Ida Karkiainen

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! År 2001 beslutade riksdagen att införa den automatiska balanseringen i pensionssystemet, det vill säga det som i dagligt tal har kommit att kallas bromsen. Syftet var att säkra systemets långsiktiga hållbarhet när ekonomin utvecklas svagare än väntat. Det har varit klokt. Men det finns också en fråga som många pensionärer med rätta har ställt: Om det finns en broms när tiderna är sämre, varför finns det då ingen gas när tiderna är bättre?

Fru talman! Den här frågan har diskuterats länge. I dag röstar vi i enighet om att inrätta just en gas i pensionssystemet. Det är bra. De människor som har arbetat ett helt liv ska kunna känna förtroende för att pensionssystemet fungerar åt båda håll. När ekonomin försämras tar systemet ansvar. När ekonomin stärks ska också pensionärerna märka av det. Det stärker legitimiteten för hela pensionssystemet.

Fru talman! Den som lovar att gasen ska ge ett gott tillskott i pensionskuvertet lovar nog för mycket. Det är en försiktig gas. Det är mer epatraktorfart än Ferrarifart. Enligt kritikerna kommer gasen inte att ge tillräckligt märkbara tillskott, och det är korrekt. Det måste till andra åtgärder för att förbättra pensionerna på sikt.

Fru talman! För många äldre är pensionen inte en siffra i det orangea kuvertet. Det är en möjlighet att betala hyran, köpa mediciner, hjälpa barnbarnen eller få ekonomin att gå ihop när priserna stiger.

Jag får en hel del samtal om pensionerna. Jag minns särskilt en kvinna som ringde för några veckor sedan. Hon arbetade som specialistsjuksköterska i 49 år och får ut drygt 40 procent av sin slutlön. Det är inte värdigt, fru talman. Hon avslutade samtalet i tårar när hon berättade att det enda hon begär är att kunna handla rimlig mat till midsommar.

Förra veckan träffade jag Tantpatrullen här utanför riksdagen. De påpekar en annan stor brist med pensionssystemet, nämligen att vi har ojämställda pensioner. Många kvinnliga pensionärer lever under fattigdomsgränsen. Det är inte heller värdigt, fru talman.

Det är många som känner sig oroliga för pensionen. Många inom arbetaryrken har inte möjlighet att arbeta fram till riktåldern. Kroppen orkar inte det när man har börjat arbeta i unga år. Därför måste ett långt arbetsliv synas mer och tydligare i plånboken.

Vi socialdemokrater vill därför se en arbetarpension för dem som jobbat i mer än 40 år men ändå bara får marginellt mer än vad som betalas ut till dem som endast har garantipension. Det handlar om dem som slitit längst och hårdast – i vården, i industrin, i transportsektorn. De har gått upp tidigt, jobbat på helger och ofta burit väldigt tunga arbetsuppgifter genom hela livet. Det är dags att deras arbete också syns i pensionen.

Fru talman! Det svenska pensionssystemet kan bli bättre. Vi i Pensionsgruppen är glada att Pensionsavgiftsutredningens betänkande nu äntligen skickats på remiss. Ska vi göra pensionssystemet mer robust och höja pensionerna hjälper som sagt inte gasen, utan då måste pensionsavgifterna också höjas till den nivå det var tänkt att de skulle ligga på från början. Det skulle skapa en ekonomisk hållbarhet både för dagens pensionärer och för morgondagens pensionärer.

Det här är några av de frågor som vi socialdemokrater kommer att bära in i det fortsatta arbetet i Pensionsgruppen. Det är dags att ta Sveriges pensionärer på allvar.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka för ett konstruktivt arbete under den korta tid jag hunnit vara med i Pensionsgruppen samt önska Pensionsgruppen, kollegorna i socialförsäkringsutskottet, utskottets kansli samt alla riksdagens medarbetare en riktigt trevlig midsommar.

(Applåder)

Fru talman! När regeringspartierna skrev under Tidöavtalet i oktober 2022 fanns det i avsnittet om migration en punkt om att införa en omfattande anmälningsplikt. Alla kommuner och myndigheter i Sverige skulle bli tvungna att anmäla papperslösa migranter. Kritiken lät inte vänta på sig. Med rätta tog offentliga tjänstemän till orda och pekade på Tidöavtalets långtgående förslag. Lärare skulle tvingas ange elever, och sjukvårdspersonal skulle tvingas ange patienter. Protesterna var många och omfattande.

Kanske var det därför Tidöpartierna backade rejält när det kom till vad som till slut presenterades. Kanske var det en klok utredare som pekade på långtgående konsekvenser om regeringens förslag skulle gå igenom. Kanske var det remissinstanser och experter som gav välargumenterad kritik. Kanske var det liberaler som tog sig an det där uppdraget att vara vakthund mot Tidöregeringens mest långtgående förslag. Kanske var det en sammanvägning av alltihop.

Det förslag som vi debatterar här i dag är i varje fall kraftigt förändrat jämfört med Tidöpartiernas ursprungliga idé, vilket vi Socialdemokrater tycker är bra. Men förslaget är inte tillräckligt bra, varför vi också har ett antal reservationer.

Fru talman! Sverige ska ha en migrationspolitik som bygger på ordning och reda. Den som har fått sin sak prövad och fått avslag på sin asylansökan ska återvända. Det är en grundläggande förutsättning för att migrationssystemet ska vara legitimt och för att människor ska känna förtroende för de lagar och regler som gäller.

För oss socialdemokrater finns det ingen motsättning. En human och stram migrationspolitik förutsätter att beslut faktiskt gäller. Därför är en fungerande återvändandeverksamhet en viktig del av en reglerad migration.

En icke-fungerande återvändandeverksamhet riskerar att spä på skuggsamhället, fru talman. Vi vill inte ha några skuggsamhällen i Sverige, inga utsatta områden och inga samhällen där andra regler än lagbokens gäller. Men tyvärr ser det inte ut så. Hur stort skuggsamhället är vet ingen riktigt. Det förekommer lite olika siffor och antaganden, som vi har hört här i dag. Men att det finns vet vi, och när vi vet det har vi ett ansvar att också göra något åt det. Det är Socialdemokraternas bestämda uppfattning.

Fru talman! Mycket av det arbete som nu ligger till grund för regeringens proposition påbörjades under den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Vi gav myndigheterna bättre verktyg, ökade antalet förvarsplatser, stärkte arbetet mot folkbokföringsbrott och tillsatte utredningar för att förbättra återvändandeverksamheten. Det arbetet var nödvändigt för att minska framväxten av skuggsamhällen där människor riskerar att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och kriminella nätverk.

Personer som vistas i Sverige utan tillstånd kan vara utsatta för grova brott. Det kan till exempel röra sig om människohandel, människoexploatering, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relation eller våldsutsatta barn.

Vi ser därför att flera delar av regeringens förslag är godtagbara, men vi ser – trots regeringens kraftigt reducerade förslag – risker som måste hanteras för att lagstiftningen ska vara förenlig med de principer som vårt samhälle bygger på och för att det inte ska bli en angiverilag. Det finns också risk att skuggsamhället späs på och att människor håller sig undan ännu mer än i dag om bestämmelserna inte utformas noggrant.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med en sak: Informationsutbyte mellan myndigheter är inte något nytt i Sverige. Tvärtom bygger en fungerande välfärdsstat på att myndigheter kan samarbeta när det behövs. Skolor gör orosanmälningar när barn far illa. Socialtjänst, polis och andra myndigheter samverkar för att bekämpa brott och skydda utsatta människor. Skatteverket, Försäkringskassan och andra myndigheter delar redan i dag information för att motverka bidragsbrott och för att upprätthålla förtroendet för våra gemensamma system.

Vidare pekar Lagrådet på omständigheten att den som vistas i Sverige utan att ha rätt att göra det redan i dag kan göra sig skyldig till brott genom vistelsen. Vissa myndigheter har redan i dag uppgiftsskyldighet i förhållande till de brottsbekämpande myndigheterna när det gäller uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten. I de fall en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige och därigenom gör sig skyldig till ett brott har de nämnda myndigheterna alltså redan uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten.

Det är därför inte principen om informationsutbyte som är den avgörande frågan i den här debatten. Det har länge påpekats av myndigheter att deras behov av att utbyta information med varandra är stort och försvåras genom sekretessregler. Den avgörande frågan är hur det görs.

För oss socialdemokrater måste all utökad uppgiftsskyldighet vila på rättssäkra grunder. Den ska vara proportionerlig och tydligt avgränsad. Staten ska vara stark nog att upprätthålla fattade beslut men också klok nog att förstå att tilliten till myndigheterna är en av Sveriges viktigaste tillgångar. När människor söker vård, när barn går i skolan och när människor kommer i kontakt med sociala myndigheter måste de känna förtroende för samhällets institutioner. Om den tilliten urholkas riskerar vi att skapa större problem än dem vi försöker lösa.

Det är därför vi socialdemokrater står upp för både ordning och reda och rättssäkerhet. Det är därför vi säger ja till ett effektivare återvändandearbete men nej till otydliga regler som riskerar att leda till godtycke eller undergräva förtroendet för välfärdens verksamheter.

Fru talman! Sverige är starkt därför att vi har en hög tillit. Människor litar generellt på myndigheter, på välfärden och på varandra. Den tilliten kan dock inte tas för given. Den har byggts upp under generationer genom rättssäkerhet, likabehandling och professionella myndigheter. Den kan raseras snabbt, inte minst genom politiska påståenden om myndighetsaktivism och annat.

Därför är vi kritiska till att regeringen vill införa en uppgiftsskyldighet som ska aktiveras när det bara finns anledning att anta att en person saknar rätt att vistas i Sverige. Ett så lågt beviskrav riskerar att skapa osäkerhet och godtycke. Offentligt anställda ska fatta beslut utifrån kunskap och sakliga bedömningar och inte utifrån lösa misstankar.

Det är inte vilka som helst som anför de här perspektiven i regeringens proposition och i regeringens remiss av propositionen, utan det är bland annat Advokatsamfundet och Lunds universitet som påpekar att det är väldigt lågt ställda beviskrav. Vi menar därför att lagstiftningen bör utformas så att det krävs starka skäl att anta att en person saknar rätt att vistas i landet innan uppgifter lämnas vidare. Det skulle stärka både rättssäkerheten och legitimiteten.

Fru talman! Det måste också vara tydligt att ansvaret för informationsutbyte ligger på myndigheten och inte på den enskilda tjänstepersonen. Visst är det så att det alltid finns en tjänsteperson som kommer i kontakt med ett ärende. Så är det. Men ingen enskild anställd ska lämnas ensam med ansvaret för svåra rättsliga bedömningar och dessutom med risken att få en utökad hotbild mot sig. Detta pekar också ett flertal remissinstanser på.

Fru talman! Vi ser också risker för att information sprids längre än vad lagstiftaren avser. Det är därför vi reagerar så kraftigt mot regeringens lösa skrivningar om sidoinformation. Det måste vara tydligt och reglerat vilken information som omfattas av uppgiftsskyldigheten. Regeringen är också till viss del tydlig i propositionen. Hade man bara stannat vid de uppgifter som regeringen räknar upp och inte gått in på sidoinformationen hade lagförslaget varit betydligt bättre.

Detta påpekar även Lagrådet, som i sitt yttrande skriver följande: ”Det är därmed viktigt att myndigheterna när de fullgör sina uppgiftsskyldigheter är medvetna om vilka regler som de ska tillämpa för att bland annat undvika att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut eller behandlas felaktigt. Enligt Lagrådet behöver förhållandet mellan den nu aktuella uppgiftsskyldigheten och annan uppgiftsskyldighet klargöras för att underlätta en korrekt tillämpning hos myndigheterna.”

Vidare är det inte alltid bättre med mer information. Det är kanske till och med mer effektivt med mindre information och mer begränsad information. Vi vill ju inte att myndigheter ska översvämmas av information som de egentligen inte behöver.

Fru talman! När människor upplever att kontakt med myndigheter kan få oförutsedda konsekvenser minskar viljan att söka vård, kontakta myndigheter eller ta del av samhällets stöd.

Särskilt allvarligt är detta när barn berörs. Barnkonventionen är svensk lag. Barn ska aldrig hamna i kläm i myndigheternas informationsutbyte. Regeringen måste säkerställa att barnets bästa väger tungt och att informationsdelningen inte blir mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt. Ingen gravid kvinna ska av rädsla avstå från att söka vård. Inget barn ska riskera att stå utan skydd därför att människor förlorar förtroendet för samhällets institutioner. Därför måste sidoinformationen begränsas tydligare.

Fru talman! Vi ställer oss bakom att myndigheterna får bättre möjligheter att fastställa identitet. För att återvändandearbetet ska fungera krävs att identitet kan klarläggas så att myndigheter har effektiva verktyg. Men även här måste proportionaliteten värnas. Mobiltelefoner innehåller i dag stora delar av människors privatliv – familjekontakter, fotografier, meddelanden och personlig information. Därför måste staten använda sådana tvångsmedel med stor försiktighet.

Vi delar Lagrådets bedömning att regeringens förslag om att kunna behålla en mobiltelefon i upp till tre månader riskerar att gå längre än vad som är proportionerligt. Staten ska ha de verktyg som krävs, men den ska inte ingripa mer än vad som är nödvändigt.

Fru talman! Socialdemokratins uppgift har alltid varit att bygga ett samhälle där människor kan känna både tillit till varandra och förtroende för staten. Vi vill ha ordning och reda i migrationspolitiken. Vi vill motverka skuggsamhällen. Vi vill att återvändandebeslut ska verkställas. Men vi vill också värna rättssäkerheten, skydda den personliga integriteten och försvara den tillit som gjort Sverige starkt. Det är genom den balansen, mellan ansvar och solidaritet och mellan effektivitet och rättssäkerhet, som vi bygger ett starkare samhälle för alla.

Jag står bakom samtliga av våra motioner men yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för svaret!

Det gläder mig att Moderaterna nu har hemfallit åt samma synpunkter som vi hade under den förra mandatperioden, det vill säga att det är bättre att Skatteverket får preciserade uppdrag att jobba gentemot kommuner som upptäcker exempelvis ökad vattenförbrukning i en lägenhet, så att man kan göra den typen av punktinsatser. Det är betydligt effektivare för skattebetalarna och betydligt bättre för hela Sverige, så det gläder mig.

Jag hakar upp mig på Viktor Wärnicks farhåga att myndighetssamverkan skulle försvåras med vårt förslag. Låt mig prata lite om förvaltningspolitik, fru talman. Det är otroligt intressant och spännande.

Myndigheter har den senaste tiden flaggat för att sekretesshinder behöver rivas. Det har inte alltid varit så, och det tvistas också om det verkligen är så, att sekretessreglerna sätter upp hinder för myndighetssamverkan. Ibland har man övertolkat sekretessreglerna, och kanske kan man redan i dag samarbeta och samverka utan att vi behöver göra lagändringar.

Man har efterfrågat tydligare begränsningar, tydligare avgränsningar och tydligare regelverk för hur detta ska kunna ske, så att man som myndighet kan känna sig trygg med att man inte bryter mot några sekretessbestämmelser när man samverkar. Det är precis detta vårt förslag går ut på, det vill säga att göra det extra tydligt vilken typ av information som ska utbytas, när den ska utbytas och på vilket sätt den ska utbytas.

Det är beklagligt att regeringen inte vill göra det här, utan man vill gå vidare med förslag som är lite för långtgående och som gör att man återigen får kritik om en angiverilag på halsen. Detta skulle regeringen kunna motverka betydligt bättre än vad man gör i propositionen.

Fru talman! Jag får börja med att tacka Viktor Wärnick för att han i det sista replikskiftet förtydligade precis varför vi har problem med sidoinformationen. Det finns ganska luddiga skrivningar från regeringens sida om vad den egentligen ska innebära och innefatta. Ska den omfatta det som man ser på en inspektion och så vidare? Det kan ibland vara uppgifter som myndigheten inte behöver för att hantera sitt ärende. Det är precis därför som vi också vill gå fram med begränsningar av sidoinformationen.

Men det var inte därför som jag begärde replik. Jag har som vanligt roat mig, fru talman, med att granska gamla KU-betänkanden. Så kan man roa sig. Jag noterade en konflikt angående skuggsamhället. Vi vet att det finns, men vi tvistar om hur stort det är. Det gör även forskare, som pekar på lite olika siffror. Från regeringssidan vill man gärna ta i och peka på att det finns 185 000 personer i skuggsamhället. Andra siffror visar däremot på ungefär 35 000. Min fråga till Viktor Wärnick är helt enkelt: Vad baserar han de här siffrorna på?

Som en följd av detta minns jag väldigt tydligt att det under förra mandatperioden kom otaliga interpellationer och skriftliga frågor om när man skulle inrätta den där storskaliga folkräkningen i Sverige. Den har ännu inte blivit av, trots att Tidöregeringen har haft fyra år på sig att genomföra en sådan storskalig folkräkning. Min fråga till Viktor Wärnick är: När får vi en sådan storskalig folkräkning?

Fru talman! När världsekonomin är orolig och arbetsmarknaden gungar drabbar det vanligt folk hårt. För en barnfamilj som lever på marginalen krävs det inte mycket för att familjeekonomin inte ska gå ihop i slutet av månaden.

Vi behöver trygga välfärdssystem som människor kan lita på. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen höjde inkomstgränserna i bostadsbidraget till barnfamiljer och införde ett särskilt tilläggsbidrag med anledning av den kraftiga kostnadsutvecklingen åren efter pandemin.

Förstärkningarna av bostadsbidraget innebar en direkt ekonomisk förbättring för många av de mest utsatta barnfamiljerna. De satsningar som den socialdemokratiska regeringen gjorde för barnfamiljer med låg ekonomisk standard var av stor betydelse för att bekämpa barnfattigdom, men ytterligare insatser behövs.

Den nuvarande utformningen av regelverket för bostadsbidrag leder till betydande problem med skuldsättning. Det beror i hög grad på att bidraget betalas ut som ett preliminärt bidrag, baserat på inkomsterna, och att bostadsbidraget bestäms slutgiltigt först när Skatteverket har beslutat om slutlig skatt. Många familjer blir därför återbetalningsskyldiga. Skulder på grund av bostadsbidragets utformning är sammanlagt de största skulder som enskilda har till Försäkringskassan.

Betalningsskyldigheten i reglerna för underhållsstöd bygger i stället på inkomster som hämtas från en två år gammal inkomst enligt beslut om slutlig skatt. Inkomsterna som den bidragsskyldiga har när underhållsstödet ska betalas kan vara betydligt lägre. För en del bidragsskyldiga leder det till att deras nuvarande inkomst inte räcker till för att betala de krav som riktas mot dem, och ofta uppstår därför en skuld.

Bidragsskyldiga som har inkomster som inte har sänkts betydligt jämfört med två år tidigare betalar inte heller alltid de belopp som räknats fram. Mindre än 60 procent av det som Försäkringskassan kräver in blir betalt till myndigheten. Många skulder lämnas över till Kronofogden. Genom införandet av arbetsgivardeklarationer på individnivå för hela arbetsmarknaden år 2019 finns nu goda möjligheter att få tillförlitlig information om de allra flesta personers inkomst av tjänst månad för månad i nära anslutning till att lönen betalats ut.

Den utredning vi tillsatte, som i folkmun kallas BUMS, lämnade i december 2021 över betänkandet Träffsäkert – Införande av månadsuppgifter i bostadsbidraget och underhållsstödet. Mot bakgrund av problemen med skuldsättning och träffsäkerhet föreslog utredningen att den bidragsgrundande inkomsten i bostadsbidraget och den betalningsgrundande inkomsten i underhållsstödet som huvudregel ska baseras på aktuella historiska inkomster som hämtas från uppgifter ur arbetsgivardeklarationerna när detta är möjligt.

Utredningens förslag lämnades alltså för ett antal år sedan. Förslagen borde kanske ha kunnat genomföras lite tidigare, vilket vi har påpekat exempelvis i ett flertal interpellationer. Vi beklagar förseningen men är glada över att äntligen stå här i dag med en förändring som gör skillnad på riktigt. Människor ska våga nyttja bostadsbidraget utan att vara rädda för skuldsättning. Det är viktigt.

Eftersom vi socialdemokrater tror att bostadsbidraget skulle kunna reformeras ytterligare har vi ett särskilt yttrande i betänkandet. Man skulle behöva se över bostadsbidraget i dess helhet för att få ökad träffsäkerhet. Man skulle även kunna använda månadsuppgifter vid beräkning av underhållsstöd. Vi står dock självklart bakom denna proposition, som förhoppningsvis kommer att göra stor skillnad och minska skuldsättningen för redan utsatta barnfamiljer.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Caroline Högström, för svaret!

När det gäller det danska exemplet finns det verkligen en varningsflagg för det här förslaget. Jag delar helt regeringens uppfattning att aktivitetskrav är en viktig del i att öka incitamenten till arbete. Jag delar inte regeringens uppfattning att fattigdom ökar incitamenten till arbete. Tvärtom har forskning snarare visat på att människor som hamnar ännu längre bort från etablering och integration kommer att få en ännu svårare resa till jobb och insatser.

Det är också ett stort problem att arbetslösheten är så hög som den är numera, inte bara i vissa grupper utan väldigt brett bland många. Det är 100 000 fler som är arbetslösa nu än tidigare. Det beror på avsaknaden av konkreta arbetsmarknadspolitiska förslag.

Arbetslösheten runt om i landet ser olika ut. Det är väldigt låg arbetslöshet i norra Sverige. Det är väldigt hög arbetslöshet i södra Sverige. Här skulle alltså en aktiv arbetsmarknadspolitik verkligen kunna göra skillnad, men i stället väljer regeringen att gå på det klassiska högerspåret med att fattiga och hungriga magar jagar lite bättre. Jag tror inte på den politiken, och jag delar inte den uppfattningen. Jag tror snarare att grundtrygghet och möjligheter att få språkträning, utbildningar och arbetsmarknadsinsatser leder till jobb.

Jag har en till fråga till Moderaterna och Caroline Högström. Den gäller framför allt vad detta får för effekter på kommunerna. Vill vi värna välfärden och vill vi se till att alla unga klarar skolan och inte hamnar i utanförskap och kriminalitet måste skolan också ha resurser. Det här förslaget riskerar att skjuta betalningsansvaret från staten till kommunerna. Staten sparar pengar; kommunerna betalar. Hur tänker regeringen kompensera för kommunernas kostnader när det gäller detta förslag?

Fru talman! Svenska folket ger just nu inte något gott betyg till sittande regering. Det är såklart en bit kvar till valdagen, men det säger någonting om vad man hittills har ansett om regeringens förmåga och politik.

Jag är också väldigt intresserad av det forskningsbaserade spåret i utredningen och propositionen. Därför undrar jag hur regeringen och ledamoten Caroline Högström från Moderaterna resonerar när det gäller de danska erfarenheterna av liknande förslag. Danmark fick rulla tillbaka de här delarna, eftersom man såg sådana enorma konsekvenser bland annat när det gällde brottsutvecklingen. Man rullade tillbaka förslagen och konstaterade att det inte var en klok politik.

Jag undrar därför vilka slutsatser Moderaterna drar av det danska exemplet.

Fru talman! Nima Gholam Ali Pour svarar inte på mina frågor om vad han anser om den kraftiga remisskritik som har kommit mot detta förslag. Jag vill bara återupprepa det. Det leder till ökad kriminalitet, ökat skuggsamhälle, ökad utslagning bland människor och ökad barnfattigdom.

Vi har också hört regeringsföreträdare som har sagt att de inte kommer att lägga fram förslag som ökar barnfattigdomen. Detta är ett sådant förslag. Det står svart på vitt i bland annat remisskritiken.

Varför ska man ha ett snabbspår när man är högavlönad? Varför ska busschaufförens barn inte få barnbidrag medan chefens barn ska få det? Det är vad förslaget i praktiken går ut på, och det är vad förslaget kommer att leda till.

Det blir en splittring bland grupper i samhället. Det handlar inte om att människor som jobbar hårt ska få möjlighet att få del av försäkringarna på en gång. Det handlar om att människor kommer att slås ut. Så är det. Det står svart på vitt.

Jag tror inte att det går att undgå att se vad det kommer att leda till om man läser kritiken. Kommer Sverigedemokraterna att hantera dessa konsekvenser, och hur kommer de att hantera dessa konsekvenser?

När Nima Gholam Ali Pour talar om rättvisa undrar jag hur man egentligen definierar rättvisa. När människor kommer som nyanlända till Sverige har de det inte så gott ställt som Sverigedemokraterna vill påskina, fru talman.

Sverigedemokraterna vill påskina att förmånerna är en stor tilldragningsfaktor för människor att komma till Sverige. Det stämmer inte om man läser forskningen och inte heller om man läser remisskritiken. Det finns ett mycket svagt stöd för regeringens proposition. Det är därför som vi socialdemokrater har landat där vi har landat.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Nima Gholam Ali Pour för frågan.

När det gäller vissa försäkringar finns det ju redan en kvalificering – till viss del har vi en kvalificering till de arbetsrelaterade socialförsäkringarna. Det är därför svårt att generellt vara emot all form av kvalificering. Men man måste ändå fråga sig vad den här propositionen egentligen kommer att leda till.

Vi tycker att det är viktigt med aktivitetskrav. Den som har kommit till Sverige ska arbeta, komma in i samhället och försörja sig. Det är därför vi har drivit frågan om aktivitetskrav. Att regeringen nu tar detta vidare och inför aktivitetskrav tycker vi är bra. Mer av sådana stimulanser!

Däremot vill jag fråga Nima Gholam Ali Pour vad han egentligen anser om den omfattande, massiva kritiken mot regeringens förslag. Vad säger han om att det saknar vetenskapligt stöd? Regeringens förslag kommer att riskera att driva på ett skuggsamhälle med fler i utsatthet, och fattigdom leder inte till arbete. Vad säger Nima Gholam Ali Pour om detta?

Fru talman! Syftet med denna rätt stora principiella förändring för vissa socialförsäkringar är enligt Tidöregeringen att stärka arbetslinjen och minska risken för att Sverige ska vara ett attraktivt land för bidragsmigration. Förslaget innebär att den som bosätter sig i Sverige från och med 2027 inte längre får tillgång till alla bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner utan måste kvalificera sig till dem.

Det rör sig om totalt åtta olika stöd, däribland barnbidrag, föräldrapenning på lägstanivå och sjukersättning. Det är stöd som riktar sig till dig när du får barn, när du är sjuk, när du blivit gammal eller om du har fått ett barn som har en funktionsnedsättning. Gemensamt för de bosättningsbaserade förmånerna är att de utgör ett grundskydd. Det innebär att även den som inte förvärvsarbetar eller har förvärvsarbetat omfattas av skyddet, eftersom det är just ett grundskydd.

Fru talman! Vad säger då den samlade expertisen om detta förslag? Återigen presenterar regeringen ett förslag som möter massiv kritik. Flera remissinstanser varnar för vad detta kommer att leda till.

Vi kan börja med vad regeringens egen utredning säger. Man säger att det med det här förslaget finns ”en betydande risk för ökad brottslighet”. Det är allvarlig kritik, fru talman. Det är definitivt inte något som Sverige behöver mer inslag av.

Utredningen lyfter även upp att det finns en risk att kriminella aktörer och den organiserade brottsligheten kommer att flytta fram sina positioner ytterligare. Också det går helt emot ambitionerna att stoppa den kriminella ekonomin.

Utredningen bedömer att förslagen kan leda till att fler kommer att tvingas till svartarbete och då begå brott för att klara sin försörjning. Det kan i sin tur försämra för både integration och etablering.

Regeringens egen expertmyndighet, Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, anser att det saknas stöd för att förslaget om fem års bosättning för att få ta del av socialförsäkringarna ska leda till positiva effekter. De avstyrker utredningens huvudförslag.

De säger: ”Vi bedömer att det underlag som den föreslagna reformen grundas på inte ger stöd för att de förväntade positiva effekterna uppnås. Däremot riskerar den föreslagna reformen att medföra stora negativa konsekvenser, framför allt för grupper som redan är utsatta och i förlängningen för samhället i stort. Vidare skulle reformen innebära en omfattande förändring av det svenska välfärdssystemet, något som ISF anser borde genomföras endast under förutsättning att det finns goda belägg för positiva samhällsekonomiska effekter, en god rättssäkerhet för den enskilde och utan risk för att Sverige inte uppfyller sina internationella åtaganden.” Det är alltså skarp kritik.

Vi går vidare i listan med kritik och ser att Företagarna i sitt remissvar anser att ”konsekvensanalysen är delvis bristfällig och sammantaget kan effekterna bli mer skadliga än nyttiga för både företag och samhälle”. De skriver vidare: ”De skulle kunna skapa en skillnad i rättigheter mellan människor, försvåra rekrytering, motverka jämställdhet och minska Sveriges attraktionskraft.”

Röda Korsets Ungdomsförbund och Svenska Röda Korset varnar för ökade sociala och ekonomiska konsekvenser, särskilt för barn, samt för att det finns risk att förslagen strider mot barnens rättigheter.

Sveriges Stadsmissioner menar att detta är ”ett principiellt steg bort från den svenska välfärds- och samhällsmodellen”.

Sveriges Kommuner och Regioner samt ett flertal kommuner pekar på att detta förslag vältrar över kostnader från staten till kommunerna.

Barnombudsmannen noterar att förslagen kan få negativa konsekvenser för många barn som redan lever i utsatta situationer.

Göteborgs universitet anför: ”Genom att skapa en ordning där tillgången till sociala rättigheter varierar beroende på uppehållsstatus, medborgarskap och tid i landet, riskerar reformerna att skapa ett skiktat medborgarskap. … En sådan differentierad tillgång till trygghetssystem riskerar att cementera utanförskap, försvåra integration och bidra till en samhällelig splittring snarare än sammanhållning.”

Polismyndigheten delar utredningens bedömning att ett antal barn kommer att påverkas negativt av de aktuella förslagen. Som utredningen pekar på riskerar barn i familjer som inte kommer att ha rätt till exempelvis barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag att hamna i social och ekonomisk utsatthet. Detta ökar i sin tur risken för att barnen själva dras in i brottslighet. Enligt Polismyndigheten riskerar social och ekonomisk utsatthet dessutom att slå särskilt hårt mot barn som redan befinner sig i en utsatt situation, till exempel barn som är offer för brott i nära relationer. Myndigheten ser dessutom en ökad risk för att barn utsätts för sexuell exploatering.

Enligt Svenska kyrkans bedömning utgör förslagen ett principiellt steg bort från den struktur för välfärden som präglat det moderna Sverige, samtidigt som förslagen väntas öka de ekonomiska och sociala klyftorna mellan inrikes och utrikes födda. Svenska kyrkan pekar på att utredningen konstaterar att högkvalificerad arbetskraft bör kunna kvalificera sig till socialförsäkring efter sex månader i stället för fem år. Men enligt Svenska kyrkans människosyn har inte den med svagare förankring på arbetsmarknaden mindre rätt till skydd vid sjukdom, skada, barns utsatthet eller annan sårbarhet än den som är högkvalificerad på arbetsmarknaden. Svenska kyrkan säger att förslagen ger uttryck för en nyttobaserad människosyn och medför en väsentlig reformering av den svenska välfärds- och samhällsmodellen.

Fru talman! Vad är det då som gör att regeringen trots detta går vidare med förslaget? Jo, Tidöregeringens främsta argument för att införa en kvalificering till dessa socialförsäkringar är framför allt att lägre bidrag leder till ökade incitament att arbeta, att mindre generösa system leder till minskat bidragsberoende, att det är rättvist att man kvalificerar sig till socialförsäkringarna och att det minskar tilldragningseffekten vad gäller migration till Sverige. Det är de huvudargument som regeringen anför.

Fru talman! Vad anser då vi socialdemokrater om dessa argument? Jo, vi menar att en ordentlig arbetslinje kräver jobb, utbildning, etablering och tydliga krav. Sverige har legat lågt vad gäller tillväxt de senaste åren. Det är 100 000 fler arbetslösa nu än för fyra år sedan. Samtidigt har fattigdomen ökat. Det borde säga regeringen något. Ökad fattigdom leder inte till vare sig arbete eller tillväxt. Fattigdom försvårar etablering. Premisserna om att ökad fattigdom driver människor till arbete saknar vetenskapligt stöd, vilket också framgår av den omfattande kritik som förslaget får.

Fru talman! I stället för att lägga fram den här propositionen skulle regeringen kunna lägga fram propositioner som handlar om arbetsmarknadsutbildningar, om att ge människor rätt kunskaper för att ta de lediga jobb som finns och om en arbetsförmedling som får ägna sig åt arbetsmarknadsmatchning i stället för att som i dag ägna sig åt byråkrati och administration. Här har Tidöregeringen underpresterat – man har bytt arbetsmarknadsminister fler gånger än vad det presenterats propositioner på Arbetsmarknadsdepartementet.

Vidare menar vi att förslaget flyttar kostnader och problem och inte löser någonting i praktiken. Staten sparar – kommunerna betalar. Detta kommer därför inte att minska bidragen. Det väntas också slå direkt mot välfärden. Ökade kostnader för försörjningsstöd för kommunerna innebär de facto mindre pengar till skola, vård och omsorg.

Vi socialdemokrater tycker inte heller att det finns någon direkt rättvisa i att man ger höginkomsttagare snabbspår. Det slår mot låginkomsttagare och deltidsarbetare. Det är inte rättvist – det är ren klasspolitik. Varför ska chefens barn få barnbidrag men inte busschaufförens? Regeringens förslag kommer i praktiken att innebära att kollegor på samma arbetsplats har helt olika skyddsnät trots att de utför samma arbete och betalar lika mycket i skatt. Vilka grupper står näst på tur? Det kan man fråga sig.

Fru talman! När det gäller tilldragningsfaktorer i fråga om migrationen måste man framför allt se till det svaga forskningsstöd som regeringen presenterar, vilket också flera remissinstanser påpekar. Det är andra tilldragningsfaktorer, exempelvis stora diasporagrupper och möjligheten att få uppehållstillstånd, som är centrala för migrationen. Vem skulle i verkligheten välja land utifrån om stöd betalas ut av staten eller kommunen? Det kan man fråga sig.

Något som både utredningen och remissinstanserna varnar för är riskerna för ökad brottslighet och fusk. Förslaget riskerar att skapa incitament för skenanställningar, svartarbete och arbetslivsexploatering. De riskerar också att öka kriminaliteten bland unga, med brott som stölder och så vidare. Det här hörde vi också på nyheterna i morse gällande regeringens förslag om bidragstak. De danska erfarenheterna visar samma sak – det var därför man backade från motsvarande förslag.

Fru talman! Frågan kokar ned till en central aspekt: Når regeringen sina syften med propositionen? Svaret – för att tolka remissinstansernas häftiga kritik – är alltså nej. Det här förslaget har ingen påverkan på Sveriges tilldragningsstyrka vad gäller migration. Regeringen har heller inte kunnat påvisa hur det ska öka drivkrafterna till arbete. Forskningen visar snarare motsatt effekt.

Att upprätthålla ett förtroende för våra socialförsäkringar är av yttersta vikt. Därför måste fusk och fel bekämpas. Det är vi helt eniga om. Där finns det en hel del att göra. Man borde ägna sig åt det snarare än att ägna tid och kraft åt att dra åt svångremmen för de människor som kämpar för att få sin vardag att gå ihop.

Fru talman! Att det ska krävas laglig vistelse i Sverige för att få tillgång till bosättningsbaserade förmåner tycker vi är rimligt. Har man inte tillstånd att vistas i Sverige bör man inte heller få del av socialförsäkringarna. Därför yrkar jag bifall till reservation 1, som innebär just detta. I övrigt yrkar jag avslag på propositionen.

Fru talman! Idén att välfärden ska vara till för några, inte för alla, är en klassisk högertanke. I kontrast till den står socialdemokratins tanke att välfärden ska vara generell och tillgänglig för alla som behöver den. Det är grundläggande i vårt välfärdssamhälle. Vi skapar inga A- och B-lag. Som Per Albin Hansson sa i sitt berömda folkhemstal, som för övrigt nu ingår i Sveriges kulturkanon: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.”

(Applåder)

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för följdfrågan!

Jag har också blivit uppvaktad om precis detta problem och har uppmärksammats på hur det kan ställa till det för de här människorna. Det är såklart en grupp som man behöver titta på. Man behöver se om myndigheterna kan göra något för dem, i och med att det är myndighetsbeslut som ligger till grund för bedömningen.

Det är klart – det säger vi också – att det är viktigt att människor som ska bo varaktigt i Sverige och leva här resten av sitt liv också har möjlighet att bli svenska medborgare.