Carl B Hamilton

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner inom området socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera, som kommit in under den allmänna motionstiden 2022.

Förslagen handlar bland annat om prostitution, sexuell utsatthet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete.

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner inom området socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera, som kommit in under den allmänna motionstiden 2022.

Förslagen handlar bland annat om prostitution, sexuell utsatthet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete.

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner inom området socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera, som kommit in under den allmänna motionstiden 2022.

Förslagen handlar bland annat om prostitution, sexuell utsatthet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete.

Fru talman! Den osäkerhet som har funnits om den ekonomiska utvecklingen minskar nu. Den tidigare prognosen som framgår i materialet om att det ska vara lågkonjunktur långt in på 2025 framstår som överdrivet dyster. Låt oss glädja oss åt det.

Det här är viktigt eftersom alla kräver mer pengar till någonting eller allting. Det ska ju betalas, och det kan bara betalas med tillväxt i bruttonationalprodukten antingen i dag eller i morgon. I morgon är det många som tycker att det ska betalas; vi kan ju alltid använda Riksgäldskontoret för att låna pengarna. Det är alldeles uppenbart. Här utlovas miljarder efter miljarder, och de kommer inte att finnas i den svenska budgeten om inte de lånas.

Låt mig gå över till min huvudfråga. Den gäller Sverige och det europeiska valutasamarbetet euron. När frågan diskuteras handlar det nästan alltid om växelkurser. Varför är kronan så svag och så instabil?

Men låt oss inte fastna på frågan om Sveriges framtida valutapolitik på denna enkla och extremt kortsiktiga fråga. Den är ju naturligtvis populär i näringslivet men är inte särskilt användbar när man sysslar med ekonomisk politik, även om frågan om växelkursen blir viktig för företag och konsumenter i vissa situationer.

Vad vi måste tänka på är i stället den politiska och ekonomiska situationen i Europa. Varför går inte Sverige utan vidare spisning med i eurosamarbetet? Ju förr, desto säkrare; och bättre förutsättningar för en stabil svensk politik för ekonomi och ekonomisk tillväxt.

Först och främst går det inte därför att det måste ske ändringar i lagar, kanske till och med grundlagsändringar. Men Liberalerna menar att Sverige bör bli en fullvärdig och mer deltagande lagspelare i EU:s makro- och finanspolitik, som så ofta under årens lopp bara har haft det enkla målet att minimera Sveriges bidrag till gemensamma uppgifter i den ekonomiska politiken.

Tack och lov har den hållningen som en bieffekt av kriget i Ukraina fått ge vika för en ökad politisk vidsyn och realism. Snålhetshetsandet beträffande EU:s budget har dämpats.

Vi ska vara tydliga med att Sverige bör tillhöra och vinner på att tillhöra Europas kärna och att Sverige med sin politik och sina analyser och ställningstaganden vill bidra till hela Europas stabilitet och ekonomiska tillväxt. Den kommer inte gratis. Det är i kärnan av det politiska och ekonomiska Europasamarbetet som Sverige ska finnas, vinner på att finnas, och där Sverige ska bidra till kunskap, analyser och engagemang.

Jag tror att man när man om fem eller femtio år ser tillbaka på Ukrainakriget kommer att notera att det kriget i praktiken omöjliggjorde svensk tvehågsenhet och försök till, på lite haltande tyska, alleingang i europeisk politik och ekonomi.

Jag tycker att vi ska suga på insikten att vi är i en helt ny situation när det gäller ekonomisk politik i ett europeiskt sammanhang. Sverige har också på bara drygt ett år tack vare Ukrainakriget - inget ont som inte har något gott med sig - blivit mycket mer av en lagspelare. I dag väger vi i högre grad in hela Europas öde i det vi gör, och det vi har gjort på 50-talet och senare ligger verkligen långt bort och är främmande i dag.

Alternativet är att vi trasslar till det för oss, och om svenskt tilltrasslande skulle gynna någon är det väl Vladimir Putin. Ju starkare och mer enat EU står, desto svårare blir det för Putin och Ryssland att så split och starta krig och konflikter med sina grannar.

Om vi i stället vill medverka till ett starkare och mer demokratiskt EU, vilket man naturligtvis kan ha som ett mycket genuint politiskt mål, är den naturliga rollen för ett rikt, välskött och stabilt land som Sverige att vi efter måttet av vår förmåga tar del av ansvaret för demokrati, välstånd och ekonomisk politik i Europa och inte fortsätter att bita oss fast utanför till exempel euron, utanför ECB och utanför en bankunion som skulle stärka hela Nordens stabilitet.

Vi bör därför nu följa Finland i eurofrågan på ungefär samma sätt som vi försöker följa Finland i Natofrågan. Vi bör följa Finland in i eurosamarbetet.

Finland valde 1999, alltså för 24 år sedan, att gå med i euron av i huvudsak politiska skäl. Finlands motiv för 24 år sedan var inte minst att säkra stöd och uppbackning från sin europeiska omvärld mot den eviga ryska faran i öster. Men i den debatten var det konstigt nog de ekonomiska frågorna - lönebildning, buffertfonder och likartade spörsmål - som stod i fokus för diskussionen för 24 år sedan i Finland. Men man hade förutsett och förberett ett bredare perspektiv på beslutet än bara växelkursen och budgeten, som var det som diskuterades, och man fattade beslutet att Finland utan vidare spisning skulle gå med i euron. Medan vi i Sverige - även jag själv - vid den tiden fokuserade på ränteskillnader och växelkursprognoser som i dag alla är helt överspelade och bortglömda höll Finland tankarna på huvudfrågan, nämligen relationen till Ryssland.

Vi bör i Europafrågan styra i enlighet med det större och bredare perspektivet och då följa och göra som Finland. Vi ska som land ta till oss att vi vinner på att ett fördragsmässigt fullvärdigt eurosamarbete ingås. Det sker då med länder som i stor utsträckning är lika oss: Tyskland, Frankrike, Beneluxländerna, Finland, Baltikum och likasinnade euromedlemmar. På det sättet tar vi ansvar, inte minst för hela Östersjöområdet.

Därför blir det för hela EU väldigt viktigt vilken politisk riktning som Sverige väljer. Att bekräfta att man ser sig själv som en fullvärdig och ansvarstagande aktör i Europasamarbetet är vad vi hoppas att Sverige ska göra. Sverige ska inte vara något knepigt styvbarn i Europafamiljen. Vi ska både dra nytta av samarbetet och själva bidra med full kraft så att samarbetet fördjupas och säkerställs långt in i framtiden. Vi ska inte uppträda som tillfälliga EU-besökare utan som fullvärdiga, inlemmade lagspelare i de europeiska demokratiernas samarbete.

Jag vill också ansluta mig till dem som tackar kansliets och utskottets kompetenta medarbetare för ett utomordentligt samarbete. Tack!

(Applåder)

Riksdagen riktade en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att aktivt verka för att skapa enighet inom EU för att lista den statsunderstödda ryska så kallade Wagnergruppen som en terroristgrupp under EU:s terroristsanktioner.

I anslutning till tillkännagivandet lyfter riksdagen även fram att det sannolikt finns behov av att uppgradera EU:s regelverk för terroristlistning så att det bättre kan möta hot från aktörer med statliga kopplingar. Enligt dagens regelverk förutsätter en terroristlistning att en grupp är föremål för en rättslig prövning för terroristbrott. Det måste alltså finnas en pågående eller avslutad rättslig process.

Tillkännagivandet kom i samband med att riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under 2022 med tillhörande motioner, bland annat om sanktioner mot Ryssland. Riksdagen avslog motionerna och la skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen riktade en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att aktivt verka för att skapa enighet inom EU för att lista den statsunderstödda ryska så kallade Wagnergruppen som en terroristgrupp under EU:s terroristsanktioner.

I anslutning till tillkännagivandet lyfter riksdagen även fram att det sannolikt finns behov av att uppgradera EU:s regelverk för terroristlistning så att det bättre kan möta hot från aktörer med statliga kopplingar. Enligt dagens regelverk förutsätter en terroristlistning att en grupp är föremål för en rättslig prövning för terroristbrott. Det måste alltså finnas en pågående eller avslutad rättslig process.

Tillkännagivandet kom i samband med att riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under 2022 med tillhörande motioner, bland annat om sanktioner mot Ryssland. Riksdagen avslog motionerna och la skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen riktade en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att aktivt verka för att skapa enighet inom EU för att lista den statsunderstödda ryska så kallade Wagnergruppen som en terroristgrupp under EU:s terroristsanktioner.

I anslutning till tillkännagivandet lyfter riksdagen även fram att det sannolikt finns behov av att uppgradera EU:s regelverk för terroristlistning så att det bättre kan möta hot från aktörer med statliga kopplingar. Enligt dagens regelverk förutsätter en terroristlistning att en grupp är föremål för en rättslig prövning för terroristbrott. Det måste alltså finnas en pågående eller avslutad rättslig process.

Tillkännagivandet kom i samband med att riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under 2022 med tillhörande motioner, bland annat om sanktioner mot Ryssland. Riksdagen avslog motionerna och la skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Fru talman! Jag ska anknyta lite till vad Marielle Lahti var inne på. Det är inte bara de här fastigheterna, ett regemente och så vidare, som vi måste diskutera, utan frågan är varför detta har kunnat inträffa - hur en professionell, oerhört driven och säkerligen medialt också ovanligt skicklig investerare reser runt till kommuner och mindre professionella fastighetsägare.

Vi kan inte underskatta risken för vänskapskorruption. Jag säger inte politisk vänskapskorruption, för det finns även annan. Jag har ju hållit på med finansutskottet i massor med år, och för en politiker finns det jättestora risker och frestelser kring att hantera och fatta beslut om man inte ser upp. Det gäller inte minst nu när det är så mycket EU-frågor som gör det lite knepigt att vara amatör. Man har svårt att alltid se igenom vad det är som pågår och uppträda som både köpare och säljare.

Jag tror att det måste till en diskussion om till exempel lokala medier. De klarar inte det här - det är alldeles uppenbart. Hur kunde SBB gå omkring och köpa fastigheter på ett sådant spekulativt sätt i kommun efter kommun, år efter år, under en ganska kort tid i och för sig, utan att någon reagerade? Dagens industri har jättestora artiklar, men det rör ju riksintressen. Det rör Sverige, inte delar av Sverige.

Det finns mer att säga; vi får kanske återkomma.

Fru talman! Många och ibland också stora företag som går i konkurs hotar knappast stabiliteten i svensk ekonomi. Bedömningen av om företaget är viktigt för den ekonomiska stabiliteten beror på om företaget är stort eller litet. I detta sammanhang är SBB ganska litet. Det är det som det handlar om, precis som sagts tidigare.

Detta rör inte heller de stora bankerna. Jag tycker att det finns skäl att påminna om att bankerna tydligen inte har dragits med i den typ av resonemang som SBB har haft om att låna billigt och placera pengarna på ett sätt som man hoppas ska ge hög avkastning men som är väldigt riskfyllt. Just därför att de stora bankerna inte är involverade finns det inte anledning för svenska skattebetalare att gå in med medborgarnas pengar för att rädda enskilda privata aktieägare från förluster. Det finns inte heller skäl att vara orolig för finanssektorn eller banksektorn i Sverige om SBB eller ett företag som SBB skulle gå i konkurs.

En viktig förklaring till SBB:s prekära läge är otvivelaktigt den spekulation som har skett med extremt låga räntor. Där har situationen ändrats ganska snabbt. Frågan för bland annat placerare har ändrats från "vems pengar ska vi ta" till "var ska vi ta pengarna". Jag ska be att få återkomma till detta senare. Men jag tror att det finns en mycket viktigare aspekt på den här händelseutvecklingen, nämligen risken för vänskapskorruption.

Fru talman! Min fråga går till finansministern.

Vi fick en glädjande nyhet till morgonkaffet i dag, nämligen att matpriserna enligt ett index har gått ned med 0,4 procentenheter. Det är väldigt lite, men det är ändå åt rätt håll. Det är naturligtvis långt kvar till det inflationsmål Sverige har om 2 procent. Det är en lång sträcka kvar att klara av.

Problemet här - eller det kanske inte är ett problem - är att det är Riksbanken som sköter räntesättningen och har ett avgörande inflytande över inflationen. Då är frågan, eftersom räntesättningen och räntepolitiken har en del fördelningspolitiska nackdelar, hur finansministern tänker sig att man ska kunna parera den effektiva riksbankspolitik som måste till.

Fru talman! Ida Drougge har redogjort för den formella handläggningen och hur det går till här, så jag hoppar över det avsnittet.

Jag vill inledningsvis fästa uppmärksamhet på den allvarligaste händelsen på senare år när det gäller brister i den finansiella stabiliteten och en havererad banktillsyn. Det har ju gått helt åt skogen på vissa håll, och vi måste se vad vi ska dra för slutsatser av detta.

Det jag tänker på är framför allt krascherna i Silicon Valley Bank och First Republic Bank i Kalifornien i USA och i Credit Suisse i Schweiz, där man från statens sida framtvingade en konkurs och ett övertagande av banken genom konkurrenten UBS. Det är väldigt stora åtgärder som vidtas. Det krävdes alltså statliga ingrepp med mycket stora stödåtgärder för att klara upp de aktuella problemen i dessa banker, och detta till stora kostnader för skattebetalarna i USA och i Schweiz. Det blev faktiskt förluster i mångmiljardklassen också i Sverige, i Alecta. Vi är alltså inte oberoende av om tillsyn och kontroller inte sker på ett korrekt sätt i andra länder.

Mot den bakgrunden och när jag läst motionerna slår det mig hur mycket av de synpunkter som nu åter har kommit fram som redan har undersökts i Sverige. Detta har kommenterats i svensk politik och utretts i svenska utredningar. Vi hade till exempel bankunionsutredningen för några år sedan. Vi hade Anna Kinberg Batras utredning för bara några månader sedan. Den är på 1 000 sidor, och sedan tillkommer ett antal bilagor. Vi måste på något sätt hushålla med de insatser vi själva sätter i sjön här i landet. Bankunionsutredningen är också på 1 000 sidor. Men det verkar som att det sedan bara försvinner. Det politiska systemet och regeringarna - och jag pekar inte ut någon särskild regering - har svårt att ta till sig de här genomgångarna. Men det måste vi göra!

En erfarenhet som man har gjort i många länder och vid olika tillfällen är att en fungerande tillsyn av banker kräver kompetent och mycket erfaren personal och mycket stora ekonomiska resurser att mata in i de banker och finansinstitutioner som hamnar på obestånd.

Om USA och Schweiz hade stått under till exempel ECB:s juridiska tillsyn och varit med i ECB:s tillsynsmekanism, som är mycket tuffare än Finansinspektionen, och tillämpat EU:s lagstiftning för banker hade de stora och dramatiska obeståndsproblemen sannolikt aldrig inträffat i vare sig USA eller Schweiz.

Ett systemfel är att bankerna själva och tillsynsmyndigheterna sällan eller aldrig har haft tillräcklig förståelse för när och hur stabilitetsrisker byggs upp. Man saknar ofta kompetens och vilja att hantera nya eller under radarn smygande stabilitetsrisker.

Om vårt land ska öka skyddet mot finansmarknadskatastrofer av den typ som nu har skett i både Kalifornien och Schweiz är det enklaste att vi faktiskt gör det som vi höll på att göra häromåret, nämligen att gå med i EU:s tillsynsmekanism. Man behöver inte gå med i eurosamarbetet, men man kan ändå gå med helt och fullt i tillsynsmekanismen. Man kan göra det på lika villkor, icke-diskriminerande villkor för Sverige, och få en situation i Sverige som är ungefär likadan som den i Finland. Det är inte så skrämmande, eller hur?

Tillsynsnämnden för finansmarknaden i EU gör utkast till bestämmelser i tillsynsfrågor gällande finansmarknaden. Om Sverige hade dessa bestämmelser och deltog i arbetet skulle det vara ett skydd för Sverige, svenska bankkunder och svenska företag.

De svenska bankerna skulle förvisso inte jubla över detta; det ska man ha helt klart för sig. Det skulle bli en tuffare, mer kompetent och mer välbesatt myndighet än vad Finansinspektionen kan mönstra. Det vore nog bra för svenskar och svenska företag. Det skulle bli en tryggare finanssektor i Sverige, kort sagt.

När Nordea lämnade Sverige och flyttade sitt säte och huvudkontor till Finland för några år sedan angav företaget som motiv för flytten just Finlands medlemskap i bankunionen. Jag vet inte om det innerst inne var det verkliga skälet, men i vilket fall som helst vore det intressant att nu göra en utvärdering av lärdomarna för Sverige av flytten.

Det finns dessutom en ångermekanism - för den som är särskilt oroad - för det fall Sverige skulle gå med i bankunionen av enbart finansmarknadsskäl. Det skulle möjliggöra för Sverige att, som en yttersta åtgärd, lämna denna bankunion. Jag talar alltså inte om euron, utan jag talar om bankunionen. Man kan lämna samarbetet efter tre års provdeltagande. Det finns alltså en möjlighet till provdeltagande - det låter väl inte så skrämmande?

Sammanfattningsvis: Det finns två fördelar med att delta i banktillsyn som sköts av ECB. Jag vill understryka den första, som är den höga kompetens och den stora erfarenhet av tillsynsfrågor hos många personer som krävs. Den finns i Frankfurt och på andra ställen på kontinenten. Den andra fördelen är tillgång till de ekonomiska resurser som kan komma att krävas för insatser och räddningsaktioner vid kris i en bank eller i banksektorn.

Vi behöver inte riskera den svenska kronan. Vi kan faktiskt se till att vi delar riskerna med andra, som dessutom har en del andra fördelar i form av kompetenta personer och mycket pengar.

Herr talman! Det handlar om att vända denna situation - med den ekonomiska krisen, med hög inflation och hög arbetslöshet bland dem som inte har hög kompetens. Jag vet att det är en hjärtefråga för Martin Ådahl, men detta är ändå att överdriva betydelsen av att man skulle ändra arbetsgivaravgiften för unga. Jag tycker att ledamoten går alldeles för långt i sin beskrivning av hur valsituationen för politiker och regeringar är. Det är helt orimligt, skulle jag säga, att lägga hela sitt partis tonvikt vid dessa grupper och denna skatt. Det finns mycket annat att ta tag i, Martin Ådahl, om du verkligen vill göra skillnad.

(Applåder)

Debatten med anledning av vårpropositionens avlämnande var härmed avslutad.

Propositionen bordlades.

Herr talman! Kanske till någons förvåning ska jag börja med att lyfta fram en legendarisk LO-ekonom som hette Gösta Rehn. Han hade några fasta punkter och käpphästar i sin ekonomisk-politiska tillvaro. Det viktigaste budskapet som Rehn ständigt återvände till var: Hata inflationen!

Inflationen höjer alla priser, inte bara några utvalda, inte bara på mat, bensin eller energi, utan alla. Att hålla nere inflationen menade Gösta Rehn var viktigare för människor med små inkomster och med en svag ställning på arbetsmarknaden. Att hata inflationen såg Rehn också som viktigare för arbetaren än för kapitalägaren, för att använda ett lite ålderdomligt och lättbegripligt språkbruk.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att notera att denna syn faktiskt också återspeglar sig i grundtonen i vårbudgeten från regeringen - hata inflationen.

Parterna på arbetsmarknaden i Sverige har nyligen slutit ett viktigt tvåårigt löneavtal på 7,4 procent, som för en mycket stor del av arbetsmarknaden säkert är ett viktigt bidrag - får vi hoppas i alla fall - till inflationsbekämpningen. Jag har ingen närmare kunskap om hur förhandlarna fick ihop det hela och lyckades etablera detta normerande märke för en stor del av arbetsmarknaden. Men jag vet att uppgörelsen om märket och avtal sannolikt är mycket bra och viktigt för svensk ekonomi, för företagen och även för löntagarna, i alla fall på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Nu får alla vi andra, vi som inte tillhör parterna, från läktaren se hur det går med förankringen av avtalet bland medlemmar och företag. Det är ingen vågad gissning att det vore bra för den förankringsprocessen, och därmed för Sverige, om kapitalägare och företag tänker sig väldigt noga för i detta ansträngda makroekonomiska läge och väljer återhållsamhet när det gäller aktieutdelning och liknande förmåner.

När politiker för fram finanspolitiska reformer är det i det här läget i Sverige dessutom extremt viktigt att dessa reformer, offentliga utgifter och åtgärder utformas så att de är träffsäkra. Även finansministern var inne på det. De måste bland annat träffa personer som har störst behov. Ensamstående kvinnor med barn har störst behov av bistånd; det har varit uppe här flera gånger. Beträffande miljöproblemen måste reformerna träffa orsaken till koldioxidutsläppen så nära som möjligt.

Låt mig särskilt nämna energifrågan, ett svenskt sorgebarn under decennier. Jag ser i medierna att Opec just nu och igen hotar med minskat utbud. Det skulle naturligtvis driva upp priserna ytterligare på olja och bensin. Det vore inte bra för konsumenterna. Möjligen är det bra för koldioxidutsläppen, men det är knappast särskilt trovärdigt som åtgärd i dag. Det finns många potentiella olje- och gasproducenter i världen som kan kliva in och öka sitt utbud. Utrikeshandel och möjligheten till import och export är alltså bättre än nationalistiskt prat om Sverigepriser.

För att möta utmaningarna på hemmaplan och på lång sikt har statsrådet och min partivän Romina Pourmokhtari presenterat flera förslag för att få upp det fossilfria utbudet och främja stabiliteten i utbudet av svensk energi, exempelvis genom att ta bort förbud och skygglappar mot kärnkraften och snabba upp tillståndsprocesser för ny vindkraft. Men även en tillförlitlig utrikeshandel med olika slag av energi är ett uppenbart samhällsintresse.

Herr talman! Jag vore inte liberal om jag inte avslutningsvis också säger något kort om skolan, vår hjärtefråga. Alla, oavsett om man ligger före i skolan eller behöver extra stöd, ska ges en skolgång som utvecklar och utmanar. Det är avgörande för individen men också för hela vårt lands utveckling. När politiker vill stöpa alla elever i samma form och satsa på skärmar framför riktiga skolböcker satsar Liberalerna i stället på en kunskapsskola för alla, oavsett om man går i spetsklass eller behöver extra resurser på grund av en diagnos.

Mer pengar för sfi och språkstöd för ukrainare är självklart med denna grundsyn.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig för säkerhets skull börja med att yrka bifall till utskottsmajoritetens och ordförandens krav.

Jag vill i positiv anda ansluta till något dystert, nämligen det som Martin Ådahl tog upp. På fredag är det precis ett år sedan Ukraina angreps av Ryssland ganska brutalt, och successivt allt brutalare. Frågan kan förefalla lite udda i denna debatt, men jag tycker att den är så påträngande och viktig för oss i Norden att den bör nämnas.

Man kan, Martin Ådahl, utan tvekan säga att invasionen av Ukraina och det krig vi nu ser påverkar energiförsörjningen och energimarknaden i Europa. Det gäller inte bara el, som har varit intresset här, utan också andra energislag. Det som jag tycker har fattats i debatten är själva grundfrågan, nämligen hur Sverige och andra europeiska länder på sikt ska ha ett tillräckligt utbud av koldioxidfri energi som kan tillfredsställa efterfrågan. Hur ska det gå till? Man kan svara kärnkraft, som är den lösning som ligger närmast till hands, men den ligger rätt långt bort i tiden.

Vi har ett antal år framför oss då det kommer att vara en grundläggande osäkerhet om hur vårt lands energiförsörjning egentligen ska se ut och vilka priser som kommer att råda. Det är lite besvärande, tycker jag, att vi har denna debatt utan att gå närmare in på just den frågan, vem som bär ansvaret, även om den har tagits upp i förbigående. Det är viktigt att lära av det förgångna, och därför är ansvarsutkrävande en viktig uppgift inom politiken. Detta har vi inte hört något om här annat än när det gäller kollisionen mellan nationell juridik och EU-juridik och den typen av frågor.

Hur ska Sveriges långsiktiga försörjning av energi och el gå till? Den frågan är obesvarad. Det intressanta i sällskapet här är att Socialdemokraterna inte har någon aning om detta. Där finns ingen styrning över huvud taget och ingen antydan om hur det land, som de själva berömmer sig av att ha byggt upp, ska försörjas med energi. Hur ska nyindustrialiseringen av Norrland försörjas med energi? Det finns inget svar på det. Detta är beklämmande och ett misslyckande. Men vi är tack och lov medlemmar i Europeiska unionen, så vi har visst stöd där.

Nu ska jag emellertid gå över till de mer grundläggande frågorna i denna debatt, såsom intäktstaken, som har hamnat i fokus.

Alla som tittar på det här på tv nu ska vara medvetna om vi här har att göra med två frågor i svensk skattejuridik. Det ena är regler i Sverige som ska tillämpas när lagar stiftas, och det andra är EU-lagstiftning, som i och för sig också beslutas och hanteras i Sveriges riksdag. Det är inte alls så att man sitter i Bryssel och bestämmer sin lagstiftning, utan det är alltså en mix av två system. Detta förklarar delvis den något förvirrade och komplicerade beslutsprocess vi har lyssnat till här.

När det gäller skatterätten och beslut om ett så kallat intäktstak är reglerna för ändringar i skattesystemet som vanligt strikta; det råder ett strikt beredningstvång. Om man som regering hoppar över hela eller delar av det strikta beredningstvånget blir det anmälan av detta till konstitutionsutskottet, KU, och - vad värre är - det blir tveksamhet och oklarhet i rättssäkerheten. Hur skatterätten ska tolkas om beredningen har varit dålig ställs, i sista hand, på sin spets i eventuella rättegångar om skatterättsliga frågor i våra förvaltningsdomstolar.

Men det är viktigt att säga att det vore olagligt om regeringen, som oppositionen förefaller att föreslå, inte skulle följa svenska regler för hur man i Sverige till punkt och pricka stiftar lag.

Det finns krav på beredning av ny lag. Om inte dessa konstitutionella regler följs väntar, som sagt, en rannsakan i konstitutionsutskottet och eventuellt fortsatt hantering i domstolar och i offentliga förvaltningsmyndigheter.

Det är för mig en styggelse att förespråka att man ska överge principerna för beredning och rättssäkerhet som ligger i kravet på strikt beredningstvång. Rättssäkerhet är A och O i bland annat denna regerings skatterätt liksom i annan lagstiftning. Vi tummar inte på rättssäkerheten för vår del.

Nu kommer jag till något viktigt i denna debatt, och som kanske är viktigare än mycket annat. Observera att när regeringen har fått stöd för sitt agerande och sitt arbetssätt, som har kritiserats intensivt här tidigare, är det väldigt viktigt att lägga märke till att regeringen har stöd av Lagrådet i dess yttrande över regeringens förslag. Lagrådet är alltså en grupp av höga jurister som arbetar utanför det politiska systemet, bland annat med att kvalitetsgranska ny lagstiftning. Det förefaller som att oppositionen tar lätt på detta faktum, det vill säga att regeringen har stöd av Lagrådet för den föreslagna, aktuella lagstiftningsprocessen.

Såvitt jag begriper förespråkar de facto en del av oppositionen dessutom en retroaktiv lagstiftning i detta fall för att på så sätt få in fler miljoner eller miljarder till den svenska staten. Det är enligt min mening ett besynnerligt agerande.

I detta beredningstvång finns krav på remittering och krav på lagrådsgranskning. Det har jag redan nämnt.

Det är mycket tal här om hushållen och företagen. Men man ska veta att de som framför allt är beroende av att det sker en väldigt noggrann beslutsprocess med detta strikta krav är just företag och individer. Det gäller deras rättssäkerhet. Det handlar alltså inte bara om hushållens ekonomi, utan det handlar också om rättssäkerheten för hushållen - om konstitutionens regler för skattelagstiftning och förbud mot att i efterhand introducera och tillämpa en ny skattelagstiftning. Sådant ägnar sig inte denna regering åt. Det går inte att köpa en borgerlig regerings rättssäkerhet i lagstiftningsarbetet för ett antal miljarder. Vi köpslår inte om rättssäkerheten.

Extra ändringsbudget för 2023 - Tillfällig skatt på vissa elprodu-centers överintäkter

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

En pilotordning för distribuerad databasteknik

Fru talman! I den proposition vi ska besluta om lite senare i dag behandlas energifrågor och stöd till Ukraina.

Låt mig dock börja med något som föregående talare var inne på och som jag tror har berört oss alla de senaste dygnen, nämligen människorna som drabbats av den massiva, förödande jordbävningen i Turkiet och Syrien. Hittills har minst 8 000 personer dött, och dödssiffrorna kommer säker att stiga. Mångdubbelt fler har givetvis skadats på olika sätt.

Vi ser hjärtskärande bilder från katastrofområdet där förtvivlade människor gräver och söker efter anhöriga och vänner och försöker hjälpa till vid rasmassorna. Många har sannolikt förlorat anhöriga och allt de äger och har. Till råga på eländet fryser de också svårt och svälter mer eller mindre.

Det är i denna situation mycket bra att Sverige snabbt och handlingskraftigt sänder materiel och ekonomisk hjälp för att lindra dessa människors lidande.

Sverige har därtill en viktig uppgift i att som ordförande i EU stimulera och koordinera EU-insatser för att svara upp mot Turkiets och civilsamhällets hjälporganisationers vädjanden om humanitär hjälp och akuta räddningsinsatser.

Låt oss fortsätta med både nationella insatser och med att som ordförande i EU söka koordinera och mobilisera EU-insatser för att hjälpa de drabbade i Turkiet men också naturligtvis i Syrien. Jag tycker att det är särskilt viktigt att vi lägger Natokonflikten åt sidan och med engagemang försöker stödja återhämtningen och åtgärderna i Turkiet.

Över till Ukraina: Vi har tidigare, som vi också har hört här, i riksdagen beslutat gång efter annan om ekonomiskt stöd och krigsmaterielstöd till Ukraina. I denna proposition föreslås ytterligare stöd med krigsmateriel som ursprungligen var tänkt för svenska försvaret men som nu kan styras över till försvar av Ukraina. Samtidigt ska ersättningsmateriel för svenska försvaret beställas och betalas.

Det är bra, och det är en del av Sveriges fortlöpande stöd till Ukraina. Det är också ett stöd till oss själva i den säkerhetspolitiska situation som det ryska angreppet på Ukraina har försatt Sverige och Europa i. Spöken från Europa, Finland och Sverige under andra världskriget påminns vi om igen. Även om situationen på flera sätt är annorlunda kvarstår grundproblemet, som är vår placering på kartan. Vi har att leva med en odemokratiskt styrd stormakt vid våra och våra grannars gränser mot öster. Det problemet är synnerligen närvarande i dag och dessvärre högst levande.

Nu över till något helt annat, nämligen elstödet. Låt mig avsluta med några iakttagelser och reflektioner, lite vid sidan av det som har sagts här tidigare, kring det ekonomiska läget i Sverige och omvärlden som har bäring på elstödets verkningar.

Extra ändringsbudget för 2023 - Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser

Först kanske jag dock ska tacka ett antal personer, både tjänstemän och människor i olika elbolag och företag, för ett uppoffrande arbete inte minst under helgerna för att försöka säkra att elsystemet och konsumenternas vardag ska fungera. Det har det gjort nästan störningsfritt, men det har naturligtvis blivit betydligt dyrare i många fall.

När det gäller den makroekonomiska delen i vår värld står vi inför en omslagspunkt. Det tycker jag är viktigt att nämna inför diskussionerna om vad man kan vänta sig. Inflationen är fortsatt hög, men robusta insatser och räntehöjningar i centralbankerna i USA, EU och även Sverige kommer rimligen sakta men säkert under 2023 att bromsa en överhettad ekonomisk efterfrågan och kyla av inflationen och inte minst dämpa elbristen. Man ska dock lägga märke till att arbetslösheten tack och lov har ökat mycket måttligt under dessa kristider. Vi kan diskutera närmare vid ett annat tillfälle vad man ska dra för slutsatser av det.

Den minskade osäkerheten om beslutsamheten i den förda centralbankspolitiken har till viss förvåning fått börsen och affärspressen att bli optimistiska och driver sannolikt bort vintern och välkomnar våren med högre räntor och så småningom successivt fallande inflation. Det minskar elbristen och gynnar bland annat elkunder och dem som ser långsiktigt på produktion och investeringar i energisektorn.

Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Försvarspolitik och totalförsvar

Fru talman! Jag ska ta upp det sista som Mikael Damberg tog upp, nämligen bristyrkena. Om jag fattade rätt menar Mikael Damberg och Socialdemokraterna att det enda sättet att komma till rätta med bristyrkena är att man ger mer pengar till regioner och till den offentliga sjukvården.

Jag menar att man måste fundera över dessa personers situation, alltså lön efter skatt. Det är det som ni nu inte gör. Ni höjer skatten mer för dem i bristyrken än för andra. Därmed förvärrar ni bristsituationen - precis tvärtemot vad man borde göra.

Fru talman! Nu tycker jag att det börjar bli intressant. Min poäng är att de grupper som är aktuella här, där man så att säga släpper indexeringen, omfattar just de bristyrken som man i andra sammanhang, på nästa sida i programmet eller vad det nu är, med all rätt är väldigt bekymrad över. Jag menar nämligen att dessa bristproblem egentligen är besvärligare än många andra problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Mikael Damberg sa att Socialdemokraterna alltid är väldigt bekymrade över att budgetprocessen inte ska fungera. När man ser tillbaka på historien menar jag att detta är en sanning med mycket stor modifikation. Mikael Damberg hänvisade till att Socialdemokraterna har lämnat efter sig en stram budgetsituation. Men det har ni ju gjort därför att ni i regeringsställning alltid har sett framför er att ni ska fortsätta att regera. Därför har ni aldrig före ett val urholkat budgeten. Och ni kommer säkert att göra det nästa gång också om ni tror att ni kommer att hamna i regeringsställning. Men nu är valet över, och nu kan regelverket tillåtas krackelera.

Fru talman! Det handlar om att man tar detta på allvar och vill ha fler människor i välfärden, oavsett om det är i sjukvården, i omsorgen eller i skolan, och ser det på makronivå. Om jag vore finansminister skulle jag fundera på: Hur ska jag kunna förbättra arbetsvillkoren? Då är det lönen efter skatt som är helt avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Jag kan gå ut och vädja till människor: Nu ska ni arbeta trots att lönen inte är särskilt bra. Men de kommer inte att göra det. Jag kommer inte att kunna förändra samhället och vårdens och omsorgens förutsättningar och locka fler människor med löften om - vadå?

Du säger att det gäller att de får löften om fler arbetskamrater. Var ska de komma ifrån? Varför ska de söka sig till vården om det inte lönar sig att arbeta bättre i vården?

Vi har uppenbarligen helt olika syn på hur det funkar här. Jag tror att om man vill ha människor får man betala för det, och då handlar det om lön efter skatt. Men ni har kanske ett mer idealistiskt synsätt på hur svenska folket fungerar vid löneförhandlingarna.

Beträffande skolan står vi bakom denna budget och det som där sägs om skolan.

Fru talman! Det var bra att jag fick klargöra det. Jag talar om lön efter skatt. Om man har höga skatter får människor mindre i plånboken där de kommer hem. Jag blev lite förvånad. Men det är så jag ser världen.

Människor är mer benägna att stanna på välfärdsjobben och utbilda sig för dem om de vet att de efter skatt får en högre lön. Det är för mig så elementärt att människor inte ser skatten som likvärdig med den egna lönen. Därför spelar det roll.

Jag tycker att Johan Pehrson och kompani talar tillräckligt om skolan, så jag avstår från att göra det nu här i dag.

Fru talman! Sitter man här så länge som jag nu har suttit blir man ganska dyster. Det är inte mycket roligt man hör. Något som jag försöker påminna om på ett lite lustigt sätt är att omvärlden finns. Det händer saker och ting utomlands. Det påverkar Sverige och är kanske helt avgörande i många fall. När det gäller inflationen har vi vår egen duktiga riksbank. Men skarpare i sin effekt för Sverige är utländska riksbanker, som Federal Reserve i USA och ECB. Vi är beroende av vad som sker i andra länder. Jag vill verkligen understryka det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Jag vill också säga att inflationen inte för evigt kommer att vara så hög som den är i dag, eftersom räntorna stiger även i andra länder, inte bara i Sverige, och tvingar ned den. Det har inte skett tidigare att man haft väldigt höga räntor och samtidigt hög inflation. Var inte så pessimistiska! Jag förstår att det ligger i oppositionens roll att svartmåla det som sker, men jag skulle ändå vilja påbjuda en viss måttlighet.

Nu ska jag dock själv gå över till den mer dystra delen av mitt anförande.

Man skulle av den offentliga debatten i Sverige kunna tro att välfärd är en produkt av miljarder och enbart miljarder. Det finns ingenting som är så envist i Sverige som klagandet på att kommuner, landsting och regioner inte har tillräckligt med pengar. Men man kan ju någon gång fråga sig varför det är så att de aldrig har tillräckligt med pengar. Det skulle jag vilja angripa lite grann.

Välfärd skapas nämligen av människor som arbetar - apropå föregående talares tal om arbetslinjen - utbildar sig och accepterar att arbeta på till exempel obekväm arbetstid. Människor som arbetar och utbildar sig får normalt betalt för detta. De får en lön efter skatt som gör att de vill stanna kvar i sitt yrke. När man lyssnar här tror man att alla måste nyanställas. Nej, de ska stanna kvar i sitt yrke. Vi ska ha sådana villkor att de kan stanna kvar på sin arbetsplats och acceptera att arbeta på udda tider och emellanåt offra helger och semester för arbete.

Dessa människor skapar direkt mänsklig välfärd, och sådana personer råder det väldigt stark brist på i Sverige. Vi kunde senast i går se ett väldigt obehagligt tv-inslag om just bristen på människor som arbetar i vård och omsorg. Det är ett grundproblem. Men när man lyssnar här får man intrycket att grundproblemet är att det fattas miljarder.

Det råder brist på erfarna sjuksköterskor, likaså på erfarna lärare och erfarna poliser och utredare. Det finns åtskilliga bristyrken i välfärden. Vad skulle då Socialdemokraterna ha velat göra åt dessa brister om de i dag hade haft makten? Jo, de hade velat att erfarna specialistsjuksköterskor, barnmorskor, lärare och poliser skulle belastas med en större skattehöjning än de mer oerfarna och mindre utbildade.

Detta kommer inte att leda till att fler människor arbetar. Det kommer att bromsa utbudet av erfaren arbetskraft. De mer utbildade och erfarna ska enligt Socialdemokraterna inte få kompensation i lönekuvertet för dagens höga inflation, trots att det redan finns en etablerad regel i skattepolitiken för hur detta ska och bör göras varje år. Denna regel har brukat användas, men ska nu inte längre användas om Socialdemokraterna får bestämma.

Med Socialdemokraternas politik minskar dessvärre utbudet av personer i bristyrken, som lärare, sjuksköterskor och poliser. Deras politik skulle om den genomfördes skapa en ökad brist inom kategorier av erfaret och utbildat folk i arbetslivet. Det är negativt för välfärden, om man inte bara mäter i miljarder utan också i människor vars arbetskraft är tillgänglig.

Nu kommer jag till en särskilt viktig observation. Märk väl: De som främst blir lidande av den högre skatten är inte nödvändigtvis de erfarna och utbildade personerna själva. Vi kan beklaga dem, vi som vill - andra vill inte det. De som främst blir lidande är i stället de människor vars egen personliga välfärd drabbas och som är beroende av att det finns tillräckligt många erfarna och utbildade personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Socialdemokraternas skattepolitik - det gäller kanske fler partier här - slår på så sätt dubbelt mot välfärden, först mot dem som arbetar i typiska bristyrken och sedan också mot dem som är beroende av att dessa bristyrken fungerar genom tillräckligt många erfarna och utbildade personers arbetsinsatser. Det är alltså på två sätt som de socialdemokratiska förslagen motverkar välfärden. Det gör de för dessa personer men framför allt för dem som är beroende av deras tjänster.

Om man ser det i ett större makroperspektiv minskar det antalet välfärdsarbetare. De söker sig bort från arbetsmarknaden för att göra någonting annat än att arbeta i välfärden. Det skapar en förvärrad brist på erfaren och utbildad personal. Socialdemokraternas fixering vid höga skatter skapar på så sätt även ökade brister i välfärden.

De yrkesgrupper som har kortare utbildning eller ingen utbildning alls gör förvisso också mycket stora insatser i svensk offentlig välfärd. Det ser man om man kommer ut i omsorgen, på sjukhus och på andra inrättningar. Men de kan inte ta över ledningen eller bidra till ny kunskap, ökad kunskap och andra kritiska uppgifter som kräver kvalificerade insatser.

Välfärden byggs alltså av människor som arbetar och vill fortsätta att arbeta och utbilda sig. Låt dessa personer få behålla dagens andel av en löneökning. Sänk den inte utan kompensera för dagens snabba inflation fullt ut i enlighet med redan existerande praxis och knäsatta budgetregler.

Apropå budgetregler hade vi 2013 en jättebatalj om budgetreglerna. Man kan säga att oppositionen då vann med bland annat Socialdemokraterna. Men när valet sedan var över och Magdalena Andersson och Socialdemokraterna satt vid regeringsmakten var budgetregler och strikta regler inte så viktigt längre.

Sedan har man nu förlorat regeringsmakten igen. Då är strikta budgetregler för budgetprocessen helt plötsligt inte så viktigt längre. Nu får man hjälp av inflationen för att höja skatten.

Ni i Socialdemokraterna tycker att budgetregler ska vara strikta när ni själva sitter vid makten. Men när ni är i opposition är ni helt beredda att rucka på regelverket för att det ska passa er ekonomiska politik.

Jag och regeringen vill hellre att man ska vara konsekvent och inte trixa med budgetreglerna beroende på det politiska läget och konjunkturen. Jag ska inte läsa upp det regelverk som finns i dag. Det är ganska krångligt och trixigt att läsa det, men det finns. Jag är som gammal statssekreterare i bland annat Finansdepartementet ganska bedrövad att se hur regelverket nu krackelerar.

Jag tror att jag stannar där. Jag har tröttat auditoriet redan så länge.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i statens budget för 2022 - Försvarsmateriel till Ukraina

Herr talman! Liberalerna står naturligtvis likt de andra partierna bakom förslaget att stödja Ukraina.

Läget i Ukraina är både djupt oroande och samtidigt glädjande. Det är en konstig kombination. Ukraina har hållit emot det ryska erövringsförsöket effektivare än vi trodde var möjligt. Till exempel har, som vi har hört här, staden Cherson nyligen tagits tillbaka från ryssarna, och den för Ryssland strategiskt viktiga bron till Krim har förstörts. Dessa framgångar får vi dock inte bara notera, utan vi får också begrunda att det har skett till priset av tusentals döda och sårade människor.

Mycket kan hända. Mycket kommer att hända. Vi har också frågan om hur Ryssland ska kunna vilja dra sig tillbaka. Vad, mot bakgrund av rysk inrikespolitik och det ryska samhället, är en acceptabel exit för Ryssland? Den frågan har inget svar i dag.

Herr talman! Jag tycker att det är värt att påminna om parallellen som finns med Sverige och Finland mot Sovjets angrepp hösten och vintern 1939-1940, det vill säga det finska vinterkriget. Den tiden innehåller en läxa för oss i Norden och östra Europa. Då tog beslutsfattarna, bland annat våra dåtida kollegor i riksdagen, det för Sverige ganska riskfyllda beslutet att snabbt tömma svenska mobiliseringsförråd på militär materiel och skicka en stor del av materielen till Finland för att om möjligt hindra Stalin och Sovjetunionen från att ockupera Finland. Tanken var naturligtvis att hindra Sovjetunionens makt från att etableras i Finland och ända det politiska systemet där och vid Sveriges gränser i öst. Det lyckades, men priset för Finlands tappra folk var oerhört högt. Ekvationen var förvisso mer komplicerad än jag har antytt här.

Det vi beslutar i dag är ett utslag av samma enkla svenska riktiga tanke, nämligen att beväpna dem som är effektivare än vi själva och som därmed skyddar sig själva men även Sverige mot Rysslands härskarambitioner. Läxan är enkel, men ibland bleknar den, bortglömd. Ryssland är ett mycket stort land och har stormaktens ambition att dominera, även om intensiteten i den ambitionen har växlat en smula över tid.

Vi i Sverige, Norden och Baltikum kan aldrig lita på att Ryssland inte vill bestämma över oss och våra nära grannar. Vi kan inte lita på att vi får leva i fred för Ryssland. Det är orealistiskt. Vi får inte nedrusta så fort Ryssland blir mindre aggressivt mot omvärlden, om Ryssland skulle bli så framöver. Vi får aldrig sänka garden, herr talman.

Sverige ska alltid vara berett att stödja och hjälpa Rysslands grannar att freda sig mot ryska försök att ta makten i deras länder. Svenskt och finskt Natomedlemskap ökar möjligheterna att hålla uppe garden och möjligheterna att vi får leva utan rysk inblandning.

Ändringar i statens budget för 2022 - Försvarsmateriel till Ukraina

Detta gäller även andra länder. Därför bör även Ukraina kunna bli Natomedlem liksom Moldavien - ju förr desto bättre, herr talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Fru talman! Jag är inte insatt i frågan om beskattningen av pensioner, så jag kan inte svara på den frågan.

Beträffande reformer av Arbetsförmedlingen är det en gammal sorglustig - eller inte lustig, utan det är en sorglig - historia. Det haveri beträffande Arbetsförmedlingens funktion eller resultatet av Arbetsförmedlingens verksamhet som man kan se om man tittar tillbaka på en 10-15-årsperiod är en viktig och allvarlig orsak. Det har inte lyckats. Vi åker från Sverige till Australien för att se hur de gör, men förr åkte man snarare till Sverige och Europa från Australien för att se hur man skulle göra. Det är ett grundläggande fel som har utvecklats. Med den bristfälliga kunskap jag har kan jag inte reda ut den situationen.