Alexander Christiansson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Regeringens skrivelse heter Attraktiva platser – bredare genomslag för politiken för arkitektur, form och design. Ja, Mats, ”magiskt otydlig” var ett roligt uttryck.

Men i skrivelsen konstaterar regeringen att genomslaget för de arkitekturpolitiska målen inte har varit tillräckligt. Framför allt har näringslivet, civilsamhället och medborgarna involverats i alltför begränsad utsträckning. Det har hämmat möjligheten att nå målen, och det är något som vi sverigedemokrater har påpekat under lång tid.

Regeringen bedömer att kunskapsnivån i delar av branschen är otillräcklig och att allmänhetens deltagande i utformningen av våra livsmiljöer fortfarande är för svagt. Mot den bakgrunden presenterar regeringen en ny inriktning för det fortsatta arbetet. Fler röster ska inkluderas, och ansvaret för gestaltningen av våra livsmiljöer ska delas mellan offentliga aktörer, näringsliv och civilsamhälle.

Det är i grunden en rimlig slutsats. Om vi vill skapa attraktiva, hållbara och långsiktigt uppskattade miljöer kan ansvaret inte vila på ett fåtal aktörer. De miljöer som byggs i dag kommer att påverka människor under lång tid framöver, generationer framöver. Då är det också viktigt att få fler perspektiv på plats när den här sortens beslut fattas.

Herr talman! Regeringens initiativ är välkommet, men vi hade gärna sett att fler och mer kraftfulla åtgärder presenterades. Sverigedemokraterna kommer inte att sätta käppar i hjulet för insatser som innebär steg i rätt riktning. Samtidigt ser vi ett tydligt behov av ett större grepp om arkitekturpolitiken under nästa mandatperiod.

Arkitekturpolitiken har under lång tid hamnat i skymundan i den politiska debatten. Ofta diskuteras bostadsbyggande utifrån antalet bostäder, byggnadskostnader eller hyressättning. Det är naturligtvis också viktiga frågor, men alltför sällan diskuterar vi hur de miljöer vi bygger faktiskt upplevs av människor.

Det räcker inte att bygga mycket. Vi måste också bygga bra. Vi måste bygga miljöer som människor vill leva och vistas i och känner stolthet över. En trivsam livsmiljö och behovet av attraktiva platser ska inte underskattas. Platser som upplevs som vackra, rena och väl förvaltade bidrar till trygghet och trivsel; det finns det många rapporter som visar.

Vi ser återkommande hur frågor om nybyggnationer eller gestaltning av offentliga miljöer börjar som lokala eller regionala debatter men till slut blir riksnyheter. Det finns en enkel anledning till detta: Människor bryr sig om de miljöer där de lever och verkar. Det är en viktig fråga för de flesta.

Det finns ofta en gemensam stolthet över de livsmiljöer vi delar. När förändringar upplevs som försämringar väcker det engagemang, och det är ett engagemang som vi politiker måste ta på allvar och vara lyhörda inför.

Många människor upplever ibland att beslut om nybyggnationer och stadsutveckling fattas över deras huvuden. Den uppfattningen måste vi ta på allvar, för om människor känner sig överkörda riskerar förtroendet för politiker och tjänstemän att minska.

Sverigedemokraterna har därför börjat lyfta fram tanken på en nationell arkitekturpolicy som kan vara vägledande vid nybyggnation. En sådan policy bör säkerställa att kulturhistoriska värden beaktas och att klassisk arkitektur ges större utrymme än i dag. Det handlar inte om att stoppa utvecklingen eller förbjuda moderna uttryck, absolut inte. Däremot handlar det om att skapa en bättre balans mellan det nya och det gamla, för Sverige har ett rikt kulturarv som bör tas tillvara och integreras i framtidens byggande. Nya byggnader ska självklart kunna uppföras, men de ska samspela med sin omgivning. Det är helt centralt.

Fru ålderspresident! Regeringen konstaterar i skrivelsen att medborgarna har involverats i arbetet endast i begränsad utsträckning. Det är ett betydande problem. Som jag tidigare framhållit spelar våra gemensamma livsmiljöer stor roll för människor. Regeringens ambition att inkludera fler aktörer är därför positiv, men det behövs också konkreta verktyg som stärker medborgarnas inflytande över gestaltningen och utformningen av våra gemensamma miljöer.

I grunden är det en demokratifråga. Människor måste ges bättre möjlighet att påverka hur deras bostadsområden, stadskärnor och offentliga platser utvecklas. Ytterst handlar det om respekt för medborgarna. Den som ska leva med besluten bör också ges rimliga möjligheter att påverka dem.

Uppföljningen av de arkitekturpolitiska målen har hittills inte varit tillräcklig. Det finns därför skäl att överväga en ny arkitekturpolitisk utredning med uppdrag att ta fram uppdaterade och tydligare mål. En sådan utredning bör bland annat behandla den klyfta som ibland finns mellan professionens bedömningar och medborgarnas upplevelser. Den bör också undersöka hur ett större kulturhistoriskt ansvar kan säkerställas vid nybyggnation och stadsutveckling.

När det gäller regeringens skrivelse valde Mats beskrivningen magiskt och otydligt; jag skulle säga att det är ett litet men välkommet steg i rätt riktning. Sverigedemokraterna kommer att fortsätta bevaka frågan och verka för att arkitekturpolitiken får en mer framträdande roll i framtiden.

Fru ålderspresident! Arkitektur är inte en fråga för en liten krets av experter. Den berör oss alla varje dag. Därför behöver arkitekturpolitiken lyftas upp i större utsträckning.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag vill också, kort, stämma in i och tacka Mats Berglund, som varit ordförande för kulturutskottet under de här åren. Du tog över efter Amanda Lind, som också var en jättebra ordförande. Jag tycker att samspelet har fungerat väldigt bra mellan oss i utskottet, vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag vill också tacka Malin Danielsson för de här åren i rollen som vice ordförande. Du tog över efter Robert Hannah, som det också fungerade väldigt bra med. Jag tycker att det har gått över i en fin, smidig fas och är tacksam för det.

Jag vill även tacka kanslipersonalen och övriga för de här åren. Jag ser fram emot en ny mandatperiod efter valet.

Herr talman! Statsministern! Sverige är en stark demokrati, och i flera mätningar ökar vi i index. Vi blir allt starkare som demokrati.

Trots detta väljer Sveriges största parti, Socialdemokraterna, att måla ut oss och den här regeringen som en brun och fascistisk och nazistisk regering, vilket är obehagligt. Det är ett lögnaktigt och svekfullt sätt att argumentera på.

Forskaren Johan Wennström på Försvarsdepartementet skrev nyligen en text i 100% där han menade på att man nu kan se att Kreml och Putin använder sig av Socialdemokraternas berättelse om Sverige för att sprida propaganda och desinformation för att undergräva vår demokrati när vi stöder det de kallar ett nazistiskt Ukraina.

Det här är allvarligt och något som måste tas på allvar. Vi kan inte sprida desinformation på det sätt som Socialdemokraterna gör. Hur ser statsministern på detta? Och vad vill regeringen göra för att bekämpa den här formen av säkerhetshotande beteende i det här landet?

Herr talman! Det var faktiskt inte mitt fel; jag måste någonstans få bemöta de påhopp på regeringens och Sverigedemokraternas budget som ledamoten gör. Men för att behaga herr talmannen: Det är klart att det påverkar kulturpolitiken hur mycket pengar man har i skattkistan när man ska prioritera.

Om jag får tolka ledamotens svar – även om jag nog inte fick något svar alls på frågan – skulle jag ändå vilja säga: Ja, det var så. Det finns nämligen siffror, statistik och fakta på att det var detta man lämnade efter sig till oss 2022.

Den här regeringen har faktiskt gjort ganska många bra grejer, och jag tror att ledamoten kanske ändå skulle kunna erkänna det. Inflationsbekämpningen har varit rimlig. Det är ganska bra grejer som vi har gjort kopplat till de här frågorna. Energipriserna är fortfarande höga, men eftersom vi inte ska gå in i en energidebatt släpper jag den frågan.

Det jag ändå tycker är intressant är att ledamoten tar upp det här med desinformation. Det kan nämligen vara lite frustrerande att vara politisk motståndare till ett parti som självt använder desinformation så frekvent och på så många olika sätt.

Före valet 2022 valde två ministrar att gå ut och varna Sveriges befolkning för att rösta på oppositionen. Sådant görs i länder som normalt inte förknippas med stark demokrati. Man använder sig också av vanföreställningen att vi skulle utvisa en åtta månaders bebis till Iran ensam. Det sitter partiledaren för Socialdemokraterna och upprepar i tv, om och om igen som ett slags mantra – trots att man vet att det faktiskt inte är sant. Det är lögner man sprider. Det är desinformation.

Samma sak gäller Finanspolitiska rådets kritik mot regeringen. Ändrar ni er nu när det gäller stödet till Ukraina och att rusta upp försvaret, Björn Wiechel? Är ni med på de satsningarna eller inte? Är ni med på dem kanske ni inte ska använda dem som ett argument mot regeringens politik. Det handlar alltså om satsningar och prioriteringar som vi har gjort och som Socialdemokraterna är med på.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Björn Wiechel – det är alltid kul att lyssna på Björn Wiechels kreativa anföranden! Jag har några retoriskt sett ganska enkla frågor som kommer att bli väldigt svåra för Björn Wiechel att svara på.

Om vi struntar i orsaker och verkan, hade vi några av Europas högsta bränslepriser när Socialdemokraterna lämnade över makten 2022? Hade vi nästan flest skjutningar i världen per capita? Hade vi Europas nästan högsta arbetslöshet och lägsta sysselsättning? Hade vi enormt höga elpriser? Hade vi en skenande inflation?

Herr talman! Vi kan skippa alla orsaker, från omvärldsläge till oljepriser. Jag bara undrar: Var det så det var 2022 eller inte? Ja eller nej?

Herr talman! Jag tycker att mitt svar var ganska tydligt.

Jag kan säga så här: Jag tror att vi har väldigt olika syn på dessa saker. När vi pratar tillväxtpolitik är det kanske inte heller Vänsterpartiets paradgren. Om vi skulle utgå från Vänsterpartiets politik finns det gott om exempel på jorden där man faktiskt har använt sig av den politiken. Det har gått så där för de länderna.

Det som kanske är allra mest skrämmande är väl om Vänsterpartiet eventuellt skulle ingå i en regering, kanske till och med få finansministerposten i en socialdemokratisk regering. Det är gåshud på den, tycker jag, herr talman.

Men låt mig ändå försöka besvara frågan. Ja, vi prioriterar tillväxt. Vi prioriterar brottsbekämpning. Vi prioriterar en rad olika saker i vårt samhälle. Vi tog över makten för snart fyra år sedan. Vi kavlade upp ärmarna, gick in med våra verktygslådor och städvagnar och började sanera det här huset, som varit otroligt misskött under flera år. Det var katastrofalt på många sätt – växande otrygghet, parallella samhällsstrukturer, våldtäktsmän som är ute efter några månader, förövare som inte får något straff, brottsoffer som inte får någon upprättelse över huvud taget och en integrationsskuld som varit totalt förödande för landet. Katastrof!

Detta är allvarligt. Den här regeringen har gjort enorma omläggningar på dessa områden. Samtidigt har vi satsat mycket på kulturarvet jämfört med tidigare regeringar, som inte gjorde ett jota åt de andra saker jag precis rabblade upp. Vi har lyckts göra flera saker samtidigt.

Behövs det mer? Ja, det behövs mer. Men jag är väldigt nöjd med och stolt över det vi faktiskt har gjort på kulturområdet under de här åren, trots de förutsättningar vi fick efter Socialdemokraterna, Miljöpartiet och till viss del Vänsterpartiet.

(Applåder)

Herr talman! Det enkla svaret på den frågan stavas tillväxt. Så är det. Exempelvis Konjunkturinstitutet lyfter ju den frågan.

Vi behöver se tillväxt i Sverige. Vi ärvde en av de lägsta tillväxterna i Europa. Nu har vi en hög tillväxt, och den växer. Det beror på att vi behöver se innovation och drivkrafter för företag att kunna anställa och locka hit kompetens och högkompetens från andra länder. Vi behöver helt enkelt bättre förutsättningar för företagen och för människor som har utbildat sig under lång tid, exempelvis för att kunna behålla sin inkomst.

Här finns en tydlig ideologisk skillnad mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och, tror jag, de flesta partier i kammaren. Men det må så vara. Visst finns det stora behov, men kanske inte inom de områden som Vänsterpartiet ser. Vi ser jättestora behov.

Jag förstår nog inte riktigt frågan: Varför har vi inte satsat mer? Vi har satsat jättemycket på områden som varit enormt eftersatta under flera decennier inom kulturarvet. Räcker det? Nej, det gör det inte. Men vi satsar väldigt mycket, till skillnad från vad tidigare regeringar har gjort. Det är tack vare Sverigedemokraterna, då detta är en prioriterad fråga för oss.

Sedan skulle vi vilja göra jättemycket mer, men vi står i ett läge där det skjuts och sprängs. Jag har använt den här metaforen tidigare i kammaren: När vi har ett hus där taket har rasat in, det regnar in och det är översvämning i källaren är inte köksluckorna det vi kommer att prioritera. Vi måste sanera hela källaren och laga taket; sedan kan vi börja prata om andra saker.

Det har vi också gjort under den här mandatperioden. Förra månaden var den första månaden utan någon skjutning i Sverige på flera år. Vi ser att gängkriminella sitter inne på längre tid. Detta är prioriteringar som den här regeringen gör för att skapa trygghet på gator och torg så att unga tjejer vågar röra sig där igen. För mig är det viktigare. Sedan måste vi prioritera exempelvis kultursamverkansmodellen på sikt.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt fint att alla partier i den här kammaren har samlats kring vårt stöd för Ukraina och den situation landet befinner sig i.

Jag var själv i Ukraina för inte så länge sedan och besökte då kulturutskottet och träffade dess ordförande. Vi hade ett otroligt intressant samtal. Jag ska inte ägna hela min replik åt detta, men man brinner ju för det.

Det jag tyckte var mest intressant var när de beskrev sina stora utmaningar, till exempel att streamingjättar för musik används för att manipulera unga i Ukraina med propaganda för att lura in dem i något slags ryska medier. Där försöker man sedan indoktrinera dem genom att till exempel påstå att det inte finns någon ukrainsk kultur. Det är utmaningar som kanske är svåra för oss att förstå. Det är svårt att sätta sig in i vilka makter Ukraina egentligen har att spela mot i den digitaliserade världen.

Nu glömde jag kanske frågan lite grann. Men jag tycker att vi i debatterna ofta hamnar i diskussionerna om finansiering. Vi har prioriterat lite annorlunda, men i det stora hela lägger vi ungefär samma pengar som ni gjorde tidigare, Mats Berglund. Vi har absolut en högre budget nu än vad ni hade de sista åren innan Miljöpartiet och Socialdemokraterna lämnade över makten 2022. Vi lägger alltså lite mer pengar än vad ni gjorde då.

Sedan lägger vi pengarna på lite andra saker, och jag tycker egentligen inte att det är så otroligt konstigt eftersom vi har olika ideologiska ingångsvärden. För oss är det de här värdena, bland annat digitalisering, som är viktiga. Vi har varit tvungna att prioritera dem liksom Operan, våra museer där taken har rasat in och så vidare. Det har varit det vi har prioriterat, och sedan får vi lägga pengar på andra saker när utrymme finns.

Vi har fått bekämpa inflation och lågkonjunktur, och det har kostat enormt mycket. Jag hoppas själv som kulturpolitiker på en annan tid efter valet då vi får utrymme att satsa mer på kulturen, för det behövs.

(Applåder)

Herr talman och Mats Berglund! Både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vill använda kulturen. För vår del har det i hög grad handlat om att tvätta bort mycket av den politiska styrning som vi ärvde från Miljöpartiet. Det har vi pratat om många gånger i den här kammaren.

Rapporter visar att kulturskapare, inte minst filmskapare, har känt sig nödgade att anpassa sina äskanden, lägga in olika värderingar och så vidare, för att kunna få in pengar. Det är en politisk styrning av kulturen som jag tycker har varit besvärande, och vi har ägnat vår tid åt att tvätta bort den. Det är jag väldigt stolt över.

Vi har inte heller några ambitioner att lägga in någon egen styrning av kulturen, utan vi vill att den ska vara fri. Det är också därför vi pratar så mycket om breddad finansiering.

När det gäller beredskapsfrågan och till exempel klimatförändringar, som ledamoten lyfter, är det klart att vi ser att vi lever i en tid som är orolig inte bara när det gäller krig. Vi har sett översvämningar och allt sådant som naturligtvis påverkar vårt samhälle på olika sätt. Det är en viktig fråga.

Jag menar att just beredskapsskulden är tragisk, och den har ju hamnat på allas läppar. Alla kulturpolitiker har pratat om detta de senaste åren. Det var som att man vaknade upp av en kalldusch och blev varse att man inte lever i en trygg och säker värld.

Det är därför beklagligt att man har monterat ned försvarsanslagen när det kommer till magasin, bunkrar, digitalisering och allt sådant. Det har vi satsat på ganska kraftigt under den här mandatperioden, och det vet Mats Berglund. Vi kommer också att behöva fortsätta göra det.

Sedan finns det andra delar av kulturen som vi kommer att behöva satsa mer på, och kultursamverkansmodellen är en sådan. Men vi har varit tvungna att prioritera. Jag tycker att man ska vara hederlig i sin argumentation när det gäller det här, för inte heller Miljöpartiet och Socialdemokraterna satsade på detta i hög konjunktur och låg inflation. Matchningen går inte riktigt ihop.

(Applåder)

Herr talman! Nu ska vi debattera Tillgång till kultur en sista gång för den här mandatperioden. Grundläggande när vi debatterar kultur är att det är mer än budgetposter och procentsatser. Kultur är våra gemensamma berättelser och våra minnen, språk, sånger och värderingar. Det är det som gör Sverige till Sverige, helt enkelt. Det är också därför som de gamla partiernas experiment med mångkulturalism varit ett så stort problem för den kultur vi nu ser växa fram i Sverige.

I en tid präglad av krig, inte minst i vårt närområde, där desinformation sprids och där den ökade polariseringen gör sig påmind blir den svenska kulturen ett värde som är mer värt än någonsin. Den blir som ett kitt som håller ihop vårt samhälle. Den ger oss gemensamma referenser. Den skapar motståndskraft, inte bara militär utan även mänsklig och demokratisk sådan.

Om man stannar upp lite grann och tänker på de orden, att vår svenska kultur skapar gemensamma referenser, motståndskraft och inte bara militär utan även mänsklig och demokratisk motståndskraft, blir det ganska påtagligt vad kulturen utgör och vilken viktig roll den har i vårt samhälle.

Det är därför vi sverigedemokrater tillsammans med regeringen blev tvungna att prioritera om hela kulturpolitiken och också ändra den gängse ordningen för förslagen i budgeten. Det har handlat om att se till att kulturen och kulturarvet står rustade inför den nya verklighet vi står inför och lever i.

Därför har vi vidtagit åtgärder för att se till att kulturen och kulturarvet ska bli en central del av Sveriges nationella säkerhetsstrategi. Detta är historiska åtgärder. När vi bygger upp totalförsvaret stärker vi inte bara försvaret, vägar och det robusta energisystemet som tidigare regeringar så aktivt nedmonterat. Vi skyddar också arkiv, konstsamlingar och historiska miljöer.

Att Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet nu är beredskapsmyndigheter är ett tydligt besked. Kulturen är inte en eftertanke. Den är en del av vår motståndskraft, och därför har ett råd för skydd av kulturarv inrättats. Medel avsätts för att säkra magasin och transporter.

Men, för att vara helt ärliga: När vi tillträdde mötte vi en betydande beredskapsskuld. Totalförsvaret var nedmonterat under flera decennier, och kulturarvet var kraftigt eftersatt. Fastigheter hade förfallit, och tak rasade bokstavligen in. Underhåll hade skjutits upp under lång tid. Beredskapsplanering saknades, och det arbetet måste nu tas igen.

Allt detta har vi gjort under en tid med hög inflation och låg konjunktur. Vi har gjort en kraftsamling. Anslagen till statliga byggnadsminnen har nästan fördubblats. Den kyrkoantikvariska ersättningen har höjts. Den dysfunktionella kostnadshyran har avskaffats. Beslutet att renovera Kungliga Operan är historiskt, och en ny scen för barn och unga möjliggörs genom privata donationer. Det är fantastiskt. Det är investeringar i både vårt arv och vår framtid.

Samtidigt bygger vi kulturens ekonomiska styrka. De kulturella och kreativa branscherna omsätter 640 miljarder kronor årligen. Det är en ny svensk basindustri som vi nu erkänner. Det kanske är ”fulkultur” om du skulle fråga den bidragsberoende kultureliten. Men lyssna: En tioårig strategi för kulturella och kreativa branscher är på plats.

Vi stärker exportfrämjandet. Vi har förbättrat villkoren för kulturföretag genom momssänkningar på dans och nattklubbar. Tidigare var momsen 25 procent vid galleriförsäljning. Nu är den 12 procent vid direktförsäljning från konstnären. Nu gäller alltså 12 procent moms vid försäljning av konstverk, vilket innebär en sänkning från 25 procent för gallerier och auktionshus. Det är bra. Vi skapar bättre förutsättningar.

Den svenska filmen, som vänsterliberaler förgripit sig på under lång tid, reformeras för att bli mer långsiktig och mer publiknära. Äntligen! Vi vill se film som folk faktiskt vill se och inte film för experter som skapar ”värdefull” film för varandra och gammelmediernas filmkritiker. Den tiden är förbi.

Vi ser också över finansieringen för kulturskapare och institutioner. Utredningar om kultursponsring, avdragsrätt och matchningssystem ska skapa mer stabila och rättssäkra villkor. Kulturen behöver fler ben att stå på.

Herr talman! Varför lyfter jag fram allt detta i debatten om betänkandet? Det är för att det hänger ihop. Jag vill vara tydlig: Vi vet att mer resurser skulle behövas. Behoven är stora inom kulturarvet och institutionerna men också i det fria kulturlivet.

Men vi verkar i en tid av krig, ekonomisk osäkerhet och nödvändiga satsningar på försvar och trygghet. Vi har tvingats prioritera hårt, och just prioriteringar är en av politikens grundfundament. Det är ett fundament som flera partier i denna kammare uppenbarligen inte har klarat av att göra.

Det betyder inte att kulturens värde minskar. Nej, tvärtom – det betyder att vi måste använda varje skattekrona klokt och bygga strukturer som håller över tid.

Därför prioriterar vi sverigedemokrater barn och bildning. Skapande skola förstärks. En digital kulturskola utvecklas. Ett fritidskort har gjort det lättare för fler barn att delta.

Vi genomför historiskt stora satsningar på läsning med bemannade skolbibliotek, nya läromedel och omfattande bokinköp. En svensk kulturkanon är på plats, och läslistor stärker våra gemensamma referenser och språket som bär demokratin.

Vi har inte råd att prioritera fusk, slöseri och vuxnas hobbyverksamhet genom studieförbunden, för att ta ett exempel.

Vi säkrar finansieringen av public service långsiktigt. Vi stärker lokal och regional journalistik genom mediestödet. Vi satsar på medie- och informationskunnighet för att möta desinformation. Vi lever i en digital värld där desinformation sprids som en löpeld på internet. Utan fria medier och bildade medborgare försvagas demokratin.

Herr talman! Sverigedemokraterna för en kulturpolitik som förenar realism med framtidstro. Vi erkänner de brister som vi ärvde. Vi tar ansvar i oroliga tider, och steg för steg återupprättar vi kulturens plats i samhällsbygget. Kultur är inte ett särintresse. Det är inte heller ett verktyg för miljöpartister och socialdemokrater. Det är vårt gemensamma arv och vår gemensamma framtid. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Pia Trollehjelm (SD).

Herr talman! Med oss hade det varit ett annat läge, säger Björn Wiechel. Det läget såg vi 2021 och 2022. Det läget vill jag inte tillbaka till, och jag vet att det är väldigt många i Sveriges befolkning som inte vill tillbaka till höga elpriser, höga bränslepriser och den enormt destruktiva politik som ni förde under de åren – mycket på grund av att ni inte klarade av att bilda en majoritetsregering som klarade av att få igenom sin budget här i kammaren.

Kunskapslyft och mer pengar till kulturen år efter år, säger ledamoten. Faktum är att om vi går tillbaka till Socialdemokraternas kulturbudgetar under de åren ser vi att ni inte satsade mer, bortsett från tillfälliga stöd under pandemin.

Det här blir en ideologisk debatt där Socialdemokraterna med sin grandiosa självbild ser sig som något slags räddare. Vi är många som inte vill tillbaka till den tiden, och jag hoppas verkligen att vi inte kommer tillbaka till den tiden efter nästa val.

Det är svårt att debattera med någon som har en sådan syn på sig själv; i klassisk sosseanda blir det bara alla andras fel. Men så funkar det inte i verkligheten.

(Applåder)

Herr talman! Stefan Löfven sa: Vi ska ha Europas lägsta arbetslöshet. Det gick så där. Då började man prata om sysselsättning i stället, för det var lite mer diffust och svårdefinierat. Jag hade en hel del debatter med dåvarande arbetsmarknadsministern om det när jag satt i arbetsmarknadsutskottet.

Sverige har blivit fattigare, säger ledamoten. Som fyrabarnsfar minns jag hur det var att leva under sossarnas enorma el- och bränslepriser och höga inflation. Till detta innehöll Socialdemokraternas budget en lägre andel till kulturen än vad vi har.

På det byggde man upp en beredskapsskuld. Vi har en opera som man vägrade att ta i med tång, för det var jobbigt. Vi har kulturfastigheter som man vägrade att hantera tills taket rasade in. Kulturminister Parisa Liljestrand och Kulturdepartementet har fått jobba i tre år med att släcka bränder efter Socialdemokraternas totala haveri.

Därför blir det så provocerande med den höga svansföringen från Björn Wiechel. Min fråga är: Är Björn Wiechel nöjd med de åtta år som ni hade makten över kulturpolitiken?

Herr talman! Min retoriska fråga, för jag inser att ledamoten inte kan svara, är: Gjorde Miljöpartiet tillräckligt för beredskapen under sina år, på riktigt, med tanke på att man nu har den här svansföringen och säger att vi inte har satsat på detta? Det är ju en av de delar vi faktiskt har satsat på. Har vi satsat tillräckligt? Det är möjligt att vi inte har gjort det. Då hade vi varit tvungna att prioritera annorlunda. Men vi måste zooma ut lite grann i tavlan och se hela bilden och vad vi gör i nationen Sverige, inte bara på kulturområdet.

Vi lägger om stora delar av fördelningspolitiken för att möta de nya krav som vi står inför som nation, med en enorm integrationsskuld, brottslighet – allt det där. Jag behöver inte återupprepa alltihop. Det är lätt att stå här och säga dessa saker nu, i opposition. Men om man skulle titta sig själv i spegeln blir frågan: Är man nöjd? Tycker ledamoten att man gjorde ett bra jobb i dessa frågor under sina åtta år?

Okej, vi skulle ha behövt lägga mer på kultursamverkansmodellen. Det tror jag att de flesta av oss här inne skulle vilja. När vi sköter våra förhandlingar internt, som man alltid gör i en regering – det här kan Mats Berglund – är det en helhetsbild som politiken måste ta hänsyn till. Som enskilda riksdagsledamöter krigar vi hela tiden för våra värden. Jag tycker att vi har lyckats ganska bra, med de förutsättningarna.

Det som fortfarande återstår är frågan varför man inte lyckades bättre under åtta år med en helt annan förutsättning, rent ekonomiskt. Det tycker jag är en mycket mer relevant diskussion att ha med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Jag riktar mig inte mot kulturskaparna, men med er tar jag gärna den debatten.

(Applåder)

Herr talman! Våra debatter är underhållande. Jag hoppas att jag också bidrar till det. Det var inte meningen att vara raljerande. Jag tycker att detta är viktigt.

Kulturen skiljer sig lite från andra debatter i kammaren, i alla fall när det gäller de utskott jag suttit i tidigare. Den väcker mycket känslor, och det är också väldigt bra. Jag tycker att kulturen ska väcka känslor.

Jag gick senast i dag igenom kultursamverkansmodellen, till exempel, och har gjort det även förut inför andra debatter. Under de år som Amanda Lind var kulturminister räknades den inte upp alls. Sedan räknades den upp under pandemin, och jag tycker att Amanda Lind gjorde ett bra jobb då. Det var nödvändigt, och hon gjorde det på ett bra sätt.

Det fanns diskussioner under pandemin som jag störde mig på när det gällde de privata aktörerna, som inte ens identifierades som kulturarbetare. De sågs som tillhörande underhållningsbranschen. Hur den klyftan har kunnat uppstå i Sverige är en annan debatt. Men även där var man till slut på tårna och såg till att åtgärda det.

När det gäller beredskapen har vi suttit här i tre år. Regeringen har tillsammans med oss sverigedemokrater haft makten i tre år. Mats Berglund vet vilka utmaningar Sverige som nation har stått inför. Det har varit otroligt mycket. Innan Ryssland anföll Ukraina var det i princip ingen som pratade om beredskap – i alla fall skedde det väldigt sällan. Sedan var det helt plötsligt inkluderat i allting. Då insåg man: Oj, vad har vi gjort i det här landet? Vad har hänt? Vi har rustat ned försvaret. Vi har gjort om alla våra magasin och bunkrar till cykelgarage och allt möjligt. Och helt plötsligt står vi här i en iskall dusch som får oss att yrvaket vakna upp och inse att – oj! – det hade behövt göras något för länge sedan.

Men att vi inte satsar på beredskap och digitalisering är inte sant.

Herr talman! Det blir nästan tre debatter i en. Det blir lite finanspolitisk debatt också, men det är roligt. Ledamoten har ju suttit i finansutskottet i många år, så jag förstår att det drar in på det.

När det gäller 68-rörelsen och Socialdemokraterna hänvisar jag nog till den kulturproposition som ni lade på riksdagens bord 1974. Att Socialdemokraterna haft en tydlig negativitet till kommersiell kultur finns det facit på. Men den diskussionen kan vi ta en annan gång.

Allt detta med elpriserna, bränslepriserna och konjunkturen handlar ju om sådant som gjordes innan vi tog över makten. Det vi har gjort är att se till att få ned priserna för vanligt folk. Som sagt ska vi kanske inte ha en finanspolitisk debatt här, men jag är väldigt stolt över det som Sverigedemokraterna och regeringen har gjort för vanligt folk på landsbygden.

Det togs upp hur studieförbunden ska prioritera. Till skillnad från Björn Wiechel och Socialdemokraterna får jag inte uttala mig om kulturen och säga vad man ska prioritera. Det går liksom ett slags osynlig linje däremellan. I så fall bryter jag mot armlängds avstånd, så det kommer jag inte att göra.

Jag kan dock säga så här: Sveriges Television gjorde en väldigt intressant dokumentär om musikundret där man visade att frikyrkan har spelat en otroligt viktig roll för musiken i Sverige. Jag kommer själv från en musikfamilj och har vuxit upp inom den rörelsen. Du kan gå till nästan vilken professionell musiker som helst i Sverige: Väldigt många av dem har den här bakgrunden, och det tas upp i dokumentären. Det finns alltså många olika delar som har spelat in.

Min ambition är inte att studieförbunden ska lägga ned replokaler. Med hänvisning till det fusk och de oegentligheter som funnits inom studieförbunden kunde man dock se att något behövde göras, och det har vi gjort. Vi kommer också att fortsätta göra det, och jag kommer att stå stolt och rak i ryggen när vi gör det.

(Applåder)

Herr talman! Ja, ideologiska skillnader när det kommer till ekonomisk politik har vi. Att investera sig ur en låg tillväxt är ett medel som vi använder och som jag tycker är bra. Det kostar för stunden, men det ger också tillbaka.

När det gäller våra satsningar på folkbildningen vet jag inte för vilken gång i ordningen vi har en debatt i just den frågan. Jag förstår att man vill ta upp den. Vår politik grundar sig i den kritik som har riktats mot studieförbunden, inte minst från Riksrevisionen, kopplat till det fusk och de oegentligheter som funnits där. Man har vidtagit vissa åtgärder mot detta, men vi hade gärna sett en större reform av folkbildningen.

Hur Folkbildningsrådet och studieförbunden i samverkan och studieförbunden själva väljer att prioritera med de resurser de får – de får nämligen fortfarande väldigt mycket pengar – är upp till dem. Det är inget som vi politiker lägger oss i.

Sedan var det synen på vad statlig finansiering har betytt för musikundret. Ja, den har bidragit. Men det är inte så att Sverige är ett fantastiskt musikland enkom på grund av statliga medel. Det finns andra saker som gör att vi är enormt duktiga på musik i det här landet. Det är till och med ett fenomen. Inom musikvärlden säger man: Vad är det i vattnet i Sverige? Hur kommer det sig att ni klarar av att bygga upp en sådan fantastisk industri kring musik?

Det är i alla fall inte Socialdemokraternas förtjänst. På 70-talet skulle Socialdemokraterna utmana den kommersiella kulturen. Man tyckte att Abba bara var glitter och sådant trams. Låt mig säga så här: Abba lyckades trots, inte tack vare, Socialdemokraterna – så var det sagt.

Vi har olika prioriteringar. Jag tycker att det är synd att man väljer att prioritera som man gör inom studieförbunden, men så är det. Vi kommer ändå att fortsätta agera mot organisationer som ägnar sig åt fusk.

Herr talman! Nu handlar det om den sista kulturbudgeten under den här mandatperioden. Det har varit spänstiga debatter under de här åren, vilket har varit kul och uppfriskande på många sätt.

Det har också varit slående hur underhållande oppositionens tonläge och kritik stundtals har varit under de här åren. Det är intressant, inte minst med tanke på att denna mandatperiod har präglats av budgetar som faktiskt har gått igenom kammaren, vilket har skapat en finansiell stabilitet och en långsiktighet som har varit bra för Sverige. Det gäller speciellt i dessa tider av oro både vad gäller Rysslands vidriga invasion av Ukraina och vad gäller den höga inflationen och den lågkonjunktur som vi har gått igenom.

Det är också intressant eftersom den kritik som oppositionen har riktat mot oss under åren har gällt att vi satsar för lite på kulturen. Det är slakt, och ni svälter ut kulturen! Så har det exempelvis kunnat låta. Men Sverigedemokraterna och regeringen har under de här åren satsat på delar av kulturen som har varit nödvändiga att åtgärda. Det gäller inte minst kulturarvet, idrotten, beredskapen och läsningen.

Herr talman! Six seven, Sigma och 507 – det är mem som jag har otroligt svårt att hänga med i. Jag blir konstant påmind om dessa av mina söner, som säger att jag är alldeles för gammal för att förstå det här. Det sätter också lite grann fingret på den digitalisering som vi har sett och vad som faktiskt påverkar våra barn och unga. Satsningar på svenska språket och läsfrämjande har varit viktiga prioriteringar för regeringen och Sverigedemokraterna. Mina kollegor i utskottet kommer under debatten att redovisa vad mer vi satsar på.

Herr talman! Vi har alltså kunnat göra satsningar trots att den förra regeringen lämnade efter sig en historiskt hög inflation som mynnade ut i en allvarlig lågkonjunktur. Frågan är då varför det är intressant att titta bakåt när vi borde titta framåt.

Det beror på att kritiken riktas mot Sverigedemokraterna och regeringen, och när kulturarbetare väljer att komma hit och följa debatten i realtid här i kammaren som ett slags protest vill jag vara väldigt tydlig med en sak: Den sista budget som den förra regeringen lade fram på riksdagens bord omfattade totalt 16,2 miljarder på utgiftsområde 17 i prognosen för år 2024. Det som är viktigt att ha med sig är att den här regeringens kulturbudget för samma år omfattade 16,6 miljarder kronor. Är det tillräckligt? Nej, det är det inte. Men de senaste tre åren har präglats av finansiell instabilitet, och det måste man ha med sig.

Vad vill jag då säga med detta? Oppositionen har nu tydligen möjlighet att satsa stort på kulturen, och då blir min fråga: Varför gjorde man inte det när man satt vid makten? Temporära stöd under pandemin i all ära – det var absolut bra och nödvändigt – men vart tog alla långsiktiga satsningar vägen? Det är ju sådana som man tydligen vill göra nu.

Varför lät man bokstavligt talat taken ramla in på våra vackra statliga museer? Varför lät man Operan förfalla? Varför tog man inte tag i viktiga kulturminnen i form av slott, fornlämningar och så vidare? Det har vi gjort genom bidragsfastigheterna. Varför räknade man inte upp den kyrkoantikvariska ersättningen för att säkra det kyrkliga kulturarvet? Varför satsade man inte på beredskap och digitalisering? Det är frågor som jag tycker är viktiga att ställa.

Det gäller också kultursamverkansmodellen. Varför höjde man inte anslagen under åren med högkonjunktur och låg inflation när man nu sitter här som opposition och vill satsa på allt det här? Det är frågor där oppositionen är svaret skyldig, speciellt som man har en så hög svansföring som man nu har i dessa frågor.

Nu går det minsann att satsa. Miljöpartiet och Vänstern ökar med 2,4 miljarder kronor mer än regeringen. Det är inte seriöst! Socialdemokraterna ökar med 700 miljoner kronor mer genom att återställa stöden till sig själva genom ABF. Det är föga förvånande, men varför har man kulturskolan som segregationsbrytande åtgärd? Centerpartiet ökar också men drar samtidigt ned på samtidskulturen och kulturarvet för att satsa på studieförbund och idrott.

Herr talman! De här satsningarna kunde man som sagt ha gjort under högkonjunktur och låg inflation. Det är en tanke som jag tycker att även åhörarna på läktaren ska ha med sig.

Sverigedemokraterna har sedan 2022 arbetat outtröttligt med att ge sig på den organiserade brottsligheten, städa upp efter decennier av en ansvarslös integrations- och migrationspolitik, sänka el- och bränslepriser för vanligt folk, bryta bidragsberoende, stoppa en skenande inflation, skapa tillväxt med mera, med mera.

Detta är saker som folk där ute ser och uppskattar, och det är det som är viktigt för mig. Allt detta har vi gjort för att skapa trygghet efter decennier av vanskötsel. Det här har vi påbörjat och lagt grunden för genom ett historiskt högt reformtempo.

Som kulturpolisk talesperson hade jag självklart önskat att Sverige hade haft bättre förutsättningar att satsa på kulturen. Jag hade velat satsa mer på kultur som skapar värde för vanligt folk varje dag. Jag hade inte velat behöva renovera eftersatta kulturfastigheter, bygga upp beredskap och digitalisering eller rädda kulturminnen från att gå förlorade för evigt. Det hade varit skönt om det hade gjorts löpande hela tiden, men det har man inte gjort. Så är det, och vi sverigedemokrater kommer att fortsätta prioritera på vårt sätt. Det är jag stolt över.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Pia Trollehjelm (SD).

Herr talman! Jag tackar för svaren.

Från och med medelstilldelningen från 2026 fram till 2033 kommer public service-bolagen att få lite mer än 1 miljard, ackumulerat.

Skrämselpropaganda är ett socialdemokratiskt retoriskt grepp. Jag minns att två ministrar, Anders Ygeman och Peter Hultqvist, inför förra valåret, 2022, kallade till pressträff i Regeringskansliet, inte på Sveavägen 68 och som enskilt parti utan som regering, och varnade befolkningen för att rösta på oppositionen. Så gör man i stater som inte har så mycket demokrati.

Jag tycker att Björn Wiechel borde tagga ned sin retorik något när det kommer till detta. Vi ger public service-bolagen förutsättningar att bedriva sin verksamhet när det gäller kärnuppdraget: att tillhandahålla oberoende, opartisk nyhetsförmedling. Vi pratar även om funkisgrupper, nationella minoriteter, svenska språket och så vidare. Det kommer public service-bolagen att kunna leva upp till.

Hur bolagen väljer att prioritera utefter de resurser som politiken ger dem är upp till bolagen, inte mig som politiker, att bestämma. Men ledamoten sa ungefär att public service-bolagen skulle behöva lägga huvudet på stubben och själva hålla i yxan när de tar livet av sig. Det är oerhört dramatisk retorik, som inte hör hemma i en seriös debatt om ett sändningstillstånd.

Vi ökar också anslagen. Jag förstår logiken när det kommer till nedskärningar, kostnadsökningar och alltihop. Men den här regeringen har en annan ambition, en annan politisk idé. Man är dock inte ett hot mot demokratin bara för att man inte är socialdemokrat. Tagga ned lite grann!

Herr talman! Björn Wiechel är måhända ny i utskottet och har inte suttit med i kommittén, men hans anförande är antingen lögn eller visar på stor okunskap. Jag väljer att tro att det är det sistnämnda.

Låt mig reda ut några saker. Vad gäller frågan om bolagens möjligheter att publicera text kommer de inte att tas bort. Då vet Björn Wiechel att det inte är så. Bolagen får i dag enligt det gamla sändningstillståndet inte publicera hela program på externa kanaler eller i sociala medier. Det har vi behållit precis som det var tidigare, och det var något som Socialdemokraterna stod bakom i det förra sändningstillståndet. Denna skrämselpropaganda gentemot våra funkisgrupper är bara bedrövlig.

Björn Wiechel tillhör ett parti med ett socialistiskt idégods. Där är det klart att man vill ha saker på ett visst sätt. Man kanske drömmer sig tillbaka till 70-talet, då mer var statligt ägt och så vidare.

Med tanke på Björn Wiechels retorik här kan man nästan tro att allt som går emot Socialdemokraternas socialistiska idégods skulle vara ett hot mot demokratin. Det är befängt. Jag undrar om Björn Wiechel har läst betänkandet. Det finns ingenting i betänkandet som styrker den retorik som fördes fram i talarstolen. Det är bedrövligt.

Är det så att man är ett hot mot demokratin om man har andra idéer än Björn Wiechel och Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är klart att ambitionen för det kommande sändningstillståndet är just en del omstruktureringar och effektiviseringar inom bolagen, som kommer att krävas. Det är hela syftet. Det är därför vi skapar förutsättningar för detta; det är klart att det är så.

När det gäller att använda den sortens retorik: Tänk om det – Gud förbjude – skulle komma in ett parti i den här kammaren framöver som på riktigt är antidemokratiskt, och så står man här och slänger sig med sådana begrepp nu.

Det påminner mig lite grann om debatten för tio femton år sedan, när man stod och skrek ”Rasist!” åt alla som kritiserade den förda migrationspolitiken. Då vattnar man ur begrepp, och det är ganska farligt. Det är allvarligt att använda ord på det sättet. Där tycker jag att vi borde kunna höja debattnivån något och inte hålla på med den typen av begrepp. Det är att förminska ett ganska allvarligt hot.

Jag har en följdfråga. Vi kan ta våra grannländer Finland, Norge, Danmark, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Alla dessa länder drar ned på sina budgetar till public service. De gör inte som vi, det vill säga ökar anslagen, utan de drar ned på eller fryser anslagen helt. Vad är då det – är det fascism? Vad lägger man i det begreppet? Det måste ju nästan vara det värsta som har hänt sedan andra världskriget. Det blir så konstigt när vi använder den typen av begrepp när vi pratar om en höjning av anslagen till public service.

Sedan kanske det finns partier här som inte hade velat se lika mycket pengar till public service, men med tanke på just de saker som ledamoten själv framförde i sitt anförande – att vi ser desinformation och kampanjer på nätet som på allvar är ett hot mot vår demokrati – behöver public service finnas där. Det är därför vi har gått med på att ge så mycket pengar, men det kommer med vissa förbehåll.

Bara för att man inte håller med ledamoten om att de ska ha lika mycket pengar är det inte ett hot mot demokratin.