Juno Blom

Fru talman! Nu handlar det inte om just skolan, för det är ju en valbar fråga. Man kan ju göra prioriteringar och förändringar i Norrköpings kommun, som också befinner sig i ett tufft läge. Där är också Liberalerna med och styr. Det är klart att man behöver se över hur många tomma platser man har, vilka innebär en kostnad om det inte finns tillräckligt många elever. Man måste hela tiden se till att det inte är lärare som det ska sparas på utan i stället på lokaler och byggnader. Jag är helt övertygad om att man har försökt se över detta även i Malmö kommun.

Däremot när vi pratar om det brottsförebyggande arbetet handlar det alltid om någon annan. För min och Liberalernas del är också de tidiga insatserna i hemmet viktiga. Man måste våga prata om vad som sker med barn inom hemmets fyra väggar. Det behövs normer och värderingar för att rusta barn, så att de inte kommer in i ett klassrum med en klump i magen, vilket gör det mycket svårare att ta till sig av den undervisning som är så viktig att få. Jag anser att Tidöregeringen har varit ganska svag på att prata om dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Ling för frågan.

Liberalerna verkar i en verklighet med inflation och där vi behöver vidta en mängd åtgärder för att vi inte ska försätta oss i en än värre situation. Ledamoten, Liberalerna och regeringen kan ha olika uppfattning om hur man ska hantera detta. Men här är det viktigt att kunna se det hela på sikt.

När det gäller skolan pratar vi nu om det brottsförebyggande arbetet. Återigen tror jag att inom ramen för den verksamhet som finns är skolan central och viktig. Som jag tidigare var inne på gör regeringen satsningar på fler speciallärare, skolsociala team och mindre undervisningsgrupper. Man ska även utreda särskilda undervisningsgrupper för dem som behöver köra i en snabbare takt för att inte bli uttråkade och hamna utanför av den anledningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Skolan är viktig. Det görs satsningar. Men självklart skulle vi nog alla önska att det gick att göra ännu mer.

Fru talman! Självfallet kan jag prata om hur skolan ska vara, för skolan är ju större än ett betygssystem. Det var det jag försökte få fram. Det viktigaste är att barn mår bra, men det är också viktigt att barn känner att vi har höga förväntningar på dem och ger dem rätt förutsättningar.

I Barnombudsmannens rapport Utanförskap, våld och kärlek till orten framkommer att man lever med en känsla av att vuxenvärlden har låga förväntningar som man till slut internaliserar på sin egen person, vilket förminskar självbilden. Jag tror att man ska ha höga förväntningar på barn och att man ska ge dem rätt förutsättningar och se varje enskilt barn.

Förskolan är viktig. Fler barn måste börja förskolan mycket tidigare. Förskolans värde är enormt, för vi vet att de första åren i barns liv är de mest centrala. Förskolan är den plats där man också kan få insyn i hur barn faktiskt har det, möta föräldrar och ge dem rätt förutsättningar.

Jag delar helt och hållet bilden av förskolans viktiga roll.

Fru talman! Det är tur att detta är en mycket större debatt, där vi pratar om brottsförebyggande. Om jag skulle stå här och redogöra för vårt betygssystem skulle jag ta mig vatten över huvudet. Däremot kan jag vara tydlig med att det stora problemet är att vi måste skapa en skola där alla barn får plats, så som vi har haft. Man måste se de behov som barnen har, och där kommer det reformer med fler speciallärare och särskilda undervisningsgrupper. Man måste också kunna se barn för vad de är utan att man ska behöva diagnostisera alla barn, vilket har blivit ett stort måste för att kunna få stödinsatser.

Sedan är kunskapen viktig, och jag vet inte om det är rätt väg att gå att sänka den. Däremot kan undervisningsförmågan höjas och anpassas till barnens enskilda förutsättningar. Barn ska känna att man tror på dem och att man ger dem rätt möjligheter och förutsättningar. Jag tror dock att ledamoten ska fråga en skolpolitiker om exakt hur det ska utformas.

Fru talman! Jag delar helt och hållet din uppfattning, Maj Karlsson, att det är pest eller kolera i vissa lägen, när barn har det fruktansvärt hemma och vi inte har kunnat göra de insatser som krävs, fast staten eller kommunen har ett ansvar.

Därför är det viktigt med de satsningar som statsrådet har presenterat tidigare när det gäller pengar till Socialstyrelsen, dels för att hitta fler familjehem, dels för att höja värdet när det gäller vilken otroligt viktig insats det är, dels för att kunna ge stöd till de familjehem som åtar sig sin extremt viktiga uppgift och dels för att kunna få vägledning.

Man måste göra insatser när det gäller Sis. Det är katastrof på många ställen där utsatta barn tvingas bli placerade. Fortfarande, i den bästa av världar, skulle alla barn födas in i familjer där föräldrarna har förmåga att ta hand om sina barn, men vi vet att det inte alltid är så. Vi såg nyligen ett tragiskt ärende, och vi hade "Lilla hjärtat" i Norrköping. Vi kan rabbla barn som inte har den möjligheten, och i de fallen måste det bli enklare att gå in tidigare så att de inte hamnar i utsatthet och trauma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi inte duar varandra i kammaren.)

Fru talman! När man ska presentera olika insatser kan man inte stå där och tala om alla insatser som har presenterats tidigare eller om saker som redan är på gång.

Man kan titta på till exempel föräldraskapsstödet, där BVC och socialtjänsten tillsammans går in tidigt i familjer. Det har fått en positiv effekt som är superviktig i en tid när vi har hot- och hatkampanjer som riktar sig mot socialtjänsten och som skrämmer föräldrar som aldrig skulle vara i närheten av att få sina barn omhändertagna men som ändå skulle behöva stöd på ett eller annat sätt. Det är inte den enda åtgärden, men jag är överlycklig över att sådana åtgärder vidtas.

Jag har mött många barn som har lidit länge i familjer därför att det har funnits en rädsla för att stå upp för enskilda barn vars hela uppväxt har präglats av våld.

Det är klart att vi måste kunna göra både och. Vi måste se de föräldrar som har orange klassning och som man kan hjälpa så att de blir gröna, och vi måste inse att det finns föräldrar som är röda, som inte ska vara föräldrar och vars barn ska omhändertas tidigare.

Herr talman! Om kunskapen om pojkarna i gängen är bristfällig är kunskapen om flickornas roll obefintlig. Många verkar ha svårt att föreställa sig flickor som gängkriminella. Kanske är det så enkelt att det handlar om föreställningen om hur flickor och pojkar beter sig. I många år blundade alltför många för vad som höll på att ske med pojkarna. I mitt förra inlägg lyfte jag fram vikten av kunskap. Vi måste precis som Barnombudsmannen skriver kartlägga flickornas situation och ta reda på vad de har för bakgrund, vad de har utsatts för, hur de rekryterades och vad de har för roll i gängen. När vi förstår kan vi påverka och sätta in rätt insatser. Verkligheten talar sitt tydliga språk: Flickorna finns i gängen, flickorna utnyttjas av gängen och flickorna är aktiva i gängen.

Herr talman! De barn som vi pratar om i dag är barn som inte har fått tillgång till den barndom som alla barn har rätt till. Jag har hört många barn och unga uttrycka att de hade önskat att vuxenvärlden hade sett hur illa det var och att någon hade vågat fråga hur de hade det hemma, frågat om våld, visat att man ville veta och agerat, stått upp för deras rättigheter, bjudit motstånd mot dem som utsatte barnet för saker och som svek barnet och i andra fall stöttat den förälder som ville men som saknade förmåga. De säger: "Ni skulle funnits där när jag var liten och rädd".

Herr talman! Om det är något som vi alla ska ta med oss från debatten i dag är det att ingen har gjort tillräckligt och att politiker och myndigheter har svikit många barn. Lösningen på det vi debatterar är att se barnet, ta ställning för barnet och göra tidiga och tydliga insatser utifrån det enskilda barnet.

Jag är stolt över att vi har ett statsråd, Camilla Waltersson Grönvall, som har den förmågan. Och jag är övertygad om att vi tillsammans, om vi höjer blicken, kan göra skillnad.

Fru talman! Sverige är ett av världens starkaste välfärdssamhällen, och ändå debatterar vi att barn begår allvarliga våldsbrott mot andra barn. Den sittande regeringen har stärkt brottsofferperspektivet och fortsätter driva på för att stärka barnrättsperspektivet och se de mest utsatta offren - barnen.

Men för att öka träffsäkerheten i det brottsförebyggande arbetet måste vi lyfta blicken och se bortom de socioekonomiska orsaker som alltför ensidigt används som förklaringsmodell. Den stora majoriteten barn som växer upp i socioekonomiskt utsatta områden kommer aldrig att begå brott. Vi måste förstå vad det är som får barn att välja gängen framför skolan och vad som får vissa barn att bli lätta offer för cyniska gängkriminella - allt för att kunna hjälpa dem.

Vi vet att barn som lever i familjer där de vuxna har egna problem löper förhöjd risk att utveckla psykosociala problem som ökar risken för kriminalitet. Vi vet att inkonsekvent uppfostran, övergrepp eller våld mot barn utgör riskfaktorer, liksom kriminalitet eller missbruk hos föräldrar. Allt börjar i hemmet, och våld föder våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Vi måste ta in hur det påverkar barn att växa upp i en familj där en pappa utövar våld mot hela familjen och att det finns familjer som kräver att en son ska kontrollera sina systrar och uppmanas att ta till våld redan på förskolan, och vi måste inse hur normer och värderingar som föräldrar förmedlar påverkar barn.

Vi politiker måste ha en tydlig ryggrad när motståndet kommer, för motstånd kommer när vi vågar utmana och ifrågasätta normer, värderingar och föräldrarätten och ta tydlig ställning för det enskilda utsatta barnet. Vuxnas obehag och rädsla för att ifrågasätta andra vuxna får aldrig väga tyngre än barns rätt till stöd och skydd.

Tack så mycket, Miljöpartiet, för dagens debatt!

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi hemliga tvångsmedel, som är nödvändiga för att komma åt den systemhotande kriminalitet som lämnar brottsoffer med trauman för resten av livet, slår familjer i spillror och sätter skräck i boende i hela stadsdelar i vissa lägen.

Kriminella gäng sätter klorna i barn och får barn att begå allvarliga brott, vilket leder till att barn till och med avrättas. Det är en smärtsam verklighet och en verklighet som vi politiker är skyldiga att agera utifrån.

Det är uppenbart att fler verktyg behövs i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Rättsväsendet måste få bättre förutsättningar att kunna förebygga och förhindra den allvarliga våldsutvecklingen liksom för att klara av att lagföra de skyldiga för brotten.

Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel är en viktig del i det förebyggande arbetet. Detta är viktigt för att rättsväsendet ska kunna agera innan de allvarliga brotten sker och viktigt för att man ska kunna få den stödbevisning som krävs för att få fällande domar. Stödbevisning är mycket svår att få när det råder tystnadskultur i de kriminella gängen.

Kriminella har i allra högsta grad flyttat in i den digitala världen. De kommunicerar, planerar och agerar mycket mer digitalt i dag. Det gäller i allra högsta grad sexualförbrytare som letar efter barn att utnyttja och tvinga till att skicka nakenbilder eller begå sexuella handlingar mot sin vilja.

Barnen som utsätts för sexuella övergrepp hörs det sällan om i debatten om hemliga tvångsmedel. En 17-årig flicka säger så här till Ecpat: Jag minns min första oönskade nude när jag var tio. Jag blev rädd och illamående och raderade appen men var snart tillbaka igen. Sedan dess har det väl hänt någon gång i månaden, men läskigt nog mycket mer när jag var 11-15 år än nu när jag är 17.

Vi i denna kammare har ett ansvar att lyssna på barnen. Några som lyssnar till barnen - och de mest utsatta barnen - varje dag är barnrättsorganisationen Ecpat. Ecpat ställde frågor till 1 435 barn om deras utsatthet för sexuella övergrepp på nätet. 88 procent av flickorna uppgav att de hade fått nakenbilder skickade till sig, och 46 procent av flickorna mellan 10 och 13 år hade erbjudits pengar för att skicka bilder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

Jag har mött utsatta barn alltför många gånger. Detta är barn som utsätts för till exempel sexuella övergrepp. Det är barn som ingen ser - unga vuxna som varje dag tvingas leva med minnen av övergrepp och som vet att deras förövare går fria.

Fru talman! Barnpornografibrott är ett brott som nu för tiden främst begås via internet. Samma sak gäller för sexuellt utnyttjande av barn och sexuella övergrepp mot barn, till exempel när gärningsmannen tvingar barnet till sexuella handlingar via en webbkamera.

Vi har i dag ett betänkande framför oss som täpper igen viktiga luckor i lagstiftningen som såväl åklagare och poliser som Ecpat varnat för. Detta är reformer som de har efterfrågat. Jag är oerhört tacksam för det arbete som rättsväsendet lägger ned. Det viktiga vi kan göra från lagstiftarens sida är att ge rätt förutsättningar.

Det är alldeles för många förövare som inte identifieras. Det finns alldeles för många fall där bevisningen mot en misstänkt gärningsperson inte räcker för en fällande dom och där användningen av hemliga tvångsmedel hade kunnat säkra bevis.

Sexualbrott mot barn utgör såväl allvarlig kriminalitet som omfattande kränkningar av barnets privatliv och rätt till personlig integritet. I dag är det inte ovanligt att de sexuella övergreppen dokumenteras och sprids till andra. Det leder till att kränkningarna upprepas gång på gång.

Därför är förslaget om utvidgade brottskataloger oerhört viktigt. Det innebär att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter ska få användas vid en förundersökning som handlar om bland annat grovt sexuellt övergrepp, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, sexuellt ofredande mot barn, grovt sexuellt ofredande mot barn och kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte. Detta gäller om det kan antas att brottet inte leder till endast böter.

Ecpat framhåller i sitt remissvar att den bevisning som kan fås genom hemliga tvångsmedel ofta har avgörande betydelse vid förundersökningar om sexualbrott mot barn som begås på nätet. Det är även vanligt att det i samband med en utredning av ett sexualbrott mot barn uppdagas flera andra sexualbrott mot barn.

Fru talman! Det är därför angeläget att brottsbekämpande myndigheter har tillgång till dessa hemliga tvångsmedel vid denna typ av allvarlig brottslighet mot barn för att kunna upptäcka övergreppen och kunna avbryta pågående brottslighet.

Den personliga integriteten måste värnas. Om det är vi överens. Alla bestämmelser om hemliga tvångsmedel måste leva upp till de högt ställda rättssäkerhetskrav som finns. Det gäller både reglerna i sig och tillämpningen av dem. Varje inskränkning från det allmänna av den enskildes rätt till respekt för privatlivet och skydd för den personliga integriteten måste naturligtvis ha goda skäl och grunder.

Fru talman! När vi pratar om integritet måste vi samtidigt våga väga olika individers integritet mot varandra. Att utöka brottskatalogen så att den inkluderar sexuella övergrepp mot barn är oerhört viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

Det handlar om det lilla barnets integritet, flickan och pojken som ständigt utsätts för övergrepp. Deras rätt till integritet måste väga tungt. Deras utsatthet, ofrihet och maktlöshet måste vi ha för våra ögon.

I dag är det alldeles för många förövare som inte identifieras eller där bevisningen mot en misstänkt gärningsperson inte räcker för en fällande dom. Där hade användningen av hemliga tvångsmedel kunnat säkra avgörande bevis. I dag ändrar vi på den ordningen. I dag tar vi ställning för de utsatta barnen. Det ska vi vara stolta över.

Fru talman! Liberalerna ställer sig bakom betänkandet i sin helhet.

Herr talman! Ledamot Vilhelmsson behöver absolut inte övertyga mig om att det är helt horribelt. Det har varit ett oerhört starkt gärningsmannaperspektiv till skillnad från alla kvinnor som måste springa från sina hem. Mannen får bo kvar, och det är svårt att ordna besöksförbud. Den våldsutövande mannen kan i stort sett röra sig fritt över hela landet. Jag har haft ärenden där man har kunnat vistas i en del av Göteborg. Jag är helt med på noterna.

Sedan är frågan vad som exakt ska göras och hur boende ska ordnas. Utsatta kvinnor hör av sig till mig även nu när jag sitter i riksdagen. De har just denna typ av problem. De vänder sig till kommunen och får vädja om rätten till en insats, trots att det finns en tillräckligt tydlig lagstiftning så att det borde vara en självklarhet. Precis som ledamoten säger är skillnaderna enormt stora. En viktig fråga att komma åt är våldsutsatta kvinnors rätt att vända sig till ett skyddat boende utifrån deras egen bedömning av sin utsatthet. Det ska inte handla om ekonomisk finansiering. Det är precis i samband med uppbrott som risken för dödligt våld ökar avsevärt. Om en våldsutsatt kvinna fattat beslutet ökar risken.

Jag ägnar min tid till att göra vad jag kan för att påverka. Jag vet också att intresset och viljan finns att just hitta formerna för att våldsutsatta kvinnor inte ska behöva stå med mössan i hand medan våldsutövande män ska få tillgång till avhopparverksamheter. Den ordningen kan ingen acceptera i det här landet.

Herr talman! Det finns väl ingen som kan tycka att det är tillräckligt med den ordning vi har i vårt samhälle i dag.

Sedan kommer frågan om vad som ska göras. Jag har grubblat mycket över detta i många år. När jag jobbade mer konkret med dessa frågor var jag mycket i Norge och tittade på deras arbete. Det skulle vara mycket intressant - något jag också driver - att titta på deras krisesenter. För många år sedan gick man in med en statlig finansiering initialt. Sedan kopplades kommunerna på. Detta har lett till att kvinnor i Norge inte behöver ett beslut för att få tillgång till ett skyddat boende.

Om vi verkligen är ute efter att våldsutsatta kvinnor och deras barn ska få ett snabbt och säkert skydd tycker jag personligen att det skulle vara den mest effektiva modellen. Sedan måste kvinnorna och barnen självklart få bearbeta våldsutsattheten. Boendeformen är uppbyggd på ett fantastiskt sätt.

Här finns kvinnojourer som har jobbat med dessa frågor under lång tid. Det finns alltså något att bygga på, vilket är viktigt och bra.

Under tiden jag utredde den nationella strategin fanns förslag. I samma veva lade den tidigare regeringen under sin första mandatperiod fram stödet. Jag tror att det behövs en mycket tydligare statlig finansiering för att få en långsiktighet. På Länsstyrelsen Östergötland byggde vi upp Kompotten. När jag slutade där ingick 67 kommuner i Kompotten. De kunde byta våldsutsatta kvinnor och barn mellan kommunerna. Men det fanns inget intresse från regeringens sida att följa upp detta. Det var något vi gjorde vid sidan av.

Jag delar Vilhelmssons uppfattning att mer måste göras. Det görs bra saker, men man måste komma åt grunden på ett bättre sätt än i dag.

Herr talman! Dagens debatt handlar om våldsutsatta människor och socialtjänstens ansvar. Den rådande våldsutvecklingen i Sverige har inte undgått någon. Nyhetsrapporteringen präglas av brottsoffer som utsätts för våld, skjutningar och sprängningar. Men det våld vi pratar om i dag är det som män utövar och som oftast sker inom hemmets fyra väggar. Det är våld utan utomstående vittnen. Kvinnor och barn hotas och misshandlas av partner och pappor som borde erbjuda kärlek och trygghet.

Vi diskuterar hedersrelaterat våld och förtryck och sexuella övergrepp på barn. Det finns ingen anledning att sätta olika typer av utsatthet mot varandra, men det är enkelt att konstatera att detta våld åtminstone är lika allvarligt och lika alarmerande och ständigt närvarande men aldrig får lika stor uppmärksamhet. Det handlar om brottsoffer som många gånger inte vågar berätta om sin utsatthet och som saknar stöd. Det är brottsoffer som lider i sin ensamhet och utsatthet. Mörkertalet är enormt.

Vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Andelen barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas ökar. Aftonbladets granskning visar att mellan 2000 och 2020 dödades 325 kvinnor av en man de hade eller hade haft en relation med. 596 barn förlorade sin mamma.

Våldet fortsätter. Våldsutsatta flickors och kvinnors lidande fortsätter. Barnens utsatthet fortsätter. Barn tvingas till umgänge med en våldsutövande pappa. Redan utsatta flickor placeras på statens låsta boenden och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp av personal.

Det krävs ett perspektivskifte så att man alltid sätter brottsoffrens och barnets bästa i första rummet. I dag är ett sådant perspektivskifte på gång. Nyligen beslutade regeringen att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag. Det är ett viktigt politiskt beslut. Den naturliga frågan blir då att ta reda på vad det förebyggande arbetet ska innehålla genom att identifiera riskfaktorer. Tidiga och tydliga insatser är avgörande.

För att det våldsförebyggande arbetet ska få effekt måste vi öka kunskaperna om vilka riskfaktorerna är för att kunna sätta in effektiva åtgärder för att motverka att unga killar och män tar till våld som maktmedel. Trots att vi i dag ser en enorm våldsutveckling är det viktigt att komma ihåg att den stora majoriteten pojkar och unga män inte utsätter sin partner eller sina barn för våld. De flesta unga killar tar inte till skjutvapen och går över alla gränser, oavsett vilket område de bor i.

Debatten som rör unga kriminella har enögt präglats av fokus på socioekonomiska faktorer. Rädslan för att prata om normer och värderingar har lett till att vi valt att stämpla alla familjer i vissa bostadsområden, vilket får förödande konsekvenser. Vi måste se och ta in fler perspektiv. Ett av dessa är att se och förstå vad våldsutsatthet under barndomen riskerar att leda till. Våld skapar våld, och våld ger djupa sår. Normer och värderingar påverkar barnet från födseln. Sveket när ingen ser, förstår eller vidtar åtgärder påverkar våldsutsatta barn.

Våldsutsatta mammor tvingas till svåra målkonflikter när de utsätts för våld. Ska jag lämna en våldsutövande man för att själv undkomma våldet men med risk för att den våldsutövande mannen får fortsatt vårdnad om barnet?

När det kommer till hederskulturens normer och värderingar fostras söner tidigt till att ta ansvar för sina systrars och närstående släktingars beteende. Där är rätten att använda hot och våld sanktionerad av familjen och släkten för att någon ska kunna utöva kontroll av systrar och andra närstående flickors beteende.

Vad leder en barndom präglad av våld till? Våldet blir den starkes rätt och medel. De normer och värderingar barn omges av från födseln får betydelse. Sveket att de som såg valde att vända bort blicken och valde att inte agera påverkar barn. Jag är ibland förundrad över att det finns så många barn som klarar sig bra trots en barndom präglad av våld.

"Jag har så mycket undanträngd ilska och maktlöshet i min kropp så det känns som jag kan explodera när som helst", förklarade en ung kille vars uppväxt präglats av en pappa som utsatt hela familjen för våld. Vi måste se sambanden mellan att själv utsättas för våld och den ökade risken för att det leder till att man utsätter andra för våld.

För att förändra måste vi förstå. För att kunna förstå måste se verkligheten. Vi måste klara av att ha flera perspektiv på bordet samtidigt. Den som utövar våld har ett eget ansvar och ska mötas av kraftfulla konsekvenser, men vi som politiker har ansvar för att se och skydda de barn som utsätts för våld, för att motverka att våldsutsatta barn växer upp och väljer att utöva våld som medel för att få makt och för att våldsutsatta barn ska ges rätten att bearbeta konsekvenserna av våldet.

Liberalerna välkomnar att socialtjänstlagen nu ska reformeras. Dagens socialtjänstlag är skriven i en annan tid när utmaningarna var helt annorlunda. Vi måste ge socialsekreterare rätt förutsättningar att göra insatser som är effektiva och gör skillnad.

Orosanmälningar till socialtjänsten ska även bli sökbara. Det ska finnas ett socialtjänstdataregister för att man ska veta var barn är placerade och vilka insatser som gjorts för att man ska bli bättre på att se vad som fungerar och vilka åtgärder som inte får den effekt som eftersträvas.

Liberalerna är stolta över att till slut ha fått den tidigare regeringen att ta fram underlag till en nationell strategi mot våld mot barn. Den är nu ute på remiss.

Barns liv går inte i repris. Vi liberaler kommer att fortsätta att kämpa för alla barns rätt till en trygg och god uppväxt och för att alla våldsutsatta kvinnor ska veta att det finns stöd och skydd. Ett liv fritt från alla former av våld och förtryck är en rättighetsfråga.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

För den stora majoriteten i Sverige är Sverige ett fantastiskt land att växa upp i. Barn omgärdas av kärlek och trygghet redan från födseln, vilket är en faktor som är avgörande för att barn ska växa upp och bli trygga och tillitsfulla.

Samtidigt finns det många barn som lever långt ifrån den verkligheten. Det finns barn som växer upp i hem som i stället för att vara en trygg plats har utvecklats till en brottsplats där våldet ständigt är närvarande. Det finns barn som lever med en enorm oro när de sätter nyckeln i dörren därför att de inte vet vad som väntar dem. Det finns barn som tidigt tvingas lära sig att känna av sinnesstämningar för att kunna freda sig.

I andra fall tvingas barn tidigt lära sig att det är hederskulturens normer och värderingar som gäller. Dessa barn fråntas sina grundläggande fri- och rättigheter. De barn som försöker trotsa hederskulturens normer och värderingar riskerar att utsättas för våld eller tvångsäktenskap eller att föras ut ur landet som bestraffning. Detta fungerar även som en tydlig signal till andra flickor och kvinnor i familjen - så här går det om du ens tänker tanken att inte följa hederskulturens normer. Kravet på lydnad och den tystnadskultur som breder ut sig leder till att utsatta barn lider i sin ensamhet.

Det finns barn som tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder och barn som har ett eller flera syskon som tillhör ett kriminellt gäng. Det finns barn som tidigt lär sig att varna för att polisen syns till men som också riskerar att utsättas när andra kriminella gäng markerar för att varna den kriminelle brodern.

För andra barn handlar det om att leta efter alkohol i garderober och köksskåp och om att ta hand om en eller två föräldrar som inte klarar av att ta hand om sig själva eller barnen.

Det finns föräldrar som inte orkar ta sig ur sängen på grund av psykisk ohälsa och barn som tvingas vårda en förälder. Det finns äldre syskon som tidigt blir familjens projektledare med mycket ansvar som aldrig ska läggas på ett barn.

Det finns föräldrar som väljer karriären och det egna sociala livet framför barnen. Ytan kan framstå som perfekt, men sprickorna i fasaden leder till otrygghet för barnen.

Det finns barn som efter år av utsatthet söker stöd och skydd. Det finns barn som vädjar om hjälp men som många gånger tvingas bevisa oerhört mycket innan insatser sätts in. Vårdnadshavare har långt ifrån samma krav på sig att bevisa att de är föräldrar med förmåga att ge sina barn en trygg och tillitsfull uppväxt.

Det finns barn som till slut blir placerade utanför hemmet men som även i placeringen riskerar att utsättas för våld och övergrepp när de är i statens vård.

I dag debatteras ett av de absolut viktigaste politikområdena för vår framtid: barns rätt till en trygg barndom och samhällets ansvar att ge stöd när barn är i behov av insatser.

Herr talman! Jag inledde med att säga att Sverige är ett fantastiskt land för de flesta barn att växa upp i. Det är tack vare modiga aktivister och politiker som har gått mot strömmen och vågat bryta ny mark. För 120 år sedan började Ellen Key kräva förbud mot att slå barn. År 1950 blev Sverige första land att införa förbud mot aga i skolan. År 1979 lade den liberala statsministern Ola Ullsten fram propositionen om ett förbud mot barnaga - även när det gällde detta var Sverige det första landet i världen.

Men för alltför många barn är Sverige inte längre ett föregångsland. Ett av tio barn, totalt över 200 000 barn, växer upp med våld i hemmet. Vi har en socialtjänst som går på knäna och socialsekreterare som utsätts för en internationell hotkampanj för att skrämma dem och påverka deras myndighetsutövning.

I dag lever uppemot 500 000 barn och unga i utsatta områden. Där har det uppstått parallellsamhällen där barns, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter sätts på undantag alldeles för ofta. Detta är områden där gängkriminella och extremister står redo att utöva hot och påtryckningar eller att försöka rekrytera barn.

Det är viktigt att vi nu får ett perspektivskifte i synen på barn och unga, att barnrättsperspektivet stärks och att föräldrarätten utmanas. Det gäller inte minst situationen för barn och unga som omhändertagits. Här finns det viktiga liberala reformer.

De tidiga insatserna är avgörande. Nyblivna föräldrar och deras spädbarn behöver tidiga insatser. Studier från USA och Finland visar på positiva effekter av utökade hembesöksprogram när det gäller nyblivna förstagångsföräldrar. Barn som riskerar att fara illa fångas upp tidigare, och de som kan hamna efter i utvecklingen får stöd och skydd i tid. I de kommuner där man har arbetat med hembesök från personal på BVC och socialtjänsten har besöken lett till tryggare föräldraskap, högre vaccinationsvilja och färre besök på barnakuten samt till att sociala insatser har kunnat etableras mycket tidigare.

Över hela landet behöver nyblivna barnfamiljer få samma möjligheter. Den vilseledande hatkampanj som pågår mot socialtjänsten i Sverige gör det ännu viktigare att tidigt tydliggöra socialtjänstens uppdrag, så att tillit och förtroende finns där när familjer behöver stöd. När andra vill splittra samhället och underblåsa misstron mot socialtjänsten arbetar Liberalerna för att fler ska vara en del av samhället.

Förra veckan lyssnade vi till barn och unga som placerats i samhällets vård. Ingen av oss ledamöter lämnades oberörd. Budskapet var tydligt. Representanten från Maskrosbarn lyfte fram vikten av att få tillgång till en klagomålsfunktion för barn och vikten av att politiker och myndigheter vidtar åtgärder för att barn ska känna sig trygga i att berätta sin historia när de träffar socialtjänsten. De lyfte även fram hur viktigt det är att barn ska känna att myndigheter tror på deras berättelser om utsatthet, hur viktigt det är att stärka skolan för placerade barn och att skolan och socialtjänsten ska jobba närmare varandra.

Detta är enkla och kloka råd som borde vara en självklarhet för ett land som Sverige, men i stället råder det otrygghet och fortsatt utsatthet för alldeles för många barn. Jag vill tacka representanterna från Maskrosbarn, Rädda Barnen, Knas Hemma och Synskadades Riksförbund för att de verkligen förde utsatta barns talan på ett fantastiskt och berörande sätt.

Det är oerhört viktigt att barn får rätt till en extern funktion dit de kan vända sig när de utsätts för försummelse, våld eller övergrepp när de är placerade. Placerade barn ska omges av trygghet. Det är viktigt att betona att samhällets vård ska ge varje barn rätt att bearbeta den utsatthet som ligger till grund för att barnet omhändertagits av socialnämnden. Barn i placering har rätt till en bra skolgång. Detta är en oerhört viktig investering för barns framtid.

Så ser det dock inte ut i dag för alltför många placerade barn. Rapport efter rapport vittnar om att placerade barn utsätts för övergrepp av personal på till exempel statens låsta boenden. Barn tvingas till placeringar på HVB-boenden som inte fungerar. Barn placeras i familjehem där varken det placerade barnet eller familjehemsföräldern får tillräckligt med stöttning. Insatser för att garantera att barn bemöts med respekt måste göras, för barns liv går inte i repris.

Det är avgörande att vi nu har en regering och ett ansvarigt statsråd som tydligt vill stärka barnrättsperspektivet och genomföra de reformer som faktiskt kan göra skillnad.

Fru talman! Det fria samhället kräver en fungerande rättsstat. Rättstrygghet är en frihetsfråga.

Barn och unga ska inte vara rädda för att utsättas för brott eller för att rekryteras in i gängbrottslighet. Alla ska kunna leva i förvissningen om att rättsstaten finns där när det verkligen behövs. Och ingen ska behöva uppleva att makten över det egna bostadsområdet glider över i händerna på kriminella som vill skapa sig zoner där de ostört kan utöva sin brottslighet. En sak är säker: Sverige förtjänar bättre.

Statens förmåga att garantera tryggheten är fundamental för varje människas frihet. Det handlar om att friheten säkras genom lagen och dess upprätthållande i hela landet - en lagbunden frihet. Det är därför viktigt att använda samhällets gemensamma resurser rätt och så effektivt som möjligt.

Fru talman! Andra samhällsinstitutioner kan och måste bidra för att skapa den trygghet och frihet som vi alla är i behov av och har rätt till, med särskilt fokus på barn och unga, som är vår framtid. Det förebyggande arbetet är avgörande.

Vi politiker bär ett ansvar för att stärka barnrättsperspektivet, för att göra vad vi kan för att hemmet ska vara en trygg plats och inte utvecklas till en brottsplats där barn utsätts för våld och övergrepp och för att investera i skolan, där alla barn ska mötas av höga förväntningar och ges rätt förutsättningar att utvecklas utifrån sin unika förmåga. Men det är lika viktigt att vi alla kan känna oss trygga i vårt bostadsområde och även när vi rör oss på gator och torg.

Polisen ska kunna fokusera på närvaro i det förebyggande arbetet liksom på att komma åt våld mot barn, sexualbrott, mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och den grova gängkriminaliteten. Det är allvarliga brott som var för sig är alarmerande och måste bekämpas.

En mycket arbetskrävande uppgift som fortfarande ligger hos polisen är att bistå med handräckning av personer som blir föremål för ingripande enligt lagen om omhändertagande av till exempel berusade personer, LOB. En polis eller ordningsvakt kan fatta beslut om att omhänderta en person som är så berusad eller påverkad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv. Varje år omhändertas drygt 60 000 personer med stöd av lagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Dagens regelverk ger inte en ordningsvakt rätt att transportera den omhändertagne. Väntan på polisen kan vara mycket lång, vilket medför en risk både för den enskilde och för de ordningsvakter som väntar på polismän tillsammans med den omhändertagne.

Arbetet med att skjutsa personer som omhändertagits enligt LOB till sjukhus eller arrest slukar i dag tusentals polisarbetstimmar varje dygn. Om en berusad eller påverkad person är våldsam kan det naturligtvis vara nödvändigt för polis att gripa in, men i många fall är personen samarbetsvillig eller så påverkad att polisens enda uppgift blir att föra in personen i ett fordon och skjutsa honom eller henne till den avsedda adressen.

Regeringen är tydlig med att de ordningsvakter som utför transportuppdrag bör ha genomgått utbildning som är relevant för uppdraget och som leder till bättre och mer anpassade kunskaper hos ordningsvakterna. Liberalerna ser därför positivt på att den nya lagen leder till att vi använder resurserna rätt och att polisen därmed kan avlastas likaväl som att lagen möjliggör att processen påskyndas för den som är aktuell för ett omhändertagande.

Ordningsvakterna utgör ett värdefullt komplement till polisens verksamhet för att skapa trygghet. Liberalerna har en längre tid arbetat för att det offentliga i större utsträckning ska använda sig av ordningsvakter som en sekundär förstärkning av de trygghetsskapande insatserna vid sidan av polisen som behåller det primära ansvaret. Redan i dag förordnar polisen i vissa fall ordningsvakter för att vara polisens förlängda arm och bidra till ordning och trygghet.

Lagstiftningen om ordningsvakter har varit i stort behov av modernisering. Bland annat är det nödvändigt att ge ordningsvakter ett förordnande som handlar om ett större geografiskt område än vad som i dag är möjligt men som den nya lagen nu möjliggör.

Det handlar inte om att ordningsvakterna ska överta polisens roll i dessa områden utan om att de ska bidra till ökad trygghet genom närvaro och patrullering på offentliga platser.

Vem som ska bli ordningsvakt hänger nära ihop med lämplighetsprövning och utbildningskraven för yrket. När det gäller kravet på laglydnad konstaterar regeringen att Polismyndigheten har tillgång till uppgifter från både belastnings- och misstankeregistret. Dessa uppgifter är relevanta och viktiga vid prövning av en persons laglydnad men kan också ha betydelse för om en person bedöms som lämplig i övrigt för uppdraget.

Regeringen framhåller att sådana registersökningar kan göras inte bara före själva förordnandet utan även under den tid som förordnandet gäller.

Det är därför viktigt att betona att förslagen i propositionen bland annat inkluderar att ordningsvakter även fortsättningsvis ska stå under Polismyndighetens ledning, att utbildningen är kvalitetssäkrad och relevant utifrån ordningsvaktens befogenheter samt att en ordningsvakts förordnande kan återkallas om han eller hon exempelvis åsidosätter sina skyldigheter.

Regeringen konstaterar att det är mer relevant att den närmare utformningen av vissa bestämmelser som rör ordningsvakter, till exempel utbildning, meddelas på lägre författningsnivå än i lagform.

Det är Polismyndigheten som beslutar om förordnande av ordningsvakter, och ett förordnande ska meddelas för en viss tid.

En ordningsvakt ska stå under Polismyndighetens ledning och vara skyldig att följa en anvisning som en polisman meddelar i tjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

En ordningsvakt ska hålla Polismyndigheten underrättad om förhållanden som rör verksamheten och som är av sådan art att de bör komma till myndighetens kännedom.

Fru talman! Tillvaron krymper för den som inte känner trygghet. Att veta att polisen kommer när det verkligen behövs, att känna sig trygg i sitt bostadsområde, att inte känna sig tvungen att avstå från en kvällspromenad handlar om frihet i vardagen.

I detta läge är ordningsvakter viktiga och kan komplettera polisens arbete med synlighet, förebyggande insatser och ingripande om det skulle behövas för att öka tryggheten och friheten för oss alla.

Jag yrkar därför bifall till propositionen och avslag på reservationerna.

Herr talman! För elva år sedan skrev Mathias Sundin, min liberala företrädare från Östergötland, en motion om avskaffandet av danstillstånd. Lagen om danstillstånd innebär att om gästerna på en bar utan danstillstånd börjar dansa måste dansen avbrytas, annars riskerar ägaren att få böter och indraget alkoholtillstånd.

I motionen tar Sundin upp att det mellan 1920-talet och 1940-talet pågick en debatt i Sverige om dansens påverkan på människorna, det så kallade dansbaneeländet. Dansen ansågs fördärva ungdomarnas moral och leda till våld och kriminalitet. Det var då kravet på ett tillstånd för att arrangera offentliga danstillställningar fördes in i ordningslagen. Där finns det kvar än i dag, 67 år senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

Då, för elva år sedan, var Sundin ändå hoppfull, vilket han uttryckte i en intervju för Sveriges Radio: "Jag tror chansen är bättre nu än någonsin. Det är väldigt konstigt att det krävs ett tillstånd för att få dansa. Om några människor börjar dansa spontant så är det en olaglig handling. Vi har ett problem med mycket regler och onödig byråkrati i det här landet, säger Mathias Sundin."

Men det skulle visa sig att det inte var helt enkelt att få med sig en majoritet i kammaren på detta beslut. Sundin gav inte upp utan fortsatte sin kamp i denna sal. År 2015 valde han att öka insatserna för att få en majoritet att förstå det onödiga i att hålla fast vid kravet på danstillstånd.

Herr talman! I denna kammare stod Sundin och gestaltade i ord och handling det absurda med den lagstiftning som vi i dag kommer fatta beslut om att ta bort. Jag minns hur Sundin på ett målande sätt visade vad lagen ansåg vara otillåten dans och vilka rörelser till musik som lagen kunde acceptera. Att gunga var okej, både sittande och stående, men att snurra är ett brott mot lagen.

Jag delar Sundins bedömning att lagen var omodern redan när den infördes 1956 som ett försök att stävja ett omoraliskt leverne bland tjejer och killar på dansbanorna runt om i Sverige.

Trägen vinner. År 2016 fattades det ett beslut i denna kammare om att danstillståndet skulle avskaffas. Den tidigare regeringen fick uppgiften att verkställa beslutet.

Nu, sju år senare, blir det verklighet. Man blåser inte direkt omkull av arbetshastigheten när det gäller att verkställa vissa beslut.

Men i januari 2023 kunde jag i sociala medier se en uppföljning på Sundins gestaltande danssteg när statsråden Strömmer och Waltersson Grönvall tog en svängom för att fira beslutet om att den lagstiftning som kräver danstillstånd försvinner.

Herr talman! Den 1 juli blir nu Sundins uppmaning att sluta pausa och börja dansa äntligen verklighet. Och polisen behöver inte längre lägga sin dyrbara tid på att utfärda danstillstånd till restauranger och nattklubbar för att deras gäster ska tillåtas snurra ett helt varv i takt till musik eller inspektera att gästerna enbart ägnar sig åt att gunga när musiken strömmar ut i lokalen.

Äntligen blir dansen fri, herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! "Alla barn har rätt till en trygg uppväxt och varje barn som dras in i kriminalitet är ett samhällsmisslyckande." Orden kommer från Barnombudsmannens senaste rapport Jag hade vitt hjärta - Tidiga samhällsinsatser för att stärka barn och förebygga kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Tidigare generationer har byggt upp ett välfärdssystem i Sverige som vi har varit oerhört stolta över. Men den grova gängbrottsligheten visar att många barn och unga faller genom maskorna, dras in i brottsligheten och utnyttjas av kriminella gäng. Dagens debatt handlar om att Sverige behöver ett perspektivskifte och att regeringen nu genomför det. Det handlar om att stärka brottsofferperspektivet, men det handlar även om att barn och unga i riskzon ska fångas upp i tid. Barn ska ges stöd så tidigt som möjligt.

För Liberalernas del är det avgörande att samhällets insatser blir effektivare, så att man tidigt och tydligt fångar upp barn och unga som håller på att dras in i kriminalitet. Insatserna måste även bli mer rättssäkra. Lika viktigt är det att ge stöd till de barn och unga som utsätts av andra barn och unga. Kriminaliteten som breder ut sig bland så många barn och unga i Sverige förstör livet både för de barn som utsätts för brott och för de barn som begår brott.

Det kommer sällan som en överraskning för omgivningen när en ung person fastnar i en kriminell livsstil. Varningslamporna har ofta lyst länge. Många av dessa personer har vuxit upp i familjer där föräldrarna inte haft förmågan att ge barnen omsorg eller trygga dem mot våld och övergrepp. För alltför många barn har hemmet, som ska vara en trygg plats, förvandlats till en brottsplats. I andra fall finns det förtvivlade föräldrar som känner sig maktlösa inför de kriminella krafter som drar i deras barn.

Studier från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har visat att liknande hemförhållanden kan leda till helt olika insatser beroende på var i landet barnet bor. Flickor beviljas också insatser i större utsträckning än pojkar. Pojkar med utländsk bakgrund beviljas insatser i minst utsträckning, vilket delvis uppges bero på att deras föräldrar i mindre utsträckning samtycker till insatser till sina söner.

Det är viktigt att se det tydliga sambandet att barn som begår brott i stor utsträckning själva utsatts för brott. I Brås skolundersökning från 2021 om brott framkommer att en majoritet av de barn som uppger att de begått brott under det senaste året också själva uppger att de utsatts för brott. I Brottsförebyggande rådets rapport Insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta områden betonas särskilt vikten av tidiga brottsförebyggande insatser för att förhindra att barn i ett senare skede begår brott eller ansluter sig till kriminella nätverk. I rapporten framhålls att effektiva insatser kan sättas in i ett mycket tidigare skede. Barn i riskzon växer ofta upp i familjer där det sedan tidigare finns tydliga riskfaktorer.

Det är viktigt att synliggöra allvaret när barn och unga misstänks ha begått grova brott och markera det genom att polisen utreder brottsmisstankarna. Den kunskap som framkommer i en polisutredning hjälper till att klargöra vad som har hänt, vilket är viktigt för både förövaren och brottsoffret. Utredningen kan också hjälpa till att rentvå barn och unga från obefogade misstankar. Utredningen kan även ge information som är viktig för de sociala myndigheterna för att barnet ska få tillgång till rätt insatser.

För Liberalerna är det viktigt att barnrättsperspektivet genomsyrar alla rättsliga förändringar som rör barn och unga. Därför är det bra att regeringens förändringar stärker rättsskyddet för barn och unga som blir föremål för polisiära utredningar.

Det gäller inte minst barnets rätt till insyn i så kallade paragraf 31-utredningar. Utgångspunkten bör vara att ett barn under 15 år som misstänks för brott ska ha samma rätt till insyn i utredningen som en straffmyndig person har i en förundersökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Förutom barnet bör även barnets juridiska biträde ha en fortlöpande rätt att ta del av information i utredningen. Därefter, om det kan ske utan men för utredningen, ska barnet fortlöpande få ta del av vad som framkommer.

Herr talman! Barnkonventionen är glasklar om att barn måste få komma till tals och bli lyssnade på. Barn ska även få komplicerade processer förklarade för sig.

När det gäller unga brottsoffer måste det förbättras. Det är ett viktigt led i perspektivskiftet om att sätta brottsoffret i centrum. Därför är det viktigt att målsägande ges möjlighet att få ett juridiskt biträde.

Det är angeläget att en målsägande ges samma rätt till hjälp och stöd från ett juridiskt biträde oberoende av om den misstänkta gärningspersonen är över eller under 15 år. Behovet av stöd och hjälp är lika stort för en målsägande som utsatts för brott oavsett åldern på den som har begått brottet.

Liberalerna har länge drivit frågan om att bevistalan, det vill säga prövning, ska genomföras i fler allvarliga fall. Det är i dag mycket ovanligt att bevistalan väcks. Det är viktigt att betona att även framöver kommer de flesta brott som barn under 15 år misstänks för inte att prövas av domstol.

En bevistalan ska ske vid misstankar om mycket allvarlig brottslighet. En sådan ordning bedöms vara i linje med barnkonventionen. Enligt regeringen bör presumtionen omfatta brott för vilka det inte är föreskrivet lägre fängelsestraff än fem år.

Vi måste även bli bättre på att lyssna på barnen som rekryterats in i kriminaliteten för att ta reda på vilka orsaker och riskfaktorer som ligger till grund för den allvarliga utveckling vi har sett. Då kan de förebyggande insatserna leda till betydligt bättre träffsäkerhet.

Socialstyrelsens kartläggning Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa 2021 uttrycker oro för flickor i gängmiljöer som ett nytt område. Flickor som utövar våld, ibland i grupper med andra flickor, måste vi få ökad specifik kunskap och forskning om för att kunna arbeta förebyggande på ett betydligt bättre sätt än i dag.

Avslutningsvis vill jag säga att frågorna vi i dag diskuterar berör de allra viktigaste för vår gemensamma framtid. Alla barn som växer upp i Sverige har rätt till frihet och trygghet. Den friheten och tryggheten ska gälla i hemmet, på skolan, i bostadsområdet och i hela samhället.

Jag hoppas att vi framöver kan diskutera och samarbeta över parti- och blockgränser för att genomföra de insatser som jag tror att vi egentligen är rätt överens om.

Vi politiker bär ett ansvar för att de drömmar som barn bär på ska förverkligas i stället för att slockna. Barn ska mötas av höga förväntningar och ges rätt förutsättningar att nå sin fulla potential. Barn och unga ska känna att de tillhör och tillför.

Förbättrade åtgärder när barn misstänksför brott

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Nu har det äntligen tillsatts en utredning om åtgärder mot kontroller av flickors och kvinnors sexualitet. Utredningen har i uppdrag att lämna förslag som innebär en kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsoperationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Men detta är definitivt inget nytt problem. I slutet av 1990-talet kom jag i kontakt med utsatta och rädda flickor som hade sökt vård för att få hjälp med att sätta stygn i underlivet för att det skulle komma blod på lakanet på bröllopsnatten. I vissa fall mötte sjukvården deras önskemål, och i andra fall vägrade sjukvården.

Sedan dess har jag mött otaliga flickor som tvingats till oskuldskontroller av familjen. I vissa fall har det skett tillsammans med en eller flera släktingar som närvarat vid kontrollen på sjukhuset - kontroll av en mödomshinna som inte finns! I andra fall har det skett hemma på köksbordet av en släkting som är läkare och fullt medveten om att det han gör inte kan visa något. Däremot är han lika medveten om att effekten av handlingen sätter skräck i familjens flickor. I andra fall har det skett när flickan har förts ut ur landet.

Jag har mött unga tjejer som lämnats åt sitt öde och inte ser någon annan utväg än att vädja om en oskuldsoperation när de tvingas gifta sig mot sin vilja. Detta har fått pågå trots att vi haft vetskap om att det sker i ett av världens mest jämställda länder.

Jag kommer aldrig att glömma ett referensgruppsmöte på NCK år 2011, som jag lämnade i protest när det hänvisades till ett vårdprogram som tagits fram på Karolinska Institutet för omhändertagande av kvinnor med oskuldsproblematik.

I det vårdprogrammet stod bland annat: "Blod på lakanet kan åstadkommas på olika sätt. Effektivast är att hon omedelbart efter samlaget går på toaletten och sticker sig i inre blygdläppen. Sticket måste övas hemma i förväg för att hon skall veta hur hårt hon ska sticka och hur ont det gör. (Vad är värst: att bli mördad eller att sticka sig?) Göm nålen bland sybehör i toalettväskan eller i brudklänningens fåll (kvarglömd från sömmerskan). Använd i nödfall en säkerhetsnål som göms i slidan eller ändtarmen."

När jag protesterade på mötet fick jag frågan om jag var emot diabetesvård. Jag förklarade att jag saknade kunskap att uttala mig om den. Då förklarade de att sjukvården uppmanar diabetessjuka att sticka sig i fingret varje dag.

Detta vårdprogram och liknelsen med diabetesvård är ett uttryck för den totala beröringsskräck som har funnits och tyvärr fortfarande finns i alltför hög grad när det gäller att motverka de normer och värderingar som hederskulturen vilar på.

Vi har i Sverige ägnat tid åt att återskapa en mödomshinna som aldrig funnits i stället för att lägga all kraft på att ge alla flickor och kvinnor rätten att äga sin kropp och sin sexualitet och rätten att forma och påverka sitt liv, som våra jämställdhetspolitiska mål tydligt pekar på. Ingen flicka ska tvingas in i äktenskap, och ingen flicka ska leva med rädsla för att det inte kommer blod på lakanet.

Vi bedömer, betraktar och behandlar flickor och kvinnor med helt olika måttstockar.

Jag tänker på flickan som om och om igen ställde frågan till sin skolsköterska om det var sant att det var hon som bestämde över sin kropp och att ingen kunde tvinga henne att gifta sig i framtiden. Varje gång skolsköterskan bekräftade detta sken flickans ögon upp - till den dag hon kom in med slocknad blick och hade insett att det spelade ingen roll att hon nu visste det eftersom hennes föräldrar inte hade fått lära sig att det är så i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Jag tänker på ilskan hos mammorna när jag tog upp vikten av att prata med sina barn om förälskelse, kärlek, närhet, preventivmedel och rätten att få bestämma över sin kropp och sin sexualitet: Vem var jag att kräva det av dem, som aldrig upplevt något av det jag talade om?

En kvinna kom in på mitt rum och beskrev hur hon hade lärt sig att bita i kudden för att stå ut med de övergrepp hon utsattes för på natten av den man som hon tvingats gifta sig med som barn. Ett nej fanns inte, och preventivmedel var uteslutet. Hennes uppgift var att lyda och föda barn.

Om vi på allvar vill att alla barn och kvinnor ska få tillgång till frihet och egenmakt krävs det ett sexuellt kulturskifte i förorterna, likt det som genomfördes i Sverige för 90 år sedan. Vi ska hämta kraft och framtidstro i vår egen historia.

I kölvattnet av rösträttsrörelsen arbetade kvinnor för att häva de lagar som förbjöd upplysning om preventivmedel och homosexuella kontakter. De förespråkade sexualundervisning och fri abort. De reste runt i landet och mötte de kvinnor som var i störst behov av deras frigörelsekamp. De vacklade inte trots att de visste att de utmanade starka, traditionella och patriarkala krafter.

Liberalerna har drivit på för att sex- och samlevnadsundervisningen ska inkludera villkoren för barn som växer upp i en hederskultur. Men det räcker inte, som flickan förklarade för sin skolsköterska.

Tydlig information måste ges till varje förälder i förorten. Informationen kan komma att mötas av motstånd, men motståndet ska då tas till intäkt för att vi jobbar rätt. Motståndarna ska mötas med full kraft, och budskapet ska backas upp av en tydlig ryggrad.

Bakom krav på oskuldskontroller, intyg och operationer finns värderingar som leder till ett enormt lidande bland flickor och kvinnor som sökt skydd i ett av världens mest jämställda länder.

Nu finns det ett brett stöd för att införa en ny lagstiftning. Det anmärkningsvärda är att den inte redan finns. Att lagstifta är absolut den enklaste delen. Men om vi på allvar ska ta kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket krävs det att politiken ser och förstår de normer och värderingar som ligger bakom förtrycket.

Oskuldskontroller är ett symtom på ett mycket större problem. Det visar de kartläggningar som gjorts, bland annat i Uppsala. Där visade det sig i en kartläggning att 66 procent av flickorna levde med krav på att vara oskuld när de gifter sig. I detta fall hade de föräldrar födda utanför Norden.

Jag tror att längtan efter frihet är universell. Det handlar om rätten att få älska vem man vill.

Jag känner mig stolt över att vi nu faktiskt har en regering som vågar ta i dessa frågor och att vi tillsammans kan skapa möjligheter för varje flicka och kvinna att känna den frihet och ha de rättigheter som vi har tagit för givna i livet.

Fru talman! Då ska jag vara tydlig igen. Från början tyckte också jag att det skulle vara enkelt att göra detta utan vetskap och att rätten att göra det skulle gälla generellt sett, för alla barn.

Jag känner däremot att det finns en praktisk svårighet kopplad till detta med tanke på att de här barnen inte har samma rörelsefrihet. De är många gånger klockade på väg till och från skolan, och man får inte umgås. Hur skulle man då förklara att man har en insats vid ett annat tillfälle?

Därför menar jag att det jobb som jag gör är viktigt, och ledamoten kan vara helt lugn med att jag ligger på om detta hela tiden. Men jag tror att man måste göra en djupare översyn. Man måste vara väldigt tydlig i lagstiftningen, och riskfaktorerna har förtydligats till skillnad från i den utredning som kom. Jag tror dock att man måste vara ännu tydligare, och jag tänker på de risker som jag lyfte kopplat till hot- och hatkampanjen mot socialsekreterare. Det finns en uppenbar risk om man inte gör detta, och jag vill tydligt säga att det här behöver ses över.

Däremot tror jag att man måste se över föräldrabalken på ett mycket mer systematiskt sätt. Du säger att jag skulle ha ställt mig bakom ert förslag. Jag har måhända ändrat min uppfattning där: Det kanske inte är så enkelt att bara skriva in utan vetskap. Men att man måste se till de här barnens särskilda villkor är helt klart.

Du ställer frågan till mig som ledamot nu. Jag kämpade i den förra regeringen för att det skulle bli tydligare skrivningar i de här frågorna. Jag fick nej av den förra regeringen. Jag har kämpat lika mycket nu och ändå kunnat tvätta bort vissa saker och förtydligat andra. Jag känner mig därför helt trygg. Frågan är kanske snarare varför den förra regeringen inte lyssnade. Då hade vi haft ett mycket bättre utredningsunderlag, och vi hade kunnat komma längre redan från start.

Men vi ger inte upp, och det är bra att vi från olika håll ser svårigheterna. Jag vet att också statsrådet Camilla Waltersson Grönvall gör det, för hon har ett tydligt barnrättsperspektiv.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 maj.)

Fru talman! När dessa direktiv skrevs under den förra mandatperioden var jag väldigt tydlig med att detta riskerade att leda till konsekvenser för barn i en hederskontext. Vi vet att det räcker med att myndigheter får kännedom om det hela.

Vi ingick i ett samarbete med den tidigare regeringen under denna period. Dock bröt vi oss loss när det gällde just det här direktivet, för det var inte inom ramen för januariavtalet. Jag känner att det finns en risk för att vissa barn kan drabbas av det. Sedan direktiven kom tillbaka har jag självklart gjort vad jag kan för att förtydliga dessa riskfaktorer, så att det blir tydligt i socialnämnden.

Jag delar ledamotens uppfattning att man generellt måste titta på föräldrabalken i ett mycket större perspektiv. Detta är någonting som jag driver och som jag med tydlighet säger.

Jag har personligen grubblat mycket över detta. Initialt handlade mina tankar om att familjen inte har vetskap om att barnet får insatser. Samtidigt vet jag, som har jobbat väldigt mycket i dessa familjer, att det över huvud taget inte är helt lätt för de här barnen att förklara det hela om de har varit iväg med en kontaktperson. Det handlar också om barnkonventionen och barns rätt till samvetsfrihet.

Hur man ska göra detta är en snårig balansgång, men jag tror definitivt att det måste förtydligas att det finns uppenbara risker här. Hur man sedan ska göra det är någonting som jag har lyft vidare - man måste utreda det på ett mycket djupare sätt. För vissa barn passar det; för vissa barn kan det vara väldigt bra. Då måste vi också omhänderta de barn som det inte passar för. Det var därför jag var väldigt tydlig i mitt anförande, vilket jag även har varit inför direktiven och nu när detta har kommit fram. Jag har gjort vad jag kan.

Fru talman! Dagens debatt handlar om att barn som har fyllt tolv år ska kunna få insatser utan att vårdnadshavare samtycker om det bedöms lämpligt och barnet samtycker till insatsen. Det blir även möjligt att utse en kontaktperson eller en särskilt kvalificerad kontaktperson för ett barn utan att föräldrarna är med på det.

Lagen syftar till att öka socialnämndens möjligheter att ge stöd till barn även om samtycke från vårdnadshavare inte finns och i de fall där kriterier för ett omhändertagande saknas. Det är oerhört viktigt med tidiga insatser. Föräldrarätten måste utmanas och barnrättsperspektivet stärkas, men för att stärka barnrättsperspektivet måste man också garantera att barn känner sig trygga med de beslut som fattas. Jag kan känna en viss oro för vissa delar av denna lagstiftning. Denna oro gav jag uttryck för även under den förra mandatperioden, när direktiven till utredningen skrevs. Jag fick dock inte stöd för detta av regeringspartierna.

Den LVU-kampanj som har riktats mot socialtjänsten är en aktiv åtgärd för att rikta misstro mot svenska myndigheter. Det är viktigt att se och förstå varför denna kampanj har uppstått. Det är en allvarlig kampanj som riskerar att påverka socialsekreterare i deras myndighetsutövning.

LVU-kampanjen har inte uppstått i ett vakuum, vilket har framkommit i en rapport från Försvarshögskolan, LVU-kampanjen, som Magnus Ranstorp och Linda Ahlerup har tagit fram. I rapporten lyfts misstro och avsaknad av tillit till svenska myndigheter och deras myndighetsutövning fram. Det finns ju människor som vill att denna känsla ska finnas hos vårdnadshavare som aldrig över huvud taget skulle vara aktuella för insatser från socialtjänsten, eftersom de tar ansvar för sitt föräldraskap, och som vill skapa rädsla hos föräldrar. Samtidigt finns det ju föräldrar som i allra högsta grad utsätter sina barn, och i dessa fall finns det risk för att socialtjänsten påverkas i sitt beslutsfattande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

I rapporten talas det om krockar mellan kulturella och religiösa värderingar och den svenska lagstiftning som reglerar individuella fri- och rättigheter. Rapporten lyfter fram att detta främst gäller de rättigheter som barn har genom svensk lag.

När det finns risk för att detta påverkar myndighetsutövningen är det viktigt att denna lag - som är av mindre ingripande karaktär, precis som det står i förslagen - aldrig får användas i stället för de viktiga insatser som barn som är riktigt utsatta kan behöva.

Det gäller för oss politiker att ge stöd till alla de socialsekreterare som lever i en verklighet som är väldigt utsatt. Kampanjen i sig är ju ett hot både mot Sveriges demokrati och mot utsatta barns rätt till frihet.

En annan oro som jag har givit uttryck för är hur detta kan påverka barn som lever med hederskulturens normer och värderingar. Vi vet att risken för utsatthet ökar avsevärt i de fall där vårdnadshavare får kännedom om att barnet har pratat med myndigheter om sina villkor hemma. Ett tydligt bevis på detta är alla de barn som har förts ut ur landet trots att en eller flera myndigheter har haft kännedom om risken utan att myndigheter vidtagit skyddande åtgärder, vilket både Jämställdhetsmyndigheten och Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck lyfter fram.

Enligt Jämställdhetsmyndighetens rapport Bortförda barn och unga är den vanligaste orsaken till att barn förs ut ur landet att familjen inte vill att myndigheter ska blanda sig i. Detta sker trots att vi i dag har en lagstiftning som gör det möjligt att utfärda utreseförbud.

När socialtjänsten nu får en ny lagstiftning på sitt bord är det därför viktigt att dessa risktaganden beaktas. Det visar också hur nödvändigt det är att vi fortsätter med utbildningsinsatser, så att man förstår hur hederskulturens normer och värderingar ser ut, hur de påverkar den enskilda individen och i vilket sammanhang detta sker.

På ett övergripande plan tycker jag att vi måste beakta vad det är som gör att en förälder väljer att inte samtycka till att barnet ska få en insats om omgivningen ser behovet och barnet känner ett behov. Det kan, som ett resultat av denna kampanj, vara så att man känner bristande tillit. Då blir det oerhört viktigt att vara inne i familjer tidigt och skapa tillit till socialtjänsten.

Det kan dock även vara andra varningsklockor som måste ringa, och det är viktigt. När en förälder säger nej måste socialtjänsten gräva djupare och ta reda på vad som händer. I de fall där föräldern har motsatt sig en insats måste man också ta reda på vad som händer när barnet kommer hem till familjen - hur reagerar familjen på att barnet får denna åtgärd?

När det gäller barn som är placerade enligt SoL, och som alltså har en frivillig placering, underlättar det verkligen för socialtjänsten att kunna vidta åtgärder utan att vårdnadshavare måste samtycka till det. Detta är en mycket viktig grund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

Vi i Liberalerna ställer oss såklart bakom förslaget i betänkandet, men vi kommer att vara tydliga med att lagstiftningen måste följas upp noga. Ledamöter har tidigare pratat om föräldrabalken. Jag tror att det på många områden finns svårigheter när det gäller lagstiftning som ska skydda barn och föräldrarätten. Det finns en konflikt i gränslandet mellan att en vårdnadshavare är olämplig och att den gör något olagligt. Självklart är detta frågor som måste hanteras vidare.