Johan Andersson

Fru talman! Tack, ledamoten Gustaf Göthberg, för ditt anförande! Det var några frågor i det som jag reflekterade över.

En handlade om när vi i mitten av 00-talet avvecklade tidigare försvarsbeslut. Jag var själv verksam som kommunpolitiker i Östergötland. Där drabbades vi också väldigt hårt. Linköping avvecklade tre stora regementen med allt vad det innebar.

Efteråt måste man ändå säga att det på de allra flesta platser sköttes på ett bra sätt. Ny verksamhet flyttade in. Man fyllde på med annat, allt från bostäder till administrativa lokaler och så vidare.

Nu står vi i stället inför en expansion. Vi socialdemokrater har föreslagit ett par områden. Kiruna är ett sådant. Gotland är ett annat. Och vi vill gärna ha ett regemente i Kvarn.

Gustaf Göthberg nämnde inte mycket om det, men i dag är det svårt att få med sig Försvarsmakten i detta. Det känns som att de vill ha fri rådighet. Hur ser Gustaf Göthberg på detta?

Fru talman! Försvarspolitik är en fråga som verkligen berör oss alla. Det har verkligen accentuerats på senare tid. Från att ha haft ett försvar som ställts om till en helt annan organisation på grund av den så kallade gyllene freden har vi nu ett läge där sådant som inträffat i vår omvärld gjort att vi fått satsa betydligt mer på försvaret än vi gjort historiskt.

Vi har en försvarsindustri i Sverige som i dag sysselsätter ungefär 22 000 medarbetare, dels direkt kopplat till företag, dels indirekt via underleverantörer och annat.

För ett år sedan, den 22 oktober, antog vi i bred enighet en försvarsindustristrategi här i kammaren. Det var en strategi som vi socialdemokrater hade jobbat mycket med att få till. Vi tycker att staten också måste ta ett stort ansvar när det gäller de industriella satsningarna.

I dag är vi världsledande i mångt och mycket i dessa delar. Vi är duktiga när det gäller ubåtar, artilleri, stridsfordon, avancerade sensorer, robotar och stridsflygplan. Det är viktigt att vi utvecklar den svenska försvarsindustrin.

Vi ser också att detta är sådant som även gagnar den civila marknaden. Flera tekniska landvinningar inom försvarsmateriel kan också användas på den civila marknaden. Det är viktigt att vi snäppar upp detta.

Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att vi också får rådighet över produktionen i försvarsmaterielindustrin. Vi har pekat på att vi vill ha ett statligt ägarskap i strategiskt viktiga frågor när det gäller försvarsindustrin. Det är då framför allt Saab vi har pratat om.

Saab står inför en jättestor utmaning framöver när det gäller framtidens stridsflygplan. Alla känner till Viggen, Draken och Tunnan, och numera har vi också Gripen – väldigt goda och utvecklande leveranser som man har varit fantastiskt duktig på att ta fram och som också har vuxit och i dag exporteras till många länder, sedan en tid tillbaka också till Ukraina.

Det gäller verkligen att bygga vidare på detta. Jag kommer från Östergötland där flygets huvudstad Linköping ligger, och när det regnar på prästen skvätter det på klockaren – eller hur man nu säger. Vi har väldigt många småindustrier i Östergötland som är underleverantörer och också påverkas av detta. Här gäller det verkligen att stimulera så att det blir fler som kan leverera till försvaret och till försvarsindustrin.

Det finns alltså många delar. Vi socialdemokrater kommer att följa detta utifrån vår strategi och den inriktning som övergångsregeringen gav kopplat till den delen, där vi också var politiskt överens i riksdagen, för att se till strategin verkligen förverkligas fullt ut.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Vi ska i dag debattera skrivelsen från regeringen gällande Sveriges militära stöd till Ukraina. Det är en värdefull skrivelse, tycker jag. Den ger en beskrivning av de stödinsatser som Sverige har gett till Ukraina ända sedan den fullskaliga invasionen 2022. Den visar verkligen att det har funnits ett starkt och brett stöd i Sveriges riksdag för att stötta Ukraina såväl civilt som militärt.

Hittills har man beslutat om 21 militära stödpaket. Det samlade värdet uppgavs till 103 miljarder kronor. Till detta kom ytterligare ett stödpaket i förra veckan, där det från regeringens sida meddelas om en försäljning av Jas Gripen E och F. Det är 20 plan. Sverige kommer också att skänka 16 Jas Gripen C och D.

Från Socialdemokraternas sida framhöll vi redan 2023 att det var viktigt att också värna om luftförsvaret när det gäller Ukraina. Det gjorde vi utifrån de samtal som hade förevarit och det som president Zelenskyj hade framhållit för Sverige i olika delar.

I det paket som kom förra veckan fanns det också ytterligare delar. Jag läser inte upp allt detta, utan det kommer att finnas med i kommande skrivelser.

Från Socialdemokraternas sida är vi nöjda med det arbete som man gör. Jag tycker också att det nu känns bra att man har hittat en samsyn från Sveriges regering med oss andra partier inför fortsättningen. Vi ska komma ihåg att det framöver också kommer att krävas stora insatser till återuppbyggnad och annat i Ukraina.

Samtidigt finns det många goda skäl att fortsätta det arbete som vi har gjort och gör från Sveriges sida med att stötta Ukraina. Det finns ingen annan väg att gå i dagsläget, utan det är dessa insatser som kommer att krävas i fortsättningen också för att man ska kunna ordna detta så bra som möjligt och stötta det ukrainska folket. Det är också en del i kommande världsfred, som kommer att vara nog så viktigt.

Det som nu sker är ett genombrott i och med att man också tittar på möjligheten att förstärka samarbetet med den ukrainska industrin när det gäller vapentillverkning och industrisamarbete i allmänhet. Detta är också något som vi har tyckt varit väldigt viktigt för att vidareutveckla den kompetens som vi har i Sverige och ta del av satsningar med mera.

Jag vill också peka på den satsning som presenterades i förra veckan gällande det civila försvaret. Där har vi för Sveriges del ganska mycket att lära av hur man har jobbat i Ukraina för att stärka befolkningen. Här ser jag också möjligheter att bredda utbytet mellan Sverige och Ukraina just när det gäller det civila arbetet.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag gällande skrivelsen om det militära stödet till Ukraina.

Fru talman! Vi ska i dag debattera och fatta beslut om kompetensförsörjningen i totalförsvaret och räddningstjänsten, om jämställdhet och inkludering, om veteraner, om försvarsmusik samt om frivilliga försvarsorganisationer. Det är frågor som verkligen berör både den civila och den militära delen av samhället.

Hela 98 yrkanden inom området har inkommit under den allmänna motionstiden. Det handlar om såväl enskilda motioner som kommittémotioner och partimotioner. Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 3, 14 och 22.

Vi föreslår att antalet värnpliktiga år 2030 ska uppgå till 12 000 årligen men att man långsiktigt bör uttala att målet ska vara 20 000 årligen. För att kunna nå detta har vi en hel del arbete kvar att göra.

När numerärerna utökas – det gäller både antalet värnpliktiga och antalet anställda – är det otroligt viktigt att man bygger ut visselblåsarfunktionen inom försvaret. Där ges värnpliktiga och anställda möjlighet att påtala missförhållanden under sin tid i försvaret, framför allt inom värnpliktsdelen.

Jämställdhet och inkludering är ett annat viktigt område som man behöver se till att stärka. Vi föreslår att Försvarsmakten aktivt ska arbeta med jämställdhet och inkludering för att sträva mot en mer diversifierad personalsammansättning. Ett tydligt mål är att minst 40 procent av de anställda i Försvarsmakten ska vara kvinnor. Där har vi en bra bit kvar att jobba. Därför är det viktigt, vilket vi trycker på i vår motion, att man riktar större insatser just till den gruppen.

Det måste kunna ges bättre förutsättningar att kombinera en karriär inom Försvarsmakten med familjeliv. Försvarsmakten ska naturligtvis vara en organisation som är fri från alla former av diskriminering – inklusive trakasserier, inte minst av sexuell karaktär.

Det handlar också väldigt mycket om att tillgodose alla köns utrustningsbehov. I dag får vi signaler om att det inte funkar. Även om det har skett en hel del den senaste tiden är det viktigt att man jobbar vidare med den delen.

Jag tänker också utveckla något när det gäller området kompetensförsörjning inom räddningstjänsten. Det är också ett viktigt uppdrag för försvarsutskottet att hantera. En viktig lärdom från kriget i Ukraina är att en väl utbyggd räddningstjänst är livsnödvändig. Vi noterar att behovet av att utbilda och rekrytera deltidsbrandmän runt om i vårt avlånga land är stort. Det pekar vi på i vår reservation, och vi ger högsta prioritet för de aktörer som verkar inom området.

Slutligen vill jag passa på att lyfta fram fackförbundet Kommunals rapport om behov av utbildningssatsningar för heltidsanställda brandmän och en översyn av utbildningen för dessa. Vi hade ett välbesökt seminarium i riksdagen för en månad sedan. Där deltog olika aktörer – och många ledamöter var på plats – för att kunna belysa den här delen. Här är det nu viktigt att MCF för frågan vidare.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till våra reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska bara nappa på det sista som statsrådet sa om avtalstecknandet. Både statsrådet och jag är väl medvetna om att detta är en fråga mellan parterna, men vi ska naturligtvis följa den. På nationell nivå har vi ett ansvar för att det fungerar på hela den svenska arbetsmarknaden, inte minst inom räddningstjänsten.

Jag har stora förhoppningar på att man hittar lösningar så att detta blir bra i slutänden. Det är viktigt att vi från den nationella nivån lägger grunden när det gäller utbildningsdelen så att även de bitarna finns.

Jag tycker att det här visar att detta är en väg framåt. Jag kommer som sagt att återkomma. Jag kommer att följa frågan och se var det landar.

Jag tackar statsrådet för debatten.

Fru talman! Jag kan börja med att säga något när det gäller avtalet. Som statsrådet känner till finns det ett partssammansatt organ som tittar på det här med utvärdering av hur avtal är formulerade. Det är en förändring som gjordes utifrån den så kallade elvatimmarsregeln och ett EU-fördrag som Sverige och alla andra EU-länder har ratificerat. Det finns flera delar som är kopplade till detta. Det pågår ett arbete här, och vi får se var det landar.

Jag tyckte att det lät positivt att man öppnar för att kunna hitta regionala lösningar. Jag tycker också att det är en bra andemening att man ska kunna räkna in tidigare yrkeskompetens; jag tolkar det som att detta finns med i MCF:s uppdrag. Detta innebär att möjligheten att detta blir bra är väldigt stor.

För egen del kommer jag att följa den här frågan, för jag tycker att den i allra högsta grad är angelägen. En fungerande räddningstjänst är i allra högsta grad en del av det civila försvaret. Det verkar som att jag och ministern har samsyn i denna del.

Vi kommer att ha ett utbildningsseminarium för riksdagsledamöter den 28 januari, kopplat till de här frågorna, tillsammans med MCF, Pliktrådet och andra aktörer i den här delen. Skälet till det är att det har uppstått en diskussion runt om i landet om hur denna fråga kommer att hanteras.

Det här är ju ett gränssnitt. Det är kommunerna som har ansvaret ute i landet, men just utbildningsdelen är också en statlig angelägenhet. Ansvaret är delat, och därmed blir det lätt så att det hamnar mellan stolarna. Jag känner mig dock trygg med det svar som statsrådet har gett. Regeringen ser den här delen och har gett MCF ett tydligt uppdrag att jobba med dessa frågor, vilket känns bra.

Det återstår att se var vi landar och vad som kommer att ske kopplat till detta. Vi får väl återkomma i frågan framgent när det har utkristalliserats lite mer och när vi vet var det landar framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett bra och fylligt svar. Jag har några följdfrågor kopplat till svaret, men det fanns många bra delar i det. Frågan var också väl beskriven.

Räddningstjänsten är otroligt viktig i den här delen; det visar inte minst situationen i Ukraina. Det handlar i allra högsta grad om Sveriges totalförsvarsförmåga. I dag finns det ungefär 140 räddningstjänstorganisationer i Sveriges kommuner, varav 94 har heltidsbrandmän. Det finns cirka 700 hel- och deltidsbrandstationer runt om i landet. Ungefär 16 000 personer arbetar i dag i räddningstjänstens utryckningstjänst, varav cirka 5 000 på heltid. Ungefär 10 000 jobbar som så kallade ribbare, räddningspersonal i beredskap.

Det här innebär att utbildningsdelen är en viktig fråga. Kommunalarbetareförbundet har tagit fram ett dokument som heter Brandmännens utbildning och kompetens. Statsrådet ska få ett exemplar av mig senare, även om jag tror att han har sett det tidigare. Dokumentet pekar på vikten och värdet av kompetensförsörjning.

Runt om i landet pågår det ett arbete för att klura ut just hur den framtida kompetensförsörjningen och det framtida utbildningssystemet ska se ut. Flera räddningstjänstorganisationer tittar på egna modeller, och därför tycker jag att det är nödvändigt att Myndigheten för civilt försvar tar över taktpinnen i det här arbetet. Det statsrådet har beskrivit i just den här delen tycker jag känns bra, det vill säga att man har gett uppdraget och håller på och tittar på frågan för att få till de här delarna.

Vi har också civilplikten, som kommer att innebära en annan situation när det gäller detta. Jag hoppas att civilplikten kan vara en grund för räddningstjänstens kompetensförsörjning på sikt. Även inom räddningstjänsten ser vi nämligen pensionsavgångar – det är kanske inte akut just nu, men det ser olika ut runt om i landet – och man märker att det är svårt att rekrytera framför allt deltidsbrandmän. Det gäller särskilt ute i landsbygd, vilket naturligtvis också påverkar.

Räddningstjänstens uppdrag har verkligen förändrats. Statsrådet beskrev hur situationen ser ut. Förr handlade det väldigt mycket om att snabbt åka ut för att göra en insats. Man släckte, eller vad man nu gjorde, och åkte sedan tillbaka igen. I dag är det kopplat till så mycket mer.

Min fråga till statsrådet är hur han ser på det arbete som pågår i de olika räddningstjänstförbunden med att titta på utbildningsdelarna och att hitta möjligheter till lokala lösningar för att kunna bedriva utbildning och på så sätt lättare kunna rekrytera. Vi har den centrala utbildningen, om jag får kalla den så, från MCF och de skolor som finns runt om i landet. Det finns dock även ett stort intresse för att hitta lokala, eller regionala, lösningar för att kunna göra detta runt om i landet. Vilken syn har statsrådet och regeringen i denna del?

Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret på frågan när det gäller kompetensförsörjningen och hur statsrådet ser på framtida samarbeten och annat.

Jag har en fråga kvar. Försvarsministern känner väl till att vi från Socialdemokraterna gärna ser ett större statligt ägaransvar när det gäller försvarsindustrin i dess helhet. Det kan finnas lite olika modeller för det. I flera av våra grannländer, inte minst Norge och Finland, har man statligt delägande av olika delar. Det har man i första hand utifrån ett säkerhetsperspektiv. Historiskt har vi haft detta i Sverige, i mångt och mycket ända fram till avrustningen, även om det kanske inte gällde allt till fullo.

Jag skulle gärna höra lite grann om hur försvarsministern och regeringen resonerar när det gäller den här frågan, framför allt utifrån ett säkerhetsperspektiv. Jag säger inte att det alltid är av godo att ha det i statens regi, men man kan ändå ha delar där. Det kan se lite olika ut.

Fru talman! Jag tycker att det låter väldigt positivt med den interparlamentariska gruppen. Precis som statsrådet säger är det en stor fråga för Sverige, för riksdagen och för andra delar i den politiska organisationen.

Exporten är också väldigt spännande. Precis som statsrådet säger har den tagit fart. Vi har haft flera framgångar de senaste åren, även om det var lite trögt i starten. Om vi kan dela utvecklingskostnaderna med fler länder är det alltid en framgång. Det kan också påverka den framtida prisbilden vid eventuella försäljningar och annat när vi nått fram till en produkt, men det är nästa del.

Jag vet att det inte riktigt hör till statsrådets frågor, men jag oroas lite över kompetensförsörjningen inom försvarsindustrin. Vi antog en försvarsmaterielstrategi för inte så länge sedan, och vi hade en debatt och en bra diskussion om den här. Vi är tämligen överens mellan partierna. Vi vill kanske se mer av olika delar, men i det stora hela känns det ändå bra.

Hur, anser statsrådet, kan vi utveckla den här delen? Vi vet att vi har kompetensbrist inom flera sektorer på den svenska arbetsmarknaden, framför allt där det funnits industri tidigare. Vi har inte haft en försvarsindustri på det sättet på många år, men just nu är det en väldig hausse.

När vi träffar branschen hör vi att det är attraktivt att jobba inom försvarsindustrin. Så har det inte alltid varit, och det har alltså vänt. Vad kan vi gemensamt göra för att stötta i den delen? När vi har nått fram till ett beslut om ett framtida stridsflyg – där hoppas jag verkligen att det blir en svensk leverantör – är det viktigt att vi kan kompetensförsörja, oavsett hur det blir.

Jag skulle jättegärna höra om försvarsministern och regeringen har några tankar eller idéer där.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är faktiskt nöjd med det, vilket vi i talarstolen på denna sida ytterst sällan säger.

Jag har dock några kompletterande frågor. Som statsrådet känner till kommer jag från Östergötland, och där har vi en lång tradition av att bygga stridsflyg tillsammans med flera orter och flera länder. Jas 39 Gripen har under många år tjänat Sverige väl och haft stora exportframgångar, vilket fortsätter och är mycket positivt.

Det behöver bli en bra process när det gäller det framtida stridsflyget, och konflikter runt om i världen visar hur viktigt stridsflygförmåga är. Här tror jag att vi har samma uppfattning.

Försvarsberedningen, där partierna ingår, arbetar med kommande ställningstaganden. Vi får avvakta och se om det krävs omprövningar och nya beslut tills beredningen är klar med sitt arbete. Det handlar om riskanalyser och annat. Vi kan dock konstatera att läget i vår omvärld förändras snabbt. Det vi trodde för ett år sedan gäller inte i dag. Då är stridsflyget och hur det ska hanteras givetvis väldigt viktigt.

Från vår sida ser vi gärna att man nyttjar de faciliteter som finns här i landet när det gäller stridsflyg. Det gäller bland annat de många företag som är leverantörer, och det finns givetvis även sådana utomlands.

Jag förstår att vi måste ta hänsyn till tidsramen för FMV:s utredning, och jag är nöjd med kontrollstationerna i form av redovisningar och annat. Jag tror att vi kommer att ha ganska många diskussioner framgent i denna församling och på annat håll i denna fråga. Men vad blir nästa steg när vi har kommit fram till ett beslut? Det finns inte jättemånga aktörer som kan leverera stridsflyg, men vi har goda förutsättningar eftersom vårt klimat är lite annorlunda än på andra ställen i världen.

Hur tänker statsrådet kring nästa steg när utredningen sedermera är färdig?