Martin Hallander

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Någonstans är det viktigt att vi har en lagstiftning som fungerar. Människor som har rätt till asyl ska få asyl, men människor som inte har rätt till asyl ska inte få asyl, och de ska lämna landet. Det är en viktig grundprincip.

Detta gäller människor från Iran, där det säkerligen kommer att kunna finnas ett ökat behov. Vi har också otroligt många människor från Iran som redan är i Sverige och som har fått internationellt skydd. Den frågan är fortfarande viktig att bejaka.

Jag tycker dock att Sverige har en human migrationspolitik, och det ska vi fortsätta med. Men det gäller också att ha rim och reson i debatten.

Fru talman! Tack, ledamoten Bassem Nasr, för frågan!

Frågan är naturligtvis väldigt angelägen, och det är naturligtvis viktigt att det finns rättssäkra sätt för myndigheter och domstolar att se till att människor får stanna i Sverige om det finns skyddsskäl.

Jag tycker inte att rätt sätt nödvändigtvis är att peka ut länder på olika sätt. Har man skyddsskäl utifrån de grunder som finns i lagstiftning och internationella konventioner har man också rätt att vara i Sverige.

Tonårsutvisningarna är en mycket angelägen fråga för hela kammaren. En ny lagstiftning började nyss gälla, och jag tycker att det är för tidigt att säga vad de exakta konsekvenserna av den har blivit. Det får man se, och det får man utvärdera.

Det är klart att det är viktigt att det finns rättssäkra och bra sätt för människor som har genuina asylskäl att också få stanna i Sverige. Jag är själv en produkt av detta, och jag vet att också Bassem Nasr är det. Det är viktigt att det blir rättssäkra och bra processer.

Fru talman! I dag är det 290 dagar sedan de stora protesterna i Iran påbörjades. Miljontals iranier stod upp mot en misskött ekonomi. De ställde sig upp och protesterade mot en brutal och vidrig våldsmakt. Ett folk reste sig för att stå upp för sin frihet – sin frihet att få bestämma sitt eget öde. Det är samma frihet som vi, varenda en i denna kammare, räknar med och som gör det möjligt för oss att stå här i dag. Det handlar om ett hopp och en dröm för en ny generation om en bättre framtid.

Vi vet dock alla vad svaret blev. Svaret blev terror – ett extremt och urskillningslöst våld mot den egna befolkningen. Tiotusentals män och kvinnor, pojkar och flickor mördades av den iranska terrorregimen. Det är tiotusentals mammor, pappor, systrar, bröder, söner och döttrar som aldrig kommer att få se sitt land bli fritt. Och än i dag, här och nu när vi står här, fortsätter Iran med avrättningar av människor som legitimt protesterar för sin frihet. Det är vår skyldighet att stå upp för dem.

Det iranska folkets kamp är också vår. När det iranska folket ropar efter frihet måste vi stå upp och säga: Vi står bakom er! Vi måste agera. Vi måste agera med kraftfulla sanktioner, ge internationell legitimitet till oppositionen och samarbeta med de krafter och stater som kämpar för ett demokratiskt skifte.

Fru talman! Det är inte upp till oss eller mig att bestämma vem som ska styra Iran eller hur landets statsskick ska se ut; den rätten har Irans befolkning och endast den. Men det vore likväl förmätet av oss att ignorera de miljontals iranier som på gator och torg runt om i världen pekar på kronprins Reza Pahlavi som den man under en övergångsperiod vill se leda landet till demokrati och fria val. Det bör vi stödja och lyssna på.

Till dem som inte tror att denna konflikt berör oss här i Sverige vill jag säga två saker.

För det första: Ett folks frihet är vårt gemensamma ansvar.

För det andra: Irans terrorregim hotar inte bara landets egen befolkning. Det är en regim som stöttar Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina, som stöttar och sponsrar terrororganisationer som Hamas och Hizbollah och som har en mycket aktiv underrättelsetjänst här i Sverige, där man hotar och till och med har försökt mörda svenska medborgare med iransk bakgrund. Om inte detta är ett hot mot oss undrar jag vad som är det.

Låt mig därför avsluta med orden: Länge leve friheten i Iran! Må den islamiska republiken falla och förpassas till historiens sopkorg som en fotnot och en hemsk tid för en helt fantastisk civilisation!