Sofia Amloh

Fru talman! Edith Södergrans ord ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är” är ord som har följt mig sedan jag arbetade i industrin som ung kvinna, senare som fackligt förtroendevald och nu som riksdagsledamot. Edith Södergrans ord tänker jag ofta på när jag ser på Sverige och svensk jämställdhetspolitik. Det anstår icke Sverige att göra sig vare sig mindre eller sämre än vad vi kan vara.

Skillnaderna ökar mellan kvinnor och män på flera sätt. Kvinnors ohälsa har ökat mer än mäns, uttaget av föräldraledighet är fortfarande ojämställt och ensamstående mammor klarar inte månadens utgifter. Det står med all tydlighet klart att de mest grundläggande jämställdhetsfrågorna inte har prioriterats av Tidöregeringen.

Fru talman! De jobbskatteavdrag som genomfördes under den förra mandatperioden har kostat tiotals miljarder kronor årligen och har ökat den ekonomiska ojämställdheten. Tidöpartierna har fört en högst medveten politik riktad till dem som har högst inkomster, inte till kvinnor som jobbar inom välfärden. Nästan tre av fyra kvinnor arbetar i den svenska välfärden. Att inte prioritera den är ett svek mot alla kvinnor som varje dag bär upp den.

Rika män får mer i plånboken samtidigt som arbetarkvinnor går på knäna och tvingas arbeta deltid. Dessa kvinnor sliter ut sig och kan ofta inte jobba ett helt arbetsliv. Tusen och åter tusen kvinnor sjukskrivs för stressrelaterade sjukdomar, och siffran bara ökar. Dessutom är arbetarkvinnor överrepresenterade bland fattigpensionärer.

Det är en djupt orättvis fördelning som har bedrivits av den förra regeringen. Vi socialdemokrater har länge varit drivande i arbetet för att stärka kvinnors självbestämmande, och vi tänker inte slå av på takten. Kvinnor ska ha samma frihet som män att forma sina egna liv och fatta sina egna beslut. Något mindre än full jämställdhet kan vi aldrig acceptera.

Ekonomisk ojämlikhet mellan könen är i grunden en fråga om samhällsekonomi. Vi socialdemokrater vill stärka resurserna till välfärden, för att skapa bättre arbetsvillkor, trycka tillbaka de ovärdiga sjukskrivningstalen och få en arbetsmiljö som man inte blir sjuk av. Vi vill stärka de svaga hushållens ekonomi och höja barnbidragen. Vi vill bekämpa fattigdomen, inte göda den.

Sverige behöver en medveten jämställdhetspolitik som prioriterar välfärden och en ekonomisk politik som sätter ensamstående mammor framför de mest välbärgade. Vi behöver minska den ekonomiska klyftan mellan fattiga och rika, inte öka den. Vi behöver minska hälsoklyftorna, för att arbetarkvinnor inte ska betala det absolut högsta priset genom förkortad livslängd.

Det är helt grundläggande för oss socialdemokrater att vi inte kan lämna den andra halvan av befolkningen efter oss. Jämställdhet är inget som kan väljas eller väljas bort. Det är ingen plusmeny i goda tider. Jämställdhet är grunden för det socialdemokratiska samhällsbygget och för den svenska välfärdsstaten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Isak From, Markus Kallifatides, Adrian Magnusson och Andrine Winther (alla S).

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Innan vi går vidare tänkte jag passa på att påminna om tilltalet i riksdagen och att vi inleder våra anföranden med ”fru talman” eller ”herr talman” och att vi håller en god ton.)

Fru talman! Det finns tusentals och åter tusentals berättelser från enskilda människor därute som beskriver att de har sökt 50 jobb i månaden, 100 jobb i månaden. Det borde finnas jobb att kunna gå till.

När människor söker jobb och söker så många jobb måste det kunna leda till en anställning. Det har det inte gjort med Kristdemokraternas politik.

A-kassan har blivit så dålig och ersättningen så låg att människor inte kan äta ordentligt. Det är en av de många berättelser som vi har tagit del av.

Min fråga är: Varför har Kristdemokraternas politik lett till att människor har blivit fattiga?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ett väldigt fint anförande att ta del av!

Det handlade om vikten av att få komma i arbete och vad det gör med unga människor. Det som gjorts av den regering som ledamoten som kristdemokrat har varit en del av har lett till att färre har kommit i arbete. Det är fler arbetslösa.

Frågan är varför regeringen med sina försämringar i a-kassan har fördjupat lågkonjunkturen. A-kassan har många viktiga roller. Men den har inte haft den viktiga rollen att stabilisera ekonomin i de dåliga tiderna. Arbetslösheten har resulterat i fattigdom. Det leder inte till fler jobb.

Min fråga till ledamoten är: Varför har Kristdemokraterna bedrivit en politik där människor blir fattigare och inte kommer i arbete?

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Det är ganska symtomatiskt för den här regeringen när ministern säger att han bara ska besvara en enskild fråga när det handlar om ett så här stort samhällsproblem. Den här interpellationsdebatten handlar om fusk och arbetslivskriminalitet, som är omfattande problem. Om man ska lösa dessa problem och svara på frågor rörande dem behöver man vidga perspektivet. Nu hade jag ställt en viss fråga, men regeringen måste väl kunna hantera något som är så omfattande som detta?

Johan Britz har svarat på sådana här frågor i kammaren tidigare, och jag tycker att det är lite konstigt att han inte gör det nu. På senare tid har han dock inte mött olika fackförbund – framför allt mötte han inte Byggnads ordförande i morgonsoffan – rörande just den här frågan, så jag förstår att han inte är här i dag heller.

Arbetslivskriminaliteten hotar seriösa företag och utnyttjar arbetare under fruktansvärda förhållanden. Detta är ett utbrett och växande fenomen. Vi måste stoppa det här.

Socialdemokraterna vill sjösätta ett brett program med långsiktiga och kraftfulla insatser för att städa upp på svensk arbetsmarknad. Vi vill införa en svensk maffialag. Vi vill tillåta max två underentreprenörsled och förbjuda kriminella att driva vårdcentraler, skolor och HVB-hem. Vi vill svartlista fuskare och återinföra revisionsplikten. Vi vill motverka bolagsmålvakter och oseriösa företag. Vi vill se 10 000 fler kontroller om året för att motverka skattefusk och svartarbete.

Listan kan göras väldigt lång, och om vi får styra Sverige efter den 13 september kommer vi att beta av punkterna på den. Vi vill ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Den organiserade brottsligheten hör inte hemma här. Vi kommer att se till att beta av listan punkt för punkt. Vi kommer att ta svensk arbetsmarknad på allvar, till skillnad mot den här regeringen.

(Applåder)

Fru talman! Trots att statsrådet fyllde på sitt svar i sitt andra inlägg vill jag nog fortfarande påstå att svaret är mycket magert. Om det inte finns fler åtgärder eller fler svar på våra frågor om det omfattande samhällsproblem som arbetslivskriminalitet står för blir jag faktiskt orolig. Är det detta som är svaret är det faktiskt lite värre än jag trodde.

År 2007 ändrade den dåvarande borgerliga regeringen regelverket för arbetskraftinvandringen. Man gjorde det till ett i stort sett helt oreglerat och liberalt system, vilket ledde till i stort sett fri arbetskraftsinvandring. Det möjliggör en exploatering av människor och en osund konkurrens, och det möjliggör den organiserade brottligheten.

År 2009 slopade samma regering revisionsplikten för mindre företag. Det var ett förslag som fick jättemycket kritik från en rad myndigheter: Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Åklagarmyndigheten. Rikspolisstyrelsen själv var orolig för vad detta skulle leda till gällande möjligheten att upptäcka ekonomisk brottslighet.

Nu står vi här med verkligheten framför oss. Exakt de konsekvenser som man varnade den dåvarande regeringen för brottas vi nu med, och den nuvarande regeringen har inte tagit tag i dem. Man har inte lyft konsekvenserna här, och man verkar inte ha några ambitioner att komma till rätta med dem. Inte minst Riksrevisionen konstaterade just dessa konsekvenser 2017. Det är ett omfattande problem som kräver omfattande åtgärder.

Fru talman! Det finns otaliga exempel på hur det här pågår varje dag. Den yttersta konsekvensen är ett faktum när arbetsmiljön brister till den grad att människor dör på sin arbetsplats. Det tog dessutom dagar att utreda vilka personerna var, eftersom man hade noll – och jag menar verkligen noll – kontroll på vilka som befann sig på byggarbetsplatsen när hissen rasade och fem personer fick sätta livet till.

Det konstaterades att 43 olika underentreprenörer var knutna till projektet i Sundbyberg, vilket belystes i utredningen av hur det komplexa ansvaret för arbetsmiljön var fördelat. Arbetsmiljöansvaret bollas runt och försvinner rakt ut i tomma intet.

Vi socialdemokrater vill lagstifta om max två underentreprenörsled i flera drabbade branscher – framför allt i den hårt drabbade byggbranschen. Varför har regeringen inte vidtagit de konkreta åtgärder som behövs för att göra skillnad i den här verkligheten? Hissolyckan inträffade faktiskt för flera år sedan. Man bollar runt arbetsmiljöansvaret. Vilka konkreta åtgärder har den här regeringen för att sätta stopp för det som pågår?

Regeringen har inte mer till svar, och det gör mig djupt oroad. Jag ger civilministern en chans till att berätta på vilket sätt man med omfattande åtgärder ska ingripa mot det här stora samhällsproblemet, som göder mycket av den kriminalitet vi ser.

(Applåder)

Fru talman! Arbetslivskriminalitet handlar om kriminella, maffialiknande företag som bygger sina verksamheter genom svart arbete och illegal arbetskraft. Det är skenanställningar, människohandel, usla arbetsmiljöförhållanden och olika bidragsbrott. Arbetslivskriminaliteten göder också den organiserade brottsligheten. Arbetslivskriminaliteten hotar seriösa företag och utnyttjar arbetare under fruktansvärda villkor.

Den kriminella ekonomin i Sverige omsätter hisnande 352 miljarder kronor per år. Det är pengar som inte bara stjäls från vår gemensamma välfärd utan också fungerar som kassako för gängen när de ägnar sig åt skjutningar och narkotikahandel. Det som statsrådet redovisar i sitt svar är inte fel – jag har inga invändningar mot det – men det står faktiskt inte i proportion till hur omfattande samhällsproblemet är. Den mer rättvisa beskrivningen av statsrådets svar är kanske snarare att det är en fis i rymden.

Arbetslivskriminaliteten handlar om systematiskt fuskande och om regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet inom en rad områden, från arbetsmiljö till ekonomisk brottslighet. Konsekvenserna är oerhört stora för arbetstagarna, för företag som sköter sig och för samhället i stort.

Dagens tillämpning av offentlig upphandling bidrar till att skapa osund konkurrens. Alltför ofta är det lägsta pris som är vägledande, och kostnaderna hålls nere på bekostnad av god arbetsmiljö. Detta är revor i systemet som vi måste täppa till.

Därför behöver vi ha en regel som säger att det får finnas max två underentreprenörsled och att det inte går att bolla vidare ansvaret till någon annan. Vi behöver se till att man vet var arbetsmiljöansvaret ligger. Det ska alltså vara max två underentreprenörsled. Det fanns ingenting i svaret från statsrådet om detta, och statsrådet får gärna återkomma kring varför regeringen inte har gjort något när det gäller detta.

Det skulle också behöva upprättas en svart lista över de oseriösa arbetsgivarna så att den som sitter och gör en upphandling och så vidare vet vilka företag man faktiskt inte ska anlita. Inte heller det har regeringen förmått ta tag i. Varför inte?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Regeringen väntar så pass länge med utvärderingen som till ungefär årsskiftet 2027/28. Det finns en risk med det. Hur många kvinnojoursboenden kommer att finnas kvar när den utvärderingen kommer? Man kan påskynda, man kan tidigarelägga och man kan som sagt också ge ett uppdrag till Ivo om tillämpningen av lagstiftningen. Det är inte en stor sak.

När man ser hur det här breder ut sig över hela landet – det är allvarligt – bör man inte titta. Då bör man agera. Det har den här regeringen, som ledamoten sitter i, inte gjort. Det tycker jag är väldigt olyckligt.

Det handlar inte bara om lagstiftning på det här området. Det är tydligt att det också krävs pengar. Med tanke på handling behöver vi också se finansiering. Det är olyckligt att den här regeringen väljer att inte göra någonting, trots att vi ser den här stora krisen breda ut sig och att kvinnor och barn inte får det skydd som de har rätt till. Regeringen har avsatt noll kronor i vårändringsbudgeten. Socialdemokraterna har lagt 100 miljoner bara i vårändringsbudgeten.

Varför har den här regeringen inte gjort mer, om detta är så viktigt och så allvarligt som man framställer det som här?

Herr ålderspresident! Jag vill tacka ledamoten för anförandet. Jag håller med om många delar i det.

När det gäller framför allt den historiska utblicken över vad ledamotens parti, Liberalerna, har åstadkommit kan jag säga att det många gånger har varit i armkrok med socialdemokratin, om vi inte har växeldragit, som vi har åstadkommit de här stora, oerhört viktiga förändringarna för Sverige. Tyvärr har ledamotens parti valt en annan väg de senaste fyra åren. Det tycker vi är olyckligt, och vi beklagar det.

Nu vittnar vi om alarmerande rapporter om att få barn placeras på skyddade boenden. Vi ser att trösklarna till skyddade boenden har höjts och att boendena inte används som den förebyggande insats de är. Reformen om tillståndsplikten, som har trätt i kraft, har sorterat bort inte bara oseriösa aktörer utan även boenden av god kvalitet som kvinnojourer driver. Nästan 40 kvinnojoursdrivna boenden har fått lägga ned.

Min fråga är: Varför har regeringen inte gjort någonting åt det här? Varför har man inte gett Ivo ett tydligt uppdrag om hur tillståndsplikten ska tillämpas, för att ge kvinnor och barn det skydd som de har rätt till? Och varför har man inte påskyndat utvärderingen av lagstiftningen?

Fru ålderspresident! Vi socialdemokrater anser att ekonomisk jämställdhet är fundamentalt. Om kvinnor inte är ekonomiskt självständiga blir det nämligen oerhört svårt att få till utvecklingen i den strategi vi i dag debatterar. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande bygger på att kvinnor är just ekonomiskt självständiga.

Jag vet att ledamoten var med när vi hade kvinnoriksdag den 3 juni. Då redogjorde Sveriges samlade kvinnoorganisationer för exakt hur hårt den ekonomiska ojämställdheten har slagit mot kvinnor. Man redogjorde för hur den här regeringens politik faktiskt har gjort att kvinnors ekonomiska frihet backar. Och för bara någon vecka sedan kom Swedbank med en väldigt tydlig bild av hur den ekonomiska jämställdheten rullar tillbaka – med emfas.

Det är ledamotens, Moderaternas, den samlade regeringens och regeringsunderlagets politik som gör att den ekonomiska jämställdheten backar. Det behöver ledamoten och regeringen ta ansvar för.

Hur ska en kvinna som har noll kronor på kontot och som har blivit utsatt för flera former av psykiskt och ekonomiskt våld kunna lämna när samhället drar sig undan? Utöver vår ekonomiska jämställdhetspolitik har vi socialdemokrater bland annat skapat en flyttpeng för att göra det möjligt för kvinnor att lämna. Det är ett svar som ledamoten bör fundera på.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för frågorna!

Vi tycker som socialdemokrater att det är väldigt viktigt att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste göra fler saker när det gäller kriminalpolitiken och att skärpa straffen, och där gjorde vi en rad saker under vår senaste regeringstid gällande barnfridsbrott och att göra hedersrelaterat våld till en egen rubricering i lagstiftningen. Det gäller även samtyckeslagstiftningen och så vidare. Jag ska inte ägna all min talartid åt att berätta detta för ledamoten.

Man behöver också se till att skapa andra förutsättningar för att det här ska bli av. Vi tog fram just den tioåriga strategi som har legat till grund för den strategi som nu debatteras. Det var alltså under en socialdemokratiskt ledd regering den kom på plats. Jag har precis berömt regeringen för att ha tagit vid med att fortsätta detta långsiktiga arbete, vilket är oerhört viktigt.

Det som bekymrar mig är att den här regeringen i stället för att hålla två tankar i huvudet samtidigt med andra handen ser till att just kvinnor blir mindre ekonomiskt självständiga. Rapport efter rapport visar just det. Det är inte bara vi socialdemokrater som står här och säger det, utan vi ser hur det backar.

Hur ska kvinnor kunna lämna en destruktiv relation eller skilja sig – av vilket skäl man nu vill – om man är helt ekonomiskt beroende av en man och inte är ekonomiskt självständig? Hur ska man kunna se till att få den friheten?

Varför kan inte Moderaterna och regeringen hålla fler tankar i huvudet än en?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det finns katastrofer som syns. De fyller våra tv-skärmar med bilder av raserade byggnader och människor på flykt. De väcker vårt medlidande därför att det är omöjligt att blunda för dem.

Det finns också katastrofer som pågår mitt ibland oss. De utspelar sig bakom stängda dörrar, i lägenheter, på byggarbetsplatser, i bärskogar, på hotellrum och på nätets annonssidor. Det är katastrofer som fortsätter därför att de flesta av oss aldrig tvingas se dem. Det är katastrofer vi kan välja att blunda för.

Människohandeln är en sådan katastrof. Den finns här i Sverige. Den finns i vårt land samtidigt som vi gärna beskriver oss själva som ett av världens mest jämställda och humana samhällen.

Fru ålderspresident! Jag bodde en period i Sydostasien, främst i Kambodja. Där gick det inte att värja sig. När mörkret föll blev exploateringen synlig. Den fanns på gatorna, på restaurangerna och på barerna. Den blev en del av stadsbilden, en del av turismen.

Här sker det under ytan. Det gör inte lidandet mindre. Det gör det bara lättare för omgivningen att titta bort för att sanningen är obekväm. Det som vi med rätta fördömer i historieböckerna pågår fortfarande, om än i nya former. Människor plockar våra bär eller säljer sina kroppar. Det är vår tids slaveri.

Fru ålderspresident! ”Hon såg verkligen ut att ha ont.” Det är inte ett vittnesmål från en brottsplats. Det är ett av 30 000 omdömen på en sajt efter sexköp. Låt oss stanna upp vid det. 30 000 omdömen. Män som recenserar kvinnors kroppar. Män som beskriver deras smärta. Män som fortsätter konsumera.

Sajterna som möjliggör detta har hundratusentals svenska besökare varje månad. Exploateringen har digitaliserats. Det som tidigare skedde på gatan sker nu även bakom skärmar. Rekrytering, annonsering, betalning, kontroll – allt kan ske med några knapptryck. Men tekniken är inte problemet. Problemet är att det fortfarande finns människor som anser sig ha rätt att köpa tillgång till andra människors kroppar. Och så länge efterfrågan finns kommer organiserad brottslighet att leverera utbudet.

Fru ålderspresident! Människohandel är inte bara ännu ett brott i statistiken. Det är ett av de grövsta angreppen på människovärdet. Genom lögner, hot och tvång rekryteras människor för att utnyttjas. Människor reduceras till handelsvaror.

FN beskriver människohandel som världens tredje största kriminella verksamhet efter narkotikahandel och vapenhandel. Det är inte småskalig kriminalitet. Det är internationell, organiserad och extremt lönsam brottslighet. Och offren är nästan alltid de mest utsatta: kvinnor och barn, flickor, människor som redan saknar skydd.

Fru ålderspresident! I dag debatterar vi regeringens strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är bra att regeringen presenterar en långsiktig strategi. Det är bra att strategin erkänner att mäns våld mot kvinnor springer ur en maktobalans mellan könen. Det är bra att Sverige fortfarande står fast vid sina internationella åtaganden.

Men, fru ålderspresident, vi socialdemokrater ser allvarliga brister i strategin. Det handlar om det mest grundläggande: Kvinnor och barn får inte det skydd de har rätt till. Samtidigt rapporterar jourerna att våldet blir grövre, och anmälningarna ökar.

Noll kronor – så mycket avsattes i vårändringsbudgeten till konkreta skyddsinsatser för kvinnor och barn som utsätts för våld. Noll kronor.

Samtidigt finns det miljarder till andra utgifter, som sänkt bränsleskatt eller elstöd – men inte till den kvinna som står där med sitt barn i handen och undrar vart hon ska ta vägen i kväll, inte till barnet som somnar med rädslan i magen och inte till den som fruktar för sitt liv.

Hur ska kvinnor våga lämna våldet om samhället inte kan lova dem skydd? Vad ska vi säga till dem? Att de får vänta? Att det får bli en annan gång? Att kommunen får avgöra eller att det inte finns plats? Detta får aldrig bli vårt svar. Det får aldrig bli ett svar vi kan acceptera.

Fru ålderspresident! Mellan 2022 och 2024 anmäldes omkring 600 fall av människohandel i Sverige. Inte en enda anmälan ledde till en fällande dom – inte en enda. Vad skickar det för signal? Jo, att risken att åka fast är otroligt liten, att vinsterna är stora och att Sverige blivit ett attraktivt land för organiserade exploatörer. Det är fullständigt oacceptabelt.

Vi vet vad problemen är. Utredningar har pekat på dem, Jämställdhetsmyndigheten har pekat på dem och internationella organisationer och organ har kritiserat Sverige. Ändå saknas initiativ för att förändra lagstiftningen så att fler kan dömas. Det räcker inte med en handlingsplan. Det krävs handling, det krävs mod och det krävs politisk vilja.

Fru ålderspresident! Vi socialdemokrater anser också att sexuell exploatering av barn får alldeles för lite utrymme, och vi anser att detta är ett svek. Barn ska aldrig behöva bära vuxenvärldens oförmåga att skydda dem – aldrig.

Till sist vill jag säga att det finns de som vill se de jämställdhetspolitiska delmålen som separata politiska områden – som om ekonomisk jämställdhet inte hängde ihop med friheten från våld och som om makt och resurser inte påverkade människors möjlighet att leva fria liv.

Vi socialdemokrater vet dock bättre. Vi vet att jämlikhet bygger styrka, vi vet att ekonomisk självständighet skapar frihet och vi vet att ett samhälle där människor lämnas ensamma också blir ett samhälle där våldet får fäste. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor handlar därför inte bara om kriminalpolitik. Det handlar om det samhälle vi vill vara: ett samhälle där människovärdet är ovillkorligt, där ingen kropp är till salu, där barns trygghet väger tyngre än budgetprioriteringar, där kvinnor inte behöver välja mellan våld och hemlöshet och där staten står på den utsattas sida – inte med ord, utan med handling.

Fru ålderspresident! En strategi kan visa riktningen, men den kan i sig inte rädda en enda kvinna eller skydda ett enda barn. Den kan inte stoppa en enda människohandlare. Det är våra beslut som gör det – vår finansiering, vår lagstiftning och vårt mod att agera.

Historien kommer inte att fråga oss vilka formuleringar vi skrev. Den kommer att fråga oss vad vi gjorde när vi visste. Vi vet, och vi ser. Därför har vi också ett ansvar för att handla.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Sverigedemokraterna utgör hela regeringens underlag. Ingenting kommer till den här kammaren utan Sverigedemokraternas godkännande. Allt måste passera dem, för om de inte står bakom det regeringen lägger på riksdagens bord går det inte igenom. Det gör kanske inte så mycket annat heller just nu. Det är så det ser ut.

Jag undrar fortfarande, eftersom jag inte fick svar på frågan. Vi hörde från ledamoten i talarstolen att det här är samhällets viktigaste uppgift. Varför har man då inte prioriterat att se till att det finns en proposition på bordet som ändrar lagstiftningen och leder till fällande domar? I dag får vi ju inte fällande domar. Det är i ytterst få ärenden någon fälls.

Det bedrivs organiserad människohandel i Sverige utan att det får några rättsliga följder. Det faller i domstol. Varför har Sverigedemokraterna, om detta är en av samhällets viktigaste uppgifter, inte gjort mer under sina fyra år?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Riksrevisionen avser nu att granska Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Det har redovisats mycket tydligt i utredningar och rapporter och även av Jämställdhetsmyndigheten vad i lagstiftningen som gör det svårt att få fällande domar.

Det är i stort sett riskfritt att bedriva organiserad människohandel i Sverige. Kvinnor och barn, de absolut mest utsatta, faller offer för dagens slaveri. Det hörde vi i ledamotens anförande.

Det här är en grov, organiserad brottslighet som är mycket lönsam. Min fråga till ledamoten och Sverigedemokraterna, fru ålderspresident, är varför man inte har gjort något åt lagstiftningen så att det kan bli fler fällande domar och så att det inte längre är riskfritt och i stort sett lagligt att bedriva organiserad människohandel i Sverige.

Herr talman! Jag fick inte svar från statsrådet på om det finns fler kontor i listan över nedläggningar. Det borde vara information som statsrådet innehar.

Jag förstår det man säger om att statsråd inte kan bestämma om det ska finnas ett kontor i Vetlanda eller om det ska ligga i någon annan ort. Men den starka viljeinriktningen som manifesteras i svaret behöver också manifesteras i handling.

Vill man ha statlig närvaro behöver man också politiskt tydligt tala om att det ska finnas utlokaliserade kontor. Det finns en påverkansgrad här. Om vi tittar på hur många huvudkontor som ligger i Solna ser vi att de är fler än de som ligger i Göteborg eller i Malmö.

Om myndigheten kommer tillbaka till statsrådet och säger att man inte tänker ha några lokala kontor över huvud taget och att Skatteverket bara ska finnas i Stockholm, tänker statsrådet inte agera då? Har statsrådet ingen uppfattning om vilken statlig närvaro man ska ha i hela landet, om man nu vill att hela landet ska leva?

Min fråga kvarstår. Finns det fler kontor som ska läggas ned? Är detta en början på någonting som vi kommer att se från regeringen?