Ida Drougge

Fru talman! Det är inte ofta jag citerar Magdalena Andersson, men i dag ska jag göra det: För att bekämpa de kriminella gängen behöver vi vända på alla stenar.

Detta är och förblir sant. Men till skillnad från Socialdemokraterna har Moderaterna med övriga blågula partier haft möjlighet att också göra det. Ett avgörande fokus har varit att bekämpa den kriminella ekonomin. Det arbetet är långtifrån klart, men vi har kommit en bra bit på vägen. Från att ha varit ett område vi knappt identifierat, pratat om och förstått har vi i dag börjat återta brottsvinster. Bara under 2025 sparade staten 800 miljoner kronor genom återtag av brottsvinster, genom återkrav och genom att stoppa diverse fusk.

Utbetalningsmyndigheten, som inrättades av regeringen 2024, hade fram till 2026 upptäckt felaktiga utbetalningar på 105,5 miljoner kronor och stoppat ytterligare runt 50 miljoner kronor från att betalas ut.

Potentialen är runt 20 miljarder kronor per år – 20 miljarder som skulle kunna få vara kvar i skattebetalarnas fickor, finansiera välfärd eller gå till utbetalningar av stöd till människor som har rätt till det och behöver det. Det är mycket pengar.

När man vänder på alla stenar är det möjligt att en del blir fel och att man i efterhand kan se att man inte borde ha gjort vissa saker. Att exempelvis lägga så mycket pengar på att Utbetalningsmyndigheten skulle ha ett transaktionskonto när utbetalningarna bättre kan upptäckas och stoppas hos de berörda myndigheterna var dåligt. Men det ligger i sakens natur att när man vänder på alla stenar är inte alla stenar bra och allt bär inte frukt.

Det är likväl min fulla övertygelse att det är med denna beslutsamhet och detta mod vi måste fortsätta detta arbete. Den som är rädd för att göra fel och inte vågar vidta åtgärder kommer heller aldrig att lyckas bekämpa något man aldrig tidigare lyckats bekämpa. Om man vill få bättre resultat än tidigare måste man våga pröva nya metoder för det. Detta har vår moderatledda regering gjort, och det är min förhoppning att vi kommer att kunna fortsätta göra det.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag om extra ändringsbudget.

Normalt sett ska vi inte behöva fatta beslut om extra ändringsbudgetar över huvud taget. Vi försöker vara restriktiva med det. De senaste åren, med pandemin och kriget i Ukraina, har detta dock ökat. Det kommer vi inte ifrån. Men trots den ökningen är det ovanligt att vi lägger fram extra ändringsbudgetar och har behov av att göra det så här nära inpå en ordinarie budgetprocess.

I det här fallet bygger det på att vi behöver förhålla oss till en tidsfrist. Förslaget vi hanterar handlar om att vi ska kunna upphandla beräkningskraft tillsammans med andra: med EU-kommissionen och framför allt med Finland. Då behöver vi förhålla oss till de tidsfrister som finns. Det hade därför inte gått att invänta den ordinarie budgetprocessen.

Vår förmåga att hantera och processa information blir bara viktigare, och potentialen i detta växer enormt. Att inte ha beräkningskraft som ägs av svenska och europeiska företag och inte ha servrar och datacenter i Sverige och Finland skulle för svensk del göra att det blir väldigt svårt för offentlig sektor, våra myndigheter och de som hanterar känslig information och personuppgifter att dra nytta av den teknikutveckling som det privata kan nyttja och som våra grannländer och världen i övrigt utnyttjar. Sverige skulle halka efter.

Det skulle mycket riktigt försämra, och vi skulle inte kunna ta tillvara de möjligheter som finns inom välfärden. Vi skulle inte heller kunna upprätthålla säkerheten.

Att ha datacenter och beräkningskraft handlar om AI, men det handlar långtifrån bara om AI. I Sverige har vi haft de här behoven länge. Vi använder beräkningskraft för att kunna simulera väder och för att veta hur våra satelliter rör sig och hur galaxer rör sig. Vi testar läkemedel i datorer, innan vi testar på oss människor, för att se hur molekyler reagerar med varandra på kemisk nivå.

Det finns alltså ett oändligt antal situationer där vi redan i dag använder beräkningskraft. Det som händer nu handlar just om att det finns ytterligare många fler situationer som vi behöver göra det i. Det handlar också om att kunna förhindra cyberattacker och upptäcka om personer, organiserad brottslighet eller andra makter försöker utnyttja vårt välfärdssystem. Det kan gälla pensionsutbetalningar och bidragsutbetalningar. Det handlar om vår möjlighet att motverka det – att upptäcka och förebygga det.

Vi menar att detta är absolut nödvändigt, och för att möjliggöra det kan man inte bara förlita sig på datahallar och serverhallar som ägs av andra länder eller företag som har sina säten i andra länder. Därför yrkar vi bifall till den extra ändringsbudgeten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag vill tro att det finns andra anledningar till att just partier på vänsterkanten i den här salen vill ha ett utökat register. Det får stå för de partierna.

Med det förslag som vi debatterar i dag och kommer att fatta beslut om senare i veckan kommer alla de myndigheter som ledamoten här tar upp att få bättre möjligheter till analyser än vad de har haft sedan 2007.

Fru talman! Tidigare här i talarstolen lät det som att ledamoten tyckte att vi flög i blindo. Det är väldigt märkligt från ett parti som i så fall har styrt i många år i blindo. Det får stå för ledamoten själv.

Med det här förslaget kommer vi att få betydligt mer information om hushållens skulder, vilken typ av lån de har, om det finns säkerhet för de lånen och om det är bostadslån eller konsumtionslån. Det kommer att kunna paras ihop med de inkomster de har. Det går alltså att göra en bra och gedigen sårbarhetsbedömning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)

Fru talman! Jag är den första att försvara och förstå att myndigheter och forskare efterfrågar statistik och kunskap. Att man som forskare exempelvis alltid vill veta så mycket som möjligt om alla är helt naturligt. Det är inget konstigt. Jag tror inte att man vill någonting illa med det. Det ligger i sakens natur.

Vi i den här kammaren och vår regering har att pröva det mot andra frågor. Det gäller hur man ser på det i relation till integritet och de omfattande kostnader som det skulle innebära att samla in all den informationen. Det gäller också hur man ser på det i relation till risken för att den här typen av data kommer i orätta händer och effektiviteten.

Fru talman! Under ett av de möten som vi i finansutskottet har haft med bland annat Riksbanken fick den en uttrycklig fråga. Vad skulle bli annorlunda om ni hade den här informationen? Vad hade det kunnat ändra?

Fru talman! Svaret på den frågan från riksbankschefen var att det inte skulle bli radikalt annorlunda utan det skulle påverka på marginalen. Det har vi att väga mot de andra faktorerna.

Vi menar att vi med det här förslaget framöver kommer att ha bättre data att basera riskbedömningar på. De kommer att kunna köras mot inkomstuppgifter och mot fastighetsbeteckningar.

(Applåder)

Fru talman! Hushållens skulder har ökat under lång tid i Sverige. Oansvarig kreditgivning kan försämra en människas ekonomi och liv något fruktansvärt. En bidragande orsak till de problem som vi har med överskuldsättning bland vissa svenska hushåll i dag är att marknaden för konsumtionslån har vuxit väldigt snabbt.

Bostadskrediter utgör förvisso runt 80 procent av hushållens totala krediter, men högre räntor och en snabbare amorteringstakt på konsumtionskrediter gör att de ändå står för en väldigt stor del av hushållens skuldbetalningar. Det gäller särskilt om man sätter dem i relation till kreditens ursprungliga storlek.

På grund av det här har den moderatledda regeringen vidtagit ett flertal åtgärder och gjort mer än vad tidigare regeringar har lyckats åstadkomma på bra mycket längre tid. Vi har gjort så att enbart banker och kreditinstitut får ge ut konsumtionslån. Vi ställer högre krav på företagens egna kapitalinnehav. Vi ökar insynen och tillsynen av företagen.

Vi har vidare halverat räntetaket från 40 till 20 procent. Vi har skärpt reglerna för de totala kostnadstak som man får ha på konsumentkrediter. Vi har begränsat hur många gånger man får förlänga en amorteringsperiod. Du får i dag inte förlänga den mer än en gång om förlängningstiden innebär en kostnad för den som har tagit lånet.

Vi ställer också tydligare krav på den information som man ska ge när man marknadsför lån. Vi har tagit bort möjligheten till ränteavdrag på lån som inte har någon fast säkerhet. Vi förbjuder licensinnehavare och spelombud att tillåta eller medverka till att spel finansieras av krediter. Vi ökar kraven på att sådana licenshavare och spelombud aktivt ska motverka att spelare finansierar sitt spelande med lån.

Nu tar vi nästa steg för att bättre kunna förstå och analysera den sårbarhet som hög skuldsättning innebär. Det gäller för såväl hushåll som individer och oss som samhälle.

Genom att vi ger SCB fler uppgifter om hushållssektorns skulder möjliggörs mycket bättre analyser av individer och hushålls motståndskraft liksom känsligheten vid olika typer av ekonomiska störningar. Det handlar om uppgifter såsom skuldnivån och vilken typ av lån skulderna kommer ifrån, exempelvis ett bostadslån, ett konsumtionslån eller ett studielån.

Dessa uppgifter kopplas sedan ihop med uppgifter som SCB redan har i Fasit. Det gäller uppgifter om fastighetsinnehav, taxeringsvärde, inkomst, socialförsäkringsutbetalningar och annat.

Fru talman! Tidigare här i talarstolen lät det som att man efter detta enbart skulle se skulderna. Det stämmer inte. Sanningen är att vi nu adderar skulderna.

I Fasit finns i dag uppgifter om inkomst, som kommer att kunna sättas i relation till de nya uppgifterna om vilka lån och vilka räntekostnader man har. Därmed kan man framöver göra en viktig sårbarhetsbedömning.

Det här är ett underlag som vi som beslutsfattare kommer att kunna använda. Också myndigheter kommer att kunna använda det för att göra ännu bättre analyser av störningar, räntehöjningar och hur inkomstbortfall påverkar svenska familjer. Det här gör vi utan att i onödan kartlägga människors ekonomi.

Vi har tidigare debatterat förslag om att samla in hundratals uppgifter om människors tillgångar. Det stämmer givetvis att en person kan ha fler tillgångar än den inkomst man har varje månad. Man kan ha fler tillgångar än den bostad man äger. Givetvis är det så.

Men de andra förslagen som har diskuterats, fru talman, har inneburit ytterligare hundratals sådana punkter. Det kunde handla om att samla in uppgifter om hur långt man har kört med sin bil varje år. Det är enligt oss inte något som behövs för att kunna göra en sårbarhetsanalys.

Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ett fungerande system för att genomföra betalningar är en grundläggande förutsättning för vår samhällsekonomi och för att vardagen ska fungera. Betalningsområdet har genomgått stora strukturella förändringar under ganska lång tid. Strukturomvandlingen och digitaliseringen betyder att mycket positivt har hänt, men det har också en del negativa konsekvenser och innebär även nya utmaningar.

Hanteringen av kontanter har blivit dyrare, och färre tar emot kontanter som betalmedel. I dag lever 500 000–1 000 000 människor i Sverige utan goda möjligheter att använda kontanter för att betala. Man är beroende av kontanter för att få sin vardag att fungera men kan ändå inte fullt ut använda ett helt legitimt betalmedel – svenska kronor och ören – exempelvis för att göra vardagliga inköp.

Också ur beredskapssynpunkt innebär det här stora problem, för det är viktigt att inte ha alla ägg i samma korg. Att kunna betala digitalt på olika sätt har sina fördelar, men det har även sina sårbarheter. Att transportera kontanter över Sverige är självklart inte heller helt enkelt, friktionsfritt och fritt från sårbarheter. Men det är just det här, att allt detta fungerar, som bygger vår beredskap.

Vi ska inte ha alla ägg i samma korg. Därför måste kontanter fungera även när det inte är kris och krig i Sverige. Förtroendet för det finansiella systemet och att kontanter ska gå att ta ut är också grundläggande. Om människor inte kan plocka ut de pengar som är deras egna riskerar misstänksamheten att öka och tilltron till det finansiella systemet och bankerna att urholkas.

Förslaget i dag tar oss en bit på vägen. Det ger oss möjlighet att alltid kunna betala för nödvändiga livsmedel och på apotek. Vi stärker också möjligheten för vanliga människor att sätta in pengar på banken och för företag att hantera sin växelkassa och dagskasseinsättning. Det är områden som inte minst de senaste åren har varit svåra.

I dag är det alltså mellan 500 000 och en miljon människor som är beroende av kontanter. Det är brottsutsatta kvinnor, personer med funktionsnedsättning och personer som inte kan använda eller får tillgång till digitala betaltjänster.

Jag ska också säga några ord om offentligrättsliga tjänster. Vi moderater tycker att man bör kunna använda kontanter vid de flesta offentligrättsliga tjänster i Sverige. Därför har vi ställt oss bakom detta tillkännagivande till regeringen. Vi brukar inte göra det – inte heller när det gäller förslag som vi i grund och botten kanske tycker är bra – men vi har valt att göra det den här gången, för det första för att vi tycker att förslaget är bra och att vi har antagit det på partistämman. Vi står bakom detta sedan länge och anser det vara rätt och riktigt.

För det andra tycker vi att det är viktigt att gå fram med dessa konkreta förändringar och lagförslag till riksdagen i dag. Vi ville inte invänta de ytterligare utredningar som hade krävts för att också kunna gå fram med ett förslag om offentligrättsliga tjänster.

Bakgrunden till att vi yrkar bifall till detta tillkännagivande är att vi vill vara tydliga med att det här är någonting vi står bakom. Den främsta anledningen till att det inte redan är med i förslaget är att det behövs ytterligare utredningar på området. Det gäller framför allt att se över hur ett sådant förslag förhåller sig till 4 kap. riksbankslagen, som handlar om lagliga betalmedel, och till rättspraxis. Detta framgår också av propositionen, och en del av detta har framförts av kollegor till mig tidigare i den här debatten.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag har en fråga till finansmarknadsministern.

Sverige behöver mer fossilfri el som går att lita på – för rekryteringen, för energisäkerheten och för att hålla elpriserna nere för familjer och företag.

De senaste årens oroligheter i omvärlden har visat hur sårbara elsystemen kan vara. Det gör investeringar i stabil elproduktion extra viktiga. Samtidigt måste vi såklart också använda skattebetalarnas pengar på rätt sätt och med sunt förnuft. Regeringen har därför tagit fram en modell för riskdelning där staten och företag ska teckna avtal.

Jag har följande fråga till finansmarknadsministern: Hur går arbetet med kärnkraften och med dessa avtal?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och att lägga skrivelsen till handlingarna.

När vi inledde mandatperioden var Sveriges inflation tvåsiffrig, 10 procent. Elpriset var högre än vad det är i dag. Det är tyvärr ännu fortsatt för högt.

Det finns otroligt mycket som är svårt och turbulent i den värld som vi nu lever i. Vi i Sverige kan inte påverka allt det. Men vi kan titta på det vi kan påverka. Vad är då det?

Vi hade kunnat ha ett elpris som var 35–40 procent lägre än vad det är i dag om vi inte hade stängt ned kärnkraftsreaktorer i förtid.

Vi hade kunnat ha en lägre inflation om vi inte hade fått upp energipriserna på de höga nivåer vi nu är på. Det går fort att rasera saker som fungerar väl. Det tar ibland tid att bygga upp dem igen.

Den här regeringen har påbörjat arbetet med att bygga upp svensk energiproduktion och svenskt elsystem på nytt. Det kommer tyvärr att ta lite mer tid. Jag förstår och vet att det kanske inte är en så stor tröst i en svår tid.

Vad kan vi då göra för att underlätta nu? Vi kan sänka skatter på arbete. Vi kan sänka matmomsen. Vi kan sänka avgiften till barnomsorgen. Regeringen gör allt det. Men vad har det att göra med finansiell stabilitet, som vi debatterar i dag? Jo, att hushållen – vi alla – ska kunna ha en viss buffert. Det är en av de parametrar som ger oss finansiell stabilitet. En annan är banker som inte går med stora underskott. En tredje är kraftiga och bra regelverk mot penningtvätt och den typen av verksamhet. Kunder ska ha möjlighet att byta bank för att få bättre villkor. Det är ytterligare något regeringen har levererat.

Det är i dag enklare att flytta ett bundet bolån utan att betala höga ränteskillnadsersättningar. Det är i dag även lättare att sätta fast gängkriminella som begår bedrägerier. Uppklaringsprocenten har ökat, och den här brottsligheten och brottsvinsterna från bedrägerierna har minskat kraftigt under denna mandatperiod.

Sverige är på väg åt rätt håll, och vi har också extremt goda förutsättningar. Det finns mycket att vara tacksam över när det fungerar så bra som det gör i Sverige. Under denna svåra tid med hög inflation och lågkonjunktur har vi – vilket är unikt – ekonomiska möjligheter och mycket större spelutrymme än andra länder, tack vare vår låga statsskuld. Det finns stora länder i EU som har en statsskuldsnivå uppåt 80 procent. Vissa länder har en över hundraprocentig skuldsättning. Vi ligger på 32–35 procent i offentlig skuld.

Sanningen är att vår statsskuld i dag som andel av bnp är lägre än när Magdalena Andersson fick igenom sin senaste budget här i riksdagen. Som andel av bnp är statsskulden lägre i dag än vad den var med Socialdemokraternas senaste budget. Våra räntekostnader har också minskat, för att nämna ytterligare en positiv parameter.

Vi har en stor kapitalmarknad med stark innovationskraft. Det ger enormt goda förutsättningar och grunder för företag och entreprenörer i Sverige att jobba utefter. De står mer stabilt när världen runt omkring är turbulent.

Det finns alltid mer att göra, och vi kommer att behöva mer tid, men mycket är också nu äntligen på väg åt rätt håll.

(Applåder)

Fru talman! Det finns en bild som många unga bär med sig – en bild och en dröm om ett hus. Det är inte nödvändigtvis ett stort hus eller ett perfekt hus, men ett eget hus.

De drömmer om en liten trädgård, kanske en trätrall, en grill och en plats där barn kan springa ut ur dörren utan att möta en hårt trafikerad väg. Det är inte någon lyxdröm vi pratar om, utan det är en helt vanlig livsplan.

Alltför många märker dock i dag att systemet inte är byggt för dem. Det är lättare för den som redan äger än för den som vill in. Den som har haft tid att samla ihop kapital och ködagar gynnas, medan den som just har börjat sitt yrkesliv möts av stängda dörrar. Då måste politiken ställa sig en enkel fråga: Är regelverket till för att bevara skillnader eller för att ge fler chansen att bygga sitt liv?

Fru talman! Låt oss börja där många börjar, med en etta. En etta i Stockholm kostar i dag runt 3 miljoner kronor. För en 18-åring som har fått sitt första sommarjobb nu till sommaren skulle det, om vi inte ändrar regelverket, ta omkring tolv år att spara ihop till den kontantinsatsen. Det förutsätter då att man kan spara mellan 3 000 och 4 000 kronor varje månad och att avkastningen på sparandet håller samma höjd som bostadspriserna. Lyckas man med detta kan man stå med nyckeln i hand samma år som man fyller 30 år – 30!

Med de nya bolånereglerna minskar kontantinsatsen med hela 150 000 kronor, och flytten från osäkra korttidskontrakt eller från flickrummet hemma hos mamma tidigareläggs fem år. Det är stor skillnad mellan att ha ett tryggt eget boende när man är 25 och att ha det när man är 30.

Enligt SBAB:s beräkningar förkortas spartiden för den här personen med fem år. Det är avgörande år om man senare i livet ska kunna ta nästa steg till den där drömmen om ett hus. I praktiken blir det ett modest radhus med en trätrall, en liten gräsplätt, kanske ett garage och en grill.

När livet går vidare och man förhoppningsvis finner kärleken och börjar tänka på barn krävs i Stockholmsområdet, med dagens regelverk, över 1,1 miljon kronor i kontantinsats. Om man ska flytta in i ett mindre radhus cirka 30 minuter härifrån, exempelvis i Älvsjö, får man bara i ränta och amorteringar en månadskostnad på 31 000 kronor – innan drift, vatten, avlopp och försäkringar är betalda.

Med de nya reglerna sjunker den där kontantinsatsen till 750 000 kronor. Det är 375 000 kronor mindre. Med det slopade extra amorteringskravet blir månadskostnaden ungefär 4 000 kronor lägre. Det är 4 000 kronor som man kan spara varje månad för att bygga sig en buffert eller spara till exempelvis en renovering. Det är skillnaden som gör drömmen om en vanlig modest villa, Volvo och kanske en vovve möjlig – i hela landet och oavsett hur stor plånbok dina föräldrar har.

Fru talman! Att låna till sin bostad är inte ansvarslöst; det är rationellt. Det är klokt att sprida boendekostnaden över livet. När du är 30 har du inte ditt livs högsta lön. Men det är ofta då du börjar behöva en större bostad. När du är 55 har du ofta en högre lön och mer sparande, lägre kostnader och mer fritid. Ett rimligt system sprider kostnaderna över livets olika faser. Ett orimligt system, som dagens, förstärker skillnaderna mellan generationer.

Under en tid har regelverket gjort just detta, samtidigt som de allra flesta i den äldre generationen hade den här möjligheten när de skulle in på bostadsmarknaden. Systemet gynnar dem som redan äger, som köpte för många år sedan, och missgynnar dem som står utanför.

Låt mig vara tydlig: Ett eget hem ska kunna vara resultatet av hårt arbete och ansträngning. Det ska inte vara beroende av om man har föräldrar som kan ge en ett arv.

Samtidigt ska vi ha en amorteringskultur. Man ska betala av sina lån. När man går i pension är det inte sunt att sitta fast med stora räntekostnader, höga skulder och oro. Därför ligger det grundläggande amorteringskravet kvar, och möjligheten att öka sin belåning för att bekosta renoveringar minskar. Frihet och ansvar hänger ihop. Att låna till sitt första hem är en sak. Att successivt sedan minska denna skuld över livet är en annan, lika viktig, sak. Dagens möjlighet att i större utsträckning än vid köpet låna till sin bostad talar emot detta. I dag kan man nämligen värdera om bostaden i mycket större utsträckning i samband med ett tilläggslån än man kan i övrigt.

Fru talman! Det här handlar inte om spekulationer; det handlar om vardag. Det handlar om att kunna tacka ja till ett jobb som inte kräver tre timmars pendling, att kunna bo nära förskola och sina mor- eller farföräldrar och att kunna rota sig i stället för att leva med en flyttlåda i hallen. Regler och politik är till för att underlätta människors liv, inte för att göra dem mer komplicerade.

Vi sänker också skatter och avgifter nationellt. En vanlig tvåbarnsfamilj får omkring 5 500 kronor mer kvar i månaden. Det är pengar som kan gå till sparande, till en kontantinsats och till trygghet. Vi sänker trösklarna in på bostadsmarknaden. Vi gör så att husdrömmar åter kan handla om vilja och val snarare än om storleken på dina föräldrars plånbok.

Fru talman! Jag kan konstatera att när Socialdemokraterna styr gör man annorlunda. Då höjer man skatterna.

Vi kan välja en väg för Sverige där bostadsmarknaden är till för dem som redan är inne, eller så kan vi välja en väg för Sverige där en ung och strävsam människa med utbildning, arbete och framtidstro får en rimlig chans. Vi kan välja ett Sverige där reglerna hjälper människor framåt och där skatter inte håller dem tillbaka. Vi kan välja ett Sverige där möjligheter avgörs av ambition och ansvar och inte av var politiken slutar och föräldrarnas rikedom tar vid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Problemet är bara att ledamoten alldeles nyss stod här i talarstolen och sa att regeringen själv säger att förslaget kommer att orsaka stora prisökningar. Det stämmer inte. Det stämmer inte heller att banker och ekonomer menar det.

SBAB och Finansinspektionen har gjort uppskattningar på effekten av prisökningar. De menar att de kan hamna på i storleksordningen cirka 2−5 procent på längre sikt. Det är inte en stor prisökning. Det är en lägre prisökning, en mindre prisrörelse, än det som drivs av räntor, byggande och konjunktur.

Det tar mig in på kritiken mot byggandet just nu. Byggandet i Sverige har avstannat. Det stämmer. Vi har haft skyhög inflation som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig. Det har varit höga elpriser till följd av att man lade ned fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Vi har dessutom haft en inflation och en lågkonjunktur samtidigt. Människor har inte haft råd att köpa en bostad. Nu får de det, och då kommer byggandet att ta fart.

Fru talman! Att få möjlighet att låna till sitt första hem och därmed komma in på bostadsmarknaden är helt avgörande. Den möjligheten ökar nu. Jag kommer att återkomma till det senare. För väldigt många som bor i en storstad blir det nu en skillnad som påverkar huruvida man kommer att ha den här möjligheten över huvud taget eller inte.

När vi ökar möjligheten att låna till den första bostaden blir det dock särskilt angeläget att slå fast att det är lika viktigt med den följande amorteringen. Att då ha ett system där man gång på gång kan låna till underhåll och renoveringar, vilket motverkar de amorteringskrav vi har, är inte rimligt. Den dag man går i pension är det viktigt för ens egen ekonomiska trygghet att amorteringsgraden och lånebördan gått ned; när man får lägre inkomst igen är det helt avgörande.

Fru talman! Jag tycker att det är ett lite märkligt resonemang från Patrik Lundqvist. Regeringen menar inte att de här förändringarna påverkar prisutvecklingen i någon större omfattning. Tvärtom menar regeringen att de påverkar i lägre omfattning än vad konjunkturen, byggandet och mycket annat gör.

De åtgärder som Socialdemokraterna nämner här i debatten har de inte finansierat i sin budget. Antingen har de ett stort underskott i budgeten eller så lovar de saker de inte kan hålla.

Herr talman! De senaste veckorna har vi påmints om hur fruktansvärda människor kan vara och hur otillräckligt vårt skydd mot dem är. Uppdrag granskning har bland annat kunnat följa polisens arbete mot stora pedofilnätverk. Jag tycker att det här är svårt att ta in, för det handlar om till synes vanliga människor, till och med föräldrar, som planerar övergrepp mot väldigt små barn.

Tack och lov har regeringen redan påbörjat ett viktigt arbete här. Jag ser fram emot att om en månad rösta igenom den nya lagen om säkerhetsförvaring. Men när vi ser hur nätverken organiserar sig och jobbar i digitala miljöer växer ändå frågan: Finns det mer vi kan göra? Jag undrar om statsministern ser vad vi kan göra mer för att stoppa pedofilerna.

Herr talman! Sverige har byggt upp ett starkt skyddsnät. Men ibland blir det så att nätet som borde fånga upp människor och hjälpa dem vidare i stället håller dem tillbaka. Särskilt dåligt fungerar det för den som invandrat och kommit hit utan att äga någonting, utan tillgångar, och som inte har haft jobb här tidigare och därför inte arbetat ihop någon akassa.

När familjer med försörjningsstöd får mer i samlade bidrag än vad ett heltidsjobb ger i lön blir det svårt att ta steget mot egen försörjning. Jag tror att det är få som väljer att leva på bidrag för att det känns rätt. Men systemet kan i dag göra det till det rationella ekonomiska valet. Det är inte värdigt, och det är inte bra för Sverige eller den enskilda. Fler barn behöver se sina föräldrar gå till jobbet.

Min fråga till finansministern är: Hur går det för regeringen med det utlovade bidragstaket?