Eva Lindh

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom att Sverige ökar sina åtaganden för att säkra tillgången till avancerad beräkningskraft. Det är viktigt för svensk forskning, för våra företag och för möjligheten att utveckla en modern och effektiv offentlig sektor.

AI förändrar redan vår ekonomi och vårt samhälle. Den kan bidra till nya läkemedel, snabbare forskning, smartare industriproduktion och bättre offentliga tjänster. Den kan hjälpa företag att utveckla nya produkter, effektivisera sin verksamhet och skapa jobb. Inom välfärden kan AI bidra till att frigöra tid för personalen, så att mer tid kan ägnas åt människor. Samtidigt ska vi naturligtvis också skydda oss och reglera de negativa konsekvenserna av AI.

För att kunna utveckla och använda AI krävs det dock beräkningskraft. Det är en strategisk resurs, och tillgången till den påverkar vilka länder som kan leda utvecklingen. Det här förslaget handlar om att säkerställa att vi i Sverige kan ha beräkningskapacitet för forskning, för innovation, för offentlig sektor och för näringsliv.

Den som har tillgång till beräkningskraft har också bättre förutsättningar att utveckla den nya tekniken. Sverige och Europa behöver därför investera i den här infrastrukturen och minska vårt beroende av andra delar av världen.

Genom Euro HPC kan vi tillsammans med andra europeiska länder stärka vår kapacitet och skapa bättre förutsättningar för forskning och innovation. Att möjliggöra för AI-gigafabriker i Europa är en satsning som vi anser att Sverige ska vara en del av.

Det handlar om Europas självständighet. I dag är en stor del av världens AI-kapacitet koncentrerad till USA och Kina. Genom europeiskt samarbete kan vi stärka vår konkurrenskraft, minska sårbarheten och få större möjligheter att själva påverka hur tekniken utvecklas och används. Euro HPC är ett viktigt steg i den riktningen.

Det är därför vi socialdemokrater säger ja till att Sverige ska kunna göra dessa åtaganden. Vi ser värdet av att investera i framtidens forskning, innovation och konkurrenskraft. Men vi ser också att teknikutvecklingen måste komma hela samhället till del. AI ska skapa vinster för enskilda företag men också bidra till högre produktivitet, fler jobb och en välfärd som fungerar bättre för människor.

Fru talman! Det är dock anmärkningsvärt hur regeringen har hanterat frågan. Regeringen har haft ansvaret för att bereda ärendet och skapa förutsättningar för ett väl underbyggt beslut. Men frågan har nu kommit till riksdagen utan att regeringen har gjort det förberedelsearbete som hade behövts.

Nu måste riksdagen ta ansvar för att möjliggöra ett åtagande som är strategiskt viktigt för Sverige. Men regeringens bristande hantering får inte stå i vägen för Sveriges möjligheter. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och trots det nu ta ansvar för Sveriges framtid.

Därför röstar vi socialdemokrater ja till att Sverige ska kunna göra dessa åtaganden. Vi gör det för svensk forskning, för våra företag, för välfärden och för Sveriges konkurrenskraft, så att Sverige och Europa ska stå starkare i den globala AI-utvecklingen.

(Applåder)

Fru talman! Det är tydligt att vi har helt olika verklighetsbilder. Det är kanske därför Oliver Rosengren är nöjd och jag inte är nöjd.

Inflationen har gått ned – absolut. Det har den gjort i hela området. Det skulle den ha gjort också med vår budget. Men det som Tidöregeringen faktiskt inte har klarat av är att lyfta svensk ekonomi ur lågkonjunkturen, och arbetslösheten har ökat. Inte ens under pandemin hade vi en lägre ökad sysselsättning än med Tidöregeringen. Det är väl ändå att underprestera.

Vad är Oliver Rosengren nöjd med?

Fru talman! Det var intressant att höra Oliver Rosengren. Vi har haft ett val. Väljarna har gett besked om att de vill se en annan riktning. Det vill också jag.

Det kändes som att Oliver Rosengren i sitt anförande var väldigt nöjd med resultaten trots att arbetslösheten har ökat med nästan 100 000, trots att statsskulden ökade med 200 000 kronor i minuten under hela mandatperioden och trots att vår svenska ekonomi har underpresterat.

Jag vill bara fråga Oliver Rosengren: Vad är det i resultaten som han menar att svenska folket ska vara nöjt med?

Fru talman! Ett samhälle blir inte starkare av att några få får mer medan fler ställs utan jobb och välfärden pressas tillbaka. Ett samhälle blir starkare när fler får möjlighet att försörja sig själva, barn får en bra start i livet, den som blir sjuk får vård och äldre kan lita på omsorgen. Detta är den socialdemokratiska grundtanken: Vi bygger ett starkare samhälle när fler får frihet och möjligheter och när vi tar gemensamt ansvar för den trygghet vi alla behöver.

Ekonomisk politik handlar aldrig bara om siffror; den handlar om vilket samhälle vi vill vara. Efter fyra år med Tidöpartierna har Sverige fått högre arbetslöshet, underpresterat när det gäller tillväxten och fått större underskott i statens finanser. En halv miljon människor går nu arbetslösa. Det handlar inte bara om siffror. Det handlar om människor som vill arbeta, försörja sig och vara en del av samhället.

För oss handlar sysselsättning om frihet. Alla som kan arbeta ska ha möjlighet att göra det. Eget arbete ger självständighet och makt över det egna livet. När fler arbetar stärks också ekonomin och möjligheten att finansiera välfärden. Därför behövs utbildning som leder till jobb, investeringar som utvecklar Sverige och bättre förutsättningar för företag att växa.

Fru talman! Vi måste också använda våra gemensamma pengar rätt. Skattepengar ska gå till det de är avsedda för: en skola där barn får stöd, sjukvård när vi behöver den och äldreomsorg med tid för de äldre – inte övervinster i skolan, företag som fuskar sig till offentliga kontrakt eller kriminella som utnyttjar välfärden. Därför vill vi stoppa vinstjakten i skolan och förskolan, strypa den kriminella ekonomin, städa upp i offentlig upphandling och minska onödig administration.

Det handlar om respekt för skattebetalarna och om rättvisa. Det är inte rimligt att välfärdens personal ska spara och springa fortare medan miljarder går förlorade genom fusk, slöseri, övervinster och kriminellt utnyttjande. Den som värnar välfärden måste också stoppa slöseriet.

Fru talman! Vi vill ha ett samhälle där ingen lämnas ensam när man blir sjuk, där barn får en bra start och där äldre kan åldras med värdighet – där välfärden ger trygghet och möjligheter, oavsett inkomst eller bostadsort. Vi vill ha en starkare välfärd i hela landet. Det är bra för människorna, för sammanhållningen och också för svensk ekonomi. När fler får utbildning, arbete och möjlighet att bidra och när vi stärker välfärden tar vi bättre vara på hela landets kraft.

Sverige behöver en ny ekonomisk riktning: fler i arbete, ansvarsfull användning av skattepengarna och investeringar som bygger landet starkt.

Vi socialdemokrater tar ansvar för ekonomin. Men vi vet också vad ekonomin är till för. Den ska inte bara få siffrorna att gå ihop. Den ska också få samhället att hålla ihop. Det är så vi bygger ett mer jämlikt och jämställt Sverige, där fler kan stå på egna ben och man kan lita på att välfärden finns där när man behöver den.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Kallifatides och Leif Nysmed (båda S).

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Det är alltid intressant att beroende på vilken stol man sitter på benämner man också saker på ett annat sätt. När det är en Sledd regering är det sossekör, men när man själv sitter i regering är det regionernas kör.

Låt mig ta ett exempel där samma partier styr i regionen som i Sveriges regering – jag tänker att man ändå måste ta någon typ av ansvar – nämligen mitt eget län Östergötland.

I Östergötland jobbar nu 660 personer färre än när den här mandatperioden startade. Syns det? Ja, det gör det – framför allt inom psykiatrin. När vi under mandatperioden har knackat dörr har vi mött förtvivlade föräldrar. De har väntat inte bara i månader utan i år på en tid i barn- och ungdomspsykiatrin – därför att neddragningarna har varit så stora.

Det här är en verklighet som människor möter. Därför blir jag ändå förvånad över det som sjukvårdsministern anklagar oss socialdemokrater för, nämligen att hålla en självgod ton. Är sjukvårdsministern nöjd med situationen i sjukvården? Vi socialdemokrater anser att vi behöver satsa ordentligt på sjukvården. Pengarna ska gå till vård efter behov, inte rinna ut till kriminella aktörer. Jag ser fram emot att få genomföra detta efter höstens val.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar sjukvårdsministern för svaret.

Det här är otroligt viktiga frågor, för de allra flesta av oss är någon gång i behov av sjukvård. Det är också väljarnas viktigaste fråga. Då är det väldigt bra att min kollega, Karin Sundin, har ställt frågan om vårdköerna och vad som egentligen ligger bakom, eftersom det inte är så himla lätt för väljarna att se igenom.

I sjukvårdsministerns svar blir det ganska tydligt om man skrapar lite bakom. Sjukvårdsministern sa att när regeringen tog över makten tog den också över en vårdkö som då var längre än någonsin och som under lång tid bara fortsatt att öka. Sjukvårdsministern sa alltså att vårdköerna är betydligt kortare än vid mandatperiodens början.

Det låter ju bra. Wow, tänker man. Så fantastiskt mycket de har presterat. Trots att de har haft mindre resurser, eftersom regionerna har haft större utlägg med tanke på inflationen och så där, har de klarat av att korta vårdköerna. Min kollega, Karin Sundin, tog upp att 7 procent av satsningarna går till 1,2 promille av det som sjukvården ägnar sig åt. Det är ganska mycket pengar för att korta vårdköerna på specifika delar.

Jag vill ta upp en sak när det gäller vårdköerna som jag inte tycker att sjukvårdsministern eller någon i den här regeringen har tagit upp. Vilket år är det man mäter ifrån?

Sjukvårdsministern var inte sjukvårdsminister då. Jag tror att Elisabet Lann var kommunpolitiker i Göteborg under den här tiden, men vi hade en pandemi. Alla kanske inte minns det, men vi hade en pandemi mellan 2019 och 2022, och in i 2023. Vi var alla medvetna om situationen inom sjukvården. Alla visste att det skulle bli en utmaning att komma till rätta med den vård som hade fått anstå med tanke på den stora tyngd som det innebar för sjukvården att klara av alla dem som behövde akut sjukvård i och med pandemin. Det visste vi alla.

Om en regering inte hade klarat av att korta köerna efter det mätåret hade det varit skandal. Det är klart att man gör det. Det ligger alltså i sakens natur att det faktiskt gör skillnad vilket mätår man mäter ifrån.

Regeringen har också hela tiden gett otillräckliga resurser till sjukvården. Det är min och socialdemokratins bestämda mening. Det är också därför vi i våra budgetar har riktat mer resurser till sjukvården under hela mandatperioden.

Men det handlar också om långsiktighet. Det SD-regeringen har ägnat sig åt under hela den här tiden är riktade statsbidrag, som är väldigt svåra för alla kommuner och regioner att hantera. Man ska alltid parera. Man vet inte hur mycket pengar man kommer att få nästa år eller hur det kommer att se ut. Därför är ett av våra viktigaste vallöften, som jag är väldigt stolt över, att vi ska ha statsbidrag som också tar hänsyn till inflationen så att man vet och kan räkna på sina långsiktiga förutsättningar för finansieringen.

(Applåder)

Fru talman! Jag ligger inte vaken om nätterna och tänker på att förbättra förtroendet för den här regeringen, men jag bryr mig om demokratin. Jag tycker att det är viktigt att det finns förtroende för demokratin och dess spelregler och hur det fungerar.

Det är ett problem när det här uppstår. Det kletar inte bara av sig på den regering som gör detta och som faktiskt behöver ta ansvar för det. Det kletar av sig på alla politiker och på hela demokratin. Därför tycker jag att det är viktigt att göra något åt saken när sådant upptäcks, oavsett vilken regering som sitter vid makten just då.

Jag är inte helt nöjd, och det beror på hur statsministern har agerat. Det jag har efterfrågat är ledarskap. Jag har läst att det finns regler som säger att man inte får fatta beslut om man till exempel äger en aktie i det bolag beslutet berör. Det är en förenklad förklaring av vad jäv innebär. Det är upprörande att statsministern inte tar på sig mer av ledarskapet, för det här har uppenbarligen inte handlat om att det står fel i riktlinjerna utan om en problematisk kultur. Det verkar som om man tycker att det är okej att göra så här, eftersom det fortgår.

Ytterligare en anledning till att jag inte är nöjd är att jag hade hoppats att statsminister Kristersson gjort som statsminister Löfven när det gäller till exempel aktieköp och sagt att statsråd inte ska köpa aktier. De förhållandena skulle gälla i hans regering. Jag tycker alltså inte att man har gjort tillräckligt, men jag är nöjd med svaret. Det är bra att man har uppdaterat riktlinjerna.

Fru talman! Det stämmer – jag tror att det är tredje gången vi har den här debatten. Jag förstår därför om finansmarknadsministern kanske blir lite trött på att delvis höra samma saker. Det är klart att en hel del av det grundläggande problemet återkommer. Alla har ju inte lyssnat på de två tidigare debatterna, och det finns ändå en del som är intresserade.

Jag tror dock inte att finansmarknadsministern lyssnade på min sista halvminut där jag sa att jag har läst om de förändringar som har gjorts – det är ju inte så att jag bara går hit. Jag har ingen kritik mot dem och tycker inte att de är dåliga.

Det jag sa, det min fråga gäller nu och det den gällde före sommaren när jag bad om den här debatten – jag kommer inte heller ihåg skälet till att den inte blev av – är att trots att man gjort en del förändringar har detta återkommit. Det hände senast i december. Mig veterligen gjorde civilministern om samma sak som han hade bett om ursäkt för tidigare och som han inte tyckte var så himla bra. Någonting måste ju vara fel när problemet återkommer.

Det är svårt att hålla räkningen på alla gånger det här har hänt – före förändringen, men också efter. Alltså finns det ett mönster. Det är därför jag tar upp detta. Hade det hänt en gång hade det kanske inte varit ämne för en debatt – i alla fall inte tre debatter. Men tydligen behövs det flera debatter för att påminna om att detta är en viktig fråga. Det finns ett mönster som borde oroa varje regering. Politik handlar ju inte bara om politiska förslag utan också om förtroende, och förtroende är inte en naturlag. Förtroende måste förtjänas, och det kan förbrukas.

Jag är upptagen av den här frågan inte bara för att det är någon annan än mitt eget parti som sitter i regeringen, utan för att jag tycker att det är viktigt att förtjäna väljares – människors, svenskars – förtroende för att politiker fattar beslut som är i Sveriges intresse, inte i deras personliga eller privata ekonomiska intresse.

Finansmarknadsministern talar om detaljer, omständigheter, lagar och förordningar och så vidare, men det har uppenbarligen inte blivit någon stor förändring. Problemen har ju återkommit. Varför? Om rutinerna och de förändringar som har gjorts är tillräckliga – varför hamnar regeringen i det här igen?

Jag tycker att det hade varit bra att få prata med den som leder regeringen, för ledarskapet spelar roll. Jag har hört att statsministern kommenterat detta, men han har inte varit här för att svara på mina frågor. Jag vill diskutera ansvaret. När felaktigheter begås i sådana här fall har statsministern faktiskt det stora ansvaret.

När människor ser ministrar delta i beslut samtidigt som de har ekonomiska intressen spelar det mindre roll om en jurist senare kommer fram till att en viss paragraf inte har överträtts. Förtroendet har ju skadats ändå.

Det är bra att man har gjort förändringar. Det är bra att finansmarknadsministern redogör för de förändringarna – men varför återkommer problemet? Varför har man inte fått bukt med kulturen?

Fru talman! De flesta debatter och frågor här i kammaren handlar om politik. Men så finns det också frågor och debatter som handlar om förtroende och moral. Den här debatten handlar om förtroende och moral.

Sverige har länge byggt sin styrka på en förvaltningskultur präglad av öppenhet, opartiskhet och hög integritet. Medborgarna ska kunna lita på att beslut fattas för landets bästa och inte utifrån beslutsfattarnas privata ekonomiska intressen.

Just därför är de återkommande avslöjandena om statsråds och statssekreterares aktieaffärer så allvarliga. Vi har sett bristande redovisning av aktieinnehav. Vi har sett affärer som inte har rapporterats. Vi har sett statsråd och statssekreterare delta i beslut där det har uppstått uppenbara frågor om jäv och intressekonflikter, och vi har sett det gång på gång.

Jag vill tacka för svaret från finansmarknadsministern, som jag tycker är både seriöst, genomgripande och tydligt. Men jag vill ändå börja med att jag har ställt frågan till statsministern. Det finns skäl till det, och finansmarknadsministerns svar gör det ännu mer tydligt att det borde vara statsministern som är här och svarar. Låt mig återkomma till detta.

Ett misstag kan väl alla göra, sa någon som skulle försöka försvara det som hade hänt. Kanske, men det här är ändå allvarligt. Jag tycker att det är tveksamt, men okej. När samma typ av problem återkommer gång på gång är det dock inte längre bara en fråga om enskilda misstag, utan då handlar det om kultur, ledarskap och ansvar. Det handlar om hur regeringen fungerar och om vem som ytterst ansvarar för att reglerna efterföljs. Och det ansvaret ligger hos statsminister Ulf Kristersson.

När statsministern tillträdde lovade han att alltid sätta sak före särintresse. Svenska folket har rätt att påminna honom om det löftet. Det är därför jag har ställt några ganska enkla frågor: Har statsministern fortsatt förtroende för de statsråd och statssekreterare som återkommande har hamnat i sådana här situationer? Vilka konkreta åtgärder har statsministern vidtagit? Vilka förändringar av rutiner, kontrollfunktioner eller rapporteringskrav har gjorts?

Men statsministern svarar inte. Inte någon av gångerna som jag har ställt en interpellation om detta har statsministern svarat. Det har alltid varit finansmarknadsministern som antingen har tagit på sig det eller blivit tillkallad, och den här gången har finansmarknadsministern angett ett tydligt skäl. Det är dock inte finansmarknadsministern som utser ministrar. Det är inte han som leder regeringen, och det är inte han som bär det yttersta ansvaret för den kultur som har vuxit fram i Regeringskansliet.

Statsrådet Niklas Wykman har i sitt svar angett några skäl till att man har gjort en del uppdateringar. Men ändå har det här hänt igen, och det var därför som jag ställde den här interpellationen. Trots allt detta händer det alltså igen. Vad behöver man förändra i kulturen för att få ett stopp på detta?

Herr talman! Ytterligare repliker används här för att säga saker om socialdemokratisk politik som inte stämmer – eller om verkligheten som inte stämmer.

Det handlar inte om brist på ärlighet, finansministern. Det handlar om att jag tror att Socialdemokraterna vet mer om sin egen politik än Moderaterna, som hittar på.

Det här handlar ju om skatteslöseri. Om miljarder kan fortsätta läcka ut ur vår statskassa och om kriminella kan bygga företag runt våra välfärdssystem, då borde en regering agera. Allt annat är skamligt. Då måste systemen ändras. Om skolans pengar kan omvandlas till vinster samtidigt som lärare och elever får mindre resurser, då måste reglerna ändras. Det är så vi sätter skattebetalarna och Sverige först.

I mitt försök här att prata om skatteslöseri och vad regeringen egentligen tänker göra pratar jag om de stora pengarna. Då har jag inte ens hunnit prata om upphandlingarna, där pengar också försvinner ut i en del fusk och vi måste ändra en del regler. Jag har inte pratat om hur man mest effektivt kan använda tiden i välfärden. Men jag pratar om välfärdspengar som kan hamna hos kriminella. Jag pratar om offentliga upphandlingar där oseriösa företag kan konkurrera genom fusk och om friskolesystem där skattepengar kan bli privata vinster. Det är här det verkliga slöseriet finns.

Samtidigt har vi en regering som lånar stora summor pengar och lämnar efter sig mycket stora underskott. Regeringen har gjort helt andra prioriteringar. Jag hoppas att väljarna ser den här skillnaden och röstar på ett parti som tar Sverige och svensk ekonomi på allvar.

Herr talman! Det finns oerhört mycket att kommentera här, men jag tänkte faktiskt inte göra det. Edward Riedl excellerar i skrämselpropaganda om socialdemokratisk politik som jag inte ens tycker är värd att kommentera och i en annan verklighetsbeskrivning och andra fakta än de flesta har. Det tänkte jag alltså inte säga något om.

Vi har kommit överens om att låna till exempelvis Ukraina. Vi står bakom de överenskommelser som vi har gjort. Men det är en otroligt avgörande skillnad mellan att låna till något som stärker Sverige på lång sikt och att låna till åtgärder som är tillfälliga eller till skattesänkningar som inte löser de strukturella problemen. Det är precis det som den här regeringen har gjort. Och man visar sin minskade trovärdighet och sitt minskade ansvarstagande för den ekonomiska politiken genom att säga att pengarna är slut samtidigt som man bara under den här valrörelsen har ställt ut löften om 200 miljarder i nya satsningar utan att kunna presentera en finansiering av dem. Det är faktiskt häpnadsväckande.

Men åter till det som min interpellation faktiskt handlar om, att ta tag i slöseriet med skattepengar. Detta är inte något nytt för Socialdemokraterna. Det var precis därför jag läste upp citatet om att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Det är klassisk socialdemokratisk politik. Vi står för ett starkt samhälle, men vi står också för ordning och reda. Då är detta viktigt. Vi har och kommer att ha ordning och reda i de offentliga finanserna.

Vi vill stoppa vinstjakten i välfärden. Jag vill uppehålla mig lite vid detta. Här verkar det ju som om regeringen inte vill ha ordning och reda, och man verkar också ha ideologiska skygglappar. Skattepengar som är avsatta till skolan ska gå till skolan – inte till obegränsade vinstuttag.

Vi går till val på att förbjuda vinster i skolan och förskolan och på att stoppa överkompensationen till fristående skolor. Det är pengar som skulle kunna göra konkret skillnad i välfärden. Här måste vi stoppa utflödet av resurser, men vi hör inget om detta. Det var den andra punkten.

Den tredje punkten handlar om att strypa den kriminella ekonomin. Det är inte längre en sidofråga. För varje år som går får vi mer fakta på bordet. Den kriminella ekonomin är motorn som göder gängen. Om kriminella kan tjäna pengar på våra välfärdssystem måste vi stänga den möjligheten.

På område efter område ser vi att den här regeringen har låtit detta fortgå. Det har fått fortgå inom hemtjänsten och i HVB-verksamheter som till och med drivs av kriminellt organiserade. Vårdcentraler och andra företag används som brottsverktyg.

Alla företag är naturligtvis inte brottsliga. Vi har enormt många bra företagare som är seriösa. Men de flesta inom den organiserade brottsligheten driver nu företag. Detta måste man se och göra någonting åt. En ESO-rapport har uppskattat den kriminella ekonomin till hundratals miljarder kronor om året.

Samtidigt finns det människor som går till jobbet varje dag och gör rätt för sig. De betalar skatt och förväntar sig att samhället gör sin del. Vi måste stoppa skatteslöseriet, och jag undrar om finansministern är beredd att göra något för att stoppa det på alla områden.

Herr talman! Jag tackar finansminister Elisabeth Svantesson för svaret.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Detta lär vara ett gammalt citat av den tidigare socialministern Gustav Möller, men det är också en väldigt modern princip. När en skattekrona används fel är det inte bara pengar som försvinner. Det är en lärare som inte kan anställas, en vårdcentral som inte kan bemannas, en väg som inte kan rustas, en polis som inte kan utbildas eller en familj som får bära kostnaderna genom högre skatt eller sämre välfärd.

Den här interpellationen handlar därför om något mycket större än enskilda exempel på slöseri. Den handlar om vilket ansvar en regering tar för svenska folkets pengar.

Vårt besked är enkelt. Vi socialdemokrater tycker att varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Men regeringen har valt en annan väg. Regeringen säger att den tar ansvar för ekonomin, men man lånar till skattesänkningar och lämnar konsekvenserna till kommande år. Den här regeringen har gått med de största underskotten på generationer och har lånat nästan 200 000 kronor per minut, och det stannar inte där.

I våras sa finansministern att pengarna var slut. Några månader senare presenterade man ofinansierade åtgärder som knappt sträcker sig över valdagen. Nu är det början av augusti, och SD-regeringen har redan ställt ut vallöften för över 200 miljarder.

Regeringens egna beräkningar visar ett underskott i statens budget på 167 miljarder kronor i år. Nästa år beräknas underskottet till 181 miljarder. Det är stora pengar. Samtidigt står Sverige inför långsiktiga åtaganden.

Herr talman! Regeringen säger dessutom att kommuner och regioner måste effektivisera och göra mer med mindre, men när det gäller den egna organisationen gäller uppenbarligen andra regler. Mellan 2022 och 2026 ökade anslagen till Regeringskansliet med 2,3 miljarder kronor. Det är en nästan 30-procentig ökning. När vård, skola och omsorg tvingas spara låter regeringen alltså sin egen organisation växa.

Det här handlar naturligtvis om trovärdighet. Man kan inte kräva återhållsamhet av kommuner, regioner och myndigheter och samtidigt låta de egna kostnaderna öka kraftigt. Trots upprepade frågor och debatter har jag fortfarande inte fått något besked om vad pengarna har gått till.

Det verkligt stora slöseriet uppstår dock när systemen är utformade så att våra gemensamma pengar kan läcka ut år efter år. Skattepengar som skulle gå till elever och lärare blir i stället vinster i skolkoncerner. Välfärdspengar kan hamna hos företag med kopplingar till organiserad brottslighet. Det finns offentlig upphandling som premierar företag som konkurrerar genom fusk, lönedumpning och dåliga arbetsvillkor. Välfärden tvingas lägga alltmer tid på administration och kontrollsystem i stället för på människor.

Därför har vi socialdemokrater tagit fram ett program mot slöseri med skattepengar. Finansministern säger att man har påbörjat ett arbete. Det sker efter fyra år då pengarna har runnit ut ur statskassan.

Herr talman! Jag vill tacka för den här debatten, men det kom ju inget svar på Mathias Tegnérs fråga över huvud taget. Det finns dock en chans till att svara på om regeringen har tagit den här frågan på allvar. Inser man komplexiteten? Kommer man att tillsätta en utredning för att verkligen göra någonting åt detta?

Finansministern ägnar en hel del tid åt att prata om att man har städat. Vi har väl olika meningar om behovet av att städa, men här verkar dammsugaren ha städat upp en hel del som kanske inte borde ha städats bort, till exempel en utredning som kunde ha gett underlag för att genomföra precis det som interpellanten efterfrågar.

Finansministern säger att det finns två alternativ efter valet – en M-ledd regering och en S-ledd regering. När det gäller den ekonomiska politiken ser jag fram emot en S-ledd regering som tar den ekonomiska politiken med tillväxten, företagandet och allt annat på stort allvar.

Jag saknar det allvar som Moderaterna ändå har visat tidigare när det gäller den ekonomiska politiken. Nu saknas ju trovärdighet. Man har lånat till stora skattesänkningar, som kommer att påverka framtida generationer mycket.

Vi behöver få svar på interpellantens frågor. Vi har väntat en hel mandatperiod.

Herr talman! Jag tackar Mathias Tegnér. Jag har följt min riksdagskollegas outtröttliga arbete i de frågor som han verkligen är engagerad i, och det här är en sådan fråga. Jag har också följt de svar som finansministern har gett.

I dag säger finansministern i talarstolen att hon också ser problemen. Det är därför det är så underligt att man faktiskt inte har gjort någonting. Att det bereds i Regeringskansliet får vi ganska ofta som svar, men hur kan vi veta att det verkligen är så? Vad är det som har gjorts?

Mathias Tegnér säger här att detta är en komplex fråga. Man kan inte bara slänga upp ett förslag, utan man måste utreda konsekvenserna av en förändring. Det är just därför det är så märkligt att man lade ned en utredning som var igång.

En regering har naturligtvis alla möjligheter att ändra utredningen och ge andra direktiv. Men att lägga ned utredningen kan inte tolkas som någonting annat än att man inte tycker att det här är viktigt. Därför undrar faktiskt också jag om vi kan få ett svar från finansministern här i dag – efter Mathias Tegnérs outtröttliga engagemang och debatter om detta, under hela mandatperioden. Som det är nu är det här ett ytterligare exempel på den minskade trovärdigheten i den ekonomiska politiken, som visas av Moderaterna och hela regeringen.