Ingemar Kihlström

Fru talman! Det är alltid intressant att möta Ola Möller. Han verkar ha replikskiftesuppgiften i dagens debatt även om han inte har varit med och debatterat ämnet, och det är ju alltid inspirerande.

Vad gäller biträde i asylärenden kan vi konstatera att Sverige har lagt sig på en nivå som motsvarar den i resten av Europa. Med Ola Möllers resonemang följer alltså inga andra länder i Europa heller reglerna. Då blir kanske motfrågan tillbaka till Ola Möller: Är det här ett av de löften som Ola Möller är villig att ge för att öppna upp för en avsevärt öppnare migrationspolitik – att man ska återinföra de mycket generösa regler för biträden i asylärenden som gällde? Är det ett av löftena för att få med MP och V på detta? Eller handlar det om andra regler i det vi har ändrat när man nu står här i talarstolen och säger att man ska bedriva en stram och rättvis migrationspolitik?

Vi bedriver en migrationspolitik på en nivå som motsvarar den i Europa. Det verkar Ola Möller inte vilja göra.

Fru talman! Jag kan konstatera att det är som att hälla vatten på en gås att debattera med Annika Hirvonen. Man tar aldrig ansvar för det man inte har gjort, men det som borde ha gjorts annorlunda lyfts alltid fram.

Vi kan konstatera att den här regeringen har både hanterat tonårsutvisningarna och sett till att minska dem. Tonårsutvisningarna har nämligen de facto funnits sedan 2016 och faktiskt minskat de senaste åren, och det har gjorts av den här regeringen. Vi kan konstatera att vi ser till att det vi säger blir verklighet.

Fru talman! Det är intressant att ledamoten Hirvonen tar upp ett antal exempel på det vi har gjort – det som i många hänseenden borde ha gjorts – men väljer att utelämna det vi har gjort som följer den riktning Annika Hirvonen talar om.

Under de sju år Miljöpartiet satt i regering fördes det inte fram ett enda förslag gällande hur man löser tonårsutvisningar för unga 18–21 år, och det fördes inte heller fram ett enda förslag för att förbättra rättssäkerheten för konvertiter.

Det är lätt att stå här i kammaren och kritisera, men när det gäller verklig handling visar det sig att Miljöpartiets fagra ord i kammaren inte omsätts i politik när man får ansvaret att styra landet.

Vi har sett till att skärpa de regler som behövde skärpas för att få ordning på migrationen. Vi är också beredda att justera dem, precis som vi nu har gjort i den diskussion som förs i utskottet. Vi ser till att det blir handling.

Fru talman! Det vi debatterar i dag handlar om så mycket mer än bara paragrafer och lagtexter. Det handlar om vilket Sverige vi vill ha, ett Sverige med ordning och reda, med trygghet och med en integration som fungerar.

För Kristdemokraterna är svaret tydligt: Sverige behöver en stram, rättvis och långsiktig migrationspolitik. Vi ska ställa krav, vi ska värna tryggheten och vi ska säkerställa att migrationen fungerar i praktiken. Men vi ska också kunna se människan bakom varje ärende, för medmänsklighet och tydliga krav är inga motsatser. De är grunden för en ansvarsfull migrationspolitik.

Fru talman! År 2022 fick vi Tidöpartier svenska folkets mandat att lägga om migrationspolitiken, och tillsammans har vi genomfört ett nödvändigt paradigmskifte. Sverige har gått från en politik med alltför svaga krav till en politik där ansvar, integration och respekt för våra lagar står i centrum.

Migration handlar inte bara om hur många som kommer till Sverige. Den handlar också om vad som händer när människor väl är här. Lär man sig svenska? Kommer man i arbete? Kan man försörja sig? Kan barn växa upp i trygghet? Det är frågor vi måste våga ställa. Vi kan inte acceptera att människor fastnar i segregation och utanförskap. Vi kan inte låtsas att integrationen löser sig av sig själv.

En politik som inte fungerar i verkligheten är inte ansvarsfull. Därför behövdes en omläggning.

Men, fru talman, en stram migrationspolitik får aldrig bli en stelbent migrationspolitik. Ordning och reda innebär att vi också måste kunna rätta till regler som får orimliga konsekvenser.

Precis detta visar arbetet med den så kallade tonårsventilen. Att unga människor som kom till Sverige som barn riskerade att utvisas när de fyllde 18 år trots att deras föräldrar och familj finns här var en situation vi behövde hantera. Därför arbetade vi kristdemokrater tillsammans med övriga Tidöpartier fram en förändring, en ventil som ger unga vuxna mellan 18 och 21 år möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till föräldrarna när lagens förutsättningar är uppfyllda. Detta visar att vi kan upprätthålla en reglerad invandring och samtidigt ta hänsyn till unga människor som riskerar att hamna i kläm.

Vi har också varit pådrivande för att stärka rättssäkerheten för konvertiter genom att inrätta en särskild samordnare. Den som riskerar förföljelse på grund av sin tro måste få en noggrann och rättssäker prövning.

Det är bland annat så här vi förenar ordning och reda med respekt för människans värde.

Fru talman! Ibland framställs det som om vi måste välja mellan att ställa krav och att visa medmänsklighet. Det är ett falskt val. Vi kan kräva att människor följer våra lagar och samtidigt säkerställa rättssäkerheten. Vi kan värna familjen och samtidigt ha ordning på anhöriginvandringen. Vi kan stå upp för en stram migrationspolitik och samtidigt vara beredda att agera när regler får orimliga konsekvenser. Det är inte svaghet. Det är inte inkonsekvens. Det är att ta ansvar.

Fru talman! Vi kristdemokrater kommer att fortsätta arbeta för en migrationspolitik som fungerar både för Sverige och för den enskilda människan. Den som kommer hit och gör rätt för sig ska kunna bygga en framtid. Våra lagar ska gälla, fattade beslut ska respekteras och integrationen ska stärkas. Det är inte genom kravlöshet vi bygger gemenskap eller genom stelbenthet vi visar medmänsklighet, utan det gör vi genom att förena ansvar med respekt för varje människas värde. Det är så vi stärker integrationen, skapar trygghet och bygger ett Sverige som håller ihop.

Fru talman! Jag tackar för reflektionen. Jag kan konstatera att de åtta regeringsåren inte ledde fram till den förändring som vi anser att vi har gjort. Det kan man ha olika åsikter om. Men jag skulle vilja höra en ny reflektion från ledamoten. Vilken bedömning gör ledamoten av möjligheten att bedriva en fortsatt stram migrationspolitik i det samarbetsteam som man nu målar upp? Under fyra år här i kammaren har S röstat med oss för merparten av våra förslag, men de andra tre partierna har röstat emot. Vad säger ledamoten om det?

Fru talman! Välkommen till migrationsdebatten, Lawen Redar! Vi har ju inte mötts i det här ärendet.

Jag kan konstatera att Lawen Redar har haft en intressant synpunkt. Hon har tidigare gjort en utredning av den migrationspolitik som förts av tidigare S-regeringar och har då riktat något som kanske kan ses som kritik mot att man inte tagit problemen på tillräckligt allvar och att mottagandet inte stått i paritet med de sociala, utbildningsmässiga och ekonomiska behoven, vilket har skapat en omfattande segregation.

Jag skulle gärna vilja höra en reflektion över det. Är Lawen Redar nöjd med den migrationspolitik som tidigare S-regeringar fört, före Tidöregeringen? Jag förstår att det kan finnas kritik mot den politik vi har fört. Men det vore intressant att höra ledamoten Redar reflektera över vad som kunde ha gjorts ytterligare för att förebygga de problem som vi alla har att hantera nu.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Man kan konstatera att Centerpartiet säger sig ha varit mot mycket av det vi har genomfört men har röstat med oss en hel del. Om jag minns rätt röstade Centerpartiet också bort spårbytet. Vi sa inte att det inte kommer att få konsekvenser, utan vi konstaterade att det var en politik som inte var fruktbar. Vi var många som insåg att det inte var något för framtiden.

Jag tycker faktiskt att det är relevant att sätta upp krav. Vi kan diskutera kraven, och vi kan konstatera att det på den rödgröna sidan är kaos om vilken nivå det ska vara på försörjningskravet. Några tycker att det ska vara som det är i dag, ett parti tycker att det ska höjas 10 procent och vi tycker att det ska vara 30 procent.

Detta är förutsättningarna. Det är kanske inte så att våra tre barn var helt planerade, men samtidigt har vi som familj hanterat det precis som alla andra familjer får hantera det. Det har handlat om vår arbetssituation, hur vi ska fördela föräldraledighet, hur vi bor och till och med vilken bil vi ska ha. Det är relevant att säga.

Låt oss diskutera detta. Tidöregeringen konstaterar att kraven som har funnits, och finns, i Sverige vad gäller nivå och tid är betydligt lägre än i andra länder. Vi tycker att det är relevant att lägga sig på den nivån.

Vi kan konstatera att åtta år med en regering där Centern gav sitt passiva stöd har lett fram till en situation med bristande integration. Det är viktigt för barnens skull att ha en förälder som lär sig språket, har en tillräckligt stor bostad och ett arbete så att man kan försörja sig. Det skapar en nyttig grund och är en förutsättning för att barnen ska vara trygga.

Vi är inte alltid överens, Niels Paarup-Petersen, men i det här sista replikskiftet är vi mer i balans.

Herr talman! Jag tycker personligen att abort är en helt annan fråga att diskutera som inte ska inkluderas i migrationsdebatten. Där delar jag kollegan Wärnicks åsikt.

Jag kan konstatera att vi har olika åsikter om vilka nivåer som ska gälla och hur man ska följa upp de nivåerna. I dag har vi nivåer för att få ta hit sin familj, oavsett om man har ett, två, tre eller fyra barn. I dag har vi en tidsperiod på ett år. Vi kan konstatera att det parti som Niels Paarup-Petersen, som själv inte vill höja nivåerna utan vill ha kvar dem, har tänkt samarbeta med tycker att de är för låga och vill höja dem med 10 procent – vi säger 30 procent. Vi kan konstatera att vi har olika politiska viljeinriktningar.

Både jag personligen och mitt parti tycker att det är relevant att följa upp att kravet följs, att det inte bara är ett på-papperet-krav att man ska ha fått en lön och ett arbete. Som sagts tidigare i debatten kan det vara lätt att åstadkomma det, men det är svårt att visa att man under två år har en annan lön än den man verkligen har. Därför tycker jag att det är relevant.

Sedan är det en passus som Niels Paarup-Petersen väljer att inte lyfta fram alls: Det finns möjligheter till individuella bedömningar och undantag. Det är väldigt viktigt att säga.

Jag tycker att det är helt fel att göra den här motsättningen. Vi kan diskutera nivåerna. Vi kan diskutera om det ska vara ett eller två års karens på att behöva ansöka. Vi kan diskutera om det är dagens nivå, 10 procent eller 30 procent som är relevant. Men låt debatten stanna där! Varje familj har ju också att planera sin framtid, oavsett om det gäller bostad, arbete eller hur många man ska vara. Låt debatten handla om det!

Herr talman! Jag ska ge ledamoten Haddou rätt i en sak: Vi har bytt riktning i migrationspolitiken. I debatten för tio år sedan hade vi säkert en annan. Vi har gjort analysen. Vi har sett vad den politik som bland andra ledamoten Haddou företräder har skapat för situation i vårt land.

Vi har många människor, även barn, som lever i ett skuggsamhälle med utsatthet och otrygghet på grund av att migrationspolitiken inte har tagit hand om den problematiken. Vi har också många utanförskapsområden där både barn och andra lever i otrygghet på grund av en alldeles för kravlös integrationspolitik.

Jag tror på människans möjlighet. Jag tror på att människor strävar efter att lära sig språket, skaffa sig bostad och skaffa sig ett arbete med det i sikte att man ska kunna återförenas med den familj man har lämnat en gång i tiden. Jag tror på den drivkraften. Jag tror på den möjligheten. Jag tror på att det ger en god grund för integration och delaktighet i vårt samhälle.

Vi har som sagt redan i dag krav. Det är inte ett kravlöst samhälle. Men i jämförelse med andra länder har vi mycket lägre krav. Vi har tidigare, under olika regeringar, testat en väg som lett till en situation som vi nu måste hantera.

I ljuset av det är det relevant att göra de förändringar vi gör i dag. Vi ger en möjlighet. Vi skapar en ventil för 18–21-åringar för att lösa ett problem som den tidigare regeringskonstellationen, som Tony Haddous parti stödde, inte gjorde något åt. Vi gör nu också något som lägger oss i nivå med andra länder vad gäller familjeåterföreningskrav. Jag tycker att det är relevant för att skapa trygghet i Sverige.

Vi kommer inte att tycka lika här, Tony Haddou, men tack för den här tiden i kammaren!

Herr talman! Jag får också inleda med att tacka Tony Haddou för vår tid i socialförsäkringsutskottet. Som sagts tidigare har ordföranden och vice ordföranden gjort ett bra presidiearbete när det gäller själva funktionen. Politiskt sett står vi dock oftast på olika sidor och har innehållsrika och mustiga debatter. Tack så mycket Tony och all lycka i framtiden – kanske inte politiskt men med familjen och annat som du företar dig!

Över till huvudfrågan: Har vi lämnat familjen därhän? Svaret är: Absolut inte! Vi kan konstatera att Kristdemokraterna har pratat familj sedan decennier tillbaka och kommer att fortsätta att prata familj. Precis som jag sa i det tidigare replikskiftet tycker vi kristdemokrater att det är viktigt att Sverige får fler familjer.

Vi ser problemet med att det inte föds tillräckligt många barn i Sverige. Det behövs fler. Vi har förslag, och det finns säkerligen andra politiska förslag. Det är viktigt. Men vad är viktigt för barnens trygghet och framtid? Delaktighet och integration.

Redan i dag finns det krav för att få återförenas. Jag tolkar det som att Vänsterpartiet anser att dessa inte ska höjas men att det är relevant att ändå ha krav. Jag ser nämligen ingen motion om att det inte ska ställas krav på lön eller bostad för att återförenas, eftersom reservationen handlar om att inte förändra dagens regler. Vi har alltså redan i dag regler för återförening av familjer, vilket gör att familjer som inte uppfyller dessa regler hålls splittrade även med Vänsterpartiets politik.

Det här är något slags blame game om vem som är otäckast. Jag vill inte vara med i det. Samtidigt kan vi konstatera att vi har grannländer som har snarlika eller till och med högre krav. Är det så att de inte uppfyller kriterierna? Nej, så är det naturligtvis inte. Vi har möjlighet att fastställa en nivå, och vi fastställer en nivå som vi tror är mer relevant för att få en relevant politik för familjeåterförening.

Herr talman! Man kan konstatera att debatten ibland tyvärr tar vändningar som jag inte tycker är relevanta. Det låter som att dagens kravbild för att återförenas är helt obefintlig och att det inte finns några lönekrav. Det låter som att vi är de otäcka människorna som aldrig gör något gott.

Jag kan konstatera att man under MP:s sju år i regering inte gjorde någonting åt tonårsutvisningarna, trots att de har förekommit sedan 2016. Man gjorde ingenting där, men här står man och säger att man är den goda parten, medan Kristdemokraterna tillsammans med övriga regeringen ser till att folk gör abort.

Jag tycker inte att man ska argumentera på det sättet. Man kan argumentera om vilka lönekrav som ska ställas. Redan i dag får en familj som får ytterligare ett barn ett högre lönekrav. Redan i dag kan det vara så att man inte har en tillräckligt hög lön.

Vi kan också konstatera att man i våra grannländer, till exempel Norge, har en avsevärt högre lönenivå för att tillåta anhöriginvandring än den som vi föreslår. I Danmark har man två års väntetid. Vi anpassar oss till en nivå som är relevant utifrån ett EU-perspektiv. Man kan alltid politiskt diskutera vilken nivå som ska gälla, men i vår värld prioriterar vi familjen.

Jag kan konstatera att Miljöpartiet kanske inte har uppfattat problematiken med låga födelsetal i Sverige. I det perspektivet tycker jag att det är en utmärkt lösning att stimulera mödrar att ta ansvaret att bli förälder utan att förlora pensionsmässigt på det.

Vi ser till att migrationen hänger ihop och att familjer har relevanta förutsättningar att få en trygg tillvaro i Sverige. Vi lägger oss på en nivå som är i linje med andra EU-länder. Det är vår politik och vår syn på familjen.