Jonas Andersson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag också är glad över det arbete vi har gjort med demokrativillkoren och att de har införts. Samtidigt inser jag att det ibland kan vara svårt att träffa exakt så rätt som man vill med den här typen av lagstiftning. Man behöver alltså alltid vara redo att göra mer, tänker jag.

Ett fenomen i det svenska samhället som skapat en het politisk debatt och krav på åtgärder är så kallade aktivklubbar, som jag tror att Jakob Forssmed själv nämnde nyss. När det fenomenet har beskrivits i medier har man talat om det som ett slags celler med kopplingar till politisk extremism där personer samlas för kampsports- och styrketräning. Man bygger upp en typ av våldspotential, skulle man kunna säga. De aktivklubbar som har lyfts fram i den svenska debatten har haft sin politiska hemvist på andra kanten, om man jämför med Collective Effort IF som jag tar upp här i debatten. Men om man tänker efter: Vad är det egentligen som skiljer Collective Effort från de aktivklubbar som medierna har skrivit om?

I fallet med Collective Effort handlar det tveklöst om politisk extremism. Samtidigt tränar man alltså kampsport, styrketräning och så vidare tillsammans. Man utvecklar sina färdigheter och, om man så vill, sin våldspotential. På ett sätt är fallet med Collective Effort mer långtgående än de aktivklubbar på högerkanten som har omtalats i medierna, detta med tanke på att man finns med under ett statligt paraply som mottar miljarder i statsbidrag.

Mot bakgrund av det som har framkommit i den här debatten vill jag slutligen fråga Jakob Forssmed om han är beredd att se över demokrativillkoren vid statsbidrag till civilsamhället ytterligare. Hur ser Jakob Forssmed egentligen på demokrativillkoren framöver?

Det är förvisso bara drygt ett år sedan demokrativillkoren trädde i kraft, men jag tror det är viktigt att alltid stå redo att göra mer. När organisationer med så här tydliga vänsterextrema och våldsbejakande inslag legitimeras av staten kan vi inte vara nöjda.

Herr talman! Tack, Jakob Forssmed, för svaret!

Jag lyfter den här typen av frågor också eftersom jag vet hur viktigt civilsamhället är för Sverige som land. Det svenska föreningslivet är på många olika sätt en grundpelare i vårt samhälle. Det är också därför jag tycker att det är viktigt att vi ser till att pengar inte går till fel krafter.

Jag förstår naturligtvis det som Jakob Forssmed tar upp: att han som statsråd inte kan gå in och säga att en specifik förening inte ska få bidrag och så vidare. Det är därför jag ställer frågorna lite mer generellt, utifrån den proposition som riksdagen beslutade om tidigare under mandatperioden.

Jag tycker i varje fall att det framkom en del positiv information i Jakob Forssmeds svar på den interpellation som jag ställt. Jag tänker bland annat på att de nya demokrativillkoren för statsbidrag till civilsamhället har implementerats i förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet. Jag kände faktiskt redan till det, men jag vill ändå understryka att det var bra att Jakob Forssmed lyfte upp det som ett exempel på en förändring som har skett.

Hade de nya demokrativillkoren inte implementerats hade det kanske kunnat vara en förklaring till hur en organisation som Collective Effort, med både vänsterextrema och våldsbejakande inslag, kan finnas med i en organisationsstruktur som mottar statsbidrag. Men nu har demokrativillkoren implementerats. Det gör det hela mycket märkligt, tycker jag.

För mig är det extremt anmärkningsvärt att en organisation med så tydliga vänsterextrema och våldsbejakande inslag kan finnas med i en organisationsstruktur som alltså mottar miljardbelopp av skattebetalarna, av staten.

Jakob Forssmed nämner att Riksidrottsförbundet inte har fördelat statsbidrag direkt till Collective Effort. Det är förstås bra om det ligger till på det sättet. Det är för mig en självklarhet att inte en enda krona av skattebetalarnas pengar ska hamna i våldsbejakande extremisters fickor.

Herr talman! Jag menar att Collective Effort och vad de sysslar med dessvärre ändå legitimeras just nu av den statliga politiken. Genom sin koppling till Riksidrottsförbundet blir Collective Effort en del av en statligt erkänd struktur. Det blir som en typ av kvalitetsstämpel. Även om Collective Effort inte får egna statsbidrag verkar man inom ett system som finansieras med skattemedel. Man får tillgång till resurser, nätverk, plattformar och så vidare.

Det jag undrar är: Håller Jakob Forssmed med mig om att det kan finnas en risk för att den statliga civilsamhällespolitiken legitimerar extremism även om det inte sker genom direkta statsbidrag?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Jakob Forssmed för att han är här. Det är bra att vi i riksdagen i dag kan sätta fokus på hur vi kan säkerställa att inga statsbidrag hamnar i fickorna på extremister.

Jag har alltså ställt frågor till Jakob Forssmed om hur det kan säkerställas att inga statsbidrag till organisationer inom idrottsrörelsen går till den vänsterextrema miljön eller andra antidemokratiska krafter. Jag riktar då in mig både på vad som har gjorts och vad man avser att göra framöver.

Jakob Forssmeds svar på interpellationen är klargörande i vissa delar, men det finns samtidigt frågetecken kvar för mig, vilket jag kommer in på senare.

Herr talman! Den specifika organisation som har gjort att jag har valt att ställa den här interpellationen är en idrottsförening i Malmö vid namn Collective Effort IF. Föreningen är uttalat socialistisk – bara detta kan man tycka är lite udda. Föreningen bedriver hur som helst verksamhet inom olika typer av kampsporter som muay thai, alltså thaiboxning. Men man sysslar även med styrketräning, fotboll och annat.

De senaste månaderna har föreningen fått medial uppmärksamhet i både traditionella medier och i sociala medier på olika sätt. Och det är ingen vacker läsning.

I föreningens lokal är det fullt med kommunistisk propaganda, exempelvis i form av affischer. Det är ett rent romantiserande av diktatur och revolution som man sysslar med. Till exempel har man satt upp sovjetiska affischer i sin lokal.

Förutom kommunistpropagandan är det uppenbart att man har ett samröre med den vänsterextrema miljön i Sverige. Exempelvis lägger man i sina grupper på sociala medier ut bilder på specialdesignade basebollträn med den vänsterextrema organisationen Antifascistisk aktions logotyp på, alltså en logotyp med svarta och röda fanor.

Vidare har Collective Effort hyllats i tidningen Brand, en tidning som i sin tur har kopplingar till den vänsterextrema miljön. Det är förvisso ett antal år sedan, men Brand har bland annat tidigare JK-anmälts av Säpo, som då ansåg att tidningen uppviglat till våldshandlingar.

Det är inte nog med detta. Det förekommer även inslag i Collective Efforts verksamhet som det är svårt att se som annat än en ren uppmuntran till våld mot folkvalda politiker. Man stoltserar till exempel med slagpåsar med Jimmie Åkessons ansikte på. Man tränar alltså slag och sparkar mot bilder på politiker. Det är möjligt att det förekommer uppmuntran till våld även mot andra politiker, men det här är det som jag har tagit del av.

Herr talman! Varför är det då viktigt att lyfta upp det här i riksdagen? Jo, förutom att det naturligtvis i största allmänhet är viktigt att vi bekämpar vänsterextremism är det så att det finns statsbidrag med i bilden kring den här föreningen.

Collective Effort är ansluten till Svenska Muaythaiförbundet. Därigenom är man också en del av Riksidrottsförbundets struktur, vilket Collective Effort också anger på sin egen hemsida. Riksidrottsförbundet mottar i sin tur miljardbelopp från staten, som man fördelar vidare i idrottsrörelsen.

Mot den här bakgrunden undrar jag: Är Jakob Forssmed nöjd med hur demokrativillkoren hittills har implementerats sedan införandet häromåret? Och hur ser ministern på hur civilsamhällespolitiken har förändrats sedan dess?

Herr talman! Nu debatterar vi kulturutskottets betänkande om idrott, friluftsliv och spel, och jag kommer att redogöra för Sverigedemokraternas inställning till de politiska frågor som återfinns i betänkandet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag ska också säga att jag täcker upp för en partivän som inte kunde vara här i dag.

Idrotten, friluftslivet och de kulturella och kreativa näringarna är av central betydelse för det svenska samhället. De bidrar till stärkt gemenskap och folkhälsa och stärker också individens utveckling och Sveriges konkurrenskraft. Självklart är de också betydelsefulla för Sverigebilden. Se bara på Sveriges idrottsframgångar internationellt, nu senast i vinter-OS.

Att bedriva en politik som skapar goda möjligheter för dessa rörelser och näringar är därför en viktig uppgift för politiken. Det finns väldigt mycket att säga när det kommer till idrott, friluftsliv och spel, för det är breda områden. I dagens debatt ska jag göra några nedslag i aktuella frågor.

Herr talman! Sverigedemokraterna och regeringen gör mycket för att stärka idrotten i vårt land. Ett aktuellt exempel är satsningen på idrottshallar och andra idrottsplatser i statens budget för 2026 och 2027. Satsningen innefattar inte bara ekonomiskt stöd för att finansiera anläggningar utan också ett kunskaps- och processtöd. Idrottens tillgång till lämpliga anläggningar och miljöer är avgörande för att föreningsidrotten ska kunna verka. Mot denna bakgrund är vår satsning väldigt viktig. Sverigedemokraterna har länge förespråkat reformer i denna riktning, och Danmark har här varit en förebild för oss.

Så sent som i dag kunde vi läsa en nyhet i medierna om Internationella olympiska kommittén, IOK, som jag känner att jag måste säga något om. IOK kommer framöver att införa könstester för potentiella kvinnliga deltagare. Deltagare som har en manlig kromosomuppsättning kommer inte att få tävla i damklassen i OS, och det gäller redan till sommar-OS i Los Angeles 2028. Detta gäller helt oavsett vad en person identifierar sig som.

Det är bra att det blir så här. Det här är nämligen en viktig rättvisefråga i idrotten. Det är också en viktig jämställdhetsfråga. Biologiska kvinnor ska inte tävla mot biologiska män, och nu behöver de inte bli överkörda och få fullständigt orimliga konkurrensnackdelar inom sina idrotter. Sverigedemokraterna har länge vänt sig mot denna politiskt korrekta orättvisa, så beskedet från IOK är därför glädjande. Till de partier som inte har vågat stå upp för detta vill jag säga att ni har svikit våra kvinnliga idrottare.

Herr talman! Idrotten är en folkrörelse i Sverige. Men den är också mycket mer. Mellan idrotten och spelmarknaden finns tydliga kopplingar, och på så sätt är det logiskt att kulturutskottet också ansvarar för frågor som rör spelmarknaden. Kopplingen mellan idrott och spel finns via lotterier, som är med och finansierar civilsamhället i Sverige. Men det handlar också om spel på sport, vilket är ett nöje för många svenskar.

Under mandatperioden har ett antal reformer skett för att Sverige ska få en mer balanserad svensk spelmarknad. Tidigare i år fattade riksdagen exempelvis beslut om ett nytt förbud mot spel på kredit, en debatt jag själv deltog i. Det var ett klokt beslut som ytterligare bidrar till ett stärkt konsumentskydd för spelarna.

Ett annat beslut som riksdagen har fattat under mandatperioden är att ge spelbolagen utökade möjligheter att använda personuppgifter i syfte att uppfylla omsorgsplikten, som i sin tur syftar till att skydda spelarna. Också det bidrar förstås till ett stärkt konsumentskydd.

Ytterligare en reform på spelmarknadsområdet under mandatperioden är förstås det omdebatterade beslutet att plocka bort det undantag i spellagen som gav partipolitiska lotterier gräddfiler. Detta beslut var viktigt för den svenska spelmarknadspolitikens anseende men också för de politiska partiernas anseende.

Jag skulle kunna prata länge om dessa frågor, men jag väljer att avsluta här.

Herr talman! Jag tror att jag träffade en öm punkt vad gäller förhållandet mellan ABF och Socialdemokraterna.

En del socialdemokrater i riksdagen sitter på dubbla stolar. De sitter alltså i distriktsordförandeposition i ABF och är samtidigt riksdagsledamöter och beslutar om pengar till sina egna organisationer. Det som blir så konstigt är att de då också säger att man ska ha tillit till civilsamhället.

Jag tycker som sagt att många organisationer förtjänar denna tillit, men jag tycker inte att förhållandet att vi har beslutsfattare som sitter här och fattar beslut om hundratals miljoner kronor till sina egna organisationer förtjänar någon tillit. Det är min absoluta uppfattning att detta jävsförhållande skadar tilliten till statens civilsamhällespolitik.

Hade det inte varit bättre för tilliten till civilsamhället om vi hade sluppit det här och inte haft socialdemokrater som sitter på dubbla stolar, i både ABF och riksdagen? Jag tror att det hade varit mycket bättre för civilsamhället.

(Applåder)

Herr talman! Jag har i dagens debatt hört mycket om tillit och att man ska ha tillit till civilsamhället. Jag önskar givetvis att vi kunde ha det i alla lägen, och många organisationer i landet har verkligen gjort sig förtjänta av denna tillit. Men det har också hänt saker politiskt som har skadat förtroendet för hur statsbidrag hanteras. Inte minst är Socialdemokraterna ansvariga för det eftersom tidigare regeringar har gett pengar till islamister, fuskare och bedragare. Att bara tjata om tillit utan att se verkligheten och sitt eget ansvar håller inte.

Jag fortsätter där jag slutade i förra replikskiftet: Socialdemokraternas förhållande till ABF. I kulturpolitiken pratas det ofta om armlängds avstånd. Jag tror att partierna tolkar det lite olika, för jag har hört ganska många olika definitioner beroende på partitillhörighet. Hur tänker Socialdemokraterna att de ska hålla armlängds avstånd när partiets riksdagsledamöter beslutar om statsbidrag till ABF samtidigt som samma riksdagsledamöter har höga poster i ABF och styr den verksamheten? Det blir ju ingen armlängd.

Fru talman! Jag kan börja med att säga att det är en i allra högsta grad seriös fråga. Jag står här i Sveriges riksdag och tar upp detta för att jag tycker att det är viktigt.

Jag tror att en del av den ganska uppskruvade retorik som man hör från den rödgröna sidan bottnar i att man har de här särintressena och specialintressena i ett studieförbund som också råkar vara det som tar emot i särklass mest statsbidrag.

Man har kunnat se det på debattsidorna, där Socialdemokraterna har varit ute och vevat nu under våren. Bland annat i Jönköpings-Posten har man skrivit under debattartiklar som både riksdagsledamot och ordförande för ABF Sydöstra i en debattartikel där man lobbar för mer bidrag till den egna verksamheten.

Jag tycker faktiskt att det är väldigt allvarligt att man gör på det här sättet. Det finns en jävssituation i det här som är extremt uppenbar, och jag tänker: På vilket sätt skiljer sig det här från om man hade haft ett motsvarande fall när det gäller näringslivet, om man hade haft en person som sitter som riksdagsledamot och lobbar för mer bidrag till den bransch som man själv jobbar i? Det är ju precis samma sak, egentligen.

Jag vill fråga Magnus Manhammar om han inte ser den relationen här och att det finns en olämplighet i det här. Skiljer det här sig från det motsvarande fall som jag precis nämnde?

Fru talman! Magnus Manhammar är ju engagerad i frågor om folkbildning, så jag tänker passa på att ställa ett par frågor nu när jag har chansen i debatten.

Jag har debatterat de här frågorna med Magnus Manhammar tidigare och konstaterat att Socialdemokraterna har ett väldigt intimt band till ett av studieförbunden: ABF, det studieförbund som mottar i särklass mest bidrag från staten. Det handlar om hundratals miljoner kronor som de mottar. Samtidigt har man de här intima banden. Och det är inte bara på någon sorts allmän organisatorisk nivå historiskt sett, utan Socialdemokraterna har till och med nu sittande riksdagsledamöter som också har ledande positioner i ABF.

Min fråga till Magnus Manhammar är därför: Är det verkligen lämpligt att man gör på det här sättet – att man sitter och lobbar för hundratals miljoner kronor till en verksamhet där man själv är ordförande och har en ledande ställning? Är det någon sorts socialdemokratisk variant av cirkulär ekonomi?

Fru talman! I dag debatteras kulturutskottets betänkande om det civila samhället, trossamfund och folkbildning. Jag tänker därför att redogöra för Sverigedemokraternas hållning när det gäller frågor som behandlas i betänkandet. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Både för Sverige som helhet och för den enskilda människan är det civila samhället mycket betydelsefullt. Det är en positiv kraft som skapar mening i vardagen och som bidrar med gemenskap, bildning, kultur, fysisk aktivitet och mycket annat. Det här vet vi mycket väl.

Det civila samhället ska dock inte tas för givet av politiken, eftersom de beslut vi fattar påverkar förutsättningarna som civilsamhället verkar under. För Sverigedemokraterna är det centralt att politiken ger goda förutsättningar för civilsamhället att utvecklas samtidigt som vi värnar civilsamhällets oberoende. Civilsamhället får inte bli så beroende av staten att det riskerar att bli det offentligas förlängda arm.

Jag menar att en sådan utveckling tog fart under tidigare rödgröna regeringar. Då fattades politiska beslut som ställde till med stora problem, till exempel när det kommer till invandringspolitiken, som man sedan ville sätta civilsamhället på att fixa.

Fru talman! Sedan valet 2022 har ordning och reda varit i fokus för Sverigedemokraterna och regeringen när det kommer till politiken för civilsamhället, inklusive folkbildningen och trossamfunden. Under mandatperioden har vi tydligt agerat för ökad kontroll och uppföljning när det gäller statsbidrag som delas ut till civilsamhället.

Det är för civilsamhällets bästa som vi har återtagit kontrollen över bidragsflödena. Den vanskötsel av civilsamhällespolitiken som skedde under den rödgröna regeringen ledde fram till att pengar sprätte iväg åt alla möjliga håll, inklusive till islamister, kriminella, bedragare och så vidare. Det här skadade förtroendet för statens politik för civilsamhället i allmänhetens ögon.

Den här mandatperioden har varit en resa för att återupprätta förtroendet för civilsamhällespolitiken. När de rödgröna styrde delades tiotals miljoner kronor årligen ut till det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd och till Islamiska Shiasamfunden i Sverige, som hänger ihop med Irankopplade Imam Ali Islamic Center i Järfälla. Under den här mandatperioden har bidragen till båda dessa organisationer dragits in. Det blev bidragsstopp för islamisterna.

När de rödgröna styrde präglades politiken för studieförbunden av såväl medierubriker som myndighetsrapporter om fusk och fiffel med skattebetalarnas pengar, detta på en nivå man knappast trodde var möjlig. Under den här mandatperioden ser vi inte den typen av rapportering på samma sätt. Våra satsningar på kontroll och uppföljning gör skillnad.

Sverigedemokraterna och regeringen har gjort mycket under mandatperioden för ordning och reda i civilsamhällespolitiken. Redan kort efter valet såg vi till att skärpa riktlinjerna till Folkbildningsrådet. Vi inkom med tilläggsdirektiv till Folkbildningsutredningen som har gjort att vi har fått beslutsunderlag som adresserar den jävssituation som finns i och med att studieförbunden å ena sidan är med och kontrollerar Folkbildningsrådet, å andra sidan är mottagare av statsbidrag från samma organisation. Vi har även infört skärpta och enhetliga demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället, och vi ser att detta börjar få effekt till exempel vad gäller den Irankopplade islamistverksamheten i Järfälla som jag nämnde tidigare.

Sverigedemokraterna följer noggrant implementeringen av de nya demokrativillkoren. Skulle det visa sig att det finns behov står vi redo att agera för fortsatta åtstramningar.

En viktig nyhet från Sverigedemokraterna och regeringen som kom i slutet av 2025 är att de nya, skärpta demokrativillkoren som riksdagen har beslutat om under mandatperioden nu implementeras för folkbildningsväsendet. Demokrativillkoren gäller dessutom inte bara studieförbund och folkhögskolor utan också deras samarbetspartner. I beslutet från Sverigedemokraterna och regeringen ingår också krav om att man öppet ska redovisa vilka samarbetspartner man har.

Att det öppet ska redovisas vilka man samverkar med och att demokrativillkoren också omfattar nästa led är helt avgörande för att vi ska ta kontroll över att statsbidraget går till rätt saker, inte minst för att just samarbete med organisationer i nästa led är en viktig del av vad folkbildningens aktörer sysslar mycket med. Det här gör att eventuella problem kan upptäckas i ett tidigare skede så att vi slipper städa upp lika mycket i efterhand.

Den bristande transparens och skyddade verkstad som tidigare har varit rådande hos vissa studieförbund har varit ett stort problem som har gjort att skattepengar har kunnat hamna i fickorna på extremister och andra skurkar.

Fru talman! Under mandatperioden har vi alltså tagit ytterligare steg för krav och transparens, kontroll och uppföljning. Genom att ta kontroll över bidragsflödena värnar vi skattebetalarnas pengar och på så sätt förtroendet för civilsamhällespolitiken.

Mandatperioden 2022–2026 har politiken för civilsamhället tagit fart åt rätt håll. Sverigedemokraterna bevakar ständigt utvecklingen för att se till att vi håller kursen. Skulle olyckan vara framme och vi får en rödgrön regering i höst finns det en risk för att mycket av det goda arbetet för civilsamhället kommer att skjutas i sank. Detsamma gäller förstås en lång rad andra politikområden.

Låt oss se till att vi inte hamnar där efter höstens val!

I detta anförande instämde Pia Trollehjelm (SD).

Fru talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande Ett nytt förbud mot spel på kredit. Där behandlar vi regeringens proposition med samma namn. Sverigedemokraterna står bakom förslagen i propositionen, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

Spelmarknaden omreglerades till ett licenssystem för drygt sju år sedan. Det är en omreglering som på det stora hela har varit framgångsrik och som det har funnits en bred enighet kring bland partierna i riksdagen.

För Sverigedemokraterna har det varit viktigt att inte genomdriva reformer som kastar om villkoren alltför mycket på spelmarknaden för såväl spelarna som bolagen. Förutsägbarhet och tydlighet med vad som gäller på sikt är viktigt för att det inte ska bli vilda västern på marknaden med oklara gränser för vad som gäller kring exempelvis marknadsföringen.

Under mandatperioden har riksdagen beslutat om ett antal propositioner som på olika sätt kalibrerar och genomför nödvändiga justeringar av lagstiftningen som berör spel. Exempelvis har konsumentskyddet stärkts när det gäller bolagens möjligheter att använda personuppgifter för att kunna uppfylla omsorgsplikten i syfte att skydda spelarna.

Häromåret fattades beslut om att plocka bort en rad undantag i spellagen som gav gräddfiler till partipolitiska lotterier, även det en viktig reform för att värna legitimiteten i systemet i allmänhetens ögon och komma bort från den lagstiftning som Socialdemokraterna riggade för egen vinning. Det ska inte vara möjligt att som politiskt parti med hjälp av undantag i spellagen sko sig på samhällets mest utsatta, oavsett om det sker från ett callcenter i Barcelona eller från annat håll.

Fru talman! Förslagen i propositionen som vi i dag debatterar kretsar kring kreditförbud när det gäller spel. Den nya reglering som föreslås skulle bredda den princip som redan finns om att licenshavare och spelombud inte får erbjuda eller lämna krediter för spel. Vi stärker på så sätt konsumentskyddet ytterligare för att motverka destruktivt spelande och skuldsättning i det svenska samhället. Det är mycket positivt.

Kanske tycker någon att det utvidgade kreditförbudet borde ha kommit tidigare. Att det är först nu under Tidöregeringen som vi kommer att fatta beslut om det och inte när de rödgröna styrde bör man dock inte förvånas över. Hur skadligt kreditspelande kan vara har Socialdemokraterna och deras lotteriverksamhet visat mycket tydligt genom åren.

Socialdemokraternas lotteriverksamhet uppmärksammades medialt för ett antal år sedan för att ha sålt lotter på kredit till redan skuldsatta. Man gjorde så att tusentals svenskar hamnade hos Kronofogden för att inte ha betalat sina lotter.

Fru talman! Genom propositionen om ett nytt förbud mot spel på kredit tar riksdagen nya steg mot en än sundare svensk spelmarknad, med hänsyn tagen till både spelarnas bästa och att marknaden ska fungera för de bolag som verkar där.