Kristdemokraterna

Motion till riksdagen 2026/27:277 av Lili André (KD) Enklare källsortering i publika miljöer och tillgängligare insamling av avfall Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med berörda tillsynsmyndigheter genomföra en nationellt samordnad uppföljning av efterlevnaden av kraven på sortering och insamling av förpackningsavfall i publika miljöer och på offentliga platser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppföljningen även ska omfatta besökarnas praktiska möjligheter att sortera avfall med särskilt fokus på placering, tydlighet, tillgänglighet, kapacitet och fungerande hantering efter insamlingen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen utifrån uppföljningen bör vidta åtgärder för förbättrad efterlevnad och vägledning samt vid behov återkomma med förslag som förtydligar ansvar och krav på lättillgänglig sortering i publika miljöer och på offentliga platser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att alla butiker som säljer konsumentelutrustning, oavsett försäljningsytans storlek, ska vara skyldiga att kostnadsfritt och utan krav på köp ta emot konsumentelavfall som inte överstiger 25 centimeter på någon ledd och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det ska vara enkelt att ta ansvar för miljön i vardagen. Den som vill sortera sina för­packningar bör mötas av tydliga och lättillgängliga möjligheter även utanför hemmet. Det gäller exempelvis när människor äter på ett serveringsställe, besöker en idrotts­anläggning, vistas i en park eller väntar på kollektivtrafik. Det ska också vara enkelt att lämna småelektronik till återvinning i samband med vardagens ärenden. Väl fungerande källsortering skapar förutsättningar för ökad materialåtervinning. När förpackningar hålls åtskilda från matrester och annat restavfall förbättras möjligheten att ta till vara materialen. Det kan minska behovet av nya råvaror och bidra till minskad miljö- och klimatpåverkan. Nyttan förutsätter samtidigt att det utsorterade avfallet hanteras så att materialet faktiskt kan återvinnas. Sverige har redan omfattande bestämmelser om utsortering av förpackningsavfall. Avfallsförordningen (2020:614) innehåller både generella sorteringskrav och särskilda krav på att gäster vid vissa serveringsställen och besökare vid offentliga tillställningar utomhus ska kunna sortera sitt förpackningsavfall. Förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar innehåller även krav på kommunal insamling på vissa torg, i parker och på andra populära platser. Det finns därför anledning att undersöka hur de befintliga reglerna fungerar i praktiken. Att en skyldighet finns i regelverket innebär inte i sig att besökaren möter en begriplig och användbar sorteringslösning. Det behöver klarläggas var möjligheterna saknas, var befintliga lösningar fungerar dåligt och var ansvarsfördelningen är otydlig. Regeringen bör därför ge Naturvårdsverket ett uppdrag att samordna en nationell uppföljning tillsammans med berörda tillsynsmyndigheter. Kommuner, fastighetsägare, verksamhetsutövare, kollektivtrafikaktörer, producentansvarsorganisationer och föreningslivet bör ges möjlighet att bidra med erfarenheter. Uppföljningen bör omfatta ett representativt urval av restauranger, snabbmats­restauranger, caféer, kiosker och butiker samt idrottsanläggningar, föreningslokaler, parker, utflyktsmål, badplatser, resecentrum, stationer och busshållplatser. Urvalet bör fånga skillnader mellan större och mindre verksamheter, stad och landsbygd samt platser med säsongsbetonad besöksverksamhet. För varje typ av miljö behöver det först klargöras vilka krav som gäller och vem som ansvarar för att de uppfylls. Uppföljningen ska tydligt skilja mellan bristande efter­levnad av befintliga regler, brister i praktisk tillgänglighet och situationer där regel­verket inte ställer motsvarande krav. Tillsyn ska bedrivas av behörig tillsynsmyndighet inom gällande ansvarsfördelning. Besökarnas perspektiv bör vara centralt. Granskningen bör inte stanna vid om det finns sorteringskärl någonstans inom en fastighet eller ett område. Den bör även undersöka om kärlen är lätta att hitta, placerade där avfallet uppstår och utformade så att människor förstår hur de ska användas. Relevanta bedömningspunkter är avstånd till sorteringen, placering i förhållande till restavfallskärl, tydlig och igenkännbar märkning samt tillgänglighet för barn och personer med funktionsnedsättning. Även behållarnas kapacitet, tömningsfrekvens och anpassning till de förpackningsslag som faktiskt förekommer bör ingå. Dessa bedömningspunkter ska användas för att kartlägga funktion och förbättringsbehov, utan att sammanblandas med vad som redan utgör bindande krav. Uppföljningen bör också undersöka om utsorteringen bevaras vid städning, tömning och transport och hur det insamlade materialet tas om hand. Där det är lämpligt bör stick­prov av avfallets sammansättning användas för att bedöma felsortering och förbättrings­potential. Målet ska vara att mer material tas till vara. Resultaten bör redovisas samlat och ligga till grund för förbättrad tillsynsvägledning, tydlig information och spridning av fungerande lösningar. Uppföljningen bör samordnas med befintligt arbete och använda redan tillgängliga uppgifter för att begränsa onödig administration. Om granskningen visar att befintliga regler inte ger tillräckliga förutsättningar för lättillgänglig sortering av förpackningsavfall bör regeringen pröva behovet av förtyd­liganden eller kompletteringar. En utgångspunkt bör vara att där besökare erbjuds möjlighet att lämna restavfall och det regelbundet uppstår förpackningsavfall ska det också vara enkelt att lämna relevanta förpackningsslag separat. Det behöver också bli enklare att lämna småelektronik till återvinning. Dagens skyldighet att ta emot konsumentelavfall som inte överstiger 25 centimeter på någon ledd utan köpkrav gäller butiker med minst 400 kvadratmeter försäljningsyta för konsumentelutrustning. Den gränsen är alltför hög och begränsar möjligheten att lämna småelektronik i samband med vardagens inköp. Alla butiker som säljer konsumentelutrustning bör därför, oavsett försäljningsytans storlek, vara skyldiga att kostnadsfritt och utan köpkrav ta emot sådant mindre konsumentelavfall. Mottagningen bör gälla oavsett var produkten ursprungligen köptes. Fler mottagningsställen kan särskilt underlätta för äldre, personer med funktions­nedsättning och människor som saknar bil. Genomförandet behöver vara enkelt och säkert även för mindre butiker. Producenter och producentansvarsorganisationer bör bidra med lämpliga insamlingslösningar, tydlig information och regelbunden hämtning. Kostnadsansvaret behöver klargöras inom ramen för producentansvaret, och säker hantering av utrustning med inbyggda batterier ska beaktas. Åtgärderna behöver vara proportionerliga och anpassas efter avfallsmängder, besöks­flöden, utrymme, säkerhet och lokala förutsättningar. Konsekvenserna för små företag och ideella föreningar ska särskilt beaktas. Utvidgade skyldigheter ska förenas med en tydlig ansvarsfördelning och en bedömning av kostnader och finansiering. Genom att förena uppföljning av befintliga krav med ett tydligt besökarperspektiv och fler mottagningsställen för småelektronik kan samhället göra källsorteringen enklare och förbättra förutsättningarna för ökad materialåtervinning. Möjligheten att ta ansvar för miljön ska vara tillgänglig även för den som har begränsad rörlighet eller saknar bil. Lili André (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:276 av Yusuf Aydin (KD) Ansvar för granskning av kommunsektorn under Riksrevisionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om ansvaret för att granska kommunsektorn ska ligga under Riksrevisionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Medborgarna har rätt att kräva att deras skattepengar används effektivt och ändamåls­enligt samt att lagar och regler efterlevs i den offentliga sektorn. För att kontrollera att lagar efterlevs och att verksamheter sköts effektivt finns det revisionsorgan på olika nivåer i den offentliga sektorn. Deras roll är viktig för trovärdigheten i det svenska skattesystemet och den offentliga förvaltningen. På nationell nivå är det Riksrevisionen – en oberoende myndighet underställd riksdagen – som har till uppgift att granska den statliga förvaltningen. En myndighet som besitter stor expertis inom granskning av offentlig verksamhet och som publicerar relevanta och viktiga granskningsrapporter. När det gäller granskning av de offentliga tjänster som tillhandahålls på kommunal och regional nivå, har Riksrevisionen inte mandat att granska. I stället finns en kommunal/regional revision, som utses av fullmäktige. I praktiken innebär detta ofta att kommunpolitiker granskar den verksamhet som de själva leder. Det kan uppstå en intressekonflikt när kopplingen till de politiska partierna blir för stark. Det gäller särskilt när de styrande partierna har ordförandeskapet i revisionsorganet. En sådan organisation riskerar att urholka förtroendet för revisionens funktion. Det kan också vara svårt för kommunerna att hitta personer med relevant kompetens till kommunrevisionen, vilket riskerar att även leda till sämre revisionsarbete och bristande granskning. Ansvaret för att granska all offentlig verksamhet bör därför ligga under samma myndighet, Riksrevisionen, som är en oberoende myndighet och direkt underställd riksdagen. På detta sätt säkerställer man att granskningen sker på ett oberoende, professionellt sätt och på ett likartat sätt för all skattefinansierad verksamhet. Det är viktigt att varje skattekrona används effektivt och ändamålsenligt. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:268 av Magnus Jacobsson (KD) Etablering av ett nytt fängelse i Åmål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att etablera en ny kriminalvårdsanstalt i Åmåls kommun och tillkännager detta för regeringen. Motivering Kriminalvården befinner sig i en ansträngd situation med en hög beläggningsgrad och där platser på häkten och anstalter inte räcker till för att möta behoven. Under mandatperioden 2022–2026 har Kristdemokraterna och regeringen vidtagit flera åtgärder för att ge Kriminalvården goda förutsättningar för att expandera och utöka sin kapacitet för att kunna möta en ökad beläggning. Detta genom rekordstora ekono­miska anslag och en långsiktig plan för utbyggnad av anstalts- och häktesverksamheten. I Kriminalvårdens kapacitetsrapport för 2026–2035 uppger myndigheten att plats­situationen har förbättrats något under det senaste året. Samtidigt konstaterar myndig­heten att de framtida behoven fortsatt är omfattande. Under de kommande tio åren planerar Kriminalvården att bygga ut anstalts- och häktesverksamheten med cirka 11 000 fasta platser. Det innebär mer än en dubblering av antalet fasta platser jämfört med idag. Med detta följer också ett ökat personalbehov i anstalt, häkte, frivård och transportverksamhet. Det kan dessutom finnas anledning att tro att platsbehoven kommer att öka ytter­ligare med tanke på redan genomförda och kommande reformer som träder i kraft. Det handlar exempelvis om skärpningar av flera olika straffskalor, förlängda preskriptions­tider och skärpta regler för villkorlig frigivning. På kort sikt har Kriminalvården hanterat platsbristen genom åtgärder såsom att skapa fler bostadsrum med två fasta platser i varje cell. Detta kan lösa de kortsiktiga behoven men det kommer inte att lösa de långsiktiga behoven av ytterligare anstaltsplatser. Risken för ordningsstörningar ökar dessutom med två intagna per fängelsecell, vilket påverkar både intagna och personal negativt. Åmåls kommun står redo att vara med och bidra till en lösning på platsbristen genom att etablera en kriminalvårdsanstalt där. Kommunen har under en längre tid arbetat med att uppfylla Kriminalvårdens ska-krav och det finns en bred politisk enighet i frågan lokalt med en enig kommunstyrelse som är för en etablering. Åmål är en lämplig etableringsort av flera skäl. Kommunen ligger i en region där förutsättningarna för personalförsörjning och utbildning är mycket goda och där det finns väl etablerade samarbeten med närliggande kommuner och regioner. Det finns en stark utbildningstradition och ett antal framstående utbildningsinstitutioner med hög­skolor, folkhögskolor och yrkeshögskolor. Infrastruktur och kommunikationer är väl utbyggda och den starka traditionen inom industri och verkstad ger mycket goda förutsättningar för Åmål att bidra till verksamhetsinnehållet för de intagna. Att etablera en kriminalvårdsanstalt i Åmål hade stärkt hela Dalsland genom att stimulera ökad utveckling och sysselsättning, samtidigt som det bidrar till att lösa platsbristen nationellt. En etablering stöds även av de närliggande kommunerna, Fyrbodals kommunalförbund, Region Värmland, Västra Götalandsregionen och länsstyrelserna i Värmland och Västra Götaland I maj 2026 beslutade Kriminalvården om en utredning med en förstudie om möjlig­heten att bygga en ny anstalt i Åmåls kommun. I utredningen ska Kriminalvården undersöka om den tomt som kommunen erbjudit myndigheten är fullgod för att bli anstalt, och om kommunen på lång sikt kan försörja anstalten med kompetens. Detta är ett första och viktigt steg mot en etablering av en ny anstalt i Åmåls kommun. Frågan ska bevakas och regeringen bör verka för att etableringen av en ny anstalt blir verklighet. Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:267 av Cecilia Engström och Magnus Berntsson (båda KD) Rättvisa och konkurrenskraftiga beskattningsregler för sjömän Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och förenkla beskattningsreglerna för sjömän i syfte att stärka rättssäkerheten, minska risken för dubbelbeskattning och förbättra svensk sjöfarts konkurrenskraft och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sjöfarten är en central del av Sveriges transportförsörjning, handel och beredskap. Som kust- och handelsnation är Sverige beroende av att det finns kompetent arbetskraft som kan bemanna fartygen och upprätthålla fungerande sjötransporter. För att svensk sjöfart ska kunna utvecklas behövs långsiktigt hållbara villkor för både rederier och sjömän. Beskattningsreglerna för den som arbetar till sjöss är komplexa. Vilka regler som gäller kan bero på bland annat arbetsland, fartyg, trafikområde och skatteavtal. Sjö­inkomstavdrag och andra särskilda bestämmelser ska dessutom tillämpas tillsammans med de allmänna reglerna om inkomstbeskattning. För den som arbetar internationellt kan det vara svårt att förutse den slutliga beskattningen och att avgöra hur olika regel­verk samspelar. Otydliga och svåröverskådliga regler skapar osäkerhet för den enskilde och en admi­nistrativ börda för arbetsgivarna. Det är också viktigt att beskattningen blir förutsebar och att risken för dubbelbeskattning begränsas. När likartat arbete kan omfattas av olika beskattningsvillkor behöver skillnaderna vara sakligt motiverade och reglerna begripliga för den som berörs. Kristdemokraterna vill värna företagande, arbete och svensk konkurrenskraft. Skatte­systemet ska vara rättssäkert, förutsebart och utformat så att det inte i onödan försvårar för människor att arbeta eller för företag att rekrytera den kompetens de behöver. Detta är särskilt viktigt i en internationellt konkurrensutsatt näring som sjöfarten, där Sverige behöver kunna attrahera och behålla kvalificerad arbetskraft. Regeringen bör därför se över beskattningsreglerna för sjömän med fokus på hur sjöinkomstavdraget, reglerna för arbete utomlands och relevanta skatteavtal samverkar. Översynen bör identifiera omotiverade skillnader, otydligheter och risker för dubbel­beskattning samt föreslå förenklingar som gör reglerna mer begripliga och förutsebara. Konsekvenserna för både sjömän och arbetsgivare bör beaktas, liksom Sveriges inter­nationella åtaganden och behovet av att värna skattebasen. Målet ska vara tydliga och rättvisa beskattningsvillkor som underlättar rekrytering och kompetensförsörjning och stärker svensk sjöfarts långsiktiga konkurrenskraft. Cecilia Engström (KD) Magnus Berntsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:266 av Mikael Oscarsson (KD) Upphovsrättslig ersättning till personer med sjuk- eller aktivitetsersättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur ersättning för att någon annan använder ett verk som en person har upphovsrätt till kan undantas från att i sig utgöra underlag för bedömning av arbetsförmåga vid prövning av rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett årligt belopp, förslagsvis motsvarande ett prisbasbelopp, upp till vilket sådan ersättning inte ska minska sjukersättning eller aktivitetsersättning och inte föranleda individuell prövning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur sådan ersättning ska hanteras vid beräkning av bostadstillägg och tillkännager detta för regeringen. Motivering I daglig verksamhet enligt LSS runt om i landet skapas konst, musik, bild, text, design, hantverk och sceniska uttryck. Ibland får det som skapas ett ekonomiskt värde. En målning kan tryckas som affisch eller vykort, ett mönster kan användas på textilier och en låt kan framföras offentligt. När ett verk möter en publik eller en köpare stärks ofta upphovspersonens självkänsla och delaktighet. Frågan är därför inte främst ekonomisk, utan framför allt funktionsrättslig. Den som skapar ett verk med tillräcklig originalitet är upphovsperson och har enligt upphovsrättslagen ensamrätt att bestämma över verket, och därmed rätt att ta betalt när någon annan vill använda det. Men för personer med sjukersättning eller aktivitets­ersättning är det i dag osäkert om de kan ta emot sådan ersättning utan att deras grundtrygghet sätts i fråga. Denna motion syftar till att undanröja den osäkerheten på ett avgränsat och kontrollerbart sätt. Ett glapp mellan regelverken Problemet uppstår där fyra regelverk möts. Daglig verksamhet är inte en anställnings­form och ska inte organiseras som reguljär produktion. Upphovsrätten ger samtidigt deltagaren rätt till sitt eget skapande, vilket innebär att verksamheten inte fritt kan förfoga över verken. Skattereglerna kan göra ersättningen deklarationspliktig. Och socialförsäkringen saknar i dag en tydlig hantering av hur sådan ersättning förhåller sig till bedömningen av arbetsförmåga. Resultatet blir ett moment 22. Verksamheter som vill vara försiktiga avstår från att sprida eller sälja verken, och deltagarens skapande får aldrig möta en publik. Andra säljer produkter baserade på deltagarnas verk men låter intäkten stanna i verksamheten, vilket innebär att upphovspersonen inte får del av värdet av sitt eget verk. Den tredje vägen, att faktiskt ersätta upphovspersonen, är den enda som är både upphovsrättsligt och etiskt riktig. Men det är också den som skapar störst osäkerhet för den enskilde. Två olika ordningar inom socialförsäkringen För den som fick beslut om sjukersättning senast i juni 2008 finns möjligheten till steglös avräkning. Där gäller ett fribelopp motsvarande ett prisbasbelopp, 59 200 kronor år 2026 vid hel sjukersättning, och inkomster därutöver minskar ersättningen gradvis. För beslut fattade från och med den 1 juli 2008 sker ingen avräkning mot inkomst. I stället prövas rätten till ersättning. Den som visar arbetsförmåga kan få sin rätt till sjukersättning omprövad. Motsvarande logik gäller aktivitetsersättning. Det finns alltså ingen undre gräns: även en mycket liten ersättning kan i princip leda till en prövning av hela rätten till ersättning. Det är denna ordning som gäller för i stort sett alla som i dag har aktivitetsersättning eller deltar i daglig verksamhet. Till detta kommer att ersätt­ningen kan påverka bostadstillägget. Nuvarande ordning är en följd av en reform med helt andra syften. Frågan om hur upphovsrättslig ersättning bör hanteras har aldrig prövats särskilt. Att få betalt för att ett verk används är inte att arbeta Vid prövning av rätten till sjuk- och aktivitetsersättning bedöms personens förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete, bland annat förmågan att arbeta regelbundet och uthålligt, passa tider och hålla ett fungerande arbetstempo. Ersättning för upplåtelse av upphovsrätt säger inget om detta. Den betalas för användningen av ett verk, inte för arbetade timmar. Den kan komma flera år efter att verket skapades, avse ett verk som tog en timme att göra och helt utebli för ett verk som tog flera år. Den kan fortsätta betalas ut sedan upphovspersonen slutat skapa och efter upphovspersonens död tillfalla arvingar som inte hade något med verket att göra. Ersättningens storlek speglar alltså efterfrågan på verket, inte upphovspersonens arbetsförmåga. Ett exempel gör detta tydligt. En deltagare i en daglig verksamhet med konstnärlig inriktning målar en tavla som verksamheten vill trycka som affisch. Deltagaren målar lika mycket dagen efter försäljningen som dagen före. Det enda som har förändrats är att någon annan har fattat ett köpbeslut. Ändå är det deltagarens trygghet som blir osäker. Om personen utför arbete i samband med skapandet eller försäljningen kan den faktiska aktiviteten bedömas för sig. Men själva ersättningen bör inte kunna läggas till grund för slutsatsen att arbetsförmågan har förbättrats. Socialförsäkringen innehåller redan avgränsningar av vad som påverkar bedömningen, till exempel möjligheten för den som har hel sjukersättning att efter anmälan arbeta upp till fem timmar i veckan. Principen är alltså redan etablerad. Frågan gäller var gränsen ska gå. Våra nordiska grannländer har en nedre gräns Norge, Danmark och Finland har alla en nivå under vilken en person med varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan ha inkomster utan att grundtryggheten påverkas. Grann­ländernas undantag är dessutom bredare än det som föreslås här, eftersom de omfattar arbetsinkomster generellt. Denna motion avser enbart ersättning för användning av egna verk. Tabell 1 Nedre inkomstgräns för personer med varaktigt nedsatt arbetsförmåga, 2026 Land Nivå 2026 Över gränsen Norge 1 G, 136 549 NOK/år (efter två år med uføretrygd) Gradvis reduktion Danmark 94 100 DKK/år (ensamstående) Avräkning med 30 procent Finland Minst 990,90 EUR/månad Pensionen kan vila, förloras inte Sverige, beslut t.o.m. juni 2008 59 200 SEK/år (ett prisbasbelopp) Steglös avräkning Sverige, beslut fr.o.m. juli 2008 Ingen nedre gräns Omprövning av rätten till ersättning Källor: NAV, Stortinget (Lovvedtak 45 2025–2026), borger.dk, Keva, Försäkringskassan. Jämförelsen visar att en nedre gräns är administrativt genomförbar och inte har betrak­tats som ett hot mot systemens legitimitet. Sverige är därmed strängast i Norden, trots att det som efterfrågas här är snävare än det grannländerna redan tillämpar. Förslagets utformning Förslaget består av två delar som bör hållas isär. Den första delen är en principregel: ersättning för att någon annan använder ett verk som en person har upphovsrätt till utgör inte i sig underlag för bedömning av arbets­förmåga. Regeln gäller oavsett belopp och är en fråga om klassificering, inte om förmåner. Den andra delen är en beloppsregel: upp till ett årligt tak ska sådan ersättning inte minska sjukersättning eller aktivitetsersättning och inte föranleda individuell prövning. Ett prisbasbelopp, 59 200 kronor år 2026, är en lämplig utgångspunkt eftersom nivån redan tillämpas inom den steglösa avräkningen. Taket är inte en principgräns utan ett skydd mot kringgående. Över taket sker prövning på vanligt sätt, med principregeln fortsatt gällande. Utan denna åtskillnad skulle allt över taket riskera att tolkas som bevis på arbetsförmåga, vilket skulle återskapa den osäkerhet reformen ska undanröja. Skyddet bör avgränsas enligt följande: Det gäller ersättning för användning av egna verk, till exempel konst, bild, design, musik, text, fotografi, hantverk och sceniska verk, i form av licens- eller royalty­ersättning. Det förutsätter ett dokumenterat avtal om upplåtelse av rätten att använda verket, och att ersättningen betalas för användningen och inte per arbetad timme eller producerad enhet. Det omfattar inte timlön, styckersättning eller löpande produktion, och kan inte ersätta lön där anställning föreligger. Det förutsätter upphovspersonens informerade samtycke till användningen och ger inte verksamheten någon utökad rätt att sprida eller sälja verket. Försäkringskassan ska inte bedöma verkshöjd. Den prövningen är upphovsrättslig och avgörs ytterst av domstol. Avgränsningen bör i stället bygga på ersättningens rättsliga form, vilket är en formell kontroll av samma slag som myndigheten redan gör i andra sammanhang. Ett standardiserat royaltyavtal för daglig verksamhet, framtaget av funktionsrättsrörelsen och berörda organisationer, skulle underlätta tillämpningen. I utredningen bör även prövas om regeln bör omfatta immaterialrättslig ersättning i vidare mening, exempelvis för mönsterrätt, eftersom samma rättighetskollision kan uppstå där. Under taket uppstår ingen handläggning: inget att registrera, ingen ansökan och inget beslut. Ordningen blir därmed enklare än den steglösa avräkning som Försäkringskassan redan administrerar. Bostadstillägget Bostadstillägget beräknas på en bidragsgrundande inkomst som omfattar samtliga inkomstslag. Ett undantag för ett enskilt slag av ersättning är en systemisk avvikelse, och invändningen om olikbehandling mellan personer med lika stor faktisk inkomst är befogad. Samtidigt är det bostadstillägget som slår hårdast mot dem med minst marginaler. Den som får 6 000 kronor för användningen av ett verk men samtidigt förlorar en del av sitt bostadstillägg har inte fått den trygghet som avses. Regeringen bör därför utreda antingen ett undantag i den bidragsgrundande inkomsten motsvarande taket eller en gradvis avräkning. Om en fullständig lösning visar sig svår att förena med bostadstilläggets systematik bör utredningen ändå kunna lämna förslag för sjuk- och aktivitetsersättningen. Kostnader och effekter Staten betalar inte ut någon ersättning. Den uppstår genom att någon vill använda ett verk som personen själv har skapat. Den offentliga kostnaden uppkommer endast i de fall där ersättningen annars skulle ha minskat en utbetalning. Med den föreslagna avgränsningen bör kostnaden vara begränsad, sannolikt i storleksordningen tiotals miljoner kronor per år, vilket bör preciseras i en utredning. Dagens ordning skapar också incitament att inte betala ut något alls, vilket innebär att deltagares verk används utan ersättning utan att det lämnar spår någonstans. Ett dokumenterat royaltyavtal är betydligt mer transparent än den informella praxis som råder i dag. Reformen skulle skydda upphovspersonens rätt, minska risken för explo­atering, göra det tryggare för verksamheter att visa och sprida verken och stärka de funktionsrättspolitiska målen om delaktighet och självbestämmande. Mot denna bakgrund bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen och ge regeringen till känna att en sådan reform bör utredas. Mikael Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:265 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Översyn av det nordiska skatteavtalet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för en översyn och eventuell revidering av det nordiska skatteavtalet, i syfte att förenkla reglerna och förbättra rättssäkerheten för gränspendlare samt främja den nordiska arbetsmarknadens integration, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det nordiska skatteavtalet, som trädde i kraft 1998, har under årens lopp blivit föremål för kritik på grund av sin komplexitet och otillräckliga anpassning till dagens alltmer rörliga arbetsmarknad. En stor andel av arbetstagarna i de nordiska länderna pendlar över gränserna, och pandemin tydliggjorde flera svagheter i avtalet som särskilt på­verkat gränspendlare negativt. Den nuvarande ordningen har visat sig skapa osäkerhet kring beskattning och administrativa bördor för både individer och företag, vilket motverkar arbetskraftens fria rörlighet i Norden. Den nordiska arbetsmarknaden präglas av en hög grad av integration och rörlighet, men detta kräver moderna och tydliga regler som stöttar denna utveckling. Det nuvarande skatteavtalet uppfyller inte längre de krav som ställs på en effektiv och transparent beskattning i dagens samhälle. För att Norden ska kunna leva upp till sin gemensamma vision om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030, krävs en uppdatering av regelverket. En översyn av det nordiska skatteavtalet är nödvändig för att stärka den nordiska arbetsmarknaden och underlätta för individer och företag som verkar över lands­gränserna. Det nuvarande avtalet är komplext och kan leda till olika former av dubbelbeskattning eller administrativa komplikationer för arbetstagare som pendlar mellan olika nordiska länder. Genom att förenkla reglerna och tydliggöra ansvars­fördelningen mellan länderna kan rättssäkerheten för gränspendlare förbättras. Det skulle också skapa förutsättningar för en mer flexibel arbetsmarknad där arbetskraftens fria rörlighet kan främjas utan hinder. En revidering av skatteavtalet torde även förenkla handläggningen för skattemyndigheterna. En sådan reform skulle även vara i linje med den gemensamma nordiska visionen om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. För att uppnå detta mål krävs samarbete kring skatteregler och administration, som både underlättar för företag att rekrytera över gränserna och för arbetstagare att söka sig till de bästa arbetsmöjlig­heterna oavsett vilket nordiskt land de befinner sig i. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:264 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Översyn av gränsgångaravtalet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över det s.k. gränsgångaravtalet mellan Sverige och Norge i syfte att förenkla regelverket, minska skattemässig orättvisa och främja rörligheten på arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige och Norge har sedan länge ett nära samarbete och en stark integration vad gäller handel, kultur och arbetsmarknad. Inom gränsregionerna finns ett stort antal personer som dagligen pendlar över gränsen för att arbeta, så kallade gränsgångare. För dessa personer gäller ett särskilt skatteavtal, det så kallade gränsgångaravtalet, som reglerar i vilket land man ska betala skatt vid arbete i det ena landet och bosättning i det andra. Syftet med avtalet har varit att förenkla och tydliggöra skatteplikten, men i praktiken har det lett till ökad komplexitet, mer byråkrati och i många fall en högre total skatte­börda för individen. Det finns flera vittnesmål om att gränsgångare betalar mer i skatt än motsvarande arbetstagare som arbetar och bor i samma land. Dessutom kräver systemet ofta manuella skatteinbetalningar, vilket ökar risken för misstag och skapar osäkerhet för den enskilde. Detta har lett till att många avstår från att ta arbete i grannlandet, vilket i sin tur hämmar arbetsmarknadens rörlighet och går stick i stäv med intentionerna bakom det nordiska samarbetet. I tider av kompetensbrist och behov av ökad flexibilitet på arbets­marknaden är detta särskilt problematiskt. Ett särskilt problem är att den svenska inkomstskatten i dessa fall ska betalas direkt av individen och inte dras automatiskt av arbetsgivaren, vilket avviker från normala rutiner och skapar förvirring. Dessutom har flera gränsgångare vittnat om att Skatte­verket och Skattestaten i Norge ger motstridiga besked, vilket ytterligare ökar rätts­osäkerheten. Mot denna bakgrund bör Sverige ta initiativ till en översyn av gränsgångaravtalet med Norge i syfte att förenkla reglerna för gränspendling säkerställa skattemässig rättvisa mellan gränsgångare och andra arbetstagare minska byråkratin kring skatteinbetalningar öka förutsättningarna för ökad rörlighet och integration över riksgränsen. Det nordiska samarbetet bygger på tillit, jämlikhet och öppenhet. Då måste också systemen anpassas så att dessa värden kan efterlevas i praktiken. En modernisering av gränsgångaravtalet är en nödvändig åtgärd. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:263 av Kjell-Arne Ottosson (KD) En norskinspirerad s.k. grunnrenteskatt i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att införa en norskinspirerad ”grunnrenteskatt” i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Norge har framgångsrikt infört en så kallad grunnrenteskatt, som syftar till att beskatta vinster från naturresurser såsom vattenkraft och gruvdrift. En del av dessa intäkter om-fördelas till de kommuner där dessa naturresurser utvinns. Detta system har visat sig bidra till en rättvisare fördelning av vinsterna, samtidigt som det främjar lokal acceptans och lokalt stöd för verksamheterna. Genom att tillämpa en liknande modell i Sverige skulle vi kunna stärka vårt eget skattesystem, öka den lokala acceptansen för natur­resursutvinning och bidra till en mer hållbar och rättvis ekonomisk utveckling. Sverige har en stor potential när det gäller utvinning av naturresurser, såsom mineraler, skog och vattenkraft, men de ekonomiska vinster som genereras av dessa resurser fördelas inte alltid jämnt mellan stat och lokalsamhällen. Genom att införa en ”grunnrenteskatt”, liknande den norska modellen, skulle Sverige kunna säkerställa att de kommuner där dessa resurser utvinns får en rättvis andel av de ekonomiska vinsterna. Detta skulle inte bara kompensera de samhällen som påverkas av utvinningen, utan också bidra till att stärka den lokala ekonomin och främja en hållbar utveckling. ”Grunnrenteskatten” skulle fungera som ett verktyg för att skapa ett mer jämlikt skattesystem och en rättvisare fördelning av de vinster som uppstår ur Sveriges gemen­samma naturresurser. Den skulle också kunna bidra till att minska motståndet mot gruvdrift och annan resursutvinning, då lokalsamhällena får en direkt ekonomisk nytta av verksamheterna. På så sätt kan vi säkra långsiktig social acceptans och främja ansvarstagande och hållbarhet i vår naturresurshantering. En utredning om införande av ”grunnrenteskatt” bör även inkludera analys av hur denna skatt kan implementeras i olika sektorer samt hur intäkterna bäst kan fördelas mellan staten och de lokala kommunerna. Detta skulle säkerställa att skatten är rättvis och effektiv och att den bidrar till en ökad hållbarhet inom naturresursutvinningen i Sverige. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:262 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Utökad rätt för Tullverket att kontrollera identitet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utvidgning av tulltjänstemäns rätt att kontrollera en persons identitet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tullverkets personal har en viktig uppgift i att stoppa smuggling och gränsöver­skridande brottslighet. För att kunna utföra arbetet effektivt och tryggt behöver tulltjänstemännen ändamålsenliga befogenheter. Under samtal med tulltjänstemän både i Öresundsregionen och hemma i Värmland har ett tydligt önskemål framförts om bättre möjligheter att kontrollera identiteten på personer som stoppas för tullkontroll. Tull­tjänstemännen vet inte alltid vem de har framför sig. Det kan försvåra kontrollen och skapa osäkerhet vid bedömningen av hur situationen ska hanteras. Detta kan vara särskilt viktigt om man har stoppat personer som tidigare har uppvisat ett tveksamt uppförande och har dömts för till exempel våld. Under den gångna mandatperioden 2022–2026 har Kristdemokraterna varit med och infört en ny tullbefogenhetslag (2024:710). I den har flera nya befogenheter införts, bland annat har tulltjänstemän getts rätt att använda våld i fler situationer, fått en utökad rätt att stoppa fordon och större möjligheter att kontrollera försändelser som förs in i eller ut ur landet. I lagen regleras även tulltjänstemäns befogenhet att exempelvis göra kroppsvisitation i syfte att fastställa någons identitet (2 kap. 5 § första stycket punkt 2 tullbefogenhetslagen). Samtidigt gäller behovs- och proportionalitetsprinciperna som är grundläggande vid ingripanden mot enskilda. Det är av vikt att tulltjänstemän inte hindras i sin yrkesutövning och att erforderliga kontroller av identitet kan utföras för att förebygga och bekämpa brottslighet. Därför bör en utvidgning av tulltjänstemäns rätt att kontrollera en persons identitet och kräva legitimation införas. Detta för att säkerställa att Tullverkets tjänstemän har effektiva och lämpliga befogenheter för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:261 av Veronica Kerr (KD) Utredning av resurspassens konsekvenser för arbetsmiljön inom äldreomsorgen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge lämpliga myndigheter i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av hur resurspass och andra former av oförutsägbar schemaläggning inom äldreomsorgen påverkar personalens arbetsmiljö, sjukfrånvaro och personalomsättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör kartlägga kommunernas förutsättningar att rekrytera och behålla vikarier inom äldreomsorgen samt analysera hur bristande tillgång till vikarier påverkar den ordinarie personalens arbetsvillkor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, med utgångspunkt i kartläggningarna och i dialog med arbetsmarknadens parter, bör överväga åtgärder som stärker personalens inflytande över arbetstidens förläggning och främjar en långsiktigt hållbar bemanning inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige står inför betydande utmaningar när det gäller äldreomsorgens kompetens­försörjning. En växande andel äldre i befolkningen innebär att behovet av vård och omsorg ökar, samtidigt som många kommuner redan i dag har svårt att rekrytera och behålla personal. När bemanningen inte räcker till måste verksamheterna hitta lösningar för att täcka upp vid sjukdom och annan frånvaro. En sådan lösning är så kallade resurspass, där ordinarie personal schemaläggs för att kunna täcka upp där behov uppstår. Det kan innebära att medarbetaren inte på förhand vet vilken arbetsplats eller vilka arbets­uppgifter som väntar under arbetspasset. Flexibilitet är nödvändig i en verksamhet som måste fungera dygnet runt, årets alla dagar. Men flexibiliteten får inte ensidigt ske på personalens bekostnad. Vi kan inte fortsätta behandla symptomen på äldreomsorgens bemanningsproblem utan att undersöka och åtgärda de bakomliggande orsakerna. Brist på vikarier leder till ökad belastning på den ordinarie personalen. Den ökade belastningen kan i sin tur bidra till ytterligare korttidsfrånvaro och till att medarbetare väljer att lämna yrket. Resultatet blir att bemanningsproblemen fördjupas i stället för att lösas. Det är ett möjligt samband som behöver undersökas nationellt, inte minst eftersom resurspass och andra flexibla schemamodeller kan vara utformade på olika sätt i olika kommuner. Lyssna på dem som arbetar i omsorgen Att förbättra äldreomsorgens arbetsmiljö kan inte enbart handla om nya administrativa modeller eller förändrade scheman. Vi behöver lägga örat mot marken och lyssna på dem som faktiskt utför arbetet. Vad är det som gör att en undersköterska väljer att stanna kvar på sin arbetsplats? Vad får en erfaren medarbetare att söka sig till ett annat yrke? Hur påverkas arbets­miljön av att ständigt behöva anpassa sig till nya arbetsgrupper, arbetsplatser och omsorgstagare? Och vilken betydelse har möjligheten att planera sitt arbetsliv och sin fritid? Det är frågor som behöver besvaras med utgångspunkt i personalens egna erfaren­heter och genom systematisk forskning och uppföljning. Bemanningsproblemen måste angripas vid roten Kommunerna har ett betydande ansvar som arbetsgivare. Samtidigt finns ett nationellt intresse av att säkerställa att äldreomsorgen har förutsättningar att rekrytera personal och erbjuda hållbara arbetsvillkor. En nationell kartläggning bör därför inte begränsas till hur resurspass påverkar arbetsmiljön. Den måste också undersöka varför dessa schemalösningar används, hur omfattande problemen med vikarieanskaffning är och vilka alternativa bemannings­modeller som fungerar väl. Det bör särskilt undersökas om resurspass och andra former av oförutsägbar schema­läggning har samband med korttidsfrånvaro, personalomsättning och svårigheter att behålla erfaren personal. Även konsekvenserna för omsorgstagarna behöver belysas. För den äldre kan kontinuitet och möjligheten att möta välbekant personal vara avgörande för tryggheten. Förutsägbarhet är en arbetsmiljöfråga Arbetsmiljöverkets föreskrifter ställer redan krav på att arbetsgivare ska motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa. Det finns alltså ett tydligt arbetsgivaransvar. Men för att kunna utveckla ändamålsenliga åtgärder behöver vi bättre nationell kunskap om hur olika schemalösningar faktiskt påverkar omsorgspersonalen. En nationell kartläggning bör därför genomföras i nära dialog med personal, skydds­ombud, fackliga organisationer och arbetsgivare. Den bör också identifiera goda exempel från verksamheter som lyckats förena en fungerande vikarieorganisation med förutsägbara arbetstider och god personalkontinuitet. Vi behöver sluta nöja oss med tillfälliga lösningar på återkommande problem och i stället skapa förutsättningar för en äldreomsorg där personalen både vill och orkar arbeta ett helt yrkesliv. Veronica Kerr (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:260 av Magnus Jacobsson m.fl. (KD) Skydd för kristna i världen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skydd för kristna i världen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska agera för att hädelselagar och dödsstraff på grund av konvertering, annan religionsförföljelse och annat förtryck motverkas via samarbete inom EU och FN och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en handlingsplan för att motverka förföljelse av kristna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör stärka konvertiters rättigheter i asylprocessen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det kommer återkommande rapporter om hur kristna minoriteter förföljs i olika delar av världen. Detta är tyvärr inget nytt. Historiskt har islamiska kungariken angripit kristna områden och tagit slavar. Även under och i slutet av första världskriget genomförde Osmanska riket flera angrepp gentemot kristna, vilket bland annat kom att resultera i folkmordet på kristna armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och pontiska greker. I den muslimska delen av världen har övergrepp och förföljelse gentemot kristna varit ständigt återkommande, vilket har gjort att i områden som tidigare hade en kristen majoritetsbefolkning, exempelvis Nineveslätten i Irak och delar av Syrien, så är den kristna befolkningen idag i minoritet. Vi ser tyvärr samma utveckling i delar av Afrika där islamistiska grupper angriper kristna byar och samhällen. Vi får också rapporter om att den nya islamistiska regimen i Afghanistan har påbörjat utrensningar av kristna som lever i landet. Detta är djupt tragiskt då många som har konverterat till kristendomen tidigare har utvisats till landet med hänvisning till ett dåvarande godtagbart säkerhetsläge. Vid sidan av de övergrepp som sker gentemot den kristna minoriteten i den muslimska delen av världen ser vi även en liknande utveckling i Indien. Det kommer fler och fler rapporter om hur hindunationalister angriper såväl kristna som muslimer. Även här får det som konsekvens att kristna och muslimer känner sig tvingade att lämna sina hem. I Sovjetunionen samt övriga länder med kommunistiska regimer förföljdes kristna. Idag ser vi att denna historia upprepar sig även i Ryska federationen där enbart ortodoxa kyrkan och delar av islam accepteras av staten. Andra kristna inriktningar än den ortodoxa kyrkan utsätts för systematisk förföljelse och man anklagas ofta för att vara utländsk agent som vill omstörta det ryska samhället. I Nordkorea har förföljelsen av kristna pågått ända sedan landet blev en kommunistisk diktatur, och i grannlandet Kina har förföljelsen av kristna och muslimer skett i olika omgångar. Just nu ökar förtrycket gentemot minoriteter i Kina, vilket särskilt har upp­märksammats i och med förföljelsen av den muslimska minoritetsgruppen uigurerna. Det riktar sig dock även i stor skala gentemot kristna och kristnas egendom. Sverige är ett fritt land med gott anseende inom FN, och vi har därför möjlighet att lyfta dessa frågor på ett trovärdigt sätt. Kristna är idag världens mest förföljda minoritet. Det är därför viktigt att Sverige agerar inom FN och EU för att stärka skyddet av kristna i världen samt att uppmärksamma och påminna om den förföljelse som äger rum. Vi måste som land stå upp för den kristna minoriteten och agera för att den ges ett adekvat skydd tillsammans med möjligheten att leva i fred och frihet i hela världen. I FN-stadgan avseende de mänskliga rättigheterna framgår följande av artikel 1: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” Vidare står det i artikel 18: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sed­vänjor.” I artikel 19 står det: ”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida informa­tion och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.” Alla länder som har anslutit sig till FN har således i någon form anslutit sig till dessa grundläggande principer. Trots det vet vi att det sker brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna i många länder som har anslutit sig till FN-stadgan. Det är fullständigt oacceptabelt att den enskildes rätt till religionsfrihet inte respekt­eras. Sverige bör därför agera inom EU och FN för att dokumentera övergrepp gentemot religiösa minoriteter samt vidta åtgärder i form av fördömanden, översyn av handels­avtal, strategiska bojkotter med mera för att på så sätt tydliggöra att det inte är accep­tabelt att enskilda länder väljer att förfölja enskilda medborgare och inte följa den internationella rätt som de själva har ställt sig bakom genom att bli medlemmar i FN. Till och med i Sverige finns en upplevelse av att det blir svårare att vara kristen. Kristna förskolor och skolor ifrågasätts trots att de har rätt att existera i enlighet med bland annat Europakonventionen. Vi ser också hur Sida har förändrat förutsättningarna för kristna organisationer som arbetar med bistånd. Tidigare fanns en samverkan, men under senare år har det blivit allt svårare att samverka mellan kyrkliga biståndsorganisationer och Sida. Regeringen bör arbeta tillsammans med kyrkliga organisationer för att motverka förföljelse av kristna samt för att motverka att kristna får det svårare att utöva sin tro i Sverige. Open Doors visar i sin World Watch List 2026 att mer än 388 miljoner kristna världen över lever under höga nivåer av förföljelse och diskriminering på grund av sin tro. I de 50 länder där förföljelsen är som allra värst lever över 315 miljoner kristna under mycket hög eller extrem förföljelse. I den senaste rapporten framgår det att 4 849 kristna dödades på grund av sin tro och att 3 632 kyrkor och andra kristna byggnader attackerades. Situationen är särskilt allvarlig i Afrika söder om Sahara, där 93 procent av de dokumenterade dödsfallen inträffade. Sverige behöver göra mer för att motverka förföljelsen av kristna. Det behövs därför en samlad handlingsplan med konkreta åtgärder för att förebygga och motverka förföljelse, diskriminering och våld mot kristna, såväl i Sverige som internationellt. Även i Sverige finns problem för konvertiter vid den rättsliga prövningen avseende uppehållstillstånd. Ruth Nordström och hennes advokatbyrå Människorättsadvokaterna har vid flera tillfällen haft fall som överprövats och vunnit i Europadomstolen och FN. En rapport från Sveriges kristna råd visar att konvertiters asylprövning har stora problem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Nämndemän och domstolar fattar olika beslut i likvärdiga ärenden. Dessa exempel gör att vi ifrågasätter om Sverige har en rättssäker process. Det är positivt att regeringen har tillsatt Dan Ericsson som konvertitsamordnare men enligt vår mening behöver vi göra ännu mer för att säkerställa konvertiternas säkerhet. Regeringen måste därför tillsätta en utredning i syfte att stärka konvertiters rättigheter i asylprocessen. Magnus Jacobsson (KD) Paul Sabo (KD) Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:259 av Lili André och Hans Eklind (båda KD) Folkhögskolor Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att utöka antalet årsstudieplatser vid folkhögskolorna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka folkhögskolornas roll inom arbetsmarknads‑, integrations- och omställningspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Motivering I en tid då kompetensförsörjningen är en av Sveriges största framtidsutmaningar behöver folkhögskolornas potential tas tillvara bättre. Folkhögskolorna har visat god förmåga att snabbt anpassa utbildningar efter arbetsmarknadens behov samtidigt som de erbjuder något som få andra utbildningsformer kan ge såsom sammanhang, personlig utveckling och stärkt självtillit. Detta är ofta avgörande för att människor ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden långsiktigt. Med sin pedagogiska frihet och förmåga att möta varje deltagares individuella förutsättningar har folkhögskolorna en särskild betydelse för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. De bidrar till att fler fullföljer gymnasiala studier, stärker sin etablering i samhället och får möjlighet att ta steget vidare till arbete eller fortsatta studier. För dessa människor behövs utbildningsformer som ser hela människan och som kan erbjuda både kunskap, gemenskap och framtidstro. Folkhögskolorna spelar även en viktig roll för integration och omställning mitt i livet och för att motverka ofrivillig ensamhet och utanförskap. Genom sin närvaro i hela landet bidrar de till levande lokalsamhällen och stärker människors möjligheter att ta ansvar för sina egna liv och sin framtid. Mot denna bakgrund bör riksdagen besluta att utreda möjligheten att tillföra nya årsstudieplatser vid folkhögskolorna samt höja ersättningen per årsstudieplats. Det är även av stor vikt att folkhögskolans roll i arbetsmarknads‑, integrations- och omställningspolitiken bör stärkas genom att regeringen ger folkhögskolorna ett tydligare uppdrag att stärka sina yrkesinriktade utbildningar i nära samspel med regionala kompetensbehov. Lili André (KD) Hans Eklind (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:258 av Camilla Rinaldo Miller (KD) Ökat skydd för föräldrars SGI Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten för föräldralediga i tre år och tillkännager detta för regeringen. Gör snabbhetspremien långsammare En regel i föräldraförsäkringen som begränsar och styr föräldrarna är den så kallade snabbhetspremien. Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) påverkas negativt om man går ner i arbetstid utan att samtidigt fylla ut med lika många föräldrapenningdagar. Det innebär att många föräldrar känner sig pressade att ta ut sina dagar så fort som möjligt, även om de hellre vill ta ut färre dagar för att på så sätt kunna förlänga den tid de är hemma med barnet. Dessa regler missgynnar särskilt pappor eftersom de oftast är föräldralediga när barnet är lite äldre. Forskning visar att upp till att barnet är tre år är föräldrarna de viktigaste personerna kring barnet och att det är under dessa år som barnet starkast bygger en anknytnings­relation. I dag är SGI:n skyddad bara tills barnet är 2 år och det stressar många föräldrar och kräver god planering för att kunna fördela föräldraledigheten på bästa sätt ur barnets perspektiv. Kristdemokraterna vill att den sjukpenninggrundande inkomsten för föräldralediga skyddas i tre år. Camilla Rinaldo Miller (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:257 av Cecilia Engström (KD) Möjlighet att spärra kreditupplysning och kreditgivning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lagreglerad möjlighet för privatpersoner att frivilligt spärra ny kreditgivning och kreditupplysning i eget namn under en valfri period, med möjlighet att häva spärren genom en säker digital identifiering, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Identitetsbedrägerier och obehörig kreditgivning kan få stora konsekvenser för den som drabbas. En person kan exempelvis få lån, abonnemang eller andra krediter tecknade i sitt namn utan att själv ha gjort något. Ofta upptäcks problemet först när kreditupp­lysningen redan har tagits eller när den första fakturan eller påminnelsen kommer. Dagens möjligheter att skydda sig är begränsade. En person som misstänker att den blivit utsatt för bedrägeri kan få en spärr hos kreditupplysningsföretag, men systemet är framför allt utformat för situationer där något redan har inträffat. Det saknas en generell möjlighet för den som vill förebygga risken att frivilligt säga: ”Jag behöver inte kunna ta nya krediter just nu – spärra därför kreditgivning i mitt namn.” Det borde vara möjligt. Den som inte planerar att ta ett lån, handla på kredit eller teckna ett abonnemang med kreditinslag har normalt inget behov av att nya krediter ska kunna beviljas i den egna identiteten. Samtidigt kan en frivillig spärr vara ett enkelt sätt att minska risken för att någon annan använder personens identitet för att ta krediter. Regeringen har under senare år vidtagit flera åtgärder för att stärka skyddet mot identitetsmissbruk och kreditbedrägerier. Bland annat har en utredning tillsatts om stärkta identitetskontroller. Den nya konsumentkreditlagen innebär dessutom skärpta krav på kreditprövning och syftar bland annat till att motverka riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. Dessa åtgärder är viktiga, men de stärker främst kontrollen från myndigheter och kreditgivare. Det behövs också ett starkare konsumentskydd där den enskilde själv får möjlighet att förebygga kreditbedrägerier. En sådan spärr bör vara enkel att aktivera och avaktivera genom säker elektronisk identifiering. Den bör kunna gälla under en valfri period och omfatta nya krediter och kreditköp. När spärren är aktiv ska kreditgivaren vara skyldig att kontrollera om en spärr finns innan en ny kredit får beviljas. Det bör samtidigt finnas tydliga undantag och regler för hur spärren hanteras så att systemet inte skapar problem för befintliga lån eller andra redan ingångna avtal. Förslaget handlar inte om att begränsa människors rätt att låna pengar. Den som be­höver en kredit ska kunna ta en kredit på vanligt sätt. Det handlar om att ge människor möjlighet att själva välja en högre skyddsnivå under perioder då de inte behöver ny kredit. Det är särskilt värdefullt för personer som tidigare utsatts för identitetsbedrägerier, men även för den som vill minska risken för framtida bedrägerier. Ett sådant system skulle också kunna vara ett verktyg i arbetet mot överskuldsättning, eftersom den som själv vill sätta en tillfällig spärr mot nya krediter får möjlighet att göra det. Kristdemokraterna vill stärka den enskildes möjlighet att ta ansvar för sin ekonomi och samtidigt skydda sig mot brott. Konsumentskyddet bör inte enbart bygga på att staten och kreditgivarna kontrollerar den som ansöker om kredit. Den enskilde bör också få ett enkelt och effektivt verktyg för att säga nej till nya krediter. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att införa en lagreglerad möjlighet till frivillig kreditspärr för privatpersoner. Cecilia Engström (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:256 av Yusuf Aydin (KD) Ett mer transparent skattesystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att fler arbetsgivare redovisar arbetsgivaravgiften på de anställdas lönespecifikationer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetsgivaravgiften bör redovisas på den enskildes slutskattebesked och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett öppet och transparent skattesystem är en viktig förutsättning för en väl fungerande demokrati. För att medborgare ska kunna ta ställning till skattenivåer och den offentliga sektorns användning av gemensamma resurser krävs att det finns god kunskap om hur högt det samlade skatteuttaget faktiskt är. Undersökningar visar att många svenskar underskattar hur stor del av arbetskostnaden som går till skatter och avgifter. En förklaring är att en betydande del av beskattningen inte är synlig för den enskilde löntagaren. Arbetsgivaravgiften utgör en betydande del av arbetsgivarens kostnad för arbete men redovisas normalt inte på ett sätt som är lättillgängligt för den anställde. Den 1 juli 2026 trädde nya regler i kraft som innebär att myndigheter under reger­ingen ska informera sina anställda om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Reformen omfattar närmare 300 000 statsanställda och är ett välkommet steg mot ökad öppenhet kring beskattningen av arbete. Samtidigt omfattas merparten av Sveriges löntagare inte av denna ordning. Reger­ingen bör därför överväga ytterligare åtgärder för att öka transparensen på hela arbets­marknaden. Ett första steg är att ge Skatteverket i uppdrag att informera arbetsgivare om möjligheten att redovisa arbetsgivaravgiften på lönespecifikationen. De tekniska förut­sättningarna finns redan i många lönesystem och åtgärden kan genomföras utan större administrativa kostnader. Vidare bör arbetsgivaravgiften framgå av slutskattebeskedet. Skatteverket redovisar redan i dag omfattande information om individens inkomster och skatter. Genom att även synliggöra arbetsgivaravgiften skulle den enskilde få en mer heltäckande bild av hur beskattningen av arbete ser ut. Kommuner och regioner bör också uppmuntras att följa statens exempel. Som stora offentliga arbetsgivare kan de bidra till ökad transparens och stärka medborgarnas kunskap om skattesystemets utformning. Ökad öppenhet kring arbetsgivaravgiften handlar inte om att ta ställning för en viss skattenivå. Det handlar om att säkerställa att medborgarna har tillgång till relevant information om de skatter och avgifter som finansierar vår gemensamma välfärd. En väl informerad medborgare ges bättre förutsättningar att delta i den demokratiska debatten och utvärdera hur offentliga resurser används. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:255 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Motverkan av limbosituationer vid hinder mot utvisning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur långvariga limbosituationer kan undvikas för personer vars utvisningsbeslut inte kan verkställas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett beslut om utvisning ska som huvudregel verkställas. Samtidigt förekommer situa­tioner där detta inte är möjligt av skäl som den enskilde inte råder över, exempelvis att mottagarlandet vägrar ta emot personen. Den som blir kvar i Sverige kan då hamna i en långvarig rättslig och ekonomisk limbo, utan möjlighet att arbeta lagligt och i en del fall utan offentligt stöd över huvud taget för sin försörjning. Utöver det mänskliga lidandet riskerar detta att driva människor till svartarbete och göra dem beroende av andra eller utsatta för exploatering. Därmed skapas en grogrund för ett skuggsamhälle. Regeringen bör utreda hur sådana situationer kan undvikas. Utredningen bör särskilt pröva möjligheten till laglig försörjning och ett tydligt ansvar för grundläggande stöd under den tid som utvisningen inte kan verkställas. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:254 av Magnus Jacobsson (KD) Digital vapenlicens Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Polismyndigheten ska ges i uppdrag att skyndsamt införa digitala vapenlicenser som ett komplement till nuvarande papperslicenser och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vi lever i en alltmer digitaliserad värld men samtidigt finns det myndigheter som, av olika skäl, inte fullt ut använder de digitala möjligheter som finns. Ett sådant exempel är vapenlicenser. Idag får du ut din vapenlicens på ett papper som är en värdehandling. Det är i dagsläget inte möjligt att få licensen som en digital handling i en digital brevlåda. Både av säkerhetsskäl och praktiska skäl borde vapenlicenser samt därtill hörande andra licenser digitaliseras. Det skulle underlätta vid kontroller, vapenköp, köp av ammunition, övning på skjutbanor, kontroll inom jaktlag med mera. Av 14 kap. 3 § första stycket vapenförordningen (2026:409) följer att huvudregeln är att den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att ha med sig tillståndsbeviset (vapenlicensen) när denne medför vapnet, eller när någon annan som har lånat vapnet medför det i tillståndshavarens närvaro. Av andra stycket samma paragraf följer dock vissa undantag. Om tillståndshavaren medför ett skjutvapen som är avsett för jakt eller målskytte, får han eller hon i stället för ett bevis om innehavstillstånd visa upp ett jaktkort eller medlemskort som intygar medlemskap i en sådan sammanslutning som avses i 3 kap. 1 § 2 vapenlagen (2026:408). Kortet ska vara försett med en anteckning av en tjänsteman vid Polismyndigheten eller av två trovärdiga personer som intygar att det bevis om innehavstillstånd som gäller för vapnet har visats upp för dem. Genom att införa digitala vapenlicenser kommer vapenägare alltid att ha tillgång till sin licens i sin smartphone. Det är något som skulle underlätta både för den enskilde och vid kontroller av myndigheter och andra aktörer. Rent tekniskt vore det inte svårt att hantera detta via digitala brevlådor. Polismyndigheten bör därför få i uppdrag att skyndsamt ta fram ett digitalt system för införande av digitala vapenlicenser, i ett första skede som komplement till nuvarande system med vapenlicenser i pappersform (papperslicenser). Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:253 av Magnus Jacobsson (KD) Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans, folkhögskolornas och kommunens roll Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över förutsättningarna att förändra Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans, folkhögskolornas och kommunens roll i förhållande till personer som befinner sig i utanförskap samt för de som är arbetslösa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Jag träffar ofta enskilda som upplever att man hamnar i kläm mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen avseende ersättning vid sjukdom och arbetsträning. I dag har vi tre olika parter (kommunen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan) som på olika sätt hanterar de personer som fastnar i sjukdom. Ett sätt att komma åt detta kan vara att Arbetsförmedlingen lyfter över flera av sina arbetsuppgifter till kommunerna samt till Försäkringskassan. På så sätt får kommunerna ett större ansvar, vilket de kan kombinera med det arbete som kommunerna redan gör inom vuxenutbildningen, arbetsmarknadsavdelningarna och försörjningsstödet. Många kommuner har organiserat sig i en arbetsmarknads- och utbildningsnämnd, vilket gör att dessa kommuner är väl förberedda för att ta över ett utökat arbetsmarknadsansvar ifrån staten. Mindre kommuner som har svårt att ta över ett stort statligt ansvar avseende integra­tion, arbetsmarknad och utbildning kan organisera sig i samordningsförbund eller i kommunalförbund. Det finns därför egentligen inget praktiskt skäl till varför denna förändring inte kan genomföras. I övrigt skulle Försäkringskassan kunna ta över det försäkringsansvar som Arbets­förmedlingen har. På så sätt kommer vi att minska de kontakter som en person i utsatt läge behöver ha för att komma in på arbetsmarknaden. Vi stärker även den kommunala möjligheten att vidta åtgärder som underlättar för enskilda att komma in i utbildning eller jobb. En annan ordning som behöver förändras är arbetsförmedlingens relation till Folk­högskolorna. Idag finns medel avsatta för yrkesutbildning som hanteras av arbetsför­medlingen men dessa medel kan inte folkhögskolorna använda sig av trots att dessa ofta har bra metoder för att få arbetslösa personer in i utbildningar som leder till arbete. Här behöver vi öppna upp Arbetsförmedlingens regelverk så att medel som avses för utbild­ning samt yrkesutbildning även är sökbara för folkhögskolorna. En sådan förändring hade underlättat för många som idag står utanför arbetsmarknaden att få ett jobb och bli en del av samhället. Jag föreslår att regeringen ser över förutsättningarna att förändra Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och kommunernas roll i förhållande till personer som befinner sig i utanförskap samt för de som är arbetslösa. Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:252 av Magnus Jacobsson (KD) Kålvik som ett utvecklingsområde för havsbaserad vindkraft Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta processen vid etablering av en djuphamn avsedd för montering av havsbaserad vindkraft och tillkännager detta för regeringen. Motivering Strömstads kommun har tillsammans med ett flertal lokala och nationella företag i Sverige och Norge påbörjat arbetet med att utveckla Medby 1:22 m.fl. (Kålvik) i Strömstads kommun, Västra Götalands län till en djuphamn i syfte att möjliggöra byggnation samt sammansättning av vindkraftverk för havsbaserad vindkraft. Kålvik ligger väldigt bra till då man har förhållandevis korta avstånd till havs om man skall etablera en park i Storbritannien, Norge, Danmark eller Sverige. Man har också närhet till E6:an vilket gör att man kan ta emot varor som behövs vid sammansättningen både ifrån havet och ifrån land. Stora delar av Europa jobbar just nu med att försöka minska sina CO2-utsläpp och då är havsbaserad vindkraft en teknik som kan lösa en del av våra fossilfria elbehov. Skall man etablera havsbaserade vindkraftsparker måste dessa vindkraftverk sättas samman någonstans. En sådan sammansättningsanläggning måste ligga nära havet, och hamnen måste ha ett sådant djup att man kan bygga vindkraftverket först på land och därefter i vattnet. Kålvik har dessa förutsättningar då det tidigare varit ett hamnområde där man varit med och byggt en av de oljeriggar som idag används av Norge. Kålvik har tidigare varit utpekat som ett riksintresse för hamnverksamhet, men efter att man avslutat hamnverksamheten har även riksintresset avvecklats. Nu när det finns ett intresse av att återigen bedriva hamnverksamhet på Kålvik vore det bra om detta område ännu en gång blir ett riksintresse för hamnverksamhet. Länsstyrelsens samlade bedömning, diarienummer 15656-2024, visar att det finns en hel del olika nationella intressen som berörs när man skall etablera en hamn. Regeringen behöver därför under­lätta för havsbaserad vindkraft genom att se vilka riksintressen som skall väga tyngst vid etablering av exempelvis en sammansättningshamn. Här finns en kommun som i samverkan med näringslivet vill bidra till att skapa förutsättningar för fossilfri el, och därför är det viktigt att vi på nationell nivå underlättar för dessa processer. Magnus Jacobsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:251 av Cecilia Engström och Magnus Oscarsson (båda KD) Tornedalingars status som urfolk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda status för tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tornedalingar, kväner och lantalaiset är en av Sveriges nationella minoriteter och har en egen historia, kultur och språk genom meänkieli. Den svenska statens historiska assimileringspolitik har haft långtgående konsekvenser för minoriteten. Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset lämnade 2023 sitt slutbetänkande Som om vi aldrig funnits (SOU 2023:68). Kommis­sionen pekade på behovet av en fortsatt sammanhållen försoningsprocess och rekom­menderade bland annat att frågor om minoritetens rättigheter och ställning behöver föras vidare. När riksdagen behandlade Kristdemokraternas motion 2025/26:3126 avslogs den med hänvisning till att regeringens beredning av sannings- och försoningskommissionens betänkande fortfarande pågick. Sedan dess har Sanningskommissionen för det samiska folket lämnat sitt slut­betänkande Markerna berättar och minns (SOU 2026:58). Den nya utredningen beskriver även den tornedalska sannings- och försoningsprocessen och konstaterar att regeringen har fortsatt arbetet med försoning, bland annat genom uppdrag till Läns­styrelsen i Norrbotten och stöd till minoritetens organisationer. Det finns därmed ett pågående arbete med försoning och minoritetens rättigheter. Men frågan om tornedalingars, kväners och lantalaisets eventuella status som urfolk är fortfarande inte utredd. Kristdemokraterna anser att staten ska värna människors värdighet, språk, kultur och möjlighet att föra sitt kulturarv vidare. Historiska oförrätter ska erkännas och försonings­arbetet ska vara konkret. En utredning om urfolksstatus innebär inte att ett visst resultat ska vara förutbestämt. Syftet är att på ett sakligt och rättssäkert sätt pröva frågan och analysera vilka rättsliga och praktiska konsekvenser olika ställningstaganden skulle få. Arbetet bör ske i nära dialog med tornedalingar, kväner och lantalaiset. När regeringens beredning nu har kommit längre bör frågan därför tas vidare från försoningsprocess till en konkret rättslig utredning. Regeringen bör tillsätta en utredning om tornedalingars, kväners och lantalaisets status som urfolk. Cecilia Engström (KD) Magnus Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:250 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Digitala vapenlicenser Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa digitala vapenlicenser som ett komplement till de nuvarande papperslicenserna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har idag ett system för vapenlicenser som bygger på fysiska dokument. Vapen­ägare måste bära med sig sin licens i pappersform när de transporterar eller använder sina vapen, till exempel vid jakt eller sportskytte. Samtidigt lever vi i en tid där digita­lisering har förbättrat både effektiviteten och säkerheten i många andra aspekter av samhället, såsom identifikation och betalningssystem. En övergång till digitala vapen­licenser som ett komplement till de befintliga papperslicenserna skulle förenkla för vapenägare och förbättra hanteringen av licensinformation. En majoritet av svenskarna använder idag smartphones, vilket möjliggör en smidig och tillgänglig lösning för att bära och visa sin vapenlicens i digital form. I denna motion föreslås att Sverige inför ett system där vapenägare kan välja att bära sina licenser digitalt i sina mobiltelefoner, vilket skulle underlätta både för privatpersoner och för myndigheter. Digitala licenser skulle underlätta för vapenägare, som alltid skulle ha tillgång till sin licens i sin smartphone. Detta minskar risken för att licenser glöms hemma eller tappas bort under transporter, vilket i sin tur minskar administrativa komplikationer och risken för rättsliga problem vid exempelvis poliskontroller. Digitala lösningar är dessutom enklare att uppdatera och hålla aktuella, till skillnad från pappersdokument som kan bli slitna eller föråldrade. Genom att digitalisera vapenlicenser kan licenserna kopplas till nationella databaser och system som automatiskt kan kontrollera deras giltighet i realtid. Detta kan minska risken för förfalskning och olaglig användning av vapen. En digital lösning skulle även kunna inkludera funktioner som gör det enkelt att spärra eller återkalla licenser vid behov, till exempel om vapnet blir stulet eller om licensinnehavaren bryter mot vapen­lagarna. Digitala licenser kan automatisera och förenkla administrationen kring licens­hanteringen, vilket sparar resurser för både myndigheter och licensinnehavare. Genom digitalisering kan även informationsflödet mellan olika myndigheter förbättras, vilket kan leda till ökad transparens och snabbare hantering av licensärenden. För användaren skulle detta innebära färre byråkratiska hinder och ett smidigare flöde vid ansökan, förnyelse eller uppdatering av licensen. Införandet av digitala vapenlicenser som ett komplement till de nuvarande pappers-licenserna skulle vara en modernisering som gynnar både vapenägare och myndigheter. Det skulle öka effektiviteten, förbättra säkerheten och minska den administrativa bördan. Genom att använda en digital lösning kan Sverige säkerställa att licenser alltid är tillgängliga, uppdaterade och lätta att kontrollera i realtid, vilket skapar en säkrare och mer transparent hantering av vapenlicenser i landet. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:249 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Lagstiftning utan gränshinder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att framställa en kontrollfunktion vid lagstiftning för att undvika gränshinder i Norden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Nordens guld är tilliten, men Nordens kanske då näst största tillgång är den fria rörlig­heten och passfriheten. På senare år har vi sett hur den fria rörligheten utmanats gång på gång. Vi ser också att nya gränshinder uppstår eftersom man inte har beaktat detta problem vid lagstiftning i våra respektive parlament. På Färöarna har man en funktion vid lagstiftning där man inför varje nytt lagförslag granskar om förslaget på något vis leder till nya gränshinder. Om så är fallet gör parlamentet ett omtag och försöker förändra de delar som leder till gränshinder. Denna kontrollfunktion borde samtliga nordiska länder ha. Vi kan inte lagstifta för andra länder, men vi kan börja med den svenska lagstiftningen. Därför bör möjligheten att ta fram en kontrollfunktion utredas, likt Färöarna, för att nya gränshinder inte ska uppstå vid ny lagstiftning. Kjell-Arne Ottosson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:248 av Yusuf Aydin (KD) Stöd till återuppbyggnad av Irak och Syrien Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, genom FN och EU, ska verka för återuppbyggandet av kristna områden i Irak och Syrien samt andra etnoreligiösa minoriteters områden i dessa länder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Under 2014 tvingades ursprungsbefolkningar, de kristna folkgrupperna syrianer, kaldéer och assyrier, med våld bort från sina områden på Nineveslätten i Irak och norra Syrien av den islamistiska terrorgruppen IS. Kristna invånare i dessa områden tvingades alltså på flykt och de flesta är fortfarande internflyktingar eller återfinns i närliggande länder. Samtidigt finns det en vilja att återvända till sina områden. Dessa människor ställdes inför ultimatum av Islamiska staten att antingen konvertera till islam, betala en religiös skatt eller bli dödade. Hundratusentals kristna valde att lämna sin egendom och fly till den kurdiska regionen i norra Irak, till andra delar av Syrien samt till Libanon och Turkiet. Övergreppen på kristna invånare och yazidier är erkända som folkmord av EU-parlamentet, kongressen i USA och flera andra nationella parlament. Därtill har EU i ett resolutionsbeslut kommit fram till att de kristna folkgrupperna i Irak behöver en fredad zon på Nineveslätten om de ska kunna återvända i trygghet till sina hemtrakter och rädda kristenhetens fortsatta existens i Irak. Det krävs nu återuppbyggnad av förstörda hus, vägar, sjukhus, skolor och annan infra­struktur för att möjliggöra återvändande av flyktingar. Det krävs också att man säker­ställer tryggheten i området. FN och EU bör därför avsätta riktade medel för dessa områden för att möjliggöra återvändandet av kristna och andra minoriteter på flykt. Inte minst bör Sverige driva på för att FN:s utvecklingsfond och EU aktiverar flera utveck­lingsprojekt för detta ändamål. De kristna invånare som flytt har hopp om att flytta tillbaka och återigen bo i sina ursprungsområden. De ber nu omvärlden om stöd för att återuppbygga skolor, sjukhus, vårdcentraler, bostäder, infrastruktur samt de religiösa och kulturhistoriska byggnader som har förstörts. En återuppbyggnad kommer att bringa hopp hos de drabbade om ett nytt liv och påskynda återvändandet samt bidra till att den kristna närvaron i Mellanöstern kan fortsätta. Det krävs en internationellt samordnad investering för att kristna och andra etno­religiösa minoriteter ska kunna överleva och ha en framtid i Irak och Syrien. Det finns hundratusentals kristna och andra minoriteter som antingen är internflyktingar eller på flykt i Turkiet, Libanon och Jordanien som skulle kunna återvända hem. Därför bör Sverige verka för att FN och EU ska rikta olika utvecklingsinsatser för en återuppbyggnad av dessa områden i Irak och Syrien. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:247 av Yusuf Aydin (KD) Bistånd till förföljda kristna och utsatta minoriteter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en del bistånd bör kanaliseras via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den kristna närvaron i Mellanöstern, främst i Syrien och Irak, har de senaste 20 åren minskat med närmare 80 procent till följd av krig och förtryck. Det finns dock fortfarande en mindre andel kvar i sina ursprungsområden i Mellanöstern, men denna grupp lever under svåra omständigheter, antingen som internflyktingar eller kvar i sina ursprungsområden. För att långsiktigt överleva behöver de omvärldens stöd. År 2003, före USA:s invasion av Irak, fanns ca 1,4 miljoner kristna invånare i landet: syrianer, kaldéer, assyrier, armenier osv. Efter diktatorn Saddam Husseins fall hamnade landet i ett politiskt kaos där ett flertal väpnade grupperingar inledde konflikter som drabbade många minoriteter i landet, däribland kristna. År 2014 ockuperade terrorgruppen Islamiska staten (IS) stora delar av Irak och de kristna områdena i Nineveprovinsen, Mosul, liksom yazidiernas område Sinjar, blev hårt drabbade av islamistisk terror. Med våld fördrevs över 200 000 kristna invånare från staden Mosul och Nineveprovinsen på bara några dagar. Detta folkmord är ett konstaterat faktum som EU-parlamentet och många nationella parlament erkänt. I dag finns omkring 200 000 kristna invånare i Irak, och de flesta är flyktingar i den kurdiska regionen och vill återvända till sina områden. Detta gäller även de tusentals kristna irakiska flyktingar som finns i Turkiet, Libanon och Jordanien. I Syrien har inbördeskriget orsakat stor förödelse. Hundratusentals människor har dödats, och miljontals människor är nu på flykt både i Syrien och i angränsande länder. En del av dessa människor har lyckats fly till Europa och Sverige, men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen. Situationen i Syrien har utvecklats till en av världens svåraste humanitära kriser. Bristen på humanitär hjälp är stor och behoven omfattande i både Syrien och Irak. När nu den tidigare brutala Assadregimen har fallit finns det möjlighet för en väg framåt. Detta försvåras dock av att det internationella humanitära stöd som sänds via etablerade organisationer i Irak och Syrien inte kommer de kristna folkgrupperna till del, där den kristna närvaron i länderna minskat från ca 2 miljoner till knappt 0,5 miljoner på 15 år, en minskning med närmare 80 %. Sverige är en stor och generös biståndsgivare både när det gäller humanitärt stöd och utvecklingsbistånd. Mycket av biståndet går via olika FN-organisationer, bilaterala samarbeten samt civilsamhället. Trots detta når inte hjälpen alltid fram till de mest utsatta. Därför är det viktigt att se över nya kanaler, så att biståndet når fram till fler behövande. Ett exempel är via de etablerade kyrkor och lokala organisationer som finns på plats i regionen och som har fungerande hjälpinsatser. Dessa har oftast bäst förutsättningar att agera på plats, identifiera behoven och tillhandahålla effektiv hjälp till förföljda kristna. USA och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har genomfört riktade biståndsinsatser till religiösa och etniska minoriteter i Irak för att hjälpa dem att återvända till sina hem som de tvingats fly ifrån, där en del öronmärkts till trosbaserade och andra organisationer som hjälper till för att möta behoven hos utsatta etnoreligiösa minoriteter i Nineve­provinsen. Även Sverige bör öronmärka och kanalisera en mindre del av det svenska biståndet till förföljda kristna och andra utsatta minoriteter via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern, men också i andra delar av världen där kristna förföljs och befinner sig i utsatta situationer. Genom att öronmärka biståndet till förföljda kristna kan Sverige säkerställa att hjälpen når fram till dem som verkligen behöver den. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:246 av Yusuf Aydin och Magnus Oscarsson (båda KD) Det dödliga våldet mot kristna i Nigeria Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i sina bilaterala kontakter med Nigeria särskilt ska uppmärksamma våldet mot kristna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU, FN och andra internationella forum ska verka för ökad uppmärksamhet kring religionsfriheten och de allvarliga övergrepp som begås mot kristna i Nigeria och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur svenska biståndsinsatser och fredsbyggande insatser kan bidra till ökad säkerhet för utsatta kristna i Nigeria och tillkännager detta för regeringen. Motivering Nigeria är ett av världens farligaste länder för kristna. Under många år har landet varit den plats i världen där flest kristna dödas på grund av sin tro. Kristna utsätts för terror­attacker, kidnappningar, tvångsförflyttningar, diskriminering och dödligt våld från såväl jihadistiska grupper som andra militanta aktörer. Enligt organisationen Open Doors, som sedan början av 1990-talet dokumenterat förföljelsen av kristna i Nigeria, rankas landet som nummer sju på organisationens World Watch List över de länder där kristna möter den svåraste förföljelsen. Nigeria är det land i världen där flest kristna dödas för sin tros skull, och omkring 70 procent av alla kristna som dödades för sin tro i hela världen fanns där. Open Doors uppskattar att omkring 3 100 kristna dödades i Nigeria under det senaste rapporteringsåret på grund av sin tro, samtidigt som tusentals kristna kidnappades och stora mängder hem, kyrkor och annan egendom förstördes. Miljontals människor har dessutom tvingats lämna sina hem efter återkommande attacker mot kristna samhällen. I norra Nigeria tillämpas sharialagstiftning i tolv delstater. För många kristna, särskilt konvertiter från islam, innebär detta betydande begränsningar av religionsfriheten och en ständig risk för diskriminering, hot och våld. Personer som misstänks ha lämnat islam eller anklagas för hädelse kan utsättas för allvarliga repressalier. Våldsamma extremistgrupper som Boko Haram och Islamiska staten i Västafrika (ISWAP) fortsätter att genomföra attacker mot civila. Därutöver har militanta fulanimiliser under lång tid attackerat kristna jordbrukssamhällen, särskilt i Nigerias mellanbälte. Lokala kyrkoledare och människorättsorganisationer vittnar om åter­kommande massakrer, kidnappningar och förstörelse av kyrkor, skolor och annan samhällsbärande verksamhet. Rapporter under 2025 har visat att en kristen dödades ungefär var 86:e minut i Nigeria under årets första månader. Samtidigt har flera internationella observatörer varnat för att omvärlden inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammar den religiösa dimensionen av våldet. Även om konflikterna delvis handlar om mark, resurser och etniska motsättningar finns det omfattande dokumentation som visar att kristna i oproportionerligt hög grad drabbas av riktade attacker. Religionsfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Sverige har en lång tradition av att försvara mänskliga rättigheter internationellt och bör därför tydligt uppmärksamma situationen för förföljda kristna i Nigeria. Regeringen bör inom ramen för Sveriges utrikespolitik, liksom inom EU och FN, samt i bilaterala kontakter med Nigeria och andra länder, verka för ett starkare internationellt fokus på religionsfrihet, skydd för utsatta religiösa minoriteter och ett ökat ansvarsutkrävande för de övergrepp som begås. Därtill bör regeringen utreda hur svenska biståndsinsatser och fredsbyggande insatser specifikt kan bidra till ökad säkerhet för utsatta kristna i Nigeria. Mot denna bakgrund bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen. Yusuf Aydin (KD) Magnus Oscarsson (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:245 av Yusuf Aydin (KD) Egen provins för kristna minoriteter på Nineveslätten i Irak Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Nineveslätten i norra Irak erkänns som en egen provins, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Nineveslätten i norra Irak har i tusentals år varit ett historiskt centrum för Iraks kristna befolkning, särskilt assyrier, kaldéer och syrianer. Trots denna djupa historiska närvaro har dessa urbefolkningar länge varit utsatta för diskriminering, förföljelse och våld. Situationen förvärrades drastiskt under och efter Islamiska statens (IS) brutala intåg 2014, vilket ledde till att hundratusentals kristna och andra urbefolkningar fördrevs från sina hem, och alldeles för många av dessa familjer har därefter inte kunnat återvända. Kyrkor, kloster och andra ovärderliga kulturarv förstördes. Den kristna befolkningen i Irak har minskat kraftigt, och Nineveslätten utgör nu ett av de sista geografiska områdena i Mellanöstern där kristna kan bevara sin identitet, tro och kultur. Redan 2014 beslutade Iraks ministerråd att utreda möjligheten att skapa en ny provins på Nineveslätten, men processen avbröts på grund av IS framfart. Efter att Halabja 2025 erkänts som Iraks 19:e provins har kraven på att Nineveslätten ska få samma status stärkts, inte minst från de kristna partierna i landet. För att säkra de kristnas och andra urbefolkningars framtid i Irak är det nödvändigt att Nineveslätten också ges status som egen provins. En egen provins skulle innebära att befolkningen på Nineveslätten får större inflytande över sina egna politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade angelägenheter. Det skulle skydda deras grundläggande rättigheter, möjliggöra återuppbyggnad och återvändande samt stärka deras överlevnad i Irak. Sverige som i decennier gjort sig känt för att aktivt stödja urbefolkningar och minoriteters rättigheter världen över bör ta en aktiv roll i att stödja denna process. Sverige bör driva frågan i FN och EU att Nineveslätten blir en egen provins. Sverige bör bidra med kapacitetsstöd till lokala institutioner och demokratiska strukturer på Nineveslätten. Genom bistånd och partnerskap kan återuppbyggnaden av samhällen, infrastruktur och kulturarv främjas. Sverige bör också verka för att stärka skyddet av urbefolkningars rättigheter och säkerhet, bland annat genom stöd till lokala polis- och säkerhetsstrukturer. Slutligen tål det att upprepas att det är viktigt att familjer som tvingats på flykt får möjligheter att återvända. Genom att bidra till att skydda Iraks utsatta kristna, liksom andra urbefolkningar, kan Sverige spela en konstruktiv roll för stabilitet och fred i hela Mellanöstern. Mot denna bakgrund föreslås att Sverige aktivt ska arbeta för att Nineveslätten ges status som egen provins inom Iraks författning och dess administrativa struktur. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:244 av Yusuf Aydin (KD) Stöd till det kristna kulturarvet i Turkiet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att de av Turkiet föreslagna syrisk-ortodoxa kyrkorna och klostren klassas som världsarv av Unesco, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Religiösa och kulturhistoriska byggnader tillhörande den syrisk-ortodoxa kyrkan i Turkiet är föreslagna och nominerade till Unescos världsarvlista som värdefulla kulturhistoriska världsarv. Den syrianska/arameiska folkgruppen har levt i Mellanöstern i över 3 000 år, är en av områdets äldsta folkgrupper och är bland de första som kristnades. Det syriska/arameiska språket talades av Jesus, och den syrisk-ortodoxa kyrkan har bidragit till att kristendomen fortfarande finns kvar i Mellanöstern. I dag finns det enbart ungefär 3 000 syrisk-ortodoxa kvar i sydöstra delen av Turkiet till följd av tidigare förföljelse och förtryck av kristna etniska minoriteter. Under de senaste åren har situationen förbättrats och en ny kyrka byggdes exempelvis i Istanbul 2023, den första på 100 år i republikens historia. I området finns det ett hundratal syrisk-ortodoxa kyrkor och kloster, och många är väldigt gamla och fortfarande i bruk. Efter­som syrisk-ortodoxa inte har haft ett eget land har kyrkor och kloster spelat en stor roll för folkgruppens överlevnad och utveckling av språket, religionen och kulturen. Det finns ett flertal betydande kloster och kyrkor som är bland världens äldsta, som fortfarande bedriver religiös verksamhet och som leds av egna biskopar, präster och munkar. Där sker undervisningen på syriska/arameiska, som är ett av världens äldsta skriftspråk, och präster och hemspråkslärare utbildas inom, och utövar, sin kristna tro. Dessa kloster och kyrkor återfinns i sydöstra Turkiet nära gränsen till Syrien och tillhör kristenhetens äldsta områden. Exempelvis finns klostret Mor Gabriel i närheten av staden Midyat, som är grundat år 397 efter Kristus, och Saffransklostret, som är beläget utanför staden Mardin och är grundat år 493 efter Kristus. Följande kyrkor och kloster är föreslagna till Unescos världsarvlista: Klostret Mor Gabriel Klostret Deyrulzafaran Klostret Mor Abai Klostret Mor Loozor Klostret Mor Yakup Kyrkan Yoldath Aloho Kyrkan Mor Sobo Kyrkan Mor Quryaqos Kyrkan Mor Azozo I dag vallfärdar hundratusentals från hela världen till området för att besöka dessa kyrkor och kloster, som har religiös och kulturhistorisk betydelse och således behöver beskyddas och bevaras av Unesco. Det är endast genom en klassificering av Unesco som viktiga kulturhistoriska byggnader som dessa kommer att kunna bevaras. Sverige bör genom Unesco verka för att få dessa byggnader på Unescos världsarvslista, särskilt då de är viktiga symboler för kristendomen i Mellanöstern. Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2026/27:243 av Yusuf Aydin (KD) Stöd för ett inkluderande system i Syrien Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, både bilateralt och genom EU, ska verka aktivt för att Syrien utvecklar ett inkluderande politiskt system där alla etniska och religiösa grupper är representerade samt garanteras lika rättigheter och möjligheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Konflikten i Syrien, som inleddes 2011 och ledde till ett inbördeskrig, har varit en av vår tids största humanitära katastrofer som såväl splittrat landet som möjliggjort att sekteristiska grupper och terrororganisationer trätt fram. När den tidigare regimen föll i december 2024 tog en interim regim och lokala styren över makten. Men bristen på samordning, interna motsättningar, sekteristiska lojaliteter och svaga institutioner har gjort att dessa interimsstyren haft stora problem med legitimitet, kapacitet och säkerhet. Det syriska folket har lidit hårt under de senaste 15 åren. Hundratusentals människor har dödats, miljontals har tvingats på flykt och stora delar av landet är fortfarande förstört. Fattigdomen är utbredd, och samhällsfunktionerna är bristfälliga. Minoriteter och oppositionella grupper utsätts för förföljelse, där kvinnor och barn drabbas särskilt hårt. En varaktig fred i Syrien kan bara byggas om landet utvecklar ett inkluderande politiskt system där alla folkgrupper, etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor och unga ges lika rättigheter och verklig representation, befäst i en ny konstitution. Detta är avgörande för att återuppbygga förtroendet mellan människor, minska risken för nya konflikter och möjliggöra en fredlig återuppbyggnad. Sverige har en stark röst i frågor som rör mänskliga rättigheter och fredsbyggande, och vi bör använda den både bilateralt och genom EU:s gemensamma utrikespolitik. Vi bör arbeta för att ‒ driva på i FN:s och EU:s forum för en inkluderande politisk process i Syrien ‒ villkora internationellt stöd till Syrien med tydliga krav på mänskliga rättigheter, jämlik representation och maktdelning ‒ stödja civilsamhället och lokala demokratiska initiativ, som kan lägga grunden för fungerande institutioner ‒ särskilt värna kvinnors, barns och ungas rättigheter samt minoriteternas möjligheter till politisk delaktighet. Syrien befinner sig i ett kritiskt skede. Utan ett inkluderande system som garanterar alla gruppers lika rättigheter och möjligheter riskerar Syrien att förbli splittrat och instabilt. Sverige och EU bör därför ta en aktiv roll för att driva på för en ny syrisk samhälls­ordning som bygger på demokrati, jämlik representation och respekt för mänskliga rättigheter – till gagn för landets långsiktiga stabilitet och för civilbefolkningens möjlighet att leva i trygghet. Yusuf Aydin (KD)