Herr talman! Anna Vikström har frågat mig om jag och regeringen genomfört några åtgärder som Nationella vårdkompetensrådet har föreslagit till regeringen hittills i delrapporterna, slutrapporterna eller den nationella planen och vilka av dessa åtgärder vi kommer att genomföra.

Anna Vikström har vidare frågat hur jag och regeringen avser att gå vidare med förslagen i utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens – utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov (SOU 2025:63) samt vilka övriga åtgärder jag kommer att vidta för att stärka det nationella åtagandet för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.

Inledningsvis vill jag understryka att personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs och grunden som hälso- och sjukvården vilar på. Regeringen gav därför Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256).

Uppdraget redovisades den 31 maj 2024, och Nationella vårdkompetensrådet presenterade då 25 olika förslag till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige. Förslagen handlar bland annat om att säkerställa att det finns tid och resurser för kompetensutveckling och om att ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, utveckla och behålla vårdpersonal. Majoriteten av förslagen ligger inom ramen för det som i dag beslutas av respektive sjukvårdshuvudman, universitet och högskola, och jag har noterat att flera ändamålsenliga insatser redan pågår för att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.

Regeringen beslutade den 19 oktober 2023 att tillsätta en särskild utredare med uppdraget att analysera vilka förändringar som kan behövas i regelverk och strukturer när det gäller reglerade yrken, specialistkompetenser och specialistutbildningar samt vidareutbildning och fortbildning inom hälso- och sjukvården och tandvården för att möta de utmaningar som dessa verksamheter står inför (SOU 2025:63). Slutbetänkandet redovisades den 3 juni 2025. Utredningen föreslår bland annat att fortbildning blir ett lagkrav för både arbetsgivare och vårdpersonal samt nya regler för specialistutbildningar och skyddade yrkestitlar. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 1 juni 2023 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att ta fram beslutsunderlag som möjliggör ett stegvis och långsiktigt införande av ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62). Enligt slutbetänkandet som redovisades den 2 juni 2025 bedömer kommittén att staten bör ta utökat ansvar för ett antal områden, varav kompetensförsörjning är ett, i syfte att skapa bättre förutsättningar att möta vårdbehovet. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Regeringen avsatte 2025 knappt 5,9 miljarder att fördelas under förordningen (2024:1252) om statsbidrag till regioner för stärkt tillgänglighet och ökad vårdkapacitet inom den specialiserade hälso- och sjukvården samt knappt 3,7 miljarder kronor att fördelas under förordningen (2024:1253) om statsbidrag till kommuner och regioner för utveckling av en god och nära vård. För att få ta del av dessa medel måste huvudmännen genomföra insatser som avser förbättrad kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) presenterade regeringen en förstärkt vårdsatsning, bland annat för att säkra kompetensförsörjningen på både kort och lång sikt. För detta ändamål avsätter regeringen 450 miljoner kronor per år fram till 2028. Regeringen avsätter även 50 miljoner kronor 2026 för styrningsinsatser inom detta område. För att fler läkare med utbildning utanför EU, EES och Schweiz ska uppnå svensk läkarlegitimation och arbeta i den svenska hälso- och sjukvården avsätter regeringen 13 miljoner kronor 2026 och beräknar avsätta 14 miljoner kronor från 2027.

Med det vill jag tacka Anna Vikström för frågorna. Jag ser fram emot debatten.

Herr talman! Detta är en angelägen fråga, och personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Det är personalen som bär denna samhällsviktiga verksamhet, och medborgarna skattar sjukvården som en av de viktigaste frågorna. Därför ingår också kompetensförsörjning och arbetsmiljö i de förordningar som villkorar statsbidragen för god och nära vård och tillgänglighet. Regeringen har hittills avsatt 18 miljarder för att öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården, varav merparten av pengarna har gått till regionerna. Dessa pengar ska användas till kompetensförsörjning.

Samtidigt delar jag frustrationen över att det går för långsamt. Det här är ett långvarigt problem, men det är också ett problem som tar tid att lösa eftersom det är lång ledtid när det gäller såväl personal som kompetens. Vi har 21 självstyrande regioner och 290 kommuner. Ett problem är att vi inte ens har vetat hur bristen på och behovet av kompetens har sett ut eftersom alla regioner och kommuner har arbetat var för sig. Men nu har regeringen gjort ett arbete och fått bättre koll, och vi kommer att kunna arbeta mer systematiskt framåt – något vi också gör med Socialstyrelsens hjälp.

Jag är glad för att samtliga partier i Vårdansvarskommittén ställer sig bakom att staten bör ta ett större ansvar för kompetensförsörjning. Kommittén presenterade sitt betänkande i juni förra året – det har alltså inte gått så lång tid – och många delar bereds nu på respektive departement. När det gäller de delar som gäller Utbildningsdepartementet är det lämpligt att ledamoten vänder sig till berört departement då jag inte kan gå in på detaljer och inte heller uttala mig om det som nu bereds där.

Något har redan genomförts. Sedan i juni 2025 finns en ny lag på plats som möjliggör förenade anställningar. Det gäller flera yrkesgrupper, inklusive biträdande lektorer. Andra förslag bereds som sagt fortsatt på departementet.

Mycket ligger på regionerna, men regeringen tar också här ett ansvar genom att skjuta till statsbidrag. Vi kommer också att återkomma till hur medlen för 2026 ska fördelas för att hjälpa regionerna att göra ytterligare satsningar på att säkra kompetensförsörjningen framöver.

Herr talman! Som jag sa kommer jag inte att kunna uttala mig om pågående beredningar av förslag, och ledamoten förstår varför jag inte kan göra det. Jag tar dock jättetacksamt emot fler inspel, för det här är ett komplext område med svåra saker att lösa.

Det skapas lätt negativa spiraler där kompetensbristen leder till försämrad arbetsmiljö och ytterligare kompetensbrist. Det skapas även utmaningar för kollegor som behöver täcka upp för kollegor som får kompetensutveckling under arbetstid. Det här är en komplexitet som vi behöver samverka kring på alla nivåer för att komma till rätta med, så att det inte skapas kontraproduktiva effekter och ytterligare press i en sektor som i dag plågas hårt av många pålagor och arbetsuppgifter som gör det svårt att få arbetstid, händer och kollegor att räcka till.

Det här är ett komplext område, och jag tror därför att det är jätteviktigt att alla aktörer är delaktiga i arbetet. Som jag sa tar jag gärna emot goda förslag även från Socialdemokraterna om hur vi kan arbeta vidare med detta område.

Jag vill ändå säga att det pågår ett viktigt arbete. Att Socialstyrelsen har tagit fram ett planeringsverktyg är ett exempel på en strukturell förändring som gör att långsiktig planering över huvud taget blir möjlig. De förutsättningarna har inte funnits alls tidigare. Det här har ganska nyligen kommit på plats. Jag tror att vi behöver vara ödmjuka och förstå att det kommer att ta lite tid innan vi kan se de effekter som vi önskar, men ju mer av den här typen av hjälp och stöd som finns på plats, desto bättre blir förutsättningarna för att komma framåt.

När det gäller till exempel nationellt ledarskapsprogram har SKR i dag ett ledarskapsprogram som de erbjuder till tjänstepersoner, chefer och ledare inom vård och omsorg. Då är det viktigt att vi inte skapar alltför många parallella spår. Det finns alltså redan ganska många aktörer i det här arbetet.

Det är viktigt att vi hittar bra och konstruktiva sätt att samverka på i stället för att skapa dubbla strukturer för olika delar. Det är därför en del av förslagen och arbetet behöver beredas noggrant. Det här är inte något som vi kommer att lösa i en handvändning. Detta tror jag att även ledamoten förstår, herr talman. Jag är tacksam över att det finns ett engagemang i frågan, och jag tror att vi tillsammans kan komma fram till fler goda förslag om hur vi ska komma framåt.

Herr talman! Jag och ledamoten är helt överens om problembilden och det extra lagret i problematiken – att det är ojämlikt fördelat och att regionerna faktiskt också konkurrerar om den arbetskraft som finns. Detta gör att det i vissa avseenden blir lite svårare att samverka kring det, för varje region är mån om att behålla sina medarbetare, vilket är förståeligt.

Det som är positivt i detta är att vi har ett rekordintag på sjuksköterskeutbildningen i år. Under hösten var det all-time-high när det gäller antalet antagna till sjuksköterskeutbildningar. Vi har också ett ökande söktryck på läkarutbildningar. Men återigen: Det är lång ledtid på personal, så det löser inte dagens kompetensbrist här och nu. Det visar dock att det kan finnas ljus vid horisonten. Det är otroligt viktigt att vi hjälps åt att hålla fast vid det så att vi behåller dem som har kommit in på utbildningarna och inte minst behåller dem som finns i verksamheterna.

Jag vill tacka för en viktig debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.