Mikael Damberg

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Min beskrivning av att jag tror att finansministern hade önskat högre tillväxt var ett sätt att inte politisera den frågan. Jag tror verkligen att finansministern hade velat ha det. Men resultatet kan inte imponera, eftersom Sverige har haft sämre tillväxt än de andra europeiska länderna. Vi har haft sämre utveckling när det gäller arbetslöshet än euroländerna. Hade vi haft samma utveckling som euroländerna när det gäller arbetslöshet hade 100 000 fler gått till jobbet i dag.

Det måste vi kunna utvärdera i en valrörelse. Det betyder nämligen att en del av den politik som har bedrivits inte har lett till resultat. Och det kostar på för Sverige, men det kostar också på för svenska hushåll. Det är ju en del av valdebatten.

Jag tror att vi behöver komma till rätta med den ekonomiska situationen när det gäller underskott. Det borde bekymra alla i den här kammaren att Sverige har hamnat i ett läge med väldigt stora underskott. Den senaste prognosen är att vi närmar oss minus 3 procent, som enligt EU:s regler är gränsen för hur stora underskott vi får ha. Nästa år närmar vi oss det övre intervallet för skuldankare, 39 procent. Det är allvar. Det sätter ju en gräns för alla partiers arbete de kommande åren.

Vi har idéer om hur man bekämpar arbetslösheten, så att man får in skatteintäkter. Vi har talat om att stoppa skatteslöseriet i välfärden, så att pengarna jobbar i klassrummet snarare än delas ut i vinster. Man kan jobba på en rad olika sätt för att öka reformutrymmet och få mer pengar för att göra viktiga investeringar.

Jag tror att det vore bra för hela den politiska debatten om Finansdepartementet nu, efter de här nedjusteringarna, kom ut med en prognos för de offentliga finanserna, så att vi vet hur stora underskotten blir i år och de nästkommande åren. Hur nära är vi egentligen de regler som vi har satt upp för den offentliga skulden? Det påverkar nämligen alla politiska partier.

Jag tror att det kanske också skulle påverka det faktum att partierna presenterar helt ofinansierade löften om än det ena, än det andra och än det tredje på enorma summor, vilket än så länge har präglat debatten. Det är lite verklighetsfrånvänt, kan jag tycka.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i finansministerns beskrivning av läget de senaste åren. Det har varit otroligt oförutsägbart. Ibland reducerar vi lite grann det där till att det bara skulle handla om Donald Trump, men det gör det inte. Även den geopolitiska situationen i världen påverkar oss. Men Donald Trump och hans högernationalism har gjort världen både farligare och fattigare. Det påverkar ett exportberoende land som Sverige.

Nu närmar vi oss slutet på mandatperioden. Då är det rimligt att summera lite grann. Sverige är ett land som i stor utsträckning påverkas av händelser i omvärlden. Så har det varit även den här perioden.

Men Sverige har också underpresterat. Vi har inte fått igång tillväxten på det sätt som jag tror att finansministern ville. Vi har fastnat i den här långa lågkonjunkturen och inte kommit iväg. Vi har haft sämre tillväxt än många andra europeiska länder. Vi har haft sämre tillväxt än vi haft historiskt sett, även när vi tidigare har hanterat svåra frågor. Vi har nu en arbetslöshet på 500 000. Det är en ökning med nästan 100 000. Det här facit blir såklart jobbigt för en regering att hantera.

Det var ändå bra att finansministern lyfte upp att hon tycker att en av de viktigaste frågorna för framtiden är att värna de offentliga finanserna. Jag vill ställa en fråga om det.

I år beräknas vårt underskott bli 200 miljarder. Förra året var det 100 miljarder. Riksgälden räknar med 200 miljarder nästa år. En del av det handlar om försvarsutbyggnaden, som vi är överens om, men det gäller inte hela summan.

Jag ser att många partier nu presenterar enorma vallöften. Det är vallöfte på vallöfte. Vore det inte bra om regeringen presenterade en uppdaterad prognos för de offentliga finanserna? Förra gången ni presenterade en prognos var innan vi justerade ned tillväxten och justerade upp arbetslösheten. Om ni skulle göra det skulle det politiska systemet ändå kunna utgå från den verklighet som vi har i Sverige i år och de kommande åren.

Fru talman! Den här sammantagna effekten för akassan är intressant. Till att börja med är det Oscar Sjöstedt säger inte sant. Vi höjde också taket i akassan under pandemin. Det blir alltså en historierevisionism även i detta. Socialdemokraterna har många gånger höjt akassan i stor konflikt med högern, så det behöver vi inte bråka om.

Problemet är att för barnskötaren blir den sammantagna effekten att man tappar 2 750 kronor efter fyra månader. Barnskötaren ser ingen sammantagen effekt i form av en bättre akassa. Det kanske är det som är regeringspartiernas stora problem: Deras beskrivning av verkligheten hänger inte ihop med verkligheten. Det blir ett för stort glapp. Man kan inte säga att man har förbättrat akassan samtidigt som en barnskötare tappar 2 750 kronor i månaden, vilket är jättemycket pengar för en barnskötare.

Jag tror att många av SD:s väljare trodde att SD de facto skulle vilja göra något åt karensavdraget. Det är ju någon som pröjsar karensavdraget i dag. Det är polisen, läraren, barnsköterskan och undersköterskan som i dag tar av sin lön för att de inte kan utföra jobbet hemma utan måste göra det på jobbet. Vi förväntar oss att de är hemma när de är sjuka.

Det är väldigt intressant att SD i svaret bara försöker trolla bort de här frågorna i stället för att stå för sin traditionella uppfattning att karensavdraget drabbar hårt arbetande människor. Nu är det måndagssjukan som är det stora argumentet för Sverigedemokraterna. Det är ett skifte i Sverigedemokraternas syn på karensavdraget som jag tycker att väljarna måste ta ställning till.

Jag ser fram emot att ha en rejäl valdebatt om karensavdraget inför valet.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade till Oscar Sjöstedts anförande och funderade på en sak.

Något som ledamoten återkommer till är historierevisionismen om akassan. Det är otroligt svårt för Sverigedemokraterna att erkänna att man faktiskt har försämrat akassan under den här mandatperioden. Man har visserligen justerat upp taket, men man har de facto avtrappat akassan väldigt kraftfullt.

Jag vet inte om det bara beror på att Sverigedemokraterna inte riktigt orkar stå för detta eftersom de var så väldigt tydliga i den förra valrörelsen med att lova att inte sänka akassan. Jimmie Åkesson gick så långt som att säga att han skulle avsätta moderatregeringen om den sänkte akassan. Sedan blev det ändå en försämring.

Min första fråga handlar därför om detta. Oscar Sjöstedt vet väl vilka effekter den sänkta akassan har fått för typ en barnskötare eller en elevassistent? Hur mycket mindre pengar i plånboken får en barnskötare efter fyra månaders arbetslöshet med den politik som Sverigedemokraterna har drivit igenom? Det är den första frågan.

Den andra frågan handlar om löften. Det är intressant. Jimmie Åkesson har nu sagt att Sverigedemokraterna inte står bakom Elisabeth Svantesson som finansministerkandidat. Han menar väl i stället att Oscar Sjöstedt måste vara en potentiell finansministerkandidat i det här läget eftersom Sverigedemokraterna har sagt att de vill ha mycket mer inflytande i en kommande regering och ett Tidösamarbete. Finansminister är definitivt en post som Sverigedemokraterna aspirerar på.

Frågan är: Vad är det då man kan lova den här gången? Kommer en finansminister som heter Oscar Sjöstedt att driva igenom ett förslag om att avskaffa karensavdraget i Sverige? Kommer vinstuttaget i skolan att stoppas nästa mandatperiod om Oscar Sjöstedt är finansminister? Kommer barnbidraget att höjas nästa mandatperiod om Oscar Sjöstedt är finansminister? Eller blir det som den här mandatperioden – ytterligare skattesänkningar, som fortsätter även i år, för dem som tjänar över 67 000 kronor i månaden?

Fru talman! Årets vackraste tid är här. Sommaren står för dörren, och syrenerna blommar. Runt om i landet ser stolta föräldrar sina barn sjunga på skolavslutningen och ordnar sommarfikor och avtackningar för pedagoger och lärare. Studenter har börjat fira, inte minst i den här staden.

Sveriges unga möter ett land som har blivit svårare att växa upp i. Det har blivit svårare att ta steget ut i vuxenlivet och få det första jobbet eller ha råd med den första bostaden. Vi vet också att många unga mår dåligt. Trots att unga anstränger sig möter samhället inte upp på samma sätt som tidigare.

Förut kunde varje generation hoppas på att få det lika bra eller bättre än sina föräldrar, men så känns det inte längre. Dagens unga har vuxit upp med väldigt många kriser på varandra. Det var pandemi, det är krig, det är klimatkris, det är brutal gängkriminalitet och det är massarbetslöshet och stigande levnadsomkostnader.

De senaste åren har ungdomsarbetslösheten skenat, bostadsbyggandet störtdykt och den psykiska ohälsan bland unga brett ut sig. För många känns drömmen om jobb, bostad och familj nästan ouppnåelig. Livet med villa, Volvo och vovve känns som en lyx. Jag är oroad över vad som händer med ett samhälle när unga människor inte ser att samhället bryr sig. När de hamnar fel redan i unga år kan det bli väldigt kostsamt för oss alla. Vi socialdemokrater vill vända den här utvecklingen.

Fru talman! Sverige ska inte vara ett land som lämnar över dagens problem till nästa generation. Vi måste ta gemensamt ansvar, och det är dags att ta Sveriges unga på allvar. Sverige ska vara ett land där unga får bättre möjlighet att bygga ett självständigt liv, där ansträngningar lönar sig och där det är möjligt att få ett första jobb och en första bostad och känna framtidstro. Då krävs det en politik som ser till att ingen ung person börjar sitt yrkesliv i arbetslöshet och att det finns bostäder som unga faktiskt har råd att bo i.

Vi vill införa ett jobbkontrakt för unga där varje ung som behöver det inom tre månader får stöd när det gäller ett jobb, en utbildning eller en praktikplats. Vi har förslag om ett traineeprogram för nyexade studenter. Vi vill se sommarjobb och ett nytt flyttstöd för att göra det lättare att flytta till jobben. Vi vill bygga 10 000 nya studentbostäder och se till att det byggs fler bostäder som vanligt folk har råd att bo i. Det är några åtgärder för att ge unga framtidstro igen.

Fru talman! SD-regeringens mandatperiod har varit lite av fyra förlorade år för Sverige och för svenska folket. Tillväxten har försämrats, och Sverige har underpresterat både jämfört med andra länder och med hur det varit under tidigare regeringar. Det innebär ett enormt bnp-tapp och ett stort bortfall av skatteintäkter. Arbetslösheten har ökat – en halv miljon människor är nu arbetslösa. Det är nästan 100 000 fler än när mandatperioden började.

Arbetslösheten når också nya grupper som traditionellt har haft ett starkt fäste på arbetsmarknaden, till exempel personer med eftergymnasial utbildning. Mest ökar faktiskt arbetslösheten bland högutbildade män som är födda i Sverige.

Arbetslösheten är ett stort misslyckande för regeringen. Det är kostsamt för Sverige som går miste om skatteintäkter, men det är också kostsamt för alla dem som drabbas av arbetslöshet när de blivit av med jobbet.

Dessutom har vi haft en situation där priserna har varit höga. Matkassen, hyran och elräkningen tynger plånboken. Många hårt arbetande människor har haft det tufft den här mandatperioden. I stället för att stå på vanligt folks sida har regeringen försämrat akassan, gjort medicinen dyrare och vägrat att höja barnbidraget under kostnadskrisen.

Det har varit en lågkonjunkturens mandatperiod som vi nu summerar. Jag menar att de dåliga tiderna har förlängts av att regeringen har misslyckats med att ta Sverige ur lågkonjunkturen. Gång på gång har regeringen presenterat glädjekalkyler, och nästan lika ofta har deras prognoser reviderats ned när verkligheten har kommit ikapp. Vi har haft en regering som planerat för lite bättre tider, men dess politik och resultat har resulterat i något annat.

Under lång tid har vi hört att svensk ekonomi ska vara Trumpsäkrad, trots att de flesta svenskar känner att vi är påverkade av omvärldshändelser. De påverkar oss in på livet. Samtidigt har finansministern nu på slutet sagt att Sveriges dåliga ekonomiska utveckling beror just på Trump. Jag tror att det är sant, men det är också lite snurrigt.

För de allra flesta är det uppenbart att svensk ekonomi inte är Trumpsäkrad. Det är uppenbart att regeringen har misslyckats med den ekonomiska politiken under mandatperioden. I stället för att stärka vanligt folks ekonomi så att konsumtionen kan komma igång har de allra rikaste fått skattebonusar. I stället för att satsa på strukturella åtgärder för att få upp tillväxten och få ned arbetslösheten har det kommit tillfälliga stöd.

I den vårbudget som vi debatterar i dag finns egentligen inga strukturella åtgärder som långsiktigt kan vända Sveriges negativa utveckling. Dessutom har Sverigedemokraterna och Moderaterna tömt statskassan. Finansministern har meddelat att det i princip inte finns några pengar kvar för nya reformer nästa mandatperiod. Pengarna är slut. Trots detta fortsätter lånefesten.

Resultatet blir de största underskotten på en generation. Kostnaden för detta bärs av hårt arbetande familjer när underskotten leder till högre räntekostnader och mindre pengar till lärare i skolan eller sjuksköterskor i vården. Och när de leder till att de allmänna räntenivåerna höjs kommer det att bli dyrare för bolån för alla som äger sin bostad.

Det här håller inte. Sverige behöver en ny riktning.

Fru talman! Vi socialdemokrater erbjuder en helt annan politik. Vi erbjuder en helt annan ambitionsnivå, där vi slutar vaska Sveriges potential, stoppar slöseriet med skattepengar och sätter svenska folket först. En socialdemokratisk regering kommer att ta Sverige på allvar.

Vi har tre prioriteringar för Sverige.

För det första ska vi sätta fart på svensk ekonomi så att fler jobbar och hårt arbetande människor får mer pengar i plånboken. Jag tror på Sverige. Sveriges välstånd kan växa. Arbetslösheten kan pressas ned.

Det krävs en långsiktig, framtidsinriktad näringspolitik med strukturella tillväxtreformer som leder till ökad produktivitet, fler jobb, ökad tillväxt och i förlängningen högre löner. I stället för ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar absolut mest vill vi se ett höjt barn- och studiebidrag, billigare mediciner, avgiftsfri tandvård för unga och hårdare press för ökad konkurrens för både banker och matkedjor.

Vi vill dessutom slopa karensen så att alla människor som måste göra jobbet på jobbet inte förlorar tusentals kronor om de måste vara hemma när de är sjuka.

Vi behöver investera i samhället och i människor, i vår gemensamma infrastruktur, i kompetens och i bostäder. Det krävs samling kring gemensamma prioriteringar. Det krävs nya verktyg. Vi vågar peka ut de teknologier som är särskilt viktiga för Sveriges konkurrenskraft.

Vi vill se en svensk tillväxtpakt, där staten och näringslivet krokar arm i de här viktiga frågorna. Vi vill se en bred energiöverenskommelse för mer billig, fossilfri el.

Sverige måste ledas av en regering som arbetar för svensk industri, inte mot den, som ger svenska företag förutsättningar att konkurrera, som förstår att fler svenska elbilar och lastbilar på Europas vägar innebär jobb och välstånd i Sverige och som förstår att industripolitik handlar om Sveriges förmåga att konkurrera, exportera och skapa jobb.

För det andra, fru talman, ska vi vända utvecklingen i vården och skolan så att väntetiderna minskar och lärarna får mer tid med barnen. Vi vill införa en bottenplatta för välfärdens finansiering, så att de generella statsbidragen räknas upp med inflationen. Det skulle ge bättre förutsättningar att planera långsiktigt.

Vi har i budget efter budget visat att vi har en helt annan ambition för svensk välfärd än den nuvarande regeringen. I vårbudgeten föreslår vi dessutom riktade satsningar på kvinnors hälsa och för en bättre äldreomsorg.

Vi vill se en småskolereform, så att de minsta barnen får en bra start i skolan med fler vuxna. Och vinstläckaget från skolan måste stoppas så att pengarna faktiskt används och går till eleverna och lärarna i klassrummet. Det är fullt möjligt att anställa tusentals fler lärare i lågstadiet bara med den överkompensation som fristående skolor får i dag.

För det tredje ska vi återupprätta tryggheten. Gängkriminaliteten fortsätter skörda liv och sprida rädsla i vårt land. Allt oftare är det minderåriga som genomför dåd. Det är uppenbart att ingen regering, varken nuvarande eller tidigare, har lyckats stoppa våldet.

För att få till en förändring krävs ett helt nytt angreppssätt tror vi. Det krävs en stat och ett samhälle som klarar av att agera och som klarar av att stänga de HVB-hem som drivs av gängkriminella. Det krävs en regering som inför maffialagar och som agerar mot den organiserade brottslighetens företag och ser till att det blir omöjligt för dem att verka och tjäna pengar.

Det krävs en regering som ser till att nyrekryteringen bryts och att samhället är starkt, så att det finns en positiv väg framåt för Sveriges unga. Men det behövs också insatser för att punktmarkera och hindra unga människor från att dras in i gängkriminalitet.

Fru talman! Sverige behöver en politik som tar Sverige på allvar, som får igång tillväxten, pressar tillbaka arbetslösheten och stärker vanligt folks ekonomi.

Eftersom det här är den sista ordinarie budgetdebatten för den här mandatperioden vill jag passa på att rikta ett tack. Jag vill tacka alla kollegor i finansutskottet för ett gott arbete och ett gott kamratskap, även när vi har tyckt olika. Jag önskar alla ledamöter som lämnar riksdagen efter den här mandatperioden lycka till med allt vad de vill företa sig.

Jag vill också tacka vårt fantastiska kansli i finansutskottet som lägger ned ett enormt professionellt arbete för att vårt arbete ska fungera smidigt och leda till resultat.

Jag vill slutligen tacka Riksdagsförvaltningen och naturligtvis talmännen för deras arbete under mandatperioden.

Jag hoppas att allihop, när det lider, får en väldigt skön sommar. Sedan får vi se vilka av oss som möts igen efter valet i en ny riksdag.

Med detta yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer: reservation 1 i FiU20 och reservation 1 i FiU21.

(Applåder)

Herr talman! Jag tolkar det som att Sverigedemokraterna i en förhandling om finansministerposten efter valet kommer att ställa ganska rimliga krav eftersom man är det största partiet i konstellationen. Ni ska inte vara så blygsamma, för jag förstår att ni har de ambitionerna.

Jag konstaterar att det inte gavs några tydliga svar till väljarna om framtiden i dessa viktiga frågor. Om man aspirerar på sådana här tunga positioner ska man också titta på verkligheten. Det räcker med att se hur människor har det i vårt land. Arbetslösheten har ökat, och många pensionärer är jättehårt pressade när de ska hämta ut sin medicin. Karensavdraget är inte avskaffat trots att det var en fråga som Sverigedemokraterna talade om i förra valet. Ni lovade att sänka regeringen om man försämrade akassan, men det har ni inte gjort.

De som har små marginaler har blivit lite blåsta av Sverigedemokraterna under den här mandatperioden, och de förtjänar därför ett svar. Tänker ni göra annorlunda nästa gång, eller är det fortsatta skattesänkningar för dem med höga inkomster som fortfarande står på menyn för Oscar Sjöstedt?

Herr talman! Jag läste en intressant intervju med Oscar Sjöstedt innan jag gick in i kammaren, där han passade på frågan om Elisabeth Svantesson är Tidös finansministerkandidat. Jag tolkar det som att Sjöstedt själv eller Sverigedemokraterna kanske aspirerar på posten.

Annars kan man konstatera att Sverigedemokraterna den här mandatperioden, när ni ändå har fått bestämma innehållet i budgetarna, har valt att driva igenom riktade skattesänkningar för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden. Ni har gjort det dyrare att hämta ut medicin, ni har försämrat akassan och ni har dragit ned på servicen runt om i landet.

Jag har en fråga till Oscar Sjöstedt nu när han är sitt partis finansministerkandidat: Om ni får chansen och om du blir finansminister – kommer ni då att göra medicinen billigare och ta bort det orättvisa karensavdraget, eller kommer ni att fortsätta att sänka skatten för dem som har allra mest pengar?

Herr talman! Det är kanske inte konstigt att den sista budgetdebatten den här mandatperioden handlar om hela mandatperioden. Det har varit en mandatperiod som har präglats av lågkonjunktur, alltför låg tillväxt, en högre arbetslöshet och en kostnadskris.

Jag har påtalat att regeringen gång på gång har presenterat glädjekalkyler som den sedan har fått backa från. I dag överlevde inte ens tillväxtprognosen dagen när budgeten lades fram. Nu säger finansministern att det inte är troligt att vi når det som står om tillväxten i budgetpropositionen.

Hur bör vi då hantera den här tiden? En sak som finansministern själv nämnde var uttalandet om Trumpsäkrad ekonomi. Jag har markerat mot det flera gånger. I nästan ett års tid har finansministern sagt det. Det är inte sant.

Det är klart att vi har en låg statsskuld, men vi har inte för det Trumpsäkrat svensk ekonomi. Det räcker att man ser hur det är när man tankar bilen, betalar elräkningen eller ser hur svensk ekonomi påverkas på börsen. Vi påverkas hela tiden av vad som händer i omvärlden.

Vi socialdemokrater har föreslagit att vi ska ha en skyddspakt för Sverige. Vi måste gå igenom det nya omvärldsläget och se vad vi kan göra för att stimulera tillväxten, skydda företag och skydda jobb men också se till att vi kommer ut starkare i en väldigt osäker värld.

Nu blir det märkligt. Först säger finansministern att vi är Trumpsäkrade. Sedan säger man vid presskonferensen i dag om vårbudgeten att anledningen till att det går sämre för svensk ekonomi är Trumps olika besked. Jag tror att svenska folket blir ganska förvirrat. De fattar att svensk ekonomi inte är Trumpsäkrad. De skulle behöva en regering som säkrar svensk ekonomi i ett osäkert läge.

Då blir också budgeten på marginalen lite märklig. Det finns inga strukturella reformer för ökad tillväxt. Det finns inga strukturella reformer för fler jobb. Det är snarare besparingar av exportfrämjandet som möter småföretag som ska försöka att exportera i den föränderliga världen, och dessutom neddragningar för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det är att backa in i en värld som är alltmer osäker och där Sverige har alla förutsättningar att stå starkt med rätt politik.

(Applåder)

Herr talman! Vi hade alltså rätt. Det kanske inte är så att allting går åt rätt håll och att det blir 2,8 procents tillväxt i år. Det kanske inte är så bra som finansministern ville göra gällande alldeles nyss.

Att man upprepar en felaktig sak flera gånger gör den inte sannare. När Magdalena Andersson slutade som statsminister efter att ha hanterat en pandemi lämnade hon efter sig överskott i de offentliga finanserna. Elisabeth Svantesson kommer att lämna ifrån sig enorma underskott – budgetunderskott som kommer att prägla inte bara detta år utan även nästa mandatperiod. Det är sanningen.

Det handlar inte bara om prognoser utan också om scenarier. Finns det en säkerhetsmarginal i budgeten för att vi inte ska nå 3 procents budgetunderskott i år, finansministern?

Herr talman! Det är intressant hur man beskriver tillståndet i Sverige. Ibland har en regering förmåga att beskriva att allting går åt rätt håll, att det ljusnar och blir bättre. Och oppositionen vill gärna påtala en del problem i samhället. Det är ganska normalt.

Men hur man än vrider och vänder på det måste man väl ändå säga att den här mandatperioden, de här fyra åren, har präglats av lågkonjunktur. Vi har haft en svag tillväxt och en ökande arbetslöshet, och svenska hushåll har pressats väldigt hårt av det. Där borde vi väl vara ganska överens.

Min fråga handlar mer om prognoser. Det har varit mycket glädjekalkyler de här åren. Det kan vara en av förklaringarna till att regeringen hamnat fel i sin konjunkturpolitik. Nu presenterar finansministern en prognos för en tillväxt för i år på 2,8 procent. Är det verkligen troligt att vi får 2,8 procents tillväxt i år? Eller blir också det här en glädjekalkyl som finansministern kommer att behöva revidera?

Herr talman! I dag har regeringen lagt sin sista vårbudget på riksdagens bord, och jag kan summera den ekonomiskt sämsta mandatperioden sedan 90-talskrisen. Det har varit fyra förlorade år för Sverige och för svenska folket. Vi vet att priserna är höga. Hårt arbetande människor har det tufft. Det är dyrt att vara svensk.

Sverige har i dag EU:s tredje högsta arbetslöshet. En halv miljon människor saknar arbete; det är nästan 100 000 fler än när regeringen tillträdde. Medan arbetslösheten har minskat i resten av EU har den ökat i Sverige. Om vi hade haft samma utveckling som euroområdet hade nästan 100 000 fler svenskar haft ett jobb att gå till.

Utöver detta är det 100 000 fler människor i vårt land som är undersysselsatta. Det här är människor som vill arbeta mer men som inte får den möjligheten. Arbetslösheten är ett fundamentalt misslyckande. Ytterst drabbas alla som inte längre kan försörja sig själva och sina familjer, men det är också väldigt dyrt för Sverige.

Herr talman! Vad har då regeringen gjort för att skapa fler jobb och för att fler ska jobba? Reformerna lyser med sin frånvaro, också i den här vårbudgeten. Det framstår som att arbetsmarknadsministrarna byts ut oftare än nya reformer presenteras från Arbetsmarknadsdepartementet. I denna sista budget drar regeringen till och med ned på arbetsmarknadspolitiken när 500 000 människor går arbetslösa.

Det är inte bara med arbetslösheten som SD-regeringen har misslyckats. Tillväxten har under denna regering varit lägre än under tidigare regeringar. Det har alltså till och med gått sämre de senaste fyra åren än när Sverige och övriga västvärlden genomgick en pandemi.

Dessutom har svensk ekonomi underpresterat i förhållande till sin egen potential. Hela mandatperioden har svensk ekonomi legat under trenden. Det innebär ett enormt bnp-tapp och ett stort bortfall av skatteintäkter. Hur man än vrider och vänder på det blir slutsatsen densamma: Svensk ekonomi har underpresterat med Kristersson, Svantesson och Åkesson. Sverige har blivit fattigare.

Herr talman! En konkursvåg har också sköljt över Sverige. 30 000 privata företag har gått i konkurs sedan regeringen tillträdde, och över 75 000 människor har förlorat jobbet på grund av dessa konkurser. Vi måste gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta liknande nivåer. Ändå fortsätter regeringen att säga att Sverige är på rätt väg, men jag tror att många arbetstagare och företagare runt om i landet har svårt att känna igen sig i denna ganska glättiga verklighetsbeskrivning.

Gustav Möller brukar tillskrivas citatet ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från svenska folket”. När vi nu närmar oss slutet av mandatperioden tror jag att många svenskar ställer sig frågan: Vad fick jag egentligen? Regeringen har lånat hundratals miljarder kronor, men vad blev resultatet? Hög arbetslöshet, låg tillväxt och höga priser. Det kostar mer att handla mat, och det kostar mer att hämta ut sina mediciner. Det är svårare att få vardagen att gå ihop, helt enkelt.

SD-regeringen har bränt svenska folkets pengar, inte i första hand på att korta vårdköerna, förbättra skolan eller ge vanligt folk mer i plånboken utan på att sänka skatten för de människor som tjänar absolut mest. Åkesson och Kristersson har på så vis fått 6 000 kronor mer i månaden. Medan vanliga människor kämpar låter regeringen skattepengar läcka ut till den svarta och kriminella ekonomin och till vinster som går före skolbarns utbildning.

Jag menar att SD-regeringen har prioriterat fel. Man har inte prioriterat vanligt folk. Jag är helt övertygad om att det går att bedriva en mer ambitiös politik och samtidigt hålla bättre ordning på statens finanser. Därför har vi presenterat en budget för i år där nio av tio svenskar får mer pengar i plånboken.

Herr talman! För bara någon månad sedan stod Elisabeth Svantesson på en pressträff och sa att pengarna var slut. Hon erkände inte bara att Sverigedemokraterna och Moderaterna tömt statskassan för i år utan också att det nästan inte fanns några pengar kvar till nya reformer nästa mandatperiod.

Finanspolitiska rådet har presenterat sin allvarligaste kritik hittills mot någon regering, oavsett politisk färg. Denna kritik borde ha fått en ansvarsfull finansminister att åtminstone reflektera lite. Men den allvarliga kritiken verkade inte bekomma finansministern eftersom hon inte brydde sig om att kommentera den.

Nu lägger Svantesson fram ytterligare en budget där hon lånar miljarder. För mig är det tydligt att Sverige tyvärr har en svag statsminister och en ansvarslös finansminister, för när Sverigedemokraterna kommer med krav orkar de andra inte hålla emot. Resultatet blir de största underskotten på en generation. Kostnaderna bärs av hårt arbetande familjer. När underskotten leder till högre räntekostnader blir det mindre pengar till lärare i skolan och färre sjuksköterskor i vården, och när de allmänna räntenivåerna höjs blir bolånen dyrare för alla som äger sin bostad.

För att hålla ihop sitt regeringssamarbete släpper man på spärrarna, och jag menar att det är farligt för Sverige. Jag känner inte igen Moderaterna. Det brukade vara ett statsbärande parti. Nu kan jag inte dra någon annan slutsats än att man viker sig för Sverigedemokraterna i sin iver att behålla makten.

Herr talman! I dag lägger regeringen fram sin sista vårbudget, och jag ser inget i den som kommer att vända Sveriges negativa utveckling – tvärtom. Tillväxten skrivs ned ännu en gång, och underskotten ökar från redan rekordhöga nivåer. Detta sammanfattar mandatperioden ganska väl. Gång på gång har finansministern presenterat glädjekalkyler, och gång på gång har verkligheten hunnit i kapp och prognoserna fått skrivas ned. Vi har en regering som planerar för det bästa men vars politik resulterar i något annat. I denna budget är det inget nytt. Återigen saknas det reformer för att få igång tillväxten, och det finns inga strukturella förslag för att få fler människor att gå till jobbet.

Sverige hade kunnat vara i ett bättre läge. Men låt mig vara tydlig: Jag tror på Sverige. Vi är ett land med stor potential. Vi har kompetenta människor, världsledande företag och en industri i framkant. Vi har gång på gång visat att vi kan ställa om, växa och möta svåra tider tillsammans. Det finns en enorm potential i vårt land, i våra företag och inte minst i våra unga, som vill utbilda sig, arbeta och bidra. Men då krävs det en politik som tar vara på denna potential, som ger långsiktiga spelregler för industrin och företagen, som investerar i utbildning, välfärd och framtidsteknik och som ser till att fler jobb växer fram och att fler människor arbetar. Sverige förtjänar bättre.

Herr talman! Sverige behöver en politik som får igång tillväxten, som pressar tillbaka arbetslösheten, som stärker vanligt folks ekonomi, som stärker gemenskapen och ökar säkerheten i en orolig tid och som stoppar slöseri med våra svenska skattepengar.

(Applåder)

Fru talman! Det blir ju inte mer rätt för att du trasslar in dig i 2021 och 2022, Edward Riedl.

Vi styrde alltså Sverige fram till 2022, och vi lämnade efter oss en statsskuld som hade gått från 44 procent ned till 34 procent. Det sista året – när du hävdar att ni hade påverkat vår budget på marginalen – gjorde ni vår budget svagare, så vi lånade mer med de förändringar i 2022 års budget som ni fick igenom 2021. Det kan inte vara ett starkt argument.

Vi socialdemokrater tar ansvar för de offentliga finanserna. Varför? Jo, därför att vi vet att det betyder mycket för sjukvården, för skolan och för äldreomsorgen och för den personal som jobbar där. Men vi vet också att vi kan behöva de här starka statsfinanserna i lägen med lågkonjunktur, arbetslöshet, krig eller pandemier. Då använder vi de resurserna, men vi slarvar inte med statsfinanserna.

Jag tycker att Moderaterna borde visa lite mer ödmjukhet när både Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet säger att det regeringen gör inte håller ihop. Var ärliga och säg att ni har lagt en valbudget! Det är en budget där ni spenderar lite pengar och lånar till än det ena och än det andra därför att ni tror att ni kan köpa väljare det här året.

Väljarna verkar inte tänka så kortsiktigt. De förstår att vi står inför ganska jobbiga beslut framöver. Då hade det varit bättre att faktiskt ha ordning och reda i statsfinanserna i år för att klara de stora utgifter vi står inför i framtiden. Den här kortsiktigheten tror jag skadar Moderaternas anseende inom den ekonomiska politiken.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Edward Riedl, för att du erkänner att vi lånar mindre än ni i vårt budgetalternativ för 2026 och att vi lånade mindre än ni 2025! Jag vill komplettera med att vi också har en bättre ekonomisk politik för tillväxt, för att få ned arbetslösheten och för att inte slösa med skattebetalarnas pengar.

Bara de senaste fyra åren har Sveriges friskolor överkompenserats med 10 miljarder kronor i form av vinstutdelningar. Det är klart att det går att göra annat för att våra skattepengar ska hamna där de ska.

Jag kan bara säga att man kan titta på resultat. När socialdemokrater styr Sverige har vi starka statsfinanser. Vi har tillväxt, och vi har lägre arbetslöshet. Nu har vi återigen en situation där Moderaterna styr Finansdepartementet, och man lämnar efter sig en situation med 100 000 fler arbetslösa och en tillväxt som är svagare än i övriga Europa. Dessutom har man valt att lägga fram en budget med stora underskott trots att vi vet att framtiden kräver stora utgifter. Det är inte en ansvarsfull ekonomisk politik.

Något har förändrats hos Moderaterna. Jag kommer ihåg när Moderaterna var ett parti man kunde lita på, ett parti som tog ansvar. Nu verkar man se allt det här som kritik som man viftar undan i stället för att ta det på allvar.

Det här är på riktigt. Svenska folket står inför stora utmaningar. Då kanske man inte ska gå vidare med att låna till skattesänkningar i år för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden. Det kanske inte ska vara mest prioriterat i statsbudgeten.

Avslutningsvis: Den här jämförelsen med 2021 blir ju helt förvirrad. Ni ändrade i vår budget för 2022, ja, och ni gjorde den budgeten finansiellt svagare. Det blir ju helt galet.

Det är den politiken ni har fortsatt med. Därför har det blivit underskott, och ni har inte följt ramverket ett enda år under den här mandatperioden. Ni har inte nått upp till målen ett enda år under den här mandatperioden, och i år säger både Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet att ni bryter mot ramverket.

(Applåder)

Fru talman! Vi är här i dag för att debattera finansutskottets betänkande FiU14 om det finanspolitiska ramverket.

Betänkandet är resultatet av förhandlingar över blockgränsen, ett ramverk som en majoritet av partierna i Sveriges riksdag står bakom. Det betänkande vi diskuterar innebär en uppdatering av ramverket, men ramverket i sig är som bekant inte nytt.

Låt mig börja med en liten historisk tillbakablick. Det ramverk vi har i dag föddes ur 90-talskrisen. När Socialdemokraterna på 90-talet tog över var Sveriges finanser väldigt svaga. Den ekonomiska politik som hade bedrivits hade lett till både stora underskott och en alarmerande statsskuld. För att städa upp i finanserna och säkra en långsiktigt hållbar välfärd införde Socialdemokraterna och Centerpartiet på vårt initiativ det finanspolitiska ramverket och ett överskottsmål. Flera av de andra borgerliga partierna var ursprungligen emot målet, men över tid anslöt sig flera partier till ambitionen.

Omläggningen gav resultat, och statsfinanserna stärktes. I dag har Sverige en av de starkaste statsfinanserna i världen. Det ger oss styrka att hantera tuffa tider och de kriser som kan komma att uppstå. Det är inte minst viktigt nu i dessa oroliga tider, eller som riksbankschef Erik Thedéen har uttryckt det: Sveriges välskötta statsfinanser är en del av vår försvarsförmåga. Jag delar den bilden. Det finanspolitiska ramverket har tjänat oss väl.

År 2024 genomfördes den regelbundna översynen av det finanspolitiska ramverket. Översynen innehåller flera viktiga delar. Den ställer upp principer kring finanspolitik och konjunkturstabilisering, och den innehåller regler för framtida översyner. Men årets översyn innehåller även en större förändring, och det är övergången från överskottsmål till balansmål. Det här är en fråga vi socialdemokrater har drivit mot bakgrund av att Sveriges finanser har blivit bättre, och i överenskommelsen valde till sist sex av åtta partier att ställa sig bakom den linje som vi har drivit under många år och gå från ett överskottsmål till ett balansmål. Detta välkomnar vi socialdemokrater, och vi tackar partierna för överenskommelsen.

Hela poängen med ramverket är att skapa rådrum och styrka att hantera de utmaningar Sverige står inför. När överskottsmålet infördes var en av de stora frågorna demografin. I takt med att svenskarna blir fler och äldre tycker vi socialdemokrater att välfärden behöver byggas ut och att man ska få vård i tid, stöd från hemtjänsten för en bra vardag och plats på ett äldreboende. Det är också uppenbart efter de senaste veckornas och dagarnas diskussioner att det behöver göras mer för att människor ska komma i arbete och för att tågen ska gå i tid, och då måste infrastrukturen fungera.

Ett balansmål frigör de kommande två mandatperioderna i runda slängar 200 miljarder som kan användas för investeringar och göra Sverige bättre. Det är bra.

Fru talman! Det finns fler fördelar med just starka statsfinanser, och det är att Sverige under en lång tid också har haft en hög offentlig investeringstakt. Den fortsätter också, inte minst kopplat till försvarsutbyggnad. En anledning till det är att det finanspolitiska ramverket har möjliggjort investeringar också i dåliga tider när många andra länder tvingats dra ned på sina investeringar. Ramverket har gett oss muskler att investera i tuffa tider och ta tag i kriserna när de kommer. Pandemin var ett lysande exempel på detta, då Sverige hade stor förmåga att agera för att skydda svenskarnas liv och hälsa samt svensk ekonomi. Den exceptionella och snabba försvarsutbyggnad som sker med hjälp av lånefinansiering är ett annat exempel.

Ramverket fungerar för att båda sidor av politiken i grunden står bakom det. Därför var det viktigt för oss socialdemokrater att Moderaterna stod på samma pressträff som oss i slutet av oktober och berättade om den överenskommelse vi diskuterar i dag. Det är en styrka för Sverige att flera riksdagspartier står bakom ramverket.

Det är dock viktigt att säga att ramverket bara fungerar om politikerna följer det. För att citera ur utskottsbetänkandet: ”Utskottet understryker det helt grundläggande att ett finanspolitiskt ramverk aldrig blir mer effektivt än hur det tillämpas.”

Dessvärre har det varit lite si och så med detta på senare tid, för under mandatperioden har Sverigedemokraterna och Moderaterna brutit mot ramverket. De har lånat, och nu har finansministern själv erkänt att pengarna är slut.

Regeringens hantering av ekonomin har inte gått obemärkt förbi. Tvärtom har kritiken den senaste tiden duggat tätt. Riksrevisionen var först ut och kritiserade regeringen för att inte nå upp till målen i det finanspolitiska ramverket. Riksrevisionen skriver att ”regeringen varken redovisar sin föreslagna finanspolitik på ett transparent sätt eller utformar finanspolitiken i enlighet med det nuvarande finanspolitiska ramverket”. Man fortsätter att skriva: ”Regeringens föreslagna finanspolitik innebär att överskottsmålet underskrids tydligt 2025 och 2026.”

Riksrevisionens kritik var bara början. I måndags kom Finanspolitiska rådet med den hårdaste kritik man någonsin gett en regering oavsett politisk färg: Regeringen har lagt en budget som beräknas leda till de största underskotten på 30 år, bortsett från pandemin, med risk för högre räntor som följd.

Sverigedemokraterna och Moderaterna har alltså skuldsatt Sverige, men vad har vi fått ut av det? Vad har blivit resultatet i den ekonomiska verkligheten? Som Martin Ådahl sa har vi släpat efter i tillväxt jämfört med resten av Europa. 500 000 människor är arbetslösa, 30 000 företag har gått i konkurs och många hushåll är fortfarande hårt pressade ekonomiskt. Detta borde mana till viss ödmjukhet inför om man har bedrivit den ekonomiska politiken på ett effektivt sätt för att hantera Sveriges utmaningar.

Min slutsats är politisk: Vi har inte råd med fyra år till med den här regeringens ekonomiska politik. Men det är kanske en annan debatt.

I denna debatt påstår Edward Riedl en massa saker om vår politik i stället för att ta ansvar för regeringens budget och den kritik den möter. Jag kan konstatera att vi flera år i rad har haft mer ambitiösa budgetar med bättre finansiering och därför starkare offentliga finanser än regeringen. Så är det även i årets socialdemokratiska budget. Vi har mer utgifter men också mer finansiering, så summan är att vi har starkare offentliga finanser än regeringen.

Diskussionen om tidigare regeringar blir nästan parodisk. Jag satt i Stefan Löfvens regeringar, och vi tog över i ett läge då Sverige hade 46 procent i skuld. Vi tog ned den till 34 procent. Det bästa argument Edward Riedl har är att de 2021 röstade igenom en ändring i statsbudgeten så att det var deras budget som gällde 2022. Men den budgeten var ju svagare än den budget vi hade lagt fram på riksdagens bord. Ni försvagade ju saldot genom er förändring. Är ert bästa argument att ni försvagade det budgetförslag vi hade lagt på riksdagens bord? Detta kanske förklarar att det är ännu svagare denna mandatperiod då ni inte möter kraven i det finanspolitiska ramverket. Ni har inte mött ramverkets krav ett enda år under denna mandatperiod.

Man kan också fundera på inriktningen på politiken. Jag tycker att det är provocerande att Moderaterna inte är mer ödmjuka inför den kritik man får och att man inte har någon fundering på om det är rätt att fortsätta sänka skatten med lånade pengar. När Sverige står inför stora utgifter framöver som tar bort allt reformutrymme väljer man i sin budget att gå med stora underskott och låna till utgifter man inte har råd med. Det hänger inte ihop, och det är inte så ramverket är tänkt att fungera.

I tider som dessa borde man ha ordning på statsfinanserna så att man har råd också med de utgifter man står inför framöver. Det är därför vi socialdemokrater finansierar vår budget och har råd att göra det vi vill i den ekonomiska politiken.

Fru talman! Låt mig avsluta med en jämförelse från fotbollens värld. Jag tänker på Tottenham Hotspur, även kallat Spurs, en av Englands mest anrika klubbar. Det är en rik förening med en enorm arena och en trogen och omfattande supporterskara – allt som krävs för att vara ett topplag. Ändå befinner sig Tottenham just nu i kris. Man kämpar i bottenträsket, bara några få poäng från nedflyttningsstrecket. Det är inte för att man saknar resurser och förutsättningar utan för att man har slarvat bort sina möjligheter. Genom felbeslut, ryckighet och kortsiktighet har man tappat riktningen och stabiliteten. Klubben har till och med myntat ett eget begrepp för när man har möjligheter men inte får några resultat: ”spursy”.

Fru talman! Det är precis så finansministern behandlar svensk ekonomi. Sverige har styrkan, kompetensen och resurserna. Vi har företagen, arbetskraften och innovationskraften. Förutsättningar finns för att svensk ekonomi ska prestera. Men genom en felriktad ekonomisk politik, brist på långsiktighet samt felprioriteringar riskerar regeringen att göra Sverige ”spursy”. Det duger inte. Sverige får inte prestera som Tottenham.

Om vi socialdemokrater får väljarnas förtroende ska Sverige inte vara ett lag som ständigt underpresterar trots goda förutsättningar. Sverige ska vara ett land som förvaltar sina möjligheter, fattar kloka beslut och levererar resultat.

(Applåder)

Fru talman! Det stämmer att vi är överens om att finansiera stödet till Ukraina och snabbt bygga upp det svenska försvaret. Det finns en bred överenskommelse om det. Det diskuterar vi inte, men regeringspartierna försöker ju ludda till det här. Finanspolitiska rådet har inte synpunkter enbart på den överenskommelsen, Edward Riedl, utan man har synpunkter på den budget ni har lagt fram.

Man menar att budgeten inte möter de krav som det finanspolitiska ramverket ställer. Ni har valt att återigen gå fram med skattesänkningar för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden, vilket ni gör med lånade pengar. Det driver upp underskott, vilket driver upp skulden i Sverige i ett läge där det inte går ihop med det finanspolitiska ramverket.

Det är den skulden och det ansvaret som den sittande regeringen måste axla. Annars blir ert tal om framtida prioriteringar så mycket mindre värt. Om man inte här och nu orkar prioritera det som är viktigast kommer man inte att orka prioritera det som ligger framför oss och som är ännu större och ännu svårare.

Min slutsats är att man har kört med stora underskott och återigen byggt upp statsskulden för att driva en politik som de facto inte har fungerat. Den har lett till att vi har 500 000 arbetslösa människor, en tillväxt i EU:s bottenliga och 30 000 företag i konkurs. Det var inte värt det. I september har svenska folket ett val att göra – att byta riktning på politiken så att den prioriterar vanligt folk, att svensk ekonomi ska vara starkare och att arbetslösheten kommer ned.

Man får dock inte slarva med ramverket och den offentliga ekonomin, för då är det vanligt folk som får betala priset. Det tycker jag att regeringspartierna borde ta ansvar för, för den kritiken kommer också från Finanspolitiska rådet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att mycket av inledningen på Edward Riedls anförande var bra. Det är en styrka för Sverige att det finns en stark majoritet för ett uppdaterat finanspolitiskt ramverk. Ramverket har tjänat Sverige väl.

Däremot blev jag förvånad över två saker, och den första är att Elisabeth Svantesson inte deltar i debatten i dag. Det har ju varit en stor diskussion inte bara om det framtida ramverket utan framför allt om hur man har förhållit sig till det ramverk som existerar i dag. Där har det kommit väldigt stark kritik.

Edward Riedl går så långt som att säga att han har svårt att förstå den kritik som riktas mot regeringen. Då ska man vara medveten om att Finanspolitiska rådet har kommit med den hårdaste kritiken de någonsin riktat mot någon regering, oavsett politisk färg. Rådet konstaterar att regeringen har lagt fram en budget som beräknas leda till de största underskotten på 30 år, bortsett från pandemin, med risk för högre räntor som följd. Detta bör diskuteras, för ramverket är ju inte starkare än att det behöver följas. Det är det kritiken handlar om, och Edward Riedl tar inte riktigt upp det eller tar det seriöst.

Som jag uppfattade det var Moderaterna faktiskt med och utformade det finanspolitiska ramverket – det var väl Anders Borg som utformade det – för att expertis och forskning i större utsträckning skulle prägla den politiska debatten. Sedan har vi en debatt där man helt avfärdar kritiken från Finanspolitiska rådet när man går med stora underskott och bryter mot regelverket. Det är inte en seriös hantering från Moderaterna i regeringsställning.

Det gör också att det skapas en viss tveksamhet. Kommer löftena och utfästelserna om framtiden att hålla? Kommer man att sköta ramverket framöver? Eller var det bara när man själv satt i regering och ville göra roliga reformer som man gjorde som man ville?

Fru talman! Jag tycker att jag i varje anförande har sagt att det finns argument både för och emot. Vi socialdemokrater var för att gå med i euron, men vi respekterar folkomröstningen. Som jag har sagt i varje inlägg kan det dock inträffa saker både här hemma i svensk ekonomi och i europeisk politik som gör att eurofrågan kommer i ett nytt ljus och blir ännu mer aktuell. Ifall det händer är vi beredda att jobba med utredningar, fördjupa underlag och gå till beslut i en viktig fråga som berör svenska folket. Det bör ske öppet och transparent. Det är inga konstigheter.

Just nu driver vi inte den här frågan. Men vi förstår att Liberalerna driver den och ägnar all sin tid och kraft åt den, mest i konflikt med Sverigedemokraterna, i stället för att ta itu med de vardagsproblem som svenska folket jobbar med: kostnadskris, hög arbetslöshet och låg tillväxt.

(Applåder)

Fru talman! Jag sa i mitt anförande att vi inte driver kravet om att gå med i euron. Det är vår position. Däremot är vi väldigt tydliga med att det kan hända saker både i Sverige och i Europa som föranleder att vi tar tag i frågan. Då behövs det ett ordentligt beslutsunderlag, så att både svenska folket och vi i den här kammaren vet vilka beslut vi fattar.

I varje replikskifte jag haft med Cecilia Rönn om euron har jag framfört att det finns andra frågor som ligger mycket närmare och som jag tycker att det är mer problematiskt att politiken inte hanterar: den låga tillväxten i Sverige, den höga arbetslösheten, de många konkurserna, välfärdsunderfinansieringen och kostnadskrisen som drabbar vanliga människor. Det ansvaret har vi också att ta ställning till. Det är en del av den ekonomiska politiken. Om vi sköter de här hemmaplansfrågorna bra står vi starkare i denna osäkra värld. Cecilia Rönn får nog finna sig i att jag svarar att det finns andra frågor än bara euron att diskutera i den politiska debatten inför valet, för människor vill ha svar på sina vardagsbekymmer.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska vara ärlig och säga att vi inte är låsta i den här uppfattningen. Vi är snarare ganska pragmatiska. Nu har vi just fått ett underlag om euron. Calmfors har presenterat en rapport där man fördjupar argumenten både för och emot. När det gäller argumentet att vi inte har pratat om frågan har vi just fått ett beslutsunderlag från forskare som belyser frågan på djupet och ur flera olika perspektiv.

Den dag vi bestämmer oss för att det är dags att införa euron – av säkerhetspolitiska, politiska och ekonomiska skäl för svensk ekonomi – tycker jag att man ska vara lite mer tydlig med att det ändå är vad vi förbereder.

Jag är beredd att lyssna på vad Martin Ådahl har att framföra. Men vi brukar inte tillsätta en utredning bara för att tillsätta en utredning, utan det gör vi i syfte att uppnå någonting. Det skulle då vara att lämna den svenska kronan och införa euron.

Fru talman! Vi socialdemokrater drev på för ett ja i folkomröstningen men fick inte mandat för det. Svenska folket röstade nej, och vi har respekterat det folkomröstningsresultatet.

Vår uppfattning är också att om Sverige skulle vilja byta växelkursregim och införa euron måste det föregås av en bra debatt och ett gediget underlag. Men jag är lite gammaldags när det gäller det och tycker att när man sätter i gång en utredning gör man det i syfte att göra någonting. Syftet bör då vara att införa euron. Då får vi ha det som utgångspunkt.

Vi driver just nu inte kravet att införa euron. För oss är det alltså inte prioriterat med en utredning som skulle skapa mycket diskussioner och osäkerhet om vad Sverige vill och inte vill. Partierna får i så fall ta ställning och säga att det är den inriktningen man önskar och då tillsätta en utredning.

Jag utesluter dock inte att en utredning kan behövas. Det kan hända saker och ting i svensk ekonomi och i europeisk politik som faktiskt föranleder att vi behöver titta på frågan lite djupare. Men det är inte vårt ingångsvärde att vi ska ha en förutsättningslös utredning bara så där.