

För det första måste äganderätten stärkas på riktigt. Den som äger och brukar mark ska kunna lita på att staten inte ingriper godtyckligt. Om samhället begränsar användningen av mark ska ersättning ges. Ingen enskild markägare ska ensam bära kostnaden för beslut som fattas i allmänhetens namn.

För det andra måste vi minska regelkrånglet även här hemma i Sverige. Alltför många lantbrukare möts i dag av blanketter, långa handläggningstider och otydliga besked. Den som vill investera, bygga ut eller utveckla sin verksamhet ska mötas av möjligheter och en utsträckt hand, inte av byråkrati. Vi behöver snabbare processer, enklare regler och större respekt för lantbrukarnas tid och arbete.

För det tredje behöver vi mycket mer tillit till dem som brukar marken. Många lantbrukare har förvaltat jord och skog i flera generationer. De kan sina marker mycket bättre än byråkraterna i Stockholm och Bryssel. Politiken ska bygga på samverkan och incitament, inte misstro och detaljstyrning. Jag är övertygad om att landsbygden skulle må bättre av lite mer frihet och mycket färre pekpinnar.

Fru talman! Svenska lantbrukare producerar inte bara mat. De producerar öppna landskap, arbetstillfällen, biologisk mångfald, beredskap och framtidstro. Om vi menar allvar med klimatet, med beredskapen och med Sveriges självförsörjning måste vi också mena allvar med villkoren för svenskt jordbruk.

(Applåder)

Klimatpolitiken är en av vår tids viktigaste frågor. Men vi kommer inte att lyckas genom att ställa miljö mot ekonomi eller genom att göra människor fattigare och företag svagare. Tvärtom måste klimatpolitiken bygga på tillväxt, innovation och konkurrenskraft. Det är när företag investerar, ny teknik utvecklas och jobb skapas som utsläppen kan minska på riktigt och på ett hållbart sätt.

Sverige visar redan att detta är möjligt. Vi har i dag lägst utsläpp per capita i EU, och det är något att vara stolt över. Vi har lyckats förena höga klimatambitioner med tillväxt och ökat välstånd. Det betyder att Sverige inte bara är ett land som ställer krav; vi är ett land som går före och visar att omställningen fungerar i praktiken.

Just därför har Sverige en särskild roll att spela. När vi går före med fossilfri elproduktion, klimatsmarta industrier och tekniska lösningar samtidigt som vi bibehåller en god tillväxt visar vi vägen för andra länder. Vi visar att klimatomställningen inte behöver innebära minskat välstånd utan tvärtom kan skapa nya jobb och nya möjligheter.

Fru talman! EU är vår viktigaste klimatpolitiska plattform. Det är genom Europa vi kan skala upp de lösningar som fungerar. När Sverige driver på för ambitiösa och effektiva styrmedel, gemensamma spelregler och stärkt konkurrenskraft i EU får våra idéer genomslag på riktigt. Då kan europeiska företag växa, investeringar öka och utsläppen minska i hela vår union.

Det är också så vi stärker Europas position i världen. I en tid när USA och Kina konkurrerar hårt måste EU vara ledande i den gröna omställningen. Sverige ska vara den kraft som visar att klimatansvar och ekonomisk styrka går hand i hand.

Nu debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens arbete med underlag och utvärdering inom det klimatpolitiska ramverket. Det är en viktig granskning. Klimatpolitiken måste vila på kunskap, fakta och gedigna analyser. Ska vi fatta rätt beslut krävs tillförlitliga underlag, tydliga uppföljningar och en redovisning som gör det möjligt att utvärdera vilka åtgärder som faktiskt fungerar.

Varje spenderad skattekrona för klimatet ska göra största möjliga nytta. Därför är det avgörande att vi vet vilka reformer som ger mest utsläppsminskning, vilka styrmedel som är mest kostnadseffektiva och hur olika beslut påverkar hushåll, företag och samhällsekonomi. Utan bra underlag riskerar resurser att användas fel, åtgärder att bli ineffektiva och förtroendet för politiken att minska.

Riksrevisionens granskning är viktig och bidrar till att vi kan fortsätta att utveckla arbetet med underlag och uppföljning inom klimatpolitiken. En seriös politik måste tåla att granskas, och som politiker bör vi hela tiden vara beredda att förbättra det som kan göras bättre. Det är trots allt det som är jobbet.

Arbetet med de årliga klimatredovisningarna behöver också fortsätta att utvecklas. Det handlar i grunden om öppenhet och tydlighet. Medborgare, företag och vi här i riksdagen ska kunna följa utvecklingen och förstå varför olika beslut fattas. Samtidigt måste vi vara ärliga med att prognoser och scenarier alltid innehåller osäkerheter. Framtida utsläpp påverkas av sådant som teknikutveckling, energipriser, konjunkturer, internationella beslut och hur människor trots allt väljer att agera. Därför finns det inga exakta facit.

Just därför är det viktigt att vara tydlig med vilka antaganden som görs, vilka osäkerheter som finns och hur resultaten kan förändras om förutsättningarna ändras. Det stärker kvaliteten i besluten, förbättrar uppföljningen och ökar förtroendet för klimatpolitiken.

Fru talman! Det här är kärnan i en moderat klimatpolitik: höga ambitioner men också ordning och reda, resultat före symboler, effektivitet före slöseri. Vi ska använda skattebetalarnas pengar ansvarsfullt och fokusera på de åtgärder som ger verklig effekt.

Det är exakt det vi gör. Utsläppen beräknas i år ligga på ungefär samma nivå som 2022, trots att vi har sänkt drivmedelsskatterna och reduktionsplikten. Det visar att vår politik funkar. Utsläppen minskar och kommer att fortsätta minska tack vare en politik som gått från symbolik till praktik. Det är så vi lyckas långsiktigt. Vi ligger redan först. Nu är det dags att vi drar med oss resten av Europa.

(Applåder)

Fru talman! En politiker får inte vara nöjd. Det är en viktig del som vi alla borde ha med oss. Vad gör vi annars här? Vi är väl alla här därför att vi har engagerat oss politiskt för att världen ska bli en bättre plats. Man får inte någonsin bli helt nöjd.

Vad gäller vår klimatpolitik under den här mandatperioden kan jag ändå konstatera att vi är på rätt väg. Vi har satt rätt riktning med fokus på tillväxt och på att elektrifieringen ska vara möjlig i hela landet. Man ska kunna ladda sin elbil, och elbilen ska bli ett reellt alternativ till fossilbilen. Men det bästa resultatet, fru talman, måste nog ändå vara vårt fokus på regelförenkling, tillstånden och kärnkraften.

Såklart nämner jag kärnkraften. Jag besökte Ringhals i går. Det var ett inspirerande besök. Man kan konstatera att de är i full gång där borta. Det ska bli spännande att se vad som händer härnäst.

Vi kan konstatera att vi kommer att behöva mycket mer ren el för att omställningen ska vara möjlig i alla sektorer, i transportsektorn och inte minst för att få vår tunga industri att ställa om. Detta kombinerat med regelförenklingar för företag, så att de väljer att starta upp och stanna i Sverige samt skapa tillväxt och välstånd, är det absolut viktigaste i klimatarbetet, för vår konkurrenskraft och för tillväxten i stort.

Fru talman! Alla länder har olika förutsättningar. Vi i Sverige, jämfört med Norge, har inte en stor hög med oljepengar att använda på subventioner till elbilar till de allra rikaste. Vi har i stället valt att vrida om, ändra om, i den subventionen. I nästa vecka kommer en ny elbilspremie som riktar in sig på dem med lägre inkomster och som bor på landsbygden utan tillgång till kollektivtrafik. Det tror vi är mer värt att satsa på än att kasta pengar till allt och alla för att köpa en elbil, vilket vi vet att marknaden hade kunnat bära av sig själv. Det har vi sett.

Vissa verkar tro att det viktigaste som Sverige kan göra just nu är att plocka de högst hängande frukterna. Det är inte vår inställning. Jag är övertygad om att vi behöver göra tvärtom, nämligen stärka Sveriges ställning i världen. Vi behöver fokusera på konkurrenskraft och öka vår export av klimatsmarta varor och tjänster, allt det som vi är så fantastiskt bra på i Sverige, ut i Europa och ut i världen.

Det är detta kombinerat med fokus på ekonomisk tillväxt som gör att vår klimatstrategi ser annorlunda ut, men det är det som gör att andra länder vill ta efter vårt exempel, att göra något annorlunda och ställa om ekonomin. Det är vår största prioritering.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare ska den här gruppen människor ställa om på precis samma sätt som både Kajsa Fredholm och jag. Jag tycker inte att vi ska göra skillnad på hur mycket Kajsa Fredholm ska anstränga sig och hur mycket jag ska anstränga mig i vårt klimatarbete. Jag ser framför mig att Sverige som land ska ställa om, att EU som region ska ställa om och att vi alla globalt ska ställa om.

Vill man tala om procentsatser fungerar det på precis det sätt som Kajsa Fredholm beskriver: Om en grupp människor släpper ut absolut störst mängd utsläpp av befolkningen och man minskar den mängden med 20 procent blir det de facto en större utsläppsminskning än om någon annan gjorde samma utsläppsminskning i procent. Det är så det fungerar.

Jag tycker fortfarande, fru talman, att det är en märkligt ställd fråga. Per definition gör den gruppen människor en större insats när de gör exakt samma insats som vi säger att hela samhället ska göra.

(Applåder)

Fru talman! Ja, vad ska man säga? Vi gör precis som vi gör för att få resten av samhället att ställa om. Jag tycker att det är en ganska märkligt ställd fråga – att vi skulle rikta in oss på en viss grupp människor och säga att de ska göra på ett visst sätt medan resten av landet ska göra på ett annat sätt.

Jag tycker inte att vi ska bedriva politik på det sättet. Jag tror inte att det är så vi vinner acceptans för en klimatpolitik som håller långsiktigt. Jag tror inte att det är så vi vinner acceptans för en politik som håller globalt.

Fru talman! Jag tycker att det är ett ganska oseriöst sätt att hantera klimatfrågan på, om jag ska vara helt ärlig.

Fru talman! Om jag minns rätt var det branschen som gick före. Det tycker jag var jättebra. Branschen gick före och sa att man ville fasa ut förbränningsmotorn, och sedan följde politiken efter.

Som Martin Kinnunen tidigare nämnde var man från svenskt håll emot att vara emot en specifik typ av teknik, vilket jag tycker var sunt. Men där och då såg allting som sagt väldigt positivt ut eftersom det var branschen som gick före och sa: Detta vill vi göra.

Sedan dess har förutsättningarna förändrats. Där tycker jag att det är viktigt att vi från politiskt håll har flexibiliteten att kunna se och förändra våra beslut efter de förutsättningar som finns i dag.

Självklart ska vi värna om svenska företags intressen och om EU:s konkurrenskraft. Vi ska göra de här sakerna gemensamt. Jag vet att våra moderata företrädare, precis som jag nämnde i min förra replik, har flera förslag på bordet just i syfte att värna om svenska företags intressen.

Jag tror dock att det är viktigt, återigen, att vi inte gör som andra länder och lägger oss i politiska förhandlingar. Jag tror att det är rätt viktigt att de får pågå där de ska pågå och inte ute i medierna, för det tenderar bara att bli sämre.

Fru talman! Det är viktigt att vi skyddar svenska företag, men jag ser det som lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, att vi ser till att värna EU:s konkurrenskraft. Det tror jag är oerhört viktigt att ta med sig.

Vi vill stärka den svenska konkurrenskraften inom EU men också EU:s konkurrenskraft i världen. Det är en nyckel i att få den globala effekt som vi vill ha i klimatomställningen.

Frågan om anledningen till att det är tyst från moderata företrädare eller från regeringsföreträdare kan jag inte svara på mer än att säga att förhandlingarna pågår. Är man en seriös förhandlare är man inte ute och förhandlar även utanför förhandlingsrummet.

Jag vet att våra företrädare som just nu är involverade i dessa processer i Bryssel tar det här på väldigt stort allvar och har presenterat flera förslag på hur man kan stärka svenska företag i den här situationen. Samtidigt lyssnar vi på vad branschen behöver och värnar om EU:s konkurrenskraft och klimatomställningen i stort.

Fru talman! Det är också en direkt konsekvens av regeringens politik att vi nu har planer på ny kärnkraft, vilket är en väldigt stor del av att få omställningen att bli verklighet.

Kom ihåg att Sverige är ett nordligt land med mycket tung industri! Ska vi lyckas med att elektrifiera hela industrin krävs det väldigt mycket mer ren el. Det kommer inte att räcka med vindkraft. Det kommer inte att räcka med de lösningar som finns på plats här och nu, utan vi måste tänka mer långsiktigt. Vi måste tänka på hur vi ska få både industrin och transporterna att bli elektrifierade långsiktigt.

Då räcker det inte att få upp siffrorna för nybilsförsäljningen av elbilar just förra året eller det här året, utan det handlar om i morgon eller om 5−10 år. Finns det el att ladda med eller inte?

Det är där jag skulle säga att regeringens politik skiljer sig rätt markant från Rickard Nordins. Vi fokuserar på vilken verklighet vi vill ta ställning till och vilken verklighet vi vill se om 10, 20 eller 30 år. Hur skapar vi bäst förutsättningar för att se till att den verkligheten blir möjlig?

Fru talman! Jag och Rickard Nordin har nu debatterat klimatpolitik i fyra år, och jag uppskattar alltid våra replikskiften.

Däremot tycker jag att detta är lite väl magstarkt, för han får det att låta som att regeringen har fattat ett konkret beslut om att vi nu ska försämra luftkvaliteten, öka utsläppen och göra alla andra av de fruktansvärda saker om Rickard Nordin räknar upp.

Det har vi alltså inte gjort. Vi har lagt om kursen för klimatpolitiken, prioriterat elektrifieringen och prioriterat en ökad elproduktion så att vi kan göra alla de här andra sakerna.

Regeringen ser till att vi får investeringar till Sverige, att investeringar i ny grön teknik gör denna möjlig och konkurrenskraftig och att det blir intressant att som bolag stanna kvar i Sverige och EU under våra högt ställda klimatkrav och inte flytta någon annanstans. Regeringen ser också till att våra hushåll är med oss på banan så att det blir intressant för dem att exempelvis köpa en elbil.

Det är de här sakerna som vi väljer att prioritera. Vi gör det inte enligt Centerpartiets politik eller i den ordning som Centerpartiet hade önskat. Men, fru talman, att hävda att regeringen fattar beslut om att försämra luftkvaliteten tycker jag är rätt magstarkt.

(Applåder)