Riksflödet
Logga in
Anna Vikström
Anna Vikström

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Anna Vikström

Socialdemokraterna · 99 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/ledamot/0502688311316
QR-kod till din sida
Spara QR-koden
0
Röstade Ja · · UbU30 punkt 7

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 303 ja mot 44 nej
Ja 303Nej 44Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 6

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 306 ja mot 41 nej
Ja 306Nej 41Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Nej · · UbU30 punkt 3

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med minoriteten
Bifall — 215 ja mot 131 nej
Ja 215Nej 131Avstår 0Frånvarande 3
Svarade Christian Carlsson i en replik · · Stockholms län

Skyldighet att betala för tandvård - nya regler för vissa utlänningar

Christian CarlssonKD· i en replikJag skulle bara vilja rikta ett personligt tack till Anna Vikström för hennes fina insats i socialutskottet under den tid vi har jobbat tillsammans. Det har inte varit jättelänge, men jag känner Anna som en samvetsgrann…

Fru talman! Då får jag tacka ordföranden i socialutskottet för de fina orden och önska ett lycka till på det mer personliga planet – kanske inte med valresultatet – med de arbetsuppgifter som du kommer att ta dig an framöver. Det har varit ett bra ledarskap. Tack för det!

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag kan berätta att det är molnigt ute, så det är svårt att se den partiella solförmörkelsen, om ni hade funderat på det.)

Talade i kammaren · · Stockholms län

Skyldighet att betala för tandvård - nya regler för vissa utlänningar

Fru talman! Socialdemokraterna anser att en god tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa samt att tandvård bör ges på lika villkor efter behov.

Vi socialdemokrater vill att tandvårdssystemet utvecklas med ett stegvis utökat högkostnadsskydd liknande hälso- och sjukvårdens. Vi ser nu att alla unga inte får den tandvård som de behöver då de som 20-åringar ska betala fullt pris. Vi vill att den kostnadsfria tandvården som Sverigedemokraterna och regeringen har tagit bort för unga mellan 20 och 23 år ska återinföras.

Det lagförslag som läggs fram i dag innebär att vuxna asylsökande, som i propositionen benämns ”sökande av internationellt skydd”, som har egna medel för att betala sin tandvård ska göra det. Asylsökande vuxna som söker tandvård ska, som det heter enligt svensk lagstiftning, få tandvård som inte kan anstå. I efterhand ska det utredas av Migrationsverket om personen har egna medel att betala en skälig ersättning.

Skälig ersättning är ett nytt begrepp i lagstiftningen. Med det avses att hänsyn ska tas till storleken på avgiften för tandvårdsbehandlingen i relation till den enskildes inkomst eller egna tillgångar, om det finns några. I propositionen klargörs att asylsökande inte ska betala den skäliga ersättningen för tandvården om de till exempel har medel som understiger normen för försörjningsstöd.

Det för oss över till 50-lappen och den avgift som gäller i dag. Min uppfattning är att 50-lappen kommer att kvarstå för de asylsökande, men jag uppfattade inte att det var vad Kristdemokraternas föredragande sa. Det är ju inte bara så att man betalar 50 kronor, utan givetvis ska man betala för tandvård om man har medel till det. Men jag uppfattar att rutinen är att man fortfarande betalar 50-lappen när man kommer till folktandvården.

Dessutom ska EU:s mottagandedirektiv fortsatt följas. För så kallade papperslösa finns i detta ärende också ett lagförslag om att vuxna papperslösa ska få möjlighet att söka bidrag för tandvård via socialtjänsten. Lagförslaget är en ändring i socialtjänstlagen.

Det är många remissinstanser som är tveksamma till hur det här kommer att fungera. Men jag har läst remissvaren väldigt noga, och det har inte framlagts några andra konkreta lösningar än utredningens förslag. I sammanhanget kan också nämnas att en liknande ordning för personer som har försörjningsstöd och som inte har tillräckliga medel för sin tandvård gäller i dag. De kan söka medel via socialtjänsten.

Det är mycket viktigt för individens hälsa att det ges tandvård som inte kan anstå för dessa grupper eftersom det finns en risk för allvarliga följdsjukdomar och mer omfattande vårdbehov på sikt om inte tandvårdsproblemen åtgärdas.

Det kanske kan vara av intresse att veta hur många, eller kanske hur få, de här lagförslagen kan tänkas omfatta. Ett exempel finns från Region Stockholm, där det var cirka 900 asylsökande och 600 papperslösa vuxna som fick tandvård 2025 – och då har regionen nästan 2,5 miljoner invånare.

Det är viktigt att regioner och kommuner får täckning för sina vårdkostnader och ökade administrativa kostnader för att hantera de här lagförslagen. Ersättningen har faktiskt länge varit för liten.

För barn och unga ska tandvård ges avgiftsfritt i samma omfattning som erbjuds dem som är bosatta i regionerna, precis som tidigare.

Fru talman! Vi socialdemokrater har valt att inte motionera i detta ärende, men vi vill understryka att det är nödvändigt att följa upp konsekvenserna av förslagen. En uppföljning bör bland annat omfatta en analys av om förslagen leder till mindre tandvård för personer i de aktuella grupperna, om förslagen leder till en ökad administration för tandvårdsgivare, kommuner och regioner samt hur förslagen påverkar arbetsmiljön för tandvårdspersonalen, som nu ska hantera och bedöma fler regler för avgifter för berörda grupper.

Vi kommer att följa utvecklingen noga när det gäller dessa frågor och ta nödvändiga initiativ i andra sammanhang.

Slutligen noterar vi att Migrationsverket framfört att förslagen kräver omfattande it-utveckling vid myndigheten och att datum för ikraftträdande bör skjutas fram. Detta har regeringen inte hörsammat. Vi socialdemokrater överväger därför att verka för ett senare ikraftträdande.

I ärendet i dag ingår också förslag om nya övergångsbestämmelser med anledning av tillståndsplikt för privata vårdgivare. Vi står bakom det förslaget.

Fru talman! Eftersom det här är mitt sista anförande här i riksdagen vill jag avsluta med att säga att jag gärna hade stått här i dag och debatterat ett förslag om att tandvård efter våld i nära relationer ska kosta lika lite som ett vanligt läkarbesök.

Det finns en färdig utredning. Den har legat på regeringens bord i över tre år. Jag har fortlöpande frågat socialministern om han avser att gå vidare med förslaget, men regeringen har inte prioriterat frågan. Därför är tandvård för skador efter våld i nära relation fortfarande en ekonomisk fråga för den som utsatts. Det borde det inte vara.

Jag vill avslutningsvis tacka presidiet, kansliets personal och alla ledamöter som jag har suttit i utskottet med. Det har varit en väldigt rolig tid, och jag uppskattar verkligen de dialoger som vi har haft på alla möjliga sätt. Jag har en särskild hälsning till Karin från Vänsterpartiet som nu slutar, liksom jag.

Lade fram en motion · 10 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga

Motion 4218
Motion till riksdagen 2025/26:4218 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag för att stärka möjligheten till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är till barnets bästa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn över 15 år inte ska tvingas vara kvar i ett familjehem när bristerna hos de biologiska föräldrarna som föranledde placeringen är undanröjda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad kunskap kring våld i det stärkta stödet till föräldrar och vårdnadshavare och tillkännager detta för regeringen. Motivering I propositionen föreslås att den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. I den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga föreslås även en ny grund för omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet. Detta föreslås för att åstadkomma ökad trygghet och stabilitet för barn som är placerade i familjehem. I detta syfte föreslås det också bli möjligt att i vissa fall avvisa en vårdnadshavares begäran om att ett omhändertagande ska upphöra. För att omhändertaganden bättre ska svara mot barns och ungas behov av skydd och vård föreslås också att förutsättningarna för vilka förhållanden i hemmet och vilka beteenden som kan utgöra grund för ett omhändertagande för vård ska justeras och kompletteras i vissa avseenden. Stärkta möjligheter till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är det bästa för barnet I utredningsbetänkandet om barns och ungas rätt vid tvångsvård (2015:71) understryks vikten av att barn och föräldrar om möjligt ska återförenas är en grundläggande princip i sociallagstiftningen. Att vårdnadshavare erbjuds att bli delaktiga under vårdens genom­förande och utveckla sitt föräldraskap och få stöd kan ha stor betydelse för att de ska finnas kvar i barnens liv. I förslaget till ny lagstiftning framgår av 7 kap. 4 § att social­nämnden ska erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldraskap. För att stödja kommu­nernas socialtjänst i det arbetet bör regeringen återkomma med förslag för att stärka möjligheten till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är till barnets bästa. Detta bör tillkännages för regeringen. Barn över 15 år ska inte tvingas att vara kvar i ett familjehem Vid ett tvångsomhändertagande krävs det enligt nuvarande lag att det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller de som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv (1 § andra stycket LVU). Samma bestämmelse föreslås i den nya lagen även gälla för tvångsvård som beslutas på den nya grunden om anknytning till familjehemmet. I likhet med vad både Socialstyrelsen och Rädda Barnen för fram i sina remissvar anser vi inte att det kan vara till barnets bästa att bo kvar i ett familjehem om bristerna som föranledde placeringen är undanröjda och ett barn över 15 år inte vill stanna kvar i familjehemmet. Vi motsätter oss därför regeringens lagförslag i denna del. Detta bör tillkännages för regeringen. Stöd till föräldrar och vårdnadshavare I det svenska familjestödsorienterade systemet blir samverkan med föräldrarna centralt och föräldrarnas problembeskrivningar och bedömningar ges så stort utrymme att det ofta sker på bekostnad av de våldsutsatta barnens behov och åsikter. När stöd till föräldrar och vårdnadshavare ska stärkas måste ansvariga ha ökad kunskap om olika typer av våld och övergrepp mot barn, om hur signaler kan fångas upp och tolkas och om vilket stöd och/eller vilka insatser som krävs. Det handlar om alla typer av våld och övergrepp, inklusive fysiska, psykiska och sexuella, samt om försummelse och latent våld. Våld är ett mångtydigt begrepp som i både forskning och praktik kan definieras på olika sätt. Det kan handla om brottsliga gärningar som fysiskt våld och sexuella övergrepp. Våld kan också vara handlingar som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott men som sammantaget kan skapa ett mönster av utsatthet: nedsättande kommentarer, ekonomiskt utnyttjande, försummelse och isolering. För att förebygga och upptäcka våld samt för att ge ett heltäckande stöd till vålds­utsatta vuxna och barn samt barn som bevittnat våld kan socialnämnden även ofta behöva ta hänsyn till och beakta kränkningar som inte är brott. Spädbarn och små barn har en särskild våldsutsatthet, liksom funktionshindrade barn, där samhället måste öka sin kompetens för att upptäcka och förhindra våld och över­grepp. Detta måste beaktas när stöd till föräldrar och vårdnadshavare stärks så att det helt utgår från barnets bästa och barnets rätt till en uppväxt fri från våld. I propositionen framhålls att regeringen har gett Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd och Socialstyrelsen i uppdrag att stärka föräldraskapsstödet vid placering av barn utanför det egna hemmet (S2025/01036). I uppdraget ingår även att analysera och ta ställning till om tillgängligt föräldraskapsstöd motsvarar föräldrarnas behov och om det är anpassat utifrån både föräldrarnas och barnets behov, däribland behovet av praktiskt stöd. Uppdraget, som ska redovisas till regeringen senast den 1 februari 2027, omfattar vårdnadshavare och föräldrar till barn och unga som omhändertagits på grund av såväl förhållanden i hemmet som eget beteende. I arbetet med att stärka stödet till föräldrar och vårdnadshavare bör det därför ingå ökad kunskap kring våld. Detta bör tillkännages för regeringen. Fredrik Lundh Sammeli (S) Gustaf Lantz (S) Anna Vikström (S) Mikael Dahlqvist (S) Karin Sundin (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Ställde en skriftlig fråga till Socialminister Jakob Forssmed · 17 juni 2026

Psykiatrisk tvångsvård och samsjuklighet

Skriftlig fråga 916
Regeringen gav i januari 2025 ett uppdrag till en delegation för att genomföra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet. Utgångspunkten för delegationens arbete var de förslag som Samsjuklighetsutredningen lämnat i sina två betänkanden Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet och Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja. Efter att en proposition kallad En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd är lämnad och beslutad påbörjar nu Samsjuklighetsdelegationen enligt regeringens pressmeddelande arbetet med samsjuklighetsreformens andra steg, som handlar om tvångsvård vid skadligt bruk eller beroende. Delegationens uppdrag ska slutredovisas senast den 15 december 2027. Nu har regeringen samtidigt tillsatt en ny utredning för att se över den psykiatriska tvångslagstiftningen som ska redovisas i juni 2028. Således ser det ut som att delegationen ska fortsätta arbeta med förslag som rör samsjuklighet utifrån utredningen Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja och slutredovisa det innan den nya utredningen om psykiatrisk tvångslagstiftning är klar. Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är: Vilka initiativ har ministern tagit för att det fortsatta arbetet med tvångsvården i delegationen för samsjuklighet och den nya utredningen som ska se över den psykiatriska tvångslagstiftningen i den mån det behövs ska beakta och dra nytta av varandras arbete?
Ställde en skriftlig fråga till Sjukvårdsminister Elisabet Lann · 17 juni 2026

Vård vid postcovid

Skriftlig fråga 915
I mars arrangerade vi ett kunskapsseminarium i riksdagen om postcovid. Där deltog som talare personer som drabbats, Kungliga Vetenskapsakademien, Svenska Läkaresällskapet, forskare och Svenska Covidföreningen. De berättelser som två unga kvinnor gav om sitt liv sedan de 2020 blivit svårt sjuka efter covid gav en bild som inte många har hört och som påverkade mig och flera som lyssnade starkt. Inget var sig likt i deras liv; de hade drabbats av extrem trötthet och andra svåra symtom. Ett citat från en av dem var: ”Jag hade drömmar och framtidsplaner, men sedan 2020 står mitt liv stilla. Jag lever, men det är inget liv.” Efter att de ansträngt sig för att komma och medverka på seminariet denna dag och berätta om sin sjukdom och sitt nuvarande liv visste de själva och deras anhöriga att de skulle bli extremt uttröttade i dagar eller ännu längre. De drabbade vittnade också om att det tyvärr var vanligt att mötas av oförståelse och skepsis från vården. En av de drabbade frågade oss: ”Varför skulle vi vilja vara sjuka och förlora vad som skulle kunna vara de bästa åren i våra liv?” Det är en mycket bra fråga. Enligt en rapport från Socialstyrelsen 2025 om barn med postcovid omfattar postcovid många olika symtom som i sin tur kan ha olika stor påverkan på den drabbades funktion i vardagen. Det vanligaste symtomet vid postcovid hos barn är onormal trötthet och uttröttbarhet. Andra vanligt förekommande symtom är huvudvärk, ansträngningsutlöst symtomförsämring, sömnproblem, hjärtklappning, depression och ångest. Rapporten kartlade även åtgärder och vårdbesök, men det saknas till stor del data om vårdkontakter och åtgärder i primärvården. I en ny OECD-rapport från 2026 beskrivs att det är underrapportering av vård i Sverige, då majoriteten av vårdkontakter med långvariga covidbesvär inte räknas, då data utgår ifrån vårdkontakter i specialiserad vård på sjukhus och inte fångar uppgifter (till exempel vårdkontakter och andra koder) från primärvården. Det framgår också i rapporten att för patienter med långvariga covidbesvär i Sverige är det vårdgivare i primärvården som är huvudansvariga men att detta försvåras av betydande kunskapsluckor hos primärvårdens personal. Några av de övergripande slutsatserna i rapporten är att utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal är prioriterad och att kliniska riktlinjer som speglar patienternas förväntningar och levda erfarenheter gör en verklig skillnad för deras liv och framtidsutsikter. Forskningen om postcovid går framåt, och det står klart att det är flera olika sjukdomstillstånd som en person kan drabbas av efter covid samt att patienter bör bemötas med kunskap, individanpassad behandling, respekt och förståelse. Samtidigt är nästan alla specialiserade postcovidmottagningar nedlagda, och kunskapen i primärvården är inte tillräcklig. Min fråga till sjukvårdsminister Elisabet Lann är: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka hälso- och sjukvården för patienter – barn, unga och vuxna – som drabbats av postcovid?
Talade i kammaren · · Stockholms län

En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6.

Under alldeles för lång tid har vården brustit när det gäller personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. I detta sammanhang kallas det för samsjuklighet.

Trots att hälso- och sjukvårdens resurser enligt hälso- och sjukvårdslagen ska prioriteras till patienter med stora vårdbehov är det ofta personer med mer komplexa vårdbehov som påverkas mest av brister i vårdsystemet. Personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd hör till dem som drabbas av att bollas mellan kommunens socialtjänst och regionvården och mellan olika specialiteter i vården. Vården har ett otydligt ansvar, tillgången på vård är ojämlik, kunskapen och kompetensen är otillräcklig och endast en av fem med behov nås av rätt vård.

Socialdemokraterna tillsatte Samsjuklighetsutredningen, som nu har lämnat sina förslag. Nu har vi en proposition för en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd. Propositionen innehåller även en helt ny lag om vård- och stödverksamhet för psykiskt funktionsnedsatta. Det är en begränsad grupp, inte så liten, och en lag ska nu stötta dem och se till att de får ett sammanhållet stöd. I övrigt ska förslagen som gäller en bredare målgrupp med samsjuklighet genomföras genom kunskapsstöd och styrande dokument från Socialstyrelsen samt omfördelning och tillskott av resurser. 400 miljoner ges under fem år. Hur omfördelningen ska se ut är ännu inte klart.

Samsjuklighetsutredningen undersökte vilka mål som personer med samsjuklighet och deras anhöriga själva ansåg var viktigast att samhällets samlade insatser uppnår. Här är några exempel på dessa målbilder:

tidig hjälp för psykisk ohälsa och skadligt bruk

stöd och vård som hänger ihop som en helhet

att inte bli utestängd från stöd och vård

att få hjälp med både beroende och psykisk ohälsa

att bli lyssnad på, få förståelse och bli behandlad med samma respekt som andra.

Vi välkomnar verkligen propositionen, men vi bedömer att mer behöver göras från statligt håll för att införandet av propositionens förslag ska bli lyckat.

Herr talman! Det finns mycket som talar för den reform som nu diskuteras. Att förbättra samordningen och skapa mer jämlika förutsättningar inom vård och stöd är viktigt och nödvändigt. Men för att förslagen ska bli verklighet krävs mer än välformulerade mål och intentioner. Det krävs tydliga förutsättningar för genomförandet.

En avgörande fråga är finansieringen. Om ansvar flyttas mellan kommuner och regioner måste resurserna följa med. Annars riskerar vi att skapa nya skevheter i stället för att minska dem som redan finns. Därför behöver regeringen ta ett helhetsgrepp och säkerställa en tydlig ekonomisk struktur. Det handlar både om en rättvis omfördelning av medel och om att staten tar ansvar för de extra kostnader som uppstår när förändringar genomförs. Utan detta blir det svårt att garantera en likvärdig vård i hela landet.

För att reformen ska fungera i praktiken behövs också ett tydligt stöd i genomförandet, som vi tror kommer att bli ganska långsiktigt. Stora förändringar kräver samordning, kunskapsutbyte och praktisk vägledning. Det kommer ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen i augusti. Det är oklart när det kommer föreskrifter från Socialstyrelsen, och först i mars 2027 kommer en nationell plan för myndigheterna.

Vi tycker att det är lite sent och att det därför behövs en nationell stödfunktion som kan stötta kommuner och regioner genom hela processen. En sådan funktion skulle kunna samla erfarenheter, sprida goda exempel och bidra med konkret stöd. Det skulle öka chanserna att reformen genomförs på ett sätt som fungerar i hela landet, samtidigt som lokala förutsättningar tas i beaktande.

Lika viktigt är att följa upp hur reformen faktiskt fungerar. Det finns en rad farhågor och frågor som behöver tas på allvar.

En handlar om personalförsörjningen inom psykiatrin. Det finns en väldokumenterad kompetensbrist inom psykiatrin när det gäller specialistsjuksköterskor och läkare, och det behövs också fler psykologer. Rapporter säger att finns en risk att dagens bristsituation på sikt förstärks eftersom tillgången bedöms vara oförändrad samtidigt som efterfrågan ökar.

Här kunde regeringen ha genomfört några av alla de förslag som lagts i nationell plan för vårdens kompetensförsörjning och i en hel del utredningar som handlar om fortbildning och andra typer av åtgärder för kompetensförsörjningen. Men det har tyvärr inte skett.

Herr talman! Vi behöver få svar på om reformen leder till bättre samordning för personer med beroendeproblematik och andra psykiatriska tillstånd och till uppfyllande av de mål som personerna med samsjuklighet och deras anhöriga själva ansåg var viktigast att samhällets samlade insatser uppnår. Blir det lättare att få hjälp? Blir de lyssnade på? Får de förståelse och blir behandlade med samma respekt som andra? Hänger vård- och stödinsatser ihop bättre än tidigare? Finns fungerande behandling?

Denna reform är viktig. Därför har vi socialdemokrater lämnat förslag som gör att kommuner och regioner får bättre förutsättningar att genomföra förändringen i praktiken. Det krävs tydliga ekonomiska ramar, ett genomtänkt stöd i genomförandet och en noggrann uppföljning. Vi menar att det kommer att vara avgörande för om det blir verkliga förbättringar för dem som den här propositionen är till för.

Lade fram en motion · 10 juni 2026

med anledning av prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag

Motion 4197
Motion till riksdagen 2025/26:4197 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i den föreslagna lagstiftningen bör framgå vilka yrkesgrupper som är behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering I propositionen föreslås ändringar i abortlagen som syftar till att modernisera lagen språkligt och anpassa den till den medicinska utvecklingen och gravida kvinnors behov. Vi socialdemokrater välkomnar förändringarna som ju bl.a. innebär ökad möjlighet att genomföra aborter i hemmet samt att bl.a. barnmorskor självständigt får handlägga medicinska aborter. Vi välkomnar också att det kommer att krävas ett godkännande för nya sjukvårdsinrättningar som ska utföra aborter. I propositionen föreslås att det i lagstiftningen ska framgå att abort och avbrytande av graviditet endast får tillhandahållas inom ramen för ett allmänt sjukhus eller en annan hälso- och sjukvårdsverksamhet som är särskilt anpassad för ändamålet och som Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har godkänt. I författningskommentaren anges att det av 5 § framgår att hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara särskilt anpassad för ändamålet. Med uttrycket avses att det ska finnas personal, utrustning och lokaler som krävs för att bedriva en god och säker abortvård. Det innebär exempelvis att det ska finnas personal som har särskild kompetens inom området. Olika krav kan uppställas beroende på bl.a. vilken abortmetod som används. Det krävs t.ex. annan kompetens och andra lokaler för kirurgisk abort än medicinsk abort. Den närmare innebörden av detta menar man får avgöras i rättstillämpningen. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) anser att det även fortsättningsvis bör anges vilka yrkesgrupper som är behöriga. Regeringen delar inte denna bedömning utan anser att kompetens bör avgöra vilken hälso- och sjukvårdspersonal som får utföra vilka insatser. Vi menar att regeringens förslag till skrivning inte är tillräckligt tydlig för Ivos godkännande. Ivo har i sitt remissyttrande framhållit att det även fortsättningsvis ska anges vilka yrkesgrupper som är behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet, och Socialstyrelsen anser att det finns skäl att ytterligare utreda om behörigheten bör begränsas i någon omfattning. Västra Götalandsregionen anser att det krävs för­tydligande gällande kunskap och kompetens kopplat till legitimation. Regionen påpekar att det enligt 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) är flera olika yrkesgrupper som ingår i ordet hälso- och sjukvårdspersonal, vilket per definition inte reglerar abortvården till någon legitimerad yrkesgrupp, kunskap eller kompetens. Utöver legitimerade läkare, barnmorskor och sjuksköterskor arbetar även annan hälso- och sjukvårdspersonal utan legitimation på abortmottagning, och därför krävs ett förtydligande gällande kunskap och kompetens kopplat till legitimation. Det borde därför också i lagstiftningen framgå vilka som får utföra abort. Mot bakgrund av risken för oseriösa aktörer och välfärdsbrott inom hälso- och sjukvården finns det skäl för att kraven på godkännande av nya aktörer finns kvar. Vi utesluter inte att frågan utreds samlat för all hälso- och sjukvård, men till dess bör det finnas krav på godkännande och angivet vilka yrkesgrupper som är behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet. Regeringen bör därför återkomma med förslag om vilka yrkesgrupper som ska vara behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet. Fredrik Lundh Sammeli (S) Anna Vikström (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Ställde en skriftlig fråga till Socialminister Jakob Forssmed · 28 maj 2026

Tandvårdskostnader för våldsutsatta

Skriftlig fråga 846
I utredningen om tandvård för våldsutsatta föreslås att tandvård för skador efter våld i nära relationer inte ska kosta mer än ett läkarbesök och inte vara en ekonomisk fråga för den som utsatts. I så fall kan de patienter som berörs slippa att själva betala hela eller delar av tandvårdskostnaden för dessa skador. I dag får de patienter som berörs i huvudsak själva betala tandvårdskostnaden för dessa skador, och det kan handla om tandvårdskostnader som många gånger är höga. Utredningen föreslår också att frågor om våldsutsatthet regelbundet ska ställas till alla som besöker tandvården, och den redogör för hur skador som uppstått vid våld bör dokumenteras. Utredningen tillsattes av den förra regeringen, och utredningens förslag lämnades i februari 2023. Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är därför: Avser ministern att gå vidare med utredningens förslag avseende tandvårdskostnader för våldsutsatta?
Ställde en skriftlig fråga till Sjukvårdsminister Elisabet Lann · 26 maj 2026

Fortbildning inom hälso- och sjukvården

Skriftlig fråga 839
Inom hälso- och sjukvården råder i dag personalbrist. Personalbristen leder till kapacitets- och kvalitetsbrister i verksamheterna och till svårigheter att möta medborgarnas förväntningar liksom ojämlik tillgång till vård i landet. Vårdgivare kan inte genomföra viss vård för att de saknar sjuksköterskor och läkare. Vårdförbundet och Läkarförbundet skriver i en insändare att fortbildningen har minskat drastiskt, samtidigt som kunskapsutvecklingen sker i en rasande takt. De skriver vidare att för att patienter ska få den bästa tillgängliga vården behöver legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal få en regelbunden fortbildning och att fortbildning samtidigt kan bidra till lägre kostnader, till exempel genom introduktion av effektivare, billigare och enklare metoder. Deras önskemål är att regeringen går vidare med det lagförslag som presenterades i utredningen. Att regeringen borde agera för att hälso- och sjukvårdspersonal ska få fortbildning är inget nytt förslag. Den nationella planen för vårdens kompetensförsörjning föreslog 2024 att regeringen skulle se över möjligheterna till nationell samordning av systematisk och fortlöpande fortbildning för vårdens professioner som en åtgärd för att förbättra vårdens kompetensförsörjning. Min fråga till sjukvårdsminister Elisabet Lann är: Avser ministern att uppfylla den nationella planens förslag för vårdens kompetensförsörjning och vidta åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvårdspersonalens fortbildning, och i så fall hur?
Talade i kammaren · · Stockholms län

En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid

Herr talman! Självmorden bland unga i Sverige minskar inte, tvärtom ser vi en oroande utveckling i vissa grupper. Särskilt alarmerande är ökningen bland flickor i åldern 10–14 år. Det är den största ökningen som uppmätts sedan 1980. Detta sker samtidigt som den generella trenden i landet går åt andra hållet. Bakom de övergripande siffrorna döljer sig en verklighet där våra unga blir svikna.

Enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister är i dag vart fjärde dödsfall bland unga mellan 10 och 19 år suicid. Det innebär att vi talar om barn som inte sett någon annan utväg.

Vissa grupper av barn löper förhöjd risk att avlida i suicid samtidigt som de har sämre tillgång till stöd och skyddsåtgärder. Det gäller exempelvis barn i samhällsvård, barn i ekonomisk utsatthet, barn med migrationsbakgrund, barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, hbtqi-ungdomar och barn med erfarenhet av våld eller psykisk ohälsa i familjen.

Suicid kan handla om en kedja av faktorer: misslyckanden i skolan, mobbning, trauma och en alltmer negativ självkänsla. Barnpsykiatrin vittnar om att allt yngre barn nu uttrycker självmordstankar. Detta är inte en utveckling som har kommit plötsligt. Det är resultatet av brister i hur vi fångar upp, stöttar och skyddar våra barn.

Vi vet till exempel att skolan spelar en avgörande roll för barns självkänsla och att psykisk ohälsa förstärks av social och ekonomisk utsatthet. Och vi vet att bristande samordning mellan olika insatser gör att unga faller mellan stolarna. Varje utebliven åtgärd gör att vi riskerar att ännu ett barn inte fångas upp i tid. Varje sådant misslyckande är ett misslyckande för hela samhället. När ett barn lämnar låg- eller mellanstadiet med känslor av att inte duga har vi misslyckats långt tidigare än vid den akuta krisen.

Herr talman! Mot bakgrund av att det behövs mer kunskap om suicid behandlar vi i dag en proposition om att inrätta en statlig funktion för utredning av suicid när barn drabbas. Den nya lagen innebär att en utredning alltid ska genomföras när ett barn upp till 18 år har avlidit i suicid. Den föreslagna åldersgränsen bedöms som rimlig och ändamålsenlig utifrån ett resursperspektiv. Ingen förnekar behoven av att utreda suicid i fler åldersgrupper, men att börja med barn är angeläget. Den nya lagen innebär också att en utredning får genomföras när en vuxen har avlidit i suicid eller när ett barn eller en vuxen har avlidit och dödssättet är oklart, om en sådan utredning bedöms förebygga suicid.

Syftet är tydligt. Det är att förbättra samhällets lärande och att förebygga framtida dödsfall. Detta är ett viktigt steg. I dag utreds nämligen endast en fjärdedel av suicidfallen bland barn genom befintliga system, som lex Maria. Det innebär att vi saknar kunskap om majoriteten av fallen. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt om vad som gick fel och därmed inte heller vad som hade kunnat göras annorlunda.

Den föreslagna lagen ger en möjlighet att identifiera brister, dra lärdom och stärka samhällets samlade förmåga när det gäller ett suicidförebyggande arbete. Det finns en lång rad exempel på vad som kan analyseras med stöd av den här lagen. Det kan handla om enskilda beslut, resursfördelning, tillgänglighet till vård och stöd, återkommande mönster av otillräcklig samverkan, situationer där personers behov inte tagits på allvar och huruvida tillgänglig kunskap har använts eller inte.

Resultaten av utredningarna behöver också leda till en konkret förändring i stödet kring barn och unga i samhället. Därför är denna proposition väldigt viktig. Men den måste följas av att kunskap omsätts i handling. Vi måste göra mycket mer för att se till att ingen människa hamnar i en situation där självmord framstår som den enda utvägen.

(Applåder)

Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd

Motion 4155
Motion till riksdagen 2025/26:4155 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa en tydlig ekonomisk struktur för den omfördelning av resurser som reformen innebär och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att det finns en nationell stödstruktur för genomförandet av reformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av noggrann uppföljning av reformen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Propositionen innehåller förslag som syftar till att möjliggöra en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Förslagen innebär att regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård. Förslagen innebär även att ytterligare krav ska ställas på den individuella plan som ska upprättas för personer som tagits emot i hem för vård eller boende. Det föreslås också att en skyldighet införs för regionen att ersätta kommunen i de fall regionen inte fullgör sina skyldigheter avseende den individuella planen. I propositionen föreslås vidare en ny lag om en samordnad vård- och stödverksamhet som innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommunen och regionen. Samsjuklighetsreformen är mycket efterlängtad. Efter flera års väntan har regeringen äntligen lagt en proposition. För människor som kämpar i gränslandet mellan insatser från psykiatrin, primärvården och socialtjänsten är det en efterlängtad signal om en sammanhållen vård för välfärdens mest utsatta grupper. Vi socialdemokrater välkomnar införandet av en ny lag som reglerar hur kommuner och regioner ska samordna vård- och stödverksamheten. De problem som vi dock ser med regeringens proposition är inte vad som föreslås – utan vad som inte föreslås. Flera av de förslag som utredningen lämnar finns inte med i regeringens förslag. Eftersom reformen tyvärr saknar viktiga delar kommer genomförandet inte att få de rätta förutsättningarna för att lyckas. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har i sina remissvar och hemställningar rörande samsjuklighetsreformen (SOU 2021:93 och SOU 2023:5) gett ett generellt positivt stöd till reformens mål, men uttryckt betydande farhågor kring hur den ska införas i praktiken. De välkomnar att regionerna får ett större ansvar för beroendevården för att säkerställa att personer med både psykiatrisk diagnos och beroendeproblematik får en samordnad vård och inte faller mellan stolarna. De betonar också att reformen kräver tydliga lagändringar som preciserar kommunernas och regionernas respektive ansvar. De anser att tidigare förslag och utredningar inte gett tillräckligt stöd för genom­förandet. SKR (jämte fackförbunden Vision och Akademikerförbundet SSR samt Föreningen Sveriges socialchefer [FSS]) har krävt att staten förtydligar hur övergången ska gå till för att trygga vårdtagarna under förändringen. SKR efterfrågar vidare en tydlig ekonomisk struktur för den omfördelning av resurser som reformen innebär. De menar att reformen inte är tillräckligt finansierad och därmed inte har rätt förutsättningar för att skapa den tänka förändringen och förbättringen av vården. Kärnan i inspelen från SKR är att intentionerna i Samsjuklighetsutredningen är goda, men att genomförandet måste hanteras med stor omsorg gällande ansvarsfördelning och resursöverföring. Vi socialdemokrater delar de farhågor och den kritik som framkommer i remiss­yttrandena. Vi är i grunden positiva till att en ny lag införs som reglerar samordningen mellan kommuner och regioner och ger uttryckligt stöd för personer med samsjuklighet och deras rätt att få behandling och andra stödjande insatser. Men för att den nya lagen ska få avsedd effekt och bli lyckad behöver genomförandet ske stegvis under en längre period, på det sätt som utredningen föreslår. Regeringens införandeplan är alltför snäv och riskerar att bli ett misslyckande. För ett lyckat genomförande menar vi att det behövs en tvåårsperiod från beslut och ikraftträdande. Det kan också behövas öron­märkta medel under genomförandeperioden som ger kommuner och regioner rätt förutsättningar för att göra nödvändiga organisatoriska förändringar som krävs för att klara de tänkta ambitions­höjningarna avseende vård och andra insatser. Förutsättningarna att klara övergången är också olika i olika delar av landet. Det behövs därför en nationell stöd­struktur som säkerställer reformens genomförande i hela landet och där goda erfaren­heter kan delas och spridas. Vi menar att bristerna i den reform som regeringen föreslår är så stora att det är stor risk för att människor i behov av vård fortsätter att falla mellan stolarna. Risken är att vi får en reform som inte förbättrar människors liv. I stället riskerar det att kunna bli en administrativ reform där ansvaret och en påse pengar flyttas från kommun till region fast det ännu är oklart vem som egentligen borde göra vad. Vi ser också ett behov av övergångsbestämmelser som skyddar brukaren. För att ingen ska hamna utan stöd är det viktigt att kommunerna vet när de ska avveckla sin verksam­het och att de kan göra det utan att ansvaret är oklart och så att inga behandlings­insatser avbryts. På samma sätt behöver regionerna veta vilket ansvar de ska ta över och vilka resurser som följer med. Mot bakgrund av alla de farhågor som framkommit rörande säkerställandet av resurser, nationell stödstruktur och de snäva tidsramarna för genomförandet anser vi att reformen behöver följas upp mycket noggrant. Detta bör tillkännages för regeringen. Fredrik Lundh Sammeli (S) Anna Vikström (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Ställde en skriftlig fråga till Sjukvårdsminister Elisabet Lann · 30 april 2026

Avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (Vulf)

Skriftlig fråga 770
Inom hälso- och sjukvården råder i dag personalbrist. Personalbristen leder till kapacitets- och kvalitetsbrister i verksamheterna och till svårigheter att möta medborgarnas förväntningar liksom ojämlik tillgång till vård i landet. Vårdgivare kan inte genomföra viss vård för att de saknar personal, till exempel specialistsjuksköterskor. Alla som är utbildade arbetar inte i sin yrkesroll. Till exempel arbetade bara 78 procent av samtliga sysselsatta sjuksköterskor i sin yrkesroll inom hälso- och sjukvården 2021. Det nationella vårdkompetensrådet skriver i sin nationella plan för vårdens kompetensförsörjning att det förefaller som att många vill gå vidare i karriären eller byta yrke eller inriktning. För att attrahera personal anser det nationella vårdkompetensrådet att det krävs goda möjligheter till karriär och att kunna utvecklas i yrket. Det finns ett avtal som kallas Alf som står för ett avtal mellan svenska staten och vissa regioner om samarbete om grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården. För tandläkare finns motsvarande TUA-avtal, men liknande avtal saknas för andra hälso- och sjukvårdsutbildningar eller forskningsområden såsom det vårdvetenskapliga området. Dock är behovet av fler lärare och sjuksköterskor samt stärkt forskningsanknytning i de stora professionsutbildningarna omfattande. Kompetensförsörjningen av hälso- och sjukvårdspersonal och lärare kan förbättras genom att stärka förutsättningarna för verksamhetsförlagd utbildning och att säkerställa forskningsmedel för de stora professionsutbildningarna inom välfärdsyrkena. Detta kan uppnås genom att inrätta avtal för exempelvis vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (så kallade Vulf-avtal) för vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar i högskolan, till exempel sjuksköterskor och andra professioner med medellång vårdutbildning. Det nationella vårdkompetensrådet bedömde att Vulf-avtal bör inrättas i syfte att stärka kompetensförsörjningen och att avtalen kan främja kompetensförsörjningen genom att stärka förutsättningarna för verksamhetsförlagd utbildning och säkerställa forskningsmedel för exempelvis den vårdvetenskapliga forskningen. Min fråga till sjukvårdsminister Elisabet Lann är: Avser ministern att verka för att regeringen ska lämna förslag om att inrätta ett avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (Vulf) motsvarande det så kallade Alf-avtalet för vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar i högskolan?
Ställde en skriftlig fråga till Socialminister Jakob Forssmed · 30 april 2026

Handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention

Skriftlig fråga 769
Regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention sträcker sig över perioden 2025–2026. I handlingsplanen finns många tidigare regeringsuppdrag redovisade, även från den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det är givetvis viktigt att fortsätta arbeta i linje med tidigare viktiga regeringsuppdrag, men handlingsplanen ger intrycket av att vara delvis tillbakablickande på utredningar och åtgärder som genomförts tidigare. Ett område i handlingsplanen är till exempel att utanförskap på arbetsmarknaden ska motverkas och att arbetslöshet utgör en ökad risk för psykisk ohälsa, något som inte har fått tillräcklig uppmärksamhet. Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är: Avser ministern att ge uppdrag om att handlingsplanen för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention ska uppdateras?
Lade fram en motion · 15 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:216 Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård

Motion 4081
Motion till riksdagen 2025/26:4081 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:216 Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 12 kap. 1 och 3 §§. Motivering I regeringens proposition föreslås att kommunen ska få anlita läkare i verksamheterna i den kommunala hälso- och sjukvården. Förslaget har fått stark remisskritik, och en majoritet av remissinstanserna avstyrker eller är negativa till förslaget. Från flera remissinstanser framförs bl.a. att förslaget kan leda till att det uppstår en oklar ansvarsfördelning av det medicinska ansvaret för patienter och därtill att parallella organisationer byggs upp med en ineffektiv resursanvändning som följd. Det påtalas också att det kan uppkomma ekonomiska ojämlikheter mellan vårdcentraler inom samma region om patienterna fortfarande är listade på en regional vårdcentral som får full ersättning, trots att kommunen erbjuder läkare. En remissinstans för också fram att det är oklart om patienternas rätt till fritt vårdval ska garanteras om kommunerna anställer läkare, eftersom detta leder till ojämlik resursfördelning. Flera remissinstanser anser att förslaget riskerar att leda till en mer ojämlik vård eftersomstörre och ekonomiskt stabila kommuner får möjlighet att anlita läkare, vilket mindre kommuner med större ekonomiska utmaningar kommer att få svårt att kunna göra. I dag råder det generellt sett brist på läkare som är specialiserade inom såväl allmänmedicin som geriatrik. Många regioner har svårt att rekrytera dessa kompetenser och svårt att bemanna med läkare på vårdcentraler på många orter, inte minst i norra Sverige. Detta bidrar till dagens stora skillnader i utbud och utformande av såväl regional som kommunal hälso- och sjukvård. Om vissa kommuner anställer läkare ökar det ojämlikheten och försämrar förutsättningarna på de orter där det redan i dag är svårt att bemanna med rätt kompetens. Remissinstanser påtalar också att det finns en risk för att förslaget kan leda till att regionerna drar ned på sitt ansvarstagande när flera kommuner själva har läkare anställda i verksamheten. Mot bakgrund av den kraftiga kritiken från viktiga remissinstanser föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 12 kap. 1 och 3 §§. Fredrik Lundh Sammeli (S) Mikael Dahlqvist (S) Karin Sundin (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 10 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:221 Slopat matkrav för serveringstillstånd

Motion 4075
Motion till riksdagen 2025/26:4075 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:221 Slopat matkrav för serveringstillstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår förslaget till ändring i 8 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622) om att kravet på eget kök vid cateringverksamhet avskaffas. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förslagen i propositionen om slopat matkrav för serveringstillstånd i ett första skede bör införas temporärt i två år för att kunna utvärderas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den föreslagna utvärderingen även bör innefatta en snabb utvärdering av effekterna av slopade krav efter sommaren 2026 och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk alkohollagstiftning behöver reformeras. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som lämnade betänkandet En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23). Den lämnade förslag om att reformera kraven på mat­servering genom bl.a. färre och enklare rätter och om hur länge man ska behöva till­handahålla mat. De förslagen har ett tydligt folkhälsoperspektiv, vilket vi tycker är bra och som vi skulle ha ställt oss bakom. Regeringen valde dock i stället att se frågan ur näringslivsperspektiv och gav ett utredningsuppdrag till Förenklingsrådet, som inte har som uppgift att bedriva förutsättningslöst utredningsarbete eller att beakta folk­hälsan som central utgångspunkt för alkoholpolitiken. Någon sakkunnig i alkohollagen har inte deltagit i beredningen hos Förenklingsrådet på det sätt som experter normalt förordnas i utredningar. Förenklingsrådets förslag bedöms också av tunga remiss­instanser inom folkhälsoområdet som mycket bristfälliga då man inte har analyserat konsekvenserna ur folkhälsoperspektiv längre än att man menar att det inte kommer att leda till en kraftig ökning av konsumtionen. Alkohollagstiftningens syfte som skyddslagstiftning urholkas när den underordnas näringslivets och besöksnäringens intressen. Alkohollagstiftningen är en skyddslagstiftning och av förarbetena till dagens alkohol­lagstiftning framgår tydligt att i valet mellan företagsekonomiska och folkhälso­politiska skäl ska folkhälsan ges företräde. Men Förenklingsrådets förslag utgår helt och hållet från näringspolitiska intressen. Förslagen kommer att öka tillgängligheten till och exponeringen av alkohol i samhället. Regeringen, Visita och andra näringslivs­organisa­tioner lyfter gärna fram hur detta kommer att bidra till besöksnäringen och uppmuntra fler entreprenörer att utveckla nya koncept inom dryckesnäringen. Men förslaget så som det är utformat definierar inte vad som anses utgöra en restaurang eller en restaurang­liknande miljö. När matservering inte längre krävs kommer förslaget således inte bara att öppna för alkoholservering på restauranger, barer, gatukök och foodtrucks som i dag inte uppfyller lagens krav, utan även exempelvis kiosker, frisör- och skönhetssalonger, minigolfbanor och campingplatser. Vi menar att en sådan stor förändring kräver en helt annan konsekvensanalys än den som Förenklingsrådet har gjort. Inte minst saknas det ett barnperspektiv i propositionen. Det finns forskning som visar på sambandet att intag av mat i samband med alkohol minskar alkoholens skadeverkningar. Även om man inte måste konsumera mat på krogen i dag ökar ändå sannolikheten att man gör det om det finns mat att tillgå. Förenklingsrådet gör dock ingen djupare konsekvensanalys av detta. De förenklingar som föreslås minskar företagens investeringskostnader kraftigt (eftersom det inte kommer att krävas vare sig kök, porslin, sittplatser inomhus, råvaror eller kockar). Detta kan antas leda till en prissänkning på alkohol. Priset är en viktig regulator för alkohol­konsumtion. Detta skulle också kräva en helt annan konsekvensanalys än den som Förenklingsrådet har gjort. Flera remissinstanser varnar för att de förenklingar som föreslås av alkohollag­stiftningen öppnar upp för fler kriminella aktörer i en bransch där det redan förekommer mycket kriminalitet. Dagens lämplighetsbestämmelser gäller parallellt med de krav som gäller matservering, vilket ger tydliga kriterier för tillstånd och tillsyn. Med dagens investeringskostnader måste t.ex. företag som söker alkoholtillstånd redovisa sin finansiering. Risken är att kriminaliteten i krogbranschen kommer att öka med regeringens förslag, vilket är allvarligt och riskerar att bidra till nya sätt för gäng­kriminella att finansiera sin verksamhet. Detta leder också till att konkurrensen kommer att snedvridas på bekostnad av de seriösa och skötsamma företagen. Förslaget omfattar vidare att cateringverksamhet inte längre ska behöva ha kök. Cateringföretag ska enligt förslaget kunna servera mat för att få permanent alkohol­tillstånd, men det kommer inte längre att finnas krav på matservering för tillfälliga serveringstillstånd för slutna sällskap. Med andra ord kommer lagen att ge utrymme för att tillåta catering av enbart alkohol, något som i nästa led skulle kunna hota det svenska detaljhandelsmonopolet. Det är inte heller analyserat i förslaget. Detta skulle sannolikt tillämpas olika i olika kommuner. Detta riskerar att leda till en ny diskussion, liknande dagens, om att kommuner har olika regelverk, vilket anses försvåra för företagen att bedriva sin verksamhet och därmed också till nya krav om tydligare och enklare regel­verk. Det finns också anledning att påtala att det kan bli svårare att bedriva tillsyn av verksamheter utan ramverket gällande matservering och sittplatser. Verksamheter som inte har matservering omfattas vidare inte heller av kravet på personalliggare. Att förslaget om slopat matkrav har processats fram under tidspress innebär att tillsyns­vägledning och rutiner för tillsyn inte är framtagna innan lagstiftningen träder i kraft. Det som i regeringens proposition framställs som några enkla regelförändringar som väntas få marginell påverkan på den totala alkoholkonsumtionen är i själva verket en omfattande omläggning av den svenska alkoholpolitiken. Omläggningen görs utan djupare analys av dess konsekvenser och utan någon prövotid. Det kan jämföras med propositionen om s.k. gårdsförsäljning. Den reformen genomförs med en prövotid på sex år. Därefter ska reformen utvärderas för att se om den ska förlängas. Propositionen om slopat matkrav riskerar inte bara att leda till oönskade konsekvenser för folkhälsan, utan öppnar också upp för fler oseriösa och kriminella aktörer på ett område där detta redan är vanligt förekommande och på så sätt riskerar att snedvrida konkurrensen i branschen. Socialdemokraterna motsätter sig inte förslaget i sin helhet, men är starkt kritiska till att utredningen är undermålig och anser att viktiga konsekvensanalyser saknas i frågor rörande risk för ökad kriminalitet och påverkan på det svenska detaljhandelsmonopolet. Vi menar att skyddet för folkhälsan ska vara grunden för den svenska alkoholpolitiken – inte näringslivets intressen. I likhet med flera remissinstanser anser vi att man inte bör öppna upp för catering av enbart alkohol. Därför föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa kravet på ett eget kök för tillredning av mat för att få stadigvarande serveringstillstånd vid cateringverksamhet. Vi anser dessutom att förslaget avseende risken för negativa konsekvenser i form av skadlig inverkan på folkhälsan, risken för försämrad allmän ordning och säkerhet samt sociala skadeverkningar inte är tillräckligt belyst. Dessa brister menar vi innebär att det krävs en mer omfattande uppföljning och utvärdering av det slopade kravet på mat­servering och eget kök samt att utvärderingen görs under en längre tid för att kunna följa effekterna över en längre tid. Vi menar att förändringarna med slopat matkrav i ett första skede bör införas temporärt i två år för att under denna tid kunna utvärderas, i likhet med vad som föreslogs i propositionen om gårdsförsäljning. Att alkohol nu blir mycket mer tillgängligt i offentliga miljöer kommer att påverka hur barn och ungdomar möter och utsätts för alkoholens skadeverkningar. Eftersom regeringen vill genomföra förändringarna redan den 1 juni 2026 bör dessutom en första snabbutvärdering genom­föras direkt efter sommaren 2026. Fredrik Lundh Sammeli (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 1 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete

Motion 4017
Motion till riksdagen 2025/26:4017 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) i de delar det avser 12 kap. 7 § andra stycket och 7 a §. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag som kraftfullt motverkar fusk genom skenseparation och tillkännager detta för regeringen. Motivering Plikt och rätt ska prägla Sveriges välfärdssystem. Den som kan arbeta ska arbeta. Den som ännu inte kan arbeta ska få hjälp att kunna komma i arbete. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva vårt liv på det sätt vi själva väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Arbete ska vara en källa till stolthet och självbestämmande. Att den som jobbar i Sverige dessutom har sjyst lön och sjysta villkor är för oss socialdemokrater helt centralt. För vårt samhällssystem och vår välfärd är en hög sysselsättningsgrad och en låg arbetslöshet helt avgörande. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass. För den som av olika anledningar inte klarar sin egen försörjning är försörjnings­stödet det yttersta skyddsnätet. Försörjningsstödet ska vara tillfälligt och utformat på ett sätt som gör att den som är i behov av stöd får det, och den som inte är det stängs ute. Det är en självklarhet att den som får ekonomiskt bistånd, efter sin förmåga, ska delta i aktiviteter som kan bidra till att man kan försörja sig på egen hand. Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen den utredning om aktivitetsplikt som nu resulterat i en proposition om aktivitetskrav. Det är förslag som Socialdemokraterna står bakom. I den nu aktuella propositionen behandlas ett antal förslag kopplade till försörjnings­stödet. Två av dem, beräkning där riksnormen ska baseras på ett referensvärde och reducerat belopp för familjer med fler än tre barn, har som syfte att försörjningsstödet ska sänkas från en redan låg nivå. Enligt propositionen förväntas det leda till en i genomsnitt lägre ekonomisk standard för biståndsmottagare och ökad inkomstspridning. Hur förslagen ska utformas framgår inte av propositionen utan ska i stället beslutas av regeringen. Det innebär att det inte heller finns några ordentliga konsekvens­beskriv­ningar av förslagen. Enligt regeringen går det helt enkelt inte att göra en detaljerad analys av i vilken mån den ekonomiska standarden samt inkomstspridningen påverkas, eller av hur olika hushållstyper påverkas. Det gör det omöjligt för riksdagen att veta vilka effekter förändringarna skulle få. Regeringen menar att barn på sikt skulle få en bättre ekonomisk situation eftersom deras föräldrar kommer att komma i arbete. Samtidigt saknar regeringen, förutom aktivitetsplikten, i princip förslag som skulle hjälpa människor till arbete. Att en sänkning av samhällets yttersta skyddsnät skulle göra att fler människor börjar arbeta framstår snarast som en from förhoppning. Som regeringen själv konstaterar medför förslagen en lägre ekonomisk standard för barnen. Barnfattigdomen kommer med regeringens förslag att öka. Det kan vi inte acceptera. Barn ska inte behöva bära sina föräldrars oförmåga att försörja sig själva. Barn ska inte behöva gå och lägga sig hungriga. Barn ska inte få en sämre ekonomisk situation beroende på hur många syskon föräldrarna valt att skaffa. Därför säger Socialdemokraterna nej till den förändrade beräkning där riksnormen ska baseras på ett referensvärde av riksnormen och till begränsningsregeln för vissa barnfamiljer. Regeringen framhåller i propositionen risken för fusk genom skenseparationer. Regeringen bör därför återkomma med skarpa förslag om hur sådant fusk ska motverkas. Fredrik Lundh Sammeli (S) Gustaf Lantz (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 1 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:207 Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd

Motion 4016
Motion till riksdagen 2025/26:4016 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:207 Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som stänger ute den organiserade brottsligheten från aktiviteter kopplade till reformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa en skyldighet för kommuner att tillhandahålla både en aktivitet på heltid och fullständig barnomsorg för föräldrar med barn under åtta år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att andra tillsynsmyndigheter än Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) ska utöva tillsyn över reformen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Plikt och rätt ska prägla Sveriges välfärdssystem. Den som kan arbeta ska arbeta. Den som ännu inte kan arbeta ska få hjälp att kunna komma i arbete. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva våra liv på det sätt vi själva väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Arbete ska vara en källa till stolthet och självbestämmande. Att den som jobbar i Sverige dessutom har sjyst lön och sjysta villkor är för oss socialdemokrater helt centralt. För vårt samhällssystem och vår välfärd är en hög sysselsättningsgrad och en låg arbets­löshet helt avgörande. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finan­sierad hälso- och sjukvård i världsklass. För den som av olika anledningar inte klarar sin egen försörjning är försörjningsstödet det yttersta skyddsnätet. Försörjningsstödet ska vara tillfälligt och utformat på ett sätt som gör att den som är i behov av stöd får det, och den som inte är det stängs ute. Det är en självklarhet att den som får ekonomiskt bistånd, efter sin förmåga, ska delta i aktivi­teter som kan bidra till att den kan försörja sig på egen hand. Därför tillsatte den social­demokratiska regeringen den utredning om aktivitetsplikt som nu resulterat i en propo­sition om aktivitetskrav. Det är förslag som Socialdemokraterna står bakom. Vi socialdemokrater har en övergripande syn på arbetsmarknadspolitiken som utgår från målet om full sysselsättning. Med det menas att arbetsmarknadspolitiken ska ut­formas utefter målsättningen att alla som kan jobba ska jobba. Full sysselsättning bidrar till att minska klyftorna i samhället och ökar rättvisan mellan män och kvinnor, mellan grupper och mellan olika platser i landet. Vi ska alltid sträva efter att skapa bästa möjliga förutsättningar för att alla arbetsföra individer ska kunna och vilja arbeta. Våra bevekelse­grunder för detta är flera och omfattar både samhälleliga perspektiv och individperspektiv. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva våra liv på det sätt vi själva väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Arbete ska vara en källa till stolthet och självbestämmande. Att den som jobbar i Sverige dessutom har sjyst lön och sjysta villkor är för oss socialdemokrater helt centralt. För vårt samhällssystem och vår välfärd är en hög sysselsättningsgrad och en låg arbetslöshet helt avgörande. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass. För att nå full sysselsättning behöver Sverige en aktiv och ambitiös arbetsmarknadspolitik som skapar vägar till jobb. Arbets­sökande har olika behov, och därför behöver det finnas en bred uppsättning arbetsmark­nadspolitiska verktyg som kan användas utefter den specifika individens förutsättningar – däribland arbetsmarknadsutbildning, subventionerade anställningar, matchningsstöd, praktik och arbetslivsinriktad rehabilitering. Vid genomförandet av förslagen i denna proposition är det viktigt att regeringen noga följer upp förändringarna så att de olika delarna i denna reform får avsedd effekt. Vi vill särskilt lyfta förslaget med att låta privata aktörer delta i utförandet av arbetsplatsförlagda aktiviteter. Här är det viktigt att man i genomförandefasen säkerställer att den organiserade brottsligheten utestängs från aktiviteter kopplade till reformen. Vi tycker därför att reger­ingen bör återkomma med förslag till riksdagen som säkerställer att detta inte kan utnyttjas av oseriösa aktörer eller aktörer kopplade till organiserad brottslighet. Det är också viktigt att de föreslagna aktiviteterna inte tränger undan riktiga jobb eller leder till att den svenska partsmodellen urholkas och bidrar till lönedumpning. Därför bör de fackliga organisationerna på berörda arbetsplatser involveras när det bestäms vilka aktiviteter som kan komma i fråga. Aktiviteterna är inte arbete, och de sysslor som utförs inom ramen för aktivitetsplikten får inte vara uppgifter som kan utföras av avlönade anställda. I remissbehandlingen av utredningsförslaget har det framkommit att en kommunal skyldighet att anordna aktiviteter för grupper med försörjningsstöd borde åtföljas av en skyldighet att erbjuda barnomsorg i den omfattning som krävs för att föräldrar ska kunna delta i aktiviteterna. Här bör regeringen se över om de möjligheter till barnomsorg som erbjuds är tillräckliga för att föräldrar ska kunna delta i aktiviteter i tillräcklig grad, och kommuner bör därför ges skyldigheten att tillhandahålla både en aktivitet avseende full tid och barnomsorg för föräldrar med barn under 8 år. I propositionen föreslås Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) få uppdraget att utöva tillsyn för att motverka brister i genomförande av aktivitetskrav. Regeringen avser vidare att följa tillämpningen av reformen och kommer vid behov att vidta ytterligare åtgärder. Mot bakgrund av de omfattande problem som redan i dag finns med oseriösa fristående aktörer i den sociala omsorgen menar vi att regeringen inte bör avvakta utan redan vid genomförandet återkomma till riksdagen med förslag som stänger ute den organiserade brottsligheten från aktiviteter kopplade till reformen. Det är också viktigt att man följer upp de aktiviteter som anordnas inom ramen för aktivitetsplikten, så att företag eller kommuner som anordnar aktiviteter inte låter dessa ersätta anställd personal. Den som producerar något för någon annans räkning ska ha lön och de rättigheter som följer med en anställning. Även ur denna utgångspunkt borde tillsynen av verksamheten skötas av en organisation som har arbetsmarknads- och utbildningspolitisk kompetens. För att reformen med aktivitetskrav ska bli en framgång och uppnå syftet är det viktigt att den är tillräckligt finansierad och att kommunerna tilldelas tillräckliga resurser. En otillräcklig finansiering lämnar kommunerna med ett omöjligt uppdrag. Om aktivitets­kravsreformen inte ger de önskade effekterna i fråga om att fler ska gå från bidrag till jobb, kommer det också att drabba andra reformer som regeringen vill genomföra inom socialtjänsten. Regeringen utrycker höga förväntningar på genomförande av reformer inom socialtjänsten, och dessa förväntningar på resultat behöver komma med reella förut­sättningar. Därför är det viktigt att reformens finansiering följs upp och utvärderas löpande. Fredrik Lundh Sammeli (S) Gustaf Lantz (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Dzenan Cisija (S) Agneta Nilsson (S)
Uppdrag
  • Nordiska rådet - Suppleant
    15 okt 2025 - 28 sep 2026 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Nordiska rådet - Suppleant
    16 okt 2024 - 15 okt 2025 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Nordiska rådet - Suppleant
    19 okt 2023 - 16 okt 2024 · Nordiska rådets svenska delegation
  • EU-nämnden - Suppleant
    27 april 2023 - 28 sep 2026 · EU-nämnden
  • Finansutskottet - Suppleant
    30 nov 2022 - 28 sep 2026 · Finansutskottet
  • Riksdagens styrgrupp för det bilaterala demokratifrämjande samarbetet - Suppleant
    27 okt 2022 - 28 sep 2026 · Riksdagens styrgrupp för det bilaterala demokratifrämjande samarbetet
  • Nordiska rådet - Suppleant
    11 okt 2022 - 19 okt 2023 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Socialutskottet - Ledamot
    4 okt 2022 - 28 sep 2026 · Socialutskottet
  • Kulturutskottet - Suppleant
    4 okt 2022 - 28 sep 2026 · Kulturutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 28 sep 2026
  • Nordiska rådet - Ledamot
    13 okt 2021 - 11 okt 2022 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Nordiska rådet - Suppleant
    14 okt 2020 - 13 okt 2021 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    1 aug 2020 - 26 sep 2022
  • Arbetsmarknadsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Arbetsmarknadsutskottet
  • Civilutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Civilutskottet
  • Finansutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Finansutskottet
  • Justitieutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Justitieutskottet
  • Kulturutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Kulturutskottet
  • Miljö- och jordbruksutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Miljö- och jordbruksutskottet
  • Näringsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Näringsutskottet
  • Socialförsäkringsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Socialförsäkringsutskottet
  • Socialutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Socialutskottet
  • Trafikutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Trafikutskottet
  • Utbildningsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Utbildningsutskottet
  • Försvarsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Försvarsutskottet
  • Konstitutionsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Konstitutionsutskottet
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Utrikesutskottet
  • Nordiska rådet - Suppleant
    2 okt 2019 - 14 okt 2020 · Nordiska rådets svenska delegation
  • EU-nämnden - Suppleant
    9 okt 2018 - 4 okt 2022 · EU-nämnden
  • Skatteutskottet - Ledamot
    2 okt 2018 - 26 sep 2022 · Skatteutskottet
Visar 30 av 37 ·Rådata