Joakim Sandell

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Vi är egentligen en udda fågel i Norden och övriga Europa. Inte minst har Finland ett heltäckande register över detta. Danmark har också ett register.

De myndigheter som jag har nämnt tidigare efterfrågar det inte bara för att de vill veta allt om alla utan för att de faktiskt ska kunna fatta bättre grundade beslut.

När det gäller Riksbanken påverkar även beslut på marginalen hushållens ekonomi. Det som i normalfallet är 0,1 punkt blir väldigt mycket pengar efter ett tag.

Det är självklart, tycker i varje fall jag, att vi ska ge våra myndigheter bästa möjliga förutsättningar för att kunna fatta så goda beslut som det går att fatta.

Den här informationen vill SCB, Pensionsmyndigheten, Riksbanken, Konjunkturinstitutet, Riksgälden, Uppsala universitet, Finland, Danmark och Norge ha men inte en majoritet i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fråga. Om att titta på skuldsidan men inte tillgångssidan skulle vara tillfyllest, varför tror ledamoten att SCB, den myndighet som har ansvar för att hämta in statistiken, Pensionsmyndigheten, Riksbanken, som har ansvar för penningpolitik och räntekänslighet, Konjunkturinstitutet, Riksgälden och Uppsala universitet tycker att det också behövs ett bättre register över tillgångarna? Varför tror ledamoten att de här organisationerna och myndigheterna tycker att det behövs?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att det hade varit bra om vi fått bättre statistik om hushållens ekonomi. Ingen bestrider att det finns ett behov av att förstå hur svenska hushåll påverkas av räntehöjningar, inflation och ekonomiska kriser. För att fatta kloka politiska beslut behöver vi god kunskap om hur verkligheten ser ut. Det är också därför Socialdemokraterna under lång tid har efterfrågat bättre underlag för att analysera hushållens ekonomiska situation.

Just därför är det svårt att förstå varför regeringen väljer att stanna halvvägs. I den proposition som vi behandlar här föreslås att SCB ska samla in uppgifter om hushållens skulder och skuldbetalningar. Syftet är att förbättra analyserna av hushållens motståndskraft och känslighet för ekonomiska störningar. Det är ett rimligt mål. Problemet är att regeringen samtidigt väljer att bortse från den andra sidan av balansräkningen. Man vill mäta skulderna men inte tillgångarna.

Fru talman! Om två hushåll har lika stora lån kan deras ekonomiska situation ändå vara helt olika. Det ena hushållet kanske har stora sparmedel, aktieinnehav eller andra tillgångar som fungerar som en ekonomisk buffert. Det andra hushållet kanske saknar sparande helt och hållet. Enbart skulderna säger därför inte tillräckligt mycket om hushållens ekonomiska motståndskraft. Det är ungefär som att försöka bedöma ett företags ekonomi genom att bara titta på skuldsidan i bokföringen och blunda för tillgångarna. Ingen seriös ekonom skulle acceptera en sådan analys. Ändå är det precis den metod som regeringen nu vill lagstifta om.

Fru talman! Jag kommer att tänka på en artikel jag nyligen läste om hur forskare reagerade när delar av USA:s havsövervakning löpte risk att monteras ned av Trumpadministrationen. Huvudanledningen till att forskarna protesterade var inte att all information skulle försvinna utan att viktiga delar av informationen togs bort. Prognoserna skulle fortfarande finnas kvar, och mätningarna skulle fortfarande göras. De skulle dock bygga på ett sämre underlag. Forskarna varnade för att man riskerade att flyga blint eftersom avgörande delar av verkligheten inte längre skulle fångas upp.

Jag tycker att det finns en tydlig parallell till den proposition som vi behandlar i dag. Regeringen samlar in en del av informationen om hushållens ekonomi, men vi får inte hela bilden. Statistiken kommer att finnas, och analyser kommer att göras. Men de kommer att bygga på ett underlag där viktiga pusselbitar saknas, och när man bara ser halva verkligheten ökar risken att man drar fel slutsatser.

Fru talman! Det är inte bara vi socialdemokrater som pekar på denna brist. Flera av landets tyngsta remissinstanser har framfört samma kritik. Riksbanken har efterfrågat uppgifter om hushållens tillgångar för att kunna analysera hur penningpolitiken påverkar olika grupper, hur ränteförändringar slår mot olika hushåll och hur motståndskraftig den svenska ekonomin egentligen är. Konjunkturinstitutet, Riksgälden, Statistiska centralbyrån och Uppsala universitet har pekat på samma problem. De menar att skulder utan tillgångar ger en ofullständig bild av hushållens ekonomi.

Även Pensionsmyndigheten har pekat på behovet av bättre kunskap om hushållens tillgångar. Myndigheten framhåller att sådana uppgifter är viktiga för att man ska kunna analysera pensionärers ekonomiska situation och bedöma hur väl pensionssystemets olika stöd träffar de grupper som stöden är avsedda för.

Om vi inte vet vilka tillgångar människor har riskerar vi att få en missvisande bild av deras ekonomiska förutsättningar. Det gäller inte minst när vi ska utvärdera bostadstillägg, garantipension och andra stöd som syftar till att stärka ekonomin för pensionärer med små resurser.

Även här handlar det om samma grundläggande fråga. Om vi vill fatta välgrundade beslut måste vi utgå från hela bilden av människors ekonomi och inte bara delar av den.

När så många expertmyndigheter och forskningsinstitutioner pekar åt samma håll borde regeringen faktiskt lyssna. Men regeringen väljer att gå vidare med ett system som redan från början är ofullständigt.

Fru talman! Sverige är i dag ett av få europeiska länder som saknar ett sammanhållet underlag över hushållens ekonomiska tillgångar. Ändå vet vi att tillgångar spelar en avgörande roll för människors ekonomiska trygghet.

Den som har ett sparkapital kan klara en period av arbetslöshet, stigande räntor eller oväntade utgifter på ett helt annat sätt än den som saknar ekonomiska resurser. Den som har stora tillgångar kan bära betydligt högre skulder än den som inte har några tillgångar alls.

Vill vi förstå hur hushållen påverkas av ekonomiska kriser måste vi därför förstå både skulderna och tillgångarna. Annars riskerar vi att fatta beslut på ett underlag som bara visar halva verkligheten.

Fru talman! Vi socialdemokrater säger inte nej till bättre statistik – tvärtom. Vi vill ha bättre statistik än den regeringen föreslår. Vi vill ha en statistik som ger forskare, myndigheter, Riksbanken, Pensionsmyndigheten och beslutsfattare möjlighet att förstå hushållens samlade ekonomiska situation. Vi vill ha ett beslutsunderlag som bygger på hela verkligheten, inte bara delar av den.

Därför anser vi att propositionen bör avslås och att regeringen bör återkomma med ett förslag där även hushållens tillgångar omfattas av statistikinsamlingen. Först då har vi ett underlag som på allvar kan bidra till bättre analyser, bättre krisberedskap och en bättre ekonomisk politik.

Med det yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant att höra att skälet till att vi inte ska ha ett tillgångsregister är att du, David Perez, redan har räknat hem att ni ska förlora valet. Om du hade haft lite självförtroende och trott att ni skulle vinna valet hade det ju inte funnits något problem med tillgångssidan utifrån vad vi eventuellt tycker.

Det som ledamoten säger om vad vi tycker är inte sant – vi har inget förslag om en förmögenhetsskatt. Däremot tycker vi att det är rimligt att höja andra skatter. Det är faktiskt så här både med politik och med livet som helhet: Vill man ha utgifterna måste man någonstans också vilja ha intäkterna. Det går inte att låna till kortsiktiga skattesänkningar för dem som har mest. Sådana skattesänkningar gör ingenting för tillväxten eller för att minska arbetslösheten.

Det stämmer alltså att vi har förslag på skattehöjningar. Vi har dock inga förslag om en förmögenhetsskatt – det ledamoten sa är helt enkelt inte sant. Jag är väl medveten om detta i och med att jag faktiskt var på den socialdemokratiska partikongressen när bland annat skattepolitiken diskuterades.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med en randkommentar. Det var intressant att höra att ledamoten Perez tycker att det är besvärande att folk amorterar i mindre utsträckning. Man kan ju fråga sig varför det har lagts fram en proposition om att ta bort amorteringskravet. Det var dock inte detta jag ville fråga om.

Jag håller med ledamoten om bekymret med överskuldsättning. Frågan jag har är: Får man verkligen koll på hur överskuldsättningen ser ut om man inte också tittar på vilka tillgångar som finns? En skuld kan ju betyda olika mycket för olika hushåll. Om man har stora tillgångar kanske ett lån inte är så farligt, men om man i stället har små eller inga tillgångar har vi ett bekymmer.

Riksbanken, SCB, Riksgälden och så vidare vill ju ha detta för att de ska kunna se om det är en sårbarhet för hushållen. Ni säger dock nej till det. Hur kan man få koll på överskuldsättningen genom att bara titta på skuldsidan och inte titta på tillgångssidan?

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet avslutade med det som egentligen är själva poängen, nämligen att sårbarheten i vallagen inte blir uppenbar förrän någon missbrukar den. Om ingen tidigare har gjort på det sätt eller betett sig bedrägligt på det sätt som Bertil Persson upptäckte 1991 blir det inte uppenbart.

Nu var Bertil Persson kanske inte direkt ensam om att upptäcka det här, men han tog upp det i en motionstext. Jag kan meddela att jag har pratat med några gamla partikamrater som också var riktigt förbannade över det här. Det var rimligtvis möjligt enligt den lagstiftning som man hade redan 1988 eller 1985, men det var ingen som använde sig av detta. Folk följde den praxis som tidigare hade funnits.

Det är lite grann samma sak med det här. Bristerna i vår vallag kanske inte alltid uppmärksammas här, för partierna som sitter i Sveriges riksdag är respekterade och har väl ändå grundinställningen att vi ska ha fria och allmänna val där alla är exakt lika mycket värda. Väljarna ska få stöta och blöta våra argument kopplat till det statliga, det offentliga och det privata och till skattesatser, kriminalpolitik och annat.

Hela poängen är att detta beteende bryter lite grann mot principen att vi är lika. Det rimliga är att man kan ställa upp i ett kommunval och ett regionval, för man kan bara vara företrädare i en kommun eller i en region.

Tack så hemskt mycket för vad jag ändå tycker var en konstruktiv debatt så här i juletider! Jag hade dock önskat att man vore lite snabbare.

Fru talman! Vi är egentligen överens i själva sakfrågan. Vi tycker nog att beteendet som uppvisades i valet senast är bedrägligt. Det var tyvärr inte bara enstaka fall.

Valmyndigheten konstaterade att det i valen till regionfullmäktige var 17 kandidater i sex olika partier som gjorde detta. I kommunfullmäktigevalen var det hela 80 kandidater i elva partier som betedde sig på detta uppenbarligen bedrägliga sätt.

Ibland är det så att vi får till en bred samsyn här inne i kammaren när det gäller hur vi ska hantera vallagen och de allmänna valen, men man tänker då kanske inte alltid på de partier som i dag inte finns i kammaren men som ställer upp i allmänna val. Det gäller såväl i lokala och regionala val som i riksdagsval.

Därför är det oerhört viktigt, tänker i varje fall jag, att inte ge dem möjlighet att bete sig bedrägligt mot väljarna vid mer än ett tillfälle om det finns en lucka i lagen.

Med hanteringen nu är det alldeles uppenbart att samma individer eller partier kommer att ha möjlighet att bete sig på exakt samma sätt i valet nästa år som de kunde göra senast.

Jag är väldigt glad att vi har en samstämmighet. Jag skrev själv en motion direkt efter förra valet som behandlades i konstitutionsutskottet 2023 som då delvis blev bifallen med ingången att vi behöver göra någonting åt det. Det var ett enigt konstitutionsutskott som stod bakom det.

Man ska inte ge människor möjlighet att vara bedrägliga vid mer än ett tillfälle. Nu får vi en situation där de kan bete sig bedrägligt vid mer än ett tillfälle på samma sätt. Sedan är det inte säkert att det inte kommer att hittas luckor i nästa vallag. Det är detta jag är lite bekymrad över.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Så här i juletider får jag väl inleda med att konstatera att jag är nöjd med stora delar av svaret – kanske 80 procent. Det är inte den sämsta förutsättningen för en interpellationsdebatt. Det är slutet på svaret som kanske inte är riktigt tillfyllest.

Jag vill ta min utgångspunkt i en gammal motion från en partikollega till statsrådet, Bertil Persson. År 1992 skrev han en motion till riksdagen kopplat till händelser i valet i Fyrstadskretsen, som det då hette.

Vid den tiden hade vi nere i Malmötrakten ett lokalt parti som hette Skånepartiet. De tryckte upp valsedlar med beteckningarna Socialdemokratiska Arbetarpartiet respektive Moderata Samlingspartiet, skickade ut dem till samtliga hushåll och delade ut dem i vallokalerna. Första namnet på de här listorna var samma namn som toppade Moderaternas lista respektive Socialdemokraternas lista, i Socialdemokraternas fall på riksdagslistan Lars-Erik Lövdén och på vår kommunlista Lars Engqvist. Jag har tyvärr inte koll på vad Moderaterna hade för toppnamn, men det kanske statsrådet kan upplysa mig om. På andra plats fanns dock personer från Sjöbopartiet. Sedan fyllde man på med kandidater som inte på något sätt var kopplade till vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna, kandidater som då inte var med i partiet i fråga, kandidater som inte var tillfrågade och bad att bli strukna men inte kunde strykas och så vidare. Det var ett uppenbart sätt att komma runt fyraprocentsspärren.

Skånepartiet visade på en sårbarhet i lagstiftningen. Bertil Persson, som var riksdagsledamot från Moderaterna, avslutade sin motion med orden: ”Det är angeläget med en lagöversyn som gör denna typ av agerande omöjligt i framtiden.”

Under den treåriga mandatperioden 1991–1994 hade Sverige en moderat justitieminister, Gun Hellsvik. Man såg de brister som lagstiftningen hade 1991 och klarade av att ändra detta så att det som var möjligt 1988 och 1991 inte längre var möjligt 1994. Det är det som är själva kärnan i frågeställningen. Som ni har lagt upp arbetet nu blir det möjligt att bete sig på samma sätt i valet nästa år som det var i förra valet gällande detta. Jag tycker faktiskt att vi i bred samsyn borde ha kunnat klara av att ändra reglerna under mandatperioden.

Herr talman! I måndags kväll hade jag möjligheten att se del två i dokumentärserien om Stoltenberg i Sveriges Television – en dokumentär jag verkligen kan rekommendera. Det handlar om Utøya, Nato och inte minst Ukraina. När jag tittade på dokumentären fastnade ett citat särskilt. Stoltenberg säger: Det finns en direkt koppling mellan Utøya och Ukraina. De värderingar som angreps då är samma som angrips nu: demokrati, frihet, åsiktsmångfald och trospluralism. Terrorismen har många skepnader, men terroristerna är alltid samma personer. De är kriminella som använder våld för att uppnå sina mål.

Jag tycker att dessa ord påminner oss om att kampen för demokrati och frihet inte sker i isolerade ögonblick utan är en del av en sammanhängande berättelse om vår samtid. När vi står upp för Ukraina i dag gör vi det faktiskt inte bara för deras skull utan också för att samma värden som en gång attackerades på Utøya nu under mer än tre år har varit under angrepp. Det är värden som ytterst definierar vilka vi är: demokrati, frihet, mångfald och respekt för människors lika värde.

Den extra ändringsbudget som vi behandlar i dag innebär att Sverige fortsatt ska bidra med försvarsmateriel, humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnad. Vi gör det här för att vi vet att Ukrainas kamp också är vår kamp och att den europeiska säkerhetsordningen är beroende av att gränser respekteras, att rätt går före makt och att folkrätten inte får undermineras. Det är faktiskt ingen liten sak utan ett avgörande vägval för vår gemensamma framtid.

Herr talman! Det finns givetvis frågor om kostnader, prioriteringar och risker. Men låt mig vara tydlig. Den största kostnaden vore att göra ingenting. Att tillåta en aggressiv stormakt att oemotsagd flytta fram sina positioner vore att acceptera en utveckling där hot och våld ersätter diplomati och demokrati. Ett sådant scenario vore inte ett svek bara mot det ukrainska folket utan faktiskt också mot oss själva, eftersom vår egen säkerhet och vår trovärdighet som demokratins försvarare då skulle stå på spel.

Det är samtidigt värt att, liksom föregående talare Edward Riedl, lyfta fram den bredd av enighet som har präglat Sveriges hållning gentemot Ukraina. Riksdagen har över blockgränser och partigränser gång på gång markerat att detta är en fråga som inte får reduceras till partipolitik. Vi har varit och är överens om att stödet måste finnas där – uthålligt, tydligt och med en moralisk tyngd som bara uppstår när demokratier talar med en gemensam röst. Det är en styrka för oss att vi i denna fråga står enade. Det är också en styrka för Ukraina att veta att Sverige är en pålitlig och uthållig partner.

När Jens Stoltenberg talar om kopplingen mellan Utøya och Ukraina visar han att demokratins fiender byter skepnad men aldrig natur. Motståndet mot dessa krafter måste därför vara uthålligt, principfast och konsekvent. Genom att fatta beslut om denna extra ändringsbudget sänder vi igen en tydlig signal: Sverige kommer inte att vika ned sig när demokratin angrips. Vi kommer att fortsätta ge vårt stöd, både för Ukrainas säkerhet och för vår egen säkerhet.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi har i dag att behandla finansutskottets betänkande 36, En effektivare förvaltning av buffertkapitalet. Det är ett ärende som rör en viktig del av vårt pensionssystem och statens finansiella stabilitet.

Regeringen föreslår i propositionen att antalet buffertfonder inom det allmänna pensionssystemet minskas från fyra till tre. Syftet är att uppnå en mer effektiv kapitalförvaltning och att stärka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar avkastning.

Finansutskottet har behandlat propositionen och föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag. Utskottet anser att en sammanslagning av fonderna kan leda till ökad effektivitet och bättre möjligheter till diversifiering i förvaltningen av pensionskapitalet. Det är viktigt att understryka att förändringen innebär att pensionssystemets grundläggande struktur och trygghet förblir intakt.

Fru talman! En effektiv förvaltning av våra gemensamma pensionsmedel är avgörande för att säkerställa att framtida pensioner kan betalas ut i enlighet med våra åtaganden. Genom att minska antalet fonder och därigenom reducera administrativa kostnader kan mer avkastning tillföras pensionssystemet till förmån för nuvarande och framtida pensionärer.

AP-fondernas uppdrag är tydligt. De ska förvalta pensionskapitalet på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt med målet att skapa hög avkastning till låg risk. Det är ett uppdrag som vilar på principer om självständighet, stabilitet och långsiktighet. Samtidigt finns ett tydligt etiskt ramverk för investeringarna, där hållbarhetsaspekter vägs in i förvaltningen. Det är en modell som har tjänat Sverige väl och som har bidragit till att värna framtida pensioner utan att ge avkall på etiska värderingar. Att detta uppdrag inte förändras i grunden genom sammanslagningen är en viktig trygghet.

Fru talman! Sedan det nuvarande pensionssystemet sjösattes har AP-fonderna levererat mycket goda resultat. Trots stora svängningar på de finansiella marknaderna har buffertkapitalet växt kraftigt. Fondernas totala tillgångar har mångdubblats över tid och bidragit till att förstärka systemets finansiella ställning. Det är ett kvitto på att det svenska pensionssystemet – med sin kombination av självständiga fonder, tydligt uppdrag och professionell förvaltning – faktiskt fungerar. Den stabilitet och trovärdighet som byggts upp ska vi vara rädda om när vi nu går vidare med dessa förändringar.

Fru talman! Det är också glädjande att regeringen i denna process har lyssnat till arbetsmarknadens parter och till oss socialdemokrater när det gäller vikten av att behålla parternas representation i fondernas styrelser. Den svenska modellen bygger på samverkan. Parterna besitter ovärderlig kunskap om arbetslivets villkor, ekonomisk utveckling och långsiktig trygghet – och deras perspektiv bidrar till en välavvägd och ansvarsfull kapitalförvaltning. Att den rösten fortsatt har en plats i styrelserummen stärker legitimiteten för hela pensionssystemet.

Slutligen vill jag också betona vikten av att sammanslagningen genomförs med stor omsorg och att kompetensen inom de berörda fonderna tas till vara.

Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Vi står här i dag för att fatta beslut om att Sverige ska fortsätta, och fördjupa, sitt stöd till Ukraina. Det sker i en tid då det ukrainska folket dagligen försvarar sin frihet, sin demokrati och sina liv.

Vi socialdemokrater står bakom den här extra ändringsbudgeten. Det gör vi för att vi vet vad som står på spel och för att vi vet att tystnad, passivitet eller likgiltighet aldrig är ett alternativ i mötet med förtryck och aggression.

Fru talman! Det är lätt att glömma, men bara för ett ögonblick: Detta krig pågår fortfarande. Varje dag rasar bomber över ukrainska städer. Varje natt söker familjer skydd i källare. Barn växer upp under luftvärnslarm. Liv förstörs. Människors framtid krossas. I det läget är det vår skyldighet att inte vänja oss, inte låta brutaliteten bli vardag och inte låta den geopolitiska kartan ersätta vår moraliska kompass. Därför är stödet till Ukraina så viktigt.

Vi ger försvarsmateriel. Vi ger ekonomiskt stöd. Men framför allt ger vi också ett besked om att Sverige står kvar och inte svajar, inte tvekar och inte glömmer.

Och just därför, fru talman, vill jag också säga något om det som nu sker på andra sidan Atlanten. Vi följer väl alla utvecklingen i USA med stigande oro. Donald Trump har tydligt signalerat att han är beredd att överge Ukraina. Han ifrågasätter stödet till Nato, och han relativiserar Vladimir Putins ansvar. Han sätter gång på gång sina egna intressen framför världens behov av stabilitet, fred och ansvarstagande.

Det är djupt beklämmande, och det är farligt. För när en stormakt tvekar påverkar det hela världen. Det stärker inte bara Ryssland, utan det urholkar också den regelbaserade världsordning som vi alla är beroende av.

Det är just i ett sådant läge Sverige måste vara tydligt. Vi kan inte ersätta USA:s militära muskler, men vi kan visa politisk handling. Vi kan visa att det fortfarande finns länder – även små – som håller fast vid sina värderingar och står upp för folkrätten, för suveräniteten och för mänskliga rättigheter. Det finns länder som inte hukar inför auktoritära ledare eller flörtar med isolationistiska drömmar.

Fru talman! Vi behöver också vara ärliga med att hoten mot enigheten i Europa inte bara kommer utifrån. De kommer också inifrån. Viktor Orbán i Ungern har gång på gång försvårat och fördröjt det europeiska stödet till Ukraina. Han har arbetat emot sanktioner, han försöker blockera militärt stöd och han har närmat sig Kreml i en tid då resten av EU visar solidaritet och tydlighet.

Orbáns agerande är inte bara cyniskt. Det är ett svek mot den europeiska gemenskapen, och det underminerar vår kollektiva säkerhet. Det är en påminnelse om att kampen mellan demokrati och auktoritär nationalism inte bara utspelar sig i öst utan även inom våra egna strukturer.

Därför är det avgörande att Sverige och andra medlemsländer står fast och inte låter den illiberala ungerska Orbán sätta tonen för Europas hållning. Det är avgörande att vi visar att solidaritet är mer än en princip: Det är en handling, och vi tänker inte kompromissa med den.

Fru talman! Det gör mig stolt att vi i Sveriges riksdag över partigränserna visar en sådan bred enighet i det här stödet. I en tid då populismen växer i Europa, då splittringar fördjupas och då vissa helst vill vända sig inåt är det starkt att vi här är överens. Det är ett styrkebesked och ett uttryck för vår demokratiska mognad.

Men vi socialdemokrater nöjer oss inte med det symboliska. Vi vill också att detta stöd ska vara långsiktigt och strategiskt. Vi ska göra vad vi kan för att hjälpa Ukraina att vinna kriget. Vi ska också bidra till att landet ska kunna bygga upp ett starkt, självständigt och demokratiskt samhälle efter kriget. Det handlar om sjukvård, utbildning, infrastruktur och sociala trygghetssystem. Det handlar om att tro på framtiden även när det ser mörkt ut.

Vi måste också se till att det stöd vi ger till Ukraina inte urholkar vår egen försvarsförmåga. Sveriges säkerhet och Ukrainas kamp ska inte ställas mot varandra. De hänger ihop.

Fru talman! Det är lätt att tala om värderingar i goda tider. Det är svårare när det blåser kallt, priset för solidaritet ökar, opinionen svajar och andra länder börjar backa. Det är då vi visar vilka vi är. Det är då vi kan visa vad Sverige står för.

I dag visar vi att vi står upp – inte bara med ord, utan med handling. Vi visar att vårt stöd till Ukraina inte är tillfälligt utan grundat i våra mest grundläggande värderingar. Vi visar att vi tar ansvar också när det är svårt.

Därför kommer vi att rösta ja till denna extra ändringsbudget, och därför säger vi nej till trumpism, till eftergivenhet och till cynism.

(Applåder)

Fru talman! Jag tolkar regeringens försök till lösning på problemet med de höga elpriserna i södra Sverige som att det för det första ska vara mer planerbar energiproduktion. Vi vet alla att det kommer att ta lite tid. För det andra brukar statsrådet nämna elområdena i Tyskland i sina svar. Jag ställde förra gången frågan om statsrådet trodde att det skulle bli något resultat av de samtal som statsrådet för med Tyskland eller via EU, men jag fick inget riktigt svar.

Min farhåga är att Tyskland inte kommer att göra någonting åt detta och att vi därför under denna mandatperiod kommer att ha kvar de stora skillnaderna i elpriser mellan södra Sverige och norra Sverige. Men jag vill gärna ha ett svar på frågan hur statsrådet ser på arbetet med Tyskland – eller i detta fall kanske mot Tyskland.